Betänkande med anledning beträffande missbruk av s. k. T-sprit. av motioner
1969-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1969:27, Betänkande med anledning beträffande missbruk av s. k. T-sprit. av motioner
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969
1
Nr 27
Bevillningsutskottets betänkande med anledning
beträffande missbruk av s. k. T-sprit.
av motioner
(1 :a avd.)
Yrkanden
1) motionen II: 67 av fruar Ekroth och Sundström,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär en undersökning av förutsättningarna
för att genom ett licensförfarande begränsa tillgången till T-sprit,
2) motionen II: 377 av herr Sjönell,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t påtalar missbruket av s. k. Tsprit
och begär åtgärder för att förhindra detta i enlighet med vad i motionen
anförts.
Gällande bestämmelser m. m.
Försäljningen av teknisk sprit regleras i förordningen om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (SFS 1961: 181). Enligt 1 § denna
förordning benämns teknisk sprit, som denaturerats så att förtäring därav
kan betraktas som utesluten, starkdenaturerad sprit. Sådan sprit får enligt
5 § säljas under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.
Denatureringen för starkdenaturerad sprit fastställs av kontrollstyrelsen.
Tillverkare av sådan sprit är f. n. endast AB Vin- och Spritcentralen.
Kontrollstyrelsen har i ett fr. o. in. den 1 september 1966 gällande cirkulär
med stöd av nämnda förordning meddelat vissa bestämmelser rörande teknisk
sprit. Dessa innebär huvudsakligen att s. k. T-sprit ersätter bl. a. rödoch
blåsprit. T-spriten, som är ofärgad, består av 95-procentig cellulosaråsprit,
denaturerad med 20 ml metyletylketon och 30 ml metylisobutylketon
för kg. Denatureringen har sedermera skärpts genom tillsats av det
syntetiska bitterämnet Bitrex.
Cirkuläret innehåller vidare bl. a. följande anvisningar och upplysningar.
Till starkdenaturerad sprit hänförs T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit.
Denaturerad sprit får inte säljas eller utlämnas, då särskild anledning
föreligger att antaga, att spriten är avsedd att användas i berusningssyfte.
Den som bryter häremot straffas som för olovlig försäljning av rusdrycker.
På kärl, vari starkdenaturerad sprit utlämnas vid försäljning, skall —
utöver vad gäller i fråga om brandfarlighet -— på tydligt sätt finnas angivet
uppgift om varuslaget (T-sprit etc.) och orden »Farligt att förtära».
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 27
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969
Genom undersökningar och försöksförsäljning har T-spriten befunnits
vara väl användbar i de fall, där tidigare röd- eller blåsprit använts, och
den har visat sig kunna ersätta olika slag av specialdenaturerad sprit, som
använts för tekniska ändamål. T-sprit, karburatorsprit och kylarsprit kan
av återförsäljare och förbrukare utan särskilt tillstånd inköpas i större poster
hos AB Vin- & Spritcentralen.
Med hänsyn till T-spritens mångsidiga användbarhet kommer kontrollstyrelsen
att i fortsättningen endast i begränsad omfattning medge att specialdenaturerad
sprit inköps eller importeras för tekniskt ändamål.
Införandet av T-spriten föregicks av en försöksförsäljning genom vissa
butikskedjor, vilka endast redovisade positiva erfarenheter. Ändringen var
motiverad av dels en strävan att få fram en mångsidigt användbar sprittyp
som inte är obehaglig för förbrukaren att handskas med men som ändå inte
inbjuder till missbruk, dels att genom införandet av en enhetssprit underlätta
producentens och återförsäljarens lagerhållning. De nya bestämmelserna
om T-sprit berör inte endast de för allmänheten tillgängliga sprittyperna
utan äveri vissa delar av industrins och hantverkets förbrukning. Tillverkare
av färger och lösningsmedel, tvättmedel, läkemedel samt av olika
kemisk-tekniska preparat liksom ett flertal andra tillverkarkategorier är ofta
förhållandevis stora förbrukare av teknisk sprit. De kunde av olika skäl inte
använda röd- eller blåsprit utan köpte i stället sprit, som denaturerats för
det särskilda ändamålet. På grund av svårigheten att ändra sammansättningen
av väl utprovade och av köparna kända produkter har det varit
svårt att förmå förbrukarna att gå ifrån en sedan länge använd denaturering.
Detta förhållande i förening med att denatureringsmedlens effekt bedömts
olika vid skilda tidpunkter samt att åtskilliga denatureringsmedel
tillkommit under årens lopp gjorde att antalet sätt att specialdenaturera
teknisk sprit successivt ökade i omfattning. Denna utveckling ledde till att
specialdenatureringen blev en arbetskrävande och betungande uppgift för
AB Vin- & Spritcentralen. Kontroll styrelsen har i samband med T-spritens
införande sökt förenkla denna hantering genom att med vissa undantag från
och med den 1 januari 1967 återkalla alla tillstånd till inköp eller införsel av
specialdenaturerad sprit. Köparna hänvisas till att använda T-sprit eller,
om exempelvis koncentrerad sprit erfordras, använda sådan sprit denaturerad
såsom T-sprit, vilken får inköpas utan särskilt tillstånd. Undantagen
från åter kallelsen gäller bl. a. tillverkare av kosmetiska preparat, livsmedel
och läkemedel.
Kontrollstyrelsen har under hösten 1967 i samråd med socialstyrelsen
genomfört en enkätundersökning rörande förtäringen av T-sprit. Undersökningen
är en uppföljning av en liknande undersökning, som genomfördes
under hösten 1966, och är föranledd av uppgifter om att T-sprit i ökad omfattning
använts för förtäring.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969
Man har med denna enkät närmast velat klarlägga attityder gentemot
och erfarenheter av den nya produkten •— ca ett år efter dess introduktion
— hos polismyndigheter, nyktcrhetsnämnder, socialnämnder, barnavårdsnämnder,
sjukvårdsstyrelser och sjukhus.
I nykterhetsnämndernas bedömningar kan man skönja en tendens till
större erfarenheter av ett ökat T-spritmissbruk än i polisens. Sjukhusen har
inte så stora erfarenheter — med några få undantag: Ser af imerlasar ettet
och Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, Sala länslasarett, Sundsvalls lasarett
och Kiruna lasarett. En någorlunda god samstämmighet i bedömningarna
finner man i områden där problemen tycks vara störst, nämligen i Stockholm,
Kalmar, Karlskoga, Gävle, Sundsvall och Kiruna och något mindre
god i Malmö, Eskilstuna och Örebro.
Hos ungdomen kan enligt svaren inget större missbruk skönjas. Uttalandena
sträcker sig praktiskt taget aldrig längre än till »enstaka fall». Skolöverläkaren
känner inte till något fall där T-sprit har förtärts.
Av de inkomna svaren framgår, att det mestadels är det med sociala anpassnings-
och bostadsproblem belastade klientelet, som nyttjar T-sprit i
berusningssyfte. Den tycks vidare drickas mera ogenerat än tidigare.
Frågans tidigare behandling
På hemställan av bevillningsutskottet (BeU 1967:32) avslog 1967 års
riksdag ett motionsyrkande om riksdagsskrivelsé angående missbruket av
T-sprit med begäran om åtgärder häremot. Utskottet anförde därvid bl. a.
följande.
Villkoret för att teknisk sprit skall få säljas fritt är att varan kan betecknas
som starkdenaturerad, vilket innebär att förtäring därav skall anses
vara utesluten. Denna bestämmelse får givetvis inte tolkas så att denatureringen
måste skärpas så snart det kan visas att nagon förtärt sprit, som
betecknas som starkdenaturerad. Erfarenheterna har visat att vissa smärre
grupper alkoholmissbrukare tillgriper praktiskt taget vilka surrogat som
helst för att uppnå berusningseffekt, och en skärpning av denatureringen
med utgångspunkt i vad dessa konsumenter skulle finna tillräckligt motbjudande
för att avstå från förtäring skulle göra spriten oanvändbar fö»
de tekniska ändamål till vilka den är avsedd. Av de uppgifter om missbruk
som motionären åberopar kan i stort sett endast utläsas att de som
använt röd- eller blåsprit övergått till T-sprit i samband med att de tidigare
sorterna dragits in. Om dessa missbrukare har en i någon mån större konsumtion
av T-sprit än de hade av röd- eller blåsprit skall detta alltså vägas
mot de påtagliga fördelar som T-spriten medfört för handeln och den legitima
förbrukningen. Först om det kan visas att T-spriten i nämnvärd omfattning
skulle inbjuda sådana kategorier till missbruk som normalt inte
kan förväntas hemfalla till missbruk av denaturerad sprit, finns det enligt
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969
utskottets mening anledning att överväga en skärpning av denatureringen.
En dylik åtgärd skall dock inte vidtas av Kungl. Maj :t utan av tillsynsmyndigheten,
kontrollslyrelsen. Utskottet har erfarit att kontrollstyrelsen
med uppmärksamhet följer frågan om missbruk av T-sprit och att de uppgifter
som hittills inkommit inte tyder på någon oförutsedd breddning av
detta missbruk. Det har vidare upplysts att en väsentlig ändring av denatureringen
eller en färgning av spriten i hög grad skulle kunna begränsa
den nya sprittypens avsedda användning.
Vid 1968 års riksdag återkom i stort sett samma motionsyrkanden.
Utskottet framhöll då (BeU 1968: 21) att utskottet vid en bedömning av
frågan om vad som borde göras för att minska missbruket av T-sprit funnit,
att vederbörande myndigheter följt detta spörsmål med uppmärksamhet och
även vidtagit därav föranledda åtgärder. Utskottet hade således anledning
anta att problemet också i fortsättningen skulle komma att vara föremål för
särskild vaksamhet med därav betingade ingripanden, varför utskottet inte
fann anledning tillstyrka de i motionerna begärda riksdagsskrivelserna angående
åtgärder mot missbruket av T-sprit.
Motivering
11: 67
Användandet av teknisk sprit (röd- respektive blåsprit) var tidigare ett
allvarligt symtom på obotlig alkoholism. Erfarenhetsmässigt visste man att
förtäring av dessa preparat i originalform eller renaturerade kom först efter
kanske tioårigt svårt alkoholmissbruk. Den nuvarande formen av teknisk
sprit (T-sprit) har förändrat konsumtionsvanorna i sådan grad att en alkoholmissbrukare
redan efter några års missbruk börjar använda T-sprit blandad
med läskedryck eller liknande och kvantitetsmässigt i en mängd som
var okänd för röd- och blåspritsmissbrukarna. Den nuvarande formen av
T-sprit har därtill visat sig snabbt ge svåra organskador och har i ett förhållandevis
stort antal lett till en för tidig död.
1 referat omkring julfirandet för hemlösa i Stockholm påtalades också
starkt missbruk bland T-spritförbrukarna, och man kan konstatera att Tspriten
har blivit alltför lättåtkomlig för konsumtion. En tänkbar väg att
nå konsumtionsbegränsning vore enligt vår uppfattning att T-spriten läggs
under licens.
Il: 377
Kontrollstyrelsen fann vid en enkätundersökning att T-spriten givit upphov
till något större missbruk än man haft anledning befara. Styrelsen beslöt
därför att skärpa denatureringen genom till sals av ett syntetiskt bitterämne.
Senast tillgängliga statistik visar emellertid att missbruket fortfaran
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969
5
de är stort. Av 487 personer, som intogs på alkoholistanstalt i december 1968,
hade 110 (22,6 %) använt T-sprit. Bland dem som intogs under sista kvartalet
1968 hade 415 av 1 711 använt T-sprit.
Mot bakgrund av denna redovisning måste det anses vara av största vikt
att åtgärder vidtas för att förhindra fortsatt missbruk av T-sprit. För att
begränsa missbruket kan två handlingslinjer följas. Antingen måste åtkomstmöjligheten
beskäras eller också kan T-spriten göras mindre drickbar
genom tillsättande av något ytterligare preparat. Det förstnämnda alternativet
synes kunna leda till administrativa svårigheter samtidigt som det lägger
ett alltför stort ansvar på försäljningsställena i detaljhandelsledet. Skärpt
denaturering synes vara den lämpligaste vägen. Det torde vara möjligt med
en ytterligare skärpning utan att fördenskull begränsa T-spritens egentliga
användningsområde.
Utskottet
Då utskottet under föregående års riksdag behandlade motioner beträffande
missbruket av T-sprit fann utskottet, att vederbörande myndigheter
följt detta sprörsmål med uppmärksamhet och även vidtagit erforderliga åtgärder.
Utskottet ansåg sig därför ha anledning anta att problemet också i
fortsättningen skulle bli föremål för särskild vaksamhet med därav betingade
ingripanden, varför utskottet inte kunde tillstyrka då begärda riksdagsskrivelser
i frågan.
I motionen II: 377 upprepas det tidigare framförda kravet på skärpning av
T-spritens denaturering. Frågan om denatureringen av teknisk sprit är av
den karaktären att åtskilliga tekniska synpunkter och de legitima förbrukarnas
krav måste vägas mot riskerna för missbruk. Beträffande T-spritmissbruket
kan det visserligen sägas att missbrukarna konsumerar större kvantiteter
av denna vara än vad de tidigare konsumerade av rödsprit. Man torde
emellertid inte kunna göra gällande att varje skärpning av denatureringen
utan vidare skulle reducera detta missbruk. Om denatureringen huvudsakligen
bygger på lukt- och smakeffekter innebär den nämligen ett tröskelmotstånd
som mer begränsar kretsen av missbrukare än den kvantitet som varje
missbrukare konsumerar. Någon påtaglig breddning av det totala missbruket
av teknisk sprit har inte kunnat påvisas.
Det är enligt utskottets mening angeläget att det görs fortsatta ansträngningar
för att förbättra denatureringen av T-sprit och att missbruket följs
med största vaksamhet. Utskottet har vid frågans tidigare behandling kunnat
hänvisa till att vederbörande myndighet kartlagt problemen i önskvärd omfattning
och även beslutat om skärpning av denatureringen. Enligt vad utskottet
erfarit pågår f. n. undersökningar beträffande ett nytt denalureringsmedel,
som kan tänkas ge väsentligt bättre resultat än de hittills använda, då
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1969
det uppges medföra effekter som påminner om verkningarna av antabus. De
pågående proven bedrivs av kontrollstyrelsen, AB Vin- och spritcentralen
och det statliga finska alkoholbolaget i samråd.
Utskottet finner därför inte yrkandet i motionen 11:377 påkalla några
åtgärder från riksdagens sida.
I motionen II: 67 föreslås att man skall försvåra åtkomsten av T-sprit genom
ett tillståndsförfarande. Utskottet vill med hänvisning till tidigare erfarenheter
från tillståndsgivning för teknisk sprit bestämt avstyrka en sådan
åtgärd, som skulle fordra betydande administrativa insatser och ändå inte
skapa några garantier mot missbruk. T-spriten har nämligen en så mångsidig
användning att praktiskt taget varje person kan göra gällande att han
har legitimt behov av denna vara.
Utskottet kan således inte biträda de i förevarande motioner framförda
yrkandena.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionen 11:67
2) motionen II: 377.
Stockholm den 20 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),
Wirmark (s), Paul Jansson (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson (m);
samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s), fru
Holmqvist (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s),
Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten (s), Börjesson i Falköping (ep) och
Leander (s).
ESSELTE AB. STHLM 09
914178
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.