Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot reklam för sprit och tobak m. m.
1969-04-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1969:30, Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot reklam för sprit och tobak m. m.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot reklam
för sprit och tobak m. m.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 875 av fru Elvy Olsson och II: 1010 av fru Nilsson m.fl. hemställes att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära att de synpunkter angående
motreklam som framförts i motionerna beaktas i samband med det
utredningsarbete som torde bli aktuellt i anledning av riksdagens beslut beträffande
andra lagutskottets utlåtande nr 48: 1968 och bevillningsutskottets
betänkande nr 56: 1968.
Motionärerna framhåller att erfarenheterna från de senaste årens verksamhet
i landet tyder på att traditionell upplysning om alkoholens och tobakens
skadeverkningar och om faran av narkotikabruk i stort sett har
framgång endast hos dem som redan förut varit öveiiygade om riktigheten
av vad som påstås.
Vidare anför motionärerna att kunskap om attityder och beteenden hos
individen är av grundläggande betydelse för förmågan att öppna effektiv
moteld mot den kommersiella styrningen av vanor när det gäller människofientliga
faktorer. Det gäller att skaffa sådan kunskap genom forskning och
att gå till motattack, varvid lärdom kan hämtas från det mest framgångsrika
pedagogiska försök som företagits, nämligen informationskampanjen
före högertrafikreformen i Sverige. Ett av de viktigaste skälen till framgången
var den fullständiga ensriktningen av alla informationsmedia. Hårdhänt
men informationstekniskt sett riktigt måste all reklam effektivt strypas
för de ämnen eller faktorer som skall bekämpas eller lika stora summor
pengar läggas ned på effektiv motreklam som på reklam.
Samhällets styrning måste, enligt motionärerna, också i större utsträckning
än nu gå in på informationsgivningens detaljer. Således bör radions
och televisionens ställning, när det gäller de människofientliga faktorer som
här berörs, bli föremål för ingående prövning. En förutsättningslös utredning
om detta problem är i dagens läge högst påträngande.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen samt berett Centralförbundet för nykterhetsundervisning
(CFN), Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkning1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 30
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969
ar (NTS) och Aktiebolaget vin- och spritcentralen tillfälle att yttra sig i anledning
av motionerna.
Socialstyrelsen anför, att det medicinska sambandet mellan cigarrettrökning
och vissa sjukdomar, bl. a. lungcancer, är klarlagt. Den reklam som
direkt uppmanar till rökning måste från medicinsk synpunkt sett anses
klåft olämplig, oavsett om reklamen riktar sig till redan etablerade rökare
eller icke rökare. — De frågor motionärerna aktualiserar om reklamens och
informationens betydelse är av stort allmänintresse. Socialstyrelsen vill därför
tillstyrka att de blir föremål för utredning enligt motionärernas förslag.
Skolöverstyrelsen framhåller bl. a., att skolans läroplaner ger ett gott underlag
för undervisning om tobak, alkohol och narkotika. De ger konkreta
anvisningar för skilda ämnen och stadier. Tillgången på läromedel är numera
förhållandevis god. Vid översynen av grundskolans läroplan har undervisning
om alkohol, narkotika och tobak ytterligare förstärkts. Detsamma
gäller lärarutbildningen. Styrelsen har också dels genom en arbetsgrupp
för undervisning om alkohol, dels genom en arbetsgrupp i narkotikafrågan
bl. a. gjort flera direkta läromedelsinsatser, förstärkt lärarfortbildningen
samt utfärdat anvisningar för elevvården. Missbruk såväl av tobak som av
alkohol förekommer i en omfattning som måste inge allvarlig oro. Missbruket
av narkotika är vid jämförelse härmed kvantitativt av mindre betydelse
medan det kvalitativt utgör ett betydande problem. På grund av den enorma
påfrestning som eleverna utsätts för, när de möts av det av samhället
accepterade opinionstrycket, är det inte förvånande att skolan ställs inför
mycket stora svårigheter i sina ansträngningar att hejda utvecklingen mot
ett alltmera frekvent giftbruk i allt tidigare åldrar.
Styrelsen har inte möjlighet att allsidigt bedöma på vilket sätt och med
vilka medel samhället på bred front bör angripa giftbruksproblemet men
anser det angeläget att understryka vikten av att frågan tas upp till allvarligt
övervägande av statsmakterna.
CFN önskar framhålla att man måste nå ut till allmänheten med en bred
information om alkoholens och narkotikans verkningar. Upplysning måste
planeras på lång sikt och tillvarata de rön den beteendevetenskapliga forskningen
anvisar samt använda sig av fler vägar än vad som nu är fallet. En
så utformad upplysning kräver starkt ökade ekonomiska resurser. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas de viktiga informationsvägar massmedia utgör.
Den tilltagande internationaliseringen medför att nya vägar att sprida reklam
för medlen skapas. Dessa bör effektivt motverkas. En upplysning som
tillvaratar forskningsresultaten inom informationsspridningens område kan
bli ett verkningsfullt medel att minska skadeverkningarna av de ämnen motionärerna
nämner.
CFN hemställer att utskottet i sin behandling av motionerna beaktar centralförbundets
uppfattning, att en kraftig upprustning av den upplysning
som bedrivs om medlens verkningar är den angelägnaste uppgiften.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969 3
NTS anför bl. a.: Det förbrukas i Sverige ofantligt mycket mera pengar
på åtgärder för ökning av tobakskonsumtionen än på åtgärder för minskning
av tobakskonsumtionen. Statsbidraget till NTS uppgår inte till 2 % av
det belopp som årligen används för tobaksreklam. För att den bristande balansen
skall kunna förbättras vore det önskvärt att den kommersiella tobaksreldamen
kunde upphöra eller ges en väsentligt minskad omfattning
samt att den dolda reklamen i möjligaste mån minskades. Om den kommersiella
reklamen inte kan fås att upphöra helt, är det angeläget att dess utformning
kan förändras. Försöket till självsanering genom den fr. o. m. 1965
gällande, inom branschen överenskomna reklambegränsningen har fungerat
mindre väl. Det vore också önskvärt med en kraftig förstärkning av resurserna
för information om tobakens skadeverkningar. NTS har under de
senaste åren utfört ett omfattande arbete när det gäller att utarbeta former
för emotionellt engagerande information. Eftersom denna verksamhet har
haft karaktären av ett pionjärarbete, skulle NTS behöva få ekonomiska resurser
för att genomföra en vetenskaplig analys av denna och att vidareutveckla
den. NTS skulle dessutom behöva få resurser att komplettera sin
verksamhet med en mera reklambetonad, propagandamässig motreklam mot
tobak.
NTS uttalar slutligen att föreningen instämmer i de synpunkter som
framförts i motionerna, att föreningen finner det väsentligt både med kraftåtgärder
mot tobaksreklamen och med motreklam och information om tobakens
skadeverkningar samt att dessa frågor noga bör beaktas i samband
med det utredningsarbete som torde bli aktuellt i anledning av riksdagens
beslut beträffande andra lagutskottets utlåtande nr 48: 1968.
Vin- och spritcentralen erinrar om att 1961 år nykterhetslagskommitté i
sitt slutbetänkande angående alkoholreklamen framlagt ett förslag som innebär
särskilda begränsningar vid reklam för spritdrycker och såsom ett
alternativ skisserat ett förslag innebärande förbud mot spritreklam. Spritcentralen
tillstyrkte det alternativa förslaget och har inte anledning att ändra
inställning. Enligt bolagets mening synes något ytterligare utredningsarbete
inte vara erforderligt, varför hinder inte torde möta för Kungl. Maj :t
att framlägga proposition i ärendet för riksdagen.
Utskottet
Motionärerna hemställer att i de utredningar som riksdagen begärt angående
åtgärder för att minska tobakskonsumtion och om förbud mot reklam
för spritdrycker måtte beaktas motionärernas synpunkter rörande direkt
motreklam.
I de av utskottet inhämtade yttrandena framhålles av socialstyrelsen, att
de upptagna frågorna om reklamens och informationens betydelse är av
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969
stort allmänintresse och att de bör bli föremål för utredning, samt av skolöverstyrelsen,
att det är angeläget att frågorna tas upp till allvarligt övervägande
av statsmakterna. Centralförbundet för nykterhetsundervisning anser
den angelägnaste uppgiften vara en kraftig upprustning av den upplysning
som redan bedrivs, och Nationalföreningen för upplysning om tobakens
skadeverkningar finner det väsentligt både med kraftåtgärder mot
tobaksreklamen och med motreklam och information om tobakens skadeverkningar.
Vin- och spritcentralen anser förslag kunna framläggas för
riksdagen beträffande förbud mot spritreklam utan ytterligare utredningsarbete.
Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 behandlar motioner om åtgärder
för att minska tobakskonsumtionen. I utlåtandet uttalas att målsättningen
ur folkhälsosynpunkt bör vara att hålla förbrukningen av tobak nere
och framför allt begränsa ungdomens tobakskonsumtion men att åtskilliga
komplicerade forskningsproblem måste lösas innan målsättningen kan förverkligas.
Vidare framhålles att upplysningsverksamhet är ett nödvändigt
komplement till forskningen samt att ytterligare åtgärder i syfte att effektivisera
informationen bör övervägas. Lagutskottet uttalar slutligen att utskottet
kommit till den uppfattningen, att hela frågekomplexet beträffande
konsumtionen av tobaksvaror bör bli föremål för utredning. Riksdagen biföll
utskottets hemställan om utredning av frågan om åtgärder för att minska
tobakskonsumtionen. Tillsättandet av en utredning med anledning av riksdagens
hemställan har ännu inte skett men förbereds inom finansdepartementet.
Beredningsutskottet förutsätter att den utredning som riksdagen begärt
om hela frågekomplexet angående tobakskonsumtion även tar upp sådana
synpunkter angående motreklam, som framförts i motionerna och som utskottet
liksom remissinstanserna finner beaktansvärda. Utskottet finner därför
inte skäl tillstyrka motionerna i den del de avser motreklam mot tobakskonsumtion.
Bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande nr 56 år 1968 över motioner
angående bl. a. förbud mot reklam för alkoholhaltiga drgcker att utskottet
tidigare uttalat kritik mot alkoholreklamen, och att den utredning av frågan
som verkställts har tillkommit på utskottets förslag. Den ledde dock inte
till att någon proposition framlades, utan utredningsbetänkandet överlämnades
till alkoholpolitiska utredningen för ytterligare överväganden. Bevillningsutskottet
ansåg att spritdrycksreklamen från såväl allmänna som nykterhetspolitiska
synpunkter måste betecknas som stötande och fann att
snara åtgärder borde vidtas mot denna reklam och att frågan härom borde
lösas utan ytterligare utredning. Denna ståndpunkt innebar inte att den
alkoholpolitiska utredningen fråntogs uppdraget att överväga de allmänna
principerna för den framtida alkoholreklamen men att dessa överväganden
borde äga rum utifrån de ändrade förutsättningar som ett reklamförbud mot
5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969
spritdrycker innebär. Övriga i motionerna aktualiserade frågor rörande reklam
för vin och Öl samt smygreklam fann bevillningsutskottet vara av mera
svårbedömbar karaktär, och dessa borde därför övervägas av alkoholpolitiska
utredningen innan riksdagen tog någon ståndpunkt. Bevillningsutskottet
hemställde om förslag till 1969 års vårriksdag beträffande förbud mot
reklam för spritdrycker. Riksdagen biföll denna hemställan.
Då riksdagen sålunda nyligen hemställt om förslag av Kungl. Maj :t om
förbud mot reklam för spritdrycker och då riksdagen ej förutsatt ytterligare
utredning av frågan finner sig beredningsutskottet ej kunna tillstyrka bifall
till motionsyrkandet i denna del.
Det ankommer på alkoholpolitiska utredningen att ta ställning till övriga
frågor rörande reklam för alkoholhaltiga drycker.
Utskottet får därför hemställa
att motionerna I: 875 och II: 1010 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 april 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Peterson
(fp), Axel Kristiansson (ep), Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson
(s), Ernst Olsson (ep)*, Ove Karlsson (s), Blomquist (m), fru Grethe Lundblad
(s), herrar Axelson (fp) och Ingvar Andersson (m)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Rimås (fp), fru Hörnlund (s)*, herrar Johansson i Skärstad
(ep), Wiklund i Härnösand (s)*, Hyltander (fp), Green (s), Rosqvist (s)
och Björck i Nässjö (in)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.