Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om klagan över beslut i dispensmål enligt affärstidslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 295 i första kammaren av herr Andersson, Birger, och herr Jansson, Paul, och nr 329 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

1969-11-11 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:55, Utlåtande i anledning av motioner om klagan över beslut i dispensmål enligt affärstidslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 295 i första kammaren av herr Andersson, Birger, och herr Jansson, Paul, och nr 329 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

1

Nr 55

Utlåtande i anledning av motioner om klagan över beslut i dispensmål

enligt affärstidslagen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 295 i första kammaren av herr Andersson,

Birger, och herr Jansson, Paul, och nr 329 i andra kammaren av herr Blomkvist

m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om sådana tillämpningsföreskrifter

avseende dispensgivning enl. § 2 affärstidslagen att berörda

parter vid alla tillfällen kan använda sig av den kommunala besvärsrätten».

Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen

inhämtat utlåtanden från arbetarskyddsstyrelsen samt länsstyrelserna i

Stockholms och Östergötlands län. På begäran av utskottet har yttrande därjämte

avgivits av Svenska kommunförbundet, Handelsanställdas förbund

och Sveriges köpmannaförbund. Länsstyrelsen i Stockholms län har till sitt

utlåtande fogat yttranden från Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse,

drätselkammaren i Södertälje samt kommunalnämnden i Järfälla.

Gällande rätt

Bestämmelser om affärstiderna meddelas i affärstidslagen den 16 december

1966, vilken trätt i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den

31 december 1971. Samtidigt med ikraftträdandet upphävdes 1948 års butikstängningslag.

Enligt affärstidslagen får yrkesmässig detaljhandel bedrivas endast under

tid som medges i lagen eller med stöd därav (affärstid). Försäljningsställen

för sådan handel samt frisérsalonger och fotografiateljéer får inte

hållas öppna under annan tid (1 §). Vanlig affärstid är vardagar mellan

kl. 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens

intresse skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige

i kommunen medge affärstid utöver den vanliga (2 §).

Från lagens tillämpning undantas några typer av försäljning och flera

slag av varor. Här må särskilt nämnas att undantag görs för varor som all
1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 55

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

mänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid (det s. k.

kiosksortimentet), om försäljningen sker utan samband med försäljning av

andra varor (3 §). Den närmare omfattningen av det fria sortimentet anges

i tillämpningsföreskrifter, som utfärdas av arbetarskgddsstyrelsen.

Talan mot beslut av kommuns styrelse eller av nämnd enligt lagen föres

hos länsstyrelsen genom besvär (6 §). Besvärsmyndigheten har att ingå på

en allsidig överprövning av det kommunala beslutet. Länsstyrelsens beslut

kan överklagas hos Kungl. Maj :t.

I lagen finns inte någon bestämmelse om att kommunen i dispensärende

bör bereda de intressenter och myndigheter som berörs av beslut om förlängd

affärstid tillfälle att yttra sig i ärendet (jfr prop. nr 144 år 1966 s.

69). Departementschefen uttalade att det borde vara beroende av beslutets

karaktär hur långt en kommun skall sträcka sig i detta avseende och uppdrog

åt arbetarskgddsstyrelsen att utfärda närmare anvisningar härom i

sina tillämpningsföreskrifter.

Enligt utfärdade anvisningar (arbetarskyddsstyrelsens meddelanden

67:3) anses något remissförfarande i regel ej erforderligt i fråga om ansökan

som avser tillfällig dispens, t. ex. då det gäller öppethållande en

kväll eller en söndag för alla butiker inom kommunen eller för en viss

affärsbransch eller för butikerna inom en viss stadsdel eller på en viss gata

eller plats i anledning av ett jubileum eller annan speciell anledning.

I fråga om ansökningar avseende dispens av mera varaktig karaktär, t. ex.

förlängt öppethållande varje veckodag under hela året eller under viss säsong

eller också utökning av varusortimentet i en kiosk eller ett därmed

jämställt försäljningsställe, bör enligt arbetarskyddsstyrelsens rekommendation

berörda intresseorganisationer lämpligen beredas tillfälle yttra sig.

Som exempel på sådana organisationer nämns lokala eller regionala köpmannaföreningar

och konsumentkooperativa sammanslutningar, lokalt eller

regionalt organiserade föreningar för handelsanställda samt förefintliga organisationer

som kan anses företräda konsumenternas intresse, t. ex. sammanslutning

av husmödrar.

Affärstidslagen innehåller ingen bestämmelse om vid vilken tidpunkt ett

beslut om dispens skall lända till efterrättelse. Ej heller finns i vårt land

några allmänna författningsbestämmelser härom. Eftersom dispens från

affärstidslagens bestämmelser utgör ett s. k. gynnande beslut får det dock

enligt förvaltningsrättslig praxis anses lända till omedelbar efterrättelse (jfr

»Förslag till lag om förvaltningsförfarandet» SOU 1964: 27 s. 473 f; Ole

Westerberg. Förvaltningsförfarandet i första instans. Förvaltningsrättslig

tidskrift 1966 s. 96 ff). Dess lagakraftvinnande behöver således ej inväntas.

Intet synes dock hindra att kommuner förordnar att dess beslut skall lända

till efterrättelse först när det vunnit laga kraft. Har beslutet överklagats till

länsstyrelsen får denna — också enligt praxis — anses äga förordna om inhibition

intill dess besvärsärendet slutligen aA''gjorts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

3

Ur affärstidslagens förarbeten

Affärstidslagen antogs av riksdagen under höstsessionen 1966 (propositionen

nr 144/1966, 3LU 58, rskr. 368). Till grund för lagstiftningen låg ett

av affärstidsutredningen i juni 1965 avgivet betänkande i två delar, »Affärstiderna»

(SOU 1965:38 och 39). Inom affärstidsutredningen och i allt väsentligt

även bland remissinstanserna hade enighet rått om att butiksstängningslagen

i vissa avseenden haft ogynnsamma verkningar och att den borde

upphävas. Diskussionen hade i stället kommit att gälla frågan huruvida

man borde helt slopa affärstidsregleringen. Departementschefen fann för

sin del att ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle kunna

medföra betydande olägenheter. Han påtalade därvid att man inte kunde

utesluta att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga verkningar för

konsumenterna, att vissa olägenheter för de affärsanställda skulle följa och

att en omedelbar avveckling i många fall skulle kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med

endast någon enstaka medhjälpare. Han ville därför inte förorda att man

omedelbart slopade all affärstidsreglering. Däremot fann han i likhet med

utredningen och en bred remissopinion att det fanns tillräckliga skäl att

ersätta butik stängningslagen med en friare reglering, vilken borde ges en

begränsad giltighetstid, fem år. Vid utgången av denna tid fick man på nytt

pröva frågan om affärstidsregleringen skulle slopas helt. Erfarenheterna

av den friare regleringen och den utveckling som torde ske inom ramen för

denna borde då ge en bättre vägledning för prövningen, ansåg departementschefen.

Tredje lagutskottet delade uppfattningen att en direkt övergång

till ett helt fritt system skulle kunna medföra nackdelar, som övervägde

fördelarna. Den medelväg som departementschefen förordat innebar

enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan de intressen som gör

sig gällande på området.

Vad beträffar frågan om dispens från den vanliga affärstiden anförde

departementschefen följande (prop. nr 144 år 1966 s. 60 f).

Som framgår av vad jag tidigare har anfört har jag avsett att bestämma

den vanliga affärstiden så att endast ett någorlunda rimligt antal dispenser

från denna skall behöva medges. Förslaget att en väsentligt större del av

detaljhandeln skall falla utanför lagens tillämpning än f. n. har också bl. a.

syftat till att minska behovet av dispenser. Ett visst behov därav kommer

ändock att kvarstå med den utformning av lagen som jag har förordat.

Frågan vilket organ som bör handha dispensprövningen är föremål för

delade meningar mellan utredningen, som velat lägga prövningen på kommunen,

och ett stort antal remissinstanser, som ansett prövningen böra tillkomma

ett statligt organ, främst länsstyrelsen.

Som jag har anfört tidigare bör frågor om affärstidens längd i första hand

bedömas med utgångspunkt i konsumenternas intresse. En riktig bedömning

av dispensfrågorna kräver därför främst kännedom om vilka vanor och

behov som konsumenterna i orten har. Den bästa kännedomen härom finns

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

otvivelaktigt hos de kommunala organen. Några remissinstanser har pekat

på att det kan finnas risk för bristande enhetlighet vid tillämpningen om

prövningen läggs hos kommunerna. Vad man här främst syftar på torde

vara att praxis inte lämpligen bör skifta mellan kommuner som tillsammans

bildar ett näringsgeografiskt sammanhängande område. Jag utgår emellertid

från att sådana kommuner i samarbetsnämnderna i kommunblocken eller

i annan ordning kommer att verka för att enhetliga normer följs vid dispensprövningen.

Av de skäl som jag nu har anfört biträder jag utredningens förslag

att beslutanderätten i dispensfrågorna läggs på kommunerna.

En begränsning i kommuns befogenhet att meddela dispens följer av att

kommun, som jag har förordat tidigare, inte skall ha rätt att generellt

sträcka ut affärstiden för hela kommunen. Dispens kan således inte medges

för alla affärer i kommunen eller för alla affärer inom en viss bransch såvida

inte dispensen avser endast vissa dagar. Frågan om dispens bör meddelas

skall bedömas i första hand med hänsyn till konsumenternas intresse.

För att dispens skall medges måste det kunna antas att det finns ett utbrett

önskemål om utsträckt affärstid. Men är det fallet bör dispens inte heller få

vägras. Det lär inte vara möjligt att undvika att dispensgivningen i viss mån

kan komma att påverka konkurrenssituationen mellan olika företag. Självfallet

får emellertid dispens inte medges i syfte att främja en viss näringsidkare

eller en grupp av sådana eller för att ställa företagare inom kommunen

i ett särskilt gynnsamt konkurrensläge i förhållande till företagare

i en angränsande kommun.

Under remissbehandlingen har framhållits bl. a. att man genom kommunalbesvär

inte skulle kunna få en tillräckligt allsidig överprövning av

kommuns beslut i dispensärende. Med hänsyn härtill förordar jag att förvaltningsbesvär

skall få anföras över dessa beslut.

I motioner (I: 789 och II: 965) i anledning av propositionen yrkades bl. a.

att lagen skulle kompletteras med bestämmelser innebärande att — med

hänsyn till de affärsanställda — dispens från bestämmelserna om vanlig

affärstid såvitt avser större affärsföretag skulle meddelas endast restriktivt.

Tredje lagutskottet anmärkte i sitt utlåtande (nr 58 år 1966) i anledning

av motionerna att lagens grunder innebar bl. a. att dispensfrågorna skulle

bedömas i första hand med hänsyn till konsumenternas intressen. För att

dispens skall medges måste det antas att det finns ett utbrett önskemål om

utsträckt affärstid. Men är det fallet bör dispens inte heller få vägras, framhöll

utskottet. Motionärernas förslag om särskilda dispensregler för större

företag innebar ett avsteg från dessa grunder som utskottet inte var berett

att förorda.

Pågående lagstiftningsarbete om förvaltningsförfarandet

I vårt land finns ingen allmän lag om förvaltningsförfarandet utan bara

spridda allmänna föreskrifter och specialregler på olika områden. År 1964

lade emellertid besvärssakkunniga fram ett förslag till en lag om förvalt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

5

ningsf örf arandet (SOU 1964:27). Lagförslaget innehöll 155 paragrafer om

förvaltningsärendens handläggning i första instans och besvärsinstans såväl

hos förvaltningsmyndigheter som hos förvaltningsdomstolar.

Besvärssakkunnigas förslag blev föremål för en mycket omfattande remissbehandling.

Mot förslagets enskildheter restes från remissinstansernas

sida inte några allvarligare erinringar. Däremot gjorde många gällande, att

förslaget i sin helhet syftade för långt och var alltför omfattande och detaljerat

för att kunna tillämpas mera allmänt i förvaltningsverksamheten.

Med anledning av vad som sålunda kom fram har ett nytt lagförslag utarbetats

av en arbetsgrupp inom justitiedepartementet. Förslaget redovisas i

SOU 1968:27 »Förvaltningslag». Författningsmaterialet har skurits ner

radikalt så att kvar står endast en kärna av 25 paragrafer. Den nya lagen

föreslås heta förvaltningslagen. Tanken är att den skall tillämpas bara hos

förvaltningsmyndigheterna, alltså främst hos länsstyrelser och centrala

myndigheter med underordnade statliga och kommunala lokalorgan, men

inte hos förvaltningsdomstolarna eller hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Det

skall inte göra någon skillnad om ärendet är ett förstainstansärende eller ett

besvärsärende. I princip skall lagen gälla i lika mån hos kommunala som

hos statliga myndigheter men det förutsätts att kommunala handläggningsregler,

där sådana finns, skall råda framför förvaltningslagens.

Tanken är att det som nu finns föreskrivet om ärendens handläggning i

olika författningar såsom i byggnadsstadgan, nykterhetsvårdslagen och

barnavårdslagen skall gås igenom och samordnas med förvaltningslagens

bestämmelser innan denna träder i kraft. Förvaltningslagens bestämmelser

skall sedan gälla, om intet avvikande förekommer i en specialförfattning,

utfärdad av Kungl. Maj :t.

I förslaget till förvaltningslag säges följande i frågan om när ett förvaltningsbeslut

skall träda i tillämpning (s. 241 ff).

I remissyttrandena har framförts tvivel rörande möjligheterna att på ett i

allo ändamålsenligt och från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt i

en allmän lag reglera frågan om när ett förvaltningsbeslut skall träda i tilllämpning.

Denna fråga har därför ansetts inte böra göras till föremål för

lagstiftning i förevarande lag så mycket hellre som avsaknaden av allmänna

regler hittills inte vållat några större olägenheter. De allmänna riktlinjer

som besvärssakkunniga dragit upp torde i sin mån bidra till en ytterligare

stabilisering av rättsläget och rättspraxis torde längre fram ge säkrare underlag

för kodifiering. Uppmärksamheten torde därför nu i stället böra

koncentreras på den korrektiva sidan av den rättsskyddsfråga som det här

gäller. Uppenbart är att reglerna härom hör hemma bland de särskilda bestämmelserna

för vissa partsärenden.

Det måste godtas att förvaltningsbeslut i stor omfattning tillåts träda i

tillämpning utan avbidan på att tiden för överklagande utgår. Saknas fog

för överklagande, är detta helt invändningsfritt. Men finns fog för klagan,

föreligger risk att den mot vilken beslutet riktar sig gör en rättsförlust genom

de verkningar beslutet utövar, innan det upphävs av besvärsmyndigheten,

i synnerhet om det som görs inte går att göra ogjort eller eljest är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

irreparabelt. I möjligaste mån bör sådana följder förebyggas till skydd för

den enskildes rätt. Det radikalaste botemedlet vore att tillägga själva överklagandet

suspensiv verkan. Det låter sig dock uppenbarligen inte göra generellt

av hänsyn till de intressen som föranlett att besluten gjorts omedelbart

verksamma. Någon annan lösning står därför i praktiken inte till buds

allmänt sett än att göra inhibitionen beroende av särskild prövning från fall

till fall.

En klagan är en begäran om rättsskydd. Det kan med tanke härpå någon

gång vara naturligt att anta, att ett överklagande, även om det inte sägs uttryckligen,

innefattar begäran om inhibition. Det bör därför i och för sig

inte fordras särskilt yrkande för att besvärsmyndigheten skall få förordna

om inhibition. Å andra sidan kan det inte begäras av besvärsmyndigheterna

att de ex officio överväger inhibitionsfrågan särskilt i varj e ärende. Endast i

fall, där det är fullständigt uppenbart att inhibition behövs för att det skall

vara någon mening med besvärsprövningen, torde ex officio-ingripande kunna

förväntas. Framställs särskilt gripande om inhibition, bör besvärsmyndigheten

givetvis vara skyldig att pröva detta yrkande och göra det skyndsamt.

Av besvärssakkunnigas genomgång av gällande rätt framgår att det i vissa

fall följer omedelbart av författning att ett beslut skall träda i tillämpning

utan hinder av klagan. I andra fall har det i författning getts särskilt bemyndigande

åt beslutsmyndigheten att från fall till fall förordna om sådan

tillämpning. Slutligen kan vederbörande författning ha lämnat helt oreglerat

när beslut enligt författningen skall träda i tillämpning. Med ledning av

praxis och allmänna principer avgörs då om beslutet kan träda i tillämpning

utan hinder av klagan eller om klagotidens utgång och, om besvär anförts

dessförinnan, utgången i besvärsärendet skall avvaktas. Mot bakgrund av

detta rättsläge har lagtexten utformats.

Bestämmelsen om inhibition har intagits i 21 § i lagförslaget. Paragrafen

lyder: Besvärsmyndighet kan förordna att överklagat beslut icke får tilllämpas

innan besvären prövats. Yrkande om sådant förordnande skall behandlas

skyndsamt.

I justitiedepartementet håller man för närvarande på med att utarbeta

lagrådsremiss i ämnet. Detta arbete beräknas vara färdigt under första halvåret

1970.

Motionerna

Motionärerna anför att dispensmöjligheten i affärstidslagen numera utnyttjas

i synnerligen stor utsträckning i samband med större helger, då

varuhusen sökei-, och i de flesta fall får, dispens av den kommunala myndigheten

för att hålla öppet viss tid på söndagar. I samband med julskyltningen

är det exempelvis mycket vanligt att denna möjlighet utnyttjas.

Naturligtvis kan det betraktas som en god service till konsumenterna att

på detta sätt på söndagstid få möjlighet att göra uppköp. Men det är väl,

anför motionärerna, framför allt ett stort ekonomiskt intresse för affärsmännen

och varuhusen att hålla öppet på tider och vid tillfällen då mycket

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

folk på grund av sin ledighet är i rörelse i de större tätorterna. Motionärerna

påpekar att det emellertid finns en tredje part, nämligen de inom handeln

anställda, som kan drabbas ganska hårt i form av skyldighet att arbeta

på obekväm arbetstid, om dispensgivningen blir alltför generös.

I motionerna framhålls att det visat sig att framställningar om visst öppethållande

i åtskilliga fall behandlats på sådant sätt att möjlighet för berörd

part att överklaga beslut om dispens inte förelegat. Motionärerna anför

att det inträffat att beslut meddelats så sent som på onsdagen för ett öppethållande

som gällt nästkommande söndag. Den fackförening inom Handelsanställdas

förbund som önskade bevaka sina berörda medlemmars intresse i

denna fråga och därför hos länsstyrelsen anförde besvär i ärendet kunde

inte få saken prövad eftersom det inte fanns tid att inhämta berörda parters

yttrande. Motionärerna understryker att det måste anses vara av största

vikt att den lagliga rätten att överklaga ett kommunalt beslut icke sätts

ur spel.

För att tillförsäkra alla parter möjlighet att få anförda besvär lagligen

prövade även vid kommunala beslut av denna art, bör enligt motionärernas

mening sådana tillämpningsföreskrifter utfärdas att berörda parter vid

alla tillfällen har möjlighet att utnyttja den kommunala besvärsrätten. En

lösning av frågan synes dem kunna åstadkommas genom bestämmelser om

att ansökningar om utsträckt affärstid skall vara inkomna till kommunens

styrelse viss tid före det avsedda öppethållandet.

Remissvaren

Arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, slakthus- och

saluhallsstyrelsen i Stockholm, kommunalnämnden i Järfälla kommun avstyrker

bifall till motionerna. Länsstyrelsen i Östergötlands län, drätselkommaren

i Södertälje, Svenska kommunförbundet och Handelsanställdas förbund

ställer sig positiva till motionerna. Sveriges köpmannaförbund vitsordar

de påtalade olägenheterna och lämnar eget förslag till åtgärd.

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar inledningsvis att tillämpningen av den

inom förvaltningsrätten gällande principen, att ett gynnande beslut, som

avser t. ex. ett tillstånd eller ett ekonomiskt bidrag, skall lända till omedelbar

efterrättelse, kan medföra att besvärsrätten icke kan utnyttjas av en

besvärsberättigad som är missnöjd med beslutet. Styrelsen erinrar om att

den i tillämpningsföreskrifterna till affärstidslagen skilt på ansökningar om

dispens av mera varaktig karaktär —- t. ex. förlängt öppethållande varje

veckodag under hela året eller utökning av varusortimentet i en kiosk — och

ansökningar om tillfällig dispens. I fråga om de mera långsiktiga dispenserna

skulle således en ändring av tillämpningsföreskrifterna enligt motionärernas

förslag bli tämligen betydelselös, medan den beträffande tillfälliga

dispenser skulle få viss betydelse framhåller styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

Styrelsen säger sig inse att det kan vålla irritation bland en affärsidkares

anställda eller konkurrenter, om en kommunal myndighet medger honom

rätt till affärstid utöver den vanliga och dispensbeslutet meddelas så sent

att besvärsrätten i praktiken icke kan utnyttjas. Det är enligt styrelsen

knappast tänkbart att undanröja denna olägenhet genom att införa en föreskrift

om att ansökningar om utsträckt affärstid skall vara inkomna till

kommunens styrelse viss tid före det avsedda öppethållandet, om icke tidsfristen

göres lång. Detta kan enligt styrelsen i sin tur medföra svårigheter

för sökanden. Att tidsfristen måste bli tämligen lång för att bli fullt effektiv

sammanhänger med att det kan ta ganska lång tid innan en ansökan hos

en kommunal myndighet resulterar i ett lagakraftvunnet beslut, framhåller

styrelsen. Dröjsmålsanledningar kan t. ex. vara att den kommunala myndigheten

sällan sammanträder eller att besvärsprövningen hos länsstyrelse eller

Kungl. Maj :t tar viss tid.

Styrelsen påpekar vidare att det skulle innebära ett avsteg från vedertagna

förvaltningsrättsliga principer om dispensbeslut skulle träda i verkställighet

först då det vunnit laga kraft. Det förtjänar dock observeras, framhåller

styrelsen, att den kommunala myndighet som meddelar dispensbeslutet i

fall som myndigheten själv bedömer som tveksamma bör kunna föreskriva

att beslutet ej skall träda i kraft, förrän det vunnit laga kraft. Styrelsen

erinrar vidare om besvärsmyndigheternas möjlighet att förordna om inhibition.

Avslutningsvis erinrar styrelsen om att affärstidslagen har karaktären av

en försökslagstiftning med begränsad giltighetstid, vilket i och för sig kan

vara ett skäl emot ändringar.

Slakthus- och saluhallsstgrelsen i Stockholm åberopar ett tjänsteutlåtande

av direktören hos styrelsen, Erland Carbell. Denne hänvisar inledningsvis

till att motionärerna antyder möjligheten av att införa bestämmelser om

att ansökningar om tillstånd till utsträckt affärstid skall vara inkomna till

kommunens styrelse viss tid före det avsedda öppethållandet. Eftersom tidpunkten

för beslutet är det väsentliga i sammanhanget torde väl avses att

den kommunala myndigheten därigenom skulle kunna fatta sitt beslut i så

god tid, att part hinner anföra besvär innan beslutet går i verkställighet.

Givetvis är det önskvärt, framhålles i utlåtandet, att ansökningar om tillstånd

till utsträckt affärstid inkommer i god tid. Härigenom kan ärendena

inordnas i arbetsrutinen och erforderlig beredning äga rum utan tidsnöd.

Beslut och därav föranledda expeditioner kan medhinnas i normal ordning.

Så till vida torde motionärernas önskemål överensstämma med de kommunala

myndigheternas. Men om man syftar till att ansökningar icke skall få

tagas upp till behandling om de inkommer senare än viss angiven tidpunkt,

måste frågan betraktas annorlunda. Ett sådant förfaringssätt skulle avvika

från eljest förekommande praxis inom kommunal förvaltning och

innebära, att de kommunala myndigheterna hindrades i den snabba och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

9

smidiga ämbetsutövning, som icke minst med hänsyn till allmänhetens intresse

eftersträvas i andra sammanhang. Föreskrifter som onödigtvis försvårar

för allmänheten bör i stället undvikas. Som exempel på det allmängiltiga

i en sådan uppfattning nämns i utlåtandet bestämmelsen i allmänna

ordningsstadgan (AOS) om att vid meddelandet av lokala ordningsföreskrifter

skall tillses, att »därigenom icke lägges onödigt tvång på allmänheten

eller eljest göres obefogad inskränkning i den enskildes frihet». I denna

anda kräves i AOS beträffande ansökan om tillstånd att anordna offentlig

tillställning inte mer än att ansökan skall göras »skriftligen i god tid före

tillställningen och om möjligt å sådan tid, att ansökan är polismyndigheten

till handa senast å femte dagen före tillställningen».

I utlåtandet säges anledning ej föreligga att anlägga andra synpunkter på

affärstidsärendenas handläggning än andra kommunala ärenden, varför

tanken på en tidsgräns för ingivande av ansökningar bör avvisas. Vad Storstockholmsområdet

beträffar tillämpar kommunerna vid handläggningen

av affärstidsärenden enhetliga regler, som utarbetats av en särskild kommitté,

Stor-Stockholms affärstidskommitté, med representanter för olika

kommuner och intresseorganisationer. Detta säges medföra minskad risk för

befogade överklaganden. Vidare kommer länsstyrelsens och Kungl. Maj :ts

beslut i besvärsärenden under hand att ge kommunerna ytterligare vägledning

vid handläggningen av frågor om utsträckt affärstid. Förutsättningen

är då att besvärsmyndigheterna tager upp anförda besvär till prövning även

om besvären skulle komma att avse öppethållande på tid som redan gått tillända,

och att de motiverar besluten. I fortsättningen torde, sedan kommunerna

tagit konsekvenserna av besvärsmyndigheternas ställningstaganden,

anledning till överklagande av kommunernas beslut i dispensärenden rimligtvis

utan behöva föreligga annat än i undantagsfall, framhålls i utlåtandet.

I motionerna föreslås att tillämpningsföreskrifter utfärdas för att tillgodose

önskemålen. Därmed torde enligt utlåtandet avses tillämpningsföreskrifter,

utfärdade av kungl. arbetarskyddsstyrelsen. Sådana — som då bör ha innehållet

begränsat till att ansökan om tillstånd till utsträckt affärstid bör ingivas

till kommunens styrelse i god tid — torde emellertid ha ringa utsikt att

tränga igenom hos allmänheten. Medverkan av företagarorganisationer och

andra fältorgan säges i stället böra eftersträvas. Till slakthus- och saluhallsstyrelsen

riktas sålunda ofta förfrågningar i dispensärenden. Regelmässigt

uppmanas därvid allmänheten att inkomma med eventuell ansökan i god tid.

Enligt vad som inhämtats lär Stockholms stads och läns köpmannaförbund

ha för avsikt att inom kort ge sina medlemmar motsvarande uppmaning i

cirkulärform. Åtgärder av detta slag kan förväntas få önskad effekt genom

alt de snabbt kommer till de berördas kännedom och anses i utlåtandet innebära

ett betydligt effektivare och smidigare förfaringssätt än de ifrågasatta

tillämpningsföreskrifterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

Kommunalnämnden i Järfälla kommun anser att motionärernas förslag

torde vara svårt att realisera. En komplettering av tillämpningsföreskrifterna

kan enligt nämnden knappast få annan form än en rekommendation till

kommunerna att anmoda sökandena att inom viss tid inkomma med ansökningar.

Förmodligen skulle det komma att åläggas den enskilda kommunen

att avgöra tidsramen.

Nämnden framhåller att — oavsett vem som skulle avgöra vid vilken tidpunkt

en ansökan senast skulle vara inkommen för att vinna beaktande —•,

varje tidsangivelse medför att man frångår gängse förvaltningsförfarande.

En eventuell bestämmelse om viss ansökningstid skulle komplicera förfarandet

vid de tillfällen, då en ansökan inkommer efter den angivna tiden och

avser ett rutinärende, där ett snabbt besked kan lämnas. Oavsett förekomsten

av tillämpningsföreskrifter torde den kommunala myndigheten vara

oförhindrad att meddela beslut i frågan, anser nämnden.

Nämnden påpekar vidare att förslaget i sina praktiska konsekvenser

tangerar frågan om verkställighet av kommunala beslut, d. v. s. frågan om

lagakraftvinnande skall avvaktas innan ett kommunalt beslut verkställes.

Denna fråga säges vara av betydligt större omfattning och berör hela det

offentliga förvaltningsförfarandet. Tar man i det sammanhanget i betraktande

den stora tidsåtgång, som prövningen av besvärsärenden stundom tar,

skulle mycket långa ansökningstider få anges, om man skulle uppnå den

effekten, att ett obefintligt beslut vore rättsligen prövat innan detsamma

verkställdes.

Avslutningsvis framhåller nämnden att dispensärenden i fråga om utsträckt

affärstid ofta är av rutinmässig art. Genom den praxis, som numera

utvecklats, och genom de gemensamma normer, som tillämpas inom

Storstockholmsregionen, torde sökandena i dessa ärenden själva kunna

bedöma om ett ärende är av den arten, att ett överklagande riskeras. I sådana

fall torde det ligga i sökandenas eget intresse att i god tid före ett utnyttjande

av en dispens inlämna ansökan till den kommunala myndigheten,

utan att särskilda tillämpningsföreskrifter härom behöver utfärdas.

Med hänsyn till svårigheten att realisera förslaget i motionerna och med

hänsyn till de praktiska konsekvenser för det offentliga förvaltningsförfarandet

i stort, anser kommunalnämnden att motionerna inte bör bifallas.

Länsstyrelsen i Stockholms län antar att motionärerna främst åsyftat

dispenser för visst tillfälle, t. ex. julhandeln. Erfarenhetsmässigt torde det

också förhålla sig så att det är just vid detta slag av dispenser som tidsnöd

kan uppstå med påföljd att anförda besvär blir onyttiga genom att de kan

prövas först sedan den aktuella dispenstiden redan passerats, framhåller

länsstyrelsen.

Länsstyrelsen påpekar att motionärerns önskemål i viss mån kan tillgodoses

genom besvärsmyndighetens möjlighet att besluta om inhibition i

avvaktan på besvärens prövning. Länsstyrelsen framhåller att frågan om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

inhibition får göras beroende av särskild prövning från fall till fall. Man

kan räkna med att inhibition kommer till användning endast i de fall då det

från början står klart för besvärsmyndigheten att starka skäl föreligger att

upphäva det överklagade beslutet. Å andra sidan föreligger i allt fall för

länsstyrelsens del möjlighet att snabbt meddela slutligt beslut i besvärsmål.

Länsstyrelsen avstyrker införandet av bestämmelser om att ansökningar

om utsträckt affärstid skall vara inkomna viss tid före det avsedda öppethållandet.

Förutom det sagda åberopar länsstyrelsen därvid de skäl som anförts

av slakthus- och saluhallsstyrelsen samt kommunalnämnden i Järfälla.

Ett närmare samarbete mellan kommunerna och företagarorganisationer av

typ köpmannaförbund torde på sikt kunna resultera i att de företag som

söker dispens lämnar in ansökan i tillräckligt god tid, framhåller länsstyrelsen

avslutningsvis.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har intet att erinra mot ändring av lagen

i enlighet med motionerna från de synpunkter länsstyrelsen har att beakta.

Länsstyrelsen uppger att den från drätselkammaren i Linköping infordrat

uppgifter beträffande de under år 1968 inkomna ansökningarna om tillstånd

enligt 2 § affärstidslagen. Härav kan utläsas att det mellan dag för

beslut och dag för vilken tillstånd sökts oftast ligger en så kort tid att eventuella

besvär knappast hunnit behandlas.

Svenska kommunförbundet instämmer med motionärerna om att sådana

tillämpningsföreskrifter bör utfärdas att berörda parter vid alla tillfällen

kan använda sig av möjligheten att anföra besvär över det kommunala beslutet

och anför att det inte kan vara rimligt att ärenden behandlas så sent

att de kommunala besvärsreglerna sätts ur spel. Men det finns enligt förbundet

också andra skäl som talar för att dispensansökningarna bör vara

inne i inycket god tid. Kommunens styrelse, eller med nämnd som utsetts

att handlägga dispensärenden, skall i varje särskilt fall göra en skälighetsbedömning.

Därvid kan det också ofta — särskilt i mera betydelsefulla ärenden

— vara motiverat att inhämta remissyttranden från berörda intressenter.

Förbundet vill för sin del rekommendera att remissförfarandet tillämpas

i all den utsträckning det är nödvändigt för att få en allsidig bedömning.

Därigenom bidrar kommunerna till en så smidig anpassning som möjligt av

affärstidslagen samtidigt som man verkar för goda relationer mellan de

parter som berörs inom denna viktiga del av näringslivet. Härigenom kan

man också förvänta att antalet besvär minskas, framhåller förbundet.

Handelsanställdas förbund anför att organisationen under den tid som

förflutit sedan lagens ikraftträdande den 1 januari 1967 från sina avdelningar

i landet erhållit besked om att dessa i många fall genom företagens

annonsering om öppethållande utöver lagstadgad affärstid fått sig bekant,

att kommunerna beviljat företagen dispens för detta öppethållande. Att sådan

annonsering inte sker förrän dagarna före öppethållandet är naturligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

Detta medför att ett överklagande av denna dispens till länsstyrelsen i berört

län inte hinner ingivas i så god tid att en prövning av ärendet kan företagas

innan öppethållandet förevarit. Länsstyrelserna har i de flesta fall avstått

från ett ställningstagande och med hänvisning till att dagen för öppethållande

passerats lämnat klagomålen utan åtgärd. Att sådana situationer uppstår

kan, enligt förbundets bedömning, bero på kommunernas sena handläggning

av dessa ärenden, men i de flesta fall på att ansökningshandlingarna

inkommit så sent att ett yttrande från berörda organisationer av tidsskäl

inte kunnat inhämtas. Förbundet anser därför att alla dispensärenden om

avvikelser från affärstidslagen § 2 skall översändas till berörda organisationer

för yttrande. För att detta skall kunna ske fordras att företagens

ansökningar skall inkomma till kommunerna i så god tid att ett yttrande

från berörda organisationer samt ett eventuellt överklagande av det kommunala

beslutet blir möjligt.

Sveriges köpmannaförbund anför att de erfarenheter som vunnits under

de drygt två år som affärstidslagen varit i kraft visar att dispensgivningen

fått mycket olika tillämpning inom landet. Vissa kommuner har tillämpat

en mycket liberal tolkning av lagen medan andra kommuner strikt följt den

restriktiva linje som lagen i sig innebär och tillgängliga förarbeten till lagen

anvisar. Detta har enligt förbundet medfört att konkurrenssituationen mellan

två intilliggande kommuner ibland förskjutits genom olika kommunal

syn på dispensgivningen. Det är att hoppas att genom Kungl. Maj :ts beslut

i ärenden, som blir överklagade, en fastare och mer enhetlig praxis snarast

skall komma till stånd. Ett av skälen för motionärernas hemställan är att

en alltför generös dispensgivning drabbar de anställda inom handeln ganska

hårt i form av skyldighet att arbeta på obekväm arbetstid. Förbundet påpekar

att samma skäl kan anföras för det stora antalet små och medelstora

butiker som drivs av en enskild köpman med huvudsaklig hjälp av egna

familjemedlemmar. Dessa företag tvingas många gånger av konkurrensskäl

att tillämpa samma öppethållandetider som övriga större företag som arbetar

med hel- och deltidsanställd personal.

Förbundet vitsordar att det förekommit att ansökan om tillfällig dispens

inkommer till kommunen så sent att beslut ofta fattas endast några dagar

innan dispensen skall träda i kraft, vilket omöjliggjort för exempelvis Handelsanställdas

förbund att hinna överklaga beslutet till länsstyrelse. Vad

beträffar motionärernas förslag för att komma till rätta med dessa olägenheter,

nämligen att ansökningar om utsträckt affärstid skulle vara inkomna

till kommunens styrelse viss tid före det avsedda öppethållandet, anser förbundet

att tidsfristen måste göras lång för att få önskvärd effekt. Detta sammanhänger

med att det kan dröja innan en ansökan hos en kommunal

myndighet resulterar i ett lagakraftvunnet beslut beroende på att den kommunala

myndigheten ofta inte har så täta sammanträden eller att besvärsprövningen

hos länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t tar relativt lång tid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

I sammanhanget påpekar förbundet att den kommunala myndigheten som

beslutar i dispensärendet efter eget bedömande kan föreskriva att beslutet

ej skall träda i kraft förrän det vunnit laga kraft ävensom att besvärsmyndigheterna

kan förordna om inhibition.

Förbundet erinrar vidare om att kommun vid tillfälliga dispenser inte behöver

efterhöra andra parters synpunkter på en ansökan enligt nu gällande

tillämpningsföreskrifter. Detta innebär att berörda parter inte får vetskap

om en dispens förrän beslut fattats och blivit känt. Enligt förbundets uppfattning

skulle det därför vara lämpligt att kommun vid erhållande av dispensansökan

lämnade besked härom till närmast berörda parter, nämligen

den lokala köpmannaföreningen, den konsumentkooperativa föreningen

samt de handelsanställdas organisation. Denna anmälan kan i och för sig

ske utan anmodan att part skall yttra sig över ansökan. Det ger emellertid

intresserad part möjlighet att inkomma med synpunkter som i flertalet fall

kan ge kommun anvisning om att ett eventuellt positivt beslut bör kompletteras

med föreskriften att beslutet ej skall träda i kraft förrän det vunnit

laga kraft. Genom detta förfarande torde de mera väsentliga olägenheterna

av nuvarande tillämpningsanvisningar kunna undanröjas, framhåller förbundet

avslutningsvis.

Utskottet

Enligt affärstidslagen får — med bortseende från vissa undantag — yrkesmässig

detaljhandel endast bedrivas under vanlig affärstid, som är vardagar

mellan klockan 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn

till allmänhetens intresse skall emellertid kommunens styrelse eller

nämnd som utses av fullmäktige i kommunen medge affärstid utöver den

vanliga. Talan mot sådant beslut får föras hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos Kungl. Maj :t. Enligt förvaltningsrättslig

praxis gäller att s. k. gynnande beslut skall lända till omedelbar

efterrättelse. Dispens från den vanliga affärstiden brukar därför träda i

tillämpning utan avbidan på att tiden för överklagande utgår.

I motionerna påpekas att det i åtskilliga fall förekommit att den kommunala

myndigheten medgivit dispens så sent att affärsanställda och andra

berörda parter inte kunnat utnyttja sin besvärsrätt. Motionärerna hemställer

därför att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall begära sådana tillämpningsföreskrifter

i fråga om dispens från vanlig affärstid att berörda parter vid

alla tillfällen kan använda rätten att besvära sig.

Remissinstanserna har delade meningar om förslaget. Enligt utskottets

mening bör förslaget förstås så, att de begärda tillämpningsföreskrifterna

skall göra det möjligt för berörda parter att normalt kunna besvära sig i

åtminstone en instans. Utskottet delar uppfattningen att det är otillfreds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 55 år 1969

ställande att — såsom för närvarande inte sällan förekommer — ärenden om

dispens behandlas så sent att besvärsreglerna sätts helt ur spel. Sådana tilllämpningsföreskrifter,

som gör det möjligt för berörda parter att i normala

fall besvära sig hos länsstyrelsen, bör därför utfärdas.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1: 295 och II: 329

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om sådana tillämpningsföreskrifter

i fråga om dispens från vanlig affärstid

enligt affärstidslagen att berörda parter normalt kan använda

möjligheten att besvära sig hos länsstyrelsen.

Stockholm den 11 november 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Ernulf (fp), Hansson (s), fru

Landberg (s)* och herr Nils Nilsson (ep)*;

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s)*, Hedin (m), fröken Anderson (s), herrar Hammarberg (s), Josefson i

Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid ntlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken m. m. a1 i texten