Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående frivillig särbeskattning.

1969-03-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:20, Betänkande med anledning av motioner angående frivillig särbeskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

frivillig särbeskattning.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 130 av herr Schött och II: 150 av herr

Hedin, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar

dels sådan ändring i förordningen den 21 maj 1965 om särskild skatteberäkning

i vissa fall för makar att ansökan om särskild skatteberäkning

med i motionerna angiven verkan skall kunna avlämnas även efter den

1 juli taxeringsåret och intill utgången av januari månad året därefter,

dels med avseende på 1968 års taxering att sådan ansökan må avlämnas

senast den 1 juli 1969;

2) de likalydande motionerna 1:683 av fru Diesen och herr Wallmark

samt II: 803 av fru Kristensson och fröken Wetterström, i vilka hemställts,

att riksdagen beslutar att taxeringsmyndighet fr. o. m. 1969 års taxering

utan ansökan från skattskyldig särbeskattar makar i de fall detta leder

till lägre skatt och att vederbörande utskott utarbetar härför erforderliga

författningsändringar.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande bestämmelser skall makar samtaxeras. Med makar likställs

i beskattningshänseende vissa ogifta, som sammanlever under äktenskapsliknande

förhållanden. Allmän förutsättning för samtaxering är att

makarna varit gifta vid beskattningsårets ingång och levt tillsammans under

större delen av beskattningsåret. Makarna anses ha levt tillsammans

under större delen av beskattningsåret även om ena maken avlidit under

förra hälften av detta år (65 § kommunalskattelagen — KL). Den omständigheten

att makar samtaxeras påverkar vid inkomstbeskattningen deras

rätt till avdrag i åtskilliga hänseenden. Härvidlag innebär bestämmelserna

i stort sett att de är berättigade till olika schablonavdrag och ortsavdrag med

dubbelt så stort belopp som ensamstående skattskyldiga. För beräkningen

av inkomsten i viss förvärvskälla finns en regel, som berör faktisk sambeskattning,

dvs. då ena maken arbetat i andra makens jordbruk eller rörel1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 sand. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969

se. Stadgandet anger att avdrag inte får ske för bl. a. värdet av arbete, som

i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv

eller hans make (20 § KL). Vid samtaxering taxeras vardera maken för sin

inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Kommunal

inkomstskatt beräknas för vardera maken på hans beskattningsbara

inkomst. Statlig inkomstskatt däremot beräknas på det sammanlagda beloppet

av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas mellan makarna

efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. Olika skatteskalor

gäller för makar och ensamstående. I skatteskalorna är den s. k.

tudelningsprincipen i viss omfattning inbyggd. Med tudelning avses, att

makars skatt motsvarar skatten för två ensamstående med vardera hälften

av makarnas sammanlagda inkomster. Tudelning gäller intill 24 000 kr.

sammanlagd beskattningsbar inkomst för makarna, motsvarande en årsinkomst

av ca 34 000 kr.

Folkpensionsavgift skall för år 1969 utgå efter 5 % av den beskattningsbara

inkomsten dock med högst 1 500 kr. Maximum gäller både för ensamstående

och för makar gemensamt.

Samtaxering av makar och därmed likställda skattskyldiga sker även vid

förmögenhetsbeskattningen.

Cxenom ansökan om särskild skatteberäkning kan två makar, som båda

förvärvsarbetar, fr. o. in. 1967 års taxering undgå högre sammanlagd skatt

än de skulle ha haft som ogifta med samma inkomster (s. k. negativ sambeskattningseffekt).

Reglerna om sådan skatteberäkning återfinns i förordningen

den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall

för makar och innebär i huvudsak följande. Samtaxerade makar och med

dem i beskattningshänsende jämställda sammanlevande skattskyldiga, vilka

båda haft arbetsinkomst, skall efter särskild ansökan kunna få skatten

på arbetsinkomsten beräknad som om de blivit särtaxerade för denna inkomst.

Ansökan skall göras av båda makarna eller en av dem och skall

inges senast den 1 juli under taxeringsåret i den ordning som stadgas i 35 §

taxeringsförordningen för avlämnande av allmän självdeklaration. Har

taxeringsnämnden inte följt makes självdeklaration vid taxeringen till statlig

inkomstskatt eller har nämnden åsatt make som inte lämnat självdeklaration

sådan taxering, får ansökan om särskild skatteberäkning göras hos

den lokala skattemyndigheten senast den 15 augusti under taxeringsåret.

Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut i fråga om taxering

till statlig inkomstskatt eller som första instans meddelat beslut om sådan

taxering får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten inom två månader

från det taxeringen vunnit laga kraft. Om make eftertaxeras till statlig

inkomstskatt får ansökan om särskild skatteberäkning göras inom två

månader från det eftertaxeringen vunnit laga kraft.

Den särskilda skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt och

folkpensionsavgift och skall verkställas av den lokala skattemyndigheten,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969 3

sedan taxeringen i vanlig ordning bestämts av vederbörande taxeringsnämnd.

Till arbetsinkomst hänföres inkomst av tjänst — med undantag av periodiskt

understöd — samt inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, om den

skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Rätt till särbeskattning föreligger dock inte vid s. k. faktisk sambeskattning.

Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital

skall vid skatteberäkningen behandlas som arbetsinkomst endast om det

sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster inte överstiger 1 000 kr.

Till grund för särbeskattningen skall ligga en beräkning av arbetsinkomstens

nettobelopp, efter frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag m. in. Skatteberäkningen

sker på sådant sätt, att skatten på arbetsinkomsten beräknas

för vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående gällande

skatteskalan. Även folkpensionsavgiften beräknas enligt de för ensamstående

gällande grunderna. Skatten på makarnas sidoinkomster drabbas

emellertid av samma progressiva beskattning som vid samtaxering enligt

huvudregeln.

Frågornas tidigare behandling

Bevillningsutskottet hade förra året att ta ställning till ett motionsyrkande

om att förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

skulle beträffande 1967 års taxering tillämpas på sådana skattskyldiga,

som ingav ansökan senast den 1 juli 1968. Motionärerna motiverade yrkandet

med att många skattskyldiga vid tidpunkten för avlämnande av 1967

års deklaration inte kände till förordningen om frivillig särbeskattning. I

sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25 avstyrkte utskottet bifall till

yrkandet. Utskottet ville inte bestrida att åtskilliga skattskyldiga, som vid

1967 års taxering skulle ha gynnats av särbeskattning, underlåtit att i rätt

tid ansöka därom. Detta fick enligt utskottets mening anses förvånande med

tanke på den publicitet och information som förekommit dels vid reformens

genomförande år 1965, dels vid ingången av år 1966 i anslutning till att

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden utfärdade anvisningar till de

lokala skattemyndigheterna rörande förordningens tillämpning vid debitering

och jämkning av preliminär skatt, dels och inte minst vid tidpunkten

för avgivande av 1967 års självdeklarationer. Även om de skattskyldiga underlåtit

att inom föreskriven tid framställa yrkande om särskild skatteberäkning

kunde detta därför enligt utskottets mening inte sägas bero på

bristande information från myndigheternas sida.

Frågan om huruvida förordningen om frivillig särbeskattning borde tilllämpas

ex officio var även föremål för utskottets prövning förra året.

Utskottet avstyrkte i betänkandet nr 25 även motionsyrkanden i denna

fråga. Utskottet framhöll att ett ex officio-förfarande skulle innebära en

ytterligare belastning på skattemyndigheterna som inte stod i rimlig pro1

;—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969

portion till de skattelättnader som lagstiftningen var avsedd att medföra.

Den framtida utformningen av ADB-systemet kunde emellertid möjliggöra

en ex officio-tillämpning av särbeskattningsreglerna. Utskottet erinrade

också om att det nuvarande systemet för frivillig särbeskattning utgjorde

ett provisorium i avvaktan på en definitiv lösning av frågan om familj ebeskattningen.

Problemet kunde således komma att lösas i ett större sammanhang.

Motionerna

I: 130 och II: 150

Erfarenheterna från 1967 och 1968 har klart givit vid handen att den

omständigheten, att ansökan i normalfallet ovillkorligen skall avlämnas senast

den 1 juli under taxeringsåret för att kunna vinna beaktande, leder

till att åtskilliga skattskyldiga genom förbiseende eller förklarlig felbedömning

av förutsättningarna för särbeskattning på rent formella grunder

går förlustiga sin rätt till skattelättnad. I många fall reagerar helt naturligt

den skattskyldige först då han i december månad erhåller sin debetsedel

och ser det slutliga resultatet av taxeringen. Den gällande ordningen rättfärdigas

knappast av det faktum att man i undantagsfall kan finna kryphål

genom att samtidigt med en försenad ansökan yrka rättelse av något obetydligt

— kanske t. o. m. fingerat — taxeringsfel och på så sätt skapa legal

möjlighet att få effekt av ansökan. Hos de lokala skattemyndigheterna

synes också olika praxis ha utvecklat sig så att exempelvis på vissa håll

ett yrkande om särbeskattning, noterat på vederbörandes självdeklaration,

behandlas som ansökan, medan på andra håll dylikt yrkande inte godtages.

För att uppnå rättvisa och likformighet skattskyldiga emellan bör nuvarande

regler uppmjukas och kompletteras på följande sätt.

För att ansökan om särbeskattning skall iakttagas vid utfärdandet av

debetsedlarna å slutlig skatt, vilka senast den 15 december under taxeringsåret

skall tillställas de skattskyldiga, bör ansökan alltjämt ha avlämnats

senast den 1 juli under taxeringsåret. Ansökan bör emellertid regelmässigt

kunna göras även senare, förslagsvis intill utgången av januari månad året

efter taxeringsåret. Senare tidpunkt synes ej böra fastställas, om man vill

gardera sig mot risken för förväxlingar mellan olika taxeringsår. Den som

avlämnar ansökan efter den 1 juli skall inte kunna påräkna att debetsedeln

å slutlig skatt hinner ändras före utsändandet. Som regel måste nämligen

särbeskattningen i dessa fall effektueras genom en särskild omdebitering,

som ej hinner påverka den slutliga debetsedeln utan i stället leder till restitution

eller avkortning av skatt.

Vad avser slutlig skatt på grundval av 1968 års taxering synes ha förekommit

ett ökat antal skattskyldiga som av skilda anledningar gått miste

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969 5

om rätten till särbeskattning, bl. a. på grund av den felaktiga uppfattningen

att deras år 1967 avgivna ansökan skulle ha verkan även år 1968. Med

hänsyn härtill synes starka skäl tala för att meddela en undantagsbestämmelse

av innebörd att, oavsett gällande bestämmelser i förordningen om

särskild skatteberäkning för makar, ansökan avseende taxeringsåret 1968

må ingivas senast den 1 juli 1969.

I: 683 och II: 803

Reformen angående frivillig särbeskattning är befogad, och utvecklingen

visar också att reformen fått väsentligt större omfattning än som antogs

vid genomförandet. Skattemyndigheterna bör dock på eget initiativ ha

skyldighet att pröva huruvida särbeskattning leder till ett för de skattskyldiga

gynnsammare utfall. Det är därför befogat att erforderliga ändringar

i gällande lagstiftning genomföres så att en ex officio-tillämpning kan ske

redan fr. o. m. 1969 års taxering.

Utskottet

Som ett provisorium i avvaktan på att frågan om sam- eller särbeskattning

erhåller sin slutliga lösning infördes genom beslut av 1965 års riksdag

möjligheter till frivillig särbeskattning. Reglerna återfinns i förordningen

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar (SFS 1965: 153). Samtaxerade

makar och med dem i beskattningshänseende jämställda skattskyldiga,

vilka båda haft arbetsinkomst, kan få skatten på arbetsinkomsten beräknad

som om de blivit särtaxerade för inkomsten. Den särskilda skatteberäkningen

avser endast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Syftet

med den frivilliga särbeskattningen är att upphäva den s. k. negativa sambeskattningseffekten,

d. v. s. att två makar, som båda förvärvsarbetar, får

högre sammanlagd skatt än de skulle ha haft som ogifta med samma inkomster.

Ansökan om frivillig särbeskattning skall göras av båda makarna eller en

av dem på blankett enligt fastställt formulär. Skatteberäkningen sker hos

den lokala skattemyndigheten i hemortskommunen, och ansökan skall vara

ingiven senast den 1 juli under taxeringsåret. Om taxeringsnämnd inte följt

makes självdeklaration vid taxeringen till statlig inkomstskatt eller om

nämnden åsatt make, som inte avlämnat självdeklaration, sådan taxering

får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten senast den 15 augusti

under taxeringsåret. Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut

vid taxering till statlig inkomstskatt eller som första instans meddelat

beslut om sådan taxering, får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten

inom två månader från det taxeringen vunnit laga kraft. Samma tidsgräns

gäller vid eftertaxering till statlig inkomstskatt.

I motionerna I: 130 och II: 150 yrkar motionärerna att ansökan om frivillig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969

särbeskattning skall kunna avlämnas intill utgången av januari månacl året

efter taxeringsåret. Motionärerna yrkar också att tiden för avlämnande av

ansökan beträffande 1968 års taxering utsträcks till den 1 juli 1969. De motiverar

sistnämnda yrkande med att åtskilliga skattskyldiga synes ha haft

den felaktiga uppfattningen att deras år 1967 avgivna ansökan skulle gälla

även för år 1968.

Bevillningsutskottet, som förra året hade att pröva ett motionsyrkande

om utsträckande av tiden för ansökan om frivillig särbeskattning vid 1967

års taxering, framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25 att det

enligt utskottets mening var förvånande att så många skattskyldiga vid

1967 års taxering underlåtit att i rätt tid ansöka om särbeskattning. Utskottet

hänvisade till den publicitet och information som förekommit dels vid reformens

genomförande år 1965, dels i början av år 1966 i samband med att

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden utfärdade anvisningar till

de lokala skattemyndigheterna för förordningens tillämpning vid debitering

och jämkning av preliminär skatt och dels vid tidpunkten för avgivande av

1967 års självdeklarationer. Eftersom de skattskyldigas underlåtenhet att

inom föreskriven tid framställa yrkande om särskild skatteberäkning inte

kunde sägas bero på bristande information från myndigheternas sida ansåg

utskottet sig inte kunna förorda en utsträckning av ansökningstiden. Vad

utskottet anförde förra året äger alltjämt giltighet. Den service, som även

vid tidpunkten för avgivande av 1968 och 1969 års självdeklarationer givits

av taxeringsmyndigheter, press, banker in. fl., bör ha varit ägnad att ge

ytterligare upplysning om innebörden av gällande bestämmelser.

På grund av det anförda och då en förlängning av tiden för ansökan om

särbeskattning skulle stå i strid mot principen om snabbhet och effektivitet

i taxerings- och uppbördsprocessen anser utskottet sig böra avstyrka bifall

till lagstiftningsyrkandena i motionerna I: 130 och II: 150.

I motionerna I: 683 och II: 803 yrkar motionärerna att taxeringsmyndighet

fr. o. in. 1969 års taxering ex officio skall särbeskatta makar i de fall detta

leder till lägre skatt. Till stöd härför åberopar de att den frivilliga särbeskattningen

fått en större omfattning än beräknat och att därför en reform

av reglerna för frivillig särbeskattning måste anses motiverad.

Utskottet vidhåller sin i förra årets betänkande nr 25 uttalade uppfattning

att redan det nu tillämpade ansökningsförfarandet förorsakar de lokala

skattemyndigheterna ett avsevärt arbete. Således utgjorde — enligt vad utskottet

under hand inhämtat — antalet i rätt tid i Stockholm ingivna ansökningar,

avseende 1968 års taxering, ca 24 200 (f. å. ca 18 000). Som ansökan

godtogs därvid även yrkande i den allmänna självdeklarationen om särbeskattning.

64 ansökningar inkom efter ansökningstidens utgång. Av ansökningarna

kunde ca 23 000 bifallas, medan i fråga om ca 1 200 ansökningar

förutsättningar saknades att tillämpa förordningen om särskild skattebe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969

7

räkning. Av de bifallna ansökningarna behandlades ca 18 000 ansökningar

maskinellt genom ADB, medan ca 5 000 ansökningar måste granskas manuellt.

Granskningsarbetet krävde ca 3 000 arbetstimmar av assistentpersonal,

medan man genom ADB-behandlingen kunde inbespara ca 5 600 arbetstimmar.

Ett ex officio-förfarande skulle enligt utskottets mening f. n.

innebära en ytterligare belastning av skattemyndigheterna som inte står i

rimlig proportion till de skattelättnader som lagstiftningen om frivillig särbeskattning

är avsedd att medföra. Utskottet finner att det skulle vara till

fördel om det i Stockholm praktiserade förfarandet att som ansökan godta

ett yrkande om särbeskattning i den allmänna självdeklarationen kunde

vinna allmän tillämpning. Utskottet vill slutligen erinra om att den framtida

utformningen av ADB-systemet kan komma att möjliggöra en ex officiotillämpning

på förevarande område. Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motionerna I: 683 och II: 803.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 130 och II: 150 samt

2) motionerna I: 683 och II: 803.

Stockholm den 13 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Lundström (fp), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad

(fp), Paul Jansson (s), Ottosson (m), Arne Pettersson (s) och Johan Olsson

(ep); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Carlstein (s), Enarsson (m), Andersson i Södertälje (s),

fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Marcusson (s), fru

Bergman (s) och herr Sundkvist (ep).

Reservation

av herrar Lundström (fp), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Ottosson (m)

och fru Nettelbrandt (fp), vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med »Bevillningsutskottet,

som» och slutar med »och II: 150.» bort ha följande lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969

Enligt vad utskottet erfarit har åtskilliga skattskyldiga vid såväl 1967

som 1968 års taxeringar underlåtit att ansöka om särbeskattning. Vissa

skattskyldiga torde över huvud taget inte ha haft kännedom om möjligheterna

att erhålla särskild skatteberäkning, andra har — som motionärerna

påtalat — varit av den uppfattningen att den ansökan de ingav år 1967

skulle gälla också för år 1968. Anledningen härtill måste delvis vara bristande

publicitet och information om särbeskattningsreglerna, och det skulle

enligt utskottets mening vara till fördel om informationsverksamheten kunde

få ökad omfattning. Det måste anses ursäktligt att många skattskyldiga

saknat vetskap om bestämmelserna. I deklarationsformulären finns nämligen

ingenting som gör de skattskyldiga uppmärksamma på möjligheten

att erhålla särskild skatteberäkning. Med hänsyn härtill skulle det enligt utskottets

mening vara önskvärt att den vanliga deklarationsblanketten (formulär

1 a) kompletterades med en särskild ruta, i vilken den skattskyldige

genom kryssmarkering kunde ange att han önskar särbeskattning. En sådan

kryssmarkering borde enligt utskottets uppfattning kunna ersätta det omständliga

ansökningsförfarande som f. n. i princip krävs och skulle otvivelaktigt

innebära en avsevärd förenkling såväl för de skattskyldiga som för

de lokala skattemyndigheterna. Ansökningsblanketterna har — enligt vad

utskottet erfarit — till mycket stor del varit felaktigt eller ofullständigt

ifyllda och de däri lämnade uppgifterna har därför måst jämföras med uppgifterna

i självdeklarationerna. I Stockholm t. ex. har felprocenten legat vid

ca 70. Härtill kommer den olika praxis som utbildats hos de lokala skattemyndigheterna.

Vissa av dessa behandlar sålunda ett yrkande om särbeskattning

i den allmänna självdeklarationen som en ansökan medan andra

inte godtar ett sådant yrkande.

Med det anförda anser utskottet sig böra förorda en undantagsbestämmelse

av innebörd att ansökan om frivillig särbeskattning beträffande taxeringsåret

1968 skall göras senast den 1 juli 1969.

dels att utskottet under punkten 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna I: 130 och

II: 150 antar följande

Förslag

till

Förordning

om ändrad tid för ingivande av ansökan om särskild skatteberäkning i vissa fall

för makar i vad avser taxeringsåret 1968

Härigenom förordnas att sådan ansökan, varom förmäles i 8 § förordningen

den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969

för makar, skall i vad avser taxeringsåret 1968 göras senast den 1 juli 1969 i

den ordning som i 35 § taxeringsförordningen stadgas för avlämnande av

allmän självdeklaration.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.