Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

1969-03-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:17, Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

1

Nr 17

■Bevillningsutskottets betänkande :mqd anjedning av motioner angående

beskattningen av företagsvinster.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner,

nämligen

1) de: likalydande motionerna I: 59 av herr Ingvar Andersson m.fl. samt

II: 69 av herrar Magnusson i Borås och Ringabg, i vilka hemställts, att riksdagen

i skrivelse, till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag om avveckling

av dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags och svenska ekonomiska

föreningars vinster enligt de riktlinjer som framförts i motionerna;

2) de likalydande motionerna I: 682 av herrar Brundin och Åkerlund samt

It: 815 av herrar Oskarson och Petersson i Gäddvik, i .vilka hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till årets höstriksdag

om införande av samma skattesats för ekonomiska föreningar som för

aktiebolag.

Gällande bestämmelser

Dubbelbeskattningen av svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar

innebär enligt gällande regler, i. princip att aktiebolagens och föreningarnas

vinster beskattas dels hos företagen, ,dels hos delägarna, när

vinstmedlen utdelas till.idessa. Bolagen och föreningarna äger, med vissa

undantag, inte göra avdrag vid taxeringen för belopp som utdelas, vilket

innebär att fonderad och utdelad vinst i princip beskattas efter samma

grunder.

En betydande uppluckring av den ifrågavarande dubbelbeskattningen —

främst genom möjligheten till avdrag för utdelning på nyemitterade aktier

— bär skett genom den s. k. Annell-lagen, vilken lagstiftning numera blivit

permanent. Annell-lagen (SFS 1960: 658; förlängd genom SFS 1964: 80) är

i vad den avser skattskyldighet för utdelningar numera inarbetad i 54 §

kommunalskattelagen, medan bestämmelserna om avdrag för utdelning på

nyemissioner återfinns i förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen för

viss aktieutdelning (SFS 1967: 94).

Enligt 54 § kommunalskattelagen är svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar frikallade från skattskyldighet för utdelning på

aktier i svenska aktiebolag och på andelar i svenska ekonomiska föreningar

under förutsättning att aktierna eller andelarna inte innehas i

1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

kapitalplaceringssyfte. Från skattefriheten har emellertid undantagits aktiebolag

och ekonomiska föreningar, som driver bank- eller annan penningrörelse

eller försäkringsrörelse. Dock är aktiebolag och ekonomiska föreningar,

som driver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse

jämte annan verksamhet, frikallade från skattskyldighet för utdelning på

aktier och andelar, vilka innehas som ett led i organisationen av bolagens

eller föreningarnas verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning

av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Vidare äger aktiebolag, som driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

åtnjuta skattefrihet för utdelning på aktier, som innehas som ett

led i organisationen av sådan verksamhet.

Från den tidigare provisoriska Annell-lagstiftningen har i 54 § kommunalskattelagen

införts följande bestämmelser att gälla sådana utdelningar

från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som varit tillgängliga

för lyftning fr.om. den 1 januari 1966. Aktiebolag eller ekonomisk

förening, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller

yrkesmässig handel med fastigheter, åtnjuter inte skattefrihet för utdelning

på aktie eller andel som utgör lagertillgång i rörelsen. För förvaltningsföretag

— d. v. s. bolag eller föreningar, vilkas verksamhet uteslutande

eller så gott som uteslutande består i förvaltning av värdepapper eller likartad

lös egendom — inträder skattskyldighet för uppburen utdelning i

den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av bolaget för beskattningsåret

beslutade egna utdelningen. Den utdclningsinkomst som fonderas

blir således beskattad. Investmentföretag —■ d. v. s. sådana förvaltningsföretag,

vilkas uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav

erbjuda aktieägare eller andelsägare riskfördelning och vilkas

aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer — blir skattskyldiga

för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet därav

överstiger 125 procent av den av företaget för beskattningsåret beslutade

utdelningen.

Enligt förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

medges svenskt aktiebolag vid beräkning av nettointäkt av rörelse

eller jordbruksfastighet avdrag för utdelning på nyemitterade aktier med

5 % av vad som inbetalats för aktierna före beskattningsårets utgång. Procenttalet

i den tidigare provisoriska Annell-lagstiftningen utgjorde 4. Rätten

till avdrag får numera åtnjutas under 10 mot tidigare 6 kalenderår. Avdrag

medges dock inte senare än femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning

för aktierna först ägde rum. Avdraget kan därvid förskjutas inom

15-årsperioden, för den händelse utdelning inte skulle ske under något år.

I förordningen finns vidare specialbestämmelser angående förbud mot

avdragsrätt dels när inbetalning av aktier skett genom apport av aktier

eller andelar i ekonomiska föreningar, dels när det emitterande bolaget

under beskattningsåret eller tidigare utskiftat tillgångar till delägarna och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969 3

dels när mer än 50 procent av det utdelande bolagets aktier vid utdelningstillfället

ägdes av svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt

bolag. De nya reglerna om avdragsrätt gäller nyemissioner fr. o. m.

den 1 juli 1966. För emissioner som gjorts under tiden den 1 januari 1961—

den 30 juni 1966 gäller fortfarande bestämmelserna i 1—8 §§ i den provisoriska

Annell-lagstiftningen.

Enligt 10 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt utgör den statliga

inkomstskatten för aktiebolag 40 % och för ekonomiska föreningar

32 % av den beskattningsbara inkomsten. Dessa procenttal har varit gällande

alltsedan 1949 års taxering, dock med undantag för 1956—1960 års

taxeringar. Genom beslut av 1955 års riksdag vidtogs nämligen en av konjunkturpolitiska

skäl betingad höjning av den statliga inkomstskatten förvissa

juridiska personer. Beslutet innebar att skattesatsen höjdes för aktiebolag

från 40 till 45 % vid 1956 års taxering och till 50 % under 1957—1960

års taxeringar samt för ekonomiska föreningar från 32 till resp. 36 och

40 %. Före 1949 års taxering var skattesatsen för såväl aktiebolag som ekonomiska

föreningar 32 %. 1945 års statsskatteberedning hade emellertid i

sitt betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen

(SOU 1946:79) funnit en skattelindring vara påkallad för fysiska

personer och ansåg det skäligt att det därav förorsakade inkomstbortfallet

för staten i någon mån täcktes genom en högre beskattning av aktiebolagen.

Beredningen föreslog därför en höjning av skattesatsen för aktiebolag från

32 till 40 %. Samma höjning föreslogs för de ekonomiska föreningarna, dock

med en viss tveksamhet. Medlemmarna i de ekonomiska föreningarna kunde

nämligen — enligt beredningen — icke antagas tillhöra den kategori av

skattskyldiga, som genom förslaget skulle komma att träffas av en viss

skatteskärpning. Någon skärpning i beskattningen av fonderade medel var

därför inte påkallad för föreningarnas del på samma sätt som för aktiebolagen.

Föreningarna hade emellertid samma möjligheter att sörja för sin

konsolidering som aktiebolagen, och föreningarnas ekonomiska bärkraft

kunde knappast ge anledning till att bestämma skattesatsen lägre för dem

än för bolagen. Enligt beredningens mening var det även önskvärt att den

likställighet i fråga om skattesats, som rådde mellan aktiebolag och ekonomiska

föreningar, alltjämt bibehölls. I prop. 1947:212 föreslogs samma

skattesats, 40 %, för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna. Bevillningsutskottet

förordade dock (BeU 1947:50) att skattesatsen för de ekonomiska

föreningarna bibehölls vid 32 %, vilket även blev riksdagens beslut.

Utskottet anförde att det utan tvivel kunde antagas, att föreningarnas medlemmar

i genomsnitt hade lägre inkomster än aktiebolagens delägare. Bland

de ekonomiska föreningarna torde även —- sade utskottet — finnas ett stort

antal med små inkomster och många av de ekonomiska föreningarna hade

ej heller till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 17

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år li)69

med tanke på sådana fall ansåg utskottet det önskvärt, att en något lägre

skattesats fastställdes för de ekonomiska föreningarna än för aktiebolagen.

Visserligen kunde praktiska skäl tala för att skattesatsen bestämdes lika

för de båda kategorierna. En viss risk kunde annars finnas för att aktiebolag

kunde komma alt ombildas till ekonomiska föreningar uteslutande i syfte

att erhålla en lindrigare beskattning. Även vid nystartande kunde skattesynpunkler

bli avgörande för valet av företagsform. Utskottet fann dock, att

dessa synpunkter vägde mindre tungt än önskemålet om att bibehålla

skattesatsen vid 32 % för föreningarna.

I betänkande SOU 1951:51 uttalade 1949 års skatteutredning att den

verksamhet som bedrivs i aktiebolag och ekonomiska föreningar är så likartad

att någon rationell grund för en olika behandling är svår att finna.

Tvärtom borde det vara ett önskemål att den ena företagsformen icke bereddes

förmåner vid skatteberäkningen framför den andra. Med den konsolidering

som de kooperativa föreningarna uppnått och med de för dem i

övrigt gällande moderata beskattningsreglerna torde de skäl som år 1947

åberopades för en differentiering icke numera vara bärande. Enligt skatteutredningens

mening borde därför likställighet mellan de båda kategorierna

genomföras på det sätt att skattesatsen bestämdes till 40 % även för de

ekonomiska föreningarna. I prop. 1952: 213, som grundades på skatteutredningens

betänkande, framhölls att skatteutredningens förslag rörande skattesatsen

för juridiska personer mött erinringar av mycket varierande

slag. Något förslag i ämnet framfördes därför inte i propositionen. Företagsskattekommittén

fann i betänkande SOU 1954: 19 med förslag till ändrad

företagsbeskattning att i de för kommittén givna direktiven inte hade angivits

att kommittén hade att pröva frågan om att likställa aktiebolag och

ekonomiska föreningar i avseende på den statliga inkomstbeskattningens

storlek. Med hänsyn härtill och då spörsmålet inte ägde något direkt samband

med den översyn av beskattningsreglerna från i huvudsak konjunkturpolitisk

synpunkt som kommittén enligt direktiven hade att verkställa hade

kommittén inte ansett sig böra ingå på denna fråga. Inte heller departementschefen

var i prop. 1955: 100 beredd att ingå på ämnet.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden syftande till en avveckling av dubbelbeskattningen av

svenska aktiebolags och svenska ekonomiska föreningars vinster har vid

upprepade tillfällen — senast förra året — varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet men avvisats. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 28 erinrade utskottet om att under förarbetena till Annell-lagstiftningen

också undersöktes huruvida ekonomiska föreningar borde få rätt till avdrag

för utdelning. 1960 års bolagsskattesakkunniga ansåg dock inte att så borde

ske. Som skäl härför åberopades framför allt att de ekonomiska förening
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969 5

arna inte vände sig till den egentliga kapitalmarknaden vid anskaffande av

eget kapital och att utdelning på insatskapital praktiskt taget aldrig förekom

inom den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen. Flera remissmyndigheter

uttalade i anslutning härtill att införandet av regler om partiellt

upphävande av dubbelbeskattningen av ekonomiska föreningar skulle vara

förknippat med många svårigheter. Departementschefen delade i prop.

1960:162 dessa synpunkter. Utskottet framhöll även att i prop. 1967:17

med förslag till permanenlning av Annell-lagstiftningen departementschefen

inte ansåg sig böra ta upp frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen

av bolagens vinster eller att mildra den t. ex. genom att medge visst

avdrag för utdelning på allt inbetalat aktiekapital eller beskatta utdelad

vinst lägre än fonderad etc. Departementschefen åberopade därvid att

dubbelbeskattning av bolagsvinster förekom i åtskilliga länder med beskattningssystem

liknande det svenska. Den föreslagna permanentningen av

bestämmelserna om rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner fann

departementschefen emellertid inte hindra att dessa bestämmelser liksom

all skattelagstiftning omprövades, om de förutsättningar på vilka bestämmelserna

byggde skulle mera radikalt förändras.

Avslutningsvis erinrade utskottet om att den omprövning av företagsbeskattningen,

som då pågick och som hade till syfte att undersöka bl. a. möjligheterna

till en variation av de permanenta skattereglerna i olika konj unktursituationer

eller till en differentiering av reglerna efter företagets art och

storlek, även omfattade såväl frågan om dubbelbeskattning av aktiebolag

och ekonomiska föreningar som en analys av erfarenheterna kring Annelllagstiftningen.

Bevillningsutskottet hade år 1960 att ta ställning till ett motionsvis framställt

yrkande om att låta 1960 års bolagsskattesakkunniga få i uppdrag att

utreda bl. a. frågan om likställighet mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar

beträffande skattesatsen vid den statliga inkomstskatten. Utskottet

avvisade yrkandet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 27 och åberopade

bl. a. att den ifrågavarande utredningen tillsatts allenast för att överväga

skattetekniska lösningar av vissa spörsmål rörande företagsvinsternas

beskattning av jämförelsevis begränsad räckvidd och att utredningen hade

att slutföra sitt uppdrag skyndsamt.

Motionerna

I: 59 och II: 69

Genom den utformning beskattningsreglerna för aktiebolag och ekonomiska

föreningar erhållit har en mängd icke önskvärda effekter uppstått.

Sålunda medför kedjebeskattningen av aktiebolagens utdelningar att vinsterna

i stor utsträckning stannar inom företagen till nackdel för uppkomsten

av en rörligare kapitalmarknad. Vidare medför gällande beskattningsregler

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

att aktiekapital i stor utsträckning koncentreras i investmentbolagens händer.

Dessa bolag är nämligen frikallade från skatt på emottagna utdelningar

plus 20 % under förutsättning av vidareutdelning. Dessutom medför Annelllagstiftningen

att aktiebolag med hög intern finansiering missgynnas jämfört

med aktiebolag där finansiering genom lån eller genom tillskott från

aktieägarna svarar för en stor del av kapitalbehovet. Reglerna för avdrag

för utdelning har dessutom erhållit olika utformning för aktiebolag och

ekonomiska föreningar. Bestämmelserna rörande beskattning av aktiebolag

och ekonomiska föreningar har dessutom nått en sådan omfattning att de

är synnerligen svårtillgängliga för de skattskyldiga.

Med hänsyn till att frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen av

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar bör få en skyndsam

lösning, bör en särskild utredning tillsättas. Denna utredning bör

undersöka efter vilka alternativa riktlinjer en fullständig avveckling av

dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags och svenska ekonomiska föreningars

inkomster kan tänkas ske och med ledning härav framlägga konkreta

förslag för en integration av företagens och delägarnas inkomstskatt.

Utredningen bör därvid studera de system för en mer eller mindre fullständig

enkelbeskattning av aktiebolagsvinster som existerar i en del stater.

Utvecklingen mot en enkelbeskattning kan sägas ha skett efter två system,

det franska och det tyska.

Enligt det franska systemet får aktieägaren betrakta hälften av den av

bolaget inbetalade skatten som en förhandsinbetalning av aktieägarens egen

skatt. Detta tillgår tekniskt sett så att oavsett vad som händer med aktiebolagets

vinst så utgår skatt med 50 % på hela vinsten. Om aktiebolaget

därefter delar ut 100 fr erhåller aktieägaren en skatteavräkning på hälften

av utdelningen, d. v. s. 50 fr. Aktieägaren uppger sedan i sin inkomstskattedeklaration

dels de mottagna 100 fr, dels de 50 fr. Från den skatt han har

att erlägga på detta belopp får han dra av 50 fr. Har han så låg marginalskatt

att avdraget blir större än skatten, får han tillbaka överskjutande belopp.

Det tyska systemet åter kännetecknas av att utdelad vinst i ett aktiebolag

beskattas lindrigare än i bolaget fonderade vinstmedel. Enligt nu gällande

skattesatser beskattas kvarhållen vinst med 51 % och utdelad vinst med

15 %. Trots att principen är enkel och klar har dock lagstiftningen med

åren blivit tämligen komplicerad och försetts med många undantag. Bl. a.

gäller den beskrivna regeln endast aktiebolag med många aktieägare. Dessutom

är skillnaden i beskattning mellan utdelad och fonderad vinst mycket

mindre än vad regeln vid första anblicken ger vid handen. Aktiebolaget

måste nämligen för att kunna betala skatten på 15 % tjäna ihop vinstmedel,

vilka kommer att beskattas med 51 %. Reellt innebär således den 15-procentiga

skatten på utdelad vinst en skatt på 23,44 %. Genom att den lägre skattesatsen

endast tillämpas för utdelning som sker av årets vinst uppstår speciella

problem när ett bolag, som självt äger aktier, inte vidareutdelar vinst
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

medlen. För att förebygga att en fondering av sådana medel skulle kunna

ske billigt, beskattas sådana mottagna, icke vidareutdelade utdelningar med

s. k. Nachsteuer av 36 %.

Under EEC:s första tid påverkades Brysselkommissionen av det västtyska

systemet. Sålunda rekommenderades dess principer i Neumarkrapporten.

Under senare tid synes dock det franska systemet ha vunnit många förespråkare

inom den Ekonomiska gemenskapen. Detta förhållande torde utredningen

taga i beaktande.

Ett problemkomplex som utredningen bör lägga stor vikt vid och noga

kartlägga och klargöra är de verkningar som en övergång till en enkelbeskattning

av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster kommer att

medföra, övergångsbestämmelserna måste erhålla en sådan utformning att

överdrivna kursförändringar på aktiebörsen ej uppkommer. Man kan därvid

tänka sig att avvecklingen sker successivt under en femårsperiod och

att i takt därmed aktievinstbeskattningen så modifieras att en låsning av

aktiemarknaden undvikes.

En fullständig avveckling av dubbelbeskattningen av företag kommer

givetvis att medföra ett visst inkomstbortfall för staten. Utredningen skall

även ha till uppgift att beräkna storleken av bortfallet samt att föreslå olika

beskattningsåtgärder för att kompensera staten för detta inkomstbortfall.

I: 682 och II: 815

De olika skattesatserna för aktiebolag och ekonomiska föreningar tillkom

uppenbarligen på grund av att det ansetts föreligga skillnader i strukturellt

och ekonomiskt hänseende mellan de två företagsformerna. Möjligen kan

det också ha föresvävat lagstiftarna att det skulle råda någon form av social

skillnad mellan företagsformerna, som skulle motivera att de ekonomiska

föreningarna beskattas enligt en lägre skattesats än den som gäller för aktiebolag.

Oavsett vilka motiv, som ursprungligen kan ha förelegat, måste man

i dag konstatera att det inte längre kan finnas några bärande skäl för att

vidmakthålla denna skillnad. Strukturomvandlingen inom näringslivet har

inneburit att de ekonomiska föreningarna sammanförts till stora enheter

med helt andra ekonomiska förutsättningar än tidigare och i många fall med

större ekonomisk styrka än de aktiebolag med vilka de konkurrerar. Denna

utveckling har varit påtaglig såväl inom konsumentkooperationen som inom

producentkooperationen. Det måste därför vara rimligt att man eliminerar

den olikhet i konkurrenshänseende, som de olika skattesatserna innebär.

Avgörande för riksdagens ställningstagande måste vara skattelikställighet

för de båda företagsformerna för erhållande av konkurrens på lika villkor

och icke att en höjning av skattesatsen för ekonomiska föreningar endast

kan bedömas tillföra statsverket ett eller annat tiotal miljoner kronor per

år och således ha endast ringa statsfinansiell betydelse. Företrädare för

kooperationen har dessutom i olika sammanhang förklarat sig införstådda

med att en gemensam skattesats införes.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

Utskottet

Aktiebolag och ekonomiska föreningar är i princip underkastade beskattning

två gånger, nämligen dels hos bolaget eller föreningen och dels,

i den mån inkomsten utdelas, hos delägarna. Bolagen och föreningarna äger,

med visst undantag för kooperativa föreningar, vid taxeringen inte göra

avdrag för belopp som utdelas, vilket innebär att fonderad och utdelad

vinst beskattas lika. För alt förhindra kedjebeskattning är svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar principiellt frikallade från

skattskyldighet för utdelning på sådana aktier eller andelar i svenskt aktiebolag

eller svensk ekonomisk förening som inte innehas i kapitalplaceringssyfte.

Från denna skattefrihet har emellertid gjorts betydelsefulla

undantag.

Genom beslut av 1967 års vårriksdag antogs förordningen om avdrag vid

inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Förordningen bygger på den

tidigare provisoriska s. k. Annell-lagstiftningen och innebär att svenska

aktiebolag vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet

är berättigade att i samband med bolagsbildning eller ökning av aktiekapital

åtnjuta avdrag för utdelning på aktie, för vilken inbetalning

sker efter den 30 juni 1966. Avdrag medges med 5 % av det vid beskattningsårets

utgång för de nya aktierna inbetalade kapitalet. Avdrag får ske

under högst tio år och inte senare än femtonde taxeringsåret efter det

då inbetalning för aktierna först skedde. För nyemissioner som gjorts

före den 1 juli 1966 gäller den tidigare provisoriska s. k. Annell-lagen,

d. v. s. avdrag kan medges med 4 % under sammanlagt sex år.

Motionärerna i motionerna 1:59 och 11:69 anser kedjebeskattningen av

aktiebolagens utdelningar medföra att vinsterna i stor utsträckning stannar

inom företagen till nackdel för uppkomsten av en rörligare kapitalmarknad

och att aktiekapital till stor del koncentreras i investmentbolagens

händer. Annell-lagstiftningen medför enligt motionärernas mening

också att aktiebolag med hög intern finansiering missgynnas jämfört med

aktiebolag där finansieringen sker genom lån eller genom tillskott från

aktieägarna. Motionärerna påtalar vidare att lagstiftningen om avdrag för

viss aktieutdelning inte gäller för de ekonomiska föreningarna. De anser

att en särskild utredning skyndsamt bör söka lösa frågan om avveckling

av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar genom

ett studium av de system för enkelbeskattning av aktiebolagsvinster som

existerar i andra länder.

Frågan om införandet i Sverige av ett system för enkelbeskattning av

aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas vinster bör enligt utskottets

mening inte avgöras ulan omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning

och varulagervärdering samt de möjligheter i övrigt till

skattemässig konsolidering och resultatutjämning som de svenska skatte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969 9

reglerna nu erbjuder. Bolagen har redan nu flera möjligheter att med stöd

av gällande bestämmelser för rörelsebeskattningen redovisa en låg beskattningsbar

vinst, och därigenom torde en icke obetydlig del av bolagsskatten

kunna undvikas eller uppskjutas. En jämförelse mellan bolagsskatternas

andel av de totala skatteintäkterna i olika länder utvisar för

övrigt att den svenska bolagsskatten inte är särskilt betungande. Utskottet

vill också erinra om att riksdagen i år kommer att föreläggas proposition

med förslag till ändrade regler om avdrag för värdeminskning på byggnader

och markanläggningar. Under förutsättning att departementschefen

accepterar det förslag till sådana bestämmelser som framlagts av företagsskatteutredningen

i betänkande SOU 1968: 26 kommer företagens möjligheter

till självfinansiering och skattemässig konsolidering att ytterligare

förbättras.

Frågan om i vad mån även ekonomiska föreningar borde få rätt till

avdrag för utdelning prövades ingående under förarbetena till Annelllagstiftningen.

Med hänsyn till att de ekonomiska föreningarna vid anskaffande

av eget kapital i allmänhet inte vänder sig till den egentliga

kapitalmarknaden och då utdelning på insatskapital praktiskt taget aldrig

förekommer inom den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen ansåg 1960

års bolagsskattesakkunniga ett sådant avdrag inte motiverat. Under remissbehandlingen

av utredningens förslag uttalades att införandet av

regler om partiellt upphävande av dubbelbeskattningen av ekonomiska föreningar

skulle vara förknippat med många svårigheter. Något förslag i ämnet

framlades därför inte i prop. 1960: 162.

Utskottet vill även framhålla att departementschefen i prop. 1967:17

med förslag till permanentning av Annell-lagstiftningen inte ansåg sig böra

ta upp frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen av bolagens vinster

eller att mildra den genom att t. ex. medge visst avdrag för utdelning

på allt inbetalt aktiekapital eller beskatta utdelad vinst lägre än fonderad.

Den i propositionen föreslagna permanentningen av Annell-lagstiftningen

borde emellertid enligt departementschefens mening inte hindra att dessa

bestämmelser omprövades, om de förutsättningar på vilka de byggde skulle

mera radikalt förändras. Utskottet kan inte finna att sådana förhållanden

inträffat som bör föranleda en omprövning av gällande regler för dubbelbeskattning

av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet anser sig

således inte kunna bifalla skrivelseyrkandet i motionerna 1: 59 och II: 69.

Enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör skattesatsen för

ekonomiska föreningar 32 % och för aktiebolag 40 % av den beskattningsbara

inkomsten.

Motionärerna i motionerna 1:682 och 11:815 anser att de ekonomiska

föreningarna med hänsyn till strukturomvandlingen i näringslivet arbetar

under helt andra ekonomiska förutsättningar nu än vid den tidpunkt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969

bestämmelserna om olika skattesatser tillkom. För att eliminera den olikhet

i konkurrenshänseende som de olika skattesatserna innebär anser

motionärerna att skattesatsen för ekonomiska föreningar bör höjas till den

som gäller för aktiebolag.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att -— med anledning av

ny banklagstiftning m. m. -— till årets vårriksdag aviserats en proposition

med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattningen av bl. a.

sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Förslagen grundas på en inom

finansdepartementet upprättad promemoria (Stencil Fi 1968: 13). Av promemorian

framgår att Kungl. Maj:t har uppmärksamheten riktad på det

av motionärerna aktualiserade spörsmålet. Utskottet anser sig inte böra

bifalla skrivelseyrkandet i motionerna I : 682 och II: 815.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 59 och II: 69 samt

2) motionerna I: 682 och II: 815.

Stockholm den 6 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),

Yngve Nilsson (m), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),

Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson (ep) och Arne Pettersson (s);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s),

fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Ahlmark (fp) och

Josef son i Arrie (ep).

Reservationer

1) av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson

i Borås (m), vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1: 59 och II: 69 — ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 59 och II: 69

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag om

avveckling av dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags

och svenska ekonomiska föreningars vinster enligt de riktlinjer

som framförts i motionerna.

2) av herrar Lundström (fp), Tistad (fp) och Ahlmark (fp).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.