Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i förordningen

1969-12-02 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:63, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i förordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

1

Nr 63

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till kungörelse om ändring i förordningen

(19i0:910) angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m., dels motioner i ämnet, dels ock motion

om rätt för det allmänna att förvärva vissa trafikföretag,

m. m.

Genom en den 30 oktober 1969 dagtecknad propostion, nr 155, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
dels

velat inhämta riksdagens yttrande över vid propositionen fogat förslag

till kungörelse om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m.,

dels föreslagit riksdagen att bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändring av bl. a. 19 § förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m. Kommun avses därmed få särskild rätt

att överta tillstånd till linjetrafik med buss. Enligt förslaget skall trafiktillstånd

kunna återkallas och i stället meddelas kommunen när den gör

sannolikt att trafikförsörjningen i orten eller bygden främjas om trafiken

utövas av kommunen. Bifalls kommunens ansökan är kommunen skyldig

att på begäran av den förre tillståndshavaren lösa in tillgångar som använts

i rörelsen eller i vissa fall rörelsen som sådan. Frågan om villkoren

vid inlösen skall avgöras av en särskild värderingsnämnd, gemensam för

hela landet. Samma rätt att överta trafiktillstånd skall tillkomma landstingskommun,

kommunalförbund och kommunalt trafikföretag. En motsvarande

företrädesrätt skall gälla vid nyetablering.

Författningsforslaget

Det vid propositionen fogade författningsforslaget har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobil
trafik

m. m.

Härigenom förordnas, att 8, 12 och 19 §§, 33 § 4 mom. samt 44 § förordningen

(1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. in. skall

ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §4

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik

skall länsstyrelse ej mindre

höra vederbörande polismyndighet

samt trafikföretag och sammanslutningar

av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den

ifrågasatta trafiken, än även, om förhållandena

därtill föranleda, på

lämpligt sätt lämna vederbörande

vägförvaltning, kommuner och andra,

som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt

till linjetrafik med omnibus uteslutande

inom viss stad eller inom stad

med dess närmaste omgivning, skall

dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande

kommunala förvaltningsmyndighet

i staden.

Över ansökan om tillstånd som —

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik

skall länsstyrelse ej mindre

höra vederbörande polismyndighet

samt trafikföretag och sammanslutningar

av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den

ifrågasatta trafiken, än även, om förhållandena

därtill föranleda, på

lämpligt sätt lämna vederbörande

vägförvaltning, kommuner och andra,

som ärendet kan angå, tillfälle

att yttra sig. Avser ansökningen rätt

till linjetrafik med omnibus, skall

dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande

kommunala förvaltningsmyndighet.

■--ifrågasatta trafiken.

12 §.1 2

Trafiktillstånd må meddelas endast------övrigt lämplig.

Prövning av------och returgods.

Trafiktillstånd må meddelas al- Trafiktillstånd må meddelas al
-

lenast den, som med hänsyn till erfarenhet

och vederhäftighet samt

andra på frågan inverkande omständigheter

befinnes lämplig såsom utövare

av yrkesmässig trafik. Där flera

sökande finnas, må tidpunkten

för ansökans ingivande icke vara av
-

lenast den, som med hänsyn till erfarenhet

och vederhäftighet samt

andra på frågan inverkande omständigheter

befinnes lämplig såsom utövare

av yrkesmässig trafik. Där flera

sökande finnas, må tidpunkten

för ansökans ingivande icke vara av
-

1 Senaste lydelse 1967: 324.

* Senaste lydelse 1965: 910.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

3

(Nuvarande lydelse)

görande för företräde dem emellan.

Avser ansökan tillstånd till linjetrafik,

som kan komma att konkurrera

med annan redan utövad linjetrafik

eller med järnvägs-, spårvägs- eller

sjötrafik skall, därest tillstånd anses

böra meddelas och förhållandena

icke till annat föranleda, tillståndet

lämnas utövaren av dylik trafik,

därest denne ansökt därom och befinnes

lämplig.

Tillståndet skall--— —

Tillstånd att medtaga--

Tillstånd att för---- —

(Föreslagen lydelse)

görande för företräde dem emellan.

Avser ansökan tillstånd till linjetrafik,

som kan komma att konkurrera

med annan redan utövad linjetrafik

eller med järnvägs-, spårvägs- eller

sjötrafik skall, därest tillstånd anses

böra meddelas och förhållandena

icke till annat föranleda, tillståndet

lämnas utövaren av dylik trafik,

därest denne ansökt därom och befinnes

lämplig. Om kommun, landstingskommun

eller kommunalt trafikföretag

söker tillstånd till linjetrafik

med omnibus och gör sannolikt,

att trafikförsörjningen inom orten

eller bygden främjas, om ansökningen

bifalles, äger kommunen,

landstingskommunen eller företaget

företräde framför annan sökande.

- samtrafikens bedrivande.

--29 §§.

27 §.

19

Trafiktillstånd kan av myndighet,

som meddelat tillståndet, återkallas

eller för viss tid indragas vid svåra

eller upprepade överträdelser av bestämmelserna

i denna förordning,

vid underlåtenhet att begagna tillståndet

ävensom när med hänsyn

till trafikens ändamålsenliga ordnande

eller eljest synnerlig anledning

därtill förekommer. Har innehavare

av trafiktillstånd gjort sig skyldig

till förfarande eller försummelse,

som kan föranleda återkallelse eller

indragning av tillståndet, och kan

det antagas, att han skall låta rätta

sig utan sådan åtgärd, må varning

i stället meddelas. Sådan varning

må ej överklagas.

§•

1 mom. Trafiktillstånd kan av

myndighet, som meddelat tillståndet,

återkallas eller för viss tid indragas

vid svåra eller upprepade överträdelser

av bestämmelserna i denna

förordning, vid underlåtenhet att begagna

tillståndet ävensom när tillståndshavaren

eljest väsentligt åsidosatt

sina skyldigheter såvitt angår

trafikens anordnande eller handhavande.

Har innehavare av trafiktillstånd

gjort sig skyldig till förfarande

eller försummelse, som kan föranleda

återkallelse eller indragning

av tillståndet, och kan det antagas,

att han skall låta rätta sig utan sådan

åtgärd, må varning i stället meddelas.

Sådan varning må ej överklagas.

2 mom. Göres i samband med

ansökan om trafiktillstånd framställning

om återkallelse av tillstånd

till trafik som ansökningen omfattar,

får återkallelse ske, när med

hänsyn till trafikens ändamålsenliga

ordnande synnerlig anledning före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Vad i 15 § är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

beslut om återkallelse eller indragning

av trafiktillstånd. Dylika beslut

ävensom beslut om varning skola

genom myndighetens försorg delgivas

den, som avses med beslutet.

(.Föreslagen lydelse)

kommer därtill. Är sökanden kommun,

landstingskommun eller kommunalt

trafikföretag och avser ansökningen

linjetrafik med omnibus,

skall återkallelse ske, när sökanden

gör sannolikt, att trafikförsörjningen

inom orten eller bygden främjas,

om trafiken utövas av sökanden.

Fråga om återkallelse enligt första

stycket prövas av den myndighet

som har att pröva ansökningen om

trafiktillstånd.

Återkallas tillstånd enligt första

stycket, är ny tillståndshavare, på

begäran av den vars tillstånd återkallats,

skyldig att inlösa den rörelse

som bedrivits med stöd av det

återkallade tillståndet eller, om återkallelsen

rör endast viss del av rörelse,

de tillgångar som använts i

den delen. Framställning om inlösen

skall göras skriftligen hos tillståndsmyndigheten

inom två månader från

det beslutet om återkallelse och nytt

trafiktillstånd vunnit laga kraft eller,

om besvär anförts, beslutet blivit

slutligen fastställt. Framställningen

prövas i den ordning och enligt

de grunder Konungen bestämmer.

Enas parterna i frågan om inlösen,

skall överenskommelsen ingivas till

tillståndsmyndigheten och behandlas

som en framställning enligt tredje

stycket.

3 mom. Vad i 15 § är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om beslut om återkallelse eller

indragning av trafiktillstånd. Dylika

beslut ävensom beslut om varning

skola genom myndighetens försorg

delgivas den, som avses med beslutet.

33 §.

4 mom. Tillstånd må —- — — dem emellan.

Tillstånd skall —-----— — prövas nödiga.

Vad i 14 §, 15 §, 23 § 2 mom. och Vad i 14 §, 15 §, 23 § 2 mom. och

29 § är stadgat i fråga om linjetrafik 29 § är stadgat i fråga om linjetrafik

ävensom vad i 16 §, 17 §, 18 § 1 ävensom vad i 16 §, 17 §, 18 § 1

mom. samt 19 och 31 §§ är föreskri- mom., 19 § 1 och 3 mom. samt 31 §

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vet skatt äga motsvarande tillämp- är föreskrivet skall äga motsvaranning

å transportförmedling. de tillämpning å transportförmed
ling.

44 §.i

Talan mot —----- -— annorlunda förordnas.

Beslut, som —-----beslutets dag.

Beslut om —- ---- —- — erhållit del.

I beslut, som innefattar återkallelse

av trafiktillstånd enligt 19 §

2 mom. samt nytt trafiktillstånd,

skall angivas viss tidpunkt från vilken

återkallelsen och det nya tillståndet

skola gälla. Tillståndsmyndigheten

får på begäran av part ändra

tidigare fastställd tidpunkt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1970.

Motionsyrkanden

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna I: 1120 av herr Bengtson in. fl. och II: 1294

av herr Hedlund m. fl., vari hemställes

»att riksdagen måtte vid sin behandling av Kungl. Maj ds proposition nr

155 besluta att

I. i skrivelse till Kungl. Maj d anhålla om bestämmelser innebärande dels

att såväl regionala som kommunala transportförsörjningsplaner må upprättas

på i motionen anförda grunder, dels att förluster som uppkommer genom

tillgodoseende av kravet på tillfredsställande transportförsörjning i glesbygderna

skall bäras av staten, samt

II. beslut av den värderingsnämnd som skall avgöra ersättningsfrågor

skall kunna överklagas till Kungl. Maj d»;

B. de likalydande motionerna I: 1121 av herr Strandberg m. fl. och

II: 1293 av herr andre vice talmannen C assel m. fl., vari hemställes

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds proposition nr 155»; samt

C. de likalydande motionerna I: 1122 av herrar Åkesson och Ottosson och

II: 1295 av herr Hovhammar m. fl., vari hemställes

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds proposition 155/1969».

1 Senaste lydelse 1967: 324.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 63

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

Utskottet har vidare behandlat en fristående motion, nämligen I: 347 av

herr Berglund, i vilken yrkas

»att riksdagen måtte besluta

dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning —

med beaktande av i denna motion redovisade synpunkter — om tillskapande

av en särskild lagstiftning som ger det allmänna som huvudman för den

kollektiva lokaltrafiken legala möjligheter att snabbt och på rimliga villkor

förvärva eller inlösa kollektivtrafikföretag av betydelse för en ändamålsenlig,

samhällsekonomisk samordning, utbyggnad och drift av ett kollektivt

trafiksystem i en region

dels ock samtidigt i skrivelsen till Kungl. Maj :t hemställa om Statens

Järnvägars aktiva medverkan till ändamålsenliga lösningar av kollektiva

trafiksystem för en region».

Inledning

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anför i propositionen

inledningsvis följande.

Enligt 19 § förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik

in. in. (YTF) får återkallelse eller indragning för viss tid av trafiktillstånd

ske vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna i

förordningen, vid underlåtenhet att begagna tillståndet eller när med hänsyn

till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerlig anledning

föreligger till det.

Med anledning av två likalydande motioner (I: 85 och II: 122) har 1968

års riksdag hos Kungl. Maj :t hemställt om ett förtydligande av bestämmelserna

om återkallelse av trafiktillstånd. Förtydligandet borde syfta till att ge

myndigheterna tillgång till ett medel att kunna hävda det allmännas anspråk

på ändamålsenlighet i fråga om den yrkesmässiga linjetrafikens ordnande,

när en omreglering av trafiken framstår som angelägen från allmän synpunkt

(3LU 1968: 61, rskr 337).

Inom kommunikationsdepartementet har upprättats en promemoria

(Stencil K 1969: 12) angående ökade möjligheter för kommun att i vissa fall

bedriva yrkesmässig trafik med buss. I promemorian föreslås dels att tillstånd

till linjetrafik med buss skall kunna överföras på kommun, om kommunen

gör sannolikt att trafikförsörjningen i bygden eller orten därigenom

kan ordnas mera ändamålsenligt, dels att kommunen i så fall skall kunna

förpliktas lösa in fordon och annan egendom som använts i den förre tillståndshavarens

trafikrörelse.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av hovrätten för

Västra Sverige, postverket, statens järnvägar (SJ), ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor

(NO), kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

7

Malmöhus, Älvsborgs, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet,

Svenska busstrafikförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Näringslivets

trafikdelegation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) och Biltrafikens arbetsgivareförbund.

Av lokaltrafikföreningens medlemmar har — förutom SJ som låtit till föreningens

yttrande foga kopia av sitt eget remissyttrande — GDG Biltrafik

AB (GDG), Aktiebolaget Linjebuss, Södertälje Omnibus AB, AB Eskilstuna

Omnibustrafik och AB G. Lundborgs Omnibustrafik reserverat sig mot föreningens

yttrande och till det fogat särskilda yttranden.

Länsstyrelsen i Stockholms län har avlämnat yttranden från trafiknämnden

i Stockholm, kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala

frågor (KSL) som bifogat yttranden från AB Storstockholms lokaltrafik

(SL), Stockholms handelskammare och Stockholms busstrafikförening.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Jämtlands och Västerbottens län har avlämnat

yttranden från bl. a. regionala busstrafikföreningar, kommuner, polismyndigheter

och handelskammare.

Gällande rätt

Utskottet hänvisar till propositionen s. 7—9.

Tidigare förslag ro. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 9—11.

Departementspromemorian

Utskottet hänvisar till propositionen s. 11—13.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 13—20.

Departementschefen

Samhället undergår en snabb strukturförändring som kräver stora och

ingripande insatser från det allmännas sida för att tillförsäkra alla medborgare

en god och såvitt möjligt likvärdig samhällelig service i olika hän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

seenden. En viktig del av samhällsservicen utgör trafikförsörjningen. Målsättningen

för trafikpolitiken är att för landets olika delar trygga en tillfredsställande

transportförsörjning till lägsta möjliga kostnad. Den kollektiva

trafikens ordnande bör alltså ses som ett led i samhällsplaneringen

Åtgärderna får härvidlag anpassas till samhällsstrukturen. Urbaniseringen

skapar för tätortsområdena särskilda problem vilka kräver sina speciella

lösningar. För glesbygdsområden där problemen sammanhänger med ett

svagt underlag för kollektiv trafik måste lösningarna anpassas härefter.

De successivt ökade statliga insatserna tillsammans med de växande kommunala

engagemangen på trafikområdet innebär att samhället på ett helt

annat sätt än tidigare stöder kollektiv persontrafik. Kommunernas och

landstingens ekonomiska nettosatsning för kollektiv trafik över huvud taget

torde f. n. röra sig om drygt 200 milj. kr. Då det gäller att tillgodose behovet

av en god trafikförsörjning spelar kollektivtrafiken med buss en viktig roll.

Det kommunala stödet till enskilda bussföretag har ökat starkt. Detta förhållande

har tillsammans med andra faktorer lett till ökat krav på ett mera

direkt kommunalt inflytande över transportapparaten. Därvid inverkar också

det förhållandet att de vinster som kan uppkomma av trafiken i vissa områden

i många fall till stor del kan tillskrivas ekonomiskt betydelsefulla

samhälleliga insatser. Ett särskilt skäl för kravet på ett ökat kommunalt

inflytande på den kollektiva trafikens område är behovet av att smidigt och

ändamålsenligt kunna anpassa transportmöjligheterna till den planering

som beslutas och genomförs i samhällets regi. Därvid går utvecklingen från

mera lokala lösningar till interkoinmunalt samarbete och samverkan. Större

förutsättningar för det allmänna till aktiva åtgärder på kollektivtrafikens

område ger också ett bättre utgångsläge när det gäller att balansera förhållandet

mellan kollektivtrafiken och privatbilismen, vilken kräver mycket

stora investeringar för väg- och gatubyggande och vars nackdelar när det

gäller luftförorening och buller blivit ett problem som alltmer uppmärksammats.

Den kollektiva busstrafiken drivs nu i stor utsträckning av enskilda företag

med stöd av tillstånd som erhållits enligt YTF. En successiv strukturomvandling

har skett genom branschens egna initiativ. Inom vissa län pågår

i samarbete mellan myndigheter och enskilda undersökningar och utredningför

att skapa underlag för ytterligare rationalisering. På den privata sidan

verkar sedan 1955 den s. k. bussrationaliseringsnämnden för att angripa

problem och föreslå lösningar. Två statliga utredningar som tillsatts under

senare tid rör i hög grad rationaliseringsfrågan. Den ena är 1968 års bussbidragsutredning,

som enligt sina direktiv har att se över formerna för ett

nytt system för bidrag till icke lönsamma busslinjer på landsbygden, utformat

så att det främjar rationaliseringssträvandena inom branschen. Den

andra har tillkallats i år och avses leda till åtgärder som kan främja en från

samhällsekonomisk synpunkt förbättrad företagsstruktur inom hela den

yrkesmässiga vägtrafiken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

För att önskvärd omreglering och samordning av trafiken skall kunna ske

förutsätts f. n. att nödvändiga överlåtelser av tillstånd kommer till stånd genom

frivilliga överenskommelser på villkor som tillståndsmyndigheten kan

godkänna enligt 18 § YTF. Bestämmelserna i 19 § ger visserligen möjlighet

till återkallelse av trafiktillstånd inte bara i fall av missbruk och liknande

utan också när med hänsyn till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest

synnerlig anledning föreligger till återkallelse. En tvångsöverlåtelse med

stöd av paragrafen grundar emellertid ingen rätt till ersättning för den tidigare

tillståndshavaren och bestämmelsen har visat sig i det närmaste betydelselös

som instrument för rationalisering.

Det är givetvis i hög grad otillfredsställande att från allmän synpunkt angelägna

omregleringar av den kollektiva busstrafiken skall kunna hindras

eller avsevärt försvåras av koncessioner som kan ha beviljats under förhållanden

som inte kan jämföras med trafiksituationen i dagens läge. Frågan

om en ändring av 19 § YTF har också väckts vid flera tillfällen. I de motioner

som föranledde 1968 års riksdag att hos Kungl. Maj:t begära ett förtydligande

av bestämmelserna åberopas särskilt det nuvarande systemets nackdelar

när det gäller kommunernas strävanden att ordna kommunikationerna

på ett tillfredsställande sätt. Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria

om ökade möjligheter för kommun att i vissa fall bedriva yrkesmässig

trafik med buss, för vilken jag redogjort tidigare, har de remissinstanser

som direkt eller indirekt representerar de icke-kommunala trafikföretagens

uppfattning inte ansett någon reform påkallad. Av samtliga övriga

myndigheter och organisationer har endast en uttalat, att behov av en författningsändring

inte föreligger.

Mot bakgrund bl. a. av erfarenheterna från arbetet med att sammanföra

de olika lokaltrafikföretagen i stockholmsregionen konstaterar KSL, SL och

majoriteten av de företag som är anslutna till Svenska lokaltrafikföreningen

att det inte är möjligt att med stöd av den nuvarande lagstiftningen åstadkomma

en från samhällets synpunkt ekonomisk och rationell samordning

och drift av kollektivtrafiken med en för regionens invånare god trafikstandard

och för invånarna acceptabel taxenivå, med mindre den som har att

ansvara för trafiken förvärvar redan inom regionen etablerade enskilda lokaltrafikföretag.

Det betonas att samma otillfredsställande förhållanden

föreligger eller inom den allra närmaste framtiden kommer att föreligga för

andra storstadsregioner och att det också för glesbygderna i lika hög grad

gäller att genom samhälleliga insatser ge invånarna tillgång till tillfredsställande

kollektiva persontransportmedel.

Till stöd för sin uppfattning att en författningsändring inte är påkallad

hänvisar de enskilda företagsintressenterna, liksom SJ och GDG, främst till

den rationalisering som åstadkommits på frivillig väg och till det samarbete

som redan förekommit och förekommer mellan länsstyrelser, kommuner och

redan etablerade företag på detta område. I flera av yttrandena betonas, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

trafikförsörjningen bör kunna ordnas på det mest rationella sättet, med

den trafik- och taxeservice kommunerna önskar, genom ekonomiskt stöd

från kommunerna till de existerande företagen.

Jag har redan inledningsvis redovisat de skäl som talar för att ett ökat

kommunalt inflytande i fråga om den kollektiva busstrafiken är påkallat

och anser behovet av en omedelbar reform med detta syfte vara klart dokumenterat.

Enligt förslaget i departementspromemorian fogas till 19 § YTF, utan

ändring av paragrafen i övrigt, ett nytt stycke, där den nya återkallelsegrunden

anges. För att bestämmelsen skall tillämpas krävs, att kommun i ansökan

om tillstånd till linjetrafik med buss begär återkallelse av tillstånd till

trafik som ansökningen omfattar. Återkallelse skall ske, om kommunen gör

sannolikt att trafikförsörjningen inom orten eller bygden kan ordnas mer

ändamålsenligt, om tillstånd i stället meddelas kommunen.

I flera yttranden betonas vikten av att inte enbart snävt lokala synpunkter

får bli avgörande när ändamålsenligheten av en omreglering skall bedömas.

Konsekvenserna för andra berörda kommuner inom ett större trafikområde

måste beaktas. Några remissinstanser förutsätter att begreppet kommun innefattar

såväl borgerlig primärkommun som landstingskommun och kommunalförbund

och tillägger, att också kommunalägt företag, exempelvis i

aktiebolagsform, bör ges motsvarande möjlighet att förvärva trafikföretag.

Målet på transportförsörjningens område måste givetvis vara att åstadkomma

ett trafiksystem som tillgodoser trafikanternas berättigade intressen

på det från samhällsekonomisk synpunkt mest fördelaktiga sättet. Med

denna riktpunkt kan en ändamålsenlig lösning när det gäller kollektivtrafiken

ofta inte nås utan samverkan över kommungränserna. Å andra sidan

kan uppställandet av mera långsiktiga mål, som inte kan realiseras eller

kanske ens preciseras utan omfattande planering och utredning, inte få fördröja

lösningar, som främjar de lokala intressena utan att vara ofördelaktiga

för angränsande kommuner. En från dessa utgångspunkter lämplig lösning

bör kunna nås, om det anges att återkallelse skall ske, när kommunen

gör sannolikt, att trafikförsörjningen inom orten eller bygden främjas, om

linjetrafiken utövas av kommunen. För att tillvarata reella möjligheter till

samordning över större regioner bör de nya bestämmelserna tillämpas också

då sökanden är landstingskommun eller kommunalförbund. Kommunalförbund

med uppgift att svara för kollektiv busstrafik har, utan att det behöver

anges uttryckligen, de befogenheter som annars skulle tillkommit vederbörande

kommuner. Också kommunalt trafikföretag bör inbegripas. Med

kommunalt trafikföretag avser jag företag som helt eller delvis har till uppgift

att driva trafikrörelse och som står under huvudsaklig kommunal förvaltning

eller ledning eller i vilket ett kommunal majoritetsintresse föreligger.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

11

Frågan om återkallelse och frågan om beviljande av nytt tillstånd för

kommunen eller det kommunala företaget måste bedömas i ett sammanhang.

Jag anser därför att principen måste frångås att återkallelse av tillstånd alltid

måste beslutas av den myndighet som beviljat tillståndet. För det fall

ansökningen om nytt tillstånd på grund av bestämmelse i 5 § YTF skall

prövas av annan myndighet bör även frågan om återkallelse prövas av den

myndigheten.

Posten och SJ driver i vissa fall yrkesmässig trafik med stöd av särskilt

bemyndigande av Kungl. Maj :t. 1 fråga om sådan trafik gäller vissa undantag

från YTF:s bestämmelser. Undantagen omfattar inte 19 §. Givetvis måste

emellertid återkallelsen i sådana fall bero av Kungl. Maj :ts medgivande.

Om villkoren för bifall till ansökan om trafiktillstånd ges bestämmelser i

12 § YTF. I yttrande över departementspromemorian bl. a. från Svenska

lokaltrafikföreningen har det framhållits att den i 12 § tredje stycket medgivna

företrädesrätten för redan etablerad trafikutövare visserligen inte är

absolut, eftersom den inte skall tillämpas om förhållandena föranleder till

annat. Föreningen anser, att det ändå uttryckligen bör anges, att företrädesrätten

skall vika till förmån för kommun, under samma förutsättning som

skall leda till att tillstånd återkallas på begäran av kommun. Effekten av en

ändring av 19 § YTF skulle enligt föreningens mening annars väsentligen

utebli. Även om jag kan dela den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian,

att 12 § YTF i den nuvarande lydelsen knappast kan hindra alt

den föreslagna rätten att överta trafiktillstånd tillämpas på avsett sätt, anser

jag den av föreningen föreslagna ändringen påkallad för det fall det är fråga

om konkurrens vid nyetablering av linj etrafik.

Förslaget i departementspromemorian, att kommun som övertar trafikrörelse

skall vara skyldig att lösa in de tillgångar som används i rörelsen efter

substansvärdering men inte ha att utge någon ersättning därutöver, bygger

bl. a. på att det med hänsyn till de fastställda taxornas betydelse för rörelseresultatet

inte kan anses lämpligt att grunda en värdering på förväntad avkastning.

I yttrandena från kommunalt håll understryks vikten av att ersättningsfrågan

löses på det föreslagna sättet och tilläggs, att förväntan om

hög avkastning av en trafikrörelse ofta kan ha sin grund i ekonomiskt krävande

insatser från det allmännas sida. Åtskilliga remissinstanser är kritiska

mot förslaget i denna del och menar, att regeln skulle leda till obilliga

resultat och minska intresset för fortsatt rationalisering inom branschen.

Andra anser, att det i vart fall bör öppnas möjlighet till ytterligare ersättning

i särskilda fall.

Eftersom fråga är om en näringsverksamhet, byggd på ett koncessionssystem,

där företagen är mer eller mindre tillförsäkrade ensamrätt, där intäkterna

beror av de taxor som fastställs av myndighet och där en ökning

av trafikunderlaget ofta sammanhänger med samhälleliga åtgärder, finner

jag det för min del uppenbart, att värden som grundar sig på den avkast
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

ning rörelsen gett och väntas ge normalt inte kan tillgodoräknas rörelsens

innehavare. Huvudprincipen bör vara en värdering efter marknadsvärdet

av de tillgångar som begärts inlösta. Om tillstånd som återkallats avsett

en hel rörelse och inlösen av hela rörelsen påkallas, skall en substansvärdering

ske. Substansvärdet bör framräknas enligt sedvanlig metod vid värdering

i samband med överlåtelse av rörelse. Tillgångarna bör även i detta

fail värderas efter marknadsvärdet. Skulle en sådan värdering av tillgångarna

eller rörelsen ge ett uppenbart obilligt resultat, bör en jämkning av ersättningen

få ske. En uppräkning med hänsynstagande till tidigare avkastning

kan exempelvis i en del fall vara skälig när det är fråga om inlösen av

småföretag, där innehavaren drivit rörelsen huvudsakligen för egen försörjning.

Ett annat exempel då en viss sådan uppräkning kan vara påkallad i

särskilda fall är om den ersättning som framräknats enligt de angivna värderingsprinciperna

måste anses orimlig med hänsyn till att den nye tillståndshavaren

direkt tillgodoförs en väl uppbyggd organisation. Om endast

en del av trafiken övertas och påtagligt avbräck vållas i återstående rörelse,

kan det vara skäligt att höja löseskillingen med hänsyn till sådana fasta

kostnader och andra ofrånkomliga utgifter som inte rimligen kan täckas i

den återstående rörelsen under en övergångstid.

För att inlösenskyldighet skall föreligga bör krävas, att den, vars tillstånd

återkallas, inom viss tid anger i vilken omfattning han kräver inlösen.

Denna tid bör lämpligen bestämmas till två månader från det beslutet

om återkallelse och nytt tillstånd vunnit laga kraft eller, om det överklagas,

från det beslutet slutligen fastställts. Kravet bör anges skriftligen och inges

till tillståndsmyndigheten. Ersättningsfrågan bör prövas och avgöras av en

särskild för hela landet gemensam värderingsnämnd. Mot nämndens beslut

bör talan inte få föras.

Man torde kunna räkna med, att de nya reglerna om återkallelse och inlösen

medför att frivilliga uppgörelser blir lättare att nå än tidigare. Träffar

parterna uppgörelse om överlåtelse av tillstånd och villkoren för överlåtelsen

först sedan ansökan om återkallelse och nytt tillstånd gjorts, övergår

ärendet till en fråga om prövning enligt 18 § YTF. Det är också tänkbart att

parterna, som en följd av ett beslut om överförande av tillståndet eller under

förutsättning av att ett sådant beslut meddelas, enas enbart i frågan om inlösen

och ersättning. Prövning av en sådan överenskommelse är påkallad av

samma skäl som föranlett att prövning är föreskriven i fråga om ersättningen

vid frivillig överlåtelse. Överenskommelsen bör därför betraktas som

en framställning om inlösen och på motsvarande sätt hänskjutas till värderingsnämnden

för prövning och avgörande.

För den prövning av ersättning Aid frivillig överlåtelse som sker enligt 18 §

YTF gäller i viss mån andra principer än dem jag förordat när det gäller

värderingsnämndens prÖArning. Med hänsyn inte minst till intresset av att

främja frivilliga överlåtelser av trafiktillstånd när kommun vill ordna en

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

bättre trafikförsörjning i orten eller bygden synes inte tillräckliga skäl föreligga

att göra de nya värderingsreglerna direkt tillämpliga i sådana fall.

Värderingsnämnden bör bestå av tre ledamöter och suppleanter för dem.

De bör utses av Kungl. Maj :t. Ordföranden och suppleant för denne bör

vara lagfarna och i domarvärv erfarna personer. Övriga ledamöter och

suppleanter bör också vara opartiska samt besitta särskild sakkunskap för

den bedömning som behövs. Kostnaderna för nämnden bör bestridas av staten

men —- genom utdebitering efter varje värderingsförfarande — slutligt

belasta dem som förvärvar tillstånd.

I fråga om dessa kostnader ämnar jag förorda att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

till 1970 års riksdag föreslår upptagandet under sjätte

huvudtiteln av ett nytt förslagsvis betecknat anslag, benämnt Kostnader för

visst värderingsförfarande. Från anslaget skall bestridas de nyss nämnda

kostnaderna för värderingsnämndens verksamhet. Då dessa kostnader slutligt

skall belasta dem som förvärvar trafikstillstånd bör vidare finnas en

motsvarande inkomsttitel — benämnd Ersättning för visst värderingsförfarande

— på riksstatens inkomstsida.

Skulle kostnader för nämnda verksamhet uppstå redan före den 1 juli

1970 bör dessa få bestridas med anlitande av sjätte huvudtitelns kommittéanslag

för budgetåret 1969/70. Några inbetalningar till statsverket torde

däremot inte bli aktuella under nämnda budgetår. Skulle trots allt så bli

fallet bör de influtna medlen redovisas under posten Övriga diverse inkomster

på riksstatens inkomstsida.

Även parternas kostnader för utförande av talan i ärendet hos nämnden

bör bäras av den som erhållit nytt tillstånd. När omständigheterna föranleder

det bör nämnden emellertid kunna göra undantag från denna huvudprincip.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att i särskild författning meddela de bestämmelser

som behövs om värderingen vid inlösen och om värderingsnämnden.

Jag avser att senare förelägga Kungl. Maj :t förslag till sådana bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som angetts här.

Enligt 44 § YTF gäller återkallelse inte förrän den som avses med beslutet

fått del av det. Beslut om trafiktillstånd gäller från det att det vunnit laga

kraft eller, om det överklagas, från det beslutet slutligen fastställts. I tillståndet

kan annat förordnas om tidpunkten. Besvärstiden räknas från den

dag beslutet anslås.

I departementspromemorian har angetts, att återkallelse bör ske med verkan

från viss tidpunkt så att vederbörande företagare ges skälig möjlighet

till avveckling av rörelsen. En uttrycklig bestämmelse härom har inte ansetts

påkallad.

Det är uppenbart att återkallelsen och det nya tillståndet bör gälla från

samma tidpunkt. Detta bör framgå av 44 § YTF utan att någon ändring görs

i de nyss relaterade bestämmelserna, som bl. a. förutsätter delgivning med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

den, vars tillstånd återkallats. Tidpunkten bör bestämmas med hänsyn till

de omständigheter som kan föreligga i det speciella fallet. Eftersom förhållandena

måste variera starkt från fall till fall är det inte möjligt att bestämma

eller göra några uttalanden om en lämplig tidrymd eller ens ange någon

maximi- eller minimitid. En fastställd tidpunkt måste kunna ändras på begäran

av någondera parten med hänsyn till senare inträffade omständigheter.

Bl. a. kan ett efter beslutet framställt yrkande om inlösen ge anledning

till en ändrad bedömning. Vill den, vars tillstånd återkallats, inte överlämna

de tillgångar han begärt inlösta innan ersättningsfrågan avgjorts av värderingsnämnden

och ersättningen utbetalats, bör givetvis tidpunkten anpassas

därefter, om parten yrkar det.

I flera remissyttranden över promemorian har uppmärksamheten fästs

särskilt vi de personalproblem som kan vara förenade med ett beslut som

innebär att en trafikrörelse måste avvecklas. Jag utgår från att kommunerna

i de fall det blir fråga om känner ett starkt ansvar att i första hand söka

bereda personalen sysselsättning i den nya trafikrörelsen. I de fall då så

inte kan ske, förutsätter jag att de kommunala organen vidtar särskilda åtgärder

för att bereda friställd arbetskraft om möjligt likvärdiga arbetsuppgifter.

Enligt förslaget i promemorian har som nämnts införandet av det nya återkallelseinstitutel

inte berört innehållet i 19 § i övrigt. Nu gällande bestämmelse

om återkallelse i fall av försummelse och liknande samt när trafikens

ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerliga skäl motiverar återkallelse

har behållits oförändrad i förslaget.

Möjligheten till återkallelse, när det föreligger synnerliga skäl med hänsyn

till trafikens ändamålsenliga ordnande, omfattar alla slag av trafiktillstånd.

Den kan behöva användas exempelvis när det är påkallat att överföra

viss beställningstrafik, med väsentlig anknytning till linjetrafik i kommunal

regi, på den som driver linjetrafiken. Den kan också behöva utnyttjas för

rationalisering inom den enskilda sektorn. För att bestämmelsen i det nu

berörda avseendet — i motsats till vad som varit fallet hittills — skall kunna

få en praktisk funktion anser jag det befogat och lämpligt att även här tilllämpa

det nya systemet, där frågan om återkallelse och nytt tillstånd prövas

i ett sammanhang och där inlösenskyldighet föreligger.

I linje med ett förslag som på sin tid lades fram av busslinjeutredningen

föreslår jag, att de s. k. försummelsefallen inordnas under ett första moment

i 19 § YTF och att därvid en mer generell klausul läggs till om möjlighet till

återkallelse när tillståndshavaren »eljest väsentligt åsidosatt sina skyldigheter

såvitt angår trafikens anordnande eller handhavande». Samtliga regler

om återkallelse till förmån för annan i rationaliseringssyfte bör sammanföras

i ett andra moment i samma paragraf.

Förslaget till ändringar i 12 och 19 §§ YTF medför att 8 § och 33 § 4 mom.

YTF behöver ändras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år i969

Enligt 8 § skall vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet alltid

beredas tillfälle att avge yttrande över ansökan om rätt till linjetrafik med

buss inom viss stad eller inom stad med dess närmaste omgivning. Detta bör

i fortsättningen gälla oavsett var linjetrafiken skall bedrivas.

Enligt en hänvisning i 33 § 4 mom. gäller 19 § också i fråga om tillstånd

till transportförmedling. Hänvisningen bör ändras så att den inte innefattar

de nya bestämmelser som enligt mitt förslag skall tas in i 19 § 2 mom.

De föreslagna ändringarna i YTF bör träda i kraft den 1 januari 1970.

Motionerna

I: 347

I motionen I: 347 av herr Berglund anförs bl. a. att erfarenheterna från

genomförandet av den i december 1964 beslutade samordningen, utbyggnaden

och driften av det kollektiva trafiksystemet i Storstockholm under samhällets

huvudmannaskap har visat att det inte är möjligt att åstadkomma eu

ur samhällets synpunkt ekonomisk och rationell samordning och drift av

kollektivtrafiken med en för regionens invånare god trafikstandard och för

invånarna acceptabel taxenivå med mindre än att den som har att ansvara

för trafiken förvärvar redan inom regionen etablerade enskilda lokaltrafikföretag.

Vad beträffar de gällande bestämmelserna anser sig motionären — efter

en redogörelse för vissa delar av förordningen angående yrkesmässig trafik

in. m. — kunna konstatera att lagstiftningen inte ger tillfredsställande möjligheter

för samhället att ålägga en enskild utövare av kollektiv lokaltrafik

alla de långtgående skyldigheter i form av linjesträckningar, trafikstandard,

taxesättning och andra trafikreglerande åtgärder, som kan vara erforderliga

för en rationell samordnad lösning av det kollektiva trafiksystemet inom en

region. Inte heller har samhället möjlighet att självt eller genom annan konkurrerande

trafikutövare åstadkomma den erforderliga trafiklösningen. Lösningen

av detta problem står enligt motionärens mening ej att finna i en

ändrad tillämpning, komplettering eller skärpning av den nuvarande lagstiftningen

på området. För att komma till rätta med dessa problem vid

samhällsplaneringen, måste genom särskild lagstiftning legala möjligheter

tillskapas för samhället att snabbt och på rimliga villkor förvärva enskilda

kollektivtrafikföretag av betydelse för kommunikationsfrågornas lösning.

Denna fråga är enligt motionären inte enbart ett problem för tätortsregionerna

utan i lika hög grad en angelägenhet för glesbygderna vid lösningen

av deras speciella kommunikationsfrågor.

I ett integrerat kollektivt trafiksystem i en region kan det vidare enligt

vad motionären anför vara önskvärt och ibland nödvändigt att under helheten

inordna kollektiva persontransporter till sjöss, vilket varit fallet i Stor
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

stockholmsregionen. Med den snabba utveckling som äger rum på kommunikationsområdet

kan även andra former av kollektiva persontransportmedel

behöva ingå i det kollektiva trafiksystemet och således liksom sjötransporterna

behöva göras till föremål för överväganden vid tillskapandet

av de legala möjligheterna för samhället att förvärva kollektivtrafikföretag

för en ändamålsenlig lösning av kommunikationsfrågorna i en region.

Motionären förklarar slutligen att det inom många områden säkerligen

blir nödvändigt att lägga ansvaret och huvudmannaskapet för kollektivtrafikens

ändamålsenliga anordnande på ett interkommunalt organ. Behovet

av att tillskapa ett legalt institut för förvärv av enskilda kollektivtrafikföretag

kan i sådant fall även komma att gälla förvärv av ett kollektivtrafikföretag

som ägs eller drivs av en primärkommun, som inte vill medverka till

eller inordna sig under den för regionen samlade helhetslösningen av det

kollektiva trafiksystemet.

1: 1120 och 11: 1294

I motionerna I: 1120 av herr Bengtson in. fl. och II: 1294 av herr Hedlund

m. fl. anförs bl. a. att remissvaren i anledning av den departementspromemoria,

som legat til! grund för propositionen, visar att det råder stor

uppslutning kring behovet av trafikförsörjningsplanering. På många håll

har sådan planering utförts och på andra pågår den. Detta arbete ger uttryck

för det behov som föreligger, när det gäller den kollektiva trafikförsörjningen.

Men samtidigt belyser det enligt motionärerna en allvarlig brist

i fråga om planeringsverksamheten, framför allt beträffande ansvarsfördelningen.

Motionärerna anför i fortsättningen hl. a. att det blir länsstyrelserna som

får att avgöra om en trafiklösning i en framställning från kommunalt håll

enligt de föreslagna bestämmelserna kommer att främja de lokala intressena

utan att vara ofördelaktig i andra avseenden. För att rätt kunna bedöma

den frågan måste länsstyrelsen bl. a. ha tillgång till underlag om trafik

och trafikbehov, som kan påverkas av den föreslagna lösningen. Det bör

således finnas en transportförsörjningsplan bakom länsstyrelsens ställningstagande.

Det synes motionärerna vara en riktig uppläggning av planeringsverksamheten

att länsstyrelserna i första hand ges uppdraget att planera för den

regionala trafikförsörjningen inom länsområdet. Dessa planer bör ta hänsyn

till förekommande och förväntade trafikbehov och ses som ett led i den

allmänna länsplaneringen. I arbetet med detta bör representanter för kommuner

och landsting beredas tillfälle att deltaga liksom även trafikföretag

och andra, som särskilt berörs av frågan. Själva planeringsarbetet synes

dock inte behöva bli tidsmässigt omfattande, eftersom länsstyrelserna i allmänhet

har tillgång till det grundmaterial som krävs. Anvisningar till hjälp

för arbetet bör utfärdas av Kungi. Maj :t för att ge enhetliga former åt de

regionala trafikförsörjningsplanerna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969 17

I den män planerna inte uppfylls genom den trafik, som redan finns, bör

■enligt motionärerna länsstyrelserna aktivt kunna verka för att så sker. I

första hand bör då befintliga trafikföretag beredas möjlighet att omstrukturera

sin trafik på ett rationellt sätt. Om det med hänsyn till trafikunderlag

eller annat därvid icke visar sig möjligt att vidmakthålla en erforderlig

regional trafikförsörjning med full kostnadstäckning genom de intäkter

trafiken kan ge, bör det ankomma på staten att tillskjuta mellanskillnaden.

Motionärerna menar vidare att det till komplettering av dessa regionala

trafikförsörjningsplaner bör upprättas lokala planer för trafikförsörjningen

inom kommunerna. För uppgörandet av sådana planer bör kommunerna

bära ansvaret.

De kommunala och regionala transportförsörjningsplanerna skall enligt

motionärerna ligga till grund för en riksplanering på trafikens område.

Riksdagen uttalade i sitt beslut år 1963 angående trafikpolitiken, att landets

olika delar skall ha en tillfredsställande trafikförsörjning. Därvid förutsattes

enligt motionärerna att staten skulle svara för de kostnader för

glesbygdstrafik som inte täcktes genom avgifter. Denna princip bör enligt

motionärernas mening följas även i framtiden.

Motionärerna anför slutligen att det inte är tillfredsställande att värderingsnämndens

beslut inte skall få överklagas. Med hänsyn till de rättsgarantier

som måste lämnas åt enskild person, som genom ingripande av

myndighet tvingas helt eller delvis upphöra med en näringsverksamhet,

måste enligt motionärernas uppfattning besvär kunna anföras över värderingsnämndens

beslut.

I: 1121 och II: 1293

I motionerna I: 1121 av herr Strandberg m. fl. och II: 1293 av herr andre

vice talmannen Cassel m. fl. anförs bl. a. att man i princip kan instämma i

departementschefens uppfattning, att ett aktivare samhällsengagemang i

fråga om den kollektiva trafikens ordnande är nödvändigt. För närvarande

råder en uppenbar brist på koordinering av samhällsorganens aktiviteter

på området, och man saknar även konkret utformade målsättningar för det

engagemang som sker, heter det i motionerna. Dessa förhållanden kan enligt

motionärerna till avgörande del tillskrivas den rådande osäkerheten beträffande

gränslinjen mellan det statliga och det kommunala ansvaret på

området. På många håll torde propositionen komma att uppfattas som en

strävan från statsmakternas sida att ytterligare överflytta ansvar och kostnader

på kommunerna. Motionärerna tror att det ligger en stor fara i detta.

Även efter genomförande av den beslutade kommunreformen kommer kommunerna

att ha olika förutsättningar att kunna engagera sig i trafiken. Det

kommer därför att kvarstå och kanske även accentueras olikheter i fråga

om trafikservicen. Särskilt i glesbygdskommuner torde man av ekonomiska

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

skäl tvingas vara återhållsam med utgifter för ändamålet, och varken linjenät,

turfrekvens eller taxor kan där ges den utformning som på andra håll

är möjlig. Detta kan i sin tur komma att försvåra en regional trafiksamordning,

som eljest vore önskvärd med hänsyn till bl. a. trafikapparatens

effektiva utnyttjande.

Motionärerna erinrar härefter om 1968 års bussbidragsutredning, utredningen

rörande företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken,

lokaliseringsutredningen och den parlamentariska utredning rörande glesbygdspolitikens

utformning, varom riksdagen fattade beslut under vårsessionen.

Speciellt bussbidragsutredningen måste enligt motionärerna tillmätas

utomordentligt stor betydelse med hänsyn till att den måste komma

att behandla frågan om gränsen för de statliga ekonomiska insatserna för

den kollektiva trafiken. Innan den frågan blivit avgjord synes det motionärerna

vara föga ändamålsenligt med en lagstiftning, som kan uppfattas

som en anvisning åt kommunerna att själva öka sina engagemang på området.

Med den oklarhet beträffande ansvarsfördelningen som sålunda sägs

råda anser man starka skäl tala för att de föreslagna författningsändringarna

nu icke genomförs. För detta talar även enligt motionärernas mening

den omständigheten, att den kollektiva tratikens ställning i den allmänna

samhällsplaneringen inte är tillfredsställande löst. 1963 års trafikpolitiska

beslut har ännu icke fullt ut realiserats, och mycket talar för att de åtgärder

som nu föreslås i stället bör behandlas i samband med den allmänna revision

av yrkestrafikförordningen, som förutsattes bli genomförd samtidigt

med den tredje trafikpolitiska reformetappen.

Det har vidare enligt motionärerna icke kunnat påvisas att privata bussföretag

skulle vara mindre effektivt skötta och i ekonomiskt hänseende

lämna sämre resultat än vad fallet är med kommunalt bedrivna företag.

Snarare torde förhållandet vara det omvända. I propositionen har på intet

sätt redovisats hur kommunerna skall kunna göra sannolikt att trafikförsörjningen

skall kunna främjas om trafiken utövas av kommunen. Självfallet

kan en kommun bedriva omfattande busstrafik av ekonomiskt ogynnsamt

slag. Men då uppstår frågan om inte de därmed nödvändiga subventionstillskotten

av skattemedel torde kunna reduceras därest kommunerna

i stället vid behov lämnade ekonomiskt stöd till privatdrivna företag, heter

det i motionerna.

I: 1122 och 11: 1295

I motionerna I: 1122 av herrar Åkesson och Ottosson samt II: 1295 av

herr Hovhammar in. fl. anförs bl. a. att det för att den linjebundna busstrafiken

skall anses fungera tillfredsställande fordras att den är väl anpassad

till konsumenternas behov och smidigt följer förändringar i utvecklingen.

Denna anpassning till konsumenternas behov synes motionärerna

vara det centrala i frågan om trafikpolitikens framtida utformning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

Man säger sig dela departementschefens uppfattning att samhällsplaneringen

förutsätter en nära anknytning till kollektivtrafikens utformning samt

att trafikfrågorna i många fall måste lösas interkommunalt men anser inte

att en allmän kommunalisering av kollektivtrafiken skulle främja en smidig

anpassning till bostadsplaneringen.

Samhällets skyldighet att i möjligaste mån hålla reskostnaderna nere för

dem som bl. a. på grund av olika samhällsingrepp hänvisats till ur kommunikationssynpunkt

dyrbara bostadsområden är självklar och bör som hittills

gäldas via skattemedel. Detta bidrag till kollektivtrafiken torde väl

kunna inrymmas i nuvarande system av fristående trafikföretag.

Den flexibilitet som är och förblir nödvändig kan enligt motionärerna

bäst uppnås genom fristående företag i samverkan med kommunala och

interkommunala organ. Resultatet av pågående utredningar bör också avvaktas

innan förändringar i nu gällande bestämmelser på området vidtages.

Motionärerna uttalar avslutningsvis att det enligt deras uppfattning inte

framkommit tillräckliga skäl, som gör ett utökat kommunalt engagemang

nödvändigt när det gäller den kollektiva busstrafiken.

Utskottet

Enligt bestämmelserna i förordningen angående yrkesmässig trafik kan

återkallelse av trafiktillstånd ske bl. a. när det erfordras med hänsyn till

trafikens ändamålsenliga ordnande. En tvångsöverlåtelse med stöd härav

grundar emellertid inte någon rätt till ersättning för den tidigare tillståndshavaren,

och bl. a. med hänsyn härtill har bestämmelsen tillämpats endast

i något enstaka fall. I stort sett är således läget f. n. det att omreglering och

samordning av trafiken kan ske endast genom att överlåtelser av tillstånd

kommer till stånd genom frivilliga överenskommelser.

Enligt den nu föreliggande propositionen avses kommun få särskild rätt

att överta tillstånd till linjetrafik med buss. En motsvarande företrädesrätt

för kommun skall gälla vid nyetablering. Utskottet hänvisar i övrigt i fråga

om det huvudsakliga innehållet i propositionen till den i det föregående intagna

redogörelsen. Här må tilläggas följande. Den centrala värderingsnämnd,

som avses skola inrättas, skall bestå av tre ledamöter, samtliga utsedda

av Kungl. Maj:t. Närmare bestämmelser om värderingen vid inlösen

och om värderingsnämnden skall meddelas av Kungl. Maj :t i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer som angetts i propositionen. Talan mot

nämndens beslut skall inte få föras.

I den vid riksdagens början väckta motionen 1:347 har herr Berglund

yrkat att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående

tillskapande av en särskild lagstiftning som ger det allmänna möjlighet

att snabbt och på rimliga villkor förvärva eller inlösa kollektivtrafikföretag

m. m.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

I motionerna I: 1121 av herr Strandberg in. fl. och II: 1293 av herr andre

vice talmannen Cassel m. fl. samt I: 1122 av herrar Åkesson och Ottosson

och II: 1295 av herr Hovhammar m. fl. yrkas »avslag på propositionen».

I motionerna ifrågasätter man om det är lämpligt att stimulera kommunerna

att mer aktivt engagera sig ekonomiskt i busstrafiken. I varje fall bör

resultatet av pågående utredningar på trafikområdet avvaktas innan författningsändringar

genomförs.

I motionerna I: 1120 av herr Bengtson in. fl. och II: 1294 av herr Hedlund

in. fl. föreslås att värderingsnämndens beslut skall kunna överklagas till

Kungl. Maj :t. Man föreslår i dessa motioner vidare att riksdagen skall hos

Kungl. Maj:t anhålla att bestämmelser utfärdas, innebärande dels att regionala

transportförsörjningsplaner skall upprättas enligt i motionerna angivna

grunder, dels att förluster som uppkommer genom tillgodoseende av

kravet på tillfredsställande transportförsörjning i glesbygderna skall bäras

av staten.

Som framhållits i propositionen är den kollektiva trafikens ordnande ett

viktigt led i samhällsplaneringen. Denna beslutas och genomförs i samhällets

regi. Samhället har också exempelvis i byggnadslagstiftningen olika medel

till sitt förfogande för att genomföra sina intentioner. Som redan framgått

är dessa medel när det gäller den kollektiva trafiken föga effektiva.

Denna brist har genom den snabba strukturförändring som samhället nu

undergår blivit alltmer besvärande. Utvecklingen går nu även på trafikens

område från mera lokala lösningar till interkommunalt samarbete och samverkan.

Behovet av planering och instrument för att styra och övervaka utvecklingen

ökar härmed. Kraven på samhälleligt engagemang och bestämmanderätt

över den kollektiva trafikens ordnande har gjort sig starkt gällande

i storstadsregionerna, men frågan är inte bara ett storstads- och tätortsproblem.

I lika hög grad gäller det att ge invånarna i glesbygderna tillgång

till goda kollektiva trafikmedel. I samtliga fall är behovet av samhälleliga

insatser framträdande. Genomförandet av sådana försvåras emellertid

eller kan t. o. m. äventyras om samhället är hänvisat till att i huvudsak

lita till samarbete och överenskommelser på frivillighetens väg.

Utskottet finner därför i likhet med flertalet remissinstanser och departementschefen

och i överensstämmelse med den uppfattning som uttryckts i

motionen I: 347 att en reform med syfte att möjliggöra ett ökat kommunalt

inflytande i fråga om den kollektiva busstrafiken är påkallad. De utredningar

som pågår på trafikområdet synes inte ha sådan betydelse för denna

fråga att det finns anledning att avvakta de förslag som kan komma att

framläggas.

Utskottet avstyrker med hänsyn till det sagda motionerna 1:1121 och

II: 1293 samt I: 1122 och II: 1295. Motionen I: 347 har genom propositionsförslaget

blivit i allt väsentligt tillgodosedd.

Enligt förslaget skall trafiktillstånd kunna återkallas och i stället med
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

21

delas kommunen när den gör sannolikt att trafikförsörjningen i orten eller

bygden främjas om trafiken utövas av kommunen. Samlande lösningar inom

större områden underlättas av att de nya bestämmelserna föreslås bli tilllämpliga

också då sökanden är landstingskommun eller kommunalförbund.

Utskottet vill i anslutning till motionerna I: 1120 och II: 1294 betona vikten

av att beslut i dessa frågor föregås av en noggrann planering av trafiken

inom den bygd som berörs. Framställning av kommun om företrädesrätt vid

nyetablering eller om återkallelse av tillstånd bör vara väl förberedd och underbyggd.

Ytterst faller ansvaret på länsstyrelserna i egenskap av beslutande

myndigheter. Dessa bör också kunna ta initiativ exempelvis till att inventering

av den kollektiva trafikens linjesträckning, turtäthet, trafikunderlag

m. m. utförs inom länen i samverkan med regionala och lokala organ m. fl.

Sådana initiativ ligger helt i linje med den utredande, planerande och samordnande

funktion som länsstyrelserna numera har inom samhällsplaneringen

i stort.

Då utskottet förutsätter att den planering som utskottet ovan uttalat sig

för kommer till stånd utan att närmare bestämmelser därom utfärdas är

utskottet inte berett att förorda bifall till motionerna I: 1120 och II: 1294 i

denna del.

Vad gäller frågan om ansvar och kostnader för trafiken vill utskottet

framhålla att propositionen icke syftar till att överflytta uppgifter till kommunerna

utan endast avser att ge kommunerna möjligheter att ingripa när

det behövs för att ordna den kollektiva busstrafiken på ett från allmän synpunkt

tillfredsställande sätt. Det ligger helt i kommunernas hand om de

önskar utnyttja sin företrädesrätt eller ej.

Frågan om det slutliga ansvaret för kostnader för glesbygdstrafik som inte

täcks genom avgifter bör inte — såsom påyrkats i motionerna I: 1120 och

II: 1294 — behandlas i nu förevarande sammanhang. Detta är så mycket

mer tydligt som utformningen av det statliga stödet till drift av icke lönsamma

busslinjer på landsbygden f. n. överses av särskild sakkunnig.

Utskottet har inte något att erinra mot detaljutformningen av författningsförslaget

och biträder även förslaget om inrättande från den 1 januari

1970 av en värderingsnämnd i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen

anfört.

Nämnden utses av Kungl. Maj :t och har att verka enligt av Kungl. Maj :t

utfärdade föreskrifter. Riktlinjerna för värdering av tillgångar som begärs

inlösta har dragits upp i propositionen. Spelrummet för olika uppfattningar

i fråga om värdet kan med hänsyn härtill och till beskaffenheten av den

egendom det i allmänhet blir fråga om antas bli ganska litet. Anledning att

medge talerätt mot nämndens beslut föreligger därför inte. Yrkandet om införande

av sådan rätt bör således avslås.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionerna I: 1121 och II: 1293

samtl: 1122 och II: 1295;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

B. att riksdagen med avslag på motionerna I: 1120 och

II: 1294, såvitt avser frågan om rätt att föra talan mot den

särskilda värderingsnämndens beslut,

dels lämnar det vid propositionen nr 155 fogade förslaget

till kungörelse om ändring i förordningen (1940:910) angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m. utan erinran,

dels bifaller förslaget att den 1 januari 1970 skall inrättas

den nyssnämnda värderingsnämnden i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen förordat;

C. att motionerna I: 1120 och II: 1294 i de delar, som ej

omfattas av hemställan under B, ej föranleder någon riksdagens

åtgärd; samt

D. att motionen 1: 347 ej föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 december 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIC SVENNING

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (in)*,

Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s), fröken Ranmark (s), herrar

Skårman (fp), Hansson (s)* och Berglund (s);

från andra kammaren: herrar Svenning (s), Ekström (s), Tobé (fp)*,

fru Ekroth (s), herrar Hugosson (s)*, Krönmark (m) och Josefson i Arrie

(ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid A i utskottets hemställan

I. beträffande frågan om lämpligheten av att genomföra Kungl. Maj :ts

förslag av herrar Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m) och Krönmark (m),

vilka ansett

dels att det avsnitt under rubriken Utskottet som börjar med orden »Som

framhållits» och som slutar med orden »väsentligt tillgodosedd» bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan i princip instämma i departementschefens uppfattning, att

ett aktivare samhällsengagemang i fråga om den kollektiva trafikens ord
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

23

nande är nödvändigt. För närvarande råder en uppenbar brist på samordning

av samhällsorganens aktiviteter på området. Man saknar även konkret

utformade målsättningar för det engagemang som sker. Dessa förhållanden

synes till avgörande del kunna tillskrivas den rådande osäkerheten

beträffande gränslinjen mellan det statliga och det kommunala ansvaret på

området. På många håll torde den nu föreliggande propositionen komma att

uppfattas som en strävan från statsmakternas sida att ytterligare överflytta

ansvar och kostnader på kommunerna. Utskottet anser en sådan överflyttning

olämplig. I den mån kommunerna önskar engagera sig ekonomiskt i

den kollektiva trafiken torde inga svårigheter möta att på rimliga villkor

förvärva bussföretag.

I propositionen har inte redovisats hur kommunerna skall kunna göra

sannolikt att trafikförsörjningen främjas om trafiken utövas av kommunerna.

Det har icke kunnat påvisas att privata bussföretag skulle vara mindre

effektivt sköLta och lämna sämre ekonomiskt resultat än kommunala

företag. I de fall kollektiv trafik behöver understödjas med allmänna medel

sker detta enklast genom bidrag till redan existerande företag.

Som påpekas i propositionen pågår för närvarande två statliga utredningar,

som i hög grad rör rationaliseringsfrågan. Den ena är 1968 års bussbidragsutredning,

som enligt sina direktiv har att se över formerna för ett

nytt system för bidrag till icke lönsamma busslinjer på landsbygden, utformat

så att det främjar rationaliseringssträvandena inom branschen. Den

andra, som tillsatts i år, avses leda till åtgärder som kan främja en från

samhällsekonomisk synpunkt förbättrad företagsstruktur inom hela den

yrkesmässiga vägtrafiken. Härutöver må nämnas att frågan om kollektivtransporter

i glesbygderna torde komma att i en eller annan form prövas

såväl av lokaliseringsutredningen som av den parlamentariska utredning

rörande glesbygdspolitikens utformning, varom riksdagen fattade beslut under

årets vårsession. Enligt utskottets mening bör resultatet av pågående utredningar

avvaktas innan ställning tas till de frågor som aktualiserats genom

propositionen.

På de anförda skälen bör den av Kungl. Maj :t föreslagna reformen inte

genomföras.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna I: 1121 och

II: 1293 samt I: 1122 och II: 1295

dels avstyrker det vid propositionen nr 155 fogade förslaget

till kungörelse om ändring i förordningen (1940:910)

angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.,

dels avslår förslaget att den 1 januari 1970 skall inrättas

en värderingsnämnd i huvudsaklig överensstämmelse med

vad departementschefen förordat.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 63 år 1969

Vid B i utskottets hemställan

II. beträffande frågan om rätt att föra talan mot värderingsnämndens beslut

av herrar Nils-Eric Gustafsson (ep), Skårman (fp), Tobé (fp) och

Josef son i Arrie (ep), vilka ansett

dels att det avsnitt under rubriken Utskottet som börjar med orden »Utskottet

har» och som slutar med orden »således avslås» bort ha följande

lydelse:

Utskottet har inte något att erinra mot detaljutformningen av författningsförslaget

och biträder även förslaget om inrättande från den 1 januari

1970 av en särskild värderingsnämnd. I frågan om rätt att föra talan mot

nämndens beslut ansluter sig emellertid utskottet till den mening som uttalats

i motionerna I: 1120 och II: 1294.

Nämnden utses av Kungl. Maj :t och har att verka enligt av Kungl. Maj :t

utfärdade föreskrifter. Riktlinjerna för värdering av tillgångar som begärs

inlösta har dragits upp i propositionen. Dessa är emellertid mycket allmänt

hållna, och i praktiken blir spelrummet för olika uppfattningar i värderingsfrågor

säkerligen betydande. Särskilt gäller detta de fall då värdering av

tillgångarna eller rörelsen efter marknadsvärdet ger ett obiiligt resultat och

uppräkning av ersättning därför skall ske. Rent skönsmässiga avvägningar

torde härvid bli erforderliga. Av rättssäkerhetsskäl bör därför talan mot

nämndens beslut få fullföljas till Kungl. Maj :t. Även principiella skäl och

gammal rättstradition talar för införandet av sådan talerätt.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna I: 1120 och

II: 1294, såvitt avser frågan om rätt att föra talan mot den

särskilda värderingsnämndens beslut,

dels lämnar det vid propositionen nr 155 fogade förslaget

till kungörelse om ändring i förordningen (1940:910) angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m. utan erinran,

dels bifaller förslaget att den 1 januari 1970 skall inrättas

den nyssnämnda värderingsnämnden i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen förordat med

den ändringen att talan mot nämndens beslut skall få föras

hos Kungl. Maj :t.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:394 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. May.ts ''proposition med förslag till kungörelse om ändring i förordningen a1 i texten