Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motion om befrielse från arbetsgivaravgift för vissa stiftelser och organisationer.

1969-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:13, Betänkande med anledning av motion om befrielse från arbetsgivaravgift för vissa stiftelser och organisationer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion om

befrielse från arbetsgivaravgift för vissa stiftelser och

organisationer.

(2:a avd.)

I motionen II: 376 av herr Rimås m.fl. har hemställts att riksdagen beslutar

att från allmän arbetsgivaravgift befria sådana stiftelser som är fritagna

från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt och att vederbörande

utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Gällande rätt

Genom beslut av förra årets riksdag antogs förordningen den 6 juni 1968

om allmän arbetsgivaravgift. Syftet med avgiften var att kompensera staten

för det skattebortfall som mervärdeskatten skulle komma att medföra

genom att näringslivets investeringar befriades från mervärdeskatt.

Enligt förordningen skall allmän arbetsgivaravgift erläggas av arbetsgivare

och av fysisk person, vilken haft inkomst av här i riket bedriven

rörelse eller av här belägen jordbruksfastighet som han själv brukar. Underlag

för beräkning av arbetsgivares avgift skall vara utgivna löner i pengar

eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Till grund för beräkningen

av fysisk persons avgift (s. k. egenavgift) skall läggas inkomsten av jordbruksfastighet

och av rörelse, allt i den mån arbetsgivare inte har att erlägga

allmän arbetsgivaravgift för inkomsten. Även staten och kommunerna är

pliktiga att erlägga allmän arbetsgivaravgift.

Avgiften utgör 1 % och utgår på löner som utges fr. o. m. den 1 januari

1969 och på inkomster som upptas till beskattning vid 1970 och senare års

taxeringar.

I likhet med vad som enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring gäller

i fråga om avgift till sjukförsäkringen tas vid beräkning av den allmänna

arbetsgivaravgiften inte hänsyn till arbetstagare vars lön under året inte

uppgått till 300 kr. eller till arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Avgift beräknas således inte för arbetstagare

som är gift med arbetsgivaren och inte heller för vissa andra

anförvanter som varaktigt lever i hushållsgemenskap med denne och inte

är placerade i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring. Med

anförvanter avses de som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller

svågerlag med arbetsgivaren. Med släktskap likställs adoptivförhållande.

Enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring

kan inom sjukförsäkringen träffas överenskommelse om att till inkomst av

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969

anställning skall hänföras ersättning som utgår utan att anställningsförhållande

föreligger. Genom dylika s. k. likställighetsavtal, vilka kan avse

ersättning för uppdrag av olika slag eller för tillfälligt bedriven litterär,

konstnärlig, vetenskaplig eller annan verksamhet, blir den som utger ersättningen

att anse som arbetsgivare i avgiftshänseende, och den försäkrade

får till följd därav en lägre avgift att betala.

Vid beräkning av underlaget för den allmänna arbetsgivaravgiften bortses

från ersättningar som omfattas av likställighetsavtal. En arbetsgivare som

betalar ut både ersättningar av nu angivet slag och kontant lön måste alltså

i fortsättningen på arbetsgivaruppgiften redovisa ett belopp för den avgift

han har att erlägga enligt lagen om allmän försäkring och ett belopp för

den allmänna arbetsgivaravgiften.

I fråga om rederinäringen har man infört en bestämmelse som anknyter

till vad som gäller enligt förordningen den 18 december 1959 (nr 555)

angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Den svenska utrikesfarten bedrivs i stark konkurrens med andra länders

sjöfart och sysselsätter på svenska fartyg många utlänningar som inte är

bosatta i Sverige. Med hänsyn härtill tillämpas enligt 2 § andra stycket

nämnda förordning en särskild reduktionsregel för redare. De betalar endast

så stor del av den avgift, som normalt uttas av arbetsgivare för sjukförsäkring

och tilläggspensionering, som svarar mot de svenska sjömännens

andel i den totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg. Motsvarande bestämmelse

gäller enligt 2 § första stycket förordningen om allmän arbetsgivaravgift

i fråga om denna avgift. Det sagda innebär att allmän arbetsgivaravgift

på sjömännens löner skall utgå med f. n. 0,64 istället för 1 %.

I övrigt gäller beträffande utländsk arbetskraft att svensk arbetsgivare

skall erlägga allmän arbetsgivaravgift för lön till utländsk arbetstagare

som sysselsätts i landet. Om utländsk arbetsgivare kan anses driva verksamhet

här i landet och därvid anlitar utländsk arbetskraft föreligger också

i regel avgiftsskyldighet.

Arbetsgivares avgift jämställs i beskattningshänseende med lönekostnad.

Är lönen avdragsgill får således även arbetsgivaravgiften dras av. Båda

avdragen skall ske i samma förvärvskälla.

Vid statsunderstödd verksamhet bör enligt uttalande av departementschefen

(prop. 1968: 77 s. 17) kostnadsansvaret för den allmänna arbetsgivaravgiften

åvila staten i de fall statsbidraget avser verksamhet för vilken

statlig lönereglering gäller och där staten svarar för huvudparten av avlönings-

och pensionskostnaderna. Kostnadsansvaret bör avvägas med hänsyn

till statsbidragets omfattning.

Frågans tidigare behandling

Bevillningsutskottet hade i samband med behandlingen av prop. 1968: 44

med förslag till förordning om allmän arbetsgivaravgift att pröva ett mo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969

tionsyrkande av samma innebörd som det i motionen 11:376 framställda.

Bevillningsutskottet avstyrkte yrkandet i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 44. Utskottet framhöll därvid bl. a. att avgiften i dess nuvarande

utformning inte kunde anses särskilt betungande för arbetsgivarna. Utskottet

ville inte bestrida att skäl kunde åberopas för att undanta vissa subjekt

från skyldighet att erlägga avgift. Det var emellertid enligt utskottets mening

knappast möjligt att finna en norm för sådana undantag, som tillgodosåg

rättvisekravet utan att äventyra syftet med avgiften. Det fanns — menade

utskottet — otvivelaktigt åtskilliga subjekt som med samma eller kanske

större rätt än ideella organisationer kunde göra gällande att de inte

borde åläggas att kompensera staten för ett skattebortfall som uteslutande

avsåg industrins investeringar.

Motionen

De kristna samfunden och de ideella organisationerna har som alla andra

»arbetsgivare» att erlägga »arbetsgivaravgift» fr. o. in. den 1 januari 1969.

Dessa organisationer kan dock inte få de omtalade skattelättnader som de

kommersiella företagen får, eftersom de inte har någon inkomst av kommersiell

produktion. Det innebär t. ex. för Svenska missionsförbundets del, att de

frivilliga offermedel, som kommer från i vanlig ordning beskattade inkomster,

sedan genom arbetsgivaravgift på löner åt missionärer, pastorer, diakonissor

och andra anställda tullas av staten. Sålunda måste Svenska missionsförbundet

för år 1969 kalkylera in en ny utgiftspost på inte mindre än

ca 192 000 kronor. Vad innebär det vidare för övriga kristna organisationer,

Svenska röda korset, Lutherhjälpen, Svenska idrottsförbundet etc.?

Det blir en tung pålaga för förut hårt kämpande organisationer, som bygger

hela sitt arbete på frivilliga gåvor som kommer från redan beskattade

inkomster.

Det inkomstbortfall för statsverket som en befrielse från den allmänna

arbetsgivaravgiften för här avsedda ideella organisationer skulle medföra

torde bli tämligen begränsat, men skulle för dessa innebära att de slipper

att med säkerligen stora svårigheter försöka öka sina insamlingar o. d. för

att motverka den kostnadsstegring, som genom arbetsgivaravgiftens införande

har uppkommit.

Utskottet

Enligt den av förra årets riksdag antagna förordningen om arbetsgivaravgift

åligger det arbetsgivare att erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp

motsvarande en procent av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i

form av kost eller bostad.

Motionärerna yrkar att från skyldighet att erlägga sådan avgift undantas

stiftelser som är frikallade från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt.

Av motiveringen i motionen framgår att motionärerna avser befrielse även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969

för sådana stiftelser som enligt förordningen om statlig inkomstskatt är

skattskyldiga endast för inkomst av rörelse.

Syftet med arbetsgivaravgiften är att kompensera staten för det skattebortfall

som mervärdeskatten kommer att medföra genom att näringslivets

investeringar är undantagna från mervärdeskatt. Alla arbetsgivare, d. v. s.

alla som har personal anställd och utger löner eller naturaförmåner av

förut angivet slag, är utan undantag skyldiga erlägga arbetsgivaravgift.

Även staten och kommunerna är avgiftspliktiga.

Med hänsyn till arbetsgivaravgiftens generella natur kan enligt utskottets

mening det förhållandet att ett skattesubjekt är helt eller delvis frikallat

från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt inte motivera befrielse

från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift. Även om skäl kan anföras

för att undanta vissa subjekt från skyldighet att erlägga sådan avgift

torde man knappast kunna finna en norm för undantag som tillgodoser

rättvisekravet utan att äventyra syftet med avgiften.

Med hänsyn härtill och då undantag skulle komma att försvåra tillämpningen

av förordningen om arbetsgivaravgift avstyrker utskottet bifall till

motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen II: 376.

Stockholm den 6 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),

Yngve Nilsson (in), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),

Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson (ep) och Arne Pettersson (s);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s),

fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Ahlmark (fp) och

Josefson i Arrie (ep).

Reservation

av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m),

Tistad (fp), Mattsson (ep), Magnusson i Borås (in), Börjesson i Falköping

(ep), Ahlmark (fp) och Josefson i Arrie (ep).

ESSELTE AB. STHLM M

914137

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.