Utlåtande i anledning av motioner angående skadeverkningarna av antibiotika.
1969-04-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1969:42, Utlåtande i anledning av motioner angående skadeverkningarna av antibiotika.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 42 år 1969
1
Nr 42
Utlåtande i anledning av motioner angående skadeverkningarna
av antibiotika.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:871 av herr Axel Kristiansson och herr Nils Nilsson samt 11:991 av herrar
Börjesson i Falköping och Sundman hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om åtgärder för undersökning om
antibiotikas skadeverkningar för människor.
Motionärerna anför, att antibiotika som regel tillsättes till djurfoder bl. a.
i nya avancerade anläggningar för animalieproduktion. Redan i små mängder
har vissa antibiotika visat sig stimulera tillväxten och ge ett allmänt förhöjt
infektionsskydd. Tillsats av antibiotika i färdigblandat foder från fabrikanten
står under kontroll av myndigheterna. Det saluföres också koncentrerat
foder med högre tillsatser av antibiotika och det är då svårt att kontrollera
om utblandning sker till föreskriven koncentration.
Metoden har enligt motionärerna följdverkningar, som betecknats som en
hotande fara för folkhälsan, dels genom att antibiotikarester via det slaktade
djurets kött kan tillföras människan och i hennes organism ge upphov
till allergier och liknande rubbningar, dels ock genom att kontinuerlig tillförsel
av antibiotika i små mängder främjar uppkomsten av resistenta bakteriestammar
vilka utvecklas såväl i det utfodrade djurets egen organism
som i dess omgivning och kan vara skadliga för människan. De resistenta
bakteriestammar som nu är ett stort problem på sjukhusen härrör enligt
motionärerna antagligen från de resistenta stammarna inom kreatur sskötseln.
Detta hotande problem jämställes av vissa forskare med biocidproblemet.
Mot denna bakgrund finner motionärerna ytterligt angeläget att tillsats
av antibiotika i djurfoder snarast möjligt förbjudes eller att metoder utforskas
som ej har de påvisade nackdelarna.
Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motionen II: 991.
Gällande bestämmelser m. m.
Tillverkningen av och handeln med fodermedel regleras genom förordningen
den 2 juni 1961 (nr 381) med tillämpningskungörelse den 6 juni
1962 (nr 301; ändrad genom kungörelse den 25 maj 1967 nr 215). Härutöver
gäller vissa tillämpningsföreskrifter som utfärdats av jordbruksnämnden
och av veterinärstyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 sand. Nr 42
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 42 år 1969
Enligt förordningen den 2 juni 1961 och tillämpningskungörelsen må ej
utan tillstånd av kontrollmyndighet (jordbruksnämnden) yrkesmässigt saluhållas
eller försäljas fodermedel försett med annat s, k. specialämne än
vitaminer. Med specialämne avses sådana ämnen, som är avsedda att tillsättas
fodermedel och ge detta en ny eller ändrad egenskap som är ägnad
att inverka på djurets tillväxt, hälsotillstånd eller prestationsförmåga. Tillståndet
skall enligt kungörelsen den 6 juni 1962 ha tillstyrkts av veterinärstyrelsen,
socialstyrelsen och statens institut för folkhälsan. Beträffande
fodermedel, vars bruksvärde helt eller huvudsakligen bestäms av dess halt
av specialämnen, gäller vidare att dessa fodermedel må av tillverkare eller
importör saluhållas eller försäljas till förbrukare endast i sluten förpackning
samt att förpackningen skall märkas med uppgift om arten och mängden
av ingående specialämnen.
I jordbruksnämndens cirkulär nr 83 år 1966 upptages de specialämnen
för vilka generellt tillstånd till saluförande och försäljning har medgivits.
Bland dessa preparat har penicillin inte upptagits.
I cirkuläret har också angivits den mängd specialämnen som generellt får
tillsättas olika foderblandningar. För antibiotikapreparaten är denna 10
gram per ton färdigt foder. I vissa fall har dock medgivits en högre halt.
Det gäller då främst foder med sådan sammansättning att det inte kan användas
utan men för djurets hälsa, om det inte blandas med annat foder i
sådan mängd att halten antiobiotika kommer att ligga ungefär vid de önskade
10 gram per ton. Härutöver medger cirkuläret högkoncentrerade antibiotikafoder
för vissa bestämda användningsområden. Dessa foder måste
framställas av en fodermedelstillverkare eller av djurägare med av veterinär
godkänd foderblandare. Det behövliga amtibiotikapreparatet erhålles
på rekvisition av veterinär, som är skyldig föreskriva adekvat dosering och
doseringstid. Dessa högkoncentrerade foder används för att i vissa fall förebygga
eller, vanligen, behandla redan utbruten sjukdom.
Tillsynen av efterlevnaden av gällande föreskrifter utövas av jordbruksnämnden,
som härvid bl. a. tar prov av varorna. Undersökningen av proven
sker vid statens institut för folkhälsan eller, efter institutets bestämmande,
vid annat laboratorium.
Enkel fråga 1967
Vid 1967 års riksdag framställdes fråga angående risker vid användande
av antibiotika vid uppfödning av djur inom livsmedelsindustrin.
Chefen för jordbruksdepartementet hänvisade i sitt svar den 2 mars
1967 till gällande bestämmelser rörande krav på tillstånd för att saluhålla
eller försälja fodermedel som tillsatts antibiotika och framhöll att myndigheterna
vid sin prövning av sådana ärenden bevakade bl. a. riskerna för
läkemedelsallergier. Vidare framhöll departementschefen att kött som på
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ''V2 år 1969
3
visats innehålla antibiotika kasserades vid den statliga köttbesiktningen
i slakterierna. Då användningen av antibiotika således kontrollerades —
enligt bestämmelser som var strängare än de som världshälsoorganisationen
uppställde — fann departementschefen inte anledning att då vidta
någon ytterligare åtgärd.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från veterinärstyrelsen,
statens jordbruksnämnd och statens institut för folkhälsan. Vidare hai
socialstyrelsen skriftligen framfört synpunkter på de i motionerna behand
ladé frågorna och därvid bl. a. åberopat två av professorn vid veterinärhögskolan
Nils Lannek i tillståndsärenden avgivna utlåtanden.
Veterinärstyrelsen uttalar, att ekonomiska vinster i djuruppfödningen i
form av ökad tillväxt, minskad foderförbrukning och reducerad sjukdomsfrekvens
anförts som framträdande motiv för användandet av antibiotika i
djurfoder. Det anses övertygande dokumenterat, att djurbestånd i från
hygienisk synpunkt bristfällig miljö reagerar med förbättrad tillväxt vid
kontinuerlig tillförsel av antibiotika i små doser. Om miljön däremot är
tillfredsställande anses motsvarande effekt vanligen inte kunna observeras.
En vägande kritisk anmärkning mot inblandning av antibiotika i djurfoder
kan därför sägas vara, att även djurbestånd där såväl veterinärmedicinska
som nutritiva skäl för antibiotikatillförsel saknas ändå kan bli föremål
för sådan tillförsel.
Jordbruksnämnden upplyser, att det under året 1967/68 i Sverige fabriksmässigt
tillverkades cirka 700 000 ton foder, som enligt bestämmelserna
kunnat berikas med antibiotika. Av denna kvantitet utgjorde cirka 70 000
ton s. k. koncentrat, till vilket det är tillåtet att tillsätta maximalt 100 mg
antibiotika per kilo. Koncentraten kan inte utan allvarliga produktionsstörningar
användas i outspädd form och måste därför uppblandas med foderspannmål
före utfodringen så att den färdiga blandningen innehåller
maximalt 10 mg antibiotika per kilo färdigt foder.
Foderblandningarna används inte endast vid produktion av fläsk och
fjäderfäkött i stordrift utan även av uppfödare med ett begränsat antal
djur.
Användning av antibiotika i här nämnd omfattning i foderblandningar
har endast en tillväxtstimulerande effekt. Vill man uppnå sjukdomsbekämpande
eller andra liknande effekter, krävs tillsättning av större kvantiteter
antibiotika, vilket endast får ske under veterinär kontroll.
Den begränsade inblandning av antibiotika, som generellt medgivits, möjliggör
enligt verkställda försök en foderbesparing på cirka 3 procent till
ett uppskattat värde av cirka 20 milj. kr. per år vid nuvarande produktion av
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 42 år 1969
fodermedelsblandningar. Kostnaden för antibiotikan torde stanna vid cirka
1 milj. kr.
Statens institut för folkhälsan anför genom styrelsens arbetsutskott, att
det med hänsyn till gällande bestämmelser och tillsynen av deras efterlevnad
torde vara ringa risk att fodervara, som innehåller inte tillåtna halter
av antibiotika, kan komma till användning.
I fråga om prövningen av tillståndsärenden anför statens institut för
folkhälsan att hygienmyndigheterna varit restriktiva och endast godtagit
sådana tillsatser, som man vid granskning av tillgänglig litteratur bedömt
vara riskfria. Sedan åtskilliga år får tillsats av penicillin inte ske på grund
av de för detta antibiotikum särskilt påtagliga riskerna för biverkningar.
Från institutets sida har vid flerfaldiga tillfällen understrukits vikten av
att sådana antibiotika, som inom human- eller veterinärmedicinen används
i terapeutiskt syfte, om möjligt helt försvinner som fodermedelstillsatser.
Man har därvid beaktat risken för uppkomst av antibiotikaresistenta bakteriestammar.
När det gällt antibiotika, som inte tas upp i djurens kroppsvävnader,
har man emellertid hittills inte motsatt sig deras användning
som fodertillsats. Man har redan nu tillgång till antibiotika, exempelvis
zinkbacitracin, som ej används terapeutiskt.
Veterinärstgrelsen uttalar, att styrelsen för sin del för ett positivt ställningstagande
till en ansökan kräver att tillverkaren framlägger en övertygande
vetenskaplig dokumentation rörande bl. a. preparatets (kemiska)
sammansättning, resultat av utförda utfodringsförsök, uppkomst av restvärden
i animala produkter, toxikologiska undersökningar m. in. Inom
svensk veterinärmedicin har några problem med antibiotikaresistenta bakteriestammar
inte redovisats sedan nuvarande bestämmelser infördes.
Socialstgrelsen avser i princip att inte tillstyrka godkännande av ytterligare
antibiotika för foderändamål, utöver dem som redan nu används, förrän
resultatet föreligger av en i Storbritannien pågående undersökning, som
avses ligga till grund för utarbetande av eventuella nya normer bl. a. för
användningen av foderantibiotika. I likhet med veterinärstyrelsen anser socialstyrelsen
att antibiotika i princip endast borde användas vid sjukdomsbehandling.
I frågorna om restmängder av antibiotika och risker för negativa följdverkningar
av antibiotikatillförsel i djurfoder anförs i yttrandena i huvudsak
följande.
Veterinärstyrelsen framhåller, att styrelsen i kungörelse den 31 mars 1966
(VF 9) — för att eliminera riskerna för att animala produkter avsedda för
humankonsumtion innehåller restmängder av antibiotika — föreskrivit
anmälningsplikt vid all behandling av sjuka djur (häst, nöt, svin) med
antibiotika och kemoterapeutika. Vidare har styrelsen i cirkulär samma
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 42 år 1969 5
dag (VF 10) förordnat att undersökning på restförekomst av antibiotika
och kemoterapeutika i slaktkroppar skall företagas dels vid alla fall av
normalslakt där behandlingsbevis utvisar att mindre än sex dagar förflutit
efter behandlingen, dels vid alla fall av nödslakt samt vid sådana fall i
normalslakt då misstanke om behandling föreligger. Antibiotikahaltigt kött
kasseras. Riskerna för att produkter av i terapeutiskt syfte behandlade djur
skulle komma att innehålla restmängder av antibiotika måste därför anses
som mycket ringa.
Enligt svensk veterinär- och huinanmedicinsk expertis föreligger inga
vetenskapliga belägg för att antibiotikasensibilitet hos människa har uppstått
till följd av konsumtion av animala produkter av djur utfodrade med
antibiotikahaltigt foder. Fodermedelsantibiotika användes i så låga doseringar
att risken för uppkomst av restmängder i slaktkroppar bedöms som
obetydlig.
Kritiken mot ett omfattande bruk av antibiotika som fodermedelstillsats
har även berört risken av att resistenta bakteriestammar uppstår och vinner
spridning bland människor och djur. Diskussionen rörande dessa frågor
har emellertid lidit av ofullständiga kunskaper om mekanismen för resistensens
uppkomst.
Tidigare antog man att en bakterie genom spontan mutation erhöll antibiotikaresistens,
varefter följde en selektiv multiplikation av den resistenta
stammen i närvaro av antibiotika. Ett med hänsyn till konsekvenserna betydligt
allvarligare fenomen kallat »infeetious drug resistence» har på senare
tid blivit allt mer uppmärksammat. Detta innebär att resistens mot
ett antal antibiotika betingas av s. k. R-faktor. En antibiotikakänslig bakteriestam
blir resistent genom att »infekteras» med R-faktor från andra
R-faktorbärande bakterier. Förståelsen för de mekanismer enligt vilka antibiotikaapplikation
leder till bakterieresistens har sålunda ökat avsevärt
under senare tid men ännu återstår ytterligare forskning inom detta område
innan full klarhet föreligger.
För det i motionerna gjorda påståendet att problemet med resistenta bakteriestammar
på sjukhus skulle vara att hänföra till användandet av antibiotika
inom husdj ursskötseln finns emellertid enligt svensk läkarexpertis
inget belägg. Detta problem förelåg redan innan antibiotika började användas
som fodermedelstillsats.
Även om användningen av antibiotika i foder får anses vara under tillfredsställande
kontroll och inga skadeverkningar påvisats i vårt land finner
veterinärstyrelsen det med hänsyn till senaste rön rörande resistensens
överförbarhet nödvändigt att stor försiktighet iakttages. Det är av vikt att
ökad forskning kommer till stånd på området.
I ett av socialstyrelsen åberopat utlåtande i tillståndsärende den 14 februari
1968 av professor Lannek har anförts att den nutritivt betingade antibiotikaanvändningen
synes vara på väg att rycka undan grundvalen för
den veterinärmedicinskt betingade. Att detta förhållande även får konse
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 42 år 1969
kvenser för humanmedicinen är välkänt. Förståelsen av de mekanismer enligt
vilka antibiotikaapplikation leder till bakterieresistens har under senare
tid avsevärt ökat. Upptäckten att antibiotikaresistens smittar mellan
bakteriestammar och -arter och att resistensen blir bestående även i antibiotikafri
miljö medför allvarligare konsekvenser än vad man tidigare föreställde
sig. Vi kommer som följd av en extensiv antibiotikautfodring i stigande
grad att mötas av bakterier, mot vilka vi saknar verksam kemoterapi.
Socialstyrelsen anför: Det finns väl underbyggda antaganden, att användningen
av antibiotika som fodertillsats i låg koncentration ger upphov till
resistens hos både sjukdomsframkallande och andra bakterier. Genom nedsmittning
kan resistensen överföras från ett bakterieslag till ett annat och
på så sätt försämra möjligheterna till behandling vid ett flertal infektionssjukdomar
hos människor och djur. En bakteriestam som genom direkt
påverkan eller nedsmittning blivit resistent mot ett antibiotikum har därigenom
också ofta fått större eller mindre motståndskraft mot närbesläktade
medel. Ett antibiotikum som används enbart som fodertillsats kan på så
sätt orsaka resistens även mot andra antibiotika med medicinsk användning.
Även om ej några skadeverkningar genom användning av antibiotika
i foder hittills påvisats i vårt land, är därför enligt styrelsens mening stor
försiktighet motiverad. En målsättning bör vara att höja hygienen i djurhållningen,
så att användningen av antibiotika i fodermedel för att främja tillväxt
blir obehövlig. Risken för resistenta stammar skulle därigenom minska
liksom även andra hälsorisker för dem som är sysselsatta med djurens
skötsel, t. ex. i dåligt ventilerade lokaler med gasutveckling från spillningen.
Jordbruksnämnden uttalar lika. följande:
Trots att antibiotika nu har använts i foderblandningar i mer än 10 år i
Sverige torde några negativa effekter härav inte kunna vetenskapligt bevisas.
Det torde i sammanhanget förtjäna påpekas, att i det av motionärerna
relaterade utfodringsförsöket med kycklingar (broilers) har använts 100
procent mer antibiotika än vad som generellt är medgivet. Vidare har inblandats
två typer av antibiotika, varav det ena varit penicillin, vilket ju inte
är tillåtet i Sverige.
Jordbruksnämnden framhåller vidare att antibiotika produceras av i
naturen fritt levande mikroorganismer och att man ännu inte vet huruvida
antibiotika kan räknas till för djuren nödvändiga spårelement. En grundlig
forskning på området torde böra komma till stånd innan åtgärder vidtas,
som skulle ytterligare begränsa användningen av foderantibiotika.
1 fråga om behovet av undersökning enligt motionärernas hemställan
föreslår socialstyrelsen, veterinärstyrelsen och jordbruksnämnden, att re
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 42 år 1969 7
sultatet av den i Storbritannien pågående undersökningen avvaktas innan
man tar ställning till behovet av en liknande undersökning i Sverige.
Statens institut för folkhälsan anför, att situationen ej kan betraktas som
oroande. Med hänsyn till utvecklingen på antibiotikaområdet anser styrelsen
dock att en översyn av hithörande problem synes påkallad. Vid denna
översyn bör jämväl beaktas frågor som sammanhänger med importen av
kött.
Utskottet
Motionärerna anhåller om åtgärder för undersökning om skadeverkningar
av antibiotika i fodermedel. Särskilt framhålles risker för att antibiotikarester
kan ge upphov till allergier och att resistenta bakteriestammar
utvecklas.
Inblandning av antibiotika i fodermedel sker i syfte bl. a. att stimulera
djurens tillväxt och höja deras skydd mot infektioner. Yrkesmässig tillverkning
av och handel med fodermedel med tillsats av antibiotika får ske
endast enligt tillstånd av statens jordbruksnämnd, vilket kan meddelas
endast efter tillstyrkan av veterinärstyrelsen, socialstyrelsen och statens
institut för folkhälsan.
Statens institut för folkhälsan har bedömt riskerna för att fodervara med
ej tillåten halt av antibiotika kommer till användning vara ringa, och risken
för att slaktkroppar skall innehålla restmängder av antibiotika har av
veterinärstyrelsen betraktats som obetydlig.
Såvitt remissyttrandena utvisar bär skadeverkningar genom användning
av antibiotika i foder hittills inte påvisats i vårt land. .Såväl socialstyrelsen
som veterinär styr el sen har emellertid uttalat att stor försiktighet är motiverad.
Särskilt har framhållits att antibiotika som fodertillsats kan ge upphov
till resistens hos bakterier och att denna resistens kan överföras från
ett bakterieslag till ett annat och på så sätt försämra möjligheterna till
behandling av infektionssjukdomar hos människor och djur.
Risken för att resistens skall uppstå har också framhållits av folkhälsoinstitutet,
som understrukit vikten av att antibiotika med terapeutisk användning
inom human- eller veterinärmedicinen om möjligt försvinner som
fodermedelstillsatser. Socialstyrelsen och veterinärstyrelsen uttalar den
principiella uppfattningen att antibiotika endast borde användas vid sjukdomsbehandling.
Målsättningen bör enligt socialstyrelsen vara att höja
hygienen i djurhållningen, så att användning av antibiotika i fodermedel
för att främja tillväxt blir obehövlig. En omfattande undersökning rörande
sådana frågor som motionärerna behandlar bedrivs i Storbritannien. Socialstyrelsen
har förklarat sig i princip inte vilja tillstyrka godkännande av
ytterligare antibiotika för foderändamål förrän denna undersökning slut
-
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 42 år 1969
förts. Utskottet delar den av flertalet remissinstanser uttalade uppfattningen
att resultatet av den brittiska undersökningen bör avvaktas innan man
tar ställning till behovet av en liknande undersökning i Sverige.
Mot denna bakgrund finner sig utskottet inte böra tillstyrka motionerna
utan hemställer,
att de likalydande motionerna 1:871 och 11:991 icke
föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 april 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s)*, Eric Peterson
(fp), Axel Kristiansson (ep)*, Karl Gustav Pettersson (s)*, Kilsmo (fp), fröken
Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep) och Ingvar Andersson (m);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), Johansson i Simrishamn
(s), Andersson i Örebro (fp), Johansson i Växjö (ep), Green (s),
Häll (s), Aldén (s)* och Rosqvist (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 69
914278
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.