Utlåtande i anledning av motioner angående skyddet för de svenska nationalparkerna.
1969-11-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1969:53, Utlåtande i anledning av motioner angående skyddet för de svenska nationalparkerna.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969
11
Nr 53
Utlåtande i anledning av motioner angående skyddet för de
svenska nationalparkerna.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 883 av herr Karl Pettersson och II: 1016 av herr Thylén och fröken Ljungberg
hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala att
ingrepp av någon betydelse icke må göras i de svenska nationalparkerna
med mindre än att riksdagen givit sitt samtycke härtill.
Motionärerna anför att de svenska nationalparkerna och den norrländska
naturen framstår som en oskattbar nationell egendom. Motionärerna uttrycker
oro för ingrepp som berör nationalparkerna i Norrland. Enligt planer
kommer man inom något år att kunna ytterligare höja Akkajaure-magasinet
över Suorva. På dess botten ligger sedan länge det värdefullaste i en nationalpark
begravt. Vidare bygger man ut Vietas, Stora Lule älvs norra tillflöde
som kommer från den långa sjökedjan från Sitasjaure till Satisjaure. De!
finns planer på att överföra det övre, ännu outbyggda vattnet i denna sjökedja
till Akkajaure-magasinet genom ett tunnelkraftverk kallat Ritsem,
varvid en uppdämning av Autajaure med cirka 33 meter anses behövas.
Frågor om vad sådana ingrepp innebär kan enligt motionärerna besvaras
endast av en liten grupp experter. Detta förhållande är helt otillfredsställande.
Innan så vittgående ingrepp vidtages i det svenska naturlandskapet
måste riksdagen få tillfälle att yttra sig.
Lagstiftning angående nationalparker m. m.
En lag angående nationalparker utfärdades den 25 juni 1909 (nr 56, s.
7). I lagens 1 § stadgades förbud att inom Kronan tillhörigt område, som
blivit avsatt till nationalpark, förstöra eller skada fast naturföremål eller
ylbildning liksom att bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral, att
fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växtdelar, att jaga,
fanga eller avsiktligt döda djur av vad slag det vara må samt att uppföra
^yS§nad eller stadigvarande bostad, verkställa odling eller beta kreatur,
in. m. Förbudsstadgandena skulle dock ej leda till inskränkning i enskild
rätt, som hade uppkommit då området avsattes till nationalpark, och ej heller
i de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske som hade medgivits för
samerna, dock med det förbehållet att jakt på björn inte fick äga rum (2 §).
Härutöver kunde Konungen i särskilt reglemente med avseende å varje särskild
nationalpark föreskriva vissa undantag från förbudsstadgandena.
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969
Samtidigt utfärdades lag angående naturminnesmärkens fredande (nr 50
s. 1). I denna lag förordnades, att område eller till fastighet hörande naturföremål,
som var av särskilt intresse för kännedomen om landets natur eller
på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest syntes böra skyddas för
framtiden, kunde fridlysas såsom naturminnesmärke i den ordning lagen
stadgade.
De båda nu nämnda lagarna upphävdes genom naturskyddslagen den 21
november 1952 (nr 688), vilken trädde i kraft den 1 januari 1953 och innehöll
särskilda bestämmelser angående bl. a. nationalparker, naturminnen
och naturparker och även särskilda bestämmelser till skydd för växt- och
djurarter, till skydd för landskapsbilden och till skydd mot nedskräpning
m. m. Enligt 2 § naturskyddslagen kunde Kronan tillhörig mark avsättas
till nationalpark i syfte att bevara större sammanhängande område av viss
landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.
Enligt 3 § ankom det på Konungen att förordna angående nationalparkers
vård och förvaltning. Konungen eller myndighet som Konungen bestämde
ägde för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter angående ordningen
inom området, som befanns erforderliga för att trygga ändamålet
med nationalparken. Sålunda meddelade föreskrifter skulle ej lända till inskränkning
i redan uppkommen enskild rätt. Ej heller skulle de föranleda
inskränkning i samerna medgivna rättigheter till bete, skogsfång, fiske eller
jakt efter andra djur än björn, lo, älg och örn eller innebära hinder för samerna
att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra
hundar för bevakning av renhjordar (4 §).
Enligt 5—6 §§ kunde vidare länsstyrelse besluta om fridlysning såsom
naturminne av område eller till fastighet hörande naturföremål, som på
grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin skönhet, egenart
eller eljest märkliga beskaffenhet särskilt borde skyddas. I samband med beslut
om fridlysning hade länsstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter
om naturminnets vård och förvaltning in. m.
Enligt 12 och 13 §§ kunde länsstyrelse även under vissa förutsättningar
besluta om fridlysning såsom naturpark av område, som på grund av sin
egen eller omgivningens beskaffenhet var av väsentlig betydelse för befolkningens
umgänge med naturen.
En kungörelse med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av naturskyddslagen
utfärdades den 30 december 1952 (nr 821).
Naturskyddslagen upphävdes genom naturvårdslagen den 11 december
1964 (nr 822). Naturskyddslagens bestämmelser rörande nationalparker
överfördes i oförändrat skick till den nya lagen. De tidigare gällande bestämmelserna
om naturminne, såvitt därmed huvudsakligen åsyftades skydd för
markområde, och naturpark ersattes genom bestämmelser om naturreservat.
Enligt 7 § naturvårdslagen kan länsstyrelse besluta om bildande av naturreservat
i fråga om område, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969 13
grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller
eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse
för allmänhetens friluftsliv.
Närmare bestämmelser om tillämpning av naturvårdslagen har utfärdats i
naturvårdskungörelsen den 11 december 1964 (nr 825), vilken ersatt den
tidigare kungörelsen med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av
naturskyddslagen. Enligt 1 § naturvårdskungörelsen vårdas och förvaltas
nationalparkerna av domänstyrelsen enligt grunder som anges i särskilt
reglemente för varje nationalpark. Reglemente utfärdas av Kungl. Maj.-t.
Domänstyrelsen meddelar efter samråd med statens naturvårdsverk de föreskrifter
om ordningen inom nationalpark, som fordras för att trygga ändamålet
med nationalparken. Enligt 2 § skall naturvårdsverket i mån av tillgång
på medel låta utföra sådana vetenskapliga undersökningar som fordras
för bedömning av inträdande förändringar i naturförhållandena inom
nationalparkerna. Enligt 4 § får domänstyrelsen eller annan myndighet, som
anges i reglemente eller ordningsföreskrifter för nationalpark, i den mån det
är förenligt med det syfte för vilket nationalparken avsatts upplåta rätt till
jakt eller fiske eller annan särskild rätt inom nationalparken samt medge
undantag från förbud i reglementet eller ordningsföreskrifterna. För sådan
förmån får fastställas skälig avgift, vilken liksom annan intäkt av nationalparken
skall tillföras nationalparkens kassa, stående under domänstyrelsens
förvaltning.
Vissa bestämmelser i vattenlagen och därtill anknytande författning
I kungörelse 24 april 1953 ang. förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen
lämnas föreskrifter om vad som skall iakttagas vid förberedande av
ansökan om vattendomstolens tillstånd till vissa företag av betydande omfattning
eller ingripande beskaffenhet.
Innan närmare undersökningar för utrönande av företagets verkningar
äger rum i vattenområdet eller på angränsande mark och såvitt möjligt i god
tid därförut skall företagaren underrätta länsstyrelsen i det län, inom vilket
företaget huvudsakligen skall verkställas, samt kammarkollegiet om företaget.
Företagaren har sedan att efter hand på begäran och när eljest anledning
förekommer tillhandagå länsstyrelsen och kammarkollegiet med alla de
upplysningar som erfordras för bedömande av företagets huvudsakliga verkningar.
När de tekniska förutsättningarna för det planerade företaget blivit i huvudsak
klarlagda skall — på det sätt länsstyrelsen efter samråd med företagaren
finner lämpligt — kommunala organ samt myndigheter och sammanslutningar
i övrigt, vilka har till uppgift att bevaka av företaget berörda
allmänna intressen, beredas tillfälle att framföra önskemål och eljest överlägga
med företagaren rörande företagets huvudsakliga planläggning samt
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969
frågan om vilka åtgärder till förebyggande eller minskande av skada eller
olägenhet för mera betydande allmänna intressen som bör vidtagas.
Såvitt möjligt bör genom företagarens försorg upplysning inhämtas om
vilka övriga större företag som förbereds eller eljest kan antagas komma i
fråga för utförande i vattendraget med tillhörande vattensamlingsområden
och samråd äga rum med företrädarna för de till vattendraget knutna viktigare
intressena i syfte att främja en ur allmän synpunkt ändamålsenlig
planering av olika åtgärder för utnyttjande av vattendraget.
I vattenlagen It kap. 27 § föreskrivs att ansökan om prövning hos vattendomstol
huruvida och under vilka villkor byggande i vatten må ske bl. a.
skall innehålla de upplysningar som erfordras för bedömning av det tillämnade
företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar. Ansökan rörande
företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall även
innehålla uppgift om de åtgärder sökanden har vidtagit enligt förberedelsekungörelsen
och om vad som huvudsakligen förekommit i anledning av sådana
åtgärder.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från domänverket,
statens naturvårdsverk samt Vetenskapsakademien.
Domänverket anför, att bildande av nationalpark i Sverige hitintills alltid
har verkställts genom riksdagens beslut. Såvitt det är verket bekant har
heller inga ingrepp av betydelse skett utan riksdagens hörande. Enligt rådande
praxis är väl heller inte en sådan eventualitet möjlig med hänsyn till
riksdagens roll vid tillkomst av nationalpark.
Domänverket, som funnit motionärernas syfte behjärtansvärt, anser att
ett uttalande av riksdagen av begärd art skulle utgöra ett stöd för nationalparksinstitutet.
Därvid synes böra framhållas vikten av att ärendet presenteras
i god tid innan planeringsåtgärder för exploatering som binder
handlingsfriheten vidtagits.
Naturvårdsverket anför, att det givetvis är i verkets intresse att nationalparksinstitutet
ges största möjliga tyngd och resistens gentemot hotande
ingrepp. Såvitt det är verket bekant har dock hittills aldrig något ingrepp
av betydelse företagits i en nationalpark med mindre än att riksdagen först
givit sitt samtycke därtill. Vad avser Stora Sjöfallets nationalpark har sålunda
1919 års riksdag beslutat om utbrytning av de s. k. Suorvasjöarna
jämte vissa uppdämningsområden och erforderligt byggnadsområde. 1962
års riksdag har medgivit vissa intrång för att möjliggöra tredje Sourvaregleringen,
reglering av Satisjaure och anläggande av Vietas kraftstation. 1966
års riksdag har bemyndigat Kungl. Maj :t att medge de intrång som töranleds
av den fjärde Suorvaregleringen. Det finns ingen anledning förmoda att
Kungl. Maj :t i framtiden skulle frångå den ordning i fråga om intrång i
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969 15
nationalparker som sålunda för närvarande tillämpas och som har sin grund
bl. a. i stadgandet i 77 § regeringsformen.
Vetenskapsakademien anför, att de i motionerna påtalade allvarliga ingreppen
i några av de viktigaste norrländska nationalparkerna, främst förorsakade
av omfattande vattenregleringsföretag, måste anses djupt beklagliga.
Såsom motionärerna framhåller hotas nya naturområden av denna art,
såväl inom som i anslutning till nuvarande nationalparker, av de mycket
genomgripande regleringsprojekt som sedan några år diskuterats och i vilkas
förberedande man redan engagerat sig till inte oväsentliga kostnader.
Skulle dessa planer förverkligas, kommer stora, för friluftsliv och vetenskaplig
forskning mycket värdefulla områden att gå förlorade.
Vetenskapsakademien och dess naturskyddskommitté har vid upprepade
tillfällen framhållit vikten av att värnet om nationalparkerna stärkes och
att även andra, från forsknings- och rekreationssynpunkt särskilt värdefulla
områden kommer i åtnjutande av det skydd som nationalparksinstitutet,
rätt hävdat, bör erbjuda.
Akademien hänvisar vidare till yttrande över motionerna I: 869 och
II: 1017 år 1969 (se utskottets utlåtande nr 52).
Utskottet
Intrång av betydelse i nationalparker sker endast efter medgivande av
riksdagen eller riksdagens bemyndigande till Kungl. Maj:t att medge intrånget.
Det yrkande motionärerna framfört är således tillgodosett.
Motionärerna åsyftar emellertid härutöver att riksdagen på ett tidigt stadium
av planläggning eller projektering av företag som kan föranleda sådant
intrång skall beredas tillfälle till information och ställningstagande.
Främst avses intrång på grund av utbyggnad av vattenkraft.
Utskottet vill erinra om att den i oktober 1961 träffade överenskommelsen
mellan naturskyddets företrädare och dåvarande vattenfallsstyrelsen rörande
vatten i vissa norrländska vattensystem har fogats som bilaga till proposition
nr 126 år 1962. Denna överenskommelse har i huvudsak utgjort grunden
för vattenfallsverkets fortsatta planering i dessa områden. Ett fylligare
material för varje särskilt projekt blir tillgängligt i vattenmål och vid det
förfarande som äger rum enligt kungörelsen 24 april 1953 ang. förberedelse
av vissa företag enligt vattenlagen. De organ som svarar för nationalparkernas
förvaltning erhåller därigenom information och tillfälle att framlägga
sina synpunkter under planläggningsstadiet.
Utskottet finner sig kunna förutsätta att Kungl. Maj :t kommer att beakta
möjligheterna att i god tid för riksdagen redovisa material som på dylikt
sätt blir tillgängligt i frågor som kan beröra nationalparkerna.
Utskottet anser sig inte böra tillstyrka bifall till motionerna utan hemställer,
16
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1969
att de likalydande motionerna I: 883 och II: 1016 icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 november 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Hedlund (s), Helge
Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herr
Ove Karlsson (s), fröken Pehrsson (ep), herrar Axelson (fp) och Ingvar
Andersson (m);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp), Johansson i Skärstad (ep), Johansson i Simrishamn
(s), Hugosson (s), Hyltander (fp), fröken Åsbrink (s)*, herrar Green
(s), Thylén (m), Häll (s) och Aldén (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fröken Pehrsson (ep) samt herrar Ingvar Andersson (m), Larsson
i Borrby (ep), Johansson i Skärstad (ep) och Thylén (m), vilka ansett att
utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:
»I motionerna har påtalats de allvarliga ingrepp som i samband med vattenregleringsföretag
gjorts i några av de norrländska nationalparkerna. Ingreppen
kan inte anses stå i överensstämmelse med de motiv som låg bakom
riksdagens beslut om nationalparkerna. Av vad ovan anförts framgår att Vetenskapsakademien
och dess naturskyddskommitté upprepade gånger framhållit
vikten av att skyddet för nationalparkerna stärkes. Även domänverket
har för sin del funnit att ett riksdagens uttalande i frågan skulle utgöra
ett stöd för nationalparksinstitutet. Särskilt viktigt är att riksdagen
på ett tidigt stadium, innan planeringsåtgärder eller projektering vidtas som
kan binda ett senare ställningstagande, beredes tillfälle att uttala sig.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nuvarande skyddet för
nationalparkerna är otillräckligt och att ett riksdagens uttalande i frågan
är påkallat.
Under åberopande av det nu anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 883 och II: 1016 i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar, att
planeringsåtgärder och projektering som kan föranleda
ingrepp i de svenska nationalparkerna icke må vidtagas utan
riksdagens hörande.»
ESSELTE AB, STHLM 69
914503
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.