Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av bestämmelserna angående återkallelse av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 815 i första kammaren av herr Österdahl och nr 911 i andra kammaren av herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka.
1969-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1969:7, Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av bestämmelserna angående återkallelse av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 815 i första kammaren av herr Österdahl och nr 911 i andra kammaren av herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av bestämmelserna
angående återkallelse av körkort.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 815 i första kammaren av herr Österdahl och nr 911 i andra
kammaren av herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
”att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om att bestämmelserna
för återkallelse av körkort prövas i enlighet med vad i motionen anförts”.
Enligt motionärernas mening bör beslut om återkallelse av körkort meddelas av
domstol.
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 ankommer
det på länsstyrelse att handlägga och avgöra frågor om utfärdande och återkallelse
av körkort. Besvär över av länsstyrelsen meddelade beslut i dylika ärenden prövas
av Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Enligt 33 § 2 mom. vägtrafikförordningen skall beslut om återkallelse av körkort
fattas i följande åtta fall:
1) om föraren gjort sig skyldig till brott mot 1 § andra stycket trafikbrottslagen,
dvs. grov vårdslöshet i trafik;
2) om föraren brutit mot 4 § nämnda lag, dvs. gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott,
endera rattfylleri eller ”rattonykterhet”, eller varit vållande till trafikolycka
med personskada som följd och därefter genom att avlägsna sig från olycksplatsen
undandragit sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan
skäligen bort föranleda, dvs. gjort sig skyldig till kvalificerad ”smitning” enligt
5 § trafikbrottslagen;
3) om föraren genom upprepade förseelser mot de bestämmelser, som i trafikens
eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna fordon, i väsentlig
mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter dessa bestämmelser;
4) om föraren eljest vid färd med motordrivet fordon i något för trafiksäkerheten
väsentligt hänseende grovt åsidosatt honom som förare åliggande förpliktelser;
-
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 7
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969
5) om föraren gjort sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och det ej kan anses
uppenbart, att han ändock är att bedöma som en skötsam person, eller om han
med hänsyn till onyktert levnadssätt icke bör betros med att inneha körkort;
6) om föraren genom brottslig gärning ådagalagt påtaglig brist på hänsyn till
andra eller på grund av personliga förhållanden i övrigt icke kan anses lämplig som
förare av körkortspliktigt fordon;
7) om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon blivit så
väsentligen minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han ur trafiksäkerhetssynpunkt
icke vidare bör inneha körkort; samt
8) om föraren icke efterkommer länsstyrelsens föreläggande att inkomma med
lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis eller underlåter att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter, som meddelats honom i samband med sådant föreläggande.
Grunden 8 ansluter till stadgandena om länsstyrelses handläggning av återkallelseärenden.
Enligt 33 § 1 mom. skall dylika ärenden av länsstyrelse upptagas ex
officio. Frågan om en persons lämplighet som körkortsinnehavare skall skyndsamt
upptagas till omprövning, där det med hänsyn till inkomna underrättelser befinnes,
att vederbörande ej uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet
i nykterhetshänseende eller de övriga förutsättningar, som gäller för erhållande av
körkort. Därvid äger länsstyrelsen ålägga föraren att inkomma med lämplighetsintyg,
läkarintyg eller kompetensbevis, varvid må lämnas särskilda föreskrifter om den
undersökning som skall föregå handlingens utfärdande. Länsstyrelsen äger även själv
eller genom polismyndighet införskaffa erforderlig utredning.
Beslut om återkallelse av körkort fattas av den länsstyrelse, som utfärdat körkortet.
Återkallelse på grund av straffbelagd förseelse må icke ske, förrän frågan om
straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunnen dom, såvida ej omständigheterna
är sådana, att föraren oavsett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig
att föra körkortspliktigt fordon.
Redan före slutligt beslut i fråga, som här avses, äger länsstyrelse återkalla körkort
tills vidare, om det på sannolika skäl kan antagas, att körkortet kommer att
slutligt återkallas.
Återbekommande av återkallat körkort kan enligt 5 mom. endast ifrågakomma,
där återkallelsen skett på någondera av grunderna 7 eller 8. Så snart det förhållande
upphört, som föranlett återkallelsebeslutet, äger föraren ansöka om körkortets
återfående. Har ett år eller däröver förflutit, måste dock ansökan avse utfärdande
av nytt körkort.
Har återkallelsebeslut fattats på någon av grunderna 1—6 kan föraren ånyo förvärva
rätt att föra körkortspliktigt fordon endast genom att ansöka om nytt körkort.
Före utfärdandet skall viss i 5 mom. angiven tid ha förflutit. Denna skall vid
återkallelse på grunden 1 utgöra minst två år och i övriga fall, sålunda enligt grunderna
2—6, minst ett år.
Om synnerliga skäl föreligger, äger länsstyrelse enligt 5 mom. föreskriva, att nytt
körkort må efter ansökan utfärdas efter kortare tid än huvudreglerna skulle med
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969
3
föra. Minsta tid skall dock utgöra ett år vid återkallelse på grunden 1 och tre månader
vid återkallelse på någon av grunderna 2—6.
Om omhändertagande av körkort stadgas i 35 §. Förutsättning för beslut därom
är, att föraren endera vid färd med motordrivet fordon ådagalagt grov vårdslöshet
eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett
tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller till följd
av sjukdom, skada eller dylikt förlorat förmågan att föra körkortspliktigt fordon på
ett trafiksäkert sätt.
Beslut om omhändertagande meddelas av polismyndighet eller av åklagare.
Reglerna kompletteras för fall av misstänkt trafiknykterhetsbrott med en särskild
bestämmelse enligt vilken omhändertagande skall ske skyndsamt efter erhållande av
blodanalysattest, som visat minst 0,5 promille. Till följd av särskild undantagsföreskrift
utgör emellertid gränsen realiter 0,8 promille.
Beslut om omhändertagande skall jämte förefintligt utredningsmaterial skyndsamt
och i allt fall inom 48 timmar översändas till den länsstyrelse, som utfärdat körkortet,
och gäller till dess länsstyrelsen förordnat, hur med körkortet skall förfaras.
Om varning stadgas i 34 §. Enligt huvudregeln må sådan meddelas, där mot förare
förebragts omständighet, som med återkallelsegrunderna 3—6 avses, eller annat
förhållande som är ägnat att allvarligt minska tilltron till hans lämplighet som
förare, utan att likväl tillräckliga skäl till återkallelse föreligger. Varning meddelas
av länsstyrelse.
Reglerna om återkallelse av körkort kompletteras av föreskrifter i 80 och 81 §§
vägtrafikkungörelsen. Domstolar, nykterhetsnämnder m. fl. ålägges här en omfattande
underrättelseplikt gentemot länsstyrelserna rörande vissa brott och förseelser
m. m. som begåtts av körkortsinnehavare och som är av betydelse för bedömningen
av dennes lämplighet att inneha körkort.
Motionerna
Motionärerna påpekar att körkort f. n. kan återkallas på grund av onyktert levnadssätt,
annan brottslig gärning än trafikbrott eller personliga förhållanden. Det
är då, heter det, fråga om bedömningar och avvägningar av förhållanden som inte
direkt har samband med det sätt på vilket vederbörande har hanterat sin bil i trafiken.
Om körkort skall kunna återkallas av andra skäl än som direkt sammanhänger
med trafikbrott bör prövningen ske av domstol.
Motionärerna anför i fortsättningen att den nuvarande ordningen ur den tilltalades
synvinkel innebär att han är tvungen att svara inför två skilda straffutmätare.
Inför domstolen riskerar vederbörande kanske bara böter, inför länsstyrelsen
körkortsindragning. En sådan kan för vissa människor betyda förlust av arbete
och utkomst. Inför domstolen har den tilltalade mot sig en åklagare, medan
länsstyrelsen är både åklagare och domare. Inför domstolen får han övervara hand
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969
läggningen och i detalj bemöta anklagelserna. Länsstyrelsen kommer han till tals
med endast genom en formell förklaring och han får inte ens exakt veta vilken vikt
vederbörande tjänsteman fäster vid de olika detaljerna i ärendet. Domstolens dom
är utförligt motiverad, länsstyrelsens beslut knapphändigt eller inte alls.
Frågans tidigare behandling
Frågan om vilken myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort har varit
föremål för överväganden vid åtskilliga tillfällen. Här må såvitt avser riksdagsbehandling
under senare tid hänvisas till följande utskottsutlåtanden, nämligen 1LU
1957:16 och 1960:7, 2LU 1951:30, 1956:9, 1958 A:20, samt 3LU 1963:4, 1967:3
och 1968:7.
Till belysning av frågans nuvarande läge må nämnas följande.
1957 års trafiknykterhetskommitté föreslog i betänkandet SOU 1963:72 att samtliga
fall, där återkallelse av körkort kan ifrågakomma på grund av annan straffbelagd
handling än fylleri, skulle överföras till domstols handläggning. Huvudskälen
för kommitténs förslag var rättssäkerhetssynpunkter samt önskemålen att åstadkomma
en förenklad handläggning och att samordna de olika åtgärderna i anledning av
brott.
Kommitténs förslag fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Många
remissinstanser tillstyrkte förslaget i dess huvuddrag. Ungefär lika många avstyrkte
det. Betänkandet och remissvaren ansågs inte ha gett någon klar och entydig anvisning
i fråga om vilken myndighet som lämpligen bör besluta om återkallelse av
körkort. Ytterligare utredning har därför ansetts erforderlig.
Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott (direktiv 1967 års
riksdagsberättelse s. 60 ff.) skall bl. a. ägna påföljdsproblemen vid trafiknykterhetsbrott
särskild uppmärksamhet ur de allmänna kriminalpolitiska synpunkter som
präglar brottsbalken. Beträffande utformningen av påföljderna skall kommittén samråda
med trafikmålskommittén. Denna kommitté behandlar frågan om påföljdssystemet
vid andra trafiköverträdelser än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd
från kriminalpolitiska utgångspunkter. Kommittén utreder därvid frågorna om återkallelse
av körkort i vad avser både grunderna för återkallelse, de olika former för
återkallelse, som bör finnas, och vilken myndighet som skall ha att besluta härom.
Enligt ett i andra kammaren den 23 januari 1969 lämnat svar på en enkel fråga är
kommittén nu mitt uppe i detta arbete. Olika delar av detta frågekomplex hänger
så intimt samman att det inte anses lämpligt att genomföra någon delreform utan
att avvakta resultatet av kommitténs arbete. Kommittéarbetet är mycket omfattande,
och kommittén anser sig inte kunna framlägga sitt betänkande förrän någon
gång i mitten av år 1970.
Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott beräknas slutföra
sitt arbete under år 1969.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969
Till slut må här nämnas att motioner i ämnet avslogs av 1968 års riksdag under
hänvisning till pågående utredningsarbete (3LU 1968:7).
Utskottet
Enligt vägtrafikförordningen ankommer det på länsstyrelse att avgöra frågor om
återkallelse av körkort. Beslut om återkallelse kan grundas på att körkortsinnehavaren
gjort sig skyldig till förseelse mot trafikförfattningarna (t. ex. vårdslöshet i trafik,
rattfylleri eller s. k. smitning) eller annan brottslig gärning men kan också föranledas
av förhållanden som onyktert levnadssätt eller sjukdom.
I motionerna hemställes att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om sådan
ändring av bestämmelserna att prövningen skall ankomma på domstol.
Frågan om grunderna för återkallelse av körkort, de olika former av återkallelse
som bör finnas och vilken myndighet som skall ha att besluta härom utreds f. n.
av trafikmålskommittén. Hela detta problemkomplex hänger intimt samman och det
torde inte vara möjligt att bryta ut den fråga som motionärerna berört till särskild
behandling. Resultatet av kommitténs arbete måste därför avvaktas. Med hänsyn
härtill är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna inte påkallad.
Utskottet får därför hemställa
att motionerna 1:815 och 11:911 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1969
På tredje lagutskottets vägnar:
GÖRAN KARLSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s),
Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric Gustafsson (ep),
Ernulf (fp) och fröken Ranmark (s);
från andra kammaren: herrar Svenning (s), Sundelin (s), fröken Anderson
(s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar Wachtmeister (m),
Josef son i Arrie (ep) och Sellgren (fp).
* Ej’ närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.