Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående resultalutjämning vid beskattningen m.m.

1969-02-27 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:10, Betänkande med anledning av motioner angående resultalutjämning vid beskattningen m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

1

Nr 10

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

resultalutjämning vid beskattningen m.m.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner

1) de likalydande motionerna I: 126 av herr Mattsson m. fl. och II: 154

av herr Magnusson i Borås m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

a) antar följande

Förslag

till

Förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960 om

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust---samma år.

Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret

eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit jämlikt

22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om

skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något av

nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna vid

2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss

sagts. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande

äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och

sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras

härutöver att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt taxeringsår.

Rätten till---minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

8 §.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt —

direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller

andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades

av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika,

då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa

ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet

vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter

dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktierna eller

andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk

person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade

aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som

sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §■

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett ■ tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången

av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående

moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast därest

moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar

av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss

sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer

ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall,

som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet

vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder

för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning

övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av

att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969 3

sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier i

företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1970 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1970 eller tidigare år.

b) antar följande

Förslag

till

Förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband

med inkomststegring eller inkomstminskning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning

av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i

1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattsky]diges motsvarande inkomst under det

nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av

skatten verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att

jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant

belopp, att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande

beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den

skatt, som han liaft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda

beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på

vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt,

som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för

slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

1*—Biliang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

3 §•

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp

än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret

eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som

skolat beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått

till 10 000 kronor.

4 §.

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där

sägs, ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett

minst 50 kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §.

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom

av varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas

på grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl

vid tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn tages till sammanlagda beloppet

av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt

1 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt

taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §§ bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å

rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, osldft dödsbo efter

honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Yar den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §•

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt

yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning

enligt förevaran de förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969 5

samma taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken

med honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall

som nyss sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen

så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått

till det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda

förordning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt

förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid

vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta makar

och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall gälla

att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i

taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av

äkta make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen (jämför 5 §).

9 §•

Skatlskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under

beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,

med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 0 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest

beslutet icke kan iakttagas Aid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

A restituerat belopp utgår icke ränta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

11 §•

Kan ansökan om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom

särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på

den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till

prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens upptagande

till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år

från det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §.

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kung], Maj :t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skattentjämningen vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj :t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut

eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom

ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra

besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid inkomma

med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna

förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola

de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för

inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

15 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969 1

Anvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret 20 100 kronor

Sammanlagd beskattningsbar inkomst 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas

till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen motsvarar

den sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

för jämförelseåret .................................... 15 000 kronor

för beskattningsåret 15 100 kronor

30 100 kronor

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det beskattningsår

varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor 1 800 kronor

å 15 100 kronor .................................. 1 820 kronor

3 620 kronor

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder 1 000 kronor

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret 2 620 kronor

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för

den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 5 §.

Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för beskattningsåret

samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret eller

ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena

sidan beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och

jämföras. Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren

eller den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre

vid taxeringen för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall

därvid anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 10

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

av noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna

påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den

skattelindring som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått

äktenskap under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §'').

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor,

hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning

för ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret

ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1969

års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för

år 1969 eller tidigare år.

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om skyndsam utredning angående

möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i första

hand bör prövas frågan om resultatutjämning genom den s, k. kontometoden,

samt att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen;

2) de likalydande motionerna 1:209 av herr Johan Olsson m. fl. och

II: 230 av herr Jonsson i Mora m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag till ändring i nuvarande

beskattningsmetoder med begränsad resultatutjämnande effekt,

syftande till ökad användning av en generell kontometod med större möjligheter

till lika behandling av skattskyldiga;

3) de likalydande motionerna 1:213 av herrar Karl Pettersson och Yngve

Nilsson samt 11:237 av fru Sundberg, i vilka hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen

att markägare eller annan, som har inkomster på grund

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

9

av grus-, torv- eller lertäkt, får avsätta en viss del till s. k. återställningskonto,

utformat i enlighet med de principer som framförts i motionerna;

4) de likalydande motionerna 1:276 av herr Axel Kristiansson och fru

Elvy Olsson samt II: 231 av herr Josef son i Arrie m. fl., i vilka hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning och

förslag i fråga om införande av rätt till öppen resultatutjämning vid beskattningen

genom användning av kontometoden;

5) de likalydande motionerna I: 331 av herrar Tistad och Hermansson

samt II: 378 av herr Åberg in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär skyndsamt förslag om rätt för svenska fiskare att

göra avsättning till resultatutjämningsfond;

6) de likalydande motionerna 1:384 av herr Virgin m.fl. och 11:441

(jfr II: 455) av herr Holmberg m. fl., i vilka hemställts, bl. a., att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning om möjligheterna till skattefri

avsättning till återställningsfonder;

7) de likalydande motionerna I: 685 av herrar Nils-Eric Gustafsson och

Eric Carlsson samt 11:813 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., i vilka hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till höstriksdagen

om ett utjämning skonto för rennäringen enligt samma principer

som gäller för skogskonto;

8) motionen 11:229 av herr Johansson i Skärstad m.fl., vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning av frågan om

inkomstutjämning för konstnärer.

De under 6) upptagna motionerna behandlas i detta betänkande endast

i vad de avser yrkande om skattefri avsättning till återställningsfonder.

Övriga yrkanden i motionerna kommer utskottet att behandla i andra sammanhang.

Förordningen om förlustutjämning

Gällande rätt

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det krävs för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret inte till 1 000 kronor, får densamma

inte utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej

förrän yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, påverkar

detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte alt förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans (familje)bolag och avser att förhindra att företag — utan andra

»värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag — börjar gå i handeln.

För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsätts, att

ägarförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid förlusttillfället

och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen då avdraget yrkas — direkt

eller indirekt — helt eller så gott som helt äges av samma personer,

som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom, eller av någon

eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i nämnda

personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall, då efter fusion

moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före fusionen.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden av enahanda beskaffenhet som de i motionerna I: 126

och II: 154 framställda har alltsedan 1960 årligen varit föremål för bevillningsutskottets

prövning. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1968: 22

framhöll utskottet att befogade invändningar knappast kunde riktas mot

den i förlustutjämningsförordningen intagna begränsningsregeln att deklarationsskyldighet

skall ha förelegat för förluståret. Utskottet anslöt sig

därvid till den av 1957 års skatteutredning uttalade uppfattningen att det

i huvudsak endast var hänsynen till sådana skattskyldiga, som drev verklig

förvärvsverksamhet eller hade en mer bestående inkomstkälla av större

omfattning, som motiverade en rätt till förlustöverföring och att därför en

villkorslös rätt till förlustavdrag inte borde medges. Genom att rätten till

förlustavdrag knutits till deklarationsskyldigheten hade man enligt utskottets

mening skapat goda möjligheter för en praktisk och effektiv kontroll av

att förlustutjämningen inte onödigtvis missbrukades.

I fråga om den bestämmelse i förlustutjämningsförordningen som avser

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

familjeföretagen framhöll utskottet att den var ägnad att i görligaste mån

förhindra att likvidations- eller konkursmässiga företag utbjöds till nya

aktieägare och av dessa användes som avskrivningsobjekt. Visserligen kunde

en rätt till förlustavdrag vara motiverad också i andra fall än då aktier

bytte ägare genom arv, testamente eller bodelning. Men att tillgodose dessa

fall med generella bestämmelser var enligt utskottets mening knappast möjligt,

om man ville ha betryggande garantier mot missbruk och samtidigt

undvika att lagstiftningen blev onödigt komplicerad.

Motionerna

1: 126 och II: 154

I fråga om rätt att utnyttja förlust i familjebolag framhåller motionärerna

att de nu gällande bestämmelserna kan leda till obilliga resultat. I ett

sådant fall då t. ex. änka och barn efter en hälftendelägare i ett familjebolag

saknar ekonomiska möjligheter att behålla aktierna och därför överlåter

dem till den andre hälftendelägaren kommer denne enligt de nu gällande

reglerna att helt förlora sin rätt till avdrag för förlust, som uppkommit

innan han övertog de efterlevandes aktier. Motionärerna förordar därför

att rätt till förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit aktierna

på grund av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare

ägare av aktier i företaget. Vidare framhåller motionärerna att som

villkor för rätt till förlustutjämning bör gälla att deklarationsskyldighet

förelegat under förluståret eller under något av de två närmast föregående

beskattningsåren.

Progressionsutjämning

1957 års skatteutredning

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, framlade i sitt betänkande (SOU 1958:35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt på merinkomst

i vissa fall. Förslaget blev i denna del inte föremål för lagstiftningsåtgärder.

Sammanfattningsvis innebar utredningens förslag till progressionsutjämning

följande.

Fysisk person ägde påkalla progressionsutjämning, om den beskattningsbara

inkomsten med minst 12 000 kronor översteg nästföregående års motsvarande

inkomst. En jämförelse skulle sålunda göras allenast mellan två

på varandra följande år.

Förelåg förutsättningar för utjämning, skedde denna sålunda att skatten

för det andra året, då inkomstökning förelåg, i erforderlig omfattning jämkades

nedåt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

Uppgick inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre inkomst

gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kunde enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall

ske, nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej gav större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förföll rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslogs regler av innebörd att hänsyn togs till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta

medförde bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingick

äktenskap i samband med att en av makarna fick ökad inkomst eller båda

började förvärvsarbeta.

En förutsättning för skatteutjämning var att den skattskyldige även under

jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av progressionsutjämning har upprepade gånger,

senast 1968 (BeU 1968: 22), avvisats av riksdagen. Utskottet har vid sin

prövning av denna fråga hänvisat till de invändningar av principiell art

som vid remissbehandlingen riktades mot skatteutredningens förslag till

progressionsutjämning och för sin del ansett att spörsmålet om åstadkommande

av en sådan utjämning bör betraktas som en fråga på längre sikt.

Utskottet har vidare framhållit att det från skatteförmåge- och rättvisesynpunkt

torde vara förenat med stora svårigheter att genom en generellt verkande

lagstiftning åstadkomma skatteutjämning för skattskyldiga med

inkomster som starkt varierar från år till år. De påtagligaste verkningarna

av progressionen har utskottet ansett vara undanröjda genom lagstiftningen

om ackumulerad inkomst, om taxering för inkomst av medel som insatts

på skogskonto och om förlustutjämning samt genom införandet fr. o. in.

1968 års taxering av det schabloniserade kommunalskatteavdraget.

Motionerna

I: 126 och II: 154

Genomförandet av en progressionsutjämning är motiverat och synnerligen

önskvärt. 1957 års skatteutrednings förslag bör genomföras med vissa

ändringar. Rätten till utjämning bör således förefinnas även vid fallande

inkomst. Vad deklarationsskyldigheten angår bör det räcka med att sådan

förelegat antingen för jämförelseåret eller för något av de två beskattningsåren

dessförinnan. Starka skäl talar också för en sänkning från 12 000 till

10 000 kronor av det minimibelopp, som enligt utredningen borde krävas

såsom skillnad mellan två års inkomster för att utjämning skulle få ske.

Motionärerna pekar bl. a. på att inkomsttagare genom progressionen i den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969 13

statliga inkomstskatten drabbas av högre skatt än en i skattehänseende på

längre sikt likställd inkomsttagare med jämna inkomster. Inkomsttagare

med starkt varierande inkomster, i huvudsak de s. k. fria yrkesutövarna

såsom författare, konstnärer, skådespelare, advokater och egna företagare,

kan således i detta hänseende sägas vara missgynnade i förhållande till inkomsttagare

med fastare anställningsförhållanden. Även för dem som har

studerat och för första gången inträder i förvärvslivet innebär frånvaron

av kommunalskatteavdrag att progressiviteten i den statliga inkomstskatten

blir extra kännbar. En annan kategori som genom ojämna inkomstförhållanden

drabbas onödigt hårt av progressiviteten är de värnpliktiga som

haft avlönat arbete före värnpliktstjänstgöringen och som avser att återinträda

i förvärvslivet efter tjänstgöringens slut.

Förordningarna om ackumulerad inkomst och om förlustutjämning erbjuder

inte tillräckliga möjligheter för att dämpa progressionens biverkningar.

Det är därför i högsta grad påkallat att införa en rätt till progressionsut

j ämning.

Allmän öppen resultatutjämning

Gällande rätt

Svensk skattelagstiftning medger inte möjlighet till allmän öppen resultatutjämning

mellan olika beskattningsår. Frågan om en öppen resultatutjämning

med tillämpning av en kontometod prövades av 1957 års skatteutredning

men avvisades under hänvisning främst till de stats- och kommunfinansiella

verkningar en sådan anordning — åtminstone på kortare sikt

— skulle medföra. Utredningen underströk även den begränsning i kontometoden,

som ligger däri att den endast kan bli av värde för den, som från

början har så goda vinstförhållanden att han äger möjlighet att göra de

för framtida utjämning erforderliga avsättningarna — och också gör dem.

Även andra skäl talade enligt utredningens mening mot införande av en

kontometod. Det var sålunda förenat med avsevärda svårigheter att finna

en rationell grund för såväl maximeringen av den årliga avsättningen som

den sammanlagda storleken av de avsatta beloppen. Vidare måste kontometoden

antas ge upphov till ett så stort antal konton, att därigenom myndigheternas

kontrollmöjligheter i hög grad försvårades.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden om en allmän öppen resultatutjämning har avvisats

av riksdagen åren 1960—1968. Senast behandlades frågan i bevillningsutskottets

bet. 1968: 22. Utskottet har vid sin prövning av denna fråga framhållit

att det inte minst från rättvisesynpunkt skulle vara till fördel om

möjligheter öppnades till en vidsträcktare resultatutjämning vid beskatt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

ningen men har samtidigt understrukit att ett system med öppna skattefria

konto- eller fondavsättningar inte kan genomföras utan eu omprövning av

gällande regler för inventarieavskrivning och varulagervärdering och av de

möjligheter i övrigt till skattemässig konsolidering och förtäckt resultatutjämning

som skattelagstiftningen nu erbjuder.

Vad särskilt angår frågan om införande av rätt till resultatutjämning

för vissa yrkeskategorier har utskottet ansett en reform i sådan riktning

strida mot grundläggande principer i beskattningen. Utskottet har erinrat

om att yrkesfiskare redan nu har möjlighet att i viss utsträckning utjämna

sin inkomst mellan olika beskattningsår genom rätten till avskrivning på

båtar och redskap och att en konstnär kan få skatten på sin inkomst uppdelad

på flera — dock högst 10 — år enligt förordningen angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Motionerna

1:126 och II: 15b

En utredning bör igångsättas av frågan om en allmän öppen resultatutjämning

genom den s. k. kontometoden. Möjligheten att genom kontoavsättning

utjämna inkomster mellan olika beskattningsår skulle kunna få

en sparfrämjande verkan.

I: 209 och II: 230

En översyn av möjligheterna att använda en mera generell metod för

resultatutjämning är önskvärd. 1957 års skatteutredning (SOU 1958:35)

tog upp kontometoden till diskussion men avvisade den främst av statsoch

kommunfinansiella skäl. Olägenheterna för stat och kommun bör dock

kunna undvikas genom en successiv uppbyggnad och med relativt begränsade

möjligheter till avsättning under ett inledningsskede. På längre sikt bör

metoden leda till att stat och kommun får tillbaka bortfallet genom den stimulans

på t. ex. investeringssidan som skulle följa av systemet. Stimulanseffekten

bör dessutom kunna accepteras genom att den skattefria avsättningen

begränsas i tiden, varefter uttag måste ske eller det avsatta beloppet

bli föremål för efterbeskattning, I skatteutredningen anförs vidare, att många

företag — och i synnerhet nystartade — inte har möjlighet att utnyttja

kontometoden, eftersom man inte har något överskott på sin verksamhet.

Detta är i och för sig en riktig invändning, men kontometoden måste ses

som en komplettering av andra åtgärder. Det torde vara svårt att finna ett

system som kan användas av alla och med absolut likvärdiga konsekvenser.

Utredningen nämner också svårigheterna att finna en rationell grund för

de årliga avsättningarnas storlek. Det kan knappast vara ett skäl mot kontometoden

som sådan. Om man vill utjämna resultatet inom företagen och

därmed skapa en säkrare grund för dessa, så måste en viss flexibilitet byggas

in i systemet med hänsyn till konjunkturer, statsfinansiellt läge och

andra omständigheter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Beuillningsntskottets betänkande nr 10 år 1969 15

Investeringsfonderna är med tanke på de skattskyldigas berättigade krav

på lika och rättvis behandling och sin nuvarande begränsning otillfredsställande.

En kontometod skulle kunna eliminera dessa olägenheter. Företag

med varulager kan med nuvarande bestämmelser bygga upp dolda reserver,

som kan tjäna som buffert mellan olika beskattningsår. Åtskilliga företagare

med ingen eller ringa lagerhållning saknar emellertid både denna

och jämförbara alternativa möjligheter. En metod skulle kunna vara att

medge uppbyggande av självfinansieringsfonder för den framtida verksamheten.

Dolda reserver i varulager får ofta ganska godtyckliga konsekvenser.

Det blir snarare skattebestämmelsernas utformning än rationella företagsekonomiska

överväganden som avgör vilken lagerhållning företaget skall

ha. Det kan med rätta hävdas att nuvarande regler leder till en oekonomisk

bindning av kapital i lager inom företagen.

Det kan ifrågasättas om inte också företagen — i eget och de anställdas

intresse — borde genom skattefri kontoavsättning ges möjlighet att lindra

omställningssvårigheterna, när friställning av arbetskraft är oundviklig eller

för att hindra att nämnda situation uppstår. I det senare fallet skulle

fonderingen kunna i viss mån utjämna verkningarna för de anställda i branscher

som är särskilt utsatta för konjunkturväxlingarna. Naturligtvis skulle

de fonderade medlens användning bestämmas så att de blir en integrerad

del av samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder och disponeras i samverkan

med arbetsmarknadsmyndigheterna och de anställda.

Avsättning till reparationsfond för t. ex. fastighetsföretag skulle kunna

ske genom användning av kontometoden. Vid 1967 års riksdag avvisades

förslag om rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning till reparationsfond

för hyresfastigheter under hänvisning till att den då aviserade ändringen

i hyreslagstiftningen skulle medföra »ett kraftigt incitament till

förbättringar i fastighetsunderhållet». I och med att reformeringen av hyreslagstiftningen

numera kommit i ett annat läge, bör begränsad avsättning

till reparationskonto för hyresfastigheter ånyo övervägas.

Kontometoden innebär också ett incitament till företagssparande utan att

kapitalet samtidigt binds i icke rationella investeringar. Ett ytterligare skäl

som talar för kontometoden är de övervägande goda erfarenheterna vid användning

av skogskonto. En liknande metod med tillämpning inom vissa

preciserade områden finns i Norge.

Med hänsyn till att företagsskatteutredningens arbete nu avslutats är

det angeläget att frågan om en öppen resultatutjämning snarast utreds.

1:276 och 11:231

En resultatutjämning genom kontometoden skulle i första hand få betydelse

för småföretagare, för jordbrukare och för fastighetsägare. Förutom

den inkomstutj ämnande effekten skulle kontometoden medföra ökat sparande

inom företagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

En viss styrning sker utan tvekan i dag på investeringssidan genom skattereglernas

utformning. Detta gäller inte minst lagerhållningen. Det leder

både till orättvisor mellan olika företag med skilda lagerbehov och en från

företagsekonomisk synpunkt irrationell bindning av tillgängliga resurser.

För rörelseidkare skulle kontometoden innebära ökad motståndskraft

mot konjunkturella växlingar inom branschen. De enskilda jordbrukarna

kunde genom denna metod få en utjämning mellan olika goda skördeår

och detta skulle på ett utmärkt sätt komplettera skördeskadeskyddet. Kontometoden

skulle också vara ett alternativ för de många fysiska personer

och mindre företag som i dag är utestängda från användningen av

investeringsfonderna.

I: 331 och 11: 378

De ekonomiska svårigheterna som den svenska fiskerinäringen f. n. brottas

med skulle i någon utsträckning lindras, om fiskarna i likhet med exempelvis

sina norska kolleger haft möjlighet att skattefritt avsätta viss del av

tidigare års vinster till en resultatutjämningsfond. Eftersom åren 1964 och

1D65 var något så när normala år hade det varit värdefullt, om kapital på

detta sätt kunnat ackumuleras för att läggas till inkomsten under de sämre

år, som därefter följt. Fiskarna hade då haft möjlighet att klara sig

själva, och de krav på åtgärder från samhällets sida som nu blir alltmer

aktuella hade man kanske då kunnat undvika.

I Norge har under en följd av år fiskarna haft rätt att skattefritt avsätta

en driftfond på 20 % för användning vid senare tillfälle. Enligt uppgift

har dessa bestämmelser ändrats så att man numera får avsätta 50 % av

den vinst, som överstiger ett uträknat genomsnitt av de tre senaste årens

inkomster.

Antingen man går på något av dessa system eller tillskapar ett annat,

kvarstår behovet för det svenska fisket att på så många områden som möjligt

komma i ett riktigt konkurrensförhållande till fisket i övriga nationer,

där f. ö. fisket stöds med statliga subventioner på många olika sätt.

I: 685 och 11: 813

Rennäringen brottas på grund av sina speciella förutsättningar med

många problem som den tekniska utvecklingen i allmänhet torde ha

begränsade möjligheter att övervinna. Ogynnsam väderlek, rovdjur, djursjukdomar

och dylikt kan vissa år kraftigt decimera inkomsterna. Även

med den bästa planering och förtänksamhet är det ännu omöjligt att i denna

näring frigöra det ekonomiska resultatet från omständigheter varöver

rennäringens utövare inte råder. Det är därför desto angelägnare att om

möjligt på andra vägar dämpa och förebygga verkningarna av dessa förhållanden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

17

En renägares ekonomiska utbyte kan variera mycket kraftigt år från år.

Han har, liksom andra näringsutövare med stora variationer i sitt ekonomiska

resultat, behov av möjlighet till utjämning mellan olika år. För att

tillgodose detta berättigade intresse har t. ex. i skattelagstiftningen getts

möjlighet till förlustutjämning för företag och avsättning till skogskonto

för skogsbrukare. En liknande möjlighet för rennäringen skulle vara av

stort värde för dess ekonomiska kontinuitet.

11: 229

Många av vårt lands kulturarbetare måste anses tillhöra låginkomstgrupperna.

Det är angeläget att åtgärder vidtas i syfte att skapa bättre materiella

förhållanden för konstnärer av olika slag. Under det år som konstnären

färdigställer och försäljer ett konstverk kan inkomsten bli förhållandevis

hög, medan den i många fall torde bli mycket ringa under de år då

vederbörande arbetar med sitt konstverk. Även för de konstnärer som har

en kontinuerlig produktion kan emellertid det ekonomiska utbytet vara

mycket olika under skilda år.

Åtgärder bör därför vidtas som gör det möjligt för konstnärerna att få

till stånd någon form av inkomstutjämning mellan olika år. Det bör undersökas

om utformningen av en sådan inkomstutjämning kan utgå från lagstiftningen

om skogskonto.

Frågan om inkomstutjämning för konstnärer bör utredas. Utredningen

bör vara oförhindrad att pröva även andra metoder än den ovan nämnda.

Avsättning till återställningsfond

Gällande rätt m. m.

Intäkt genom avyttring eller annan användning av vissa beståndsdelar

till fastighet såsom sten, torv, grus, lera o. d. utgör skattepliktig intäkt av

jordbruksfastighet eller rörelse.

För substansminskning vid tillgodogörande av naturatillgångar får enligt

punkt 8 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen avdrag ske i form

av årlig avskrivning med skäligt belopp. Motsvarande bestämmelse gäller

enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § i fråga om jordbruksfastighet för

vilken inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. I praxis medges

emellertid sedan gammalt avdrag för substansminskning även i fråga

om jordbruk med kontantredovisning.

Underlag för beräkning av avdrag för substansminskning skall vara anskaffningskostnaden

om denna kan visas. I andra hand kan avdraget beräknas

på ett särskilt värde som åsätts tillgången och i tredje hand på ett

uppskattat värde. Avdrag bör ske med belopp så avpassat att anskaffningsvärdet

blir till fullo avdraget under den tid tillgången beräknas räcka. Den

omständigheten att avdrag inte yrkas ett år innebär inte att avdraget till

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

denna del går förlorat. I praxis medges nämligen avdrag också för substansminskning

som belöper på tidigare år. Avdrag för substansminskning

kan alltså förskjutas.

Frågan om rätt för grusexploatör till avdrag för framtida kostnader för

iordningställande av mark, som varit föremål för exploatering, har vid två

tillfällen behandlats av riksskattenämnden.

1. I det ena fallet (RN nr 6/1962 p. 5) förklarade nämnden en ekonomisk

förening inte vara berättigad till avdrag för avsättning för täckande

av framtida kostnader för iordningställande av exploaterad mark. Som

motivering anfördes att länsstyrelsen inte meddelat föreläggande eller föreskrift

innebärande skyldighet för föreningen att, till begränsande eller motverkande

av grusföretagets menliga inverkan på landskapsbilden, iordningställa

de markområden på vilka föreningen bedrev grustäkt.

2. Det andra fallet (RN nr 6/1967 p. 5) avsåg ett bolag som under ett antal

år bedrivit grustäktsverksamhet på två fastigheter (X och Y) vilka tillhörde

en person (A), som tillika ägde 494 av de 500 aktierna i bolaget.

Bolaget bedrev grustäktsverksamhet i stor omfattning också på andra fastigheter,

vilka inte ägdes av A. Bolagets omsättning hade för ettvart av de

fyra senaste räkenskapsåren uppgått till mellan 2,5 och 3,5 milj. kr.

Bolaget, som enligt avtal med A hade att svara för samtliga sådana kostnader

för återställande av grustäktsområdet inom fastigheterna X och Y,

vilka enligt naturvårdslagen kunde åläggas fastighetsägaren, anhöll om

förhandsbesked om bolaget vid 1968 års taxering kunde erhålla avdrag

med 30 000 kr. för avsättning till framtida kostnader för ifrågavarande

återställningsarbeten.

Riksskattenämnden meddelade följande förhandsbesked. Riksskattenämnden

finner, att sökandebolagets kostnader för ifrågavarande återställningsarbeten

på fastigheterna X och Y beräknats till omkring 30 000 kr.

Riksskattenämnden finner vidare, att bolaget bedriver grustäktsverksamhet

i stor omfattning på vissa andra fastigheter och att bolagets genomsnittliga

årsomsättning de senaste fyra åren uppgått till bortåt 3 milj. kr.

Vid angivna förhållanden förklarar riksskattenämnden, att sökandebolaget

icke är berättigat att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning

för framtida kostnader för återställningsarbeten på fastigheterna X och Y.

Frågans tidigare behandling

Bevillningsutskottet avvisade förra året i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 31 ett motionsyrkande om rätt för markägare att avsätta

viss del av intäkt av grus-, torv- eller lertäkt till s. k. återställningskonto.

Utskottet framhöll därvid att det i fråga om rationellt bedriven täktverksamhet

torde vara vanligt att en mycket stor del av återställningsarbetena

kan utföras medan täktverksamheten ännu pågår. I normalfallen torde där
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969 19

för det av motionärerna aktualiserade spörsmålet inte innebära några större

problem. I den mån en grusexploatör kunde visa, att han efter täktverksamhetens

slut skulle komma att åsamkas en utgift för återställningsarbeten,

som absolut och relativt sett var betydande, var det enligt utskottets

mening inte uteslutet att regeringsrätten skulle anse honom berätigad att

under pågående täktverksamhet göra avsättningar med skäligt belopp för

att kunna möta den framtida kostnaden.

Utskottet erinrade då också om att skattskyldig enligt förordningen om

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst hade möjlighet att åtnjuta

avdrag för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår. Eftersom

kostnaden för återställningsarbeten på en grus-, torv- eller lertäkt måste

anses utgöra en kostnad i och för täktverksamheten torde underskott som

uppkom på grund av kostnader för sådana arbeten utgöra sådant underskott

på förvärvskälla, som kunde utnyttjas som förlustavdrag.

Motionerna

I: 213 och II: 237

1964 års naturvårdslag innehåller bestämmelser om skyldighet för markägare,

liksom för annan vilken utnyttjar mark för exploatering av grus,

lera eller därmed jämförbart material, att efter avslutad täkt återställa

marken på ett från naturvårdssynpunkt tillfredsställande sätt.

Kostnaderna för dessa återställningsåtgärder belastar exploatören, och

garanti för deras genomförande är ofta en förutsättning för att han skall

få tillstånd att utnyttja fyndigheten. Det är knappast möjligt att under

pågående täkt vidtaga återställningsåtgärder så att dessa kan avdragas vid

den årliga inkomsttaxeringen. Det blir i stället en kostnad som i sin

helhet kommer att belasta exploatören då verksamheten är avslutad. Från

skatteteknisk synpunkt men också för att säkerställa att kapital finns

tillgängligt då täkten är avslutad är det önskvärt att exploatören erhåller

rätt att under den tid verksamheten pågår avsätta viss del av inkomsten till

en fond för täckande av återställningskostnaderna. I den mån fonden sedan

användes för återställande av marken bör medlen vara befriade från beskattning.

Eventuellt kvarstående kapital efter åtgärdens genomförande

bör beskattas som ackumulerad inkomst.

I: 384 och II: U1 (jfr 11:405)

Utbyggnaden av tätorter samt anläggande av kommunikationsleder medför

varje år en icke oväsentlig förändring av landskapsbilden. Detta är en

naturlig utveckling med hänsyn till kravet på förbättrade kommunikationer

och kravet på ändamålsenliga tätorter. Men det kräver skärpt uppmärksamhet

från miljövårdssynpunkt.

De sår i naturen som åstadkommes genom täktverksamhet är svåra att

läka. Eftersom den nuvarande lagstiftningen medför att täktverksamhet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

inte får startas med mindre länsstyrelsen givit sitt tillstånd, finns det goda

förutsättningar för att i framtiden trygga återställning av naturen till ett

sådant skick att olägenheten med takten blir minimal.

För att klara en finansiering av återställningen bör företag och enskilda

få tillfälle att bygga upp återställningsfonder, till vilka kan föras obeskattade

vinstmedel, som då de användes för återställning efter slutad täkt

förblir skattefria.

Utskottet

De motioner utskottet har att behandla i detta betänkande syftar alla

till att vidga möjligheterna till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår

och till att lindra verkningarna av progressionen vid den statliga

beskattningen.

De yrkanden i motionerna I: 126 och II: 154 som avser ändringar i förordningen

om rätt till förlustutjämning och antagande av 1957 års skatteutrednings

förslag till progressionsutjämning har behandlats av riksdagen

alltsedan förlustutjämningsförordningen antogs år 1960. I sitt av riksdagen

godkända betänkande 1968:22 framhöll bevillningsutskottet att befogade

invändningar knappast kunde riktas mot den bestämmelse i förlustutjämningsförordningen

som för rätt till förlustavdrag kräver att deklarationsskyldighet

förelegat och också fullgjorts för förluståret. Utskottet

anslöt sig därvid till den av 1957 års skatteutredning uttalade uppfattningen

att det i huvudsak endast är hänsynen till sådana skattskyldiga som

driver verklig förvärvsverksamhet som motiverar en rätt till förlustutjämning

och att någon ovillkorlig sådan rätt inte bör föreligga. Genom

att knyta rätten till förlustavdrag till deklarationsskyldigheten hade man

— menade utskottet — skapat goda möjligheter för en effektiv och praktisk

kontroll av att rätten till sådant avdrag inte onödigtvis missbrukades. Detsamma

kunde enligt utskottets mening sägas också om den bestämmelse

i förlustutjämningsförordningen som för rätt till förlustutjämningsavdrag

i familjeföretag kräver att ägareförhållandena i företaget är i huvudsak desamma

vid förlusttillfället som då förlusten skall utnyttjas. Syftet med

denna bestämmelse är nämligen att i görligaste mån förhindra att likvidations-

eller konkursmässiga företag utbjuds till nya aktieägare och av

dessa används som avskrivningsobjekt.

I fråga om motionärernas förslag till förordning om progressionsutjämning

åberopade utskottet de invändningar av principiell art som vid remissbehandlingen

riktades mot skatteutredningens förslag till progressionsutjämning.

De mest iögonenfallande verkningarna av progressionen vid den

statliga inkomstbeskattningen kunde enligt utskottets uppfattning numera

anses undanröjda genom lagstiftningen om förlustutjämning, om beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och om taxering för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

21

inkomst av medel som insatts på skogskonto samt genom schablonavdraget

för kommunalskatt.

Då de nu förevarande motionerna grundas på samma skäl som de vilka

utskottet hade att behandla förra året och då några omständigheter som

bör föranleda ändrat ståndpunktstagande inte förekommit anser utskottet

sig böra avstyrka lagstiftningsyrkandena i motionerna I: 126 och II: 154.

Några motioner innehåller yrkanden om en allmän öppen resultatutjämning.

I motionerna 1:126 och 11:154, 1:209 och 11:230 samt 1:276

och II: 231 yrkas sålunda utredning angående möjligheterna till en sådan

utjämning genom en kontometod. Andra motioner syftar till resultatutjämning

för vissa yrkeskategorier. Enligt motionerna 1:331 och 11:378

bör fiskare ges möjlighet att göra avsättning till resultatutjämningsfond.

Motionärerna i motionerna I: 685 och II: 813 begär förslag till höstriksdagen

om utjämningskonto inom rennäringen och i motionen II: 229 begärs utredning

om rätt till inkomstutjämning för konstnärer.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om att 1957 års

skatteutredning ingående prövade för- och nackdelarna med en allmän rätt

till skatteutjämning genom kontoinsättningar och uttag. Utredningen fann

allvarliga invändningar kunna riktas mot en sådan utjämningsmetod, inte

minst från stats- och kommunfinansiell synpunkt men också med hänsyn

till svårigheten att göra nödvändiga begränsningar i kontometodens tilllämpningsområde

och att finna en rationell grund för såväl maximeringen

av den årliga avsättningen som den sammanlagda storleken av de avsatta

beloppen.

Utskottet har tidigare uttalat och anser alltjämt att det inte minst från

rättvisesynpunkt skulle vara till fördel om möjligheter kunde öppnas till

en mera vidsträckt resultatutjämning vid beskattningen men att frågan

om man bör införa ett system med skattefria kontoavsättningar är så

central för det svenska skattesystemet i dess helhet att den inte kan avgöras

utan en noggrann omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning

och varulagervärdering samt de möjligheter i övrigt till skattemässig

konsolidering och resultatutjämning som skattereglerna nu erbjuder.

Utskottet vill erinra om att årets riksdag kommer att föreläggas

förslag till ändrade regler om avdrag för värdeminskning på byggnader

och markanläggningar. Dessa bestämmelser kan förväntas bli utformade så

att de förbättrar i vart fall företagens möjligheter till självfinansiering och

skattexnässig konsolidering.

Vad särskilt angår motionsyrkandena om införande av rätt till resultatutjämning

för vissa yrkeskategorier anser utskottet en reform i sådan

riktning strida mot grundläggande principer i beskattningen. Samernas

inkomst av renskötsel och i samband därmed bedriven verksamhet är att

hänföra till rörelse, och inkomsten härav uppskattas i regel efter täm
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

ligen generösa schabloner. Möjligheter finns dock givetvis för den skattskyldige

att bli taxerad efter de regler som gäller för rörelseidkare i allmänhet.

Yrkesfiskarna har möjlighet att i viss utsträckning utjämna sina

inkomster mellan olika beskattningsår genom rätten till avskrivning på

båt och redskap, och även konstnärerna har rätt att få skatten på sin inkomst

uppdelad på flera år. Inkomst av konstnärlig verksamhet kan nämligen

enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för

ackumulerad inkomst fördelas på det antal år till vilka inkomsten hänför

sig, dock högst tio. Utskottet anser de angivna möjligheterna till resultatutjämning

vara till fyllest och avstyrker därför bifall till motionerna I: 126

och 11:154 i denna del, 1:209 och 11:230, 1:276 och 11:231, 1:331 och

II: 378, I: 685 och II: 813 samt motionen II: 229.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandena i motionerna 1:213 och

11:237 samt 1:384 och 11:441 om skattefri avsättning till återställningskonto.

Enligt 18 § naturvårdslagen äger länsstyrelse förelägga den som söker

täkttillstånd att framlägga täktplan av erforderlig omfattning. Länsstyrelsen

kan också meddela sådana föreskrifter att företagets menliga inverkan

på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. För

att täkttillstånd skall äga giltighet krävs numera i fråga om all fältverksamhet

— d. v. s. även sådan som pågick när 1964 års naturvårdslag trädde

i kraft — att säkerhet ställs för fullgörandet av sålunda föreskrivna åtgärder.

Säkerheten beräknas på grundval av bl. a. täktens bredd, längd

och djup samt de återställningsåtgärder som kan anses erforderliga.

I samband med att bevillningsutskottet förra året prövade ett motionsyrkande

av samma innehåll som de nu framförda uttalade utskottet (bet.

nr 31) att man av då föreliggande praxis inte utan vidare kunde dra den

slutsatsen att det skulle vara under alla förhållanden omöjligt att — med

avdragsrätt vid taxeringen — avsätta medel för framtida kostnader för

återställningsarbeten på täktfastighet.

Numera har frågan om avdrag för avsättning till fond för återställningsarbeten

prövats av regeringsrätten i ärende angående förhandsbesked. Målet

gällde ett betong- och stenindustriaktiebolag i Norrland med en årsomsättning

av 3,5 milj. kr. Det belopp som skulle avsättas till återställningsfond

utgjorde 50 000 kr. Av motiveringen i regeringsrättens utslag

framgår att de av länsstyrelsen ålagda återställningsarbetena ansetts avse

kostnader av sådan art att fondavsättning i och för sig kunnat ifrågakomma.

Att avdrag i det aktuella fallet likväl inte medgetts har av regeringsrätten

motiverats bl. a. med att bolaget inte visat vare sig vilken betydelse

den i målet aktuella utvinningen av grus haft för bolagets verksamhet

eller att återställningskostnaden varit av sådan betydelse i förhållande till

bolagets samlade nettointäkter — bolaget bedrev verksamhet i flera kommuner

— att avsättning varit påkallad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969 23

Enligt vad utskottet inhämtat torde det i fråga om rationellt bedriven

täktverksamhet vara vanligt att en mycket stor del av återställningsarbetena

kan utföras medan täktverksamheten ännu pågår. I normalfallen torde

därför det av motionärerna aktualiserade spörsmålet inte innebära några

större problem. I den mån en grusexploatör kan visa, att han efter täktverksamhetens

slut kommer att åsamkas en utgift för återställningsarbeten,

som i förhållande till omfattningen av hans verksamhet är av någon betydenhet,

är han berättigad att under pågående täktverksamhet göra avsättning

med skäligt belopp för att kunna möta den framtida kostnaden.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att skattskyldig enligt förordningen

om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst har möjlighet

att åtnjuta avdrag för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår.

Eftersom kostnaden för återställningsarbeten på en grus-, torv- eller lertäkt

måste anses utgöra en kostnad i och för täktverksamheten torde underskott

som uppkommer på grund av kostnader för sådana arbeten utgöra

sådant underskott på förvärvskälla, som kan utnyttjas som förlustavdrag.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna I: 213 och 11:237 samt

I: 384 och II: 441.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) beträffande ändringar i förordningen om förlustutjämning
att

riksdagen avslår motionerna I: 126 och II: 154;

B) beträffande progressionsutjämning

att riksdagen avslår motionerna I: 126 och II: 154;

G) beträffande allmän öppen resultatutjämning

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 126 och II: 154,

2) motionerna I: 209 och II: 230,

3) motionerna I: 276 och II: 231;

D) beträffande rätt för fiskare att göra skattefri avsättning

till resultatutjämningsfond

att riksdagen avslår motionerna 1:331 och 11:378;

E) beträffande utjämningskonto inom rennäringen

att riksdagen avslår motionerna I: 685 och II: 813;

F) beträffande inkomstutjämning för konstnärer

att riksdagen avslår motionen II: 229;

G) beträffande skattefri avsättning till åter ställning sf ond

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 213 och II: 237,

2) motionerna I: 384 och II: 441.

Stockholm den 27 februari 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Paul Jansson

(s), Stadling (s), Annerås (fp), Karl Pettersson (m) och Johan

Olsson (ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora

(ep), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s), Ahlmark (fp) och

Josefson i Arrie (ep).

Reservationer

I) beträffande ändringar i förordningen om förlustutjämning

av herrar Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Annerås (fp), Karl Pettersson

(m), Johan Olsson (ep), Magnusson i Borås (m) Eriksson i Bäckmora

(ep), Ahlmark (fp) och Josefson i Arrie (ep), vilka —- under åberopande

av innehållet i motionerna I: 126 och II: 154 — ansett, att utskottet under

punkten A bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 126 och II: 154

i denna del, antar det vid motionerna fogade förslaget till

förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen

den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid

taxering för inkomst;

II) beträffande progressionsutjämning

av herrar Gösta Jacobsson (m), 7''istad (fp), Annerås (fp), Karl Pettersson

(m), Johan Olsson (ep), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora

(ep), Ahlmark (fp) och Josefson i Arrie (ep), vilka — under åberopande

av innehållet i motionerna I: 126 och II: 154 ansett, att utskottet

under punkten B bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 126 och II: 154

i denna del, antar det vid motionerna fogade förslaget till

förordning om utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt

i samband med inkomststegring och inkomstminskning;
III)

beträffande allmän öppen resultatutjämning, rätt för fiskare alt

göra skattefri avsättning till resultatutjämningsfond, utjämningskonto inom

rennäringen, inkomstutjämning för konstnärer och skattefri avsättning

till återstållningsfond

av herrar Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Annerås (fp), Karl Pettersson

(m), Johan Olsson (ep), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora

(ep), Ahlmark (fp) och Josefson i Arrie (ep), vilka — under åberopande

av innehållet i samtliga under punkterna C—G i utskottets hemställan upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1969

tagna motioner — ansett, att utskottet under punkterna C, D, E, F och G

bort hemställa

att riksdagen med anledning av följande motioner

1) I: 126 och II: 154,

2) I: 209 och II: 230,

3) I: 213 och II: 237,

4) I: 276 och II: 231,

5) I:331 och II: 378,

6) 1:384 och 11:441,

7) 1:685 och 11:813 samt

8) 11:229,

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning av

frågan om en allmän öppen resultatutjämning genom en

kontometod.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.