Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till utvecklingshjälp m. m.

1969-03-20 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:24, Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till utvecklingshjälp m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

1

Nr 24

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till utvecklingshjälp

m. m.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet behandlar i detta betänkande följande motioner.

1) de likalydande motionerna I: 77 av fröken Stenberg m. fl. och II: 146

av fru Anér m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

begär utredning rörande införande av rätt för fysiska personer till avdrag

vid taxeringen till statlig inkomstskatt för gåvor — med visst maximibelopp

— till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt kulturella, religiösa, vetenskapliga

eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål;

2) de likalydande motionerna 1:78 av herr Svenungsson och 11:90 av

herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär utredning om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen

för gåvor som den skattskyldige skänkt till religiösa, humanitära,

kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål;

3) de likalydande motionerna I: 679 av herr Axel Andersson samt II: 818

av herrar Sellgren och Westberg i Ljusdal, vari hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning rörande införande av rätt för

fysiska personer till avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt för

gåvor till organisationer som bedriver utvecklingshjälp;

4) de likalydande motionerna I: 702 av fröken Stenberg och 11:812 av

herr Nilsson i Agnäs m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär sådan ändring av skattereglerna, att även den som på

eget initiativ för information eller administration företar resa till ett u-land,

där han har ansvar för arbete som utförs av mission eller liknande organisation,

skall ha rätt att dra av resekostnaden i sin självdeklaration;

5) de likalydande motionerna 1:708 av herr Tistad m. fl. samt 11:787

av herrar Ericsson i Åtvidaberg och Larsson i Umeå, vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till åtgärder i syfte att

genom undanröjande av brister i den nuvarande svenska skattelagstiftningen

stimulera svenska investeringar i lämpliga utvecklingsländer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 2i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1969

Gåvor till utvecklingshjälp m. m.

Frågans tidigare behandling

Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader under

beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får

därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

inte ansetts kunna medges, såvida bidraget inte lämnats av rörelseidkare

till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Inte heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t. ex. RÅ 1941 ref. 5, RÅ 1941 Fi not. 534, RÅ 1943 ref. 20

och RÅ 1950 Fi not. 670).

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,

humanitära in. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit

föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och

1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att

vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.

Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj :t

medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor ej understigande

visst belopp till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland

civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet

uppgick till minst 1 000 kronor.

De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden

och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan

avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,

att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer

som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet

framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga

ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan genom

direkta bidrag från statens sida.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat

frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga

ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten

att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1969

3

stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid förutsättningslöst

övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form,

om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifrågakomma.

Efter att ha anfört en råd invändningar mot en utvidgad avdragsrätt

har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt

för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid även

framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen

hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den beskaffenhet,

varom här är fråga — en annan utväg än att tillskapa en särskild avdragsform

skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att bestämmelserna

om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d. ändrades så,

att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till vissa andra ändamål

än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom nu vara begränsad

till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag till allmännyttiga

ändamål eller till sammanslutningar hade från social synpunkt ett värde,

som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens, och det kunde därför

icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att skattskyldig medgavs

en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande av sociala

skäl betingade avdrag.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,

litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål

har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,

bl. a. åren 1961, 1964 och 1965. Riksdagen avslog då motionerna sedan

bevillningsutskottet uttalat att regler av förevarande art innebar en klar

avvikelse från grundläggande principer i den svenska skattelagstiftningen

och hävdat att samhällets stöd åt dylika ändamål inte borde ske i form

av skattelättnader för de enskilda bidragsgivarna. Utskottet erinrade också

om att införandet av avdragsrätt för gåvor skulle strida mot och troligen

tillintetgöra planerna på en definitiv källskatt.

I sitt betänkande nr 5 vid 1966 års riksdag hemställde bevillningsutskottet

med anledning av väckta motioner, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om utredning rörande införande av viss rätt till avdrag vid

den statliga inkomstbeskattningen för belopp, som skattskyldig skänkt till

humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga

ändamål. I en vid betänkandet fogad reservation av herr John

Ericsson in. fl. hemställdes om avslag på motionerna. Riksdagen beslutade

i enlighet med reservationen.

Frågan aktualiserades på nytt i motioner vid 1967 års riksdag. Revillningsutskottet

hemställde då i bet. nr 25 att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande införande av rätt till

avdrag vid beskattningen för gåvor till u-hjälps- och andra humanitära ändamål

samt till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart

rf Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 24

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

allmännyttiga ändamål. Riksdagen biföll emellertid en vid betänkandet fogad

reservation av herr John Ericsson m. fl., vari yrkades avslag på berörda

motioner.

Frågan aktualiseras ånyo vid 1968 års riksdag. Bevillningsutskottet avstyrkte

då i sitt av riksdagen godkända bet. nr 29 bifall till motioner med

yrkanden om avdrag för gåvor till u-hjälps- och andra humanitära ändarnål.

Därvid anförde utskottet bl. a. att det var förenat med betydande svårigheter

att åstadkomma en för det praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning

av de ändamål, till vilka bidrag skulle kunna lämnas med avdragsrätt

vid taxeringen. Genom den ökning av det allmännas verksamhet,

som skett under de senaste årtiondena, tillgodosågs en mängd skiftande ändamål,

som inte kunde frånkännas egenskapen av allmännytta men i fråga

om vilka det kunde diskuteras, om de borde åtnjuta det allmännas stöd genom

skattenedsättning. Eu uppfattning om det vanskliga i att tillgodose

önskemålen om stöd åt de allmännyttiga strävandena genom avdragsrätt

vid beskattningen kunde — ansåg utskottet — erhållas genom att jämföra

det ifrågasatta stödet med det alternativ, som låg närmast till hands, nämligen

stöd genom direkta bidrag av allmänna medel. Sådana bidrag lämnades

endast efter ingående och detaljerad prövning beträffande varje särskilt

ändamål, varvid villkoren för bidragens åtnjutande noggrant reglerades.

Såvitt utskottet kunde bedöma var det uteslutet att åstadkomma en liknande

prövning, om de allmännyttiga ändamålen skulle främjas genom avdragsrätt

vid taxeringen.

O o

Motionerna

1:77 och 11: 146

De som är motståndare till rätt till avdrag för gåvor till utvecklingshjälp

brukar i allmänhet hänvisa till att avdragsrätt skulle innebära en avvikelse

från de principer som ligger till grund för gällande skattelagstiftning, att

åtskilliga av de allmännyttiga ändamål, för vilka avdragsrätt för gåvor

skulle komma i fråga, redan främjas av det allmänna genom direkt verksamhet

eller understöd och att främjande av allmännyttiga ändamål bör

ske genom statliga bidrag och inte genom lättnader vid beskattningen.

Förespråkarna för avdragsrätten har bl. a. anfört att i åtskilliga andra

länder avdrag vid beskattningen medges för bidrag till ideell verksamhet.

En sådan avdragsrätt är inte heller någon nyhet i den svenska skattelagstiftningen.

Förekomsten av statsbidrag behöver inte utesluta rätt till avdrag för gåvor

till allmännyttiga ändamål. I synnerhet i ett läge, där den statsfinansiella

situationen kan förväntas försvåra bidrag av den storleksordning som måste

anses skälig, borde även de som av svårförståeliga principiella skäl är kri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

tiskt inställda till avdragslinjen kunna acceptera att frågan utreds. Starka

skäl föreligger att via skatteregler stimulera enskilda personer att lämna

bidrag till ändamål som från allmänna synpunkter är värdefulla.

Regier av här avsedd innebörd finns i många andra länders skattelagstiftning;

det gäller t. ex. Danmark, Finland, USA, Tyskland, Frankrike, Belgien,

Holland, Italien och Grekland. I dessa fall har bestämmelserna enligt

vad som är känt inte lett till svårigheter i tillämpningen.

Avdragsrätt bör endast tillkomma fysiska personer och i första hand

ifrågakomma vid den statliga beskattningen. Dessutom bör en maximigräns

sättas för det avdragsgilla beloppet.

1: 78 och II: 90

Man torde i princip vara enig om att det arbete som utförs av exempelvis

religiösa, kulturella och humanitära organisationer utgör ett värdefullt

komplement till samhällets egna institutioner. I kampen mot bl. a. brottslighet,

alkoholmissbruk och narkotikamissbruk är frivilliga insatser ett nödvändigt

stöd till de statliga insatserna. Värdet av detta enskilda stöd kan

svårligen uppskattas. Från statssynpunkt måste det framstå som en väsentlig

förmån att enskilda organisationer på det sociala och religiösa fältet åtar

sig angelägna samhällsfunktioner. Starka skäl talar för att samhället bör

underlätta dessa organisationers frivilliga arbete.

För de stora delar av vårt folk som är intresserade av de ideella strävandena

är denna riksdagens intill nu visade motvilja att bifalla framlagda

motioner om en utredning av denna fråga helt oförklarlig. Mot bakgrund

härav synes det helt omotiverat att längre förvägra denna betydande del

av landets befolkning en utredning, som man med otålighet motsett under

många år.

I: 679 och II: 818

Svenska statens utvecklingshjälp uppgår f. n. till omkring 345 milj. kr.

per år, ca 0,4 % av nationalinkomsten. Enligt regeringens förslag skall

utvecklingshj älpen först vid årsskiftet 1974/75 uppnå det på sikt närmast

avsedda målet, dvs. 1 %. Behovet av utvecklingshjälp är emellertid

ytterst brännande och accelererande, och det finns också i Sverige en ganska

bred opinion, särskilt bland de unga, som önskar snabb ökning av utvecklingshjälpen

och som även är beredd att bidraga till den genom personliga

insatser. Rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till organisationer

som bedriver utvecklingshj älp skulle omedelbart och kraftigt stimulera

ett sådant bidragsgivande.

Åtgärden skulle betyda, att stat och individ bidrar med var sin del, en

sam arbetsform, vilken utomordentligt väl rimmar med vår demokratiska

samhällssyn, som ju bygger på delat ansvar mellan samhälle och individ.

De bidrag det bär är fråga om skulle alltså kanaliseras till utvecklings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

länderna genom enskilda organisationer, främst missionen. Därigenom

skulle de svenska bidragen till utvecklingshjälpen få en avsevärt ökad effektivitet,

eftersom det är bevisat att missionen, som redan etablerat sig inom

de aktuella stödområdena, arbetar med mycket lägre omkostnader och i

mycket intimare samarbete med den inhemska befolkningen än SIDA och

andra statliga organ är i stånd att göra. SIDA är givetvis en nödvändig form

av hjälp, men man bör fördenskull inte bortse från att de enskilda hjälporganisationerna

fyller en väsentlig uppgift. Utom missionen finns t. ex.

fadderbarnsverksamhet, där svenskar direkt underhåller barn och ungdomar

med månatliga bidrag till deras uppehälle och utbildning. Denna

verksamhet skulle betydligt utvidgas om understödet bleve avdragsgillt, vilket

torde ligga även i svenska statens intresse, då dylika bidragsformer bevisligen

har stor effekt.

Argumentet att staten därigenom förlorar skatteinkomster bör vägas

mot argumentet att dessa förlorade inkomster i stället blir mångdubbelt

större inkomster för utvecklingsländerna. Genom den föreslagna avdragsrätten

blir svenska statens satsning på utvecklingshjälpen dynamisk, dvs.

den blir omedelbart och utan dröjsmål proportionerlig till svenska folkets

verkliga engagemang för u-länderna.

I: 702 och II: 812

Arbetsperioden för svenska missionärer vid kyrkor, skolor och sjukhus

i u-länderna var tidigare fem år eller mer. Missionärernas viloperioder i

Sverige var oftast minst ett år, under vilken tid de genom resor i hemlandet

spred kunskap om u-länderna, sitt arbete och de ekonomiska förhållanden,

som möjliggör u-landsinsatsen. Numera är arbetsperioden vanligen

inte mer än två å tre år, och vistelsen i hemlandet för ferier och rekreation

förkortas till ett par sommarmånader eller några veckor vid jultiden.

Missionärerna kan därför inte utöva någon verksamhet i hemlandet längre

för att meddela information eller göra insamlingar.

De svenska missionsorganisationerna är därför numera nödsakade att

anlita sina hemlandsarbetare för att lämna informationen om u-landsarbetet.

Både centralt anställda medarbetare och vissa fältarbetare såsom sekreterare,

redaktörer, instruktörer och predikanter åläggs att förmedla den

direktkontakt med arbetet i u-landet som missionärerna tidigare hade om

hand.

Det är självklart att dessa som skall ge information själva måste skaffa

sig grundlig kunskap om förhållandena i u-länderna. Dessutom har många

av dem som är anställda på expeditioner och kanslier här hemma ansvar för

administrationen ute på fältet och nödgas råda, planera och besluta vid

byggnationer och fördelning av resurser i u-landet i den grad att de kan

sägas ha sin verksamhet till hälften förlagd i u-landet. Det blir därför för

dem nödvändigt att någon gång göra besök i u-land. En sådan resa blir van
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

7

ligtvis mycket betungande ekonomiskt för dem, eftersom de i de flesta fall hör

till gruppen lågavlönade och eftersom organisationerna helt är hänvisade till

frivilliga bidrag och stundom inte alls kan betala resor och traktamenten.

Det borde därför vara möjligt för en person i tjänst hos en mission eller

annan organisation, som bedriver u-landsverksamhet, att i sin deklaration

få göra avdrag för resekostnader till u-land i informativ eller administrativ

avsikt, också när resan företas på hans eget initiativ eller på uppdrag

av mindre grupp. Som jämförelse kan anföras att den statliga svenska uhjälpens

administratörer här har stora förmåner, fastän de är nykomlingar

i denna bransch.

Åtgärder i syfte att stimulera svenska investeringar i utvecklingsländerna

Gällande rätt m. m.

Den svenska skattelagstiftningen, som saknar bestämmelser vilka medger

skattefavörer för investeringar i u-länder, bygger så gott som uteslutande

på den principen, att internationell dubbelbeskattning skall undvikas

genom överenskommelser med vederbörande främmande stat. Ehuru Sverige

har ett rikt förgrenat nät av allmänna överenskommelser för undvikande

av dubbelbeskattning, saknas ännu dubbelbeskattningsavtal bl. a.

med flertalet stater i Latinamerika, Asien och Afrika.

Genom beslut vid 1966 års riksdag (BeU 1966:54) infördes i 24—28 §§

förordningen om statlig inkomstskatt som ett komplement till dubbelbeskattningsavtalen

ett avräkningsförfarande för utländsk skatt, ett s. k.

credit of tax-system. Förfarandet innebär en rätt för fysiska personer med

hemvist i Sverige och svenska juridiska personer att under vissa förutsättningar

från den svenska statliga inkomstskatten på inkomster från länder,

med vilka dubbelbeskattningsavtal saknas, avräkna vad i motsvarande skatt

erlagts i ett sådant land. Härigenom beskattas den utländska inkomsten i

princip statligt endast en gång men efter den skattesats som tillämpas i

den stat som uttar den högsta skatten.

I avräkningsförfarandet inbegrips inkomst av utländsk fastighet, av rörelse

i utlandet och över huvud taget inkomst som, om den uppburits från

Sverige av person bosatt utomlands, skulle ha beskattats här enligt interna

svenska regler. Avräkningsförfarandet kan således avse också tjänsteinlcomst

som härrör från verksamhet i annat land.

För avräkningsrätten gäller i övrigt följande förutsättningar.

1. På svensk sida får endast statlig inkomst avräknas. I fråga om utländska

skatter omfattar avräkningen skatter på inkomst, vilka erlagts till

utländsk stat eller delstat. Endast inkomstskatter i egentlig mening får

avräknas, däremot inte engångsskatter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

2. Den utländska skatten skall ha erlagts av den skattskyldige själv. Detta

innebär att ett svenskt moderbolag inte kan avräkna skatt som erlagts för

ett dotterbolags inkomst.

3. Endast slutlig skatt får avräknas. Beslut skall således föreligga om den

slutliga skatten och denna skall ha betalts i sin helhet innan någon avräkning

kan ske.

4. Skatten skall vara faktiskt erlagd. Har — såsom stundom sker — den

utländska staten efterskänkt skatten helt eller delvis, skall avräkningsbeloppet

i motsvarande mån reduceras.

Avräkning får ske med högst det belopp som motsvarar den svenska

statliga inkomstskatten på den utländska inkomsten. En följd härav blir

att en individuell beräkning görs i fråga om varje utländskt skattebelopp

som anmäls till avräkning. Om till avräkning anmäls en utländsk skatt,

som är högre än den svenska, och en, som är lägre, begränsas avräkningen

i det förra fallet till den svenska och i det senare till den utländska skattens

belopp. Någon sammanslagning av utländska och svenska skattebelopp och

därmed följande utjämning till den skattskyldiges fördel får inte ske.

Rätt till avräkning förutsätter ansökan till den prövningsnämnd som har

att uppta besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

Ansökan skall inges inom ett år efter det nämnda taxering vunnit

laga kraft eller, om den utländska skatten slutgiltigt påförts senare, inom

ett år från det beslutet rörande denna skatt vunnit laga kraft.

Frågans tidigare behandling

Frågan om att genom beskattningsåtgärder stimulera svenska investeringar

i u-länderna har prövats av riksdagen flera gånger senast förra året.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (BeU 1968:41) framhöll bevillningsutskottet

bl. a. att det enligt den svenska företagsbeskattningen fanns

avsevärda möjligheter att finansiera investeringar utomlands. Det uppskov

med skatten, som ett svenskt företag med dotterföretag utomlands åtnjöt

genom att skattskyldighet för dotterföretagets vinst kunde ifrågakomma

först då denna var tillgänglig för lyftning, innebar en inte oväsentlig förmån

när det gällde utlandsinvesteringar, likaså ett moderföretags möjligheter

att till utomlands belägna dotterföretag skattefritt överföra vinst hänförlig

till moderföretagets rörelse. Enligt utskottets mening var det inte

utan vidare klart att förekomsten av interna lagstiftningsåtgärder som medgav

skattefavörer i olika former för investeringar utomlands alltid skulle

komma att gynna utvecklingslandet. Man kunde nämligen inte bortse från

att dylika regler kunde komma att användas som ett medel för skatteflykt.

Utskottet erinrade också om att Sverige på senare år ingått dubbelbeskattningsavtal

med flera u-länder och att några av avtalen innehöll bestämmelser

om särskild skatteavräkning (s. k. matching credit) vilka innebar en direkt

skattefavör vid ett företags etablering i u-land.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

9

Motionerna

1: 708 och II: 787

Sverige måste vara berett till avsevärt större uppoffringar om det vill bidra

Lill att ge u-länderna en snabbare ekonomisk tillväxt. Ett viktigt inslag i

detta arbete måste vara att på olika sätt stimulera till svenska investeringar

i lämpliga u-länder, där investeringarna kan väntas leda till gynnsamma

utvecklingseffekter som kommer folkflertalet till godo. Många u-länder strävar

själva efter att bland annat genom skattelättnader få dessa investeringar

att söka sig till u-landet i fråga. Det är då angeläget att inte industriländerna

genom att beskatta de u-landsinvesterande företagen i deras hemländer

upphäver effekten av denna stimulans. Genom lämpligt utformade dubbelbeskattningsavtal

kan denna för u-länderna olyckliga verkan undvikas.

En grundläggande princip i den svenska skattelagstiftningen är att internationell

dubbelbeskattning skall undvikas genom överenskommelser med

vederbörande stat. Dubbelbeskattningsavtal saknas ännu med flertalet stater

i Latinamerika, Asien och Afrika. Sverige bör intensifiera sitt arbete på

att nå överenskommelser om dubbelbeskattningsavtal med lämpliga u-länder.

Credit of tax-systemet är ett otillräckligt komplement till dubbelbeskattningsavtalen.

Genom att detta avräkningssystem innebär att skatt skall utgå endast en

gång men efter den skattesats som tillämpas i den stat som uttar den högsta

skatten kan svensk skattelag neutralisera en av u-länderna avsedd skattestimulans.

Riktmärket bör vara att förmånen av skattefrihet i ett u-land

inte till någon del upphävs genom beskattning i Sverige.

Problemen angående beskattning av investeringar i u-länderna har uppmärksammats

av såväl FN som OECD. FN:s generalförsamling antog år

1965 enhälligt en rekommendation, vari bl. a. ingick en uppmaning till regeringarna

i de kapitalexporterande länderna att undvika åtgärder som hindrade

eller begränsade utflödet av kapital från sådana länder till u-länderna

och att vidta nödiga åtgärder för att främja strömmen av enskilda investeringar

i u-länder, exempelvis i form av befrielse från eller lättnader i beskattning

och genom investeringsgarantier för dem som investerade i u-länder

och genom stöd till utbildning av företagsledare och teknisk personal.

I en rapport från OECD:s skattekommitté (Fiscal incentives for private investment

in developing countries) betonas att det är önskvärt att dubbelbeskattningsavtalen

mellan industriländer och utvecklingsländer snabbt ökar

i antal. Mot den bakgrunden bör Sverige intensifiera arbetet med att ingå dubbelbeskattningsavtal

med lämpliga länder i Afrika, Asien och Latinamerika

samt söka bygga ut det vid 1966 års riksdag beslutade avräkningssystemet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

Utskottet

De motionsyrkanden utskottet har att behandla i detta betänkande syftar

till att genom åtgärder på beskattningsområdet främja n-hjälp och underlätta

svenska investeringar i utvecklingsländer samt stimulera bidragsgivning

till humanitära, kulturella, religiösa och liknande ändamål. Samtliga

yrkanden utom det som avser rätt till avdrag för resa till u-land har utskottet

behandlat tidigare vid upprepade tillfällen. I fråga om rätten till avdrag

för gåvor till u-hjälp samt humanitära, kulturella, religiösa och liknande

ändamål framhöll utskottet senast förra året (bet. nr 29) att det var mycket

svårt att göra en för det praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning

av de ändamål som skulle kunna motivera en avdragsrätt vid taxeringen.

Det tanns en mängd ändamål som inte kunde frånkännas egenskapen av

allmännytta men i fråga om vilka det ändå kunde ifrågasättas om de borde

åtnjuta statligt stöd genom skattenedsättning. Enligt utskottets mening

borde de allmännyttiga strävandena tillgodoses genom direkta bidrag av

allmänna medel. Sådana bidrag lämnades efter ingående och detaljerad

prövning i varje särskilt fall. En motsvarande prövning skulle däremot vara

utesluten om de allmännyttiga ändamålen främjades genom en avdragsrätt

vid taxeringen.

Utskottet vidhåller sin tidigare av riksdagen godkända ståndpunkt att

främjandet av allmännyttiga och liknande ändamål bör ske, inte genom

lättnader vid beskattningen, utan genom direkta statliga bidrag. Utskottet

avstyrker således bifall till utredningsyrkandena i motionerna I: 77 och II:

146,1: 78 och II: 90 samt I: 679 och II: 818.

Vad härefter angår yrkandet i motionerna I: 708 och II: 787 om åtgärder

på beskattningsområdet för att stimulera svenska investeringar i lämpliga

utvecklingsländer vill utskottet erinra om att Sverige på senare år ingått

dubbelbeskattningsavtal med ett flertal u-länder. Huvudparten av dessa avtal

innehåller bestämmelser om särskild skatteavräkning (s. k. matching

credit) vilka innebär direkta skattefavörer vid ett företags etablering i uland.

Bestämmelser om »matching credit» söker man för övrigt — så långt

det är möjligt — få med i alla dubbelbeskattningsavtal som ingås med sådant

land. När det gäller länder med vilka Sverige saknar dubbelbeskattningsavtal

torde förekommande dubbelbeskattning i huvudsak undanröjas

genom det avräkningsförfarande (»credit of tax») som beslutades av 1966

års riksdag. Utskottet kan upplysa om att Sverige — i syfte att ingå dubbelbeskattningsavtal

-— inlett eller snart kommer att inleda underhandlingar

med inte mindre än tio u-länder. I fråga om ytterligare ett föreligger redan

färdig avtalstext.

En arbetsgrupp inom FN, sammansatt av experter från både industri- och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

u-länder, vilken har att undersöka olika vägar för att underlätta ingåendet

av dubbelbeskattningsavtal mellan industri- och u-länder, har numera avlämnat

en rapport. Denna kommer inom kort att behandlas av OECD:s

skattekommitté.

Av det anförda torde framgå att åtskilligt redan gjorts och görs på skatteområdet

för att främja företagsinvesteringar i u-länderna. Utskottet anser

sig därför sakna anledning biträda skrivelseyrkandet i motionerna I: 708

och II: 787.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna I: 702 och

II: 812 om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för resor till u-land. Avdragsrätten

bör enligt motionärernas mening tillkomma sådana missionsorganisationers

hemlandsarbetare, som har att svara för information och

för administration av u-landsarhete och därför på eget initiativ företar

resor till u-land.

Avdrag för studieresor medges i allmänhet inte då dessa är att anse som

ett led i fortsatt frivillig utbildning. Företagsledare och liknande skattskyldiga

rubricerar ofta utlandsresor som studieresor, men rättspraxis har i fråga

om avdrag för sådana resor intagit en restriktiv ståndpunkt. Om däremot

en skattskyldig av sin arbetsgivare beordrats att företa studieresa eller om

den eljest skett i arbetsgivarens intresse, och arbetsgivaren bestritt resekostnaden

eller del därav, har avdrag ansetts böra medges, i regel dock inte

med större belopp än som svarat mot det erhållna bidraget.

Ett bifall till motionärernas yrkande skulle innebära ett genombrytande

av två grundprinciper i svensk skattelagstiftning, nämligen att avdrag inom

de särskilda förvärvskällorna endast kan medges för kostnader för intäkternas

förvärvande och bibehållande och att avdrag inte får ske för personliga

levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. Utskottet anser sig därför

böra avstyrka bifall till motionerna I: 702 och II: 812.

Med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 77 och II: 146

2) motionerna I: 78 och II: 90

3) motionerna I: 679 och II: 818

4) motionerna I: 702 och II: 812 samt

5) motionerna I: 708 och II: 787.

Stockholm den 20 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1969

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),

Wirmark (s), Paul Jansson (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson (m);

samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Kristenson (s), Carlstein

(s), Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten (s), Larsson i Umeå (fp),

Enarsson (m), Börjesson i Falköping (ep), Leander (s) och Marcusson

(s).

Reservationer

1) av herrar Sundin (ep), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Annerås

(fp), Karl Pettersson (m), Eriksson i Bäckmora (ep), Larsson i Umeå (fp),

Enarsson (m) och Börjesson i Falköping (ep), vilka — under åberopande

av innehållet i motionerna I: 77 och II: 146, I: 78 och II: 90 samt I: 679 och

II: 818 — ansett, att utskottet under punkterna 1—3 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna I: 77 och

II: 146, I: 78 och II: 90 samt I: 679 och II: 818 i skrivelse

till Kungl. Maj:t begär utredning om införande av rätt för

fysiska personer till avdrag vid inkomsttaxeringen för gåvor

till u-hjälp och till kulturella, humanitära, religiösa,

vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål,

2) av herrar Sundin (ep), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Annerås

(fp), Karl Pettersson (in), Eriksson i Bäckmora (ep), Larsson i Umeå (fp),

Enarsson (m) och Börjesson i Falköping (ep), vilka — under åberopande

av innehållet i motionerna I: 708 och II: 787 — ansett att utskottet under

punkten 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 708 och II: 787

i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till åtgärder i syfte

att genom undanröjande av brister i den nuvarande

svenska skattelagstiftningen stimulera svenska investeringar

i lämpliga utvecklingsländer.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.