Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om utredning angående äldre personers situation i dagens samhälle.

1969-03-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:15, Utlåtande i anledning av motion om utredning angående äldre personers situation i dagens samhälle.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av motion om utredning angående äldre

personers situation i dagens samhälle.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 1006 av

lierr Lothigius hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om en allsidig utredning angående äldre människors situation i

dagens samhälle.

Motionären anför att de äldre — nu mer än en miljon över 65 år -— måste

ägnas väsentligt ökad uppmärksamhet. Ekonomiskt behövs standardförbättringar

för grupper utanför ATP, skattelindring för pensionärer och särskilt

för deras extrainkomster. Andra lättnader för äldre kunde ske genom

användande av en sådan förmån som SJ:s 67-kort i större utsträckning

samt genom rabattering av TV-licens och av installationsavgift för telefon.

Vidare anför motionären att vid planeringen av framtidens alltmer servicebetonade

boendemiljö de äldres situation måste ägnas särskild uppmärksamhet.

I servicehusen kan ett antal pensionärslägenheter ingå och servicecentral

för allmän förmedling av varor och tjänster anordnas. Kommunens

sociala verksamhet skulle kunna använda servicecentralen som kontaktorgan

och där upprätthålla särskild jourtjänst.

Med en satsning på utbyggd boendeservice även för äldre människor

torde institutionsvården, enligt motionären, sannolikt ej behöva utnyttjas i

så hög grad som för närvarande. Även den rena åldringsvården torde kunna

förbättras mot ökad öppenhet och valfrihet för den enskilde. Rätten att medföra

personliga saker till rummet på pensionärshemmet liksom rätten att

bo samman med äkta make bör i den enskildes intresse upprätthållas.

Motionären anför slutligen, att de äldres olika problem torde ges den bästa

belysningen, om en samlad översyn av deras situation kunde komma till

stånd. En målsättning vid en sådan översyn bör vara att den framtida politiken

i största möjliga utsträckning söker integrera de äldre i samhället och

bland de ännu yrkesverksamma.

Förslag om pensionstillskott

Frågan om de äldres ekonomiska ställning är föremål för uppmärksamhet

av pensionsförsäkringskommittén, som i maj 1968 avgett betänkandet

Pensionstillskott m. m. (SOU 1968: 21). På grundval av förslag från kommittén

kommer inom kort att i särskild proposition föreslås ett nytt program

för årliga folkpensionsförhöjningar. Programmet innebär en ökning av folkBihang

till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969

pensionerna med ett belopp motsvarande 3 % av basbeloppet varje år under

en tioårsperiod.

Beskattning av folkpensionärer

Beträffande beskattningen av folkpensionärer gäller f. n. att folkpensionär,

vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, utan

särskilt yrkande i deklarationen har rätt att erhålla extra avdrag för nedsatt

skatteförmåga. Avdraget är inte begränsat till någon bestämd summa.

Med anledning av proposition nr 7 år 1967 med förslag till skattepolitiska

åtgärder bl. a. berörande det extra avdrag som medges folkpensionär utan

sidoinkomster samt i ämnet väckta motioner uttalade bevillningsutskottet

i sitt utlåtande nr 2 år 1967:

Utskottet är medvetet om att de nuvarande reglerna för beskattningen

av folkpensionärernas sidoinkomster är förenade med påtagliga brister och

i vissa fall leder till orimliga resultat. Detta beror inte endast på beskattningsreglernas

utformning utan kanske i än högre grad på att hustrutillägg

och kommunala bostadstillägg är inkomstprövade och därför reduceras, om

folkpensionären har sidoinkomster av viss storlek. De otillfredsställande effekterna

beror på en samtidig reduktion av de inkomstprövade folkpensionsförmånerna

och avtrappning av det extra avdraget.

Utskottet vill inte förneka att frågan är komplicerad. Det är emellertid —

inte minst från rättvisesynpunkt ;— angeläget att i möjligaste mån undanröja

de ogynnsamma verkningarna av det nuvarande bidrags- och beskattningssystemet.

Utskottet förordar därför att frågan om beskattningen av

folkpensionärernas sidoinkomster snarast blir föremål för utredning.

I interpellationssvar den 29 februari 1968 till herr Wedén uttalade finansministern,

att inom finansdepartementet sedan någon tid tillbaka i samråd

med socialdepartementet pågick preliminära undersökningar av olika vägar

att komma till rätta med marginaleffektproblemet men att något resultat

inte kunde framläggas förrän ställning tagits till den framtida utformningen

av pensionsförmånerna.

Såsom svar på en enkel fråga av fru Nettelbrandt angående förbättrade

skatteregler för folkpensionärer uttalade chefen för finansdepartementet

den 12 december 1968, att frågan om förslag till förbättrade skatteregler

för folkpensionärer var föremål för övervägande inom regeringen samt att

något besked om dag för framläggande av eventuella förslag inte då kunde

anges.

Vad som kan komma att föreslås rörande pensionstillskotten och de kommunala

bostadstilläggen påverkar gällande bestämmelser om skattelättnader

för folkpensiönärer. Med anledning bärav kommer frågan om folkpensionärernas

beskattning under vårriksdagen 1969 att anmälas av chefen för finansdepartementet.

:

Riksskattenämnden beslutade den 29 januari 1969 meddela nya anvisningar

till ledning för taxeringsmyndigheterna angående extra avdrag för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969 3

väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer avsedda att tillämpas

fr. o. m. 1969 års taxering. Anvisningarna är utfärdade för att uppnå största

möjliga likformighet vid beskattningen och avsedda som hjälpmedel vid bestämmandet

av avdragets storlek i det enskilda fallet. Tabellerna — en för

gifta och en för ogifta folkpensionärer — är upprättade med 300 kronorsintervaller

för folkpensionen och 200 kronors-intervaller för sidoinkomster.

Vissa rabattfrågor

Frågan om rabattering av TV-licenser för folkpensionärer uppmärksammades

av 1960 års radioutredning som i sitt betänkande Radions och Televisionens

framtid i Sverige (SOU 1965: 20) uttalade:

Det finns emellertid en social aspekt på licenssystemet, som ofta anförs

i debatten och som måste föranleda ett ställningstagande. Det förekommer

ofta att folkpensionärer och vissa andra grupper med nedsatt betalningsförmåga

själva begär — eller att andra på deras vägnar begär — nedsättning av

licensavgiften eller fullständig licensfrihet. Hittills har sådana framställningar

dock avvisats.--— Rent principiellt finner vi det i detta som i

andra sammanhang oriktigt att bevilja särskilda grupper vad som i praktiken

utgör naturaförmåner, i stället för att till exempel via höjda folkpensioner

öka deras köpkraft och bevara deras frihet att använda sina pengar

på det sätt de själva önskar. Detta argument blir särskilt starkt vad avser

TV-innehav, då mindre än hälften av alla pensionärer med eget hushåll i

dag beräknas ha TV-mottagare, och då denna grupp även i framtiden kan

väntas uppvisa ett betydande antal som inte har råd att skaffa dylika mottagare.

---Vi anser alltså att alla bör betala samma licens. Frågan om

försvagad betalningsförmåga för vissa grupper bör lösas på andra vägar genom

sociala myndigheters försorg och inte genom en generell subvention

eller en televerkets prövning av det enskilda behovet.

I den av utredningen föranledda propositionen (nr 136 år 1966) och vid

dess behandling ("statsutskottets utlåtande nr 163 år 1966) gjordes ingen invändning

mot vad utredningen uttalat.

1968 års riksdag behandlade i samband med frågor rörande anslag till

rundradioverksamheten m. in. motioner med yrkande att döva och hörselskadade

personer skulle befrias från skyldighet att lösa TV-licens. Statsutskottet

uttalade i sitt utlåtande nr 98 år 1968, att utskottet i andra sammanhang,

då det gällt att för en speciell grupp åstadkomma befrielse från

eller nedsättning av affärsverkens avgifter, ställt sig avvisande under hänvisning

till bl. a. det merarbete och de olägenheter i administrativt hänseende

sådan nedsättning eller avgiftsbefrielse skulle innebära. Utskottet

fann dock, att i det föreliggande fallet vissa skäl syntes kunna anföras för

dylika åtgärder. Utskottet ville därför inte motsätta sig, att en prövning i

en eller annan form kom till stånd rörande de praktiska och ekonomiska

möjligheterna att åstadkomma en hel eller partiell avgiftsbefrielse för berörda

grupper. Vad utskottet uttalat gavs Kungl. Maj :t till känna.

Frågan om särskild folkpensionärsrabatt på avgiften för telefoninstalla
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969

tion behandlades av riksdagen senast år 1968 med anledning av motioner

väckta i samband med behandlingen av utgifter för kapitalbudgeten inom

kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. I sitt utlåtande nr 9

år 1968 uttalade statsutskottet att motioner av liknande innebörd väckts

vid en rad riksdagar utan att föranleda någon riksdagens åtgärd samt att utskottet

vid Sin tidigare behandling av frågan funnit motionärernas syfte i

och för sig behjärtansvärt men dock avstyrkt motioner under hänvisning

bl. a. till de olägenheter och det merarbete från administrativa synpunkter

ett genomförande av förslaget skulle medföra. Utskottet erinrade om att

pensionsförsäkringskoinmittén inom kort skulle framlägga vissa förslag angående

höjningar av folkpensionen samt uttalade att med beaktande jämväl

härav fann utskottet inte tillräckliga skäl föreligga att från riksdagens sida

då begära särskilda utredningar av det slag motionärerna yrkat. Utskottet

avstyrkte därför motionerna, som avslogs av riksdagen.

Vissa servicefrågor

Frågor om service i bostadsområden behandlas av den i april 1967 tillkallade

servicekommittén, som i augusti 1968 framlagt sitt första betänkande

Boendeservice 1 (SOU 1968:38). Kommittén behandlar bl. a. frågor om

åldrings-, sjuk- och handikappservice.

Till en försöksverksamhet med särskilda insatser för vård och service

åt åldringar och handikappade i glesbygder, som påbörjats under hösten

1968 och hittills omfattat bl. a. matdistribution, fotvård och servicehussar,

beräknades för innevarande budgetår 5 miljoner kronor och föreslås för

nästa budgetår samma belopp (statsverkspropositionen bil. 7, s. 38).

Utskottet

1 motionen hemställs om utredning angående äldre personers situation

i dagens samhälle och lämnas förslag till vissa förbättringar för äldre.

I fråga om de äldres ekonomiska ställning vill utskottet erinra om det

aviserade förslaget om pensionstillskott som kommer att innebära stora

förbättringar av folkpensionen.

Härjämte har aviserats att ändringar kommer att föreslås beträffande

beskattningen av folkpensionärerna senare under vårriksdagen 1969.

Förslag om rabattering av TV-licens och installationsavgift för telefon

för folkpensionärer har tidigare behandlats av riksdagen och avvisats senast

år 1968.

Frågor om service i bostadsområden för äldre utreds av servicekommittén.

Genom särskilt anslag för vård och service tillgodoses bl. a. åldringar i

glesbygdsområden.

Utskottet finner att de i motionen angivna problemen för äldre redan

uppmärksammats samt att förslag till väsentliga förbättringar redan fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969

5

lagts eller kommer att framläggas inom kort. Utskottet anser sig därför inte

kunna biträda förslaget om en samlad översyn av de äldres situation utan

hemställer

att motionen II: 1006 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Axel

Kristiansson (ep)*, Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), Kilsmo

(fp), fröken Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson (s), fru Diesen

(m)*, herrar Ove Karlsson (s) och Axelson (fp);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i

Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (m), fru Ekroth (s), herrar Johansson i

Skärstad (ep), Johansson i Simrishamn (s), Andersson i Örebro (fp), fru

Frsenkel (fp)*, herrar Häll (s), Gadd (s), Aldén (s)* och Rosqvist (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.