Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning beträffande missbruk av s. k. T-sprit. av motioner

1969-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:27, Betänkande med anledning beträffande missbruk av s. k. T-sprit. av motioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande med anledning

beträffande missbruk av s. k. T-sprit.

av motioner

(1 :a avd.)

Yrkanden

1) motionen II: 67 av fruar Ekroth och Sundström,

att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär en undersökning av förutsättningarna

för att genom ett licensförfarande begränsa tillgången till T-sprit,

2) motionen II: 377 av herr Sjönell,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t påtalar missbruket av s. k. Tsprit

och begär åtgärder för att förhindra detta i enlighet med vad i motionen

anförts.

Gällande bestämmelser m. m.

Försäljningen av teknisk sprit regleras i förordningen om försäljning av

teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (SFS 1961: 181). Enligt 1 § denna

förordning benämns teknisk sprit, som denaturerats så att förtäring därav

kan betraktas som utesluten, starkdenaturerad sprit. Sådan sprit får enligt

5 § säljas under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

Denatureringen för starkdenaturerad sprit fastställs av kontrollstyrelsen.

Tillverkare av sådan sprit är f. n. endast AB Vin- och Spritcentralen.

Kontrollstyrelsen har i ett fr. o. in. den 1 september 1966 gällande cirkulär

med stöd av nämnda förordning meddelat vissa bestämmelser rörande teknisk

sprit. Dessa innebär huvudsakligen att s. k. T-sprit ersätter bl. a. rödoch

blåsprit. T-spriten, som är ofärgad, består av 95-procentig cellulosaråsprit,

denaturerad med 20 ml metyletylketon och 30 ml metylisobutylketon

för kg. Denatureringen har sedermera skärpts genom tillsats av det

syntetiska bitterämnet Bitrex.

Cirkuläret innehåller vidare bl. a. följande anvisningar och upplysningar.

Till starkdenaturerad sprit hänförs T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit.

Denaturerad sprit får inte säljas eller utlämnas, då särskild anledning

föreligger att antaga, att spriten är avsedd att användas i berusningssyfte.

Den som bryter häremot straffas som för olovlig försäljning av rusdrycker.

På kärl, vari starkdenaturerad sprit utlämnas vid försäljning, skall —

utöver vad gäller i fråga om brandfarlighet -— på tydligt sätt finnas angivet

uppgift om varuslaget (T-sprit etc.) och orden »Farligt att förtära».

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969

Genom undersökningar och försöksförsäljning har T-spriten befunnits

vara väl användbar i de fall, där tidigare röd- eller blåsprit använts, och

den har visat sig kunna ersätta olika slag av specialdenaturerad sprit, som

använts för tekniska ändamål. T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit kan

av återförsäljare och förbrukare utan särskilt tillstånd inköpas i större poster

hos AB Vin- & Spritcentralen.

Med hänsyn till T-spritens mångsidiga användbarhet kommer kontrollstyrelsen

att i fortsättningen endast i begränsad omfattning medge att specialdenaturerad

sprit inköps eller importeras för tekniskt ändamål.

Införandet av T-spriten föregicks av en försöksförsäljning genom vissa

butikskedjor, vilka endast redovisade positiva erfarenheter. Ändringen var

motiverad av dels en strävan att få fram en mångsidigt användbar sprittyp

som inte är obehaglig för förbrukaren att handskas med men som ändå inte

inbjuder till missbruk, dels att genom införandet av en enhetssprit underlätta

producentens och återförsäljarens lagerhållning. De nya bestämmelserna

om T-sprit berör inte endast de för allmänheten tillgängliga sprittyperna

utan äveri vissa delar av industrins och hantverkets förbrukning. Tillverkare

av färger och lösningsmedel, tvättmedel, läkemedel samt av olika

kemisk-tekniska preparat liksom ett flertal andra tillverkarkategorier är ofta

förhållandevis stora förbrukare av teknisk sprit. De kunde av olika skäl inte

använda röd- eller blåsprit utan köpte i stället sprit, som denaturerats för

det särskilda ändamålet. På grund av svårigheten att ändra sammansättningen

av väl utprovade och av köparna kända produkter har det varit

svårt att förmå förbrukarna att gå ifrån en sedan länge använd denaturering.

Detta förhållande i förening med att denatureringsmedlens effekt bedömts

olika vid skilda tidpunkter samt att åtskilliga denatureringsmedel

tillkommit under årens lopp gjorde att antalet sätt att specialdenaturera

teknisk sprit successivt ökade i omfattning. Denna utveckling ledde till att

specialdenatureringen blev en arbetskrävande och betungande uppgift för

AB Vin- & Spritcentralen. Kontroll styrelsen har i samband med T-spritens

införande sökt förenkla denna hantering genom att med vissa undantag från

och med den 1 januari 1967 återkalla alla tillstånd till inköp eller införsel av

specialdenaturerad sprit. Köparna hänvisas till att använda T-sprit eller,

om exempelvis koncentrerad sprit erfordras, använda sådan sprit denaturerad

såsom T-sprit, vilken får inköpas utan särskilt tillstånd. Undantagen

från åter kallelsen gäller bl. a. tillverkare av kosmetiska preparat, livsmedel

och läkemedel.

Kontrollstyrelsen har under hösten 1967 i samråd med socialstyrelsen

genomfört en enkätundersökning rörande förtäringen av T-sprit. Undersökningen

är en uppföljning av en liknande undersökning, som genomfördes

under hösten 1966, och är föranledd av uppgifter om att T-sprit i ökad omfattning

använts för förtäring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969

Man har med denna enkät närmast velat klarlägga attityder gentemot

och erfarenheter av den nya produkten •— ca ett år efter dess introduktion

— hos polismyndigheter, nyktcrhetsnämnder, socialnämnder, barnavårdsnämnder,

sjukvårdsstyrelser och sjukhus.

I nykterhetsnämndernas bedömningar kan man skönja en tendens till

större erfarenheter av ett ökat T-spritmissbruk än i polisens. Sjukhusen har

inte så stora erfarenheter — med några få undantag: Ser af imerlasar ettet

och Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, Sala länslasarett, Sundsvalls lasarett

och Kiruna lasarett. En någorlunda god samstämmighet i bedömningarna

finner man i områden där problemen tycks vara störst, nämligen i Stockholm,

Kalmar, Karlskoga, Gävle, Sundsvall och Kiruna och något mindre

god i Malmö, Eskilstuna och Örebro.

Hos ungdomen kan enligt svaren inget större missbruk skönjas. Uttalandena

sträcker sig praktiskt taget aldrig längre än till »enstaka fall». Skolöverläkaren

känner inte till något fall där T-sprit har förtärts.

Av de inkomna svaren framgår, att det mestadels är det med sociala anpassnings-

och bostadsproblem belastade klientelet, som nyttjar T-sprit i

berusningssyfte. Den tycks vidare drickas mera ogenerat än tidigare.

Frågans tidigare behandling

På hemställan av bevillningsutskottet (BeU 1967:32) avslog 1967 års

riksdag ett motionsyrkande om riksdagsskrivelsé angående missbruket av

T-sprit med begäran om åtgärder häremot. Utskottet anförde därvid bl. a.

följande.

Villkoret för att teknisk sprit skall få säljas fritt är att varan kan betecknas

som starkdenaturerad, vilket innebär att förtäring därav skall anses

vara utesluten. Denna bestämmelse får givetvis inte tolkas så att denatureringen

måste skärpas så snart det kan visas att nagon förtärt sprit, som

betecknas som starkdenaturerad. Erfarenheterna har visat att vissa smärre

grupper alkoholmissbrukare tillgriper praktiskt taget vilka surrogat som

helst för att uppnå berusningseffekt, och en skärpning av denatureringen

med utgångspunkt i vad dessa konsumenter skulle finna tillräckligt motbjudande

för att avstå från förtäring skulle göra spriten oanvändbar fö»

de tekniska ändamål till vilka den är avsedd. Av de uppgifter om missbruk

som motionären åberopar kan i stort sett endast utläsas att de som

använt röd- eller blåsprit övergått till T-sprit i samband med att de tidigare

sorterna dragits in. Om dessa missbrukare har en i någon mån större konsumtion

av T-sprit än de hade av röd- eller blåsprit skall detta alltså vägas

mot de påtagliga fördelar som T-spriten medfört för handeln och den legitima

förbrukningen. Först om det kan visas att T-spriten i nämnvärd omfattning

skulle inbjuda sådana kategorier till missbruk som normalt inte

kan förväntas hemfalla till missbruk av denaturerad sprit, finns det enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969

utskottets mening anledning att överväga en skärpning av denatureringen.

En dylik åtgärd skall dock inte vidtas av Kungl. Maj :t utan av tillsynsmyndigheten,

kontrollslyrelsen. Utskottet har erfarit att kontrollstyrelsen

med uppmärksamhet följer frågan om missbruk av T-sprit och att de uppgifter

som hittills inkommit inte tyder på någon oförutsedd breddning av

detta missbruk. Det har vidare upplysts att en väsentlig ändring av denatureringen

eller en färgning av spriten i hög grad skulle kunna begränsa

den nya sprittypens avsedda användning.

Vid 1968 års riksdag återkom i stort sett samma motionsyrkanden.

Utskottet framhöll då (BeU 1968: 21) att utskottet vid en bedömning av

frågan om vad som borde göras för att minska missbruket av T-sprit funnit,

att vederbörande myndigheter följt detta spörsmål med uppmärksamhet och

även vidtagit därav föranledda åtgärder. Utskottet hade således anledning

anta att problemet också i fortsättningen skulle komma att vara föremål för

särskild vaksamhet med därav betingade ingripanden, varför utskottet inte

fann anledning tillstyrka de i motionerna begärda riksdagsskrivelserna angående

åtgärder mot missbruket av T-sprit.

Motivering

11: 67

Användandet av teknisk sprit (röd- respektive blåsprit) var tidigare ett

allvarligt symtom på obotlig alkoholism. Erfarenhetsmässigt visste man att

förtäring av dessa preparat i originalform eller renaturerade kom först efter

kanske tioårigt svårt alkoholmissbruk. Den nuvarande formen av teknisk

sprit (T-sprit) har förändrat konsumtionsvanorna i sådan grad att en alkoholmissbrukare

redan efter några års missbruk börjar använda T-sprit blandad

med läskedryck eller liknande och kvantitetsmässigt i en mängd som

var okänd för röd- och blåspritsmissbrukarna. Den nuvarande formen av

T-sprit har därtill visat sig snabbt ge svåra organskador och har i ett förhållandevis

stort antal lett till en för tidig död.

1 referat omkring julfirandet för hemlösa i Stockholm påtalades också

starkt missbruk bland T-spritförbrukarna, och man kan konstatera att Tspriten

har blivit alltför lättåtkomlig för konsumtion. En tänkbar väg att

nå konsumtionsbegränsning vore enligt vår uppfattning att T-spriten läggs

under licens.

Il: 377

Kontrollstyrelsen fann vid en enkätundersökning att T-spriten givit upphov

till något större missbruk än man haft anledning befara. Styrelsen beslöt

därför att skärpa denatureringen genom till sals av ett syntetiskt bitterämne.

Senast tillgängliga statistik visar emellertid att missbruket fortfaran
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969

5

de är stort. Av 487 personer, som intogs på alkoholistanstalt i december 1968,

hade 110 (22,6 %) använt T-sprit. Bland dem som intogs under sista kvartalet

1968 hade 415 av 1 711 använt T-sprit.

Mot bakgrund av denna redovisning måste det anses vara av största vikt

att åtgärder vidtas för att förhindra fortsatt missbruk av T-sprit. För att

begränsa missbruket kan två handlingslinjer följas. Antingen måste åtkomstmöjligheten

beskäras eller också kan T-spriten göras mindre drickbar

genom tillsättande av något ytterligare preparat. Det förstnämnda alternativet

synes kunna leda till administrativa svårigheter samtidigt som det lägger

ett alltför stort ansvar på försäljningsställena i detaljhandelsledet. Skärpt

denaturering synes vara den lämpligaste vägen. Det torde vara möjligt med

en ytterligare skärpning utan att fördenskull begränsa T-spritens egentliga

användningsområde.

Utskottet

Då utskottet under föregående års riksdag behandlade motioner beträffande

missbruket av T-sprit fann utskottet, att vederbörande myndigheter

följt detta sprörsmål med uppmärksamhet och även vidtagit erforderliga åtgärder.

Utskottet ansåg sig därför ha anledning anta att problemet också i

fortsättningen skulle bli föremål för särskild vaksamhet med därav betingade

ingripanden, varför utskottet inte kunde tillstyrka då begärda riksdagsskrivelser

i frågan.

I motionen II: 377 upprepas det tidigare framförda kravet på skärpning av

T-spritens denaturering. Frågan om denatureringen av teknisk sprit är av

den karaktären att åtskilliga tekniska synpunkter och de legitima förbrukarnas

krav måste vägas mot riskerna för missbruk. Beträffande T-spritmissbruket

kan det visserligen sägas att missbrukarna konsumerar större kvantiteter

av denna vara än vad de tidigare konsumerade av rödsprit. Man torde

emellertid inte kunna göra gällande att varje skärpning av denatureringen

utan vidare skulle reducera detta missbruk. Om denatureringen huvudsakligen

bygger på lukt- och smakeffekter innebär den nämligen ett tröskelmotstånd

som mer begränsar kretsen av missbrukare än den kvantitet som varje

missbrukare konsumerar. Någon påtaglig breddning av det totala missbruket

av teknisk sprit har inte kunnat påvisas.

Det är enligt utskottets mening angeläget att det görs fortsatta ansträngningar

för att förbättra denatureringen av T-sprit och att missbruket följs

med största vaksamhet. Utskottet har vid frågans tidigare behandling kunnat

hänvisa till att vederbörande myndighet kartlagt problemen i önskvärd omfattning

och även beslutat om skärpning av denatureringen. Enligt vad utskottet

erfarit pågår f. n. undersökningar beträffande ett nytt denalureringsmedel,

som kan tänkas ge väsentligt bättre resultat än de hittills använda, då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969

det uppges medföra effekter som påminner om verkningarna av antabus. De

pågående proven bedrivs av kontrollstyrelsen, AB Vin- och spritcentralen

och det statliga finska alkoholbolaget i samråd.

Utskottet finner därför inte yrkandet i motionen 11:377 påkalla några

åtgärder från riksdagens sida.

I motionen II: 67 föreslås att man skall försvåra åtkomsten av T-sprit genom

ett tillståndsförfarande. Utskottet vill med hänvisning till tidigare erfarenheter

från tillståndsgivning för teknisk sprit bestämt avstyrka en sådan

åtgärd, som skulle fordra betydande administrativa insatser och ändå inte

skapa några garantier mot missbruk. T-spriten har nämligen en så mångsidig

användning att praktiskt taget varje person kan göra gällande att han

har legitimt behov av denna vara.

Utskottet kan således inte biträda de i förevarande motioner framförda

yrkandena.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionen 11:67

2) motionen II: 377.

Stockholm den 20 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),

Wirmark (s), Paul Jansson (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson (m);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s), fru

Holmqvist (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s),

Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten (s), Börjesson i Falköping (ep) och

Leander (s).

ESSELTE AB. STHLM 09

914178

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.