Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot reklam för sprit och tobak m. m.

1969-04-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:30, Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot reklam för sprit och tobak m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot reklam

för sprit och tobak m. m.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 875 av fru Elvy Olsson och II: 1010 av fru Nilsson m.fl. hemställes att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära att de synpunkter angående

motreklam som framförts i motionerna beaktas i samband med det

utredningsarbete som torde bli aktuellt i anledning av riksdagens beslut beträffande

andra lagutskottets utlåtande nr 48: 1968 och bevillningsutskottets

betänkande nr 56: 1968.

Motionärerna framhåller att erfarenheterna från de senaste årens verksamhet

i landet tyder på att traditionell upplysning om alkoholens och tobakens

skadeverkningar och om faran av narkotikabruk i stort sett har

framgång endast hos dem som redan förut varit öveiiygade om riktigheten

av vad som påstås.

Vidare anför motionärerna att kunskap om attityder och beteenden hos

individen är av grundläggande betydelse för förmågan att öppna effektiv

moteld mot den kommersiella styrningen av vanor när det gäller människofientliga

faktorer. Det gäller att skaffa sådan kunskap genom forskning och

att gå till motattack, varvid lärdom kan hämtas från det mest framgångsrika

pedagogiska försök som företagits, nämligen informationskampanjen

före högertrafikreformen i Sverige. Ett av de viktigaste skälen till framgången

var den fullständiga ensriktningen av alla informationsmedia. Hårdhänt

men informationstekniskt sett riktigt måste all reklam effektivt strypas

för de ämnen eller faktorer som skall bekämpas eller lika stora summor

pengar läggas ned på effektiv motreklam som på reklam.

Samhällets styrning måste, enligt motionärerna, också i större utsträckning

än nu gå in på informationsgivningens detaljer. Således bör radions

och televisionens ställning, när det gäller de människofientliga faktorer som

här berörs, bli föremål för ingående prövning. En förutsättningslös utredning

om detta problem är i dagens läge högst påträngande.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen

och skolöverstyrelsen samt berett Centralförbundet för nykterhetsundervisning

(CFN), Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkning1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969

ar (NTS) och Aktiebolaget vin- och spritcentralen tillfälle att yttra sig i anledning

av motionerna.

Socialstyrelsen anför, att det medicinska sambandet mellan cigarrettrökning

och vissa sjukdomar, bl. a. lungcancer, är klarlagt. Den reklam som

direkt uppmanar till rökning måste från medicinsk synpunkt sett anses

klåft olämplig, oavsett om reklamen riktar sig till redan etablerade rökare

eller icke rökare. — De frågor motionärerna aktualiserar om reklamens och

informationens betydelse är av stort allmänintresse. Socialstyrelsen vill därför

tillstyrka att de blir föremål för utredning enligt motionärernas förslag.

Skolöverstyrelsen framhåller bl. a., att skolans läroplaner ger ett gott underlag

för undervisning om tobak, alkohol och narkotika. De ger konkreta

anvisningar för skilda ämnen och stadier. Tillgången på läromedel är numera

förhållandevis god. Vid översynen av grundskolans läroplan har undervisning

om alkohol, narkotika och tobak ytterligare förstärkts. Detsamma

gäller lärarutbildningen. Styrelsen har också dels genom en arbetsgrupp

för undervisning om alkohol, dels genom en arbetsgrupp i narkotikafrågan

bl. a. gjort flera direkta läromedelsinsatser, förstärkt lärarfortbildningen

samt utfärdat anvisningar för elevvården. Missbruk såväl av tobak som av

alkohol förekommer i en omfattning som måste inge allvarlig oro. Missbruket

av narkotika är vid jämförelse härmed kvantitativt av mindre betydelse

medan det kvalitativt utgör ett betydande problem. På grund av den enorma

påfrestning som eleverna utsätts för, när de möts av det av samhället

accepterade opinionstrycket, är det inte förvånande att skolan ställs inför

mycket stora svårigheter i sina ansträngningar att hejda utvecklingen mot

ett alltmera frekvent giftbruk i allt tidigare åldrar.

Styrelsen har inte möjlighet att allsidigt bedöma på vilket sätt och med

vilka medel samhället på bred front bör angripa giftbruksproblemet men

anser det angeläget att understryka vikten av att frågan tas upp till allvarligt

övervägande av statsmakterna.

CFN önskar framhålla att man måste nå ut till allmänheten med en bred

information om alkoholens och narkotikans verkningar. Upplysning måste

planeras på lång sikt och tillvarata de rön den beteendevetenskapliga forskningen

anvisar samt använda sig av fler vägar än vad som nu är fallet. En

så utformad upplysning kräver starkt ökade ekonomiska resurser. Särskild

uppmärksamhet bör ägnas de viktiga informationsvägar massmedia utgör.

Den tilltagande internationaliseringen medför att nya vägar att sprida reklam

för medlen skapas. Dessa bör effektivt motverkas. En upplysning som

tillvaratar forskningsresultaten inom informationsspridningens område kan

bli ett verkningsfullt medel att minska skadeverkningarna av de ämnen motionärerna

nämner.

CFN hemställer att utskottet i sin behandling av motionerna beaktar centralförbundets

uppfattning, att en kraftig upprustning av den upplysning

som bedrivs om medlens verkningar är den angelägnaste uppgiften.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969 3

NTS anför bl. a.: Det förbrukas i Sverige ofantligt mycket mera pengar

på åtgärder för ökning av tobakskonsumtionen än på åtgärder för minskning

av tobakskonsumtionen. Statsbidraget till NTS uppgår inte till 2 % av

det belopp som årligen används för tobaksreklam. För att den bristande balansen

skall kunna förbättras vore det önskvärt att den kommersiella tobaksreldamen

kunde upphöra eller ges en väsentligt minskad omfattning

samt att den dolda reklamen i möjligaste mån minskades. Om den kommersiella

reklamen inte kan fås att upphöra helt, är det angeläget att dess utformning

kan förändras. Försöket till självsanering genom den fr. o. m. 1965

gällande, inom branschen överenskomna reklambegränsningen har fungerat

mindre väl. Det vore också önskvärt med en kraftig förstärkning av resurserna

för information om tobakens skadeverkningar. NTS har under de

senaste åren utfört ett omfattande arbete när det gäller att utarbeta former

för emotionellt engagerande information. Eftersom denna verksamhet har

haft karaktären av ett pionjärarbete, skulle NTS behöva få ekonomiska resurser

för att genomföra en vetenskaplig analys av denna och att vidareutveckla

den. NTS skulle dessutom behöva få resurser att komplettera sin

verksamhet med en mera reklambetonad, propagandamässig motreklam mot

tobak.

NTS uttalar slutligen att föreningen instämmer i de synpunkter som

framförts i motionerna, att föreningen finner det väsentligt både med kraftåtgärder

mot tobaksreklamen och med motreklam och information om tobakens

skadeverkningar samt att dessa frågor noga bör beaktas i samband

med det utredningsarbete som torde bli aktuellt i anledning av riksdagens

beslut beträffande andra lagutskottets utlåtande nr 48: 1968.

Vin- och spritcentralen erinrar om att 1961 år nykterhetslagskommitté i

sitt slutbetänkande angående alkoholreklamen framlagt ett förslag som innebär

särskilda begränsningar vid reklam för spritdrycker och såsom ett

alternativ skisserat ett förslag innebärande förbud mot spritreklam. Spritcentralen

tillstyrkte det alternativa förslaget och har inte anledning att ändra

inställning. Enligt bolagets mening synes något ytterligare utredningsarbete

inte vara erforderligt, varför hinder inte torde möta för Kungl. Maj :t

att framlägga proposition i ärendet för riksdagen.

Utskottet

Motionärerna hemställer att i de utredningar som riksdagen begärt angående

åtgärder för att minska tobakskonsumtion och om förbud mot reklam

för spritdrycker måtte beaktas motionärernas synpunkter rörande direkt

motreklam.

I de av utskottet inhämtade yttrandena framhålles av socialstyrelsen, att

de upptagna frågorna om reklamens och informationens betydelse är av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969

stort allmänintresse och att de bör bli föremål för utredning, samt av skolöverstyrelsen,

att det är angeläget att frågorna tas upp till allvarligt övervägande

av statsmakterna. Centralförbundet för nykterhetsundervisning anser

den angelägnaste uppgiften vara en kraftig upprustning av den upplysning

som redan bedrivs, och Nationalföreningen för upplysning om tobakens

skadeverkningar finner det väsentligt både med kraftåtgärder mot

tobaksreklamen och med motreklam och information om tobakens skadeverkningar.

Vin- och spritcentralen anser förslag kunna framläggas för

riksdagen beträffande förbud mot spritreklam utan ytterligare utredningsarbete.

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 behandlar motioner om åtgärder

för att minska tobakskonsumtionen. I utlåtandet uttalas att målsättningen

ur folkhälsosynpunkt bör vara att hålla förbrukningen av tobak nere

och framför allt begränsa ungdomens tobakskonsumtion men att åtskilliga

komplicerade forskningsproblem måste lösas innan målsättningen kan förverkligas.

Vidare framhålles att upplysningsverksamhet är ett nödvändigt

komplement till forskningen samt att ytterligare åtgärder i syfte att effektivisera

informationen bör övervägas. Lagutskottet uttalar slutligen att utskottet

kommit till den uppfattningen, att hela frågekomplexet beträffande

konsumtionen av tobaksvaror bör bli föremål för utredning. Riksdagen biföll

utskottets hemställan om utredning av frågan om åtgärder för att minska

tobakskonsumtionen. Tillsättandet av en utredning med anledning av riksdagens

hemställan har ännu inte skett men förbereds inom finansdepartementet.

Beredningsutskottet förutsätter att den utredning som riksdagen begärt

om hela frågekomplexet angående tobakskonsumtion även tar upp sådana

synpunkter angående motreklam, som framförts i motionerna och som utskottet

liksom remissinstanserna finner beaktansvärda. Utskottet finner därför

inte skäl tillstyrka motionerna i den del de avser motreklam mot tobakskonsumtion.

Bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande nr 56 år 1968 över motioner

angående bl. a. förbud mot reklam för alkoholhaltiga drgcker att utskottet

tidigare uttalat kritik mot alkoholreklamen, och att den utredning av frågan

som verkställts har tillkommit på utskottets förslag. Den ledde dock inte

till att någon proposition framlades, utan utredningsbetänkandet överlämnades

till alkoholpolitiska utredningen för ytterligare överväganden. Bevillningsutskottet

ansåg att spritdrycksreklamen från såväl allmänna som nykterhetspolitiska

synpunkter måste betecknas som stötande och fann att

snara åtgärder borde vidtas mot denna reklam och att frågan härom borde

lösas utan ytterligare utredning. Denna ståndpunkt innebar inte att den

alkoholpolitiska utredningen fråntogs uppdraget att överväga de allmänna

principerna för den framtida alkoholreklamen men att dessa överväganden

borde äga rum utifrån de ändrade förutsättningar som ett reklamförbud mot

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1969

spritdrycker innebär. Övriga i motionerna aktualiserade frågor rörande reklam

för vin och Öl samt smygreklam fann bevillningsutskottet vara av mera

svårbedömbar karaktär, och dessa borde därför övervägas av alkoholpolitiska

utredningen innan riksdagen tog någon ståndpunkt. Bevillningsutskottet

hemställde om förslag till 1969 års vårriksdag beträffande förbud mot

reklam för spritdrycker. Riksdagen biföll denna hemställan.

Då riksdagen sålunda nyligen hemställt om förslag av Kungl. Maj :t om

förbud mot reklam för spritdrycker och då riksdagen ej förutsatt ytterligare

utredning av frågan finner sig beredningsutskottet ej kunna tillstyrka bifall

till motionsyrkandet i denna del.

Det ankommer på alkoholpolitiska utredningen att ta ställning till övriga

frågor rörande reklam för alkoholhaltiga drycker.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna I: 875 och II: 1010 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Peterson

(fp), Axel Kristiansson (ep), Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson

(s), Ernst Olsson (ep)*, Ove Karlsson (s), Blomquist (m), fru Grethe Lundblad

(s), herrar Axelson (fp) och Ingvar Andersson (m)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i

Borrby (ep), Rimås (fp), fru Hörnlund (s)*, herrar Johansson i Skärstad

(ep), Wiklund i Härnösand (s)*, Hyltander (fp), Green (s), Rosqvist (s)

och Björck i Nässjö (in)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.