Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av bestämmelserna angående återkallelse av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 815 i första kammaren av herr Österdahl och nr 911 i andra kammaren av herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka.

1969-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:7, Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av bestämmelserna angående återkallelse av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 815 i första kammaren av herr Österdahl och nr 911 i andra kammaren av herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av bestämmelserna

angående återkallelse av körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 815 i första kammaren av herr Österdahl och nr 911 i andra

kammaren av herrar Franzén i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

”att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om att bestämmelserna

för återkallelse av körkort prövas i enlighet med vad i motionen anförts”.

Enligt motionärernas mening bör beslut om återkallelse av körkort meddelas av

domstol.

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 ankommer

det på länsstyrelse att handlägga och avgöra frågor om utfärdande och återkallelse

av körkort. Besvär över av länsstyrelsen meddelade beslut i dylika ärenden prövas

av Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

Enligt 33 § 2 mom. vägtrafikförordningen skall beslut om återkallelse av körkort

fattas i följande åtta fall:

1) om föraren gjort sig skyldig till brott mot 1 § andra stycket trafikbrottslagen,

dvs. grov vårdslöshet i trafik;

2) om föraren brutit mot 4 § nämnda lag, dvs. gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott,

endera rattfylleri eller ”rattonykterhet”, eller varit vållande till trafikolycka

med personskada som följd och därefter genom att avlägsna sig från olycksplatsen

undandragit sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan

skäligen bort föranleda, dvs. gjort sig skyldig till kvalificerad ”smitning” enligt

5 § trafikbrottslagen;

3) om föraren genom upprepade förseelser mot de bestämmelser, som i trafikens

eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna fordon, i väsentlig

mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter dessa bestämmelser;

4) om föraren eljest vid färd med motordrivet fordon i något för trafiksäkerheten

väsentligt hänseende grovt åsidosatt honom som förare åliggande förpliktelser;
-

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

5) om föraren gjort sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och det ej kan anses

uppenbart, att han ändock är att bedöma som en skötsam person, eller om han

med hänsyn till onyktert levnadssätt icke bör betros med att inneha körkort;

6) om föraren genom brottslig gärning ådagalagt påtaglig brist på hänsyn till

andra eller på grund av personliga förhållanden i övrigt icke kan anses lämplig som

förare av körkortspliktigt fordon;

7) om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon blivit så

väsentligen minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han ur trafiksäkerhetssynpunkt

icke vidare bör inneha körkort; samt

8) om föraren icke efterkommer länsstyrelsens föreläggande att inkomma med

lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis eller underlåter att ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter, som meddelats honom i samband med sådant föreläggande.

Grunden 8 ansluter till stadgandena om länsstyrelses handläggning av återkallelseärenden.

Enligt 33 § 1 mom. skall dylika ärenden av länsstyrelse upptagas ex

officio. Frågan om en persons lämplighet som körkortsinnehavare skall skyndsamt

upptagas till omprövning, där det med hänsyn till inkomna underrättelser befinnes,

att vederbörande ej uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet

i nykterhetshänseende eller de övriga förutsättningar, som gäller för erhållande av

körkort. Därvid äger länsstyrelsen ålägga föraren att inkomma med lämplighetsintyg,

läkarintyg eller kompetensbevis, varvid må lämnas särskilda föreskrifter om den

undersökning som skall föregå handlingens utfärdande. Länsstyrelsen äger även själv

eller genom polismyndighet införskaffa erforderlig utredning.

Beslut om återkallelse av körkort fattas av den länsstyrelse, som utfärdat körkortet.

Återkallelse på grund av straffbelagd förseelse må icke ske, förrän frågan om

straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunnen dom, såvida ej omständigheterna

är sådana, att föraren oavsett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig

att föra körkortspliktigt fordon.

Redan före slutligt beslut i fråga, som här avses, äger länsstyrelse återkalla körkort

tills vidare, om det på sannolika skäl kan antagas, att körkortet kommer att

slutligt återkallas.

Återbekommande av återkallat körkort kan enligt 5 mom. endast ifrågakomma,

där återkallelsen skett på någondera av grunderna 7 eller 8. Så snart det förhållande

upphört, som föranlett återkallelsebeslutet, äger föraren ansöka om körkortets

återfående. Har ett år eller däröver förflutit, måste dock ansökan avse utfärdande

av nytt körkort.

Har återkallelsebeslut fattats på någon av grunderna 1—6 kan föraren ånyo förvärva

rätt att föra körkortspliktigt fordon endast genom att ansöka om nytt körkort.

Före utfärdandet skall viss i 5 mom. angiven tid ha förflutit. Denna skall vid

återkallelse på grunden 1 utgöra minst två år och i övriga fall, sålunda enligt grunderna

2—6, minst ett år.

Om synnerliga skäl föreligger, äger länsstyrelse enligt 5 mom. föreskriva, att nytt

körkort må efter ansökan utfärdas efter kortare tid än huvudreglerna skulle med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

3

föra. Minsta tid skall dock utgöra ett år vid återkallelse på grunden 1 och tre månader

vid återkallelse på någon av grunderna 2—6.

Om omhändertagande av körkort stadgas i 35 §. Förutsättning för beslut därom

är, att föraren endera vid färd med motordrivet fordon ådagalagt grov vårdslöshet

eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett

tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller till följd

av sjukdom, skada eller dylikt förlorat förmågan att föra körkortspliktigt fordon på

ett trafiksäkert sätt.

Beslut om omhändertagande meddelas av polismyndighet eller av åklagare.

Reglerna kompletteras för fall av misstänkt trafiknykterhetsbrott med en särskild

bestämmelse enligt vilken omhändertagande skall ske skyndsamt efter erhållande av

blodanalysattest, som visat minst 0,5 promille. Till följd av särskild undantagsföreskrift

utgör emellertid gränsen realiter 0,8 promille.

Beslut om omhändertagande skall jämte förefintligt utredningsmaterial skyndsamt

och i allt fall inom 48 timmar översändas till den länsstyrelse, som utfärdat körkortet,

och gäller till dess länsstyrelsen förordnat, hur med körkortet skall förfaras.

Om varning stadgas i 34 §. Enligt huvudregeln må sådan meddelas, där mot förare

förebragts omständighet, som med återkallelsegrunderna 3—6 avses, eller annat

förhållande som är ägnat att allvarligt minska tilltron till hans lämplighet som

förare, utan att likväl tillräckliga skäl till återkallelse föreligger. Varning meddelas

av länsstyrelse.

Reglerna om återkallelse av körkort kompletteras av föreskrifter i 80 och 81 §§

vägtrafikkungörelsen. Domstolar, nykterhetsnämnder m. fl. ålägges här en omfattande

underrättelseplikt gentemot länsstyrelserna rörande vissa brott och förseelser

m. m. som begåtts av körkortsinnehavare och som är av betydelse för bedömningen

av dennes lämplighet att inneha körkort.

Motionerna

Motionärerna påpekar att körkort f. n. kan återkallas på grund av onyktert levnadssätt,

annan brottslig gärning än trafikbrott eller personliga förhållanden. Det

är då, heter det, fråga om bedömningar och avvägningar av förhållanden som inte

direkt har samband med det sätt på vilket vederbörande har hanterat sin bil i trafiken.

Om körkort skall kunna återkallas av andra skäl än som direkt sammanhänger

med trafikbrott bör prövningen ske av domstol.

Motionärerna anför i fortsättningen att den nuvarande ordningen ur den tilltalades

synvinkel innebär att han är tvungen att svara inför två skilda straffutmätare.

Inför domstolen riskerar vederbörande kanske bara böter, inför länsstyrelsen

körkortsindragning. En sådan kan för vissa människor betyda förlust av arbete

och utkomst. Inför domstolen har den tilltalade mot sig en åklagare, medan

länsstyrelsen är både åklagare och domare. Inför domstolen får han övervara hand
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

läggningen och i detalj bemöta anklagelserna. Länsstyrelsen kommer han till tals

med endast genom en formell förklaring och han får inte ens exakt veta vilken vikt

vederbörande tjänsteman fäster vid de olika detaljerna i ärendet. Domstolens dom

är utförligt motiverad, länsstyrelsens beslut knapphändigt eller inte alls.

Frågans tidigare behandling

Frågan om vilken myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort har varit

föremål för överväganden vid åtskilliga tillfällen. Här må såvitt avser riksdagsbehandling

under senare tid hänvisas till följande utskottsutlåtanden, nämligen 1LU

1957:16 och 1960:7, 2LU 1951:30, 1956:9, 1958 A:20, samt 3LU 1963:4, 1967:3

och 1968:7.

Till belysning av frågans nuvarande läge må nämnas följande.

1957 års trafiknykterhetskommitté föreslog i betänkandet SOU 1963:72 att samtliga

fall, där återkallelse av körkort kan ifrågakomma på grund av annan straffbelagd

handling än fylleri, skulle överföras till domstols handläggning. Huvudskälen

för kommitténs förslag var rättssäkerhetssynpunkter samt önskemålen att åstadkomma

en förenklad handläggning och att samordna de olika åtgärderna i anledning av

brott.

Kommitténs förslag fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Många

remissinstanser tillstyrkte förslaget i dess huvuddrag. Ungefär lika många avstyrkte

det. Betänkandet och remissvaren ansågs inte ha gett någon klar och entydig anvisning

i fråga om vilken myndighet som lämpligen bör besluta om återkallelse av

körkort. Ytterligare utredning har därför ansetts erforderlig.

Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott (direktiv 1967 års

riksdagsberättelse s. 60 ff.) skall bl. a. ägna påföljdsproblemen vid trafiknykterhetsbrott

särskild uppmärksamhet ur de allmänna kriminalpolitiska synpunkter som

präglar brottsbalken. Beträffande utformningen av påföljderna skall kommittén samråda

med trafikmålskommittén. Denna kommitté behandlar frågan om påföljdssystemet

vid andra trafiköverträdelser än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd

från kriminalpolitiska utgångspunkter. Kommittén utreder därvid frågorna om återkallelse

av körkort i vad avser både grunderna för återkallelse, de olika former för

återkallelse, som bör finnas, och vilken myndighet som skall ha att besluta härom.

Enligt ett i andra kammaren den 23 januari 1969 lämnat svar på en enkel fråga är

kommittén nu mitt uppe i detta arbete. Olika delar av detta frågekomplex hänger

så intimt samman att det inte anses lämpligt att genomföra någon delreform utan

att avvakta resultatet av kommitténs arbete. Kommittéarbetet är mycket omfattande,

och kommittén anser sig inte kunna framlägga sitt betänkande förrän någon

gång i mitten av år 1970.

Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott beräknas slutföra

sitt arbete under år 1969.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

Till slut må här nämnas att motioner i ämnet avslogs av 1968 års riksdag under

hänvisning till pågående utredningsarbete (3LU 1968:7).

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen ankommer det på länsstyrelse att avgöra frågor om

återkallelse av körkort. Beslut om återkallelse kan grundas på att körkortsinnehavaren

gjort sig skyldig till förseelse mot trafikförfattningarna (t. ex. vårdslöshet i trafik,

rattfylleri eller s. k. smitning) eller annan brottslig gärning men kan också föranledas

av förhållanden som onyktert levnadssätt eller sjukdom.

I motionerna hemställes att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om sådan

ändring av bestämmelserna att prövningen skall ankomma på domstol.

Frågan om grunderna för återkallelse av körkort, de olika former av återkallelse

som bör finnas och vilken myndighet som skall ha att besluta härom utreds f. n.

av trafikmålskommittén. Hela detta problemkomplex hänger intimt samman och det

torde inte vara möjligt att bryta ut den fråga som motionärerna berört till särskild

behandling. Resultatet av kommitténs arbete måste därför avvaktas. Med hänsyn

härtill är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna inte påkallad.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna 1:815 och 11:911 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

GÖRAN KARLSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s),

Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric Gustafsson (ep),

Ernulf (fp) och fröken Ranmark (s);

från andra kammaren: herrar Svenning (s), Sundelin (s), fröken Anderson

(s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar Wachtmeister (m),

Josef son i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej’ närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.