Utlåtande i anledning av motioner om viss utbildning för erhållande av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lag<- utskott hänvisade motioner, nr 800 i första kammaren av fru Lundblad, Margit, m. fl. och nr 910 i andra kammaren av herr Enarsson.
1969-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1969:9, Utlåtande i anledning av motioner om viss utbildning för erhållande av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lag<- utskott hänvisade motioner, nr 800 i första kammaren av fru Lundblad, Margit, m. fl. och nr 910 i andra kammaren av herr Enarsson.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av motioner om viss utbildning för erhållande
av körkort.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lag<- utskott hänvisade motioner, nr 800 i första kammaren av fru Lundblad,
Margit, m. fl. och nr 910 i andra kammaren av herr Enarsson.
I motionerna, som är likalydande, hemställes att riksdagen måtte besluta
att prov för erhållande av körkort endast kan avläggas av den som
företer bevis om genomgången förarutbildning vid av statens trafiksäker^
hetsverk godkänd trafikskola, eventuellt med viss dispensmöjlighet för perr
soner som är bosatta långt från trafikskola.
Som andrahandsyrkande föreslås riksdagen att besluta att i VTF skall
införas bestämmelser om att fordon som användes vid privat övningskörning
skall vara utrustat på sätt som är föreskrivet för trafikskolas övningsbil
(extra backspegel samt dubbla anordningar för koppling och fotbroms;
s. k. dubbelkommando) samt att bestämmelserna i VTF 30 § 1 mom. respekteras
så att privatutbildarens »vana och skicklighet» alltid blir föremål
för prövning. ;
Slutligen hemställes att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig
författningstext.
Gällande bestämmelser
I 30 § vägtrafikförordningen (VTF) föreskrivs som förutsättning för
övningskörning för att förvärva färdighet i körning med motorfordon i
avsikt att erhålla körkort bl. a. att övningskörning sker under uppsikt av
person som fyllt 21 år och sedan minst tre år har körkort för det slag
av fordon, som körningen avser, samt har vana och skicklighet i fråga
om körning med sådant fordon. Den som fått körkortet återkallat eller
omhändertaget får dock inte övningsköra annat än vid trafikskola.
Yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare (trafikskola) får
enligt 36 § VTF inte bedrivas utan tillstånd av statens trafiksäkerhetsverk.
Tillstånd får meddelas viss fysisk eller juridisk person, som befinnes
äga förutsättningar att bedriva trafikskola på sådant sätt att det allmännas
krav på god förarutbildning blir tillgodosett.
Den som önskar erhålla körkort skall enligt 31 § VTF undergå förarBihang
till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 9
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969
prov inför trafikinspektör eller bilinspektör. Vid anmälan till förarprov
avseende bil eller motorcykel skall sökanden förete bl. a. bevis om förarutbildning,
utfärdat av den som meddelat utbildningen.
Frågans tidigare behandling
Frågan om privat förarutbildning har tidigare diskuterats vid åtskilliga
tillfällen. Den har senast berörts av bilförarutredningen i betänkandet
»Körkortet och trafikutbildningen» (SOU. 1965:42), vid 1967 års riksdag
av Kungl. Maj :t i proposition nr 55 med bland annat förslag till inrättande
av statens trafiksäkerhetsverk, över vilken proposition utskottet avgav utlåtande
nr 31, samt vid föregående års riksdag i anledning av fristående
motioner. En redogörelse för den tidigare handläggningen återfinns i
nämnda betänkande s. 115—117, vartill utskottet hänvisar.
I fråga om privat förarutbildning uttalade bilförarutredningen i angivna
betänkande bl. a. följande. Frågan om förbud mot privat övningskörning
har ventilerats vid skilda tillfällen. Det har dock aldrig gått så långt att
förslag om sådant förbud har framlagts. Skälet härtill har främst varit hänsynen
till glesbygdernas befolkning som i de flesta fall skulle åsamkas
höga kostnader och en besvärande tidsspillan för att skaffa körkort, om
obligatorisk trafikskoleutbildning skulle gälla som villkor för förarprov.
I stället har man genom andra regleringar sökt tillse att även den privata
förar utbildningen sker under ledning av personer som kan förutsättas ha
vissa kvalifikationer härför. Förslag att närmare formbinda den privata
förarutbildningen, exempelvis genom anmälningsskyldighet hos polismyndighet,
har avvisats. De av bilförarutredningen förordade reformerna på
trafikskoleväsendets område syftar till att skapa garantier för att eleverna
får en utbildning som gör att de kan motsvara nutidens höga krav på
fordonsförare. Bilförarutredningen skulle därför med större fog än tidigare
utredningar kunna driva tesen om förbud mot all privat förarutbildning.
Bilförarutredningen konstaterar emellertid att de skäl som tidigare anförts
mot en sådan åtgärd, främst glesbygdsbefolkningens problem, alltjämt
är bärande. När en framtida mer utbyggd trafikskoleorganisation
med filial- eller liknande verksamhet även på mindre orter kommit till
stånd, kan det dock enligt utredningens mening vara motiverat att ompröva
frågan. Beträffande den närmare utformningen av förarprovet framhöll
utredningen att den privatutbildade körkortsaspiranten måste prövas
på ett mer ingående sätt än den som har utbildats i trafikskola. Proven borde
ha i princip samma utformning och innehåll. Svårighetsgraden på den
privatutbildades prov skulle därför enligt utredningens mening inte vara
högre än på provet för eleven från trafikskola men den privatutbildade borde
prövas i flera avsnitt än den som har utbildats i trafikskola.
Vid remissbehandlingen av bilförarutredningens betänkande dominerade
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969
bland remissinstanserna den uppfattningen att den privata förarutbildningen
inte nu kan undvaras men att man måste skapa en bättre kontroll
över utbildningen. Några remissorgan föreslog i det avseendet anmälan
hos myndighet och skyldighet att följa kursplan som förutsättning för
privatutbildning.
I propositionen 1967:55 anslöt sig departementschefen i huvudsak till
vad bilförarutredningen framhållit i denna fråga. I sitt utlåtande (nr 31) i
anledning av propositionen lämnade tredje lagutskottet vad departementschefen
anfört utan erinran.
I motionerna I: 193 och II: 953 samt I: 282 och II: 353 till 1968 års riksdag
föreslogs att prov för erhållande av körkort skulle få avläggas endast
av den som företer bevis om genomgången förarutbildning vid trafikskola.
I förstnämnda motionspar föreslogs i andra hand en bestämmelse som
innefattar krav på särskilt tillstånd för privatutbildning av bilförare, dubbelkommando
i bilen in. in.
Tredje lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr
35) att frågan om privat förarutbildning i lagstiftningssammanhang senast
berörts i propositionen nr 55 till 1967 års riksdag. Utskottet hänvisade till
att departementschefen i propositionen redovisat ställningstaganden rörande
bl. a. förarutbildning och förarprov, som gjorts på grundval av de
förslag som lagts fram av bilförarutredningen, samt erinrade om att departementschefen
bedömt den privata förar utbildningen inte kunna förbjudas
bl. a. med hänsyn till glesbygdsbefolkningens problem. Härefter
uttalade utskottet följande.
Av väsentlig betydelse var emellertid enligt departementschefen att tillse
att även den privata förarutbildningen inte koncentrerades bara till det
praktiska handhavandet av fordonet utan även omfattade de bl. a. från
trafiksäkerhetssynpunkt viktiga teoretiska kunskaperna. Olika förslag av
utredningen, bl. a. om fastställda kursplaner och förande av särskilda utbildningskort,
ansågs av departementschefen väl ägnade att främja detta
syfte. Departementschefen fann det också angeläget att prövningen av
privatutbildade aspiranter skedde med beaktande av att denna utbildningsform
i visssa hänseenden inte kunde förväntas ge samma kunskap och
färdighet som undervisning i trafikskola. — Några motioner i de frågor
som nu är föremål för prövning väcktes inte i anledning av propositionen.
På förslag av utskottet lämnade riksdagen departementschefens uttalanden
utan erinran. Anledning för riksdagen att nu ändra sitt ställningstagande
i berörda frågor förekommer icke.----
Till utskottets avstyrkande utlåtande fogades ett särskilt yttrande, varå
framhölls att orsak till något initiativ från riksdagens sida i dessa frågor
då inte förelåg, särskilt som det hade upplysts att såväl rikspolisstyrelsen
som trafiksäkerhetsverket har sin uppmärksamhet riktad på problemen.
Vidare framhölls i det särskilda yttrandet: »Vi vill emellertid icke underlåta
att i detta sammanhang framhålla, att enligt vår uppfattning starka skäl,
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969
särskilt det förhållandet att privat övningskörning nu i betydande utsträckning
användes för annat ändamål än seriöst bedriven utbildning, talar för
något slag av närmare reglering av denna form av körkortsutbildning genom
anmälningsskyldighet, utmärkning av bilar eller dylikt.»
Motionerna
Motionärerna erinrar inledningsvis om att departementschefen i proposition
nr 55 till 1967 års riksdag funnit det angeläget att prövningen av
privatutbildade aspiranter sker med beaktande av att denna utbildningsform
i vissa hänseenden inte kan väntas ge samma kunskap och färdighet
som undervisning i trafikskola. Motionärerna anser att han därmed uttalat
att denna utbildning inte är likvärdig den som ges av de av staten kontrollerade
trafikskolorna.
Motionärerna åberopar härefter att i de under föregående rubrik nämnda
motionerna till 1968 års riksdag yrkats att alla körkortsaspiranter skall
genomgå undervisning vid trafikskola. Motionärerna redovisar följande
huvudskäl för motionerna. — 1. Samhället har genom ett omfattande engagemang
givit uttryck för utbildningens betydelse i syfte att höja trafiksäkerheten
hos bilförarna. Expertisen synes alltmer finna botemedlet mot
den höga olycksfrelcvensen bland unga fordonsförare i en systematisk utbildning.
Varje bristfälligt utbildad bilförare är en trafikfara. — 2. En
fortsatt utveckling på trafikundervisningens område är nödvändig. Därvid
bör den trafikutbildning som bedrivs i förskola, grundskola, fackskola,
gymnasium och trafikskola samordnas. — 3. Samhällets resurser har i trafik
säkerhetsfrämj ande syfte i hög grad satsats på att höja kvaliteten på
bilförarutbildningen. Det torde vara orimligt att som bilförare kunna acceptera
den som inte fått föreskriven och av det allmänna kontrollerad utbildning.
— 4. Det innebär trafiksäkerhetsrisker att vid privatutbildning
använda bil utan dubbelkommando och utan särskild backspegel. Instruktören
kan inte som i en trafikskolas övningsbil ingripa i eu kritisk situation.
5. Oaktat bestämmelserna i 30 § 1 mom. VTF om »vana och skicklighet»
förekommer inte någon kontroll av att privatutbildaren verkligen är en
god bilförare och lämplig utbildare.
Efter att ha hänvisat til] innehållet i det särskilda yttrande som var fogat
till tredje lagutskottets avstyrkande utlåtande framhåller motionärerna att
det vid riksdagsbehandlingen kunde visas på nyligen inträffade dödsolyckor
vid s. k. privat övningskörning och att sedan dess ytterligare olyckor inträffat.
■ Motionärerna anför att de hittillsvarande skälen för privatutbildning av
körkortsaspiranter synes bygga på förutsättningen att glesbygdsbefollcningen
skulle ha svårt att kunna nå trafikskolor. Motionärerna anser att
detta omöjligt kan utgöra skäl till att över hela landet upprätthålla en
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969
utbildningsform som inte ger garantier för att bilföraraspirant fått utbildning
i enlighet med program som myndigheterna godkänt. Privatutbildningen
synes därför motionärerna alltmer ologisk med hänsyn till samhällets
satsning på en kvalitetsmässigt tillfredsställande bilförarutbildning
som ett led i ett allsidigt trafiksäkerhetsprogram och de anser att privatutbildningen
strider mot det allmännas trafiksäkerhetsansvar.
Enligt motionärerna talar erfarenheterna för att privatutbildningen av
bilförare mest förekommer i städerna, särskilt i de stora städerna. Om man
vill behålla möjligheten till privatutbildning för glesbygdernas folk skulle
ett förbud mot privat bilförarutbildning kunna kompletteras med dispensförfarande.
Motionärerna anser avslutningsvis att det finns goda skäl för riksdagen
att ompröva sin ställning till frågan om privatutbildning av körkortsaspiranter.
Utskottet
Nuvarande bestämmelser i vägtrafikförordningen innebär att utbildning
av körkortsaspiranter kan ske privat utan anlitande av trafikskola. Övningskörning
skall emellertid ske under uppsikt av person, som fyllt 21 år och
sedan minst tre år har körkort för det slag av fordon — bil eller motorcykel
— körningen avser, samt har vana och skicklighet i fråga om körning med
sådant fordon. Anmälan om övningskörning eller godkännande på förhand
av instruktör vid privatutbildning är inte föreskriven. Den som fått körkortet
återkallat eller omhändertaget får dock inte övningsköra annat än
vid trafikskola. Trafikskola får inte bedrivas utan tillstånd av statens trafiksäkerhetsverk.
I motionerna hemställes att riksdagen beslutar att prov för erhållande av
körkort skall kunna avläggas endast av den som företer bevis om genomgången
förarutbildning vid trafikskola. Viss dispensmöjlighet för personer
som är bosatta långt från trafikskola bör dock föreligga enligt motionärerna.
I andra hand föreslås riksdagen besluta att i vägtrafikförordningen
skall införas bestämmelser om att fordon som används vid privat övningskörning
i likhet med vad som är föreskrivet för trafikskolas övningsbil skall
vara utrustat med extra backspegel och dubbla anordningar för koppling
och fotbroms, s. 1c. dubbelkommando, samt att bestämmelserna i 30 § 1 mom.
vägtrafikförordningen respekteras så att privatutbildarens »vana och skicklighet»
alltid blir föremål för prövning.
Frågan om privat förarutbildning har övervägts vid skilda tillfällen. Senast
vid föregående års riksdag prövades och avslogs förslag om att körkortsutbildning
endast skulle få ske i trafikskola. Likaså avslogs ett yrkande om
en bestämmelse innefattande krav på särskilt tillstånd för privatutbildning
av bilförare, dubbelkommando i bilen m. m. Anledningen till att den privata
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1969
förarutbildningen inte ansetts kunna förbjudas är främst hänsynen till glesbygdsbefolkningens
problem. I stället söker man på andra vägar skapa garantier
för att sådan utbildning får samma standard som den som meddelas i
trafikskola. De riktlinjer som statsmakterna uttalat sig för beträffande förarutbildning
och förarprov innebär bland annat följande. Fastställda kursplaner,
anvisningar och kursböcker skall göras lättillgängliga för envar.
Utbildningskort skall föras för varje elev oavsett om utbildning sker i trafikskola
eller ej. Utformningen av detta skall vara sådan att vederbörande
utbildare tvingas intyga att kursplanens olika moment genomgåtts och
behärskas av körkortssökanden. Prövningen av privatutbildade aspiranter
skall vidare ske med beaktande av att denna utbildningsform likväl i vissa
hänseenden inte kan väntas ge samma kunskap och färdighet som undervisning
i trafikskola. Såväl det muntliga förhöret som körprovet skall vara
mera ingående då privatutbildad aspirant prövas. Enligt vad utskottet erfarit
pågår inom trafiksäkerhetsverket arbete med att utforma anvisningar
i överensstämmelse med angivna riktlinjer.
Enligt utskottets mening har sedan den privata förarutbildningen senast
behandlades inte inträffat någon omständighet som kan ge anledning för
riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande.
Utskottet får därför hemställa
att motionerna 1:800 och 11:910 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1969
På tredje lagutskottets vägnar:
GÖRAN KARLSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit: ''f,<
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric
Gustafsson (ep), Ernulf (fp) och fröken Ranmark (s);
från andra kammaren: herrar Svenning (s), Sundelin (s), fröken
Anderson (s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar Wachtmeister
(m), Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AS. STHLM ••
91*106
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.