Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss utbildning för erhållande av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lag<- utskott hänvisade motioner, nr 800 i första kammaren av fru Lundblad, Margit, m. fl. och nr 910 i andra kammaren av herr Enarsson.

1969-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:9, Utlåtande i anledning av motioner om viss utbildning för erhållande av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lag<- utskott hänvisade motioner, nr 800 i första kammaren av fru Lundblad, Margit, m. fl. och nr 910 i andra kammaren av herr Enarsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av motioner om viss utbildning för erhållande

av körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lag<- utskott hänvisade motioner, nr 800 i första kammaren av fru Lundblad,

Margit, m. fl. och nr 910 i andra kammaren av herr Enarsson.

I motionerna, som är likalydande, hemställes att riksdagen måtte besluta

att prov för erhållande av körkort endast kan avläggas av den som

företer bevis om genomgången förarutbildning vid av statens trafiksäker^

hetsverk godkänd trafikskola, eventuellt med viss dispensmöjlighet för perr

soner som är bosatta långt från trafikskola.

Som andrahandsyrkande föreslås riksdagen att besluta att i VTF skall

införas bestämmelser om att fordon som användes vid privat övningskörning

skall vara utrustat på sätt som är föreskrivet för trafikskolas övningsbil

(extra backspegel samt dubbla anordningar för koppling och fotbroms;

s. k. dubbelkommando) samt att bestämmelserna i VTF 30 § 1 mom. respekteras

så att privatutbildarens »vana och skicklighet» alltid blir föremål

för prövning. ;

Slutligen hemställes att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig

författningstext.

Gällande bestämmelser

I 30 § vägtrafikförordningen (VTF) föreskrivs som förutsättning för

övningskörning för att förvärva färdighet i körning med motorfordon i

avsikt att erhålla körkort bl. a. att övningskörning sker under uppsikt av

person som fyllt 21 år och sedan minst tre år har körkort för det slag

av fordon, som körningen avser, samt har vana och skicklighet i fråga

om körning med sådant fordon. Den som fått körkortet återkallat eller

omhändertaget får dock inte övningsköra annat än vid trafikskola.

Yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare (trafikskola) får

enligt 36 § VTF inte bedrivas utan tillstånd av statens trafiksäkerhetsverk.

Tillstånd får meddelas viss fysisk eller juridisk person, som befinnes

äga förutsättningar att bedriva trafikskola på sådant sätt att det allmännas

krav på god förarutbildning blir tillgodosett.

Den som önskar erhålla körkort skall enligt 31 § VTF undergå förarBihang

till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969

prov inför trafikinspektör eller bilinspektör. Vid anmälan till förarprov

avseende bil eller motorcykel skall sökanden förete bl. a. bevis om förarutbildning,

utfärdat av den som meddelat utbildningen.

Frågans tidigare behandling

Frågan om privat förarutbildning har tidigare diskuterats vid åtskilliga

tillfällen. Den har senast berörts av bilförarutredningen i betänkandet

»Körkortet och trafikutbildningen» (SOU. 1965:42), vid 1967 års riksdag

av Kungl. Maj :t i proposition nr 55 med bland annat förslag till inrättande

av statens trafiksäkerhetsverk, över vilken proposition utskottet avgav utlåtande

nr 31, samt vid föregående års riksdag i anledning av fristående

motioner. En redogörelse för den tidigare handläggningen återfinns i

nämnda betänkande s. 115—117, vartill utskottet hänvisar.

I fråga om privat förarutbildning uttalade bilförarutredningen i angivna

betänkande bl. a. följande. Frågan om förbud mot privat övningskörning

har ventilerats vid skilda tillfällen. Det har dock aldrig gått så långt att

förslag om sådant förbud har framlagts. Skälet härtill har främst varit hänsynen

till glesbygdernas befolkning som i de flesta fall skulle åsamkas

höga kostnader och en besvärande tidsspillan för att skaffa körkort, om

obligatorisk trafikskoleutbildning skulle gälla som villkor för förarprov.

I stället har man genom andra regleringar sökt tillse att även den privata

förar utbildningen sker under ledning av personer som kan förutsättas ha

vissa kvalifikationer härför. Förslag att närmare formbinda den privata

förarutbildningen, exempelvis genom anmälningsskyldighet hos polismyndighet,

har avvisats. De av bilförarutredningen förordade reformerna på

trafikskoleväsendets område syftar till att skapa garantier för att eleverna

får en utbildning som gör att de kan motsvara nutidens höga krav på

fordonsförare. Bilförarutredningen skulle därför med större fog än tidigare

utredningar kunna driva tesen om förbud mot all privat förarutbildning.

Bilförarutredningen konstaterar emellertid att de skäl som tidigare anförts

mot en sådan åtgärd, främst glesbygdsbefolkningens problem, alltjämt

är bärande. När en framtida mer utbyggd trafikskoleorganisation

med filial- eller liknande verksamhet även på mindre orter kommit till

stånd, kan det dock enligt utredningens mening vara motiverat att ompröva

frågan. Beträffande den närmare utformningen av förarprovet framhöll

utredningen att den privatutbildade körkortsaspiranten måste prövas

på ett mer ingående sätt än den som har utbildats i trafikskola. Proven borde

ha i princip samma utformning och innehåll. Svårighetsgraden på den

privatutbildades prov skulle därför enligt utredningens mening inte vara

högre än på provet för eleven från trafikskola men den privatutbildade borde

prövas i flera avsnitt än den som har utbildats i trafikskola.

Vid remissbehandlingen av bilförarutredningens betänkande dominerade

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969

bland remissinstanserna den uppfattningen att den privata förarutbildningen

inte nu kan undvaras men att man måste skapa en bättre kontroll

över utbildningen. Några remissorgan föreslog i det avseendet anmälan

hos myndighet och skyldighet att följa kursplan som förutsättning för

privatutbildning.

I propositionen 1967:55 anslöt sig departementschefen i huvudsak till

vad bilförarutredningen framhållit i denna fråga. I sitt utlåtande (nr 31) i

anledning av propositionen lämnade tredje lagutskottet vad departementschefen

anfört utan erinran.

I motionerna I: 193 och II: 953 samt I: 282 och II: 353 till 1968 års riksdag

föreslogs att prov för erhållande av körkort skulle få avläggas endast

av den som företer bevis om genomgången förarutbildning vid trafikskola.

I förstnämnda motionspar föreslogs i andra hand en bestämmelse som

innefattar krav på särskilt tillstånd för privatutbildning av bilförare, dubbelkommando

i bilen in. in.

Tredje lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr

35) att frågan om privat förarutbildning i lagstiftningssammanhang senast

berörts i propositionen nr 55 till 1967 års riksdag. Utskottet hänvisade till

att departementschefen i propositionen redovisat ställningstaganden rörande

bl. a. förarutbildning och förarprov, som gjorts på grundval av de

förslag som lagts fram av bilförarutredningen, samt erinrade om att departementschefen

bedömt den privata förar utbildningen inte kunna förbjudas

bl. a. med hänsyn till glesbygdsbefolkningens problem. Härefter

uttalade utskottet följande.

Av väsentlig betydelse var emellertid enligt departementschefen att tillse

att även den privata förarutbildningen inte koncentrerades bara till det

praktiska handhavandet av fordonet utan även omfattade de bl. a. från

trafiksäkerhetssynpunkt viktiga teoretiska kunskaperna. Olika förslag av

utredningen, bl. a. om fastställda kursplaner och förande av särskilda utbildningskort,

ansågs av departementschefen väl ägnade att främja detta

syfte. Departementschefen fann det också angeläget att prövningen av

privatutbildade aspiranter skedde med beaktande av att denna utbildningsform

i visssa hänseenden inte kunde förväntas ge samma kunskap och

färdighet som undervisning i trafikskola. — Några motioner i de frågor

som nu är föremål för prövning väcktes inte i anledning av propositionen.

På förslag av utskottet lämnade riksdagen departementschefens uttalanden

utan erinran. Anledning för riksdagen att nu ändra sitt ställningstagande

i berörda frågor förekommer icke.----

Till utskottets avstyrkande utlåtande fogades ett särskilt yttrande, varå

framhölls att orsak till något initiativ från riksdagens sida i dessa frågor

då inte förelåg, särskilt som det hade upplysts att såväl rikspolisstyrelsen

som trafiksäkerhetsverket har sin uppmärksamhet riktad på problemen.

Vidare framhölls i det särskilda yttrandet: »Vi vill emellertid icke underlåta

att i detta sammanhang framhålla, att enligt vår uppfattning starka skäl,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969

särskilt det förhållandet att privat övningskörning nu i betydande utsträckning

användes för annat ändamål än seriöst bedriven utbildning, talar för

något slag av närmare reglering av denna form av körkortsutbildning genom

anmälningsskyldighet, utmärkning av bilar eller dylikt.»

Motionerna

Motionärerna erinrar inledningsvis om att departementschefen i proposition

nr 55 till 1967 års riksdag funnit det angeläget att prövningen av

privatutbildade aspiranter sker med beaktande av att denna utbildningsform

i vissa hänseenden inte kan väntas ge samma kunskap och färdighet

som undervisning i trafikskola. Motionärerna anser att han därmed uttalat

att denna utbildning inte är likvärdig den som ges av de av staten kontrollerade

trafikskolorna.

Motionärerna åberopar härefter att i de under föregående rubrik nämnda

motionerna till 1968 års riksdag yrkats att alla körkortsaspiranter skall

genomgå undervisning vid trafikskola. Motionärerna redovisar följande

huvudskäl för motionerna. — 1. Samhället har genom ett omfattande engagemang

givit uttryck för utbildningens betydelse i syfte att höja trafiksäkerheten

hos bilförarna. Expertisen synes alltmer finna botemedlet mot

den höga olycksfrelcvensen bland unga fordonsförare i en systematisk utbildning.

Varje bristfälligt utbildad bilförare är en trafikfara. — 2. En

fortsatt utveckling på trafikundervisningens område är nödvändig. Därvid

bör den trafikutbildning som bedrivs i förskola, grundskola, fackskola,

gymnasium och trafikskola samordnas. — 3. Samhällets resurser har i trafik

säkerhetsfrämj ande syfte i hög grad satsats på att höja kvaliteten på

bilförarutbildningen. Det torde vara orimligt att som bilförare kunna acceptera

den som inte fått föreskriven och av det allmänna kontrollerad utbildning.

— 4. Det innebär trafiksäkerhetsrisker att vid privatutbildning

använda bil utan dubbelkommando och utan särskild backspegel. Instruktören

kan inte som i en trafikskolas övningsbil ingripa i eu kritisk situation.

5. Oaktat bestämmelserna i 30 § 1 mom. VTF om »vana och skicklighet»

förekommer inte någon kontroll av att privatutbildaren verkligen är en

god bilförare och lämplig utbildare.

Efter att ha hänvisat til] innehållet i det särskilda yttrande som var fogat

till tredje lagutskottets avstyrkande utlåtande framhåller motionärerna att

det vid riksdagsbehandlingen kunde visas på nyligen inträffade dödsolyckor

vid s. k. privat övningskörning och att sedan dess ytterligare olyckor inträffat.

■ Motionärerna anför att de hittillsvarande skälen för privatutbildning av

körkortsaspiranter synes bygga på förutsättningen att glesbygdsbefollcningen

skulle ha svårt att kunna nå trafikskolor. Motionärerna anser att

detta omöjligt kan utgöra skäl till att över hela landet upprätthålla en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969

utbildningsform som inte ger garantier för att bilföraraspirant fått utbildning

i enlighet med program som myndigheterna godkänt. Privatutbildningen

synes därför motionärerna alltmer ologisk med hänsyn till samhällets

satsning på en kvalitetsmässigt tillfredsställande bilförarutbildning

som ett led i ett allsidigt trafiksäkerhetsprogram och de anser att privatutbildningen

strider mot det allmännas trafiksäkerhetsansvar.

Enligt motionärerna talar erfarenheterna för att privatutbildningen av

bilförare mest förekommer i städerna, särskilt i de stora städerna. Om man

vill behålla möjligheten till privatutbildning för glesbygdernas folk skulle

ett förbud mot privat bilförarutbildning kunna kompletteras med dispensförfarande.

Motionärerna anser avslutningsvis att det finns goda skäl för riksdagen

att ompröva sin ställning till frågan om privatutbildning av körkortsaspiranter.

Utskottet

Nuvarande bestämmelser i vägtrafikförordningen innebär att utbildning

av körkortsaspiranter kan ske privat utan anlitande av trafikskola. Övningskörning

skall emellertid ske under uppsikt av person, som fyllt 21 år och

sedan minst tre år har körkort för det slag av fordon — bil eller motorcykel

— körningen avser, samt har vana och skicklighet i fråga om körning med

sådant fordon. Anmälan om övningskörning eller godkännande på förhand

av instruktör vid privatutbildning är inte föreskriven. Den som fått körkortet

återkallat eller omhändertaget får dock inte övningsköra annat än

vid trafikskola. Trafikskola får inte bedrivas utan tillstånd av statens trafiksäkerhetsverk.

I motionerna hemställes att riksdagen beslutar att prov för erhållande av

körkort skall kunna avläggas endast av den som företer bevis om genomgången

förarutbildning vid trafikskola. Viss dispensmöjlighet för personer

som är bosatta långt från trafikskola bör dock föreligga enligt motionärerna.

I andra hand föreslås riksdagen besluta att i vägtrafikförordningen

skall införas bestämmelser om att fordon som används vid privat övningskörning

i likhet med vad som är föreskrivet för trafikskolas övningsbil skall

vara utrustat med extra backspegel och dubbla anordningar för koppling

och fotbroms, s. 1c. dubbelkommando, samt att bestämmelserna i 30 § 1 mom.

vägtrafikförordningen respekteras så att privatutbildarens »vana och skicklighet»

alltid blir föremål för prövning.

Frågan om privat förarutbildning har övervägts vid skilda tillfällen. Senast

vid föregående års riksdag prövades och avslogs förslag om att körkortsutbildning

endast skulle få ske i trafikskola. Likaså avslogs ett yrkande om

en bestämmelse innefattande krav på särskilt tillstånd för privatutbildning

av bilförare, dubbelkommando i bilen m. m. Anledningen till att den privata

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969

förarutbildningen inte ansetts kunna förbjudas är främst hänsynen till glesbygdsbefolkningens

problem. I stället söker man på andra vägar skapa garantier

för att sådan utbildning får samma standard som den som meddelas i

trafikskola. De riktlinjer som statsmakterna uttalat sig för beträffande förarutbildning

och förarprov innebär bland annat följande. Fastställda kursplaner,

anvisningar och kursböcker skall göras lättillgängliga för envar.

Utbildningskort skall föras för varje elev oavsett om utbildning sker i trafikskola

eller ej. Utformningen av detta skall vara sådan att vederbörande

utbildare tvingas intyga att kursplanens olika moment genomgåtts och

behärskas av körkortssökanden. Prövningen av privatutbildade aspiranter

skall vidare ske med beaktande av att denna utbildningsform likväl i vissa

hänseenden inte kan väntas ge samma kunskap och färdighet som undervisning

i trafikskola. Såväl det muntliga förhöret som körprovet skall vara

mera ingående då privatutbildad aspirant prövas. Enligt vad utskottet erfarit

pågår inom trafiksäkerhetsverket arbete med att utforma anvisningar

i överensstämmelse med angivna riktlinjer.

Enligt utskottets mening har sedan den privata förarutbildningen senast

behandlades inte inträffat någon omständighet som kan ge anledning för

riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna 1:800 och 11:910 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

GÖRAN KARLSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit: ''f,<

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric

Gustafsson (ep), Ernulf (fp) och fröken Ranmark (s);

från andra kammaren: herrar Svenning (s), Sundelin (s), fröken

Anderson (s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar Wachtmeister

(m), Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AS. STHLM ••

91*106

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.