Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om intensifierad forskning och upplysning om allergier.

1969-04-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:36, Utlåtande i anledning av motioner om intensifierad forskning och upplysning om allergier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motioner om intensifierad forskning

och upplysning om allergier.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1: 881 av fröken Pehrsson och herr Andreasson samt II: 1009 av fru Nilsson

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

angående intensifierad forskning och upplysning om allergier.

Motionärerna anför att utbredningen av allergiska åkommor tycks öka

varje år. Många av de nya material — bl. a. nya syntetfibrer — som introducerats

på marknaden tycks göra att latenta allergibesvär förvärras. Även

tvättmedel kan ha betydande skadeverkningar av denna art. Allergisjukdomarna

påverkar inte bara människans fysiska utan även hennes psykiska

hälsa.

Motionärerna uttalar att en intensifierad forskning hehövs för att man

skall komma underfund med allergiernas orsaker och verkningar. Eventuella

samband mellan allergier och saväl psykiska som sociala anpassningssvårigheter

synes behöva utredas. Ökade kunskaper om allergiframkallande

substanser i vår miljö skulle ge bättre möjligheter att förhindra ohälsa.

Intensifierad upplysning om allergier är ett nödvändigt komplement till ökad

forskning inom detta område.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen,

som bilagt utlåtanden av professorn Anders Grönwall vid akademiska sjukhuset

i Uppsala i vad avser frågan om intensifierad forskning om allergier,

av docenten Lars Irnell vid samma sjukhus i vad avser eventuella samband

mellan allergier samt psykiska och sociala anpassningssvårigheter samt av

professorn Åke Nilzén vid karolinska sjukhuset beträffande allergiframkallande

substanser i miljön. Vidare har utskottet berett Riksförbundet mot

allergi tillfälle att yttra sig.

Professor Anders Grönwall anför bl. a. följande:

När det gäller de allergiska sjukdomarna och strävandena att utvidga och

fordjupa allergiforskningen torde det vara berättigat att i stort sett karakterisera

situationen så att det under de senaste årtiondena inte framkommit

forskningsresultat, som i större omfattning påverkat vården av de allergi
1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

sjuka eller i övrigt påverkat dessas situation. Detta trots ett mycket intensivt

internationellt forskningsarbete, som givit många uppslag, som prövats och

fortfarande prövas med hänsyn till sin kliniska tillämpning.

Den allergologiska diagnosliken vilar framför allt på sedan ganska länge

kända metoder att påvisa patienternas överkänslighet för vissa yttre faktorer

s. k. allergener, nämligen på patienterna utförda hudtester och s. k. provokationstester,

som riktar sig mot särskilda organ i syfte alt pröva dessas

benägenhet att reagera med allergiska manifestationer. Man har länge strävat

att ersätta dessa metoder och i stället komma fram till användbara laboratoriemetoder.

Förhoppningarna har särskilt knutits till den moderna biokemiska

och immunologiska forskningens resultat. Detta har emellertid inneburit

ett långsiktigt och mycket omfattande utvecklingsarbete, som ännu

inte givit praktiska resultat.

Behandlingen vid allergiska sjukdomar grundar sig till stor del på sedan

länge kända förhållanden beträffande överkänslighet mot olika allergen.

Man försöker profylaktiskt ordna så att patientens kontakt med allergener

minskas eller hindras och man genomför s. k. hyposensibilisering, vilket

innebär, att man minskar känsligheten genom att vid upprepade tillfällen

inspruta ökande mängder av det allergen patienten är känslig för. Vidare

kan man använda behandlingar, som inte på detta sätt riktar sig mot sjukdomsorsaken

utan mot sjukdomens symptom. Läkemedelsindustrien har utvecklat

nya och bättre sådana medel och här skall särskilt nämnas ACTHocli

cortisonpreparaten, vilka alla utan tvekan inneburit bättre behandling

av allergitillstånden. De har emellertid icke givit mycket bidrag till frågan

om de allergiska sjukdomarnas natur och innersta orsaker.

En intensifierad forskning beträffande de allergiska sjukdomarna kan

tänkas utformad på olika sätt beroende på att dessa sjukdomar utgöres av

eu förhållandevis oenhetlig grupp av sjukdomar, som drabbar olika organ

och som kan förmodas ha olika orsaker och mekanismer även om överkänslighet

mot olika ämnen är ett för dem alla gemensamt grundfenomen. Forskningen

kan inriktas på att avslöja allergiernas innersta natur och de grundläggande

mekanismerna för de allergiska manifestationerna. Den kan också

inriktas på bättre läkemedel för att hindra eller häva de allergiska manifestationerna

eller på den socialmedicinska problematik, som ofta blir ett avgörande

belastande moment för dessa ofta kroniskt sjuka patienter. Det är

rimligt att dessa olika möjligheter beaktas, men det är på samma gång ovedersägligt,

att en forskning som radikalt skall kunna ändra de allergisjukas

situation måste inrikta sig på den grundläggande frågan om de allergiska

sjukdomarnas natur. Situationen inom allergiforskningen är för närvarande

också sådan, att det är i detta avseende som man har särskilda skäl att

förvänta sig framsteg.

Man har länge vetat, att allergenerna hos den sjuke ger upphov till bildandet

av s. k. reaginer, som i sin tur blir orsaken till att patienten med tiden

kommer att reagera mot det allergen, vars inverkan han tidigare utsatts för.

De senaste årens forskning har medfört att man kunnat identifiera och isolera

reaginerna ur immunglobulin som ett specifikt äggviteämne, som benämnts

IgE. Det har visats att koncentrationen av IgE ligger högre i blodet

vid allergiska sjukdomar än vid icke allergiska sjukdomar. Detta har varit

möjligt genom att en ny metod utvecklats för att i blodet påvisa de utom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969 3

ordentligt låga koncentrationer, som det här är fråga om. Detta framsteg,

till vilket svenska forskare lämnat stora och avgörande bidrag, är utan tvekan

att beteckna som en medicinsk upptäckt. Den visar klart, vilken immunologisk

mekanism det är fråga om, och den har skapat en helt ny grund

för allergiforskningen. En mängd allergologiska frågeställningar kan angripas

pa ett helt annat och säkrare sätt än tidigare. Detta kommer givetvis att

göras här i landet, men nyheten kommer snabbt att sprida sig och bli föremål

för vidare bearbetning i laboratorier och sjukhus i många länder.

Studierna av IgE är således av stor grundläggande betydelse. De belyser

emellertid inte den kliniskt viktiga frågan om den specifika effekten av olika

slags allergener, som ger den vid allergi typiska skillnaden (specificiteten)

i känslighet mot vissa växter, katt, hund, mjöl etc. En metod som möjliggör

dylika studier har också utarbetats, och resultat kommer att framläggas

över olika allergeners specificitet. Härvid har man möjlighet till kvantitativa

bedömanden till skillnad mot vad tidigare varit fallet, då man arbetade

med i det närmaste helt odefinierade allergenextrakt.

I motionerna framhålles överkänsligheten mot många olika ämnen i vår

omgivning. Huruvida de här beskrivna framstegen berör alla dessa sjukdomar

är osäkert. Detta är delvis en fråga om definition av allergibegreppet.

Så kallad kontaktallergi, som framkallas vid beröring med olika kemiskt

sett enklare ämnen, erhåller en celltoxisk verkan. Denna är förmedlad via

immunologiskt präglade celler och ej via reaginer i serum, och reaktionen,

som är helt skild från den vid t. ex. astma och hösnuva, kan visa sig falla

utanför det egentliga allergibegreppet. Det har dock visat sig, att överkänslighet

mot en del ämnen som användes som läkemedel beror i vissa fall på

den ovan beskrivna mekanismen med reaginer i blodet. Ett exempel härpå är

överkänslighet mot penicillin.

Sammanfattningsvis anför professor Grönwall, att vi just nu står i ett

skede av allergiforskningens utveckling, som karakteriseras av viktiga framsteg

och snabb utveckling. De svenska forskarnas betydelsefulla bidrag beror

till stor del på utvecklingen inom den immunologiska grundforskningen.

Att de varit i stånd till att deltaga i arbetet i den främsta forskningsfronten

beror i sin tur på att man i Sverige genom statens medicinska forskningsråd

givit stöd till immunologisk och allergologisk forskning. Man har gjort

en satsning på allergiforskning, som givit och kommer att ge en mycket god

utdelning. Om man från statsmakternas sida önskar ge allergiforskningen

ökat stöd — vilket i nuvarande läge synes kunna bli en osedvanligt god

forskningsinvestering — finns här i landet en mycket kvalificerad forskargrupp,

vars krets håller pa att vidgas. En ökad medelsanvisning åt det

medicinska forskningsrådet med hänsyn till allergiforskningens behov synes

vara mycket väl motiverad.

Docent Lars Irnell har efter samråd med professorn Ragnar Berfenstam

anfört bl. a. följande:

I praktiskt socialmedicinskt arbete möter man ofta sociala problem hos

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

patienter med allergiska sjukdomar, vilka inte sällan förorsakar långa sjukhusvistelser

och långa sjukskrivningsperioder. Det kan gälla astmapatienter,

som måste byta arbete på grund av sjukdomen; det kan gälla patienter

med yrkesallergi, som inte kan fortsätta inom tidigare yrke, utan måste,

ofta med arbetsvärdens hjälp, söka sig till nya sysselsättningar. För yngre

människor, som får lägga om sin utbildning, uppstår ofta svåra sociala problem.

Sådana problem är kanske än vanligare för de äldre, som i regel är

svåra att omplacera och där en lämplig sysselsättning kanske inte står att

uppbringa på den ort där de är boende. Exemplen kunde mångfaldigas, men

här skall endast framhållas, att för alla dessa patienter medför de allergiska

sjukdomarna och deras sociala konsekvenser i viss utsträckning risk för

uppkomst av psykiska insufficienstillstånd.

I yttrandet redovisas vissa slutsatser, som kunnat dragas från två vid

socialmedicinska institutionen, medicinska kliniken och lungkliniken, akademiska

sjukhuset, utförda studier rörande bronkialastmans långtidseffekt

på social anpassning. Det uttalas bl. a., att astmans sociala konsekvenser

kanske särskilt tydligt framgår av att ungefär var fjärde man i det ena av

undersökningsmaterialen varit tvungen att upphöra med förvärvsarbete och

sjukpensioneras samt att dessutom var tredje man har måst byta yrke eller

sysselsättning. Sammanfattningsvis kan dock sägas, att en god social anpassning

tycks föreligga hos denna patientgrupp, trots en ofta långvarig och

svår sjukdom. Resultaten har dock i vissa avseenden visat, att många uppnått

en tillfredsställande social situation först sedan astman, efter att under

ett varierande antal år ha varit svårartad, kommit in i ett lugnare skede.

En sådan gynnsam utveckling har en övervägande del av patienterna visat.

Professor Nilzén anför bl. a., att det inte råder någon tvekan om att allergifallen

ökar. Sjukdomssymptom, som man i allmänhet inte sätter i samband

med allergiska reaktioner, visar sig inte sällan ha allergisk etiologi,

och under senare år har sjukdomar förekommit, som varit synnerligen

svårförståeliga, men som så småningom kunnat bevisas vara allergiska till

sin genes.

Beträffande tvättmedel, som omnämnts i motionerna, kan sägas, att de i

dag tack vare industriell och akademisk forskning inte spelar någon väsentlig

roll som allergiframkallare. De besvär de förorsakar på hud och slemhinnor

är huvudsakligen av fysikalisk-kemisk-toxisk natur. Personer lidande

av eksem och övre luftvägsbesvär får för den skull ibland besvär vid

konlakt med dylika ämnen. Genom maskinell framställning och maskinell

tvätt minskar emellertid även dylika påverkningar alltmer.

Syntetfibrer i sig själva ger aldrig allergiska besvär. Tillsatsämnen såsom

färger och impregneringsmedel är däremot allergiframkallande.

Vår omgivning innehåller riklig mängd ämnen, som kan orsaka allergiska

besvär.

Kontaktämnen på hud och slemhinnor är legio och då flera tusentals kemikalier

fram ställes årligen och utsändes i produktionen är det omöjligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969 5

att kortfattat ge en föreställning om de svårigheter som möter patient och

sjukvårdspersonal vid uppspårandet av aktuella ämnen. År efter år uppstår

även problem genom att kemiska substanser, som kommer i kontakt med

huden, orsakar överkänslighet mot ljus.

Våra vanligaste allergener är följande: salter av krom, kobolt och nickel;

formalin, parafenylendiamin, balsamer, terpener, neomysin och andra lokalantibiotika,

antimikrobiella medel, organiska färgämnen, kvicksilverhaltiga

konserveringsmedel såsom merthiolat, antiparasitära medel varav DDT är

mest känt, fotografiskt material, epoxyhartser, gummikemikalier, parfymer

och mer eller mindre okända ämnen i »hygieniska artiklar» och i kosmetiska

preparat. Dussintals kemiska ämnen finnes i flera av ovannämnda

grupper, t. ex. i gummi, plast, textilier.

Gas och partiklar i luften förorsakar hos allergiska personer åtskilliga

besvär. Man kan inte alltid fastställa att det rör sig om verkliga allergiska

reaktioner. Sålunda finnes det en mycket stor grupp människor som får

övre luftvägsbesvär i form av astma och snuva vid inandning av luftföroreningar.

Vanligast bland dessa är: inomhus tobaksrök och utomhus sannolikt

svavelhalten i luften. 1 allmänhet är dessa besvär akuta, men kan bli mycket

långdragna speciellt om luftföroreningarna blir höggradiga. Jag vill

påpeka att människor med luftvägsallergier synes ha sänkt retningströskel

för dylika fysikaliska retningar och detta utgör ett allvarligt problem.

En speciell grupp människor har nedärvd allergisk sjukdom. Dessa personer

får sina symtom efter förtäring av olika födoämnen, inandning av

t. ex. damm, djurhår, pollen, mögel.

Diagnostiken och behandlingen är här ganska väl utvecklad och senare

tids landvinningar genom allergologiens ianspråktagande av farmakologiska

och immunologiska metoder har ytterligare givit diagnostiken hjälpmedel.

Fortfarande finnes dock inga möjligheter att uppspåra alla allergiframkallande

ämnen genom diagnostiska metoder.

Relativt få nya födoämnen framställes, men då många kemiska substanser

användes för konservering av dem eller utnyttjas för att göra dem mera

attraktiva blir det allt svårare att finna aktuella allergener, speciellt som

varudeklarationen är relativt bristfällig och även förpackningstekniken tillför

födoämnen substanser, som kan vara av allergen verkan.

Läkemedel för injektion eller intagning orsakar allt flera problem. Läkemedelsfirmorna

utför en mycket förnämlig forskning för att eliminera potentiella

risker. Det torde emellertid vara en omöjlighet att helt undanröja

allergeniteten hos kemiska substanser som har biologisk aktivitet. Man får

alltså i fortsättningen räkna med att läkemedelsbiverkningar av allergisk

natur kommer att öka i takt med nya läkemedels konstruktion.

I yttrandet framhålles att det är ett mycket svårt problem för patient och

sjukvårdande personal att uppspåra allergen i vardagsprodukter, födoämnen

m. m. Man kan inte alltid erhålla deklaration på tillsatsämnen, då antingen

fabrikanten inte vet vilka ämnen som finns i produkten eller är obenägen

att ge upplysning därom. Mycket värdefullt vore om deklarationsplikt

infördes och att sträng kontroll ordnades av opartisk instans.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

Slutligen framhålles i yttrandet, att forskningen rörande allergier bör intensifieras

inte blott vad gäller diagnostisering av sjukdomsyttringar av atopisk

natur, dvs. huvudsakligen farmakologisk och immunologisk forskning,

utan även i fråga om allergiska kemikalieangrepp av annan natur på cellsystem.

Socialstyrelsen ansluter sig i vad avser frågan om intensifierad forskning

om allergier till de av professor Grönwall uttalade synpunkterna och uttalar

att de av svenska forskare utarbetade nya metoderna för att i blodet påvisa

särskilda äggviteämnen, s. k. reaginer, som i ökad mängd förekommer i blodet

hos allergisjuka personer, har skapat en helt ny grund för allergiforskningen

och synes ge möjlighet till väsentligt mer objektiv undersökning av

allergisjuka personer än vad man tidigare kunnat åstadkomma. I likhet

med professor Grönwall har styrelsen uttalat att ett ökat stöd åt allergiforskningen

i nuvarande läge synes kunna bli en osedvanligt god forskningsinvestering.

Styrelsen uttalar vidare att en information om vilka ämnen som är speciellt

farliga kan ernås endast som resultat av undersökning och forskning

på ämnen och artiklar som utlöser reaktioner. Forskning är således basen

för en upplysningsverksamhet om vilka ämnen som speciellt ofta utlöser

överkänslighetsreaktioner. Upplysning om sådana ämnen ingår som ett naturligt

led i all upplysningsverksamhet om hälsorisker. Information sker

bl. a. inom den intresseförening som är speciellt inriktad på allergiframkallande

ämnen och som utger tidskriften Allergi. Det är dock uppenbart att

det i många fall är ett mycket svårt problem såväl för patienten som för den

sjukvårdande personalen att uppspåra allergiframkallande ämnen. Med

hänsyn till den tekniska utvecklingen bör givetvis upplysning om risker för

allergiska reaktioner understrykas särskilt vid användningen av kemisktekniska

preparat i vardagen och i industrin. Fabrikanter av kemisk-tekniska

preparat bör vid sin framställning av preparat undvika kända ämnen

som utlöser allergiska reaktioner.

Styrelsen uttalar sammanfattningsvis att en intensifierad forskning rörande

de allergiska sjukdomarna och deras djupare natur är väl motiverad.

Riksförbundet mot allergi anför, att det under de fjorton år som riksförbundet

bedrivit sin verksamhet har framgått allt klarare, att forskningen

och upplysningen inom detta sjukdomsområde är synnerligen eftersatta.

Detta är desto mera allvarligt, som lokala undersökningar och erfarenheter

tyder på en tilltagande utbredning av allergier av olika slag, ej minst

förorsakade av nästan dagliga nya ämnen och produkter inom bl. a. kemisk-teknisk,

byggnads-, matvaru-, textil- och läkemedelsindustri.

Riksförbundet har dels insamlat och utdelat medel till forskningsstipendier,

dels bedrivit upplysningsverksamhet, särskilt bl. a. beträffande yrkesallergier

och vård av de allt flera astmasjuka barnen. Behovet härav har vi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

7

sat sig vara mycket stort. Okunnigheten om de påträngande yrkesallergiproblemen

är påtaglig på arbetsplatserna, och läkarnas forskningsresurser

är högst otillräckliga.

Riksförbundet anför vidare, att den nationalekonomiska förlusten genom

allergisjukdomarna kan belysas av att enbart de 3 000 förtidspensionärerna

på grund av astma svarar för ett bortfall av cirka 1 milj. arbetsdagar per

år. Konsekvenserna för dem som besväras av allergier utan att därför vara

invalider är självfallet långt större. Graden av härav följande psykisk och

ekonomisk belastning för stora grupper av vårt folk är otillräckligt utredd.

Riksförbundet uttalar att det måste vara ett klart intresse från samhällets

sida att genom utredning och stöd åt intensifierad forskning och

upplysning komma till grunden med allergisjukdomarnas art och verkningar.

Halvmesyrer ger ej tillräcklig hjälp och är oftast kostsamma. Prioritetsgraden

är hög, eftersom det gäller en ökande, allvarlig folksjukdom,

som drabbar alla åldrar. Riksförbundet vill sålunda kraftigt uttala sig för

bifall till motionärernas hemställan.

Utskottet

Motionärerna anhåller om utredning angående intensifierad forskning och

upplysning om allergier.

Av remissyttrandena framgår, att nyligen vunna medicinska framsteg, till

vilka svenska forskare lämnat stora bidrag, har gjort det möjligt att nu angripa

en mängd allergologiska frågeställningar på ett helt annat och säkrare

sätt än tidigare. Utskottet har även inhämtat, att statens medicinska forskningsråd

i hög grad uppmärksammar detta forskningsområde och under

den senaste femårsperioden i det närmaste fördubblat anslagen till allergologisk

forskning.

De allergiska sjukdomarna förorsakar ofta svåra lidanden och leder i

många fall till invaliditet. Det är enligt utskottets mening ett väsentligt samhällsintresse,

att ett tillfredsställande stöd lämnas åt forskning som kan bidraga

till effektivare insatser mot dessa sjukdomar. Det är också av stor

betydelse att upplysning bedrivs rörande allergiska sjukdomar och de hälsorisker

som i detta avseende kan vara förenade med olika ämnen och varor.

Sådan information kan, förutom genom frivilliga insatser och företagshälsovården,

ske t. ex. genom socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation

och arbetsmedicinska institutet.

Utskottet delar motionärernas synpunkter rörande behovet av intensifierad

forskning och upplysning om allergier. Någon utredning av den art motionärerna

föreslagit synes emellertid inte påkallad. Utskottet finner sig således

inte böra tillstyrka motionerna utan hemställer,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

att de likalydande motionerna I: 881 och II: 1009 icke föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Peterson

(fp), Karl Gustav Pettersson (s), Ernst Olsson (ep), Nyquist (s)*, Ove

Karlsson (s), Blomquist (m)*, fröken Pehrsson (ep)*, herrar Richardson

(fp)* och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Haglund

(s)*, Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), Johansson i Simrishamn (s),

Andersson i Örebro (fp), Hugosson (s), Johansson i Växjö (ep), Green (s),

Aldén (s) och Rosqvist (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.