Betänkande med anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i sgfte att främja sparandet.
1969-03-25 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1969:29, Betänkande med anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i sgfte att främja sparandet.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
1
Nr 29
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
åtgärder vid beskattningen i sgfte att främja sparandet.
(2:a avd.)
Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 215 av herr Stefanson m. fl. samt II: 232
av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Antonsson, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till riksdagen med
ledning av vad i motionerna anförts rörande premiering av personligt sparande
på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt rörande
skattelättnader för målinriktat bostadssparande;
II) de likalydande motionerna I: 713 av herr Virgin m. fl. och II: 191 av
herr Holmberg m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen antar följande
a) Förslag
till
Förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som under ett eller flera av åren 1970—1975 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §•
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra
sammanlagt 12 000 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 29
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
3 §•
Å bostadskonto insatta medel skall vara avsedda för förvärv av egethem,
fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsförening. Den omständigheten
att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet
skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning
att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten
att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.
4 §•
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.
Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1980,
skall upptagas till beskattning vid 1981 års taxering.
5 §•
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning från
sådant konto.
6 §•
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, dock att bestämmelserna
icke skall tillämpas vid 1970 års taxering eller vid eftertaxering för
1970 eller tidigare år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
3
b) Förslag
till
Förordning om utbildningssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter
medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig rätt
att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.
Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en
ökning nnder beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall
dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.
2 §•
För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.
3 §•
Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.
Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.
Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.
4 §•
Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
till dess barnet fyllt 16 år.
5 §•
Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.
6 §•
Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.
7 §•
Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
8 §•
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.
9 §•
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, dock att bestämmelserna
icke skall tillämpas vid 1970 års taxering eller vid eftertaxering för
1970 eller tidigare år.
c) Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande paragrafer
i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,
nämligen till 22 § ett moment, betecknat 4, till 25 § ett moment, betecknat
4, till 29 § ett moment, betecknat 5, samt till 46 § ett moment, betecknat 5,
ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt,
betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.
22 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej
heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här sägs
må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4 mom.
och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom. icke
kunnat tillgodogöras av den skattskyldige. ;
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969 5
25 §.
4 inom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skatt skyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och
i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
29 §.
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 inom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
39 §.
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.
I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna.
Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet), eller som innehar
It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 29
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande
1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde eller beträffande bostadsrättslägenhet
den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper å lägenheten,
må han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering,
dock högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall
200 kronor för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den
mån den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under
beskattningsåret av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos
banker och andra penninginrättningar innestående medel.
Anvisningar
till 22 §.
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skall gälla vid 1970 års taxering samt vid eftertaxering för 1970
och tidigare år.
2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning och
förslag rörande premiering av allmänt målsparande genom avdragsrätt vid
beskattningen för medel som insatts på särskilt sparkonto enligt de i motionerna
angivna riktlinjerna;
III) motionen II: 784 av herrar Elmstedt och Antonsson, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till riksdagen
med ledning av vad i motionen anförts rörande premiering av personligt
sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt
rörande skattelättnader för målinriktat bostadssparande.
Gällande bestämmelser m. m.
Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen har
under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957 hemställde
riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och möjligt att
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
7
skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid borde komma
i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om sparstimulerande
åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i början av år
1961 avgivet betänkande (SOU 1961: 2). Därvid förordade utredningen vissa
åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen.
Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform efter i huvudsak
samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt allmänna lönsparandet.
Vidare förordade utredningen vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet.
Däremot ansåg majoriteten i utredningen det inte vara möjligt
att förorda att det totala enskilda sparandet stimulerades genom en definitiv
skatteminskning satt i relation till det belopp som insattes på ett
särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen beträffande
möjligheterna att genom ett system med definitiv skatteminskning stimulera
sparandet, att det inte går att endast premiera sådant sparande, som är
framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen måste omfatta
även medel, som härrör från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana
medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnaderna
skulle med all sannolikhet bli lika stora som eller större än den
framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna komma att bli
av den storleksordningen att de kunde få betydande verkningar på statens
och kommunernas finanser.
Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering
byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med
uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till
en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser
härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma
en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika
avseenden beröra pågående skatteutredningar och ha samband med av dessa
behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband med
övriga skattefrågor.
Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av
sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna Antonsson, Brundin och
Danmans förordade sålunda införande av former för sparpremiering såväl
genom definitiv skatteminskning i form av rätt till avdrag för avsättning
till särskilda sparkonton som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton.
Ledamoten Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering
av även annat sparande än de nämnda formerna för banksparande.
I prop. 1961: 160 framlades förslag till höjning med en tredjedel av de
skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital fr. o. m. 1962 års taxering.
Härigenom skulle maximibeloppet för det s. k. sparavdraget, vilket dittills
utgjort 300 kr., eller för makar gemensamt 600 kr., komma att höjas till 400
resp. 800 kr. 1961 års vårriksdag biföll förslaget. Genom 1963 års lagstiftning
(med tillämpning fr. o. in. 1964 års taxering) omkonstruerades det so
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
ciala försäkringsavdraget så, att avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift
med debiterat belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående
och 300 kr. för äkta makar, dels för under beskattningsåret erlagda avgifter
och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss
maximering. För att dessa senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas
i avdraget i samma utsträckning som tidigare, bestämdes maximum
till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för äkta makar. Genom beslut av
1965 års riksdag utgår fr. o. m. 1966 års taxering förmögenhetsskatt för bl. a.
fysisk person för beskattningsbar förmögenhet överstigande 100 000 kr. i
stället för tidigare 80 000 kr.
I syfte alt uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det i
prop. 1961: 200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer för allmänt
lönsparande. Dessa leds av en kommitté, vari ingår representanter för
arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner och statsmakterna.
Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt.
Inlåningsutvecklingen i vissa sparinstitut framgår av bilaga 2. I bilagorna
3—5 lämnas vissa uppgifter rörande ungdomens lönsparande och det allmänna
lönsparandet.
Motionerna
I: 215 och II: 232
Klimatet för det enskilda sparandet i vårt land kan inte betecknas som
tillfredsställande. Det lönsparande som främjas av det allmänna har fått
viss anslutning från allmänheten men kan inte sägas ha kommit upp till
önskvärd omfattning. Det personliga sparandet bör främjas på ett effektivare
sätt, nämligen genom särskild premiering i beskattningshänseende.
Banksparandet är en sparform som är särskilt betydelsefull för småspararna.
Det är angeläget att kompensera denna sparform, då den hör till dem
som särskilt hårt drabbas av inflationen. Även administrativa skäl talar för
att premiera banksparandet. En metod som i sammanhanget bör prövas är
följande.
Särskilt sparkonto får uppläggas av varje till statlig inkomstskatt skattskyldig
fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar får öppna sparkonto för
minderårigt barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet, dels förhindra
missbruk bör det premieberättigade beloppet maximeras till t. ex.
2 000 kr. per person och år för ensamstående och 4 000 kr. för äkta makar.
För barnkonto maximeras det årliga beloppet till t. ex. 1 500 kr. Högsta sammanlagda
belopp på ett konto bör t. ex. begränsas till resp. 20 000, 40 000
och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insättningar på barnkonto bör ske
i sådan form att de insatta medlen helt tillhör barnet.
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
Premien bör utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med
viss del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien
kan försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. I syfte alt
stimulera ett långfristigt sparande skall den utfalla endast om beloppet stått
inne en viss period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarar en årlig tillläggsränta
av ca 2 %.
Denna metod skulle ge eu sparstimulans, som blev oberoende av vederbörandes
inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga småsparandet.
För att förhindra s. k. vartannatårssparande bör premiering endast
ske för belopp som ökat kontots tidigare maximum.
Kontot bör inte vara spärrat, men om uttag sker före utgången av den
stipulerade 5-årsperioden skall den på uttaget belopp belöpande premien
återgå till statsverket. Detta kan enkelt ske genom att banken till statsverket
som skattebelopp inbetalar 10 % av i förtid uttaget belopp.
Hinder bör dock inte möta att — efter överenskommelse mellan arbetsgivaren
och den anställde — låta sparavdraget slå igenom redan vid källskatten.
Överenskommelse bör sålunda kunna få träffas om att arbetsgivaren
ombesörjer sparkontoinsättning för den anställdes räkning. Källskatten
bör då kunna minskas med 10 procent av på sparkontot insatt belopp.
För B-skattebetalare, företagare och fria yrkesutövare bör motsvarande
möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd preliminär skatt.
Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skattelättnader
som premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som på
detta sätt kan tillföras bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för spararna
själva utan även för bostadssektorn. Premiering bör utgå till den som
under fem år sätter in pengar på särskilt bostadssparkonto. Medlen skall
användas för egethem eller insats i bostadsförening. Att ägaren använder
del av fastigheten för yrkesverksamhet eller att bostaden uppförs på jordbruksfastighet
bör inte utgöra hinder för premiering. Om det insatta beloppet
används för annat än bostadsändamål, bör det däremot återföras till
beskattning. För alt undgå beskattning bör medlen vidare ha investerats för
ändamålet senast före utgången av tio år efter sparandeperiodens början.
I: 713 och II: 797
Ett snabbt ekonomiskt framåtskridande i samhället förutsätter inte bara
ökade arbetsinsatser från de enskildas sida. Det förutsätter också att de enskilda
i större utsträckning än för närvarande uppmuntras att bidra till den
kapitalbildning som är nödvändig för att vårt näringsliv skall kunna rationaliseras
och anpassas till de nya krav som den pågående industriella
strukturomvandlingen ställer.
För att uppnå den samhällsekonomiskt nödvändiga begränsningen av den
privata konsumtionen till förmån för investeringsverksamhet är det angeläget
att stimulera till ett frivilligt, enskilt sparande.
Vikten av att det enskilda sparandet stimuleras skall också ses utifrån
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
demokratisk synpunkt. Den ekonomiska politiken måste inriktas inte bara
mot en stigande levnadsstandard, hög, jämn och produktiv sysselsättning
och ett stabilt penningvärde, som stabiliseringsutredningen på sin iid uttalade.
Till dessa tre huvudmål, om vilka politisk enighet råder, bör också
fogas ett fjärde, nämligen en ökning av den enskilde medborgarens ekonomiska
tillgångar och en jämnare fördelning av arbetets resultat medborgarna
emellan. Den ekonomiska politiken bör sålunda syfta till att sprida de ökade
ekonomiska tillgångar som medborgarnas arbetsinsatser skapar på så
många händer som möjligt. Därigenom höjs den ekonomiska politikens
ambitionsnivå.
För att ett ökat enskilt sparande och därigenom ett spritt personligt ägande
skall komma till stånd krävs enligt motionärerna att tre förutsättningar
är för handen:
1. att de många människorna får ekonomiskt utrymme för sparande genom
bl. a. en rimligare skattepolitik,
2. att en aktiv sparvilja väcks och stimuleras bl. a. genom skattelättnader
för visst sparande, samt
3. att sparandet skyddas mot värdeminskning genom lägre inflationstakt
och ökade möjligheter till värdefast sparande.
Moderata samlingspartiets strävan att stimulera det personliga sparandet
motiveras inte bara utifrån ekonomiska synpunkter. Den har också en
principen motivering. Ett ökat enskilt sparande är inte bara av samhällsekonomiskt
värde, det är också den mest effektiva och naturliga metoden
att på sikt skapa en jämn egendomsfördelning i samhället. I det ekonomiska
principprogram som av moderata samlingspartiet framförts under beteckningen
ägardemokrati har dessa synpunkter ingående utvecklats. Det utvecklas
också i en annan motion till årets riksdag. Med programmet ägardemokrati
arbetar moderata samlingspartiet för att allt flera skall beredas
möjlighet att bli delägare i produktionsmedlen, i dessas värdetillväxt och
i den avkastning de kan ge. Det personliga sparandet bör på längre sikt
även kunna få en sådan omfattning att det kan tillgodose den offentliga
sektorns kapitalbehov.
Människor som tidigare inte varit vana att spara torde lättast kunna intresseras
för olika former av s. k. målsparande. Bestämmelserna om skattefrihet
för sparande bör principiellt utformas så, att allt sparande behandlas
lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför anknytas till inkomsttagarnas
nysparande. Härigenom skulle inte bara en ökning av tillgodohavanden
på bank och i form av värdepapper såsom obligationer, aktier och andelar
i ekonomiska föreningar inbegripas utan även premier till liv-, kapital-
och pensionsförsäkringar, amorteringar på lån samt investeringar i
rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet. Med utgångspunkt
från den sammanställning av förmögenheten som finns i självdeklarationen
kunde fastställas hur mycket av den årliga förmögenhetsökningen
som grundar sig på ett faktiskt sparande. Eventuella svårigheter att nå en
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969 11
helt invändningsfri metod vid uppskattningen av den årliga förändringen i
inkomsttagarnas nettoförmögenhet får inte hindra att man söker komma
fram så långt som möjligt på vägen mot ett fullt godtagbart system för allmän
stimulans av det årliga nysparandet. Under alla omständigheter bör
frågan underkastas en ingående utredning så att ett allmänt sparavdrag för
det årliga nysparandet kan införas. Angeläget är emellertid att redan nu genom
speciella åtgärder uppmuntra den enskilde till ökat sparande. Dessa speciella
stimulansåtgärder bör i första hand ta sikte på ett sparande till s. k.
trygghetsägande. Därmed avses framför allt bostadssparande, bosättningssparande,
utbildningssparande och aktiesparande.
En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren 1970—
1975 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt b ostadskonto
skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration. Avdraget
föreslås för hela perioden maximerat till 6 000 kr. för ensamstående
och sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara
avsedda för förvärv av egethem, fritidsbostad eller för att betala insats i
bostadsförening. Den som har egethem och på sina lån gör större amorteringar
än »normala» skall få dra av överskjutande belopp, dock maximalt
700 kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under 16 år föreslås
att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal» amortering
bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 % av taxeringsvärdet.
För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag
bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insätts
på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här
bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det
belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år
och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet
på ett konto föreslås till 15 000 ler. (makar 30 000 kr.) exklusive
upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen
vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör
de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att
spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för
vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom
att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen
bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrids. Lämpligt
kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit
avyttring av realtillgång.
I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet
förordar motionärerna vidare, att det s. k. spar avdraget höjs med
200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp
utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.
Vidare föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastig
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
Iiei, annan fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån som om
han haft inkomst av kapital. Enligt motionärernas mening föreligger inte
någon principiell skillnad mellan den avkastning som erhålls av bankmedel
eller aktier och avkastningen från någon av de nämnda förvärvskällorna.
En del av förvärvskällans avkastning kan hänföras till den personliga arbetsinsatsen,
medan en annan del härrör från det insatta kapitalet.
Ytterligare vägar måste dock beträdas. Genom sin skattepolitik måste statsmakterna
göra det möjligt för företagen att i ökande omfattning grunda sin
ekonomiska expansion på emission av aktier. En del av den tidigare självfinansieringen
skulle härigenom komma att ersättas med finansiering över
aktiemarknaden. Om denna breddas kan allt fler människor genom förvärv
av aktier och delägarbevis bli aktiva delägare i enskilda företag. Hittills har
aktierna svarat för en mycket liten del av efterfrågan på kapitalmarknaden.
Anledningen till att aktiemarknaden under efterkrigstiden inte utnyttjats i
någon större omfattning sammanhänger till väsentlig del med att kapitalanskaffningen
genom aktier varit synnerligen ofördelaktig från skattesynpunkt.
En viss modifiering av dubbelbeskattningen kom visserligen till stånd
genom den s. k. Annell-lagen, men denna lättnad är otillräcklig. En successiv
avveckling av skatten på den utdelade vinsten från aktiebolagen skulle med
all sannolikhet medföra att bolagen i växande utsträckning ombesörjde sin
kapitalanskaffning aktievägen. Denna utveckling synes dock ha försvårats
genom den nya aktievinstbeskattningen som i än högre grad än tidigare
missgynnar investering av färskt kapital.
En ökad spridning av aktieägandet förutsätter att aktiematerialet görs mer
tillgängligt än tidigare. Lägre nominella värden på nyemitterade aktier skulle
till exempel underlätta ett regelbundet aktiesparande och även möjliggöra
större spridning av risken för varje enskild köpare. Det är vidare angeläget
att man i banklagstiftningen vidtar sådana ändringar som gör det möjligt för
bankerna att förenkla försäljningen av aktier. Bankerna borde t. ex. medges
rätt att som en serviceåtgärd ha ett mindre antal aktier liggande för »strököpare».
Möjligheter borde även finnas för en slående köporder av exempelvis
en aktie i månaden till en viss högsta köpkurs. En översyn av aktiebolags-
och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering och
ökad spridning av aktieägandet bör därför snarast ske.
Il: 78/r
Motiveringen i denna motion överensstämmer i huvudsak med den i motionerna
I: 215 och II: 232.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
13
Utskottet
Behovet av ett ökat sparande har accentuerats i och med stegringen av de
personliga inkomsterna och den därmed följande ökningen av konsumtionsefterfrågan.
Trots att lönestegringen år 1968 var närmare 2 % lägre än år
1967 ökade hushållens disponibla realinkomster kraftigt. Uppgången var
under 1968 3,5 % mot knappt 2,5 % föregående år. Denna utveckling förklaras
framför allt av den låga takten i prisstegringarna. Uppgången av
reallönerna bidrog till en snabb tillväxt av den privata konsumtionen. Volymmässigt
steg den privata konsumtionens ökningstakt under år 1968 från
2,5 % till 4 %. För 1969 beräknas den privata konsumtionsökningen till 3 %.
Ett ökat personligt sparande bidrar inte endast till att dämpa den privata
konsumtionen. Det skapar också för den enskilde välstånd och trygghet och
gynnar det ekonomiska framåtskridandet. Ökade kapitalinsatser erfordras
för att möjliggöra de stora offentliga och privata investeringar som kommer
att bli nödvändiga till följd av det ännu instabila ekonomiska klimatet. Det
personliga sparandet är av väsentlig betydelse för finansieringen av dessa
investeringar.
Under 1960-talet visar företagssparandet eu minskning, medan det enskilda
och offentliga sparandet visar en ökning. Fonduppbyggnaden inom
ATP (jfr bilaga 1), inrättandet av den statliga investeringsbanken och kommunernas
ökande skattefinansiering av sina investeringar har i väsentlig
mån bidragit till ökningen av det offentliga sparandet. Industrins investeringar
har efter den kraftiga ökningen åren 1965 och 1966 legat på en i stort
sett oförändrad nivå, och man räknar med en oförändrad investeringsvolym
under år 1969. På lång sikt och inte minst mot bakgrunden av den strukturomvandling,
som f. n. pågår inom svenskt näringsliv, är det emellertid angeläget
att man fortsätter att bygga ut industrins produktionskapacitet. Med
hänsyn till prognoserna om en ytterligare relativ nedgång i företagssparandet
måste kreditinstituten kunna öka utlåningen till industri, handel och
samfärdsel för att möjliggöra den eftersträvade förstärkningen av industrins
internationella konkurrenskraft. I sammanhanget bör erinras om att aktiebolagens
kapitaltillförsel i samband med nyemissioner följer börsutvecklingen
ganska väl. Under rekordåret 1965 uppgick nyemissionerna i de börsnoterade
företagen till 768 milj. kr. Aktiekurserna sänktes väsentligt under
, år 1966, och motsvarande siffror för åren 1966, 1967 och 1968 blev endast
resp. 327, 171 och 83 milj. kr., vilken sistnämnda siffra för övrigt är den
lägsta under 1960-talet. De kursstegringar på aktier, som inträffat under år
1968 och hittills i år, kan väntas göra företagen mer benägna att genomföra
nyemissioner. Det belopp som inbetalats och skall inbetalas med anledning
av de hittills under år 1968 genomförda och beslutade nyemissionerna av
aktier i börsföretag uppgår f. n. till ca 270 milj. kr.
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
Som framgår av bilaga 2 till betänkandet har banksparandet även under
år 1968 varit gynnsamt. Affärsbankerna uppvisar således ett bättre resultat
än under år 1967, medan inlåningsexpansionen hos de övriga redovisade
sparinstituten fortsatte i något långsammare takt än under år 1967. Man
beräknar för affärsbankernas del att inlåningen från privatpersoner vid det
senaste årsskiftet svarade för närmare 60 % av totalinlåningen, vilket visar
att denna sektor av inlåningen ägnas stor uppmärksamhet inom affärsbankerna.
Motsvarande siffra för sparbankerna var ca 90 %. Av sparandet i
samtliga bankinstitut och sparkassor beräknas ca två tredjedelar ske genom
hushållen. Liksom under närmast föregående år försköts inlåningen mot
räkningar med högre förräntning. Av affärsbankernas och sparbankernas
inlåning vid det senaste årsskiftet var således 69 resp. 63 % placerade på
långfristiga inlåningsräkningar. Den gynnsamma inlåningsutvecklingen får
till mycket stor del tillskrivas sparinstitutens aktiva insatser på olika områden.
Som ett led i dessa sparstimulerande åtgärder ingår ungdomens lönsparande
och det allmänna lönsparandet. De till betänkandet fogade bilagorna
3—5 visar att dessa former av sparande fått en betydande omfattning.
I sammanhanget bör nämnas att 1969 års vårriksdag anvisat ett reservationsanslag
på 700 000 kr. till kampanj för lönsparandet, och därmed har
under de senaste sex åren sammanlagt 3,95 milj. kr. ställts till förfogande
av statsmedel för denna kampanj. Fullmäktige i riksgäldskontoret har sedan
budgetåret 1966/67 ansvaret för kampanjerna för lönsparandet. Själva planläggningen
och genomförandet av kampanjerna leds av kommittén för allmänna
lönsparandet, i vilken ingår representanter för statsmakterna, arbetsmarknadens
parter och sparinstituten.
Den fortsatta gynnsamma sparandeutvecklingen bör inte föranleda att
man undviker att pröva nya vägar för att stimulera ett ökat enskilt sparande.
Utskottet finner sig emellertid böra vidhålla sin tidigare ett flertal gånger
uttalade uppfattning att man inte bör lägga alltför stor vikt vid värdet av
förmånliga beskattningsregler för att stimulera sparandet, eftersom skälen
för samt viljan och förmågan till sparande är synnerligen individuellt betingade.
I de förevarande motionerna understryks nödvändigheten av att stimulera
ett personligt sparande för att dämpa den privata konsumtionen till
förmån för investeringsverksamheten. Det ökade offentliga sparandet har
enligt motionärernas mening medfört att utrymmet för det enskilda sparandet
blivit mindre.
I samtliga motioner begärs premiering av personligt sparande genom
skattelättnader för medel som insatts på särskilt sparkonto i bank eller
annan penninginrättning. I motionerna 1:215 och 11:232 samt motionen
11:784 föreslås att de årliga insättningarna skall maximeras till 2 000 kr.
för ensamstående och 4 000 kr. för makar och att föräldrar skall äga rätt
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969 15
att öppna sparkonto för minderårigt barn med en högsta årlig insättning av
1 500 kr. Premien bör utgå som avdrag på den statliga inkomstskatten med
försöksvis 10 % av årets nysparande. Förslaget i motionerna I: 713 och
II: 797 avser i huvudsak införande av rätt att under en femårsperiod göra
en högsta årlig insättning på särskilt sparkonto med 1 000 kr. för ensamstående
och 2 000 kr. för makar, därvid sparpremien skall ges i form av
avdrag vid taxeringen. I samtliga motioner yrkas vidare rätt till avdrag för
medel, som satts in på särskilt bostadskonto för anskaffande av
egethem eller fritidsbostad eller för erläggande av insats i bostadförening.
Yrkandet i motionerna I: 713 och II: 797 innebär att man skall ha rätt till
uppskov med beskattningen av sålunda insatta medel. Motionärerna förordar
också viss skattefrihet för sådant sparande som sker i form av särskilt
stora amorteringar av skuld på en- och tvåfamilj sfastighet eller bostadsrättslägenhet.
I dessa båda motioner föreslås vidare en rätt till skattefri
avsättning av medel på utbildning skonto i kombination med frihet
från gåvoskatt och en höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital
med 200 kr. för ensamstående och 400 kr. för makar, i den mån kapitalavkastningen
till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier eller på
andelar i ekonomisk förening. Rätten till sparavdrag bör enligt samma motioner
utsträckas till att gälla också sådana fysiska personer, som har inkomst
av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse.
Samtliga yrkanden har utskottet behandlat tidigare vid upprepade tillfällen,
senast förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 38. I
fråga om premiering av personligt sparande på särskilt sparkonto uttalade
utskottet att de undersökningar, som utförts av utredningen om
sparstimulerande åtgärder och som redovisats i utredningens betänkande
SOU 1961: 2, givit vid handen att det knappast var möjligt att genom definitiva
skattelättnader effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande. Det
föreslagna systemet med avsättning av medel till sparkonto skulle dessutom
innebära ett införande av nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning
vid beskattningen. Införandet av bestämmelser om premiering
av sparande på särskilt bostadskonto var enligt utskottets mening
inte enbart en fråga om stimulans av bostadssparandet utan också en fråga
om inkomst- och progressionsutjämning. Inte heller ansåg utskottet sig
kunna biträda förslaget om skatteförmåner för överamorteringar av skuld
på egnahemslån. Gällande skattelagstiftning i fråga om egnahemsfastigheter
och bostadsrättslägenheter ansåg utskottet förmånliga för de skattskyldiga,
och de eventuella åtgärder som erfordrades för att stimulera bostadssparandet
borde därför ske på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen.
Vidare skulle — menade utskottet — införandet av en rätt till skattefri avsättning
av medel på utbildningskonto i kombination med frihet
från gåvoskatt strida mot grundläggande svenska beskattningsprinciper.
Detta förslag sammanhängde nära med frågan om rätt till avdrag för stu
-
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1969
diekostnader och för periodiskt understöd till studerande och en sådan avdragsrätt
hade riksdagen upprepade gånger avvisat. Utskottet ansåg det
från statsfinansiell synpunkt inte heller möjligt att medverka till en höjning
av spara v draget i inkomstkällan kapital eller till en utvidgning
av dess användningsområde och åberopade därvid att enligt kalkyler gjorda
på grundval av 1966 års taxering en höjning av sparavdraget från 400 kr.
till 600 kr. för ensamstående och från 800 kr. till 1 200 kr. för makar kunde
beräknas medföra ett skattebortfall för staten på 50—60 milj. kr. och för
kommunerna på ca 35 milj. kr. Beträffande rätten till särskilda sparavdrag
i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse erinrade
utskottet om att sparavdraget fick utnyttjas också av inkomsttagare med
huvudsaklig inkomst från annan inkomstkälla än de nu nämnda. Fastighetsägare
och rörelseidkare hade enligt utskottets uppfattning i minst samma
omfattning som löntagare möjlighet att utnyttja sparavdraget vid taxeringen.
Man borde inte heller bortse från att beskattningsreglerna rörande
jordbruk och rörelse möjliggjorde en skattefri kapitalansamling inom dessa
inkomstkällor av betydande storlek jämfört med de fördelar ett sparavdrag
av nuvarande omfattning erbjöd.
Yrkandet i de förevarande motionerna grundar sig på samma skäl som
de vilka riksdagen hade att ta ställning till år 1968. På grund härav och då
några nya omständigheter inte inträffat som bör föranleda ändrat ståndpunktstagande
från riksdagens sida avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 215 och II: 232, I: 713 och II: 797 samt motionen II: 784.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 215 och II: 232
2) motionerna I: 713 och II: 797, samt
3) motionen 11:784.
Stockholm den 25 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Sundin (ep), Wärnberg (s),
Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp) och Arne Pettersson
(s); samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Vigelsbo (ep),
fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Nyström (s), Josefsson i Halmstad
(s), Wiklund i Härnösand (s), Börjesson i Falköping (ep) och Lothigius
(m).
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
17
Reservationer
I) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta
Jacobsson (m), Tistad (fp), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar
Börjesson i Falköping (ep) och Lothigius (in), vilka — under åberopande
av innehållet i motionerna I: 215 och II: 232, I: 713 och II: 797 samt motionen
II: 784 — anselt att utskottet under punkterna 1—3 bort hemställa,
att riksdagen med anledning av motionerna 1:215 och
II: 232, I: 713 och II: 797 samt motionen II: 784 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag rörande premiering
av personligt sparande på särskilt sparkonto i bank
eller annan penninginrättning samt rörande skattelättnader
för bostadssparande.
II) av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (in) och Lothigius
(m), vilka ansett
dels att utskottet bort tillstyrka bifall till de i motionerna 1:713 och
II: 797 framförda förslagen om
1) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt bostadskonto
under åren 1970—1975 av medel, avsedda för förvärv av egethem eller
fritidsbostad eller för insats i bostadsförening med belopp på sammanlagt
högst 6 000 kr. för ensamstående och 12 000 kr. för äkta makar,
2) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt konto
för utbildning av eget barn intill ett maximibelopp av 1 200 kr. per år och
18 000 kr. sammanlagt,
3) rätt för ägare av en- och tvåfamilj sfastighet eller bostadsrättslägenhet
att under vissa förutsättningar i deklarationen göra avdrag för amortering
av skuld på fastigheten eller lägenheten, i den mån amorteringen överstiger
1,5 % av vederbörande taxeringsvärde, dock maximalt med 700 kr. jämte
200 kr. för varje hemmavarande barn under 16 år,
4) höjning av maximibeloppet för sparavdraget i inkomstkällan kapital
(f. n. 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för äkta makar) med 200 respektive
400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp utgör
utdelning på aktier eller på andelar i ekonomisk förening, ävensom
5) rätt till sparavdrag om högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för
äkta makar för den som insatt sparkapital i inkomstkällorna jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse, dock endast i den mån sparavdraget ej
kunnat utnyttjas i inkomstkällan kapital;
dels att utskottet på grund härav under punkten 2 bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 713 och
II: 797, såvitt här är i fråga, antar de vid motionerna fogade
förslagen till
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
a) förordning om bostadssparande,
b) förordning om utbildningssparande, samt
c) lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter låntagargrupp vid utgången av åren 1961—1968
Milj. kr. (kontantvärden)
0/
/o
1961
1962
1963
1964
1965
1966
1967
1968
1961
1962
1963
1964
1965
1966
1967
1968
Statspapper ....
103,9
175,8
435,3
700,1
979,4
1 210,7
1 455,1
1 987,2
8,7
6,2
9,1
9,6
9,4
8,3
7,6
7,9
Bostadskrediter
605,7
1 276,1
1 977,7
3 021,4
4 245,2
6 599,3
8 560,4
11 639,1
50,9
45,3
41,5
41,5
40,7
45,2
44,4
46,3
Kommuner ....
153,9
342,0
665,4
1 139,5
1 672,6
1 963,9
2 426,8
2 897,9
12,9
12,1
14,0
15,7
16,0
13,5
12,6
11,6
Näringslivet....
310,0
999,2
1 607,2
2 346,1
3 480,5
4 777,6
6 651,2
8 465,4
26,1
35,4
33,7
32,2
33,3
32,6
34,5
33,6
Industriföre- tag m. fl.....
267,1
869,4
1 312,0
1 820,2
2 566,3
3 349,8
4 915,7
6 364,8
22,5
30,8
27,5
25,0
24,6
22,9
25,5
25,3
Jordbruk ....
40,0
74,2
165,9
250,1
349,6
474,4
582,4
686,1
3,4
2,6
3,5
3,4
3,3
3,2
3,0
2,7
Återlån......
2,9
55,6
129,3
275,8
564,6
953,4
1 153,1
1 414,5
0,2
2,0
2,7
3,8
5,4
6,5
6,0
5,6
Utländska obl.
16,0
25,4
75,4
72,4
64,0
59,0
120,5
143,0
1,4
0,9
1,6
1,0
0,6
0,4
0,6
0,6
Bank- och pg- tillgodohavan- de ..........
0,1
1,9
3,2
1,5
M
6,4
63,7
0,8
0,1
0,1
0,3
_
Summa
1 189,6
2 820,4
4 764,2
7 281,0
10 442,9
14 616,9
19 277,7
25 133,4
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
o
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
Bilaga 2
Inlåningsutvecklingen i vissa sparinstitut (milj. kr. exkl. räntor)
Dec.
Affärsbanker
Sparbanker
Postsparbanken
J ordbrukskassor
1945
6 846
5 468
1 394
193
1963
24 410
18 325
5 745
1 797
1964
26 649
19 699
6 104
2 162
1965
27 731 (+ 4,1 %)
21 184 (+ 7,0%)
6 386 (+ 4,6 %)
2 551 (+ 18,0 %)
1966
30 303 ( + 9,3 %)
23 246 (+ 9,7 %)
6 882 (+ 7,8 %)
2 921 (+ 14,5 %)
1967
35 017 ( + 15,6 %)
26 011 (+ 11,9 %)
7 418 (+ 7,8 %)
3 349 (+ 14,7 %)
1968
41 235 (+ 17,8 %)
28 258 (+ 8,6 %)
7 873 (+ 6,1 %)
3 733 (+ 11,4 %)
Inlåningsulvecklingen i vissa sparinstitut i 1953 års penningvärde (milj. kr.)
Vid slutet
av
Affärsbankerna
Sparbankerna
Postsparbanken
Jordbrukskassorna
1953
11 839
9 343
2 849
617
1954
12 600
9 878
2 992
703
1955
12 277
10 268
3 086
765
1956
12 235
10 572*
3 154
799
1957
12 784
10 937
3 267
834
1958
13 672
11 259
3 379
848
1959
16 188
11 988
3 580
921
1960
15 279
12 434
3 865
1 001
1961
15 630
12 882
3 970
1 087
1962
16 821
13 219
4 109
1 181
1963
18 250
13 812
4 344
1 312
1964
19 590
14 520
4 487
1 529
1965
19 564
14 993
4 567
1 720
1966
20 132
15 525
4 588
1 851
1967
22 232
16 526
4 709
2 032
1968
25 165
17 600
4 920
2 220
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
21
Bilaga 3
Ungdomens lönsparande
Antal lönsparare
År
Nytillkomna
under året
st.
Avgångna
under året
st.
Antal vid slutet
av resp. år
st.
Förändring under
året
st.
1950
30 000
2 300
27 700
+ 27 700
1951
18 000
3 700
42 000
+ 14 300
1952
12 000
8 000
46 000
+ 4 000
1953
15 000
9 000
52 000
+ 6 000
1954
19 000
13 700
57 300
+ 5 300
1955
25 000
16 000
66 300
+ 9 000
1956
24 300
15 000
75 600
+ 9 000
1957
31 000
14 200
92 400
-b 16 800
1958
40 200
16 000
116 600
+ 24 000
1959
29 462
19 838
126 100
+ 10 000
1960
34 116
20 956
139 300
+ 13 000
1961
36 821
25 228
151 100
+ 11 500
1962
37 554
22 782
165 900
+ 15 000
1963
26 589
25 991
166 500
+ 600
1964
54 723
48 836
172 400
", + 5 900
1965
55 031
58 345
169 100
- 3300
1966
43 760
48 160
164 700
- 4 600
1967
41 616
44 391
161 900
- 2800
1968
33 172
41 820
153 300
- 8 600
Det allmänna lönsparandet
Antal lönsparare
År
Nytillkomna
under året
st.
Avgångna
under året
st.
Antal vid slutet
av resp. år
st.
Förändring under
året
st.
1962
336 200
336 200
+ 336 200
1963
128 150
28 450
436 000
+ 99 700
1964
80 350
52 900
463 450
■ + 27 450
1965
82 000
52 000
493 450
+ 30 000
1966
136 050
58 000
571 500
+ 73 750
1967
165 850
58 900
678 400
+ 106 900
1968
134 600
64 400
748 600
+ 70 200
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ungdomens lönsparande
Bilaga 4
to
ro
31/12
1966
st.
31/12
1967
st.
31/12
1968
st.
Inne-
stående
1/1-67
mkr.
Insatt
under
1967
mkr.
Uttaget
under
1967
mkr.
Inne-
stående
1/1-68
mkr.
Insatt
under
1968
mkr.
Uttaget
under
1968
mkr.
Inne- stående
31/12- 68 mkr.
Ökning
under
1966
mkr.
Ökning
under
1967
mkr.
Ökning
under
1968
mkr.
Postbanken..........
97 047
90 747
81 972
147,4
57,2
64,1
147,8
56,1
67,0
144,2
3,3
0,4
-3,7
Sparbankerna........
60 155
62 559
60 896
92,7
58,2
51,8
104,3
52,3
52,7
109,5
10,9
11,6
5,2
Affärsbankerna ......
6 091
7 461
8 487
10,4
7,4
5,2
13,2
9,1
7,0
16,1
2,1
2,8
2,9
Centralkassor för jord-
brukskredit........
896
897
1 663
1,3
0,6
0,4
1,5
0,9
0,5
2,1
0,3
0,3
0,5
KF:s sparkassa ......
174
144
133
0,4
0,1
0,1
0,4
0,2
0,2
0,4
-0,1
0,0
0,0
HSB................
90
100
130
0,1
0,0
0,0
0,1
0,1
0,0
0,2
0,0
0,0
0,1
Summa
164 453
161 908
153 281
252,3
123,5
121,7
267,4
118,7
127,4
272,4
16,5
15,1
5,1
Motsvarande belopp utgjorde för 1967 ......
123,5
121,7
267,4
15,1
1966 .....
111,8
108,9
253,1
16,5
1965 .....
107,3
107,2
236,2
12,1
1964 ......
100,1
97,9
224,0
10,4
1963 .....
97,7
85,6
213,6
18,8
1962 ......
87,4
71,5
194,9
22,8
1961......
78,3
66,4
172,2
18,4
1960 ......
68,1
49,2
153,3
24,6
1959 ......
60,5
41,3
128,9
23.5
1958 ......
52,2
29,3
105,6
26,3
1957 ......
35,6
24,9
79,3
13,4
1956 ......
30,0
20,3
65,9
11,6
1955 ......
25,2
16,7
54,3
9,4
1954 ......
20,7
14,2
44,9
7,5
1953 ......
18,3
9,1
37,4
10,1
1952 ......
16,4
5,0
27,3
12,0
1951......
12,6
2,3
15,3
10,5
1950 ......
5,1
0,4
4,8
4,8
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år J969
690028 MARCUS BOKTR. STHLM 1969
Bilaga 5
Det allmänna lönsparandet
Antal lönsparare
Sparbelopp (i mkr.)
Kr.
1966
1967
1968
Inne-
stående
1/1-67
(inkl.
ränta)
Netto-
insättn.
under
1967
(ins. ./.
utt.
exkl.
ränta)
Inne-
stående
1/1-68
(inkl.
ränta)
Netto-
insättn.
under
1968
(ins. ./.
utt.
exkl.
ränta)
lune- stående
31/12- 68 (inkl.
ränta)
Ökning
av be-
hålln.
1966
(inkl.
ränta)
Ökning
av be-
hålln.
1967
(inkl.
ränta)
Ökning
av be-
hålln.
1968
(inkl.
ränta)
Konto- behålln.
i medel- tal per
lönsp.
31/12
1966
Konto-
behålln.
1 medel- tal per
lönsp.
31/12
1967
Konto- behålln.
i medel- tal per
lönsp.
31/12
1968
Postbanken ....
Sparbankerna . .
Affärsbankerna
Centralkassor för
jordbrukskredit
KF:s sparkassa
HSB ..........
Summa
116 282
207 065
234 953
6 491
1 214
1 219
567 224
124 759
254 740
286 946
6 652
3 829
1 498
678 424
137 906
270 356
320 512
7 484
10 379
2 003
748 640
240,6
531,4
514,0
12,5
7,9
2,6
1 309,1
26,3
140,0
91,6
0,6
3,2
0,5
262,3
278.8
691.9
630,2
13,7
11,5
3,3
1 629,4
28,2
70 6
76,5
1,2
—0,6
0,9
176,8
321,2
799,9
737,7
15,6
11,5
4,5
1 890,3
42,9
127.4
78,4
1,3
0,1
0,3
250.4
38,2
170,6
116,2
1,2
3,6
0,7
330,5
42,4
108,0
107,5
1,9
0
1,2
261,0
2 069
2 526
2 188
1 926
1 977
2 132
2 308
2 235
2 756
1 196
2 064
3 015
2 210
2 402
2 329
2 329
2 302
2 079
1 106
2 239
2 525
Motsvarande belopp utgjorde för år 1967..........
262,3
1 629,4
2 402
1966..........
190,7
1 309,1
2 308
1965..........
109,7
1 044,7
2 117
1964..........
136,4
899,3
1 919
1963..........
227,7
730,4
1 675
1962..........
465,6
482,9
1 374
10
ce
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.