Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss varudeklaration på t vättmedelsförpackningar. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 349 i första kammaren av fru Hultell och nr 40/ i andra kammaren av fru Sundberg och fru Mogård.

1969-11-11 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:56, Utlåtande i anledning av motioner om viss varudeklaration på t vättmedelsförpackningar. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 349 i första kammaren av fru Hultell och nr 40/ i andra kammaren av fru Sundberg och fru Mogård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av motioner om viss varudeklaration på

t vättmedelsförpackningar.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 349 i första kammaren av fru Hultell och

nr 40/ i andra kammaren av fru Sundberg och fru Mogård.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om föreskrifter

som ålägger fabrikanter av tvätt- och rengöringsmedel att på förpackningen

deklarera halten av fosfater».

Övei motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen

inhämtat utlåtande från statens naturvårdsverk. På begäran av utskottet

har yttranden därjämte avgivits av statens institut för konsumentfrågor,

Sveriges kemiska industrikontor (kemikontoret) och Kooperativa förbundet.

Motionerna

I motionerna fi-amhålls att igenväxandet av våra sjöar och vattendrag

beror på det allt rikligare utsläppet av närsalter. Naturvårdsverkets målsättning

att förstörda vattendrag på sikt skall återställas i sitt ursprungliga

skick säges vara kanske alltför optimistisk men likväl visa på att vi på alla

sätt skall försöka bevara och förbättra kvaliteten på våra vattendrag.

Motionärerna anför vidare att det ökade utsläppet av fosfater förutom

igenväxning även åstadkommer att den naturliga balansen förändras och

att vattendragens möjligheter till självrening starkt försämras. En fortsatt

utbyggnad av reningsverk med fullständig rening är nödvändig och torde

också bli verklighet främst i de mest tätbefolkade områdena. Enligt mälarutredningen

släpps i Mälaren ut en fosformängd på upp till 7 kg per har

och år.

Från estetisk synpunkt liksom från rekreationssynpunkt är igenväxningen

även av de minsta vattendragen att djupt beklaga framhåller motionärerna

och de erinrar om att antalet sjöar, som är tjänliga till bad, blir

allt färre. Andra länder säges redan ha beaktat faran med alltför hög fosforhalt

i tvättmedel och, enligt motionärerna, genom lagstiftning genomdrivit

en övergång till s. k. mjuka tensider och lägre fosforhalt i tillåtna tvättmedel.

Även i vårt land, fortsätter motionärerna, måste åtgärder vidtagas

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr JO är 1969

för att minska närsaltutsläppet vilket till ca 50 % säges härstamma från

tvätt- och rengöringsmedel.

Motionärerna anser att man, förutom en snabb utbyggnad av fullständiga

reningsverk, måste satsa på ökad information om närsaltsproblemen. Som

ett led i denna bör ingå upplysning om i vilken grad vi förbrukar fosforhaltiga

tvättmedel. Enligt motionärerna kan detta lämpligen ske genom att

alla förpackningar av tvätt- och rengöringsmedel klart deklarerar produktens

halt av närsalter. En sådan deklaration skulle sannolikt medföra ökad

efterfrågan på mindre miljöfarliga tvättmedel framhåller motionärerna och

de föreslår att Kungl. Maj :t låter utfärda föreskrifter om att fabrikanter

av tvätt- och rengöringsmedel på förpackningen skall deklarera halten av

fosfater enligt fastställt deklarationsunderlag.

Detergentkomimttén m. m.

Under hösten 1965 bildades på initiativ av dåvarande statens vatteninspektion

en kommitté för att klarlägga de moderna tvättmedlens roll ur

vattenvårdssynpunkt samt att verka för en utveckling mot produkter som

är lämpliga från vattenskyddssynpunkt. I kommittén, benämnd detergentkommittén,

ingår nu representanter för naturvårdsverket, de större tillverkarna

och råvaruleverantörerna av tvättmedel, Institutet för Vatten- och

Luftvårdsforskning samt vissa andra vetenskapliga institutioner. Arbetet

inom kommittén har koncentrerats till två huvudfrågor nämligen dels den

ytaktiva komponenten (tensiden) i tvättmedlen, dels halten fosfater. Tensiden

är den substans som tillsammans med alkalier utövar tvättverkan.

Den sänker vattnets ytspänning så att det snabbare väter igenom tvättgodset

och lösgör smutsen. Tensiden kan vara tvål eller syntetisk produkt.

Tensiderna säges vara mjuka om de är biologiskt nedbrytbara. Fosfaternas

huvudsakliga uppgift vid tvättprocessen är att hålla pH (vattnets surhetsgrad)

vid en lämplig nivå samt att avhärda vattnet och hålla vattnets

hårdhetsbildare i lösning. Vidare anses fosfaterna ha en viss dispergerande

effekt på smutsen. I fråga om tvättmedlens sammansättning i övrigt hänvisas

till bilaga a s. 15f.

I ett den 14 mars 1969 daterat remissvar till allmänna beredningsutskottet

i anledning av motioner till årets riksdag om åtgärder för att minska

fosfathalten i tvättmedel (se följande avsnitt) har statens naturvårdsverk

anfört följande om det arbete som bedrivits på området.

På kontinenten har frågan om tensidens sammansättning tidigare uppmärksammats

beroende på de synnerligen besvärande skumningar som uppkommit

i vattendragen exempelvis i de tyska floderna. I Sverige är det dock

störningar i de kommunala reningsverken som varit mest framträdande.

För att motverka nämnda olägenheter samt för att förhindra att ytaktiva

ämnen tillförs våra vattendrag har Kemikontoret efter överläggningar med

naturvårdsverket i skrivelse den 13 december 1967 lämnat utfästelse om

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

en successiv övergång till biologiskt nedbrytbara tensider före den 1 juli

1969. Utfästelsen gällde de större tvättmedelsfabrikanterna inom landet,

men till denna utfästelse kan förväntas ansluta sig samtliga företag inom

Kemikontorets medlemskrets, som tillverkar tvätt- och rengöringsmedel

innehållande nämnda tensider. Utfästelsen är dock begränsad till anjonaktiva

medel.

Det är emellertid fosforfrågan som här i landet är det stora problemet ur

vattenvårdssynpunkt. Fosfattillförseln via avloppsvatten har under senare

år stigit högst avsevärt. Att denna ökning väsentligen beror på tillkomsten

av fosfathaltiga tvättmedel är uppenbart. De nuvarande höga fosfatutsläppen

har visat sig kunna ge upphov till kraftiga igenväxningar av sjöar och

vattendrag. Frågan om att ersätta fosfaterna i tvättmedel med andra ur

vattenvårdssypunkt lämpligare produkter har därför tagits upp i kommittén.

Arbetet har härvid kommit att koncentreras på en organisk komplexbildare,

NTA (nitrilotriättiksyra), som bl. a. används inom textilindustrin

i färgningsprocesserna. För att söka klarlägga om NTA besitter några

ur miljövårdssynpunkt ogynnsamma egenskaper har mycket omfattande

undersökningar utförts. Resultaten redovisades för naturvårdsverket den 30

januari 1968. Av vad som hittills framkommit har några egentliga negativa

effekter av NTA inte kunnat påvisas. Det har emellertid funnits motiverat

att innan naturvårdsverket vill rekommendera en övergång till NTA som

ersättningsmedel för fosfaterna i tvättmedel fältförsök med NTA kommer

till stånd. Dessa försök har påbörjats men är ännu inte slutförda. Det kan

emellertid nämnas att NTA-haltiga tvättmedel redan nu marknadsföres i

landet. Det finns också syntetiska tvättmedel i marknaden som trots att de

är NTA-fria håller mycket låga fosfathalter.

Här må nämnas att de besvärande förhållandena i de tyska floderna medförde

att man redan år 1962 i Västtyskland införde bestämmelser — Verordnung

uber die Abbaubarkeit vom Detergentien in Wasch- und Reinigungsmitteln

— vari användningen av icke biologiskt nedbrytbara tensider

förbjöds från och med den 1 oktober 1964. Liksom Kemikontorets utfästelse

gäller emellertid den tyska lagstiftningen — som följdes av frivilliga

överenskommelser mellan myndigheter och tvättmedelstillverkare i bl. a.

England och USA — endast anjonaktiva substanser, vilka vid den tidpunkten

dominerade tvättmedelsmarknaden. Numera har de nonjonaktiva

tensiderna ökat sin marknadsandel så att de kan antas vara i paritet med

de anjonaktiva. Naturvårdsverket framhåller (se bilaga a s. 23) att av de

nonjonaktiva produkternas sammansättning att döma synes det i flera fall

röra sig om biologiskt nedbrytbara ämnen, men det är angeläget att detta

kan följas upp.

Fosforfrågan synes utomlands inte ha rönt samma uppmärksamhet som

här i landet. Detergentkommitténs arbete på området började med alt

Kemikontoret sände en rundskrivelse till systerorganisationerna i Europa.

Av svaren framgick att i intet land hade frågan om minskning eller utbyte

av fosfater i tvättmedlen varit på tal. Ej heller i USA hade denna frågeställning

tagits upp på allvar mellan fabrikanter och myndigheter. År 1967

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 56

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

tillsattes där en kommitté »Industry — Government Task Force on Eutrophication»,

som tog upp motsvarande problematik.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Allmänna beredningsutskottet behandlade vid 1967 års riksdag motioner

med yrkande om intensifierad forskning om närsalttillförseln till vattendrag

samt avgiftsbeläggning av kraftigt fosforförorenande tvättmedel (utlåtande

nr 22 år 1967). Utskottet fann att ytterligare kännedom om närsalterna

och deras inverkan på växtligheten i vattendrag måste vinnas exempelvis

genom den ökade forskningen härom, innan frågan om avgiftsbeläggning

av kraftigt fosforförorenande tvättmedel rätteligen kunde bedömas. Utskottet

avstyrkte motionerna, som inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

I ett interpellationssvar den 16 maj 1967 angående tvättmedlens skadeverkningar

i vattendragen uttalade jordbruksministern bl. a. att resultaten

av då pågående undersökningar och vattenvårdsmyndigheternas ställningstaganden

till dessa borde avvaktas, innan ytterligare åtgärder övervägdes.

Jordbruksministern framhöll att man varit för tolerant beträffande användningen

av kemiska hjälpmedel och att större ansvar borde läggas på tillverkarna.

Vidare ansåg jordbruksministern att åtgärder i form av bättre

reningsverk var nödvändiga men att man inte kunde låta staten eller kommunerna

ombesörja reningsåtgärderna och acceptera tvättmedlen utan att

även industrin borde känna sitt ansvar och medverka till bättre lösningar.

I motionerna I: 889 och II: 1008 vid årets riksdag hemställdes om utredning

och åtgärder för att minska fosforhalten i tvättmedel. Efter att ha

inhämtat yttranden över motionerna från statens naturvårdsverk (redovisat

i föregående avsnitt) och statens institut för konsumentfrågor uttalade

allmänna beredningsutskottet bl. a. följande i sitt av riksdagen godtagna

utlåtande nr JO.

Enligt vad utskottet inhämtat har vid fortsatta överläggningar mellan

naturvårdsverket och Sveriges kemiska industrikontor framkommit att fabrikanter

och importörer är beredda att sänka den i tvättmedlen ingående

fosfathalten med 15 %, varigenom denna kommer att uppgå till knappt

30 %.

Utskottet anser det angeläget att de igångsatta fältförsöken med NTAhaltiga

tvättmedel slutföres och att — om några negativa effekter inte

kunnat påvisas — resultaten därav liksom information om eljest fosforfria

tvättmedel sprids på sådant sätt att de verkligen uppmärksammas av konsumenterna.

Såsom motionärerna framhåller bör en ökad forskning —

såväl statlig som enskild — främjas.

Mot bakgrunden av svårigheterna att genom rening av avloppsvatten komma

till rätta med den allt större fosforföroreningen i avloppsvatten anser

utskottet det allvarligt böra övervägas att — så snart tillförlitliga forskningsresultat

visar alt andra fullgoda tvätt- och diskmedel kan framställas

—- lagstifta om en begränsning av den tillåtna fosfathalten.

Utskottet anser emellertid att resultaten av pågående fältförsök bör av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

5

vaktas innan åtgärder vidtages och hemställer därför att de likalydande

motionerna 1:889 och 11:1008 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Remissvaren

Remissorganen är ense om att det är angeläget att åtgärder vidtas för att

nedbringa tillförseln av fosfater och andra närsalter till våra vattendrag.

Däremot yppas tveksamhet i fråga om det värde som den i motionerna föreslagna

åtgärden kan ha härvidlag. Statens naturvårdsverk och Sveriges kemiska

industrikontor anser att en deklaration av fosfatinnehållet i tvättmedel

skulle sakna större betydelse från naturvårdssynpunkt. Kooperativa

förbundet finner den av motionärerna föreslagna skyldigheten att ange

fosfathalten i tvättmedel vara ett logiskt inslag i den önskvärda informationen

om närsaltsproblemen. Förbundet har därför i princip ingen invändning

mot att sådana föreskrifter utfärdas men framhåller att sannolikt

endast begränsade effekter är att vänta av den tänkta åtgärden. Statens

institut för konsumentfrågor anser att om det inte skulle gå att få till stånd

en frivillig varudeklaration finns det enligt institutet anledning överväga att

ge någon myndighet befogenhet att påbjuda innehållsdeklaration för tvätt-,

disk- och rengöringsmedel, vari bl. a. fosfatinnehållet skulle redovisas.

För att komma till rätta med fosfatproblemet måste, enligt naturvårdsverkets

uppfattning, bl. a. krav ställas på komplettering av reningsverken

med effektiva anordningar för fosfatreduktion vid alla de områden där

närsaltfrågan är aktuell. Utöver detta bör ansträngningar även inriktas på

en begränsning och nedtrappning av fosfathalten i tvätt- och rengöringsmedel.

Verket anser det dock tveksamt huruvida detta befrämjas av det

i motionerna angivna förfarandet. Verket påpekar att det givetvis inte är

halten fosfat som är av betydelse i detta sammanhang utan fosfatmängden

i tvättluten. Denna är avhängig av doseringen som varierar med tvättmedelstyp,

vattnets hårdhet etc. Fn fosfathaltdeklaration kan därför bli vilseledande

om inte samtidigt även doseringen fastställes. Verket säger sig

för att kunna följa utvecklingen inom denna bransch för sin del ha

uttalat önskemål om redovisning av den årliga disk-, tvätt- och rengöringsmedelsförbrukningen

med noggrann specificering till art och mängd av de

i medlen ingående komponenterna t. ex. tensider, fosfater, perborater, silikater

osv. Denna fråga är under övervägande inom detergentkommittén, där

naturvårdsverket är representerat. På sikt torde, enligt verkets mening, en

begränsning av fosfattillförseln bäst tillgodoses genom åtgärder från ansvariga

myndigheters sida. Verket framhåller att den enskilde konsumenten

bör ha rätt att göra sitt val av tvättmedel med hänsyn till pris och tvätteffekt.

Medlets verkningar på vattendragen bör bevakas av myndigheterna.

Verket har tagit upp frågan om begränsning och nedtrappning av fosfaterna

i disk-, tvätt- och rengöringsmedel och avser att i detergentkommittén söka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

lösa denna fråga. Verket erinrar om att överenskommelse tidigare träffats

om införande av biologiskt nedbrytbara tensider.

Kemikontoret förklarar sig inte kunna vitsorda tvättmedelsfosfaternas

uppgivna andel i den stigande närsalttillförseln (50 %). Detta tal säges vara

avsevärt för högt och synes enligt kemikontoret närmast syfta på ett försök

till uppskattning av andelen av fosfaterna i de kommunala avloppsvattnen.

Kemikontoret påpekar också att påståendet i motionerna att man i andra

länder genom lagstiftning genomdrivit en övergång till lägre fosfathalt i

tvättmedel är felaktigt. Här tycks en — ej ovanlig — sammanblandning

mellan tensid- och fosfatproblemen ha skett. Kemikontoret anför att det

i och för sig är riktigt att man i enstaka europeiska länder genom lagstiftning

föreskrivit att enbart s. k. mjuka anjon-tensider får användas i de tvättmedel

som distribueras i resp. land. En dylik övergång till mjuka tensider

har ju i vårt land åstadkommits utan lagstiftning genom den överenskommelse

mellan naturvårdsverket och tillverkarna som träffats inom detergentkommittén.

Den har emellertid intet att göra med tvättmedlens fosfatinnehåll.

Några lagstiftningsingripanden i sistnämnda avseende har enligt

Kemikontoret veterligen icke förekommit i något land.

Kemikontoret anför att fosfatutsläppet till sjöar och vattendrag numera

är så stort att det även utan tvättmedelsfosfaterna är tillräckligt för att

resultera i den pågående igenväxningen. I vart fall gäller detta — där närsaltsproblemet

är störst — runt våra tätorter och i tättbefolkade delar av

landet. Kemikontoret anser att om man vill ha en effektiv lösning av detta

problem måste det därför angripas genom förbättrad avloppsrening. En

komplettering av reningsverkan med närsaltsfällning, som eliminerar nära

nog alla fosfater i avloppsvattnet — oavsett ursprung — och också i andra

avseenden höjer verkens reningsförmåga och eliminerar andra, i enskilda

fall tillväxtbefrämjande faktorer, är följaktligen oundgänglig, framhåller

Kemikontoret, som därför instämmer i motionärernas önskemål om en snabb

utbyggnad av sådana fullständiga reningsverk.

Kemikontoret delar också uppfattningen att en ökad information om närsal

t sproblematiken bör komma till stånd samt ansluter sig till önskemålet

om en bättre kunskap om vår förbrukning av fosfathaltiga tvättmedel.

Detta önskemål torde inom kort tillgodoses. Inom detergentkommittén har

nämligen konstituerats en särskild arbetsgrupp, som skall framlägga förslag

beträffande deklarationsmetodik för alla i tvättmedlen ingående ingredienser.

Avsikten är, att en dylik deklaration sedermera årligen skall avges

till naturvårdsverket från (större) tillverkare och importörer. På basis av

denna information skall sedan verket vidta de åtgärder som kan finnas

påkallade. I en sådan saklig upplysning har emellertid den av motionärerna

föreslagna deklarationsplikten ingen funktion att fylla, anser Kemikontoret.

Kemikontoret hänvisar till att det i landet redan säljs tvåltvättmedel i

vilka fosfatinnehållet är synnerligen obetydligt. Produkter, i vilka större

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

7

delen av fosfatinnehållet är ersatt med en annan komplexbildare, NTA,

marknadsföres också. Enligt Kemikontoret torde numera de allra flesta konsumenter

vara klart medvetna om dessa förhållanden bl. a. genom företagens

annonsering och de ofta förekommande redaktionella artiklarna.

De konsumenter som medvetet vill använda fosfatfattiga tvättmedel vet

således redan vad de skall efterfråga och har också möjlighet att tillfredsställa

sitt önskemål.

Enligt Kemikontorets mening vore det direkt olyckligt om konsumenterna

— enligt motionärernas intentioner — skulle bibringas uppfattningen att

miljövänligheten hos ett tvättmedel utan vidare kan mätas med fosfatinnehållet

i procentenheter. En isolerad sådan deklaration skulle vara meningslös.

Man måste nämligen här beakta tvättmedlets totalkomposition. I likhet

med naturvårdsverket understryker Kemikontoret vidare att det naturligtvis

är fosfathalten i tvättluten — och därmed avloppsvattnet — som är avgörande.

Eftersom tvättmedelsdoseringarna varierar bl. a. beroende på totalkompositionen

hos olika tvättmedel och dessutom är beroende av vattenhårdhet,

smutsighetsgrad etc. vore det utomordentligt komplicerat eller

helt omöjligt att ge en i detta avseende verkligt informativ deklaration på

tvättmedelspaketen, framhåller Kemikontoret.

Kemikontoret anför avslutningsvis att en mera fullständig innehållsdeklaration

för en mycket sakkunnig läsare naturligtvis skulle kunna ge

eu antydan om ett tvättmedels större eller mindre miljövänlighet och lämplighet

i övrigt. Det kan emellertid utan vidare påstås att antalet så kvalificerade

konsumenter torde vara begränsat anser Kemikontoret och framhåller

att en generell deklarationsskyldighet skulle samtidigt för tillverkarna

vara förknippad med praktiska svårigheter. Den skulle t. ex. kunna

fördröja den utveckling av produkterna som ständigt sker — och som förutsätter

större eller mindre kompositionsändringar — eller förorsaka kasseringar

av stora kvantiteter förpackningar och därmed kostnader för företagen/konsumenterna,

som inte står i rimlig proportion till »vinsten» med

åtgärden.

Kooperativa förbundet säger sig ha ägnat betydande uppmärksamhet åt

frågan om gödning av vattendrag och sjöar genom tvättmedlens fosfatinnehåll.

Sålunda har ett omfattande forskningsarbete bedrivits vid förbundets

tvättmedelsfabrik i syfte att konstruera ett fosfatfattigt, syntetiskt tvättmedel.

En sådan produkt, där huvuddelen av fosfatet ersatts med en annan

substans (NTA), kom ut i handeln i början av 1968. Ytterligare en produkt,

där motsvarande konvertering av fosfatet skett, började distribueras under

senare delen av samma år. Detta forsknings- och utvecklingsarbete fortsätter,

ty även om det står klart att en reducering eller eliminering av fosfatet

i tvättmedlen endast betyder en dellösning av det totala fosfatproblemet,

finner förbundet det angeläget att sådana åtgärder vidtas, som relativt

snabbt kan medföra praktisk nytta.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 56

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

Förbundet finner den av motionärerna föreslagna skyldigheten för fabrikanterna

att på tvättmedelsförpackningarna ange fosfathalten i respektive

tvättmedel vara ett logiskt inslag i den önskvärda informationen om närsaltsproblematiken

och har således i princip ingen invändning mot att

sådana föreskrifter utfärdas. Förbundet framhåller dock nödvändigheten

av att om sådana föreskrifter utfärdas dessa utformas så att angivelserna

blir enhetliga med hänsyn till såväl innehåll som utformning och så att de

är tillämpliga på såväl inhemska som importerade tvättmedel. Det är nämligen

enligt förbundets uppfattning angeläget att möjligheterna för mindre

lojala fabrikanter att i detta sammanhang vinna konkurrensfördelar på

de lojalas bekostnad undanröjes.

Förbundet påpekar också att enligt dess uppfattning endast begränsade

effekter i avsedd riktning är sannolika som följd av den föreslagna angivelsen

av fosfathalten. Denna uppfattning baserar sig på de erfarenheter som

gjorts inom förbundet vid försäljningen av tvättmedel. Sålunda har förbundet

sedan ca tio år tillbaka salufört ett fosfatfattigt tvättmedel av

»modern» typ (Blenda). Detta har fått ett betydande reklamstöd särskilt

under introduktionsperioden. Efter en viss initialframgång registrerades

ett starkt vikande intresse från konsumenternas sida. Konsumentinstitutet

rapporterade för några år sedan starkt positiva resultat för Blenda vid

jämförelse med då aktuella syntetiska produkter. Liknande försök har

gjorts vid ytterligare ett par tillfällen med lika förmånliga resultat för

tvålmedel och pressen har i stort uppslagna artiklar redovisat dessa resultat.

Trots detta har tvålmedlens andel av konsumenternas totala tvättmedelsförbrukning

icke ökat utan den står stilla vid några få procent eller

tenderar att avta. Det syntetiska och fosfatfattiga Tend Maskintvätt med

NTA har under 1968 fått en ca 50-procentig andel av den totala Tendvolymen.

Förbundet finner på grundval av dessa erfarenheter det rimligt

att anta, att även om ett betydande antal konsumenter omfattar vattenvårdsproblemen

med intresse, torde produkter, som är fosfatfattiga men

inte motsvarar konsumenternas krav ur tvätteknisk synpunkt, knappast

komma till en sådan användning att det har väsentlig betydelse. Förbundet

understryker betydelsen av effektiva åtgärder för att lösa vattenföroreningarnas

problem. Härvid är det enligt styrelsens uppfattning angeläget att

i första hand satsa på utbyggnaden av reningsverk för höggradig rening,

då endast en del av problemet kan lösas genom att begränsa närsaltstillförseln

i avloppsvattnet, och på forskning och utveckling av vattenvänliga

tvättmedel, som också fyller konsumenternas krav på tvätteffekt. Vidare

bör möjligheterna att med hjälp av ökad information vägleda konsumenterna

vid val av tvätt- och rengöringsmedel ytterligare utvecklas. Detta

arbete säges bedrivas med all kraft inom förbundet och detta förklarar sig

också berett att på allt sätt medverka i organisationers och myndigheters

verksamhet på området. Skulle det i detta arbete visa sig att önskvärda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

resultat förutsätter lagstiftning, bör sådan enligt förbundets mening införas.

Konsumentinstitutet påpekar att det sedan ett antal år energiskt pläderat

för en minskning av fosfatinnehållet. För att uppnå detta har i första hand

rekommenderats användandet av en kombination av syndet- och tvåltvättmedel,

som skulle reducera fosfatmängden vid tvätt till en tredjedel jämfört

med begagnandet av enbart syndetmedel. Institutet har vidare hävdat

att det borde vara möjligt att vidareutveckla tvåltvättmedlen så att man ej

behövde kombinationen utan finge ett fullgott tvättmedel, som hade lägre

fosfathalt än nuvarande syntetiska medel.

Då allmänheten numera börjar få uppmärksamheten inriktad på fosfatproblemet

bör givetvis en redovisning av fosfathalten på tvättmedelspaketen

kunna bli en faktor, som leder till att man väljer mindre fosfathaltiga

medel, fiamhåller institutet. Institutet erinrar om den överenskommelse

om övergång till mjuka tensider som uppnåtts på frivillighetens väg och

ifrågasätter om det inte är möjligt att också få en frivillig överenskommelse

om en deklaration av fosfathalten i form av VDN Varufakta.

Institutet anför att det för tvättmedel och blötningsmedel för närvarande

finns tvättråd och blötningsråd utarbetade av varudeklarationsnämnden.

Avsikten därmed är att få en samordning mellan tvättmärkningen på textilier

och redovisningen på tvätt- och blötningsmedlen så att t. ex. om en

textilvara är försedd med VDN-uppgiften »mild fintvält 25 °» lämpligt tvättmedel

kan väljas. Förutom anvisning om dosering och vilka metoder medlet

är lämpligt för lämnas i dessa råd även information om huruvida medlet

innehåller optiskt vitmedel samt blekmedel. Dessa tvätt- och blötningsråd

har enligt institutet visat sig mycket värdefulla ur textilvårdssynpunkt

och numera är praktiskt taget alla på marknaden vanliga tvätt- och blötningsmedel

försedda med dessa varudeklarationsnämndens råd. Varudeklarationsnämnden

har emellertid ansett det angeläget att komplettera dessa

råd med Varufakta om tvättmedel och har därför sedan en tid tillbaka

en arbetsgrupp, vars uppgift det är att utarbeta normer härför. Avsikten

är att bl. a. fosfatinnehållet skall redovisas i dessa varufakta.

Med hänsyn till att det torde vara aktuellt att även deklarera andra

beståndsdelar i tvättmedel och med hänsyn till de goda resultaten av tvättråden

föreslår institutet att man avvaktar arbetsgruppens resultat och ser

om en frivillig varudeklaration på detta viktiga område kan komma till

stånd. Skulle detta ej lyckas, finns anledning överväga att ge någon myndighet

befogenhet att påbjuda innehållsdeklaration för tvätt-, disk- och rengöringsmedel,

varvid det bör ankomma på myndigheten att besluta, vilka

beståndsdelar som skall deklareras.

Promemoria angående tvättmedlen som miljöproblem

Efter det att remissvaren avgivits har inom naturvårdsverket upprättats

en promemoria angående tvättmedlen som miljöproblem. I promemorian,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

som är daterad den 19 september 1969, behandlas följande frågor, nämligen

1. uppföljning av tvättmedelsbranschen, 2. minskning av fosfaterna ur avloppsvattnet

genom reningsåtgärder, 3. minskning av fosfater i tvättmedel

utan utbyte av komplexbildare, 4. utbyte av plyfosfat mot andra chelerande

ämnen, 5. övergång till mjuka tensider, 6. behovet av informationsverksamhet

ur miljösynpunkt. Utskottet anser det vara av värde att promemorian

bringas till kännedom i riksdagen, varför den bifogas till utlåtandet

som bilaga a.

Utredning rörande kontrollen av miljöfarliga produkter m. m.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har den 11 april 1969 särskilda

sakkunniga tillkallats för att utreda organisationen av ett informationssystem

dels på miljövårdsområdet, dels i fråga om gifter och andra preparat

som kan vara skadliga från hälso- och miljösynpunkt.

Genom beslut den 23 maj 1969 har uppdraget utvidgats till att omfatta

även frågan hur kontrollen av miljöfarliga produkter bör anordnas.

I direktiven anför föredragande statsrådet bl. a. följande:

Den utvidgade utredningen bör omfatta granskning av de bestämmelser

rörande kontroll av miljöfarliga produkter som finns f. n. Därvid bör närmare

undersökas vilka produkter som inte omfattas av gällande lagstif tning

samt i vilka avseenden denna i övrigt inte medger en effektiv kontroll från

milj övårdssynpunkt.

Efter en sådan kartläggning bör de sakkunniga pröva i vilken utsträckning

och på vilka sätt lagstiftningsområdet bör utvidgas. En viktig fråga är

hur det ämnesområde som lagstittningen bör omfatta skall avgränsas. Ett

problem härvidlag är att antalet produkter som berörs är stort och att de

praktiska svårigheterna att upprätthålla en effektiv kontroll därför blir betydande.

Vidare bör uppmärksammas att livsmedelslagstiftningen f. n. ses

över av särskilda sakkunniga.

En huvudlinje för lagstiftningen bör vara att den som importerar eller har

i landet tillverkar en produkt som kan misstänkas ha miljöfarliga egenskaper

eller som innehåller ämnen med ofullständiga kända effekter skall kunna

åläggas att redovisa vilka ämnen som ingår i produkten och i princip

svara för att denna inte vid normal användning och destruktion får skadliga

verkningar från milj övårdssynpunkt. Med en sådan inriktning kan lagstiftningen

väntas stimulera till en mera miljömedveten produktutveckling. Man

kan emellertid inte räkna med att alla produkter som behövs i samhället

skall kunna befrias från miljöskadliga ämnen. Målet bör i sådana fall vara

att så långt möjligt säkerställa en användning och destruktion som överensstämmer

med tidsenliga miljövårdskrav.

Utskottet

I motionerna påpekas att det allt rikligare utsläppet av närsalter i sjöar

och vattendrag leder till igenväxning och att det ökade utsläppet av fosfater

därtill medför förändringar i den naturliga balansen och en försämring av

möjligheterna till självrening. Motionärerna framhåller att man utom en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

snabb utbyggnad av fullständiga reningsverk också måste satsa på en ökad

information om närsaltproblematiken. Som ett led i denna föreslås i motionerna,

att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om föreskrifter, som

ålägger fabrikanter av tvätt- och rengöringsmedel att på förpackningen deklarera

halten av fosfater. En sådan deklaration skulle enligt motionärernas

mening sannolikt medföra ökad efterfrågan på mindre miljöfarliga tvättmedel.

Det är obestridligen angeläget att åtgärder vidtas för att nedbringa tillförseln

av fosfater och andra närsalter till våra vattendrag. Främst torde

detta — såsom också motionärerna synes mena — kunna åstadkommas genom

komplettering av reningsverken med effektiva anordningar för fosfatreduktion

vid alla de områden där närsaltfrågan är aktuell. Naturligtvis bör

härutöver ansträngningar också inriktas på begränsning och minskning av

fosfathalten i tvätt- och rengöringsmedel.

Utskottet anser emellertid i likhet med naturvårdsverket och Kemikontoret

att det är tveksamt om deklaration av fosfathalten skulle få någon större

betydelse från naturvårdssynpunkt. Naturligtvis är det inte enbart halten

fosfat som är av betydelse i detta sammanhang utan främst fosfatmängden

i tvättluten. Denna är avhängig av doseringen som i sin tur varierar med

totalkompositionen hos tvättmedlet, vattnets hårdhet, tvättens smutsighetsgrad

m. m. Med hänsyn härtill torde det — som Kemikontoret påpekat —

vara ytterst komplicerat att åstadkomma en deklaration, som kan väntas

leda till åsyftat resultat i miljövänlig riktning.

Naturvårdsverket framhåller att en begränsning av fosfattillförseln bäst

tillgodoses genom åtgärder från ansvariga myndigheters sida. Utskottet delar

denna uppfattning. Naturvårdsverket avser att inom deter gen tkommittén

söka lösa frågan om begränsning och minskning av fosfaterna i disk-, tvättoch

rengöringsmedel. Det finns därför enligt utskottets mening anledning

förvänta att man på denna väg skall kunna nå en överenskommelse liksom

man tidigare träffat överenskommelse om införande av biologiskt nedbrytbara

tensider.

Vid övervägande av motionsförslaget måste också beaktas att — som

framgår av naturvårdsverkets vid utlåtandet fogade promemoria — problemet

med reduktion av fosfathalten i tvättmedlen inte är slutligt löst. Detta

torde för övrigt vara en av anledningarna till att några lagstiftningsingripanden

för att genomdriva övergång till lägre fosfathalt såvitt bekant hittills

inte förekommit i något land. Omfattande forsknings- och utvecklingsarbete

pågår emellertid hos tvättmedelstillverkarna. Det finns därför anledning

att räkna med att nya och från miljövårdssynpunkt bättre produkter

skall komma fram. Detta produktutvecklingsarbete kan naturligtvis antas

bli påskyndat om konsumenterna genom ökade kunskaper om närsaltproblematiken

i större utsträckning efterfrågar mindre miljöfarliga produkter.

I informationen om närsaltproblemen kan därför den föreslagna skyldig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

heten att deklarera fosfathalten anses vara ett önskvärt inslag. Av konsumentinstitutets

remissvar framgår att varudeklarationsnämnden tillsatt en

arbetsgrupp som har till uppgift att utarbeta normer för varufakta om

tvättmedel. I dessa varufakta avses fosfatinnehållet bli redovisat. I sammanhanget

må påpekas att tvättmedlen ju också har andra beståndsdelar,

som är av betydelse från naturvårdssynpunkt. Även dessa beståndsdelar avses

bli deklarerade. Enligt utskottets mening bör man avvakta resultatet av

varudeklarationsnämndens arbete med att söka åstadkomma en frivillig

varudeklaration innan obligatorisk innehållsdeklaration påbjuds.

Utskottet vill slutligen erinra om att problemen med miljöfarliga beståndsdelar

i tvättmedlen synes falla inom ramen för det utredningsuppdrag som

givits åt den nyligen tillsatta utredningen rörande kontroll av miljöfarliga

produkter m. m. Också i detta sammanhang kan alltså frågan om begränsning

och minskning av fosfaterna i tvättmedlen förväntas bli angripen.

På grund av vad sålunda anförts bör motionerna enligt utskottets mening

inte bifallas.

Utskottet hemställer

att motionerna 1:349 och 11:401 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 november 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Ernulf (fp), Hansson (s), fru

Landberg (s)* och herr Nils Nilsson (ep)*;

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s)*, Hedin (m), fröken Anderson (s), herrar Hammarberg (s), Josefson i

Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

13

Bilaga a

Statens naturvårdsverks promemoria av den 19 september 1969

angående tvättmedlen som miljöproblem

Bakgrund

I början på 1960-talet blev det alltmer uppenbart, vilken dominerande roll

som närsalter spelade för vattenföroreningssituationen i våra vattenområden.

En tilltagande övergödning med ökad algproduktion och igenväxning

som följd (eutrofiering) gjorde sig gällande och blev påtaglig i nästan alla

vattenområden, som belastades med kommunalt avloppsvatten. Sedan länge

hade forskare varnat för följderna av de närsalttillskott som erhölls genom

den pågående urbaniseringen i förening med ökad hygienisk standard (badrum,

vattenldosett etc.). I början på 1960-talet framkom också kvantitativa

belägg för den betydelse som ökad algproduktion hade för syrgasbalansen i

vissa vattensystem. Sålunda kunde dåvarande laboratorn L. Karlgren visa

att de genom närsalttillskotten bildade planktonmassorna för sin nedbrytning

krävde en syremängd, som flerfaldigt översteg avloppsvattnets primära

syrebehov. Detta ledde till att existerande reningsmetoder för kommunalt

avloppsvatten kom under debatt och arbete påbörjades för att finna tekniskt-ekonomiska

lösningar att ur avloppsvatten eliminera fosfater, som

spelar en dominerande roll ur eutrofieringssynpunkt.

Jämsides härmed visade undersökningsresultat en ökning av fosfatmängden

i avloppsvatten från tidigare 1,6 g fosfor (P) per person och dygn till

inemot 4 g i mitten på 1960-talet. En då pågående utredning av statens institut

för byggnadsforskning — där en uppdelning kunnat göras mellan klosettvatten

och avloppsvatten från kök, badrum och tvättstuga — pekade på

att denna ökning till övervägande del var att hänföra till det ökade bruket

av fosfathaltiga tvättmedel. Tidigare använda tvåltvättmedel trängdes under

1950-talet till stor del ut av så kallade syntetiska produkter, vilka innehöll

hög halt av polyfosfater.

Dessutom hade frågan om biologiskt nedbrytbara tensider blivit aktuell.

Med tensid menas den ytaktiva komponent, som har den egentliga aktiva

tvättverkan. Redan år 1962 infördes i Västtyskland bestämmelser »Verordnung

iiber die Abbaubarkeit vom Detergentien in Wasch- und Reinigungsmitteln»,

vari användningen av icke biologiskt nedbrytbara tensider förbjöds

från och med 1 oktober 1964. Lagen innehåller definition på begreppet

biologisk nedbrytbarhet. Genom denna lagstiftning, som föranleddes av

utomordentligt svåra skumningsbesvär i reningsverk och recipienter jämte

anrikning i grundvatten, framtvingades en övergång till biologiskt nedbryt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

bara tensider. Det är dock att märka att den tyska lagstiftningen, som följdes

av frivilliga överenskommelser mellan myndigheter och tvättmedelstillverkare

i bl. a. England och USA, endast gällde anjonaktiva substanser,

vilka vid den tidpunkten dominerade tvättmedelsmarknaden.

Detergentkommitténs tillkomst

Mot bakgrunden av det sagda fann dåvarande statens vatteninspektion

anledning att genom Sveriges Kemiska Industrikontor taga kontakt med de

svenska tillverkarna av tvättmedel och tvättmedelsråvaror. Vid ett första

möte i december 1965 presenterades problematiken. Enligt vatteninspektionens

bedömning var utan tvekan fosfatinnehållet i tvättmedlen det mest

betydelsefulla problemet ur vattenvårdssynpunkt. Frågan om minskning eller

ersättning av polyfosfaterna måste därför ges prioritet, men av flera skäl

var också frågan om övergång till biologiskt nedbrytbara tensider angelägen.

För att skapa underlag för en lösning av de med tvättmedel förbundna

vattenföroreningsproblemen tillsattes en arbetsgrupp som från början benämndes

Kemikontorets tensidkommitté, senare detergentkommitté. I denna

ingick representanter för industriförbundet, tvättmedelsproducenterna,

tillverkare av tvättmedelsråvaror samt vatteninspektionen. Kommittén som

haft karaktär av kontaktorgan mellan fabrikanter och myndigheter har

adjungerat forskare och andra personer, som kunnat lämna bidrag i olika

frågeställningar.

Arbetet började med att Kemikontoret sände en rundskrivelse till systerorganisationerna

i Europa. Av inkomna svar framgick att i några fall frågan

om mjuka och hårda tensider hade aktualiserats men i intet land hade den

för vår del mest akuta frågan, nämligen om minskning eller utbyte av polyfosfater,

varit på tal. Ej heller i USA hade denna frågeställning tagits upp

på allvar mellan fabrikanter och myndigheter. År 1967 tillsattes där en kommitté,

»Industry-Government Task Force on Eutrophication», som tog upp

motsvarande problematik. Den svenska kommittén fick sålunda börja praktiskt

taget från nolläge.

De huvudfrågor som tagits upp till övervägande inom kommittén är följande:
1.

Uppföljning av tvättmedelsbranschen

2. Reduktion av fosfater i kommunala reningsverk

3. Minskning av polyfosfater i tvättmedel

4. Ersättningsmedel för polyfosfater i tvättmedel

5. övergång till biologiskt nedbrytbara tensider

6. Behovet av informationsverksamhet

Uppföljning av tvättmedelsbranschen

Före 1920 skedde tvätt med tvål och såpa. Dessa preparat tillverkades i

huvudsak i liten skala men under 1920-talet började tvål tillverkas i större

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

15

skala samt förpackas i konsumentförpackningar. Ungefär samtidigt introducerades

det första fabriksblandade tvåltvättmedlet som förutom tvål innehöll

soda och blekmedel på den svenska marknaden. Detta och liknande

preparat hade till stor del övertagit marknaden i slutet av 30-talet. Syntetiska

vittvättmedel introducerades i början av 50-talet och har nu tagit huvudparten

av tvättmedelsmarknaden.

Statens pris- och kartellnämnd har i april 1969 redovisat den svenska

tvättmedelsmarknaden i »Redogörelse över konkurrensförhållanden och

kostnadsstruktur inom tvättmedelsmarknaden». Av utredningen framgår att

den totala konsumtionen av tvätt-, disk- och andra rengöringsmedel på svntetisk-

och tvålbas uppgick år 1967 till 87 201 ton. 1959 var konsumtionen

60 944 ton — en ökning under perioden med 43 procent. De syntetiska medlen

ökade markant på bekostnad av tvåltvättmedlen. Produktionen av syntetiska

tvätt-, disk- och andra rengöringsmedel ökade med drygt ''70 procent

under perioden 1959—1967 medan tvålprodukterna minskade med cirka 75

procent. Tvålmedlens andel av marknaden var år 1967 mindre än 10 procent.

De båda inhemska tillverkarna Helios (Kooperativa förbundet) och

Sunlight (Unilever) dominerar marknaden (cirka 80 procent). Proctor &

Gamble ökade sin marknadsandel då en ny produkt introducerades år 1966.

Då återkom också tyska Henkel på marknaden. Ett svenskt företag, Glykocid,

har under senare år lanserat syntetiskt tvättmedel med låg fosfathalt.

De vittvättmedel som finns på marknaden i dag har i stort sett följande

sammansättning

Tensider

Tripolyfosfat

NTA

Soda

Silikat

Natriumsulfat

Perborat

CMC

Vitmedel

7—20 7»

10—40 %

0—20 %

0—20 %

0—10 %

5—20 %

0—35 %

0— 3 %

0,1—0,7%

Dessutom kan medlen innehålla varierande mängd enzym, korrosionsinhibitorer,

vatten, färg, parfym m. m.

Tensider är den substans som tillsammans med alkalier utövar tvättverkan.

Den sänker vattnets ytspänning så att det snabbare väter igenom

tvättgodset och lösgör smutsen. Tensiden kan vara tvål eller syntetisk produkt.

Tvål har den nackdelen att den särskilt i hårt vatten bildar kalktvålar,

som fälls ut på tvättgodset. Av de syntetiska tensiderna finns det ett stort

antal att välja mellan. De kan efter sin kemiska sammansättning indelas

i anjonaktiva, nonjonaktiva, katjonalctiva samt amfolyter, varav det är de

två förstnänmnda kategorierna som nästan uteslutande kommer till använd
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

ning i tvättmedel. Tidigare användes framför allt anjonaktiva tensider på

tetrapropylenbensensulfonatbas i tvättmedlen men de har nu ersatts av

andra anjonaktiva produkter som är biologiskt nedbrytbara. Dessutom har

de nonjonaktiva tensiderna under senare år ökat markant.

Natriumtripolyfosfat ingår med ca 30—35 procent i våra

vanligaste vittvättmedel. Fosfaternas huvudsakliga uppgift vid tvättprocessen

är att hålla pH i tvättvattnet vid en lämplig nivå samt att avhärda

vattnet och hålla vattnets hårdhetsbildare i lösning. Vidare anses fosfaterna

ha viss dispergerande effekt på smutsen. De tvåltvättmedel som finns

i marknaden innehåller cirka 5—8 procent fosfat. I dessa hjälper tvålen

till med att höja pH och avhärda vattnet. En mindre del tripolyfosfat

kan vid spraytorkning omvandlas till pyrofosfat. Dess komplexbildande

förmåga vad beträffar kalk är lägre än för tripolyfosfat.

Sodans uppgift är att höja vattnets alkalitet.

Silikatfö reningar ingår ofta i tvättmedlen som metasilikat,

disilikat och vattenglas. Deras uppgift är att förhindra korrosion på koppar

och aluminium samt att tjänstgöra som tvättalkali.

Natriumsulfat ingår i tvättmedel i stort sett som utfyllnadsmaterial

för att ge medlet en tillfredställande konsistens.

Per bo råtets uppgift är att bleka tvättgodset. Det är stabiliserat och

utövar sin verkan först vid över 60 grader. Dess andel i de flesta vittvättmedel

har ökat alltmer de senaste åren och utgör för närvarande cirka

20—25 procent.

C M C eller carboxymetylcellulosa är en cellulosaförening som ökar tvättmedlets

smutsbärande förmåga och hindrar således smutspartiklarna att

falla tillbaka på tvättgodset.

Optiska vitmedel ingår i tvättmedlen för att ögat skall uppfatta

den rena tvätten som vitare. Den består av komplicerade organiska föreningar

som avsätter sig på fibrerna och får det ultravioletta ljuset att

fluorescera. Halten vitmedel har under de senaste 20 åren ökat med ca 100

procent och är för närvarande cirka 0,1—0,3 procent.

Enzymer är proteinföreningar och är som sådana känsliga för hög

alkalitet, hög temperatur och lång lagring. De enzymer som finns i vissa

tvättmedel är proteaser och spjälkar sålunda äggviteämnen.

Förtvätt- och blötläggningsmedel saknar perborat och har i många fall

mycket hög fosfathalt, upp till 65 procent. De innehåller dessutom ofta

enzymer, som vid förtvätt- och blötläggning bäst kan utöva sin smutsupplösande

verkan.

Självfallet måste det ur vattenvårdssynpunlct vara angeläget att kunna

följa förändringar av de tvättmedelskomponenter som kan ha någon miljöpåverkan

såsom tensider, perborater, silikater, fosfater, korrosionsinhibitorer

in. fl. Frågan om en årlig redovisning av dessa ämnen har berörts

flera gånger inom kommittén och en subgrupp har tillsatts för att närmare

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

penetrera och framlägga förslag i frågan. Även om uppgifterna lämnas

under sekretesskydd inrymmer uppenbarligen en sådan redovisning känsliga

marknadsfrågor. Dessutom blir det nödvändigt att redovisning lämnas inte

blott av tillverkare utan även av importörer vilket ställer krav på ökade

resurser hos naturvårdsverket. I viss mån kan ett sådant redovisningsförfarande

också sägas föregripa den utredning angående miljöfarliga produkter

för vilka chefen för jordbruksdepartementet tillkallat sakkunniga.

Redovisningsfrågan har dock avancerat så långt att förslag kan förväntas

föreligga vid kommitténs nästa sammanträde innevarande månad.

I detta sammanhang kan framhållas att naturvårdsverket i viss utsträckning

blivit informerat om kommande produktförändringar, som varit

av betydelse ur miljösynpunkt. Av sekretesskäl kan dessa upplysningar inte

offentliggöras.

Minskning av fosfaterna ur avloppsvattnet genom reningsåtgärder

Då nära hälften av fosfaterna i avloppsvattnet för närvarande är att hänföra

till humanfosfor uppkommer givetvis frågeställningar huruvida vattenvårdskrav

skall inriktas på nedtrappning av fosfaterna i tvättmedel eller

på reduktion i avloppsreningsverken. För en åtgärd mot tvättmedlen talar

det förhållandet att en stor del av befolkningen icke är anslutet till kommunalt

reningsverk och att anslutning icke kan förväntas inom glesbebyggelseområden.

Uppskattningsvis torde 20—25 procent av befolkningen härigenom

beräknas bli undandragen sådan anslutning. Nämnas kan dock att

vissa nya metoder för rening av avloppsvatten från mindre bebyggelseenheter

och enstaka hushåll även omfattar fosfatreduktion, varigenom

tyngden av detta argument kan minska. Vid kommitténs tillkomst var

reningstekniken för reduktion av fosfater icke särskilt väl utvecklad, vilket

också talade för minskning av tvättmedelsfosfater. Även om man skulle

kunna räkna med en mycket långtgående reduktion av fosfater i reningsverk

reduceras verkan av sådana åtgärder av pågående urbanisering med

i vissa områden raskt ökat befolkningstal. Härigenom kommer även resthalter

av fosfat i avloppsvattnet att vara betydelsefulla. En reduktion av

den primära fosfortillförseln med tvättmedel är därför angelägen. Åtgärder

för minskning av tvättmedelsfosfater måste också antagas kunna ske snabbare

än utbyggnad av avloppsreningsverken.

Fördelen med att sätta in åtgärder på reningsverkssidan är att detta ger

en betydligt större reduktion av avloppsvattnets totalfosforhalt. Nu tillgängliga

metoder medger en reningseffekt av mer än 90 procent. Så långtgående

fosforreduktion är nödvändig i ett stort antal vattenområden. Det framstår

som en av de allra angelägnaste uppgifterna på vattenvårdsområdet att få

kemisk fällning genomförd i dessa regioner. Detta gäller inte bara inlandsvattnen

utan också i stor utsträckning kustområdena.

Det är sålunda angeläget att åtgärderna inriktas på fosfatreduktion både

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

i tvättmedlen och i avloppsreningsverken. Effekten av olika åtgärder visas

i bilaga a: 1, som är grundad på schematiska beräkningar för Uppland.

Omfattande utredningsarbete har under senare år pågått för att finna

lämplig reningsmetod för avlägsnande av fosfater ur avloppsvatten. Det

står nu klart att för att få en hög reduktion av fosfathalten, över 90 procents

reduktion, måste ett separat kemiskt fällningssteg tillgripas. Så kallad

simultanfällning, dvs. fällningskemikalier tillsättes avloppsvattnet omedelbart

före luftningsbassängerna i reningsverket, skulle snabbare kunna

genomföras vid befintliga verk men ger icke önskad effekt. För närvarande

finnes 13 reningsverk med kemisk fällning medan 139 är under projektering

eller utbyggnad. Utvecklingen på detta område är glädjande nog

snabb och kan förväntas accelerera ytterligare särskilt med den utformning

det statliga bidragssystemet till kommunala reningsanläggningar fått.

Sålunda planeras samtliga Mälarkommuner inklusive Stockholms stad ha

genomfört kemisk fällning inom en femårsperiod och kommunerna runt

Vättern före år 1972.

Tekniskt föreligger knappast några hinder att genomföra fosfatreduktion

i stor skala. Vissa svårigheter med slamhanteringen kan uppkomma vid

större anläggningar. Kostnaderna för fosfatreduktion som separat steg ligger

i storleksordningen 15—20 kronor per person och år vid ett reningsverk

med anslutning av 20 000 personekvivalenter. Vid mindre verk stiger kostnaderna

inemot det dubbla. I detta sammanhang kan anföras att kostnaderna

för reduktion av den fosformängd som tvättmedelsfosfaten motsvarar

i många fall blir marginell och kan beräknas till 15 procent. I de

fall kravet på reduktion av organisk substans i avloppsvattnet inte är särskilt

framträdande t. ex. i vissa kustområden bör kemisk fällning sättas

före biologisk behandling. Utöver fosfatreduktion har kemisk rening nämligen

också vissa andra fördelar ur vattenvårdssynpunkt.

I dagens läge måste kemisk rening ses som en reningsmetod med mycket

hög prioritet.

Minskning av fosfater i tvättmedel utan utbyte av komplexbildare

Den fråga man omedelbart ställer sig är om man med bibehållen tvätteffekt

kan minska fosfathalten i tvättmedlen. Som tidigare nämnts har

fosfaterna huvudsakligen till uppgift att avhärda vattnet. I stortvätterier

kan detta ske genom att vattnet först får passera ett särskilt avhärdningsfilter.

Härefter kan man använda fosfatfria eller nästan helt fosfatfria

tvättmedel. För närvarande är avhärdning inte attraktivt för enskilda annat

än när vattnet är mycket hårt. Intressant vore emellertid att få den totala

samhällsekonomiska aspekten på att införa central avhärdning i vattenverken

i stället för att som nu låta konsumenterna själva avhärda med

tvättmedel.

De större tillverkarna hävdar att fosfathalten icke kan sänkas nämnvärt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

19

i de syntetiska tvättmedlen, om man inte ersätter den med andra chelerare

(komplexbildare), och stöder sig därvid på gjorda undersökningar. Vid

detergentkommitténs sammanträde med generaldirektören Paulsson den

10 april 1969 utlovade dock två av de större tillverkarna (Sunlight och

Proctor & Gamble) att sänka fosfathalten i sina produkter med i genomsnitt

cirka 15 procent. Detta innebar en måttlig sänkning i vittvättmedlen

från cirka 35 procent till 30 procent, som nu uppges genomförd. Som senare

berörs hade Helios redan 1968 marknadsfört NTA-haltiga tvättmedel, där

fosfathalten reducerats med två tredjedelar.

Tidigare hade diskuterats frågan om att marknadsföra produkter med

olika fosfathalt i olika regioner, beroende på vattnets hårdhet inom regionen.

Det ansågs dock av distributionstekniska skäl omöjligt att genomföra

en sådan uppdelning i skilda hårdhetsområden.

Ett företag saluför som tidigare nämnts ett syntetiskt tvättmedel med

låg fosfathalt (cirka 7 procent). Konsumentinstitutet anger för detta medel

väsentligt lägre tvätteffekt som enligt institutets mening kanske inte bara

sammanhänger med avsaknaden av perborater utan också på den låga

fosfathalten.

Det bör understrykas att en sänkning av fosfathalten i och för sig är

ointressant ur vattenvårdssynpunkt om doseringen per kg tvättgods måste

ökas i motsvarande grad för att nå önskad tvätteffekt. Resultatet härav

blir endast en ökad tvättmedelsförbrukning med större miljöpåverkan.

Fosfathaiten i tvättmedlet är därför inte ett relevant uttryck för dess miljövänlighet

utan i så fall bör hellre doserad mängd fosfater per kg tvättgods

angivas. Om denna angivelse skall vara meningsfull bör den grundas på

noggrant specificerade tvättbetingelser. För närvarande saknas sådana testmetoder

men frågan är under bearbetning i varudeklarationsnämnden. I

övrigt kan i fosfatdeklarationsfrågan hänvisas till naturvårdsverkets yttrande

till riksdagens tredje lagutskott den 14 mars 1969.

En väg som för närvarande förefaller lovande för att minska fosfatförbrukningen

vid hushållstvätt är den av konsumentinstitutet lanserade så

kallade syndet-tvålmetoden. Den innebär att man använder ett syntetiskt

medel (syndet) till förtvätt och därefter ett tvåltvättmedel till huvudtvätten.

Genom att förtvätta i syntetiskt tvättmedel överföres ungefär hälften av det

tillsatta medlet till huvudtvätten med det vatten som finns kvar i tvättgodset.

Fosfaterna och tensiderna häri är tillräckliga för att tillsammans

med tvåltvättmedlet ge god tvätteffekt. Förtvätt är inte nödvändig om tvättgodset

bara är lätt smutsat. Då finns möjlighet att direkt i huvudtvätten

tillsätta en liten mängd syndetmedel tillsammans med tvålmedlet. Möjligheter

att tillverka sådana blandprodukter torde föreligga. Metoden har dock

hittills endast testats för vittvätt.

Vid ovannämnda förfarande sker avhärdningen med hjälp av tvålar som

frigör fosfaterna från denna uppgift. Syndeterna och de små mängder fos
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

fater som finns kvar förbättrar tvätteffekten vid låg temperatur innan

tvålen löser sig och dispergerar kalktvålarna dvs. håller dessa svävande så

att dessa inte faller tillbaka på tvättgodset. Syndeterna tjänstgör också som

skumdämpare och hindrar överlöddring.

Försöken som konsumentinstitutet har genomfört med denna metod uppvisar

ett något bättre tvättresultat i såväl hårt som mjukt vatten än vid

användandet enbart av syndetmedel. Dessutom uppges kostnaden vid detta

förfarande bli något lägre. Den ur vattenvårdssynpunkt stora fördelen vid

detta tvättförfarande är att mängden fosfat per kg tvättgods reduceras med

ungefär två tredjedelar. Närmare redovisning härför finns i Råd och Rön

nr 6/69.

Utbyte av polijfosfat mot andra chelerande ämnen

För en komponent i ett tvättmedel kan ställas krav

att den inte medför några hälsorisker (toxiska eller allergiska effekter)

att den inte medför någon nämnvärd försämrad tvätteffekt eller skador

på tvättgods

att den inte medför några negativa effekter ur miljövårdssynpunkt vare

sig vid utsläpp i recipient eller indirekt genom nedsättning av reningseffekten

i avloppsreningsverk

att den inte medför någon skadlig inverkan på tvättmaskin eller rörsystem

samt

att den finns tillgänglig till överkomligt pris.

Självfallet är det endast miljösynpunkten som ligger inom naturvårdsverkets

kompetensområde, men det är uppenbart att förändring av en

komponent ur miljösynpunkt kan inverka negativt i andra avseenden.

Därest tvättmedelsfabrikanterna lagstiftningsvägen — att i lag reglera användningen

av miljöfarliga produkter har aktualiserats genom tidigare

nämnda utredning — skulle åläggas att utbyta fosfaterna mot annan produkt

måste visst ansvar tagas för hela produktsammansättningen. Detta

utgör ett icke oviktigt skäl till att frågan helst bör lösas i samråd med

tvättmedelsföretagen.

Även om endast miljöaspekter lägges på ett komponentutbyte rymmer

detta en svår problematik. Man bör hålla i minnet att om ett miljöfarligt

ämne skall ersättas med ett annat måste stor visshet föreligga att det senare

inte kan medföra större eller lika stora olägenheter. En hög ambitionsnivå

i detta avseende kan därför verka fördröjande på utbytet av den farliga

produkten. Om krav t. ex. ställes på uppföljningen genom direkta fältförsök

kan sådana bli mycket tidsödande då genom växlande biologiska

och hydrologiska faktorer ofta flera årscyklar av undersökningar erfordras

innan säkerhet kan vinnas att de långsamma förändringar, varom här ofta

är fråga, kan fastställas.

Bland de ämnen som kunde tänkas ersätta polyfosfaterna, i varje fall

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

till stor del, kom redan tidigt NTA (nitrilotriacetat) in i blickpunkten. Då

produkten hade viss användning inom industrin fanns den kommersiellt

tillgänglig. Dessutom pågick utvecklingsarbete för att införa NTA i tvättmedlen

av tvättekniska skäl. Med hänsyn till NTA:s kemiska karaktär och

dess chelerande egenskaper som bland annat använts inom algodlingstekniken

för att göra nödvändiga mikroelement mera tillgängliga för algtillväxten

rådde enighet inom kommittén att ämnet i fråga borde underkastas

en noggrann prövning. Härtill bidrog givetvis också den aspekten

att tvättmedelskemikalier får en utomordentligt stor spridning och tillföres

därigenom nästan alla våra vattenområden. Docent H. Bouveng vid institutet

för vatten- och luftvårdsforskning framlade ett omfattande undersökningsprogram

för utredning av den biologiska nedbrytbarheten hos NTA,

inverkan på alger och andra vattenlevande organismer, inverkan på bottensediment,

inverkan på fällningsförfarande i reningsverk m. m.

Kemikontoret gjorde en hemställan till IVL att institutet måtte taga upp

forskning på detta område. Ungefär samtidigt inkom från docenten C. Forsberg

vid växtfysiologiska institutionen i Uppsala begäran om anslag till undersökningar

av NTA:s nedbrytning i akvatiska system m. m. Sedan vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens va-byrå ställt vissa medel till förfogande till

ovannämnda undersökningar inleddes arbetet med att Bouveng gjorde en

resa till USA för att kontakta myndigheterna, fabrikanter och branschorganisationer.

Det stod härvid klart att ur miljösynpunkt grundläggande data

beträffande NTA saknades och att t. o. m. en analysmetod för NTA-bestämning

måste framtagas innan NTA-undersökningarna kunde påbörjas. Sedan

alla NTA-undersökningar utom fältundersökningarna avslutats utan att påtagligt

negativa effekter redovisats, överlämnade Kemikontoret materialet

till naturvårdsverket för dess bedömning. Utöver tidigare berörda undersökningar

redovisades också resultaten av genetiska undersökningar som utförts

vid sidan härom.

Tvättmedelsproblemen behandlades i vattenvårdsrådet den 30 januari

1968, varefter naturvårdsverket med beaktande av vad som härvid framkom

avgav yttrande till Kemikontoret, varur må citeras:

»Vid vattenvårdsrådets sammanträde behandlades också frågan om lämpligheten

av att ur vattenvårdssynpunkt ersätta polyfosfater i tvättmedel

med NTA (nitrilotriättiksyra). Rådet uttalade en klar positiv inställning till

att få ut NTA-haltiga tvättmedel i marknaden inom vissa försöksområden

där en noggrann uppföljning kan ske. För egen del skulle verket helst se att

undersökningen kunde bedrivas inom områden där övergången till NTAhaltiga

tvättmedel vore mera allmän. Naturvårdsverket vill föreslå att även

denna fråga diskuteras i detergentkommittén såväl beträffande uppläggning

som finansiering.»

Detergentkommittén tillsatte en arbetsgrupp, som skulle utreda de faktiska

förutsättningarna för en sådan NTA-test. Som lämpliga områden be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

dömdes recipienterna för Nässjö-Eksjö-områdena, då deras status ansågs

ganska väl belagda genom tidigare undersökningar. En intensivundersökning

påbörjades också under sommaren 1968, som förberedelse för kommande

NTA-undersökningar. Vid bearbetningen av detta primärmaterial

framkom emellertid svårförklarliga data, som i och för sig skulle fordra mycket

stora undersökningsinsatser. Planerna att använda områdena för NTAtest

måste därför tyvärr uppges. Svårigheter förelåg för att finna ett annat

vattenområde, som var tillräckligt noga undersökt och som helst var mindre

och mera slutet än de tidigare nämnda. Vid dessa överväganden måste dessutom

hänsyn tagas till att Helios lanserat ett NTA-haltigt tvättmedel på

marknaden i betydande omfattning.

Då planer tog form att använda NTA-haltigt tvättmedel i ett stortvätteri i

Rimbo erbjöds härigenom möjligheter till vissa fältundersökningar, som

också påbörjats och skall fortgå ännu någon tid. Endast begränsad erfarenhet

torde dock erhållas vid dessa undersökningar. Risk finnes därför att

naturvårdsverket måste fatta slutligt beslut i NT A-frågan utan att helt adekvata

fältförsök kunnat genomföras.

Ansvaret för att ytterligare NTA-haltiga medel icke lanserats på marknaden

faller på naturvårdsverket. Om naturvårdsverket vill rekommendera

NTA så har Sunlight förklarat sig villigt att marknadsföra ett sådant tvättmedel,

som varit produktionstekniskt förberett. Den försiktighet som naturvårdsverket

iakttagit i denna fråga styrks emellertid av de synpunkter som

så sent som innevarande sommar framkom vid överläggningar inom den av

OECD tillsatta ad hoc-expertgruppen för problematiken om eutrofiering av

sjöar och vattendrag. Enligt erhållen information från den svenske delegaten,

byrådirektör L. Karlgren, upptogs till diskussion bl. a. frågan huruvida

gruppen skulle avge rekommendation om lämpliga ersättningsmedel för

polyfosfater för att därigenom stimulera till en i sig själv meningsfull och

angelägen minskning av fosfattillförseln till vattnen. Gruppen var enig om att

sådana rekommendationer ej kunde ges och ansåg beträffande NTA i detta

sammanhang, att detta ämne enligt nuvarande kunskaper måste betraktas

med stor tveksamhet, mycket beroende på dess opålitliga nedbrytbarhet och

risken för att det kan ha oönskade produktionsbiologiska verkningar i vattnen.

Som framgår av konsumentinstitutets undersökningar, redovisade i Råd

och Rön 6/69, råder alltjämt tekniska begränsningar för NTA-haltiga tvättmedel.

Produkter med NTA har sålunda en aning lägre tvätteffekt och dessutom

föreligger viss risk för skador på tvättmaskiner.

I fackpressen har ett annat ersättningsmedel för polyfosfat omnämnts. En

amerikansk forskare sägs ha nått lyckade residtat med ett stärkelsederivat

som builder i tvättmedel. Produkten synes vara en joniserad stärkelsepolyelektrolyt

och säges helt kunna ersätta fosfaterna. Då den uppges vara helt

nedbrytbar skulle den inte medföra något föroreningsproblem. I kostnadsliänseende

ligger den mellan NTA och fosfaterna. Produkten har emellertid

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969 23

betraktats med viss skepsis här i landet och det står i varje fall klart att

den ännu så länge endast befinner sig på experimentstadiet.

Som ersättningsmedel står för närvarande endast NTA till buds. Påpekas

bör att polyfosfaterna icke helt utan endast till cirka 70 procent kan bytas

ut mot NTA i vittvättmedel för hushållsbruk. Det bör också observeras att

NTA i motsats till polyfosfater ej kan avlägsnas vid kemisk rening av avloppsvattnet.

Övergång till mjuka tensider

Övergång från hårda till mjuka tensider var en av de huvudfrågor som

kommittén ställdes inför.

De på kontinenten synnerligen besvärande skumningar som uppkommit

i vattendragen har ej varit framträdande hos oss även om en tendens till

ökad skumning kunnat förmärkas i vissa vattendrag. Mera påtaglig skumbildning

hade emellertid iakttagits i avloppsreningsverkens luftningsbassänger.

Eftersom huvuddelen av de tidigare i bruk varande tensiderna dessutom

var mycket resistenta gentemot bakterieangrepp skedde ofta en mycket

ofullständig nedbrytning i konventionella höggradiga reningsverk. Den

organiska restsubstans som avleddes från dylika reningsverk bestod till icke

oväsentlig del av dessa svårnedbrytbara tensider. För att komma till rätta

med nämnda problem ansågs en övergång till biologiskt nedbrytbara (mjuka)

tensider angelägen.

I skrivelse till Kemikontoret den 26 oktober 1967 poängterade naturvårdsverket

angelägenheten av att de s. k. hårda tensiderna bytes ut mot mjuka.

Som svar härpå lämnade Kemikontoret den 12 december 1967 utfästelse om

en successiv övergång till biologiskt nedbrytbara tensider före den 1 juli

1969. Utfästelsen, som gällde de större tvättmedelsfabrikanterna i landet,

begränsades dock till anjonaktiva medel. Verket har senare genom enkätskrivelse

förvissat sig om att även övriga tillverkare och importörer av tvättmedel

ansluter sig till nämnda utfästelse. Orsaken till att utfästelsen icke

omfattar de nonjonaktiva tensiderna är avsaknad av lämpliga analysmetoder

för att bestämma nedbrytbarheten hos dessa.

Vid tiden för utfästelsen utgjorde de nonjonaktiva en mindre del av tensiderna

i tvättmedlen men de har betydligt ökat sin marknadsandel så att

de nu kan antas vara i paritet med de anjonaktiva. Av de nonjonaktiva produkternas

sammansättning att döma synes det i flera fall röra sig om biologiskt

nedbrytbara ämnen, men det är angeläget att detta kan följas upp.

Frågan om övergång till biologiskt nedbrytbara tensider har således delvis

lösts men ännu återstår frågan om de nonjonaktiva tensiderna.

Behovet av informationsverksamhet ur miljösynpunkt

Mot bakgrunden av den besvärliga problematik som här redovisats samt

den debatt som förts beträffande tvättmedel har naturvårdsverket ansett

angeläget att upplysningsverksamhet bedrives för att lämna en objektiv in
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

formation i tvättmedelsfrågan. Vid detergenkommitténs sammanträde med

generaldirektören Paulsson i november 1968 berördes dessa frågor och beslöts

att en subgrupp skulle tillsättas för att utarbeta förslag till lämpliga

informationsvägar.

Allmänheten borde lämpligen få information genom en film och en sådan

planeras påbörjas och färdigställas detta år. Andra grupper såsom fackfolk

och aktiva miljövårdare skulle lämpligen kunna nås av ett informativt kompendium

i dessa frågor. Av skilda anledningar har arbetet härmed fördröjts.

Pågående aktiviteter och återstående problem

Som framgår av ovanstående pågår olika arbeten för att lösa tvättmedlens

miljöproblem.

Sammanfattningsvis kan beträffande arbetet med reducering av fosfaterna

anföras att två vägar kan väljas —- om man bortser från tvåltvättmedel

med de begränsningar dessa kan ha för konsumenten. Antingen kan

en direkt minskning ske utan ersättningsmedel eller kan polyfosfaterna ersättas

av andra chelerare. Något helt invändningsfritt ersättningsmedel finnes

icke i dag, men måhända kan NTA visa sig infria förväntningarna. NTAundersökningar

pågår f. n. och planeras fortsätta ännu någon tid, eventuellt

efter komplettering med ytterligare undersökningar.

En minskning utan tillsats av annan chelerare ter sig säkrare ur vattenvårdssynpunkt.

Härvid står f. n. endast till buds konsumentinstitutets förut

beskrivna metod med syndet-tvål, om man inte vill godta en försämrad tvätteffekt.

Frågan om fosfatreduktion är således icke slutligt löst, men då omfattande

forsknings- och utredningsarbete pågår hos tvättmedelstillverkarna finns

anledning att räkna med att nya och ur miljövårdssynpunkt bättre produkter

skall komma fram.

Bland de frågor som måste följas upp märks vidare utvecklingen för de

nonjonaktiva tensiderna och för maskindiskmedlen, vilka får allt större

betydelse genom att antalet diskmaskiner starkt ökar.

Arbetet med informationsverksamheten har resulterat i att en film kan

föreligga före årsskiftet.

Avslutningsvis må framhållas att eutrofieringen av våra vattenområden

är ett utomordentligt svårt problemkomplex där hänsyn måste tagas till såväl

varierande geografiska, geologiska, meteorologiska och hydrologiska

grundförutsättningar som olika slag av förorening från samhälle, industri

och jordbruk. Komplexet har visat sig innehålla så många frågeställningar

att naturvårdsverket har för avsikt att under hösten tillsätta en arbetsgrupp

med experter från skilda håll, som ställer frågorna i ett vidare perspektiv

och samordnar de olika aktiviteter som kan anses påkallade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

25

Bilaga a: 1

VATTENDRAGENS P-BELASTNING.

BERÄKNINGSEXEMPEL FRÅN MELLANSVENSKT OMRÅDE.

PROCENTUELL

AVLASTNING,

r 0

200 -t

AVL.VATTEN OBEH.

AVSLAMNiNG

BIOL. RENING

P-FRIA TVÄTTMEDEL

P-REDUKTION

(90%)

P-FRIA TVÄTTv

MEDEL OCH

n P-REDUKT.

ODL. MARK

SKOG

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.