Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motion bebeträffande beskattningen av totalisatorvinster.

1969-03-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:21, Betänkande med anledning av motion bebeträffande beskattningen av totalisatorvinster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969

1

Nr 21

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion bebeträffande

beskattningen av totalisatorvinster.

(1 :a avd.)

Yrkande

I motionen 11:822 av herrar Werner och Fridolfsson i Stockholm har

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om översyn

av lotteriförordningen i vad avser beskattningen av vinst på totalisator vid

hästtävlingar.

Gällande bestämmelser in. in.

Enligt 1 § lotteriförordningen (SFS 1939:207) får lotteri om penningar

eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj:t anordnas för allmänheten

i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.

Som lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av

en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles

av envar deltagare.

I förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster (SFS 1928:376)

stadgas bl. a. att skatt som där avses icke skall utgå på vinst vid vad-<

hållning medelst totalisator vid hästtävlingar.

I fråga om totalisatorvadhållning vid hästtävlingar gäller de särskilda

bestämmelser som lantbruksstyrelsen med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

meddelat i ett särskilt vadhållningsreglemente (SFS 1965:932).

Reglementet innehåller detaljerade regler för de olika formerna för vadhållning.

I fråga om vinstberäkningen gäller som huvudregel att totalsumman

av de för en löpning gjorda insatserna, minskad med av Kungl.

Maj :t fastställt avdrag, utgör insatsernas nettosumma och fördelas i hela

kronor mellan vinnande vadhållare. De vid beräkningen eventuellt uppstående

bråkdelarna tillfaller anordnaren.

Anledningen till att totalisatorvinsterna undantagits från lotterivinstbeskattningen

är att Kungl. Maj :t i samband med medgivande av tillstånd

till totalisatorverksamheten utfärdat föreskrifter rörande dispositionen av

inflytande totalisatormedel, innebärande att viss del skall inlevereras till

statsverket. Den statliga andelen har växlat och är varierande för de olika

spelformerna. Även vissa skillnader mellan travtävlingar och galopptävlingar

förekommer. Från och med den 1 juli 1960 genomfördes med riksdagens

godkännande (BeU 1960: 60) en väsentlig höjning av vinstavdraget

innebärande bl. a. att avdraget för V-5-spel höjdes med 15 procentenheter

1 Bihang till riksdagans protokoll 1969. 7 samt. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969

vid galopptävlingar och med 10 procentenheter vid travtävlingar till 35 procent.

För vinnare- och platsspelet utgör vinstavdraget 20 procent och för

kombinerat spel 30 procent.

Förslaget om höjning tillstyrktes av den då pågående totalisatorutredningen.

Utredningens betänkande Totalisatorverksamheten (SOU 1961:1)

föranledde ändrade bestämmelser gällande fr. o. m. den 1 maj 1961. Till

grund för dessa regler torde närmast ligga ett särskilt yttrande av experten i

utredningen, herr Ytterborn, vilken motsatte sig den kraftiga skärpning

av progressionen till statens förmån som utredningen föreslog. De skiljaktiga

meningarna avsåg inte vinstavdragens storlek utan hur stor del

därav som de anordnande sällskapen skulle få disponera för verksamheten.

Den skärpta beskattningen av V-5-spelet medförde en väsentligt minskad

omsättning för denna spelform, vilket framgår av följande uppställning,

där beloppen avser miljoner kronor.

Trav Galopp

omsättning

därav V-5

omsättning

därav V-5

1960...........

......... 299,6

103,6

27,2

8,9

1961...........

......... 313,8

65,3

27,0

6,7

1962...........

......... 357,6

70,0

32,3

7,2

1963...........

......... 414,6

79,8

35,2

8,5

1964...........

......... 449,8

85,2

38,5

9,2

1965...........

......... 489,5

94,5

40,8

8,9

1966...........

......... 523,2

103,6

37,8

8,4

1967...........

......... 598,9

121,9

38,6

9,4

1968...........

......... 642,8

131,9

41,1

10,3

Totalisatormedel beräknas i finansplanen inflyta med 105 miljoner kronor

under budgetåret 1969/70.

Totalisatorspel bedrivs vid 3 galopp- och 32 travbanor. I fråga om V-5- spelet kan nämnas att den helt övervägande delen av spelet äger rum i anslutning

till tävlingarna och att således inbetalningarna till ombud utanför

totalisatorn utgör en förhållandevis ringa del av omsättningen.

Fr. o. m. den 1 februari 1969 gäller att statens andel av det belopp, vilket

skall innehållas av de insatser som görs för deltagande i vadhållning med

totalisator vid offentliga galopptävlingar (vinstavdraget), skall t. v. utgå i

enlighet med följande uppställning.

1.

Totalomsättning

2.

Statens andel

Grundbelopp

Tillägg för varje fullt

100-tal kronor som fal- ler mellan de i kol. 1

angivna beloppen

kronor

kronor

kronor

0— 49 999 ...............

—

1

50 000—199 999 ...............

............ 500

2

200 000—299 999 ...............

............ 3 500

4

300 000—399 999 ..........: ...

............ 7 500

6

400 000—599 999 ...............

............ 13 500

10

600 000—799 999 ...............

............ 33 500

12

800 000 och däröver .............

............ 57 500

14

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1969

3

Statens andel av vinstavdraget skall dessutom utgå vid V-5-spel med femton

procent av den del av den totala omsättningen som belöper på V-5-spel

och vid en omsättning på kombinerat spel av lägst 50 000 kronor med tio

procent av den del av den totala omsättningen som belöper på det kombinerade

spelet. Därvid erhållet belopp skall avrundas nedåt till jämnt krontal

och därefter — vid kombinationsspel — minskas med 5 000 kronor. Härefter

får den sålunda uträknade andelen minskas med det belopp, som —

utöver de efter vinstavdragets verkställande kvarstående nettosummorna av

de i de särskilda loppen gjorda insatserna — kan behövas för att vinnande

spelare skall återfå hela sin insats.

För travtävlingar framgår statens andel av vinstavdraget av följande uppställning.

l.

Totalomsättning

kronor

2.

Statens andel

Grundbelopp Tillägg för varje fullt

100-tal kronor som faller

mellan de i kol. 1

angivna beloppen

kronor kronor

0—149 999 . .

150 000—199 999 . .

200 000 och däröver

— 1

1 500 6

4 500 15

Statens andel av vinstavdraget skall dessutom utgå vid V-5-spel med femton

procent av den del av den totala omsättningen som belöper på V-5-spel

och vid kombinerat spel med tio procent av den del av den totala omsättningen

som belöper på det kombinerade spelet. Därvid erhållet belopp skall

avrundas nedåt till jämnt krontal. Härefter får den sålunda uträknade andelen

minskas med det belopp, som — utöver de efter vinstavdragets verkställande

kvarstående nettosummorna av de i de särskilda loppen gjorda insatserna

— kan behövas för att vinnande spelare skall återfå hela sin insats.

Frågans tidigare behandling

Vid behandlingen av ett likartat motionsyrkande vid 1967 års riksdag

anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (BeU

1967:21) bl. a. följande.

Vid tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande statens andel av totalisatormedlen

har ofta framhållits hästsportens betydelse för hästaveln liksom

ridsportens militära och allmänna värde. Utskottet anser för sin del

att det inte längre finns samma skäl att särskilt framhålla sådana argument

utan att man numera i lika hög grad kan betrakta trav- och galoppsportens

bevarande som önskvärt med hänsyn till att denna verksamhet uppenbarligen

bereder åtskilliga människor rekreation, spänning och förströelse. Det

skall i sammanhanget inte fördöljas att hästkapplöpningarnas attraktions
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969

kraft till inte ringa del beror på de olika formerna av totalisatorspel. Utskottet

delar inte motionärernas uppfattning att intresset för hästsporten

kan återställas genom en skärpt beskattning av totalisatorvinsterna. En

förutsättning för all hästsport är att hästuppfödningen görs lockande genom

att tillräckligt många löpningar med förhållandevis stora prissummor

kan anordnas. En minskning av spelarnas och arrangörernas andel av omsättningen

skulle sannolikt få samma effekt som ett förbud mot hästtävlingar.

Då motionärerna inte eftersträvar hästsportens avskaffande och då

följderna av deras förslag skulle bli ett betydande inkomstbortfall för staten

anser utskottet sig inte kunna tillstyrka förevarande motionsyrkande.

Då frågan återkom vid 1968 års riksdag framhöll utskottet (BeU 1968: 11)

att det i fråga om totalisatorspelet är väsentligt att skilja på de olika spelformerna.

Den viktigaste och i fråga om omsättningen helt dominerande

spelformen är det s. k. vinnare- och platsspelet, där den vanligaste insatsen

torde vara 10 kronor. Vid vinnarspelet ligger genomsnittsoddset mellan 3

och 4, vilket på nyssnämnda insats innebär en vinstutdelning på 30—40

kronor och en nettovinst på 20—30 kronor, medan vinsterna på platsspelet

endast uppgår till ungefär hälften av dessa belopp. Enligt bestämmelserna

för lotterivinstbeskattningen skulle en vinst som inte överstiger 50 kronor

vara fritagen trån skatt. Med hänsyn till de skiftande oddsen torde det

emellertid vara svårt att vid totalisatorspelet tillämpa ett skattefritt bottenbelopp

då man därvid skulle få betydligt mera stötande gränseffekter än vid

lotterierna.

De mest uppmärksammade vinsterna inom totalisatorspelet har dock inte

utfallit på nyssnämnda spelformer utan på V-5-spelet, som har påtagliga

likheter med tippningen. Utskottet vill erinra om att vinstavdraget för V-5- spel är 35 % av den sammanlagda insatsen, vilket gör att beskattningen i

dessa fall kan — om skälig hänsyn tas till omkostnaderna — sägas i huvudsak

motsvara vad som gäller för tippning och lotteri. Att avdraget inte görs

från vinstbeloppet utan på hela omsättningen innan vinsten fastställts torde

i praktiken sakna betydelse för nettovinstens storlek. Det förtjänar i detta

sammanhang påpekas att V-5-spelet sjönk mycket kraftigt, då det nuvarande

vinstavdraget infördes, och att detta spel om penningvärdeförändringen beaktas

ännu inte kan sägas ha uppnått den nivå det hade dessförinnan. Det

är på grund av dessa förhållanden som utskottet funnit troligt alt en sådan

skärpning av beskattningen som motionärerna förordar skulle leda till en

kraftig reducering av totalisatorspelet, som utan tvivel är förutsättningen

för hästsporten här i landet.

Uppenbart är att förbud mot vadhållning inte kan upprätthållas i praktiken

och att det utbredda intresse härför som existerar skulle ta sig andra

och sämre kontrollerbara vägar om totalisatorspelet genom en väsentligt

skärpt beskattning mister sin attraktionskraft. I länder som tillgripit sådana

åtgärder har följden blivit illegal bookmaking i betydande omfattning. Med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969

5

det anförda har utskottet inte velat göra gällande att förhållandena i samband

med totalisatorspelet skulle vara så idealiska att inte reformer i vissa

avseenden är tänkbara. Utskottet delar motionärernas uppfattning att hasardspel

i det enskilda fallet kan få olyckliga konsekvenser, men det saknas

enligt utskottets mening förutsättningar för att förhindra sådana följder

genom generellt verkande beskattningsåtgärder. Utskottet avstyrker således

den av motionärerna förordade åtgärden.

Motionen

Intresset för totalisatorspel har på senare år starkt ökat. Hästkapplöpningar

på skilda banor i vårt land drar samman mycket folk och sätter

stora summor i omlopp. V-5-spelet har avsevärt bidragit till att bredda

ett spelintresse, som i många fall visat sig ha en förödande inverkan på den

spelandes ekonomi med allt vad därav kan följa av familjebekymmer och

andra svårigheter.

För att åstadkomma en dämpning av spelintresset och därjämte ernå

en rättvis beskattning av den inkomst som spelvinster utgör föreslår vi

en översyn av lotteriförordningen i här berörda avseenden.

Sedan år 1946 har vinst på totalisator vid hästtävlingar varit befriad från

såväl inkomst- som särskild lotterivinstskatt. I stället tillföres staten visst

belopp genom ett av arrangören innehållet s. k. vinstavdrag, varav statens

andel regleras genom en varierande skala beroende på spelformen, dock understigande

15 %.

För vanliga lotterier — bortsett från premieobligationer — gäller att 30 %

avgår som skatt å utfallande vinst. Det synes betänkligt att den spelande

på totalisator vid hästtävlingar helt skall vara befriad från vinstbeskattning.

Rimligen borde samma beskattningsnorm gälla för spelvinster och lotterivinster.

Det torde vara rimligt att en inkomst av spel inte beskattas lägre än en

inkomst av arbete. Att en sidoinkomst genom arbete ofta drabbas av hård

marginalbeskattning medan en sidoinkomst genom spel helt går fri ter

sig även arbetsetiskt helt otillfredsställande.

Utskottet

Utskottet har vid 1967 och 1968 års riksdagar utförligt redovisat de synpunkter

som föranlett utskottet att avstyrka motionsyrkanden om beskattningen

av vinster vid totalisatorspel. Den beskattning som nu äger rum genom

av riksdagen fastställda vinstavdrag har utskottet funnit vara en mera

ändamålsenlig beskattningsform än en vinstbeskattning. Vinstavdraget in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969

nebär att man från bruttoomsättningen gör ett procentuellt avdrag som avser

att täcka såväl anordnarnas kostnader som statens skatteanspråk. Vinstbeskattningen

däremot träffar själva vinsten, som bestämts enligt särskild

plan efter avdrag för omkostnaderna.

Samma motionärer framför ånyo önskemål om vinstbeskattning av totalisatorvinster

och åberopar till stöd härför att totalisatorvinsterna skulle vara

obeskattade.

Motionärernas yrkande synes grunda sig på en missuppfattning av den

nuvarande beskattningen av totalisatorspel, som enklast kan belysas genom

följande jämförelse mellan beskattningen av lotterivinst och av totalisatorspel.

Om en lott i ett lotteri utfaller med vinst på 1 000 kr. utgår skatt med

30 % av vinstsumman eller med 300 kr. Vid vinstplanens uppgörande har

alla kostnader för administration, lotter och återförsäljning räknats bort

från den totala vinstsumman. Om 500 000 kr. omsätts på V-5-spel vid en

totalisator och 500 vinnare skall dela på omsättningen görs först ett vinstavdrag

med 35 % eller 175 000 kr. Av detta belopp går ungefär 5 % till

arrangören, medan staten får 30 % eller 300 kr. på varje vinnande rad.

Skulle man som motionärerna tycks mena införa en vinstbeskattning i stället

för det nu utgående avdraget, får i första hand förutsättas att vinstavdraget

samtidigt slopas. Effekten blir då ingen ökad skatteintäkt för staten

i det angivna fallet. Menar motionärerna å andra sidan att man skall ha

både vinstavdrag och vinstbeskattning och således för denna spelform ha

en beskattning på ca 50 % av omsättningen, torde det bli nödvändigt att införa

motsvarande vinstbeskattning för övriga former av spel, alltså för lotterier,

premieobligationer och tips. En sådan åtgärd skulle medföra att praktiskt

taget allt spelande kommer att ske utanför den statliga kontrollen och

beskattningen.

Utskottet vill också framhålla att beskattningen av totalisatorspelet på

vissa punkter kan sägas drabba spelaren hårdare än vad en vinstbeskattning

skulle göra på grund av att ett 20-procentigt vinstavdrag görs på all

omsättning oavsett vinsternas storlek, medan enligt bestämmelserna för

lotterivinstbeskattningen vinster på högst 50 kr. är skattefria. Det bör nämnas

att medelvinsterna för den största delen av totalisatoromsättningen

— vinnare- och platsspelet — torde ligga på 30—40 kr. Det förtjänar vidare

framhållas att totalisatorspelet pågår en speldag som vanligen omfattar

åtta löpningar. Det är följaktligen delvis samma pengar som är i

omlopp hela tiden och som genom vinstavdragsreglerna blir beskattade upprepade

gånger. Härigenom uppkommer en skenbart hög omsättning som

inte utan vidare kan jämföras med tipparens eller lottköparens insats.

Mot bakgrunden härav kan utskottet inte dela motionärernas uppfattning

och finner således inte skäl frångå sin tidigare intagna ståndpunkt till

frågan om beskattningen av totalisatorspelet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969

7

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen II: 822.

Stockholm den 20 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),

Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson

(m); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten

(s), fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Sundkvist (ep)

och Gustavsson i Nässjö (s).

Reservation

av herr Tistad (fp).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.