Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående den s. k. 80-procentregeln vid inkomstoch förmögenhetsbeskattningen.

1969-02-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:2, Betänkande med anledning av motioner angående den s. k. 80-procentregeln vid inkomstoch förmögenhetsbeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1969

1

Nr 2

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

den s. k. 80-procentregeln vid inkomst- och

förmögenhetsbeskattningen.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna I: 60 av herr Ingvar Andersson m. fl. samt

II: 70 av herrar Regnéll och Lothigius har hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen

den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas att 2 § 1 mom. förordningen den 6 juni 1952 med

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

2 §•

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund

av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt

samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel

sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen

om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,

varmed avdrag för allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må

hava vid taxeringen medgivits. AvkorIningen och restitutionen må dock tillhopa

icke överstiga sammanlagda beloppet av den statliga inkomstskatten

och förmögenhetsskatten.

Vid fastställande---beräknat belopp.

Vid beräkning---hela krontal.

Enligt förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall äger fysisk person och oskift dödsbo åtnjuta

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1969

avkortning av påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt eller restitution

av erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening. Avkortningen

och restitutionen skall avse det belopp varmed påförd statlig

inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel sammanlagt överstiger 80 procent av den enligt

förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det

belopp varmed avdrag för allmänna skatter åtnjutits vid den ifrågavarande

taxeringen (den s. k. 80-procentregeln). Avkortningen och restitutionen får

dock aldrig inkräkta på de kommunala skatterna — allmän kommunalskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel. Beträffande den statliga förmögenhetsskatten

får denna aldrig nedbringas till lägre belopp än som motsvarar den

skatt, som skall utgå på femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

För att komma i åtnjutande av avkortning eller restitution skall den

skattskyldige inge särskild ansökan till länsstyrelsen i det län, inom vilket

han taxerats till statlig inkomstskatt för det ifrågavarande taxeringsåret.

Ansökan skall vara nämnda myndighet till handa före utgången av kalenderåret

näst efter taxeringsåret vid äventyr att avkortning eller restitution

inte må beviljas. Om förutsättningarna för åtnjutande av avkortning eller

restitution föreligger först efter utslag av kammarrätten eller regeringsrätten,

skall ansökningen inges inom ett år efter det kammarrättens utslag

vunnit laga kraft eller regeringsrättens utslag meddelats.

Enligt de ursprungliga bestämmelserna om skattebegränsning fick skattereduktionen

endast gå ut över den statliga inkomstskatten och inte såsom

nu även över viss del av den statliga förmögenhetsskatten. I proposition nr

359 till 1942 års riksdag uttalade föredragande departementschefen bl. a.

att uppfattningen att förmögenheten såsom sådan medförde skattekraft oberoende

av inkomsten och att således en förmögenhetsskatt skulle kunna belasta

inte bara inkomsten utan också själva förmögenheten, lett till att alla

förslag om maximering dittills avvisats av statsmakterna. Denna uppfattning

fann departementschefen visserligen grundad i de fall, då belastningen

av själva förmögenheten vore av övergående natur, men ansåg att läget

blev ett annat vid mycket stora förmögenheter och då skattesatserna stigit

till sådan höjd, att även vid normal avkastning förmögenheten mera permanent

behövde tas i anspråk för skattens erläggande. Vid övervägande av det

förslag till bestämmelser om skattebegränsning, som propositionen innehöll,

hade departementschefen inte ansett riktigt att göra avsteg från principen,

att skatt på förmögenhet kunde utgå oberoende av inkomstens storlek. Den

begränsning som föreslogs lämnade därför den särskilda förmögenhetsskatten

så till vida orubbad, att denna under alla förhållanden skulle utgå, även

om på grund därav skattebeloppet inte kom att nedbringas till de 80 procent

av den taxerade inkomsten, som i övrigt föreslogs såsom maximum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1969

3

Den nuvarande avfattningen av 80-procentregeln tillkom på förslag av

1949 års skatteutredning. Utredningen fann (SOU 1951:51 s. 250) att något

praktiskt binder för att inbegripa den statliga förmögenhetsskatten i

det belopp, som enligt spärregeln skulle kunna avkortas eller restitueras,

inte syntes finnas. Enligt av utredningen inhämtade uppgifter från länsstyrelserna

hade 80-procentspärren på grund av ifrågavarande inskränkning

i vissa fall icke medgivit en begränsning av skatterna till 80 procent

av inkomsten. Då detta varit avsikten med spärren och denna avsikt utan

större olägenheter kunde förverkligas genom att skattereduktionen tilläts

omfatta även förmögenhetsskatten, fanns enligt utredningens mening skäl

för en sådan utvidgning av bestämmelserna. Vid utvidgningen måste dock

fästas det villkoret, att förmögenhetsskatten inte därigenom nedbringades

till lägre belopp än som motsvarade skatten på 50 procent av den skattepliktiga

förmögenheten. 80-procentspärren skulle nämligen i annat fall

kunna leda till en rubbning av grunderna för den statliga förmögenhetsskatten.

Att skatterestitutionen inte får överstiga ett belopp, motsvarande — förutom

kommunalskatten — skatten på 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten,

sammanhänger med den i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

givna s. k. reduktionsregeln. Normalt skall såsom beskattningsbar

förmögenhet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt upptagas

den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Om emellertid för fysisk

person eller oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten överstiger

trettio gånger ett belopp, motsvarande summan av den skattskyldiges enligt

förordningen om statlig inkomstskatt fastställda sammanräknade nettoinkomst

för beskattningsåret, skall den beskattningsbara förmögenheten utgöra

detta belopp, dock minst 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Reduktionsregeln innebär, såsom framhölls vid dess tillkomst (se

SOU 1946: 79 s. 194), att då den skattskyldiges sammanräknade nettoinkomst

understiger 1 2/3 procent av den skattepliktiga förmögenheten någon

ytterligare reduktion av förmögenhetsskatten inte erhålles.

1967 års bevillningsutskott avstyrkte ett motionsyrkande om en effektivisering

av den i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i

vissa fall upptagna 80-procentiga begränsningsregeln. Utskottet framhöll

därvid (BeU 1967: 13) att denna regel sammanhängde med utformningen av

den s. k. reduktionsregeln vid taxering till statlig förmögenhetsskatt, enligt

vilken, om den skattepliktiga förmögenheten översteg 30 gånger den sammanräknade

nettoinkomsten vid taxeringen till statlig inkomstskatt, den beskattningsbara

förmögenheten skulle nedbringas till belopp motsvarande 30

gånger nämnda inkomst. Den beskattningsbara förmögenheten fick därvid

fastställas till lägst hälften av den skattepliktiga förmögenheten. Förmögenhetsskatten

kunde alltså inte genom tillämpning av 80-procentregeln ned
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1969

bringas till lägre belopp än som följde av den berörda reduktionsregeln och

detta i sin tur berodde på att förmögenheten som sådan ansågs ge viss

skattekraft alldeles oberoende av om den årliga avkastningen av förmögenheten

var ringa eller ingen alls. Ett tillgodoseende av motionärernas önskemål

förutsatte därför en omprövning av förmögenhetsbeskattningen.

Motionärerna framhåller att förordningen om begränsning av skatt i vissa

fall getts en sådan utformning att den inte alltid ger avsedd effekt. Detta beror

dels på förekomsten av en kommunal fastighetsbeskattning som saknar

anknytning till inkomsten, dels på att förmögenhetsskatten inte får reduceras

till en nivå understigande skatten på 50 procent av den skattepliktiga

förmögenheten. Att i nuvarande kommunfinansiella läge inbegripa kommunalskatten

i de skatter som skulle kunna bli föremål för reduktion finner

motionärerna inte möjligt. Däremot anser de skäl tala för ett slopande av

50-procentregeln.

Motionärerna erinrar om att förmögenhetsskatten vid sin tillkomst motiverades

med att förmögenhetsavkastning ansågs ha större skattekraft än

annan inkomst. Syftet var sålunda att lägga en hårdare belastning på avkastningen,

oavsett om man valde förmögenhetens storlek såsom norm för skatteberäkningen.

Utan att ingå på bärigheten i detta resonemang och ändamålsenligheten

i den valda beräkningsmetoden hävdar motionärerna, att metoden

i ytterlighetsfallen leder till orimliga resultat. I varje fall gäller detta då avkastningen

är mycket låg. Insikten härom har också lett till införandet av

den s. k. 80-procentregeln. Enär det visat sig att denna spärr inte är tillräcklig

för att undanröja obilliga verkningar, bör det vara angeläget att ge regeln

en ändamålsenligare utformning.

Utskottet

Enligt 1952 års förordning med bestämmelser om begränsning av skatt i

vissa fall äger fysisk person och oskift dödsbo åtnjuta avkortning eller restitution

av statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt, i den mån de

direkta statliga och kommunala skatterna sammanlagt överstiger 80 procent

av den vid taxering till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad

med avdraget för kommunala utskylder vid nämnda taxering, den s. k. 80- procentregeln. Genom skattereduktionen får emellertid den totala skatten

inte nedbringas till lägre belopp än som motsvarar — förutom de kommunala

skatterna — skatten på hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

Motionärerna framhåller att 80-procentregeln i dess nuvarande utformning

i vissa fall inte medger den avsedda begränsningen av skatten och att

regeln därför bör ges en ändamålsenligare utformning.

Som utskottet tidigare upprepade gånger framhållit skall enligt en bestämmelse

i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt den beskattnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 2 år 1969

bara förmögenheten alltid utgöra minst hälften av den skattepliktiga förmögenheten.

Detta sammanhänger med att förmögenheten som sådan anses

ge viss skattekraft oavsett vilken inkomst en skattskyldig har.

Ett bifall till yrkandet i motionerna innebär att man med tillämpning av

80-procentregeln skulle kunna nedbringa förmögenhetsskatten till ett lägre

belopp än som svarar mot skatten på halva förmögenheten och förutsätter

därför en omprövning också av den berörda regeln i 9 § förordningen om

statlig förmögenhetsskatt.

Kapitalskatteberedningen, som har att överse bl. a. förmögenhetsbeskattningen,

har enligt sina direktiv att pröva i vad mån ändringar i denna bör

föranleda justering av 80-procentregeln. Vid angivna förhållande saknas

enligt utskottets uppfattning anledning bifalla lagstiftningsyrkandet i motionerna.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna I: 60 och II: 70.

Stockholm den 27 februari 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Paul Jansson

(s), Stadling (s), Annerås (fp), Karl Pettersson (m) och Johan Olsson

(ep); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

fru Holmqvist (s), herrar Vigelsbo (ep), Kristenson (s), Carlstein (s),

Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s) och

Ahlmark (fp).

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson (in), Karl Pettersson (in) och Magnusson i

Borås (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.