Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader.

1969-03-06 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:14, Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1969

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

rätt till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet behandlar i detta betänkande följande motioner.

1) de likalydande motionerna I: 214 av herr Stefanson in. fl. och II: 226

av herr Gustafson i Göteborg in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär

a) att direktiv utfärdas av innebörd att frågan om vidgad avdragsrätt

för forskningskostnader och frågan om rätt till skattefri avsättning till

forskningsfonder ägnas särskild uppmärksamhet vid den översyn av denna

fråga som nu pågår genom särskild utredningsman,

b) att utredningen slutför sitt uppdrag i sådan tid att proposition med

förslag till generösare regler för avdrag vid beskattningen för forskningskostnader

kan föreläggas 1970 års vårriksdag;

2) de likalydande motionerna 1:332 av herr Virgin in. fl. och 11: 440

(jfr II: 442) av herr Holmberg in. fl., i vilka hemställts, att Kungl. Maj :t

förelägger 1970 års riksdag förslag om skattefri avsättning till forskningsfonder.

Gällande rätt m. m.

Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten

från särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får däremot inte

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

Något uttryckligt stadgande om rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader

finns inte i gällande skatteförfattningar. Frågan om avdrag

skall medges vid inkomsttaxeringen för dylika bidrag blir därför att

bedöma enligt kommunalskattelagens allmänna regler om vad som är att

hänföra till driftkostnad. I enlighet härmed medges i praxis avdrag för

bidrag till vetenskaplig forskning under förutsättning att bidraget kan

anses som en omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Hittills har praxis varit tämligen restriktiv, och i huvudsak har avdrag

medgivits endast om den vetenskapliga forskningen haft karaktär av s. k.

Bibang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr år 1969

målforskning eller eljest haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för

bidragsgivarens intäktsförvärv. En förutsättning för avdragsrätten synes

vara, att mottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för

verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, därest denne

själv utövat verksamheten. Mottagarens verksamhet får således inte vara

av alltför allmän natur. Sålunda har pappersfabrik ansetts berättigad till

avdrag för bidrag till Svenska pappersbruksföreningens forskningsinstitut

(RÅ 1947 not. 1166), ett boktryckeri- och förlagsbolag för bidrag till Grafiska

forskningslaboratoriet (RA 1947 not. 245), ett företag med behov av

ryska korrespondenter för bidrag till Ryska institutet vid handelshögskolan

att användas för utbildning av dylika korrespondenter (RÅ 1947 not. 1595),

ett försäkringsbolag för bidrag till Stockholms högskolas försäkringsmatematiska

institut (RÅ 1949 not. 1157), ett väveribolag för bidrag till

Chalmers tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning

in. m. (RÅ 1946 ref. 8) och eu revisionsbyrå för bidrag till forskningsstiftelsen

Oskar Silléns fond (RÅ 1959 not 297). Däremot har Svenska Sockerfabriks

Aktiebolaget inte ansetts berättigat att åtnjuta avdrag för ett bidrag

om 100 000 kr. till »Stiftelsen för forskning vid Lunds universitets

ekonomiska fakultet», enär »det icke av de av bolaget angivna villkoren

för bolagets ifrågavarande bidrag kunde anses tillförlitligen framgå, att

bidraget skulle bliva av beskaffenhet att utgöra driftkostnad i bolagets

rörelse». (RN ser. 1 nr 2/1962 p. 8).

Genom beslut av förra årets riksdag har fr. o. in. den 1 juli 1968 inrättats

ett centralt organ i syfte att samordna och effektivisera det statliga stöd som

f. n. i olika former utgår till teknisk forskning. Detta organ, benämnt styrelsen

för teknisk utveckling, bär övertagit de uppgifter som tidigare handhafts

av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden, institutet för nyttiggörande

av forskningsresultat (INFOR), styrelsen för exploatering av forskningsresultat

(EFOR) och Svenska uppfinnarkontoret.

För budgetåret 1969/70 har den nya styrelsen för stöd till tekniska forskningsprojekt

erhållit ett anslag av 70 milj. kr. Härutöver får styrelsen förfoga

över Malmfondens och INFOR:s medel, väsentligen för stöd till industriellt

utvecklingsarbete.

Vid sidan av finansieringsverksamheten skall styrelsen bedriva viss serviceverksamhet,

bl. a. i fråga om rådgivning åt uppfinnare och forskare

samt förmedling av forskningsresultat. I fråga om internationellt tekniskt

samarbete, teknisk information och dokumentation samt vissa forskningsstationer

skall styrelsen ha en planerande och samordnande funktion.

1968 års riksdagsbeslut innebär vidare bildandet av ett statligt utvecklingsbolag

med uppgift att främja framtagandet av innovationer, särskilt

sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov, och att skapa bättre förutsättningar

för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt inom

den statliga sektorn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1969

3

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 november 1968 har chefen för

finansdepartementet tillkallat en sakkunnig med uppdrag att överse frågan

om avdrag vid beskattningen för forskningsverksamhet. Särskilda direktiv

för utredningen har inte meddelats.

Frågans tidigare behandling

Bevillningsutskottet tillstyrkte förra året i betänkande nr 52 motionsyrkanden

om rätt till avdrag för forskningskostnader och för avsättning av

medel till forskningsfonder. Utskottet framhöll därvid bl. a. att den allt

snabbare tekniska utvecklingen underströk behovet av att avsevärda resurser

skapades för teknisk forskning. Särskilt för en industri som likt den

svenska inriktades på specialiserade produkter av hög kvalitet var tekniskt

utvecklingsarbete av den största betydelse. Detta arbete bedrevs i Sverige

till övervägande del i enskilda företag, som alltså i första hand ansvarade för

att tillräckliga resurser anslogs för teknisk utveckling. Företagens vilja att

satsa på teknisk forskning påverkades givetvis i hög grad av de bestämmelser

som reglerade frågan om forskningskostnaders behandling i skattehänseende.

Det måste enligt utskottets mening därför anses vara en brist att

den svenska skattelagstiftningen saknade uttryckliga sådana bestämmelser.

Utskottet hänvisade också till att utskottet redan 1959 begärt en utredning

om avdrag för forskningskostnader men att trots detta något förslag om bestämmelser

till sådant avdrag ännu inte förelagts riksdagen.

Riksdagen avslog emellertid motionsyrkandena och följde därvid en vid

betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. Enligt reservanternas

mening borde frågan om rätten till avdrag för forskningskostnader

lämpligen behandlas i samband med översynen av företagsbeskattningen i

dess helhet.

Motionerna

I: 2U och II: 226

Det är uppenbart att den tekniska utvecklingen inte helt låter sig förutses.

Det är omöjligt för statsmakterna att i förväg säkert avgöra vilka sektorer

som bör stödjas. Olika forskningsgrenars utsikter i vårt land beror ju

i så stor utsträckning på de människor som kan komma att verka inom respektive

områden, deras begåvning, idéer och arbetsmöjligheter.

Den nödtvungna prioriteringen av vissa forskningsområden kräver som

komplement att vi i vårt land skapar ett generellt gynnsamt forskningsklimat,

så att man inte riskerar att eljest livskraftiga innovationer förkvävs

därför att de kommer fram i företag eller forskningsinstitutioner, vilkas

verksamhet av någon anledning inte prioriteras av samhället.

Beskattningen är tillsammans med utbildningen det bästa generellt ver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 i år 1969

kande instrumentet för att skapa ett gynnsamt forskningsklimat. Det är därför

anmärkningsvärt att de svenska reglerna för avdrag vid beskattningen

för gåvor och bidrag till vetenskaplig forskning är mera restriktiva än de

flesta andra industriländers.

Riksdagen begärde år 1959 utredning av frågan om rätt till avdrag för

bidrag till forskningsverksamhet, och bevillningsutskottet har i betänkanden,

som godkänts av riksdagen, påmint om behovet av en sådan utredning.

Någon utredning har emellertid aldrig kommit till stånd. Företagsskatteutredningen,

som enligt uppgift skulle pröva denna fråga, avslutade sitt arbete år

1968 utan att ha framlagt förslag i detta ärende.

Frågan om forskningskostnaders behandling i skattehänseende inrymmer

principiella ställningstaganden och är så viktig att särskilda direktiv för den

numera tillkallade utredningsmannen bör utfärdas. Dessa direktiv bör innehålla

uppdrag för utredningsmannen att särskilt inrikta sig på att konstruera

ett system som medger vidgad avdragsrätt för forskningskostnader.

Det bör också vara möjligt att uppställa en tidsplan för ärendets vidare

behandling.

1: 332 och II: UO (jfr II: 442)

Det åvilar det allmänna att satsa på utbildning, forskning och tekniskt

utvecklingsarbete som ett led i en allmän välståndsskapande politik.

Forskarna och forskningens villkor och förutsättningar är beroende av

de finansiella resurser som står till företagens förfogande. Även med en ökad

statlig satsning och en mer aktiv forskningspolitik kommer ändock den på

lång sikt för vårt lands välstånd mest avgörande forskningsverksamheten att

bedrivas i och i nära kontakt med enskilda företag. Enighet råder om att ett

fruktbart innovationsklimat förutsätter god lönsamhet och högt företagssparande.

Först då detta är för handen kan företagen satsa sina kunskaper, erfarenheter

och finansiella resurser på uppenbart riskfyllt innovationsarbete.

Skuldsatta och oräntabla företag kan inte ta de nödvändiga riskerna. För en

effektiv industriell forskning, baserad på risktagande och ett betydande mått

av osäkerhet i fråga om forskningens avkastning på lång sikt, krävs alltså

riskvilligt kapital i företagen. Den typ av långsiktiga investeringar det här är

fråga om kan näppeligen finansieras som krediter. Detta utgör ett betydelsefullt

motiv för samhälleliga stinndansåtgärder, direkt inriktade på att stärka

företagens lönsamhet och självfinansieringsförmåga.

Hänsyn bör också tagas till det nuvarande skattesystemets konsekvens. I

vissa hänseenden är de svenska företagen sämre ställda än sina utländska

konkurrenter. Reformer syftande till att skapa lika konkurrensbetingelser

är angelägna. Genom vidgade fonderingsmöjligheter borde reserver kunna

avsättas i företag för kommande forskningsinsatser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1969 5

Utskottet

I gällande skatteförfattningar saknas uttryckligt stadgande om rätt till

avdrag för forskningskostnader. Bidrag till teknisk-vetenskaplig forskning

brukar dock i praxis bedömas som avdragsgill omkostnad om forskningen

har en mera direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens intäktsförvärv.

Motionärerna i motionerna I: 214 och II: 226 yrkar att den särskilde utredningsman,

som f. n. överser frågan om avdrag för forskningsverksamhet,

i särskilda direktiv erhåller i uppdrag att ägna spörsmålet om en vidgad

rätt till avdrag för forskningskostnader och om rätt till skattefri avsättning

till forskningsfonder särskild uppmärksamhet. Motionärerna hemställer

också att utredningen skall slutföras i sådan tid, att proposition i ämnet

kan föreläggas 1970 års vårriksdag. I motionerna I: 332 och 11:440 yrkar

motionärerna att samma riksdag föreläggs förslag om rätt till skattefri

avsättning till forskningsfonder.

Inom utskottet råder inte några delade meningar om den tekniska forskningens

stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Det är också utskottets

enhälliga uppfattning att den allt snabbare tekniska utvecklingen

kommer att skärpa kraven på ökade resurser för teknisk forskning.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har numera

chefen för finansdepartementet tillkallat en sakkunnig med uppdrag att

överse frågan om avdrag vid beskattningen för forskningsverksamhet. Denne

sakkunnige har inte erhållit några särskilda direktiv. Med hänsyn till att

riksdagen redan år 1959 begärde en utredning av frågan om en vidgad rätt

till avdrag för forskningskostnader och därefter upprepade gånger understrukit

vikten av att en sådan utvidgning kommer till stånd kan det enligt

utskottets mening förutsättas att den sakkunnige — utan att särskilda

direktiv utfärdas — kommer att pröva olika möjligheter att lindra beskattningen

av företagens forskningskostnader.

Av årets riksdagsberättelse framgår att den sakkunnige beräknas slutföra

sitt arbete redan under 1969. Det är således inte uteslutet att proposition

i ämnet kan föreläggas riksdagen nästa år.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 214 och II: 226 samt

2) motionerna I: 332 och II: 440.

Stockholm den 6 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1969

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),

Yngve Nilsson (m), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (in), Tistad (fp),

Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson (ep) och Arne Pettersson (s);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten

(s), Josefsson i Halmstad (s), fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping

(ep) och Josefson i Arrie (ep).

Reservation

av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Gösta Jacobsson (m),

Tistad (fp), Mattsson (ep), Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp),

Börjesson i Falköping (ep) och Josefson i Arrie (ep), vilka ansett

dels all det avsnitt av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med »Som

framgår» och slutar med »till motionerna» bort ha följande lydelse.

I proposition 1968: 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete uttalades bl. a. att det med en allt snabbare

teknisk utveckling internationellt sett var nödvändigt understryka

behovet av ytterligare ökade resurser för teknisk innovationsverksamhet.

Särskilt för en industri som likt den svenska måste inriktas på starkt specialiserade

produkter av hög kvalitet var tekniskt utvecklingsarbete — och

särskilt sådant som syftade till att introducera nya kvalificerade produkter

— av vital betydelse. Jämsides med ökade resursinsatser måste alla möjligheter

som syftade till effektivare användning av tillgängliga resurser utnyttjas.

Den tekniska utvecklingsverksamheten i Sverige bedrevs till övervägande

del i enskilda företag. Huvudansvaret för att tillräckligt stora resurser

avdelades för teknisk utveckling vilade därför på företagsledningarna.

Detsamma gällde effektiviteten i innovationsverksamheten. Företagens vilja

att satsa på riskfyllda utvecklingsprojekt samt deras framsynthet och förmåga

att organisera innovationsverksamheten var av avgörande betydelse.

Mot bakgrund av bl. a. det svenska näringslivets struktur med många små

och medelstora företag var det väsentligt att företagen, förutom att satsa på

utvecklingsprojekt inom det egna företaget, också effektivt utnyttjade

externa källor till teknisk förnyelse. I propositionen underströks också

angelägenheten av att grundforskningen gavs ett starkt och vittförgrenat

stöd.

I gällande skatteförfattningar saknas uttryckligt stadgande om rätt till

avdrag för försöks- och forskningskostnader. Frågan om avdrag skall medges

för dylika kostnader har hittills därför måst bedömas enligt kommunalskattelagens

allmänna regler om vad som är att hänföra till driftkostnad.

Denna bedömning har i praxis varit restriktiv. I huvudsak har avdrag med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1969 7

givits endast om forskningen haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för

vederbörande intäktsförvärv.

Enligt utskottets mening är det anmärkningsvärt att en utredning som har

att pröva en fråga av så vital betydelse för såväl företagen som samhället

som frågan om avdrag för forskningsverksamhet inte erhållit särskilda

direktiv för utredningsuppdraget. Med hänsyn inte minst till att bestämmelser

om avdragsrätt för närvarande saknas och till praxis’ återhållsamhet

i mål rörande avdrag för forskningskostnader borde enligt utskottets uppfattning

den sakkunnige ha erhållit detaljerade anvisningar rörande ändamålet

med uppdraget och sättet för dess bedrivande.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda yrkandet om att den

sakkunnige som har att pröva frågan om avdrag för forskningsverksamhet

erhåller särskilda direktiv av innebörd dels att han vid sin översyn bör ägna

frågan om vidgad avdragsrätt för forskningskostnader och om skattefri avsättning

till forskningsfonder särskild uppmärksamhet, dels att utredningsuppdraget

bör slutföras i sådan tid att proposition i ämnet kan föreläggas

1970 års vårriksdag.

dels att utskottet under punkterna 1 och 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 214 och II: 226

och med anledning av motionerna I: 332 och II: 440 i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär, att den sakkunnige som för

närvarande har att överse frågan om avdrag för forskningsverksamhet

erhåller direktiv av innebörd dels att han vid

denna översyn bör ägna frågan om vidgad avdragsrätt för

forskningskostnader och om skattefri avsättning till forskningskostnader

särskild uppmärksamhet, dels att han bör

slutföra utredningsuppdraget i sådan tid att proposition i

ämnet kan föreläggas 1970 års vårriksdag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.