Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående skyddet för de svenska nationalparkerna.

1969-11-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1969:53, Utlåtande i anledning av motioner angående skyddet för de svenska nationalparkerna.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969

11

Nr 53

Utlåtande i anledning av motioner angående skyddet för de

svenska nationalparkerna.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 883 av herr Karl Pettersson och II: 1016 av herr Thylén och fröken Ljungberg

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala att

ingrepp av någon betydelse icke må göras i de svenska nationalparkerna

med mindre än att riksdagen givit sitt samtycke härtill.

Motionärerna anför att de svenska nationalparkerna och den norrländska

naturen framstår som en oskattbar nationell egendom. Motionärerna uttrycker

oro för ingrepp som berör nationalparkerna i Norrland. Enligt planer

kommer man inom något år att kunna ytterligare höja Akkajaure-magasinet

över Suorva. På dess botten ligger sedan länge det värdefullaste i en nationalpark

begravt. Vidare bygger man ut Vietas, Stora Lule älvs norra tillflöde

som kommer från den långa sjökedjan från Sitasjaure till Satisjaure. De!

finns planer på att överföra det övre, ännu outbyggda vattnet i denna sjökedja

till Akkajaure-magasinet genom ett tunnelkraftverk kallat Ritsem,

varvid en uppdämning av Autajaure med cirka 33 meter anses behövas.

Frågor om vad sådana ingrepp innebär kan enligt motionärerna besvaras

endast av en liten grupp experter. Detta förhållande är helt otillfredsställande.

Innan så vittgående ingrepp vidtages i det svenska naturlandskapet

måste riksdagen få tillfälle att yttra sig.

Lagstiftning angående nationalparker m. m.

En lag angående nationalparker utfärdades den 25 juni 1909 (nr 56, s.

7). I lagens 1 § stadgades förbud att inom Kronan tillhörigt område, som

blivit avsatt till nationalpark, förstöra eller skada fast naturföremål eller

ylbildning liksom att bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral, att

fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växtdelar, att jaga,

fanga eller avsiktligt döda djur av vad slag det vara må samt att uppföra

^yS§nad eller stadigvarande bostad, verkställa odling eller beta kreatur,

in. m. Förbudsstadgandena skulle dock ej leda till inskränkning i enskild

rätt, som hade uppkommit då området avsattes till nationalpark, och ej heller

i de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske som hade medgivits för

samerna, dock med det förbehållet att jakt på björn inte fick äga rum (2 §).

Härutöver kunde Konungen i särskilt reglemente med avseende å varje särskild

nationalpark föreskriva vissa undantag från förbudsstadgandena.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969

Samtidigt utfärdades lag angående naturminnesmärkens fredande (nr 50

s. 1). I denna lag förordnades, att område eller till fastighet hörande naturföremål,

som var av särskilt intresse för kännedomen om landets natur eller

på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest syntes böra skyddas för

framtiden, kunde fridlysas såsom naturminnesmärke i den ordning lagen

stadgade.

De båda nu nämnda lagarna upphävdes genom naturskyddslagen den 21

november 1952 (nr 688), vilken trädde i kraft den 1 januari 1953 och innehöll

särskilda bestämmelser angående bl. a. nationalparker, naturminnen

och naturparker och även särskilda bestämmelser till skydd för växt- och

djurarter, till skydd för landskapsbilden och till skydd mot nedskräpning

m. m. Enligt 2 § naturskyddslagen kunde Kronan tillhörig mark avsättas

till nationalpark i syfte att bevara större sammanhängande område av viss

landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.

Enligt 3 § ankom det på Konungen att förordna angående nationalparkers

vård och förvaltning. Konungen eller myndighet som Konungen bestämde

ägde för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter angående ordningen

inom området, som befanns erforderliga för att trygga ändamålet

med nationalparken. Sålunda meddelade föreskrifter skulle ej lända till inskränkning

i redan uppkommen enskild rätt. Ej heller skulle de föranleda

inskränkning i samerna medgivna rättigheter till bete, skogsfång, fiske eller

jakt efter andra djur än björn, lo, älg och örn eller innebära hinder för samerna

att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra

hundar för bevakning av renhjordar (4 §).

Enligt 5—6 §§ kunde vidare länsstyrelse besluta om fridlysning såsom

naturminne av område eller till fastighet hörande naturföremål, som på

grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin skönhet, egenart

eller eljest märkliga beskaffenhet särskilt borde skyddas. I samband med beslut

om fridlysning hade länsstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter

om naturminnets vård och förvaltning in. m.

Enligt 12 och 13 §§ kunde länsstyrelse även under vissa förutsättningar

besluta om fridlysning såsom naturpark av område, som på grund av sin

egen eller omgivningens beskaffenhet var av väsentlig betydelse för befolkningens

umgänge med naturen.

En kungörelse med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av naturskyddslagen

utfärdades den 30 december 1952 (nr 821).

Naturskyddslagen upphävdes genom naturvårdslagen den 11 december

1964 (nr 822). Naturskyddslagens bestämmelser rörande nationalparker

överfördes i oförändrat skick till den nya lagen. De tidigare gällande bestämmelserna

om naturminne, såvitt därmed huvudsakligen åsyftades skydd för

markområde, och naturpark ersattes genom bestämmelser om naturreservat.

Enligt 7 § naturvårdslagen kan länsstyrelse besluta om bildande av naturreservat

i fråga om område, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969 13

grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller

eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse

för allmänhetens friluftsliv.

Närmare bestämmelser om tillämpning av naturvårdslagen har utfärdats i

naturvårdskungörelsen den 11 december 1964 (nr 825), vilken ersatt den

tidigare kungörelsen med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av

naturskyddslagen. Enligt 1 § naturvårdskungörelsen vårdas och förvaltas

nationalparkerna av domänstyrelsen enligt grunder som anges i särskilt

reglemente för varje nationalpark. Reglemente utfärdas av Kungl. Maj.-t.

Domänstyrelsen meddelar efter samråd med statens naturvårdsverk de föreskrifter

om ordningen inom nationalpark, som fordras för att trygga ändamålet

med nationalparken. Enligt 2 § skall naturvårdsverket i mån av tillgång

på medel låta utföra sådana vetenskapliga undersökningar som fordras

för bedömning av inträdande förändringar i naturförhållandena inom

nationalparkerna. Enligt 4 § får domänstyrelsen eller annan myndighet, som

anges i reglemente eller ordningsföreskrifter för nationalpark, i den mån det

är förenligt med det syfte för vilket nationalparken avsatts upplåta rätt till

jakt eller fiske eller annan särskild rätt inom nationalparken samt medge

undantag från förbud i reglementet eller ordningsföreskrifterna. För sådan

förmån får fastställas skälig avgift, vilken liksom annan intäkt av nationalparken

skall tillföras nationalparkens kassa, stående under domänstyrelsens

förvaltning.

Vissa bestämmelser i vattenlagen och därtill anknytande författning

I kungörelse 24 april 1953 ang. förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen

lämnas föreskrifter om vad som skall iakttagas vid förberedande av

ansökan om vattendomstolens tillstånd till vissa företag av betydande omfattning

eller ingripande beskaffenhet.

Innan närmare undersökningar för utrönande av företagets verkningar

äger rum i vattenområdet eller på angränsande mark och såvitt möjligt i god

tid därförut skall företagaren underrätta länsstyrelsen i det län, inom vilket

företaget huvudsakligen skall verkställas, samt kammarkollegiet om företaget.

Företagaren har sedan att efter hand på begäran och när eljest anledning

förekommer tillhandagå länsstyrelsen och kammarkollegiet med alla de

upplysningar som erfordras för bedömande av företagets huvudsakliga verkningar.

När de tekniska förutsättningarna för det planerade företaget blivit i huvudsak

klarlagda skall — på det sätt länsstyrelsen efter samråd med företagaren

finner lämpligt — kommunala organ samt myndigheter och sammanslutningar

i övrigt, vilka har till uppgift att bevaka av företaget berörda

allmänna intressen, beredas tillfälle att framföra önskemål och eljest överlägga

med företagaren rörande företagets huvudsakliga planläggning samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969

frågan om vilka åtgärder till förebyggande eller minskande av skada eller

olägenhet för mera betydande allmänna intressen som bör vidtagas.

Såvitt möjligt bör genom företagarens försorg upplysning inhämtas om

vilka övriga större företag som förbereds eller eljest kan antagas komma i

fråga för utförande i vattendraget med tillhörande vattensamlingsområden

och samråd äga rum med företrädarna för de till vattendraget knutna viktigare

intressena i syfte att främja en ur allmän synpunkt ändamålsenlig

planering av olika åtgärder för utnyttjande av vattendraget.

I vattenlagen It kap. 27 § föreskrivs att ansökan om prövning hos vattendomstol

huruvida och under vilka villkor byggande i vatten må ske bl. a.

skall innehålla de upplysningar som erfordras för bedömning av det tillämnade

företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar. Ansökan rörande

företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall även

innehålla uppgift om de åtgärder sökanden har vidtagit enligt förberedelsekungörelsen

och om vad som huvudsakligen förekommit i anledning av sådana

åtgärder.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från domänverket,

statens naturvårdsverk samt Vetenskapsakademien.

Domänverket anför, att bildande av nationalpark i Sverige hitintills alltid

har verkställts genom riksdagens beslut. Såvitt det är verket bekant har

heller inga ingrepp av betydelse skett utan riksdagens hörande. Enligt rådande

praxis är väl heller inte en sådan eventualitet möjlig med hänsyn till

riksdagens roll vid tillkomst av nationalpark.

Domänverket, som funnit motionärernas syfte behjärtansvärt, anser att

ett uttalande av riksdagen av begärd art skulle utgöra ett stöd för nationalparksinstitutet.

Därvid synes böra framhållas vikten av att ärendet presenteras

i god tid innan planeringsåtgärder för exploatering som binder

handlingsfriheten vidtagits.

Naturvårdsverket anför, att det givetvis är i verkets intresse att nationalparksinstitutet

ges största möjliga tyngd och resistens gentemot hotande

ingrepp. Såvitt det är verket bekant har dock hittills aldrig något ingrepp

av betydelse företagits i en nationalpark med mindre än att riksdagen först

givit sitt samtycke därtill. Vad avser Stora Sjöfallets nationalpark har sålunda

1919 års riksdag beslutat om utbrytning av de s. k. Suorvasjöarna

jämte vissa uppdämningsområden och erforderligt byggnadsområde. 1962

års riksdag har medgivit vissa intrång för att möjliggöra tredje Sourvaregleringen,

reglering av Satisjaure och anläggande av Vietas kraftstation. 1966

års riksdag har bemyndigat Kungl. Maj :t att medge de intrång som töranleds

av den fjärde Suorvaregleringen. Det finns ingen anledning förmoda att

Kungl. Maj :t i framtiden skulle frångå den ordning i fråga om intrång i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969 15

nationalparker som sålunda för närvarande tillämpas och som har sin grund

bl. a. i stadgandet i 77 § regeringsformen.

Vetenskapsakademien anför, att de i motionerna påtalade allvarliga ingreppen

i några av de viktigaste norrländska nationalparkerna, främst förorsakade

av omfattande vattenregleringsföretag, måste anses djupt beklagliga.

Såsom motionärerna framhåller hotas nya naturområden av denna art,

såväl inom som i anslutning till nuvarande nationalparker, av de mycket

genomgripande regleringsprojekt som sedan några år diskuterats och i vilkas

förberedande man redan engagerat sig till inte oväsentliga kostnader.

Skulle dessa planer förverkligas, kommer stora, för friluftsliv och vetenskaplig

forskning mycket värdefulla områden att gå förlorade.

Vetenskapsakademien och dess naturskyddskommitté har vid upprepade

tillfällen framhållit vikten av att värnet om nationalparkerna stärkes och

att även andra, från forsknings- och rekreationssynpunkt särskilt värdefulla

områden kommer i åtnjutande av det skydd som nationalparksinstitutet,

rätt hävdat, bör erbjuda.

Akademien hänvisar vidare till yttrande över motionerna I: 869 och

II: 1017 år 1969 (se utskottets utlåtande nr 52).

Utskottet

Intrång av betydelse i nationalparker sker endast efter medgivande av

riksdagen eller riksdagens bemyndigande till Kungl. Maj:t att medge intrånget.

Det yrkande motionärerna framfört är således tillgodosett.

Motionärerna åsyftar emellertid härutöver att riksdagen på ett tidigt stadium

av planläggning eller projektering av företag som kan föranleda sådant

intrång skall beredas tillfälle till information och ställningstagande.

Främst avses intrång på grund av utbyggnad av vattenkraft.

Utskottet vill erinra om att den i oktober 1961 träffade överenskommelsen

mellan naturskyddets företrädare och dåvarande vattenfallsstyrelsen rörande

vatten i vissa norrländska vattensystem har fogats som bilaga till proposition

nr 126 år 1962. Denna överenskommelse har i huvudsak utgjort grunden

för vattenfallsverkets fortsatta planering i dessa områden. Ett fylligare

material för varje särskilt projekt blir tillgängligt i vattenmål och vid det

förfarande som äger rum enligt kungörelsen 24 april 1953 ang. förberedelse

av vissa företag enligt vattenlagen. De organ som svarar för nationalparkernas

förvaltning erhåller därigenom information och tillfälle att framlägga

sina synpunkter under planläggningsstadiet.

Utskottet finner sig kunna förutsätta att Kungl. Maj :t kommer att beakta

möjligheterna att i god tid för riksdagen redovisa material som på dylikt

sätt blir tillgängligt i frågor som kan beröra nationalparkerna.

Utskottet anser sig inte böra tillstyrka bifall till motionerna utan hemställer,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969

att de likalydande motionerna I: 883 och II: 1016 icke föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Hedlund (s), Helge

Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herr

Ove Karlsson (s), fröken Pehrsson (ep), herrar Axelson (fp) och Ingvar

Andersson (m);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson

i Borrby (ep), Rimås (fp), Johansson i Skärstad (ep), Johansson i Simrishamn

(s), Hugosson (s), Hyltander (fp), fröken Åsbrink (s)*, herrar Green

(s), Thylén (m), Häll (s) och Aldén (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Pehrsson (ep) samt herrar Ingvar Andersson (m), Larsson

i Borrby (ep), Johansson i Skärstad (ep) och Thylén (m), vilka ansett att

utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I motionerna har påtalats de allvarliga ingrepp som i samband med vattenregleringsföretag

gjorts i några av de norrländska nationalparkerna. Ingreppen

kan inte anses stå i överensstämmelse med de motiv som låg bakom

riksdagens beslut om nationalparkerna. Av vad ovan anförts framgår att Vetenskapsakademien

och dess naturskyddskommitté upprepade gånger framhållit

vikten av att skyddet för nationalparkerna stärkes. Även domänverket

har för sin del funnit att ett riksdagens uttalande i frågan skulle utgöra

ett stöd för nationalparksinstitutet. Särskilt viktigt är att riksdagen

på ett tidigt stadium, innan planeringsåtgärder eller projektering vidtas som

kan binda ett senare ställningstagande, beredes tillfälle att uttala sig.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nuvarande skyddet för

nationalparkerna är otillräckligt och att ett riksdagens uttalande i frågan

är påkallat.

Under åberopande av det nu anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 883 och II: 1016 i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar, att

planeringsåtgärder och projektering som kan föranleda

ingrepp i de svenska nationalparkerna icke må vidtagas utan

riksdagens hörande.»

ESSELTE AB, STHLM 69

914503

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.