Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om riktlinjer för en samordnad skärgårdspolitik i Stockholms skärgård.

1969-04-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:39, Utlåtande i anledning av motioner om riktlinjer för en samordnad skärgårdspolitik i Stockholms skärgård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av motioner om riktlinjer för en samordnad

skärgårdspolitik i Stockholms skärgård.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 361

av herr Virgin m. fl. samt 11:412 av herr Bohman m. fl. hemställes att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att en utredning snarast tillsättes i syfte

att uppdraga riktlinjer för en samordnad skärgårdspolitik i Stockholms skärgård

och framlägga de förslag till författningsändringar eller i andra hänseenden som

kan befinnas motiverade för att tillgodose de i motionerna angivna syftena.

Motionärerna framhåller att olika intressen bryts emot varandra i skärgårdsområdena.

Den bofasta befolkningen, de många stadsbor som tillbringar en stor del av

året på fasta boställen i skärgårdslandskapet samt det stora antal friluftsfolk som

besöker dess öar och vatten utgör tre intressegrupper med såväl sammanfallande

som divergerande krav på skärgårdspolitikens inriktning. Den nuvarande skärgårdsbefolkningen

har en övervägande starkt kritisk inställning till myndigheternas

handlande exempelvis beträffande frågor om byggnadslagstiftning i skärgården.

En ohämmad exploatering av skärgårdarna med intensiv bebyggelse som följd kan

icke komma i fråga. Det fordras planering och styrning, men de åtgärder som vidtagits

för att minska antalet fritidshus har varit alltför drastiska.

Motionärerna anför vidare att också ekonomiska medel saknas. Planeringen

skall ej genomföras och bekostas av markägarna utan samhälleliga initiativ krävs.

Lånefonder eller direkta bidrag till skärgårdskommunerna kan bli erforderliga.

Härutöver krävs en total planering av hela skärgårdsområden med indelning i zoner

för bebyggelse, rörligt fritidsliv, företagsamhet osv. Den mark som vid en

sådan planläggning reserveras för det rörliga fritidslivet skall lösas in av samhället,

så att skärgårdsbefolkningen får ersättning. Förutsättningen för att kunna behålla

en levande skärgård är att avfolkningen upphör. Indragningarna inom lots- och

fyrväsendet och rationaliseringar inom tullväsende och kustbevakning inverkar på

avfolkningen.

Vidare framhåller motionärerna att såväl de fritidsboende som turisterna förorsakar

skärgårdskommunerna kostnader för renhållning, service m. m. Hur de ekonomiska

relationerna mellan fritidsfolket och skärgårdskommunerna skall lösas

är en fråga, som snarast måste bli föremål för utredning liksom frågan om att hålla

vattnet rent. En rad andra problem såsom skärgårdens kommunikationer, speciellt

vintertid, anordnande av gästhamnar och helikopterlandningsplatser för sjöräddning1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

en, omhändertagande av fast avfall, vidtagande av åtgärder för att främja sjövett

m. m. måste också beaktas vid utformningen av en enhetlig skärgårdspolitik.

Motionärerna erinrar om en motion om särskilda planeringsåtgärder för utvecklingen

av skärgårdsområdena som allmänna beredningsutskottet (utlåtande nr

49/1968) behandlade och riksdagen avslog samt anför, att den nuvarande oklara

situationen med rådande motsättningar mellan skärgårdsbefolkning och myndigheter

motiverar att hela problematiken göres till föremål för en samlad bedömning,

som det bör ankomma på statsmakterna att verkställa. Syftet bör vara att utforma

en enhetlig skärgårdspolitik. Den nuvarande lagstiftningen kring bebyggelseplanering,

utformningen av bestämmelser för naturvårdsområden, strandlagens tillämpning

m. m. måste studeras beträffande Stockholms läns skärgårdsområde och justeringar

vidtagas i olika hänseenden. Slutsatser av ifragavarande studier torde

i tillämpliga delar kunna dragas även för andra skärgårdsområdens vidkommande.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från naturvårdsverket och

länsstyrelsen i Stockholms län samt berett Svenska kommunförbundet tillfälle att

yttra sig.

Naturvårdsverket påpekar att en del av de problem som tas upp i motionerna

redan är föremål för utredning i skilda sammanhang och anser inte behov föreligga

av ytterligare utredning.

Länsstyrelsen har inhämtat yttranden från länsarkitekten och överlantmätaren

i länet, Stockholms läns företagareförening, Stockholms läns hushållningssällskap

samt Stockholms turisttrafikförbund.

Länsstyrelsen instämmer för egen del helt i motionärernas mening att det är angeläget

att skapa möjligheter för människor att bo kvar i skärgården och där fa

sin utkomst. Nödvändigheten att hålla skärgården bebodd året runt är inte enbart

motiverad av en önskan att tillgodose fritidsbefolkningens behov och möjligheter

till service. Att ha en levande skärgård med bofast befolkning och möjligheten

till bosättning är också i hög grad ett egenvärde ur många andra synpunkter.

Mot denna bakgrund har länsstyrelsen initierat och medverkat i en rad utredningar

i syfte att på olika områden befrämja utvecklingen i skärgården. I fråga

om fysisk planläggning utgör den s. k. »Länsöversiktsplan 66», som även i huvudsak

samordnats med regionplaneringen en aktuell plan för naturvård, kulturminnesvård,

rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse i länet. Planen, som utarbetats

i samråd mellan länsstyrelsen, berörda länsexperter och regionplanekontoret i

Stockholms län, antogs av länsstyrelsen under våren 1967. Flera av de spörsmål

som motionerna nämnt har därefter behandlats av en arbetsgrupp. I maj 1968 har

uppdragits åt länsarkitekten och överlantmätaren att närmare utreda markanvändningen

av skärgårdsområdet, främst med sikte på naturvården och det rörliga friluftslivet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969 3

Länsstyrelsen anser att vidtagna åtgärder för att reglera markanvändningen varit

påkallade och nödvändiga för att få kontroll på utvecklingen och förhindra

att ytterligare värden ur naturvårdssynpunkt spolieras innan en fullständig kartläggning

och planering hinner att genomföras.

När det gäller den ekonomisk/sociala utvecklingen i skärgården, dvs. frågor

som rör näringslivet samt befolkningens service- och sysselsättningsförhållanden

har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 december 1958 uppdragit åt länsstyrelsen

att utreda och genom praktiska åtgärder söka förbättra försörjnings- och därmed

sammanhängande förhållanden för den bofasta befolkningen på de av länets skärgårdsöar

som saknar landförbindelser. Utredningen har belyst och kartlagt situationen

inom vissa näringsgrenar och olika serviceområden samt framlagt förslag

till förbättringsåtgärder. Utredningsarbetet har skett i nära samverkan med berörda

länsexperter, företagareföreningen, hushållningssällskapet, skogsvårdsstyrelsen

och lantbruksnämnden. Under utredningens gång har 17 framställningar till

Kungl. Maj:t gjorts under åren 1960—1965 i olika frågor rörande skärgårdsförhållandena.

Om nuvarande negativa utvecklingstendenser skall kunna hindras måste nya

ansträngningar vidtagas för att bredda försörjningsunderlaget och förbättra serviceförhållandena

i skärgården. Härvid måste alla förslag till etablering och utvidgning

av olika näringar och arbetsmöjligheter förutsättningslöst prövas.

I detta syfte har länsstyrelsen i januari detta år påbörjat en utredning för att

undersöka vilka möjligheter som här kan komma i fråga.

Länsstyrelsen vill särskilt understryka vikten av att de beslut som fattas i skilda

hänseenden rörande förhållandena i skärgården grundas på en för hela skärgårdsutvecklingen

långsiktig allsidig bedömning. Sålunda måste snäva ekonomiska motiv

stundom stå tillbaka och underordnas det samhällsekonomiska intresset.

Utredningen bör kunna ge en samlad överblick över de olika problem som finns

i skärgården och anvisningar om åtgärder för att komma till rätta med förhållandena.

Tillsammans med resultatet av den pågående utredningen om markanvändningen

bör den kunna bli grundval för en samordnad skärgårdspolitik. Länsstyrelsen

ifrågasätter därför om ytterligare åtgärder av de slag motionerna åsyftar är

nödvändiga.

Länsarkitekten har bl. a. anfört: Regionplanekontoret har under år 1967 färdigställt

en utredning angående service för fritidsboende, där bebyggelsen och dess

service undersökts med avseende på belägenhet, kommunikationer, antal boende

och detaljhandelns omsättning.

Länsarkitektkontoret arbetar tillsammans med länslantmäterikontoret för närvarande

på en strandutredning som berör frågor om markutnyttjande för naturvård

och rörligt friluftsliv inom saltsjökusten med skärgården i Stockholms län.

Med tanke på de utredningar som här nämnts och som pågår på länsplanet

och med hänsyn till de kommunala initiativen beträffande den översiktliga planeringen

anser länsarkitekten att dispositionen av olika delar av skärgården för be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

byggelse eller rörligt friluftsliv tillräckligt penetreras inom ramen för denna fysiska

planering.

Överlantmätaren framhåller bl. a. att de planeringar och utredningar som föreslagits

för skärgårdsområdet i motionerna i huvudsak redan synes ha blivit utförda

eller påbörjade. Samordningen har åtminstone hittills fungerat på ett acceptabelt

sätt. Överlantmätaren anser det därför inte behövligt med den av motionärerna

föreslagna speciella utredningen. Efter hand som det visar sig nödvändigt med

författningsändringar med hänsyn till förhållandena i länet får detta liksom hittills

anmälas till Kungl. Maj:t eller de centrala ämbetsverken.

Företagareföreningen erinrar om att föreningen sedan 1965 har en särskild skärgårdskonsulent,

vilkens huvudsakliga uppgift är att hålla kontakt med personer, som

har eller vill starta verksamhet i skärgården. Genom föreningens råd- och långivning

lämnas hjälp i tekniska, ekonomiska och kommersiella frågor m. m. Utvecklingstendenserna

hos de ca 115 båtvarven har kartlagts i samband med utredningar

baserade på intervjuer med samtliga företag, dels 1949, dels 1963. Föreningen

uttalar sin tillfredsställelse över att länsstyrelsen igångsatt en utredning för att

kartlägga skärgårdens näringsliv i syfte att förbättra skärgårdsbornas försörjningsförhållanden

och finner med anledning därav det i motionerna framförda önskemålet

om en utredning redan vara tillgodosett.

Hushållningssällskapet anför att sällskapet i sitt arbete inom skärgårdsområdet

strävat efter att försöka utveckla och förbättra sådana produktionsgrenar inom

jordbruk, trädgård och fiske, för vilka det finns eller kan skapas produktionstekniska

och marknadsmässiga förutsättningar samt att anpassa denna produktion

efter de enskilda företagarnas möjligheter till inkomster och sysselsättning med olika

servicefunktioner och andra arbeten i skärgården. Med hänsyn till det stora behov

som finns i skärgården av rådgivning och service inom jordbruk, trädgårdsbruk,

skogsbruk och annan företagsamhet understryker sällskapet nödvändigheten

av att det skapas ekonomiska och personella resurser för att tillgodose detta behov.

Turisttrafikförbundet anser att en utredning i enlighet med föreliggande motioner

avsevärt skulle bidraga till att underlätta för såväl statliga och kommunala myndigheter

som för enskilda företagare, när det gäller att på olika sätt både tillgodose

den bofasta befolkningens behov och få till stånd ett rationellt utnyttjande av

skärgården som turist- och rekreationsområde och tillstyrker därför motionerna.

Kommunförbundets styrelse har efter hörande av sin plandelegation anfört:

Den allmänna glesbygdsproblematik som aktualiseras i motionerna är icke något

speciellt för stockholmsskärgården utan återfinnes också på många andra håll i

landet. De allmänna glesbygdsfrågoma är under utredning i den av Kungl. Maj:t

tillsatta glesbygdsutredningen.

Flertalet av de delfrågor som motionärerna anser aktuella för en statlig skärgårdsutredning

handläggs av primärkommunerna antingen på grund av att uppgifterna

genom lagstiftning ålagts kommunerna eller också genom eget åtagande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

5

från kommunernas sida. Det finns enligt styrelsens mening inga skäl varför staten

skall draga upp särskilda riktlinjer för skötseln av dessa uppgifter inom Stockholms

skärgårdsområde. Visserligen har flera skärgårdskommuner ett litet invånarantal

och svag skattekraft, men åtgärder har redan vidtagits för en utjämning

med landet i övrigt, dels genom den pågående kommunindelningsreformen, dels

genom det gällande skatteutjämningssystemet. Primärkommunerna inom Stockholms

skärgårdsområde skall enligt den av Kungl. Maj:t fastställda planen för

Stockholms län vara nio. Förhandlingar pågår om att bilda ännu bärkraftigare enheter

genom sammanläggning av dels Norrtälje- och Hallstaviksblocken, dels Österåkers

och Vaxholms kommuner.

Karaktäristiskt för kommunerna eller de blivande kommunerna är att de består

av både omfattande glesbebyggelseområden av skärgårdstyp och rätt stora tätorter.

Det är därför för dessa kommuner en naturlig uppgift att utforma handlingsprogram

där hänsyn tas till de av motionärerna framhållna divergerande

kraven på skärgårdspolitikens inriktning.

De av motionärerna aktualiserade frågorna är — det understryker styrelsen —

stora och betydelsefulla. Åtgärder av olika slag behöver vidtas. Förbundsstyrelsen

menar emellertid att den pågående statliga utredningen samt primärkommunemas

och de kommunala regionala organens intresse och engagemang i dessa frågor

gör att någon sådan utredning som motionärerna föreslår ej behöver komma till

stånd. Motionerna avstyrkes.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet behandlade vid 1968 års riksdag motionsyrkande om särskilda planeringsåtgärder

beträffande utvecklingen i skärgårdsområdena. Utskottet erinrade i

sitt utlåtande (nr 49 år 1968) om arbetet med översiktlig fysisk riksplanering inom

kommunikationsdepartementet och expertgruppen för regional utredningsverksamhet

inom inrikesdepartementet. Utskottet fann angeläget att utvecklingen i skärgårdsområdena

uppmärksammades och uttalade att det arbete som beträffande

Stockholms skärgård pågick inom länsstyrelsen, landstinget och andra organ inom

länet gav ett värdefullt underlag för en planering i syfte att tillgodose både den

bofasta befolkningens behov och ett utnyttjande av skärgårdarna för rekreation

samt att planväsendets omdaning skulle ge förbättrade planeringsmetoder och

bättre möjligheter att styra utvecklingen. Utskottet farm ej påkallat med ytterligare

initiativ från riksdagens sida. Riksdagen godkände utlåtandet.

En särskild statlig utredning — arbetsgruppen för glesbygdsfrågor — har tillsatts

för att pröva och successivt lägga fram förslag till åtgärder för att förbättra

levnadsförhållandena för befolkningen i glesbygden, främst vad gäller den samhälleliga

servicen. Arbetsgruppen är sammansatt av företrädare för berörda departement

samt kommun- och landstingsförbunden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

Utskottet

Motionärerna hemställer om utredning beträffande riktlinjer för en samordnad

skärgårdspolitik i Stockholms skärgård.

Naturvårdsverket anser inte behov föreligga av ytterligare utredning vid sidan

av det utredningsarbete som bedrivs av länsstyrelsen i samarbete med andra organ.

Länsstyrelsen ifrågasätter om ytterligare åtgärder är nödvändiga vid sidan av den

större utredning omfattande hela skärgårdsproblematiken som länsstyrelsen påbörjat

i januari i år och som skall bedrivas i nära samverkan med övriga länsmyndigheter,

hushållningssällskapet, företagareföreningen och turisttrafikförbundet, kommunala

och interkommunala organ samt företrädare för skärgårdens intresseföreningar.

Kommunförbundet avstyrker motionerna och anser utredning obehövlig på

grund av den redan igångsatta statliga utredningen samt primärkommunernas och

de kommunala regionala organens intresse och engagemang i dessa frågor.

Få områden är enligt utskottets mening föremål för så intensiv uppmärksamhet

som Stockholms skärgård. Dess problem med avfolkning och sysselsättningssvårigheter

delas dock med ett stort antal glesbygdsområden. Arbetsgruppen för glesbygdsfrågor

arbetar för att förbättra levnadsförhållandena i dessa områden. Vidare

verkar länsstyrelsen i Stockholms län i samråd med statliga och kommunala

organ och andra instanser för att samordna både den fysiska planläggningen och

den ekonomisk-sociala utvecklingen inom hela skärgårdsområdet. Utskottet anser

inte att utvecklingen skulle påskyndas genom att någon ny statlig utredning tillsattes.

Utskottet vill härjämte erinra om det arbete som bedrivs beträffande översiktlig

fysisk planläggning av Stockholmstraktens regionplaneförbund och beträffande

trafiken av kommunalförbundet för Stockholms stad och läns regionala frågor.

Utskottet finner i likhet med vad som uttalades i utskottets utlåtande om planeringsåtgärder

i skärgårdsområdena inte påkallat med ytterligare initiativ från riksdagens

sida utan hemställer

att de likalydande motionerna I: 361 och II: 412 icke föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

7

Närvarande: från första kammaren: herrar Hedlund (s), Eric Peterson (fp),

Helge Karlsson (s)*, Karl Gustav Pettersson (s), Ernst Olsson (ep), Hansson (s)*,

Nyquist (s), Ove Karlsson (s)*, Blomquist (m), fröken Pehrsson (ep)*, herrar Axelson

(fp)* och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: herrar Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (m),

fru Ekroth (s)*, herrar Johansson i Skärstad (ep), Johansson i Simrishamn (s),

Andersson i Örebro (fp), Hugosson (s)*, Hyltander (fp)*, Andersson i Billingsfors

(s)*, Aldén (s) och Rosqvist (s).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Blomquist (m), Ingvar Andersson (m) och Nilsson i Bästekille (m), vilka

ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort lyda:

»Få områden har enligt utskottets mening varit föremål för så intensiv uppmärksamhet

som Stockholms skärgård. Dess storlek och säregna natur, till vilken

motsvarighet blott finnes i Ålands och Åbolands skärgårdar, samt dess närhet till

och lättillgänglighet för ett storstadsområdes befolkning har skapat problem och

intressekonflikter, som förklarar den utredningsverksamhet på olika nivåer och

de debatter mellan olika grupper, som pågått åtskilliga årtionden. Trots detta har

ännu icke någon enhetlig samordnande lösning kommit till stånd. Tvärtom har

meningsmotsättningarna i många hänseenden tillspetsats samt planerings- och miljöproblemen

ytterligare accentuerats. Så sent som vid sin behandling av liknande

motioner vid 1968 års riksdag fann utskottet angeläget, att utvecklingen i skärgårdsområdena

uppmärksammades men ansåg, att då pågående utredningsverksamhet

bl. a. inom länsstyrelsen i Stockholms län borde kunna utgöra värdefullt

underlag för den behövliga planeringen. I början av innevarande år har länsstyrelsen

likväl själv funnit nödvändigt komplettera tidigare pågående arbete med en

större utredning omfattande hela skärgårdsproblematiken.

Enligt utskottets mening kan statsmakterna icke längre undandraga sig sitt ansvar

för att de alltmer accentuerade skärgårdsproblemen får sin lösning. Pågående

regional och i övrigt avgränsad utredningsverksamhet har att utgå från gällande

rättslig reglering av den mängd frågor, som innefattas i ämnets komplex. Som motionärerna

framhåller måste emellertid en slutgiltig lösning förutsätta ändrade eller

nya lagregler i åtskilliga hänseenden. Särskilda planeringsregler kan befinnas erforderliga

och så angelägna, att resultatet av pågående översyn av byggnadslagstiftningen

icke kan avvaktas. Inte minst ersättningsfrågorna vid ianspråktagande av

enskild egendom eller förbud mot nyttjande av enskild mark kan behöva förbättras.

I miljövårdshänseende är nya för skärgårdsområdet speciellt avpassade regler

utomordentligt angelägna. Skärgårdskommunernas ansvar och därav betingade

ekonomiska förpliktelser gentemot sommarbefolkning och fritidsfolk måste klar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande^nr 39 år 1969

läggas. Naturvårdsproblemen i skärgårdsområdena avviker i många hänseenden

från vad som gäller i landet i övrigt.

Problemen torde vara i princip liknande i alla större skärgårdsområden. Av naturliga

skäl har de särskilt tillspetsats i Stockholms skärgård. Enligt utskottets mening

bör den utredning utskottet anser icke längre kunna anstå därför ge prioritet

åt Stockholms skärgårdsområde, men de åtgärder utredningen kan komma att

föreslå bör om möjligt vara av generell natur.

Med åberopande av vad som här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I: 361

och II: 412 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att en utredning

snarast tillsättes i syfte att uppdraga riktlinjer för en

samordnad skärgårdspolitik i Stockholms skärgård och framlägga

de förslag till författningsändringar eller i andra hänseenden

som kan befinnas motiverade för att tillgodose de i motionerna

angivna syftena.»

Tryckeribolaget Ivar Hteggström AB • Stockholm 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.