Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot engångsglas, m. m.
1969-02-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1969:4, Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot engångsglas, m. m.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1969
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot engångsglas,
m. m.
I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:878 av
fru Elvy Olsson m.fl. och II: 1003 av herr Larsson i Borrby hemställes att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att åtgärder vidtages
för förbud mot engångsglas samt att panten på returglas avsevärt
höjes.
Motionärerna anför att kritiken mot engångsglas ökat med dessas användning
och tar sikte på glasens bidrag till nedskräpningen i naturen och till ökningen
av sopmängd. Dessutom innebär engångsglasen avsevärda fördyringar
av renhållningsverkens sophantering. Även returglasen börjar få
karaktär av engångsglas genom den låga panten. Med anledning av riksdagsmotioner
har, fortsätter motionärerna, en utredning tillsatts med uppgift
att finna lösningar på nedskräpningsproblemen. Då utredningar erfarenhetsmässigt
tar lång tid, när så kontroversiella intressen som här skall
manövreras, är det väsentligt att arbetet med att bekämpa nedskräpningen
under tiden inte ligger nere med svårreparerbara miljöskador som följd.
Ett förbud mot engångsglas är ett oeftergivligt miljökrav och måste utfärdas
oavsett till vilket resultat den tillsatta utredningen kommer. Om ett förbud
skall få avsedd verkan krävs även att panten på returglasen höjs så
att inte dessa i stället får karaktären av engångsglas.
Tidigare behandling m. m.
Allmänna beredningsutskottet behandlade vid 1966 års riksdag i anledning
av fyra motionspar frågor angående användningen av engångsglas
samt angående åtgärder mot nedskräpning. Genom tre framställningar hade
samtidigt frågor om åtgärder mot nedskräpning med engångsförpackningar
och rörande omhändertagande och destruktion av sopor, engångsemballage
in. m. underställts Kungl. Maj :ts prövning. Framställningarna och remissmaterialet
fanns tillgängliga för utskottet vid dess behandling av motionerna.
Utskottet förordade i sitt utlåtande nr 3 år 1966 att en översyn företogs
i syfte att samordna och komplettera det utredningsmaterial som redan
förelåg eller skulle komma att framläggas inom kort. Utskottet uttalade
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 4
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1969
vidare att på grundval av en sådan översyn behövliga initiativ till ytterligare
utredning borde tagas utan tidsutdräkt. Vad särskilt gäller engångsförpackningarna
borde skälen för och emot restriktioner i någon form mot
användningen av engångsglas övervägas. Förslag hade framlagts om bl. a.
avgiftsbeläggning av glasen och om förbud mot deras användning för vissa
ändamål genom överenskommelse med fabrikanter och distributörer eller
genom lagstiftning. Enligt utskottets mening borde vid dessa överväganden
största vikt fästas vid konsumenternas intressen och önskemål. Såvitt utskottet
kunnat finna, var dessa önskemål och intressen icke klarlagda. Vad
beträffar engångsglasen hade bl. a. sådana åtgärder som åläggande för
distributörerna att bortskaffa begagnade glas, skärpning av nedskräpningsbestämmelserna
i naturvårdslagen, effektivare beivrande av förseelser mot
bestämmelserna samt ökad upplysning och propaganda föreslagits. En
allmän prövning av vilka åtgärder som kunde anses lämpliga för här ifrågavarande
syfte borde enligt utskottets mening företagas. Härvid borde även
övervägas möjligheten att genom en väl tilltagen s. k. pant på alla slag av
för vissa ändamål avsedda glas minska allmänhetens benägenhet att i naturen
lämna efter sig tomma, i många fall krossade, glas.
Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om översyn och utredning av vissa frågor rörande användningen av
engångsförpackningar och angående nedskräpningen m. m. Riksdagen biföll
utskottets hemställan.
Socialministern svarade den 3 november 1966 på en enkel fråga av herr
Andersson i Örebro om tidpunkten för tillsättande av den begärda utredningen
att frågan, som spände över ett stort ämnesområde, var under beredning
i berörda departement.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades i mars 1967 en kommitté
för att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning, m. m. I direktiven till
kommittén (Riksdagsberättelsen år 1968, S: 34), som antagit namnet Kommittén
för ett renare samhälle, anfördes bl. a.: »Om distributörer och tillverkare
av drycker blir skyldiga att ta tillbaka tomflaskorna på villkor, som
innebär en ekonomisk lockelse för konsumenten, bör en övergång till sådana
material (som är förenade med mindre olägenheter från allmänna synpunkter
än engångsglasen) främjas. Samma effekt kan väntas om särskilt farliga
emballagetyper belägges med avgift i någon form.» Sammanfattningsvis
uttalas i direktiven att det bör vara utredningens uppgift att pröva alla vägar
— upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning m. m. —
som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt.
På initiativ av Sveriges industriförbund tillsattes under hösten 1967
Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor. I gruppen ingår industriförbundet,
lantbruksförbundet, kooperativa förbundet, grossistförbundet,
livsmedelshandlarförbundet och förpackningsföreningen. Arbetsgruppens
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1969 3
syfte är att vara ett samlat kontaktorgan med den statliga utredningen.
Vid 1968 års riksdag väcktes motioner om skyldighet att inlösa engångsglas.
Utskottet uttalade i sitt utlåtande nr 8 år 1968 att denna fråga utgjorde
en endast med svårighet särskiljbar del av de frågor om engångsförpackningar
och nedskräpning, vilka ingående behandlas av en parlamentariskt
sammansatt kommitté, samt att förslag i berörda frågor kunde förväntas
inom relativt kort tid. Utskottet fann motionärernas önskemål därmed tillgodosedda
och avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.
Utskottet
I motionerna hemställes om åtgärder för förbud mot engångsglas och
om höjning av pant på returglas.
Med anledning av motioner i riksdagen tillsattes i mars 1967 Kommittén
för ett renare samhälle med uppgift att pröva alla vägar — också lagstiftning
som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt.
Enligt vad som upplysts från kommittén har förberedande undersökningar
avslutats och arbetet med förslag till åtgärder fortskridit så långt
att slutbetänkande beräknas föreligga under det första halvåret 1969.
Enär förslag till åtgärder för att minska nedskräpning genom engångsglas
kan väntas inom en nära framtid, finner utskottet ytterligare initiativ
från riksdagens sida inte vara erforderliga, utan utskottet hemställer
att de likalydande motionerna 1:878 och 11:1003 icke
föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s), Axel Kristiansson (ep)*, Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson
(s), Kilsmo (fp), fröken Stenberg (in), herr Ernst Olsson (ep), fru
Landberg (s)*, herrar Blomquist (in)* och Axelson (fp);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s)*, herrar Larsson
i Borrby (ep), Haglund (s), fru Hörnlund (s), fru Ekroth (s), herrar Johansson
i Skärstad (ep),*, Andersson i Örebro (fp), Hansson i Piteå (s),
Hugosson (s), Nilssion i Agnäs (in), fru Frsenkel (fp) och herr Häll (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.