Utlåtande i anledning av motion om översyn av inkassofirmornas verksamhet.
1969-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1969:12, Utlåtande i anledning av motion om översyn av inkassofirmornas verksamhet.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av motion om översyn av inkassofirmornas
verksamhet.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 28 av herr
Sjöholm hemställes att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära
att inkassofirmornas verksamhet måtte göras till föremål för en allmän
översyn utifrån de synpunkter som i motionen framhävts och för tillgodoseende
av dess syften.
Motionären framhåller att förhållandet borgenär-gäldenär inte till sin
natur är kontroversiellt, men att motsättningar lätt uppstår särskilt om krav
på betalning framställs långa tidrymder efter skuldens uppkomst och kravens
utformning är trakasserande eller hotande. Många inkassobyråer är
inte vad man skulle kunna kalla samhällsrena. Inom affärsvärlden gäller
begreppet god affärssed. Det borde kunna övervägas om det inte skulle
kunna vara möjligt att införa något liknande inom det speciella skede av
en affärstransaktion som innesluter krav och inkassering. »God krävsed»
skulle vara välkommen härvidlag. Intresset att få betalt kan inte sanktioneras
såsom varande överordnat varje annat intresse. Av bl. a. rent sociala
skäl bör den svagare kontrahenten — gäldenären — skyddas, särskilt som
det skydd för avbetalningsköparen som avbetalningslagen åsyftats tillhandahålla
slagit slint i stor utsträckning. Det torde inte vara omöjligt att på
samhälleligt initiativ genomföra en ytterst nödvändig sanering av inkassofirmornas
affärsmetoder. En tänkbar väg är något slag av legitimation eller
auktorisation med inbyggd hyfsning av metoder och språk.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen av kommerskollegium
som efter en redogörelse bl. a. för konsumtionskreditutredningen och vissa
bestämmelser i avbetalningslagen och lagsökningslagen anfört:
»Även om motionärens uppgifter förefaller överdrivna, vill kollegiet ej
bestrida möjligheten av att det finns mindre nogräknade inkassofirmor
som bedriver sin verksamhet under otrevliga former, t. ex. genom att använda
ett ohyfsat eller hotfullt språk i inkassobreven vilket berör gäldenären
illa eller genom att i onödan uppträda på ett sätt som gör att gäldenären
känner sig skandaliserad inför andra. Enligt kollegiets mening utgör
emellertid icke denna omständighet tillräcklig grund för så långtgående åtBihang
till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 12
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969
gärder, som motionären föreslår. Kollegiet kan sålunda ej tillstyrka en
ordning, som innebär att någon form av legitimation eller auktorisation
under statlig medverkan skulle genomföras. En sådan ordning skulle påtagligt
strida mot de principer som för närvarande gäller i fråga om statligt
ingripande på näringslivets område. Det synes då bättre att angripa ev.
föreliggande problem, vars art och omfattning i så fall måste närmare undersökas,
genom ökad konsumentupplysning, inriktad på att för allmänheten
klarlägga de ramar inom vilka borgenär och gäldenär enligt gällande
rättsordning har att röra sig i rättsligt hänseende.»
Kollegiet avstyrker bifall till motionen.
Gällande rätt m. m.
Det finns flera olika processuella möjligheter för en fordringsägare att
göra sin rätt gällande gentemot en gäldenär, som inte betalar sin skuld. Om
en vara sålts på avbetalning kan säljaren enligt bestämmelser i avbetalningslagen
söka handräckning hos utmätningsman för att återfå varan. Härefter
sker avräkning mellan säljaren och gäldenären.
Vidare kan en fordringsägare genom en summarisk, skriftlig process
enligt bestämmelser i lagen om lagsökning och betalningsföreläggande få
gäldenärens skyldighet att betala sin skuld dokumenterad i ett lagsökningsutslag
eller ett bevis om betalningsföreläggande. Lagsökning användes då
fordran grundar sig på en skriftlig av gäldenären undertecknad handling
och betalningsföreläggande för övriga fordringar, t. ex. obetalda räkningar.
Utslaget eller beviset kan av fordringsägaren användas för att erhålla utmätning
hos gäldenären. Sådan kan även erhållas med domstols dom som
grund efter sedvanlig rättegång i civilmål.
Det inkasseringsförfarande som motionären åsyftar torde vara sådana åtgärder
som utan stöd av särskilda lagbestämmelser vidtas av inkassobyråer
för att förmå en gäldenär att betala sin skuld. Om dessa åtgärder inte leder
till önskat resultat, kan de i det föregående nämnda rättsliga förfarandena
vidtas. Inkassobyråernas verksamhet omfattar ofta även sådant förfarande
och sker exempelvis mot bakgrund av avbetalningsköp. Bestämmelserna i
1915 års lag om avbetalningsköp siktar till att avväga parternas olika intressen
att inte göra förluster, säljaren genom den lämnade krediten och
köparen vid tillfälliga betalningssvårigheter. Lagen har år 1953 ändrats så
att den innebär större garantier för att köparens intressen inte otillbörligt
eftersätts. Sedan år 1959 finns särskilda föreskrifter om vissa betalningsvillkor
vid yrkesmässig försäljning av bilar.
1961 tillkallades konsumtionskreditutredningen med uppdrag att verkställa
utredning angående vissa spörsmål rörande konsumtionskrediter. I
sitt i juni 1966 avlämnade betänkande Konsumtionskrediter i Sverige (SOU
1966:42) fann utredningen utvecklingen av konsumtionskrediterna i huvudsak
godtagbar men framlade vissa reformförslag, bl. a. innebärande
att köpare skulle ha rätt att i viss ordning frånträda avtal träffade vid
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969 3
agentförsäljning i köparens bostad. Vidare föreslogs att kostnaderna vid
avbetalningsförsäljning skulle redovisas genom angivande av s. k. effektiv
ränta samt att Kungl. Maj :t skulle få generell befogenhet att bestämma
villkoren för kreditförsäljningar i den utsträckning så befanns erforderligt
ur konjunkturpolitisk synpunkt. Utredningens förslag har ännu inte föranlett
någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Principiell näringsfrihet råder i landet. Bestämmelser härom fanns tidigare
i 1864 års näringsfrihetsförordning som efter förslag i proposition nr
98/1968 upphävts utan att ersättas av annan författningsbestämmelse i
denna del (tredje lagutskottets utlåtande nr 63/1968). Från principen om
näringsfrihet har gjorts undantag endast av särskilda skäl, t. ex. av säkerhetsskäl
såsom i fråga om handel med vapen och sprängämnen eller av
sociala och polisiära skäl såsom i fråga om rätten att utöva pantlånerörelse
eller idka handel med skrot, lump och begagnat gods.
I stället för tillståndsprövning för tillträde till ett yrke finns inom olika
områden bestämmelser som föreskriver offentlig auktorisation av vissa företag.
Sådana gäller t. ex. för fastighetsmäklare och för enskilda bevakningsföretag.
Vid 1967 års riksdag väcktes motioner om förslag i syfte att
öka möjligheterna till prövning och auktorisation av utövare av låssmedsyrket.
Första lagutskottet avstyrkte bifall (utlåtande nr 51/1967).
Även vid 1968 år riksdag behandlades i anledning av väckta motioner
frågan om offentlig auktorisation av låssmeder. Tredje lagutskottet uttalade
(utlåtande nr 12/1968) att vid övervägande av förevarande spörsmål måste
beaktas att en offentlig auktorisation med det anvisande av vissa företagare,
som ligger i ett sådant system, kan få verkningar liknande dem som följer
av en tillståndsprövning och alltså menligt inverka på den fria konkurrensen
inom yrket. Utskottet ansåg sig inte kunna tillstyrka bifall till motionerna
men uttalade att den av motionärerna aktualiserade frågan borde
följas med uppmärksamhet och, därest brottsutvecklingen skulle påkalla
det, någon form av ingripande från det allmänna torde få övervägas.
Utskottet
I motionen upptas mot bakgrund av avbetalningshandeln frågan om inkassofirmors
metoder vid indrivning av utestående fordringar.
En avvägning mellan säljarens intresse av att ej göra förluster med anledning
av lämnad kredit och köparens intresse av att i händelse av ekonomiskt
trångmål inte bli för hårt behandlad har skett i lagen om avbetalningsköp.
Senast 1966 har förslag framlagts till ändringar som syftar till
att stärka köparens ställning mot säljaren.
Endast för vissa yrkesutövare gäller bestämmelser som föreskriver offentlig
auktorisation. Eljest råder i princip näringsfrihet inom landet för svenska
medborgare. Förslag till offentlig auktorisation av låssmeder har senast
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969
år 1968 avvisats av riksdagen med hänsyn till att sådan befarats menligt
inverka på den fria konkurrensen inom yrket.
Kommerskollegiet har ej velat bestrida möjligheten av alt det finns
mindre nogräknade inkassofirmor som bedriver sin verksamhet under
otrevliga former. Enligt kollegiets mening skulle en legitimation eller auktorisation
påtagligt strida mot de principer som för närvarande gäller i
fråga om statligt ingripande på näringslivets område. Kollegiet anser det
bättre att angripa eventuellt föreliggande problem genom ökad konsumentupplysning,
inriktad på att för allmänheten klarlägga de ramar inom vilka
borgenär och gäldenär enligt gällande rättsordning har att röra sig i rättsligt
hänseende.
Utskottet anser i likhet med motionären att kravbrev från vissa inkassobyråer
ofta har en onödigt hotfull avfattning. Inte minst olika sociala myndigheter
har genom sina klienter fått erfarenhet av dessa byråers stötande
fördomsfrihet när det gäller indrivning av fordringar. Utskottet finner
angeläget att sådana metoder motverkas. Utskottet anser dock att det av
motionären framförda förslaget om auktorisation mindre väl låter sig förena
med gällande principer för statligt ingripande inom näringslivet. Ett
lämpligare sätt att angripa frågan vore att inkassobyråerna medverkade till
att genomföra en självsanering inom branschen t. ex. genom att ta initiativ
till bildande av en branschorganisation och genom att verka för godtagbara
former för indrivande av fordringar. Utskottet är därför inte för närvarande
berett att tillstyrka motionen utan hemställer,
att motionen II: 28 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar;
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s)*, Eric Peterson
(fp)*, Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp), Wååg (s)*, Hansson (s), fru
Diesen (m), herr Ove Karlsson (s), fröken Pehr sson (ep) och herr Ingvar
Andersson (m)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp)*, Nilsson i Bästekille (m), Gustafsson i Uddevalla
(s)*, fru Hörnlund (s)*, herrar Johansson i Skärstad (ep), Andersson
i Örebro (fp), Wiklund i Härnösand (s), Hugosson (s)*, Häll (s) och
Rosqvist (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1969 5
Reservation
av herr Andersson i Örebro (fp), som ansett att utskottets utlåtande och
hemställan bort lyda:
»I motionen påkallas en utredning i avsikt att få till stånd en sanering av
inkassobyråernas verksamhet.
Utskottet delar motionärens uppfattning att nuvarande förhållanden
är långt ifrån tillfredsställande. Kommerskollegiet har i avgivet remissyttrande
givit uttryck åt liknande tankegångar. De sociala myndigheterna har
uttalat starka betänkligheter inför den fördomsfrihet och hänsynslöshet
som ofta präglar inkassofirmornas metoder. Rättshjälpsanstalterna kan tillhandahålla
utmanande exempel som bekräftar detta.
Det torde vara fåfängt att här förlita sig på en självsanering genom inkassobyråernas
egen försorg. Det förhåller sig tvärtom på det sättet att
metoderna fortlöpande tagit sig alltmer utmanande former och det synes
därför utskottet angeläget att något slag av skydd för gäldenären kommer
till stånd. Auktorisation är härvidlag ingalunda den enda möjliga lösningen
utan en kommande utredning bör vara helt förutsättningslös.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen med bifall till motionen II: 28 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära att inkassofirmornas verksamhet
måtte göras till föremål för en allmän översyn utifrån
de synpunkter som framhävts i motionen och för tillgodoseende
av dess syften.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.