Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om översyn av inkassofirmornas verksamhet.

1969-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:12, Utlåtande i anledning av motion om översyn av inkassofirmornas verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av motion om översyn av inkassofirmornas

verksamhet.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 28 av herr

Sjöholm hemställes att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära

att inkassofirmornas verksamhet måtte göras till föremål för en allmän

översyn utifrån de synpunkter som i motionen framhävts och för tillgodoseende

av dess syften.

Motionären framhåller att förhållandet borgenär-gäldenär inte till sin

natur är kontroversiellt, men att motsättningar lätt uppstår särskilt om krav

på betalning framställs långa tidrymder efter skuldens uppkomst och kravens

utformning är trakasserande eller hotande. Många inkassobyråer är

inte vad man skulle kunna kalla samhällsrena. Inom affärsvärlden gäller

begreppet god affärssed. Det borde kunna övervägas om det inte skulle

kunna vara möjligt att införa något liknande inom det speciella skede av

en affärstransaktion som innesluter krav och inkassering. »God krävsed»

skulle vara välkommen härvidlag. Intresset att få betalt kan inte sanktioneras

såsom varande överordnat varje annat intresse. Av bl. a. rent sociala

skäl bör den svagare kontrahenten — gäldenären — skyddas, särskilt som

det skydd för avbetalningsköparen som avbetalningslagen åsyftats tillhandahålla

slagit slint i stor utsträckning. Det torde inte vara omöjligt att på

samhälleligt initiativ genomföra en ytterst nödvändig sanering av inkassofirmornas

affärsmetoder. En tänkbar väg är något slag av legitimation eller

auktorisation med inbyggd hyfsning av metoder och språk.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen av kommerskollegium

som efter en redogörelse bl. a. för konsumtionskreditutredningen och vissa

bestämmelser i avbetalningslagen och lagsökningslagen anfört:

»Även om motionärens uppgifter förefaller överdrivna, vill kollegiet ej

bestrida möjligheten av att det finns mindre nogräknade inkassofirmor

som bedriver sin verksamhet under otrevliga former, t. ex. genom att använda

ett ohyfsat eller hotfullt språk i inkassobreven vilket berör gäldenären

illa eller genom att i onödan uppträda på ett sätt som gör att gäldenären

känner sig skandaliserad inför andra. Enligt kollegiets mening utgör

emellertid icke denna omständighet tillräcklig grund för så långtgående åtBihang

till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969

gärder, som motionären föreslår. Kollegiet kan sålunda ej tillstyrka en

ordning, som innebär att någon form av legitimation eller auktorisation

under statlig medverkan skulle genomföras. En sådan ordning skulle påtagligt

strida mot de principer som för närvarande gäller i fråga om statligt

ingripande på näringslivets område. Det synes då bättre att angripa ev.

föreliggande problem, vars art och omfattning i så fall måste närmare undersökas,

genom ökad konsumentupplysning, inriktad på att för allmänheten

klarlägga de ramar inom vilka borgenär och gäldenär enligt gällande

rättsordning har att röra sig i rättsligt hänseende.»

Kollegiet avstyrker bifall till motionen.

Gällande rätt m. m.

Det finns flera olika processuella möjligheter för en fordringsägare att

göra sin rätt gällande gentemot en gäldenär, som inte betalar sin skuld. Om

en vara sålts på avbetalning kan säljaren enligt bestämmelser i avbetalningslagen

söka handräckning hos utmätningsman för att återfå varan. Härefter

sker avräkning mellan säljaren och gäldenären.

Vidare kan en fordringsägare genom en summarisk, skriftlig process

enligt bestämmelser i lagen om lagsökning och betalningsföreläggande få

gäldenärens skyldighet att betala sin skuld dokumenterad i ett lagsökningsutslag

eller ett bevis om betalningsföreläggande. Lagsökning användes då

fordran grundar sig på en skriftlig av gäldenären undertecknad handling

och betalningsföreläggande för övriga fordringar, t. ex. obetalda räkningar.

Utslaget eller beviset kan av fordringsägaren användas för att erhålla utmätning

hos gäldenären. Sådan kan även erhållas med domstols dom som

grund efter sedvanlig rättegång i civilmål.

Det inkasseringsförfarande som motionären åsyftar torde vara sådana åtgärder

som utan stöd av särskilda lagbestämmelser vidtas av inkassobyråer

för att förmå en gäldenär att betala sin skuld. Om dessa åtgärder inte leder

till önskat resultat, kan de i det föregående nämnda rättsliga förfarandena

vidtas. Inkassobyråernas verksamhet omfattar ofta även sådant förfarande

och sker exempelvis mot bakgrund av avbetalningsköp. Bestämmelserna i

1915 års lag om avbetalningsköp siktar till att avväga parternas olika intressen

att inte göra förluster, säljaren genom den lämnade krediten och

köparen vid tillfälliga betalningssvårigheter. Lagen har år 1953 ändrats så

att den innebär större garantier för att köparens intressen inte otillbörligt

eftersätts. Sedan år 1959 finns särskilda föreskrifter om vissa betalningsvillkor

vid yrkesmässig försäljning av bilar.

1961 tillkallades konsumtionskreditutredningen med uppdrag att verkställa

utredning angående vissa spörsmål rörande konsumtionskrediter. I

sitt i juni 1966 avlämnade betänkande Konsumtionskrediter i Sverige (SOU

1966:42) fann utredningen utvecklingen av konsumtionskrediterna i huvudsak

godtagbar men framlade vissa reformförslag, bl. a. innebärande

att köpare skulle ha rätt att i viss ordning frånträda avtal träffade vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969 3

agentförsäljning i köparens bostad. Vidare föreslogs att kostnaderna vid

avbetalningsförsäljning skulle redovisas genom angivande av s. k. effektiv

ränta samt att Kungl. Maj :t skulle få generell befogenhet att bestämma

villkoren för kreditförsäljningar i den utsträckning så befanns erforderligt

ur konjunkturpolitisk synpunkt. Utredningens förslag har ännu inte föranlett

någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Principiell näringsfrihet råder i landet. Bestämmelser härom fanns tidigare

i 1864 års näringsfrihetsförordning som efter förslag i proposition nr

98/1968 upphävts utan att ersättas av annan författningsbestämmelse i

denna del (tredje lagutskottets utlåtande nr 63/1968). Från principen om

näringsfrihet har gjorts undantag endast av särskilda skäl, t. ex. av säkerhetsskäl

såsom i fråga om handel med vapen och sprängämnen eller av

sociala och polisiära skäl såsom i fråga om rätten att utöva pantlånerörelse

eller idka handel med skrot, lump och begagnat gods.

I stället för tillståndsprövning för tillträde till ett yrke finns inom olika

områden bestämmelser som föreskriver offentlig auktorisation av vissa företag.

Sådana gäller t. ex. för fastighetsmäklare och för enskilda bevakningsföretag.

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner om förslag i syfte att

öka möjligheterna till prövning och auktorisation av utövare av låssmedsyrket.

Första lagutskottet avstyrkte bifall (utlåtande nr 51/1967).

Även vid 1968 år riksdag behandlades i anledning av väckta motioner

frågan om offentlig auktorisation av låssmeder. Tredje lagutskottet uttalade

(utlåtande nr 12/1968) att vid övervägande av förevarande spörsmål måste

beaktas att en offentlig auktorisation med det anvisande av vissa företagare,

som ligger i ett sådant system, kan få verkningar liknande dem som följer

av en tillståndsprövning och alltså menligt inverka på den fria konkurrensen

inom yrket. Utskottet ansåg sig inte kunna tillstyrka bifall till motionerna

men uttalade att den av motionärerna aktualiserade frågan borde

följas med uppmärksamhet och, därest brottsutvecklingen skulle påkalla

det, någon form av ingripande från det allmänna torde få övervägas.

Utskottet

I motionen upptas mot bakgrund av avbetalningshandeln frågan om inkassofirmors

metoder vid indrivning av utestående fordringar.

En avvägning mellan säljarens intresse av att ej göra förluster med anledning

av lämnad kredit och köparens intresse av att i händelse av ekonomiskt

trångmål inte bli för hårt behandlad har skett i lagen om avbetalningsköp.

Senast 1966 har förslag framlagts till ändringar som syftar till

att stärka köparens ställning mot säljaren.

Endast för vissa yrkesutövare gäller bestämmelser som föreskriver offentlig

auktorisation. Eljest råder i princip näringsfrihet inom landet för svenska

medborgare. Förslag till offentlig auktorisation av låssmeder har senast

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969

år 1968 avvisats av riksdagen med hänsyn till att sådan befarats menligt

inverka på den fria konkurrensen inom yrket.

Kommerskollegiet har ej velat bestrida möjligheten av alt det finns

mindre nogräknade inkassofirmor som bedriver sin verksamhet under

otrevliga former. Enligt kollegiets mening skulle en legitimation eller auktorisation

påtagligt strida mot de principer som för närvarande gäller i

fråga om statligt ingripande på näringslivets område. Kollegiet anser det

bättre att angripa eventuellt föreliggande problem genom ökad konsumentupplysning,

inriktad på att för allmänheten klarlägga de ramar inom vilka

borgenär och gäldenär enligt gällande rättsordning har att röra sig i rättsligt

hänseende.

Utskottet anser i likhet med motionären att kravbrev från vissa inkassobyråer

ofta har en onödigt hotfull avfattning. Inte minst olika sociala myndigheter

har genom sina klienter fått erfarenhet av dessa byråers stötande

fördomsfrihet när det gäller indrivning av fordringar. Utskottet finner

angeläget att sådana metoder motverkas. Utskottet anser dock att det av

motionären framförda förslaget om auktorisation mindre väl låter sig förena

med gällande principer för statligt ingripande inom näringslivet. Ett

lämpligare sätt att angripa frågan vore att inkassobyråerna medverkade till

att genomföra en självsanering inom branschen t. ex. genom att ta initiativ

till bildande av en branschorganisation och genom att verka för godtagbara

former för indrivande av fordringar. Utskottet är därför inte för närvarande

berett att tillstyrka motionen utan hemställer,

att motionen II: 28 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar;

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s)*, Eric Peterson

(fp)*, Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp), Wååg (s)*, Hansson (s), fru

Diesen (m), herr Ove Karlsson (s), fröken Pehr sson (ep) och herr Ingvar

Andersson (m)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson

i Borrby (ep), Rimås (fp)*, Nilsson i Bästekille (m), Gustafsson i Uddevalla

(s)*, fru Hörnlund (s)*, herrar Johansson i Skärstad (ep), Andersson

i Örebro (fp), Wiklund i Härnösand (s), Hugosson (s)*, Häll (s) och

Rosqvist (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969 5

Reservation

av herr Andersson i Örebro (fp), som ansett att utskottets utlåtande och

hemställan bort lyda:

»I motionen påkallas en utredning i avsikt att få till stånd en sanering av

inkassobyråernas verksamhet.

Utskottet delar motionärens uppfattning att nuvarande förhållanden

är långt ifrån tillfredsställande. Kommerskollegiet har i avgivet remissyttrande

givit uttryck åt liknande tankegångar. De sociala myndigheterna har

uttalat starka betänkligheter inför den fördomsfrihet och hänsynslöshet

som ofta präglar inkassofirmornas metoder. Rättshjälpsanstalterna kan tillhandahålla

utmanande exempel som bekräftar detta.

Det torde vara fåfängt att här förlita sig på en självsanering genom inkassobyråernas

egen försorg. Det förhåller sig tvärtom på det sättet att

metoderna fortlöpande tagit sig alltmer utmanande former och det synes

därför utskottet angeläget att något slag av skydd för gäldenären kommer

till stånd. Auktorisation är härvidlag ingalunda den enda möjliga lösningen

utan en kommande utredning bör vara helt förutsättningslös.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen II: 28 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära att inkassofirmornas verksamhet

måtte göras till föremål för en allmän översyn utifrån

de synpunkter som framhävts i motionen och för tillgodoseende

av dess syften.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.