Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående företagens hälsovård.

1969-04-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:27, Utlåtande i anledning av motioner angående företagens hälsovård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1969

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av motioner angående företagens hälsovård.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 360 av herr Werner och II: 413 av lierr Hermansson in. fl. föreslås, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att en kompletterande

utredning rörande företagshälsovården företas, varvid i direktiven

för en sådan anges frågan om huvudmannaskapet för företagshälsovården

samt dess lagfästande enligt i motionerna anförda synpunkter, samt att

miljöproblemen på arbetsplatserna och deras omgivning därvid ägnas nödvändig

uppmärksamhet.

Motionärerna anför uppgifter från olika undersökningar rörande förekomsten

av olycksfall i arbete och yrkessjukdomar. Vidare berör motionärerna

frågan om miljön på arbetsplatserna och förhållanden i arbetet som

skapar fysiska och psykiska påfrestningar. Mot denna bakgrund understryker

motionärerna den centrala roll som en väl fungerande företagshälsovård

spelar. Framför allt är det fråga om dess rationella ordnande och integrering

med den samhälleliga sjuk- och hälsovården i övrigt.

I motioner tidigare år har framför allt hävdats att företagshälsovården

liksom vad fallet är för sjuk- och hälsovården i övrigt bör underställas

samhällets huvudmannaskap. Motionerna har avvisats bl. a. under hänvisning

till den utredning som nyligen framlagt betänkande om företagshälsovården

(SOU 1968:44). Utredningsuppdraget har tillkommit efter ILO:s

rekommendation nr 112 angående företagshälsovård, och det bär överlämnats

åt arbetarskyddsstyrelsen att pröva frågan om och i vad mån rekommendationens

principer borde komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda

av styrelsen utfärdade anvisningar. Utredningen har emellertid enligt

motionärerna inte företagit någon närmare analys av detta problem.

Motionärerna anför, att betänkandet ger material tillräckligt som underlag

för slutsatsen att samhället inte helt bör överlåta företagshälsovården till

vad parterna på arbetsmarknaden kan komma överens om. Samhället borde

fastställa en ram för företagshälsovårdens ordnande och i kraft av en lagstiftning

utöva viss kontroll.

Avvägningen av behoven när det gäller inrättande av läkarbefattningar

inom företagshälsovården bör enligt motionärerna ske på samma sätt som

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1969

vid inrättande av nya läkartjänster vid sjukvårdsinrättningarna. Detta sam

ordningsproblem behandlas enligt motionärerna otillfredsställande av utredningen.

Motionärerna erinrar om att läkare inom företagshälsovården enligt

vad som angivits i ILO-rekommendationen — bör i yrkesmässigt och moraliskt

hänseende intaga en helt oberoende ställning i förhållande till

såväl arbetsgivare som arbetstagare och ställer frågan om inte företagsläkarnas

ställning skulle vara avgjort starkare med en tjänstetillsättning

i likhet med den inom sjukvården i övrigt.

Enligt motionärerna har utredningen avstått från en närmare analys

av alternativet att företagshälsovården skall ha samma huvudman som

sjuk- och hälsovården i övrigt och inte gått in på möjligheten av samordning

mellan företagshälsovårdscentraler och landstingens öppna vård.

Sammanfattningsvis blir motionärernas slutsats att utredningen helt förbigått

viktiga problemställningar eller behandlat dem i otillfredsställande

grad. En kompletterande utredning erfordras därför. En sådan behöver

enligt motionärerna inte fördröja ett praktiskt genomförande av åtgärder

på företagshälsovårdens område men kan skapa förutsättningar för en bättre

lösning av frågan.

Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motion II: 413.

Företagshälsovårdsutredningens betänkande

Kungl. Maj :t beslöt den 4 mars 1960 att den av Internationella arbetsorganisationens

(ILO) allmänna konferens år 1959 antagna rekommendationen

nr 112 angående företagshälsovård skulle överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen

för prövning av frågan om och i vad mån rekommendationens

principer borde komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av

styrelsen utfärdade anvisningar.

För utförande av det erhållna uppdraget bildade arbetarskyddsstyrelsen

en utredningsgrupp med representanter för nuvarande socialstyrelsen, arbetsmedicinska

institutet, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges läkarförbund.

Utredningsgruppens betänkande »Företagshälsovård» framlades i augusti

1968 (SOU 1968:44).

Nedan återges utredningens ställningstagande i vissa frågor, som berörts

i motionerna I: 360 och II: 413.

Utredningen har kommit till att lagstiftningsåtgärder f. n. inte är påkallade.

Utredningen har erinrat om att Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen under år 1967 träffat en överenskommelse om

riktlinjer för företagshälsovård och lokalt samråd på företagshälsovårdens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1969 3

område och har uttalat, att den frivillighetens väg som sålunda beträtts

bör få prövas. Med hänsyn till den utveckling som skett och de erfarenheter

som vunnits på den svenska arbetsmarknaden i fråga om frivilliga

överenskommelser mellan arbetsmarknadsparternas huvudorganisationer

beträffande olika verksamheter, bl. a. arbetarskydd och företagshälsovård,

har utredningen ansett att det bör finnas förutsättningar att även för övriga

områden av arbetslivet söka förverkliga ILO-rekommendationens syften

genom frivilliga åtaganden och samverkan.

Utredningen har nekande besvarat frågan om arbetarskyddsstyrelsen

i dagens läge bör utfärda anvisningar rörande organiserande och bedrivande

av företagshälsovård på arbetsplatserna. Utredningen har anfört,

att företagshälsovården får sägas befinna sig i ett begynnelseskede, där olika

möjligheter bör få prövas. Vad som nu behövs är enligt utredningen

information och rådgivning om de möjligheter som prövats eller som är

tänkbara.

Det finns enligt utredningen mycket starka skäl för en fast förankring

av företagshälsovården i arbetslivet självt med bredast möjliga utnyttjande

av arbetsplatsens egna resurser. Härigenom vinnes också en stabil grund

för konstruktivt och kvalificerat samarbete med de organ i samhället som

ansvarar för arbetarskydds- och arbetsmedicinska frågor och för en ändamålsenlig

avvägning av insatserna mellan dessa organ och företagen. Utredningens

ställningstagande för en företagshälsovård som så långt möjligt utövas

av företagen själva motiveras ytterligare av praktiska svårigheter för

utomstående expertis inom hälsovården och sjukvården samt arbetsvärden,

försäkringskassorna och socialvården att utan medverkan av sådan företagsintern

expertis göra avväganden och ställningstaganden som hänger samman

med individens situation i olika specifika arbetssammanhang. Företagshälsovården

bör samtidigt som den uppehåller ansvaret för hälsofrågor

på arbetsplatsen arbeta utåtriktat med så bred kontakt som möjligt

med samhälleliga organ.

Utredningen har ansett det varken möjligt eller lämpligt att utarbeta detaljerade

organisationsplaner utan har i stället presenterat ett antal organisationsmodeller

—- inbyggd företagshälsovård, inbyggd företagshälsovård

med deltidsanställd företagsläkare, företagshälsovårdscentraler, branschanknuten

företagshälsovård med regionala centraler och rörliga enheter

samt andra organisationsformer — avsedda närmast som vägledning vid

införande av företagshälsovård.

Utredningen har framhållit att ett stort antal olika organisationer och

institutioner berörs av verksamheten och att dessa givetvis inte bör verka

på var sitt område utan kontakt med varandra. Utredningen har därför

föreslagit att ett samråds- och samarbetsorgan bildas på riksplanet med

representanter för socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmedi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1969

cinska institutet, för staten i dess egenskap av arbetsgivare samt för Svenska

arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Utredningen har däremot ej ansett sig f. n. böra förorda motsvarande form

av samverkan på regionplanet men har förutsatt, att sjukvårdshuvudmannen

inom respektive region och övriga intressegrupper söker kontakt för

samråd om företagshälsovården.

Utredningen har förordat att en viss sjukvårdsdel skall knytas till företagshälsovården.

Med hänsyn till nu rådande brist på såväl läkare som

övrig arbetskraft inom hälso- och sjukvården är det nödvändigt att den

samhälleliga hälso- och sjukvårdens basorganisation erhåller erforderliga

resurser. En väl utbyggd företagshälsovård utgör en komplettering och

effektivisering av denna basorganisation, och resurser bör därför ställas

till förfogande även för den förstnämnda.

I vad avser företagsläkares ställning i företaget anför utredningen, att

hittillsvarande erfarenhet tyder på att den omständigheten, att företagsläkaren

är avlönad av företaget, inte ställer honom i en annan situation

än andra läkare såsom patientens förtrogne. Företagsläkarna har i hög

grad kunnat påräkna de anställdas förtroende och har i stor utsträckning

anlitats av de anställda också i sjukvården. Detta torde bl. a. bero på att

arbetstagarna insett det värde företagsläkarens verksamhet har för dem

själva.

Utredningen har vidare framhållit att förändringen av den tekniska arbetsmiljön

har kommit den tekniska arbetshygienen att framstå som en särskilt

betydelsefull del av företagshälsovården. Utredningen uttalar bl. a.,

att det är angeläget att de till den tekniska arbetshygienen hörande frågorna

aktualiseras vid planeringen av arbetslokaler och arbetsprocesser. Genom

att redan på detta stadium medverka till att åstadkomma riskfria och i övrigt

goda förhållanden kan man reducera behovet av övervakning och kontroll

i produktionen. Hela det komplex som gäller arbetsmiljöns och arbetsformernas

anpassning till arbetstagaren måste därför byggas upp på ett

systematiskt och konstruktivt samarbete mellan företagshälsovården och

de organ som på arbetsplatsen svarar för arbetsformerna. Utredningen framhåller

härvid skyddsingenjörens roll. Utredningen förutsätter att skyddsingenjören

ägnar sig åt skyddstekniska, arbetshygieniska, ergonomiska

och miljövårdande frågor men också mer aktivt än vad som hittills varit

vanligt deltar i planerings- och produktionsfrågor, som sammanhänger

med företagshälsovården. Utredningen har framlagt ett förslag till utbildningsprogram

för bl. a. skyddsingenjörer.

Utredningen framhåller att en viktig förutsättning för ökad aktivitet på

utbildningsområdet är att de av en tidigare utredning föreslagna yrkesmedicinska

sjukhusenheterna, i första hand vid regionsjukhusen, nu kommer

till stånd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1969

5

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från arbetar skyddsstyrelsen

och riksförsäkringsverket och har berett Landsorganisationen i

Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hantverksoch

industriorganisation (SHIO) och Svenska företagares riksförbund tillfälle

att avge yttranden.

Arbetarskgddsstyrelsen erinrar om att det utredningsarbete, som styrelsen

genomfört efter uppdrag av Kungl. Maj :t och redovisat i betänkandet

»Företagshälsovård», har bedrivits under medverkan av representanter för

arbetarskydds styrelsen, socialstyrelsen och arbetsmedicinska institutet, arbetsmarknadens

parter, medicinsk och teknisk expertis samt experter beträffande

den offentliga hälso- och sjukvården. Betänkandet har enhälligt

biträtts av hela utredningsgruppen.

Utredningen har i betänkandet gett vissa rekommendationer om hur

företagshälsovård kan ordnas under olika förutsättningar, genom inbyggd

företagshälsovård, genom företagshälsovårdscentraler eller genom anlitande

av utom företaget tillgänglig expertis. Betydelsen av samverkan mellan

samhällets hälso- och sjukvård och företagshälsovården har starkt framhållits.

I syfte bl. a. att befrämja sådan samverkan har utredningen föreslagit

ett samrådsorgan. Utredningen har förutsatt att landstingen i egenskap

av sjukvårdshuvudmän på regionplanet skall ta motsvarande initiativ

till samråd och samverkan.

Utredningen har angett sina motiv för att inte föreslå lagfästande av företagshälsovården

och har därvid erinrat om den mellan SAF och LO år 1967

träffade överenskommelsen om riktlinjer för företagshälsovård och lokalt

samråd på företagshälsovårdens område. Den frivillighetens väg som sålunda

beträtts bör enligt utredningens mening få prövas.

Styrelsen anför vidare att det är resursfrågan som har den avgörande

betydelsen för i vilken takt företagshälsovården skall kunna byggas ut. Lagstiftning

om att företagshälsovård skall finnas är således inte avgörande.

Intresse för och efterfrågan på personal för sådan verksamhet finns redan

i stor utsträckning och kommer med all sannolikhet att öka.

Utredningen har även tagit upp miljöproblemen och konstaterat bl. a.

att olycksfallen ofta är ett resultat av flera samverkande faktorer i samspelet

mellan individ, arbetsprocess och arbetsmiljö och att förändringarna

av den tekniska arbetsmiljön har kommit den tekniska arbetshygienen

att framstå som en särskilt betydelsefull del av företagshälsovården.

Miljöproblemet har tagits med vid beskrivning av skyddsingenjörens arbetsuppgifter

och i förslaget till utbildningsprogram för skyddsingenjörer och

företagsläkare.

Riksförsäkringsverket har i yttrande över betänkandet Företagshälsovård

i stort sett anslutit sig till utredningens ståndpunkter. Verket erin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1969

rar om 1967 års överenskommelse mellan arbetsmarknadens huvudparter

och uttalar uppfattningen att intresset för anordnandet av företagshälsovård,

framför allt i form av företagshälsovårdscentraler, ökat efter överenskommelsen.

Riksförsäkringsverket finner för närvarande inte anledning till en kompletterande

utredning.

LO erinrar om 1967 års överenskommelse mellan SAF och LO om företagshälsovården.

Även utanför huvudorganisationernas gemensamma område

har därefter träffats liknande överenskommelser.

LO anför vidare:

Utvecklingen i dagens näringsliv har medfört att allt större uppmärksamhet

måste ägnas förebyggande åtgärder inom arbetarskydd och företagshälsovård.

Redan vid planeringen av arbetslokaler, maskiner och arbetsmiljöer

måste hänsyn tas till människans förutsättningar. Företagshälsovården

måste därför så långt möjligt integreras med den övriga verksamheten

inom företagen. Särskilt viktigt är sambandet mellan produktionsplaneringen,

utformningen av arbetsmiljön och företagshälsovården. Dessa

skäl och nödvändigheten av en positiv attityd till verksamheten leder till

uppfattningen att företagshälsovårdens syfte bäst tillgodoses genom frivilliga

överenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna. Skulle det emellertid

visa sig svårt att inom vissa områden träffa frivilliga överenskommelser

eller om dessa överenskommelser inte visar sig effektiva vill LO inte

utesluta möjligheten att i framtiden aktualisera lagstiftningsåtgärder inom

detta område.

Ytterligare utredningar av den art som föreslås i föreliggande motioner

kommer enligt LO:s mening att medföra risk för försening av genomförandet

av företagshälsovården "i vårt land. Med hänsyn till nödvändigheten av

att utan ytterligare dröjsmål bl. a. utbilda personal för en väsentligt utökad

företagshälsovård bör förslagen i företagshälsovårdsutredningens betänkande

snarast möjligt förverkligas.

LO avstyrker den föreslagna utredningen.

SAF framhåller att den moderna företagshälsovården kräver — utöver

grundutbildningen — en allmänmedicinsk påbyggnad med viss inriktning

samt en relativt omfattande arbetsmedicinsk specialutbildning. Tillgången

på nödvändiga resurser för specialutbildningen är starkt begränsad. I förhållande

till den allmänna sjukvården har företagshälsovården mer att

hämta in, vilket sammanhänger med att den är en relativt ny företeelse.

Det är personalbristen och inte bristande intresse eller vilja från företagens

sida, som utgör det avgörande hindret för en snabb utbyggnad. Personalbristen

avhjälps inte genom lagstiftning. Samhället har full kontroll

över fördelningen mellan den allmänna sjukvården och företagshälsovården

genom att staten ensam svarar för dimensioneringen av specialutbildningen

för företagslälcare, skyddsingenjörer och företagssköterskor. Det samrådsorgan,

som föreslås av företagshälsovårdsutredningen, är avsett att bli ett

forum, inom vilket staten skall kunna diskutera resursfördelningen med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1969

företagshälsovårdens olika intressenter. På det regionala och lokala planet

kommer en fri samverkan att ge bättre förutsättningar för en smidig anpassning

till lokala förhållanden och behov än statliga direktiv. Ej heller

skulle tjänstetillsättning på samma sätt som inom »sjukvården i övrigt»

vara ägnad att främja anpassningen till de aktuella arbetsplatsförhållandena

och till integration med övrig verksamhet i företagen.

Enligt föreningens mening bör motionärernas förslag inte föranleda

någon åtgärd.

SHIO anför att det sedan remissorganens synpunkter redovisats kan

bedömas huruvida alla väsentliga krav redan tillgodosetts eller om några

av motionärernas synpunkter befinns värda uppmärksamhet. Organisationen

finner ingen anledning att en ny utredning nu igångsättes. Motionerna

avstyrkes.

Svenska företagares riksförbund uttalar att huvudansvaret för sjukvården

främst bör åvila samhället och att företagens insatser främst bör inriktas

på förebyggande åtgärder. Riksförbundet finner med hänsyn till de

överenskommelser som träffats mellan parterna på arbetsmarknaden avsende

företagshälsovården inte nödvändigt med särskild utredning på området.

Utskottet

Mot bakgrund av en kritik av de förslag som framlagts av företagshälsovårdsutredningen

i dess betänkande »Företagshälsovård» (SOU 1968:44)

hemställer motionärerna om en kompletterande utredning, särskilt inriktad

på frågor om företagshälsovårdens lagfästande och huvudmannaskap

samt miljöproblem på arbetsplatserna.

I företagshälsovårdsutredningens arbete har deltagit representanter för

arbetsmarknadsparterna och närmast berörda myndigheter samt medicinsk

och teknisk expertis och experter beträffande den offentliga hälso- och sjukvården.

De synpunkter utredningsgruppen enhälligt framfört har kompletterats

genom den nyligen avslutade remissbehandlingen av betänkandet. Utskottet

finner ej skäl att föregripa Kungl. Maj :ts ställningstagande i anledning av

betänkandet och remissmaterialet och anser sig ej böra tillstyrka motionerna.

Utskottet hemställer därför,

att de likalydande motionerna I: 360 och II: 413 icke föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1969

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Peterson

(fp), Axel Kristiansson (ep), Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson

(s), Ernst Olsson (ep)*, Ove Karlsson (s), Blomquist (m), fru Grethe

Lundblad (s), herrar Axelson (fp) och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson

i Borrby (ep), Rimås (fp), fru Hörnlund (s)*, herrar Johansson i Skärstad

(ep), Wiklund i Härnösand (s)*, Hyltander (fp), Green (s), Rosqvist (s)

och Björck i Nässjö (m)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

ESSELTE AB. STHLM 69

914245

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.