Utlåtande i anledning av motioner angående åldringsvården.
1969-03-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1969:19, Utlåtande i anledning av motioner angående åldringsvården.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1969
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av motioner angående åldringsvården.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 876 av fru Elvy Olsson och II: 1000 av fru Jonäng m. fl. hemställes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning
av åldringsvårdens målsättning och organisation, varvid även beaktas
frågan om huvudmannaskap och samordning mellan åldringsvård och
åldringssjukvård.
Motionärerna anför att åldringarnas växande antal och andel av totalbefolkningen
medför krav på större investeringar och ökade resurser inom
åldringsvården.
Primärkommunerna svarar för dels den slutna vården på ålderdomshemmen,
dels den öppna vården, där åldringarna får service i form av bostadsförsörjning,
hemhjälp m. m. Åldringssjukvården ankommer på landstingen.
Motionärerna uttalar att utvecklingen inom åldringsvården synes ske
utan klart preciserade målsättningar och riktlinjer. Organisatoriska och
administrativa svårigheter uppstår också genom att åldringsvård och åldringssjukvård
sorterar under skilda huvudmän.
Genom den öppna vården erbjudes möjligheter för åldringar att vistas
i sin bostad och sin gamla miljö. Detta medför emellertid en förskjutning
av ålderdomshemmens klientel, varigenom kravet på kvalificerad vård
skärps. Det blir därför svårt att i praktiken dra upp hållbara gränslinjer
mellan primärkommunernas åldringsvård och landstingens långtidssjukvård.
Svårigheter av olika slag skulle emellertid uppstå även om man
exempelvis skulle överföra ålderdomshemmen till landstingens arbetsområde,
uppföra åldringscentra inrymmande både ålderdomshem och hotellservice
eller samförlägga ålderdomshem och sjukhus.
Motionärerna uttalar att entydiga ställningstaganden inte kan göras i dag
när det gäller organisationsformerna för åldringsvård och åldringssjukvård.
Målsättning och organisationsformer bör snarast utredas. Som utgångspunkt
bör man ha den åldrade människan, hennes situation och hennes
behov av service, vård och trygghet, fritidsverksamhet och stimulans samt
kontakt och samvaro med andra åldersgrupper. Den åldrade människans
behov av att känna ansvar och få uppgifter att sköta allt efter förmåga och
krafter bör beaktas.
Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motion II: 1000.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 19
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1969
Remissyttranden
Utskottet har berett Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet
tillfälle att avge yttranden över motionerna.
Kommunförbundets styrelse uttalar, att åldringsvården genom del ökande
antalet åldringar torde kräva alltmer ökade samhällsinsatser.
En inriktning av åldringsvården mot ökad service i den egna bostaden,
öppnare institutioner etc. är sedan en tid tillbaka utmärkande för utvecklingen
inom den primärkommunala åldringsvården. En livlig debatt kring
åldringsvårdsfrågorna pågår också för närvarande. Olika vägar prövas
för att lösa bl. a. servicefrågor och aktiviteter för gamla och handikappade.
En alltför låst inriktning av denna verksamhet kunde medföra en icke
önskvärd stagnation i fråga om nya initiativ för att söka lösa problemen.
Behov av ökad samverkan mellan de primärkommunala och sekundärkommunala
aktiviteterna inom åldringsvården har visat sig föreligga. I syfte
att penetrera möjligheterna till bättre samplanering och samordning mellan
den medicinska och sociala åldringsvården har Svenska landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet utsett en gemensam delegation, vilken
påbörjat sitt arbete. I den mån så anses erforderligt kan delegationen
föreslå förbundsstyrelserna att rekommendera landsting och kommuner
samarbetsformer inom vårdområdet. En gemensam rekommendation om
viss samordning av landstingens hemsjukvård och kommunernas sociala
hemtjänst har för övrigt utfärdats under år 1968.
Delegationen kommer också i sitt arbete att ta upp målsättningen för
den medicinska och sociala åldringsvården.
Styrelsen erinrar om att det ingår i socialutredningens uppdrag bl. a. att
närmare precisera ansvarsfördelningen mellan primärkommuner och landsting,
varvid möjligheterna till samverkan mellan primärkommunerna inbördes
och mellan dessa och landstingen bör beaktas särskilt då det gäller
planeringsfrågor men även i fråga om t. ex. intagning på sjukhem eller
ålderdomshem och i frågor som rör social hemhjälp och hemsjukvård.
Styrelsen anser att någon ny statlig utredning inte erfordras om åldringsvårdens
målsättning och organisation.
Svenska landstingsförbundets styrelse anför bl. a. följande.
Det växande antalet åldringar i vårt land med därav följande ökade tryck
på långtidssjukvårdens och den sociala åldringsvårdens samlade vårdutbud
har under senare tid föranlett en mycket intensiv debatt om hur vården av
gamla bäst skall ordnas för att motsvara dels den enskildes behov av tillsyn
och service och dels samhällets krav på ett effektivt utnyttjande av de begränsade
materiella och personella resurserna.
Bl. a. har frågan om det delade huvudmannaskapet mellan landstingen
som ansvariga för långtidssjukvården och primärkommunerna som ansvariga
för den sociala åldringsvården tagits upp till kritisk granskning. Inom
framför allt den öppna åldringsvården har ett samarbete inletts genom över
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1969 3
enskommelser om utnyttjande av den primärkommunala hemhjälpsorganisationen
även för sjukvårdshuvudmännens hemsjukvård.
I syfte att stimulera dessa samordningssträvanden och att söka åstadkomma
en likartad lösning på det organisatoriska och administrativa planet
har landstingsförbundets samt dåvarande stads- och kommunförbundens
styrelser beslutat rekommendera respektive huvudmän att utforma
samarbetet på förevarande område i överensstämmelse med ett av förbunden
gemensamt utarbetat principavtal.
I skilda sammanhang har landstingsförbundet vidare uttalat sig positivt
till tanken på en lokalmässig samplanering av ålderdomshem och sjukhem
för långvarigt kroppssjuka.
På inbjudan av förbundsstyrelsen har upptagits överläggningar med
Svenska kommunförbundet i frågor om samplanering och samordning av
den sociala och medicinska åldringsvården genom särskilt utsedda kommitterade.
En gemensam tjänstemannagrupp skall under den närmaste tiden på
kansliplanet göra en inventering av de verksamhetsområden inom vilka
ett utvidgat och fördjupat samarbete skall kunna etableras samt förelägga
kommitterade en sammanställning av tänkbara samarbetsobjekt. I anslutning
till detta arbete torde även frågan om tillskapande av speciella former
för det vidare samarbetet komma upp till bedömning.
Mot här angiven bakgrund samt med beaktande av socialutredningens
uppdrag finner förbundsstyrelsen det inte i vart fall för närvarande påkallat
med en särskild statlig utredning på området.
Utskottet
I motionerna hemställes om skyndsam utredning av åldringsvårdens
målsättning och organisation under beaktande även av frågor om huvudmannaskap
och samordning mellan åldringsvård och åldringssjukvård.
Utskottet vill erinra om att frågor om en förbättrad åldringsvård för
ett fåtal år sedan behandlats av socialpolitiska kommittén och att den i december
1967 tillkallade socialutredningen i sitt arbete med en ny vårdlagstiftning
bl. a. har att ange riktlinjer för den sociala omsorgen om åldringar
och handikappade. Utredningen skall precisera ansvarsfördelningen mellan
primärkommuner och landsting och beakta möjligheter till samverkan t. ex.
i fråga om intagning på sjukhem eller ålderdomshem och i frågor som rör
social hemhjälp och hemsjukvård. Utredningen skall även pröva uppgifterna
för ålderdomshem och andra inackorderingshem, t. ex. hem och servicebostäder
för åldringar.
Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har tillsatt
en gemensam delegation för att studera möjligheter till bättre samplanering
och samordning mellan den medicinska och sociala åldringsvården.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1969
Genom pågående utredningar synes motionärernas önskemål vara tillgodosedda.
Utskottet hemställer därför,
att de likalydande motionerna 1:876 och 11:1000 icke
föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 mars 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s)*, Eric
Peterson (fp)*, Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), Kilsrno
(fp)*, fröken Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson (s)*, Ove
Karlsson (s), Blomquist (m) och fröken Pehrsson (ep)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp), fru Ekroth (s), herrar Johansson i Skärstad
(ep), Johansson i Simrishamn (s)*, Andersson i Örebro (fp)*, Wiklund i
Härnösand (s)*, Nilsson i Agnäs (m), Göransson (s)*, fröken Åsbrink (s)*
och herr Gadd (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.