Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot engångsglas, m. m.

1969-02-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:4, Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot engångsglas, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1969

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av motioner om förbud mot engångsglas,

m. m.

I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:878 av

fru Elvy Olsson m.fl. och II: 1003 av herr Larsson i Borrby hemställes att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att åtgärder vidtages

för förbud mot engångsglas samt att panten på returglas avsevärt

höjes.

Motionärerna anför att kritiken mot engångsglas ökat med dessas användning

och tar sikte på glasens bidrag till nedskräpningen i naturen och till ökningen

av sopmängd. Dessutom innebär engångsglasen avsevärda fördyringar

av renhållningsverkens sophantering. Även returglasen börjar få

karaktär av engångsglas genom den låga panten. Med anledning av riksdagsmotioner

har, fortsätter motionärerna, en utredning tillsatts med uppgift

att finna lösningar på nedskräpningsproblemen. Då utredningar erfarenhetsmässigt

tar lång tid, när så kontroversiella intressen som här skall

manövreras, är det väsentligt att arbetet med att bekämpa nedskräpningen

under tiden inte ligger nere med svårreparerbara miljöskador som följd.

Ett förbud mot engångsglas är ett oeftergivligt miljökrav och måste utfärdas

oavsett till vilket resultat den tillsatta utredningen kommer. Om ett förbud

skall få avsedd verkan krävs även att panten på returglasen höjs så

att inte dessa i stället får karaktären av engångsglas.

Tidigare behandling m. m.

Allmänna beredningsutskottet behandlade vid 1966 års riksdag i anledning

av fyra motionspar frågor angående användningen av engångsglas

samt angående åtgärder mot nedskräpning. Genom tre framställningar hade

samtidigt frågor om åtgärder mot nedskräpning med engångsförpackningar

och rörande omhändertagande och destruktion av sopor, engångsemballage

in. m. underställts Kungl. Maj :ts prövning. Framställningarna och remissmaterialet

fanns tillgängliga för utskottet vid dess behandling av motionerna.

Utskottet förordade i sitt utlåtande nr 3 år 1966 att en översyn företogs

i syfte att samordna och komplettera det utredningsmaterial som redan

förelåg eller skulle komma att framläggas inom kort. Utskottet uttalade

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1969

vidare att på grundval av en sådan översyn behövliga initiativ till ytterligare

utredning borde tagas utan tidsutdräkt. Vad särskilt gäller engångsförpackningarna

borde skälen för och emot restriktioner i någon form mot

användningen av engångsglas övervägas. Förslag hade framlagts om bl. a.

avgiftsbeläggning av glasen och om förbud mot deras användning för vissa

ändamål genom överenskommelse med fabrikanter och distributörer eller

genom lagstiftning. Enligt utskottets mening borde vid dessa överväganden

största vikt fästas vid konsumenternas intressen och önskemål. Såvitt utskottet

kunnat finna, var dessa önskemål och intressen icke klarlagda. Vad

beträffar engångsglasen hade bl. a. sådana åtgärder som åläggande för

distributörerna att bortskaffa begagnade glas, skärpning av nedskräpningsbestämmelserna

i naturvårdslagen, effektivare beivrande av förseelser mot

bestämmelserna samt ökad upplysning och propaganda föreslagits. En

allmän prövning av vilka åtgärder som kunde anses lämpliga för här ifrågavarande

syfte borde enligt utskottets mening företagas. Härvid borde även

övervägas möjligheten att genom en väl tilltagen s. k. pant på alla slag av

för vissa ändamål avsedda glas minska allmänhetens benägenhet att i naturen

lämna efter sig tomma, i många fall krossade, glas.

Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om översyn och utredning av vissa frågor rörande användningen av

engångsförpackningar och angående nedskräpningen m. m. Riksdagen biföll

utskottets hemställan.

Socialministern svarade den 3 november 1966 på en enkel fråga av herr

Andersson i Örebro om tidpunkten för tillsättande av den begärda utredningen

att frågan, som spände över ett stort ämnesområde, var under beredning

i berörda departement.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades i mars 1967 en kommitté

för att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning, m. m. I direktiven till

kommittén (Riksdagsberättelsen år 1968, S: 34), som antagit namnet Kommittén

för ett renare samhälle, anfördes bl. a.: »Om distributörer och tillverkare

av drycker blir skyldiga att ta tillbaka tomflaskorna på villkor, som

innebär en ekonomisk lockelse för konsumenten, bör en övergång till sådana

material (som är förenade med mindre olägenheter från allmänna synpunkter

än engångsglasen) främjas. Samma effekt kan väntas om särskilt farliga

emballagetyper belägges med avgift i någon form.» Sammanfattningsvis

uttalas i direktiven att det bör vara utredningens uppgift att pröva alla vägar

— upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning m. m. —

som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt.

På initiativ av Sveriges industriförbund tillsattes under hösten 1967

Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor. I gruppen ingår industriförbundet,

lantbruksförbundet, kooperativa förbundet, grossistförbundet,

livsmedelshandlarförbundet och förpackningsföreningen. Arbetsgruppens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1969 3

syfte är att vara ett samlat kontaktorgan med den statliga utredningen.

Vid 1968 års riksdag väcktes motioner om skyldighet att inlösa engångsglas.

Utskottet uttalade i sitt utlåtande nr 8 år 1968 att denna fråga utgjorde

en endast med svårighet särskiljbar del av de frågor om engångsförpackningar

och nedskräpning, vilka ingående behandlas av en parlamentariskt

sammansatt kommitté, samt att förslag i berörda frågor kunde förväntas

inom relativt kort tid. Utskottet fann motionärernas önskemål därmed tillgodosedda

och avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.

Utskottet

I motionerna hemställes om åtgärder för förbud mot engångsglas och

om höjning av pant på returglas.

Med anledning av motioner i riksdagen tillsattes i mars 1967 Kommittén

för ett renare samhälle med uppgift att pröva alla vägar — också lagstiftning

som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt.

Enligt vad som upplysts från kommittén har förberedande undersökningar

avslutats och arbetet med förslag till åtgärder fortskridit så långt

att slutbetänkande beräknas föreligga under det första halvåret 1969.

Enär förslag till åtgärder för att minska nedskräpning genom engångsglas

kan väntas inom en nära framtid, finner utskottet ytterligare initiativ

från riksdagens sida inte vara erforderliga, utan utskottet hemställer

att de likalydande motionerna 1:878 och 11:1003 icke

föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund

(s), Axel Kristiansson (ep)*, Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson

(s), Kilsmo (fp), fröken Stenberg (in), herr Ernst Olsson (ep), fru

Landberg (s)*, herrar Blomquist (in)* och Axelson (fp);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s)*, herrar Larsson

i Borrby (ep), Haglund (s), fru Hörnlund (s), fru Ekroth (s), herrar Johansson

i Skärstad (ep),*, Andersson i Örebro (fp), Hansson i Piteå (s),

Hugosson (s), Nilssion i Agnäs (in), fru Frsenkel (fp) och herr Häll (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.