Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner beträffande skatt på utlandsresor.

1969-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:28, Betänkande med anledning av motioner beträffande skatt på utlandsresor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1969

1

Nr 28

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner beträffande

skatt på utlandsresor.

(1 :a avd.)

Yrkande

I motionerna I: 686 av herrar Nils-Eric Gustafsson och Ernst Olsson samt

11:786 av herrar Elmstedt och Sundkvist hemställs

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till avgiftsbeläggning,

motsvarande inom landet gällande konsumtionsbeskattning, av

resor (resevaluta och/eller biljettkostnad) som svenska medborgare företar

utanför riket.

Gällande bestämmelser m. m.

Frågans tidigare behandling

I motioner till 1966 års riksdag hemställdes om riksdagsskrivelse beträffande

prövning av förutsättningarna för beskattning av utlandsresor. Bevillningsutskottet

avstyrkte yrkandet, då det enligt utskottets mening saknades

praktiska förutsättningar för en sådan beskattning (BeU 1966: 47)

och riksdagen avslog motionerna.

Frågan om skatt på utlandsresor togs vid samma riksdag också upp i en

interpellation, vilken besvarades av finansministern, som därvid bl. a. anförde

följande (Prot. I: 1966:20).

En särskild punktbeskattning av lyxvaror och lyxtjänster stöter på stora

svårigheter redan när man skall försöka definiera begreppet »lyx». Man

kan naturligtvis inte generellt kalla utlandsresor för lyxresor, och ett påstående

att nöjesresor till utlandet är mera lyxbetonade än nöjesresor inom

landet framstår också som starkt generaliserande.

Därtill kommer att flera av våra internationella åtaganden hindrar en

särskild beskattning av utlandsresor och inte står i överensstämmelse

med de internationella åtaganden vi gjort för att underlätta turisttrafiken

En beskattning av biljetter m. m. för utlandsresor är f. ö. föga effekth

Allmänheten skulle snabbt lära sig att i stället köpa biljetterna i utlandet.

En effektivare beskattning kan teoretiskt tänkas genom skatt på resevaluta.

Detta torde emellertid inte kunna ske på grund av våra åtaganden gentBihang

till riksdagens protokoll 1969. 7 sand. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1969

emot internationella valutafonden. Även OECD:s s. k. liberaliseringskod,

som vi biträtt, lägger hinder i vägen.

Sammanfattningsvis kan jag alltså svara att en beskattning av resor till

utlandet av flera skäl inte är aktuell f. n. Ej heller övervägs f. n. någon

punktskatt på s. k. lyxvaror.

Med anledning av motioner till 1968 års riksdag om införande av reseskatt

framhöll bevillningsutskottet (BeU 1968: 13) bl. a. följande.

Utskottet vill inte bestrida att framför allt den snabba utvecklingen av

charterflyget till utlandet bidragit till att försämra betalningsbalansen. Läget

har dock hittills inte bedömts vara så allvarligt att någon form av

restriktioner ansetts påkallade. Vid en ändrad inställning i detta hänseende

torde en skärpt ransonering av tilldelningen av valuta för turistresor

vara den åtgärd som ligger närmast till hands. Däremot torde våra åtaganden

gentemot Internationella valutafonden lägga hinder i vägen för att

utforma en beskattning så att turistvaluta beskattas genom att den säljs

till en högre kurs än samma handelsvaluta.

Den enda tekniska lösningen på en resebeskattning som formellt inte

strider mot våra internationella åtaganden skulle vara en beskattning av

den typ som nyligen föreslagits i USA. Det amerikanska förslaget, som mött

kraftig kritik, går ut på att resekostnaderna deklareras och skatt betalas

efter resans avslutande. Detta förslag torde dock i praktiken vara synnerligen

svårt att tillämpa på svenska förhållanden på grund av bl. a. den rådande

passfriheten mellan de nordiska länderna som omöjliggör varje kontroll

över resandeströmmen. Den amerikanska skatten avses gälla endast

resor utanför den s. k. västra hemisfären, alltså i huvudsak resor till andra

världsdelar. Om man i motsvarande mån endast skulle beskatta utomeuropeiska

resor skulle vinsten av beskattningsåtgärderna bli obetydlig.

Det bör även observeras att den alltmer ökande bilturismen är ett problem

som inte lägger hinder i vägen för det amerikanska skatteförslaget

men som självfallet skulle utgöra en betydande svårighet vid en svensk

resebeskattning. Enligt utskottets mening saknas f. n. praktiska förutsättningar

för att med rimliga krav på rättvisa och kontroll införa en generell

resebeskattning. Med hänsyn härtill finner utskottet inte skäl att närmare

granska de argument motionärerna i övrigt anför till stöd för en sådan åtgärd.

Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan att avslå motionerna.

Internationella åtaganden

De ovan angivna åtagandena gentemot internationella valutafonden torde

rent formellt inte utgöra något hinder mot skatt på resor men väl mot skatt

på resevaluta. En skatt på resevaluta skulle få samma innebörd som att man

tillämpar olika växlingskurser på alla valutor som drabbas av skatten, och

en sådan tillämpning är oförenlig med nyssnämnda åtaganden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1969 3

Enligt OECD:s liberaliseringskod skall för turistresor garanteras en viss

årlig minimitilldelning av valuta — 700 dollar. Sverige liksom ett flertal

andra medlemmar i OECD tillämpar dock väsentligt högre tilldelning av

resevaluta.

Bland länder som på grund av svårigheter med betalningsbalansen f. n.

tillämpar lägre valutatilldelning än liberaliseringskoden rekommenderar

kan nämnas Frankrike, Storbritannien och Finland.

I riksbankens sammanställning Valutaregleringen föreskrivs bl. a. följande.

I postförsändelse må av annan än valutabank utföras sedlar och skiljemynt

till ett värde av högst 100 kronor.

Vid utresa ur Sverige är, vid sidan av vad ovan medgivits, jämväl följande

utförsel tillåten:

Resande till utlandet må utan särskilt tillstånd utföra resevaluta till ett

värde av högst 6 000 kronor. Utförsel av resevaluta därutöver skall kunna

styrkas medelst inköpsanmälan, som avstämplats av riksbanken eller försäljningsställe

för resevaluta.

I utlandet bosatt resande må därjämte utföra utländska sedlar samt från

utländskt försäljningsställe för resevaluta (bank, resebyrå etc.) i utlandet

förvärvade checkar och andra penninganvisningar.

I fråga om valutabestämmelserna kan i detta sammanhang också erinras

om vad som gäller beträffande inköp av fritidshus i utlandet. Sålunda kan

bl. a. den som har fast bostad i Sverige, därest han är utlänning dock

endast om han innehaft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderåren,

efter ansökan påräkna valutatilldelning för inköp för rekreationsändamål

av fastighet eller lägenhet i utlandet till ett värde av högst 75 000 kr., dock

att vissa begränsningar upprätthålls i fråga om tomtkostnad och tid för

bebyggande.

Utländsk resebeskattning

Inom OECD-länderna finns för närvarande inte någon resebeskattning av

det slag som förordas i de här behandlade motionerna. Dock har vissa länder,

bl. a. Storbritannien, restriktioner i fråga om tilldelningen av resevaluta.

Finland har med verkan fr. o. m. den 1 februari 1968 infört en

reseskatt av mera begränsad räckvidd. Denna s. k. passagerarskatt har följande

utformning.

I Finland bosatt person, som från Finland reser till utlandet sjöledes

med handelsfartyg, är skyldig att vid utresan betala passagerarskatt till

staten. Person anses vara bosatt i Finland, om han eller hans familj har

sin egentliga bostad i landet.

Passagerarskatten utgår med 5 mark för resa, vars längd är högst 90

sjömil, och med 10 mark för resa, vars längd överstiger 90 sjömil. Resans

längd räknas från den hamn i Finland, där resanden börjar sin resa,

till den utländska hamn, som fartyget först anlöper.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1969

Skatten skall betalas till tullmyndigheten i samband med tullkontrollen

vid utresan eller på förhand mot en särskild passagerarskattekupong som

vid avresan skall uppvisas för tullmyndigheten.

Befriade från passagerarskatt är bl. a. barn under 12 år, ombordanställda

och legationspersonal.

1968 behandlade USA:s kongress ett av regeringen framlagt förslag beträffande

skärpt beskattning av resor och resevaluta. Förslaget innebar

i huvudsak i fråga om förbrukningen av resevaluta att vid turistresa utanför

den amerikanska kontinenten skulle resenären ha ett skattefritt bottenbelopp

av 7 dollar per dag, på överskjutande belopp upp till 8 dollar

skulle utgå en skatt med 15 procent och på belopp därutöver med 30 procent.

Förslaget innehöll detaljerade bestämmelser om vilka resor som

skulle beskattas och hur gränserna skulle dras mellan beskattade och obeskattade

resor. Skatten kolliderade emellertid inte med internationella valutafondens

regler då den inte utgick å själva valutan utan innebar att valutaförbrukningen

skulle deklareras efter resans avslutande. Förslaget godtogs

dock inte av kongressen.

Motivering

Vad som i dagens läge med stora svårigheter på arbetsmarknaden gör

konsumtionsbeskattningen orättvis är det förhållandet att inte all konsumtion

faller under beskattning. En familj, vars hela behållna inkomst går

till mat, kläder och bostad, får betala moms på största delen av allt detta.

En annan familj med högre inkomst får t. ex. pengar över för en utlandsresa

per år. Denna familj behöver inte betala moms på sin resekostnad och

uppehället i det andra landet trots att det också här är fråga om en konsumtion.

Naturligtvis är det inte någon som missunnar frusna svenskar att

få göra ett besök under varmare luftstreck, men inte kan man påstå att

systemet utgör någon rättvisa gentemot de människor som får lägga hela

sin inkomst till det allra nödvändigaste och som inte kan undgå en konsumtionsbeskattning

just därför att de har för låg inkomst.

Det borde vara rimligt att resevaluta och/eller biljettkostnad belädes med

avgift motsvarande vad konsumtionsbeskattningen skulle gett ifall medlen

förbrukats inom landet.

Nettoutflödet av svensk resevaluta beräknas för helt år till omkring 1

miljard svenska kronor. Detta för vår valutapolitik dystra faktum torde

också behöva uppmärksammas.

Man torde vidare ha anledning att se ett avgiftsbeläggande av utlandsresorna

som en indirekt stimulans av den svenska turistnäringen. Detta är

förmodligen inte alldeles oviktigt i en situation då vissa av våra glesbygdsområden

satsar stora belopp för att på något sätt kunna överleva.

Vid tidigare gjorda framstötar angående avgifter på utlandsresor har från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1969

5

vederbörande instanser visats föga förståelse. I dagens läge kan situationen

måhända vara en annan. Internationella valutafondens bestämmelser och

OECD:s liberaliseringskod synes i dag knappast vara så oryggliga som

man tidigare velat göra gällande. Vad som på valutaområdet skett i en rad

länder under de senaste åren ger skäl till en sådan förmodan. Både USA

och vårt grannland Finland införde under förra året reseskatt eller restriktioner

i utförseln av valuta. Tanken att kunna göra något positivt på det

här området synes därför ha bättre förutsättningar än tidigare. De medel

som inflyter genom en avgiftsbeläggning av utlandsresorna torde mer än

väl behövas inte minst till förstärkning av de lokaliseringspolitiska och

allmänt arbetsmarknadsmässiga insatserna.

Utskottet

Utskottet har med anledning av motioner till föregående års riksdag närmare

motiverat sitt avstyrkande av en särskild resebeskattning. Vad som

i viss mån torde ha inspirerat till dessa motioner var det förslag om resebeskattning

som USA:s regering lade fram och som under 1968 behandlades

av den amerikanska kongressen. Det amerikanska förslaget har emellertid

sedermera förkastats.

Frågan om en resebeskattning kan givetvis betraktas från många synpunkter,

och ingen kan bestrida motionärernas uppgifter att turistresorna

inverkar negativt på betalningsbalansen. Däremot torde meningarna vara

mera delade i frågan om utlandsresor skall betraktas som en form av skatteflykt.

Utskottet vill emellertid begränsa sig till att i första hand granska

frågan ur skatteteknisk synvinkel.

Utskottet framhöll vid föregående års riksdag de svårigheter som skulle

föreligga att införa en sådan beskattning om man samtidigt vill bibehålla

kraven på rättvisa och kontrollmöjligheter. Motionärerna gör nu gällande

att det skulle vara möjligt att trots våra internationella åtaganden införa

en resebeskattning. De hinder som dessa förpliktelser skapar väger emellertid

lätt mot exempelvis de kontrollproblem som den nordiska passfriheten

medför. Såvitt utskottet kunnat finna förutsätter den föreslagna

beskattningen en total passkontroll i förening med en utbyggnad av tullkontrollen

för att verksamt förhindra privat utförsel av valuta. Vidare bör

den statliga kontrollen över affärslivets utlandstransaktioner vara så effektiv

att överföringar till utresande svenskar via affärsförbindelser kan uteslutas.

Utskottet är också tveksamt om man vid en resebeskattning kan

tillåta utländska turister att införa sin egen valuta med hänsyn till att

denna måste komma att betinga en mot beskattningen svarande överkurs.

Utskottet vill alltså understryka att ett beskattningsförslag måste uppfylla

vissa grundläggande krav för att kunna beaktas. Oavsett hur man bedömer

angelägenheten att tillgodose syftet med den föreslagna resebeskattningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1969

kan en sådan reform inte genomföras eftersom praktiskt taget alla möjligheter

till effektiv kontroll saknas. Under sådana förhållanden finner

utskottet ej heller skäl tillstyrka en utredning av frågan.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1:686 och 11:786.

Stockholm den 20 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad

(fp), Wirmark (s), Paul Jansson (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson

(m); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

fru Holmqvist (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein

(s), Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten (s), Börjesson i Falköping

(ep) och Leander (s).

ESSELTE AB. STHLM SB

014179

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.