Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i sgfte att främja sparandet.

1969-03-25 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:29, Betänkande med anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i sgfte att främja sparandet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

1

Nr 29

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

åtgärder vid beskattningen i sgfte att främja sparandet.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 215 av herr Stefanson m. fl. samt II: 232

av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Antonsson, vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till riksdagen med

ledning av vad i motionerna anförts rörande premiering av personligt sparande

på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt rörande

skattelättnader för målinriktat bostadssparande;

II) de likalydande motionerna I: 713 av herr Virgin m. fl. och II: 191 av

herr Holmberg m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen antar följande

a) Förslag

till

Förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1970—1975 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §•

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor

under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra

sammanlagt 12 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skall vara avsedda för förvärv av egethem,

fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsförening. Den omständigheten

att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet

skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning

att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten

att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1980,

skall upptagas till beskattning vid 1981 års taxering.

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes

hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning från

sådant konto.

6 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, dock att bestämmelserna

icke skall tillämpas vid 1970 års taxering eller vid eftertaxering för

1970 eller tidigare år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

3

b) Förslag

till

Förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter

medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig rätt

att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en

ökning nnder beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall

dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §•

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara

upprättat innan barnet fyllt 12 år.

3 §•

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.

Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.

Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §•

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst

till dess barnet fyllt 16 år.

5 §•

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto

insatt belopp icke medräknas.

6 §•

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto

efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §•

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig

intäkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

8 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställda insättningar.

9 §•

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, dock att bestämmelserna

icke skall tillämpas vid 1970 års taxering eller vid eftertaxering för

1970 eller tidigare år.

c) Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande paragrafer

i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment, betecknat 4, till 25 § ett moment, betecknat

4, till 29 § ett moment, betecknat 5, samt till 46 § ett moment, betecknat 5,

ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt,

betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej

heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här sägs

må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4 mom.

och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom. icke

kunnat tillgodogöras av den skattskyldige. ;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969 5

25 §.

4 inom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skatt skyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att

åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och

i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 inom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag med

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader, åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.

I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet), eller som innehar

It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 29

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande

1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde eller beträffande bostadsrättslägenhet

den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper å lägenheten,

må han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering,

dock högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall

200 kronor för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den

mån den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under

beskattningsåret av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos

banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar

till 22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den

inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skall gälla vid 1970 års taxering samt vid eftertaxering för 1970

och tidigare år.

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning och

förslag rörande premiering av allmänt målsparande genom avdragsrätt vid

beskattningen för medel som insatts på särskilt sparkonto enligt de i motionerna

angivna riktlinjerna;

III) motionen II: 784 av herrar Elmstedt och Antonsson, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till riksdagen

med ledning av vad i motionen anförts rörande premiering av personligt

sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning samt

rörande skattelättnader för målinriktat bostadssparande.

Gällande bestämmelser m. m.

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen har

under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957 hemställde

riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt

och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och möjligt att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

7

skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid borde komma

i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om sparstimulerande

åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i början av år

1961 avgivet betänkande (SOU 1961: 2). Därvid förordade utredningen vissa

åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen.

Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform efter i huvudsak

samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt allmänna lönsparandet.

Vidare förordade utredningen vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet.

Däremot ansåg majoriteten i utredningen det inte vara möjligt

att förorda att det totala enskilda sparandet stimulerades genom en definitiv

skatteminskning satt i relation till det belopp som insattes på ett

särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen beträffande

möjligheterna att genom ett system med definitiv skatteminskning stimulera

sparandet, att det inte går att endast premiera sådant sparande, som är

framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen måste omfatta

även medel, som härrör från sparande, som ändå skulle ha skett, samt sådana

medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar. Premieringskostnaderna

skulle med all sannolikhet bli lika stora som eller större än den

framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna komma att bli

av den storleksordningen att de kunde få betydande verkningar på statens

och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering

byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med

uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till

en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser

härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma

en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning

mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika

avseenden beröra pågående skatteutredningar och ha samband med av dessa

behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband med

övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av

sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna Antonsson, Brundin och

Danmans förordade sålunda införande av former för sparpremiering såväl

genom definitiv skatteminskning i form av rätt till avdrag för avsättning

till särskilda sparkonton som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton.

Ledamoten Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering

av även annat sparande än de nämnda formerna för banksparande.

I prop. 1961: 160 framlades förslag till höjning med en tredjedel av de

skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital fr. o. m. 1962 års taxering.

Härigenom skulle maximibeloppet för det s. k. sparavdraget, vilket dittills

utgjort 300 kr., eller för makar gemensamt 600 kr., komma att höjas till 400

resp. 800 kr. 1961 års vårriksdag biföll förslaget. Genom 1963 års lagstiftning

(med tillämpning fr. o. in. 1964 års taxering) omkonstruerades det so
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

ciala försäkringsavdraget så, att avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift

med debiterat belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående

och 300 kr. för äkta makar, dels för under beskattningsåret erlagda avgifter

och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss

maximering. För att dessa senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas

i avdraget i samma utsträckning som tidigare, bestämdes maximum

till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för äkta makar. Genom beslut av

1965 års riksdag utgår fr. o. m. 1966 års taxering förmögenhetsskatt för bl. a.

fysisk person för beskattningsbar förmögenhet överstigande 100 000 kr. i

stället för tidigare 80 000 kr.

I syfte alt uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det i

prop. 1961: 200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer för allmänt

lönsparande. Dessa leds av en kommitté, vari ingår representanter för

arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner och statsmakterna.

Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt.

Inlåningsutvecklingen i vissa sparinstitut framgår av bilaga 2. I bilagorna

3—5 lämnas vissa uppgifter rörande ungdomens lönsparande och det allmänna

lönsparandet.

Motionerna

I: 215 och II: 232

Klimatet för det enskilda sparandet i vårt land kan inte betecknas som

tillfredsställande. Det lönsparande som främjas av det allmänna har fått

viss anslutning från allmänheten men kan inte sägas ha kommit upp till

önskvärd omfattning. Det personliga sparandet bör främjas på ett effektivare

sätt, nämligen genom särskild premiering i beskattningshänseende.

Banksparandet är en sparform som är särskilt betydelsefull för småspararna.

Det är angeläget att kompensera denna sparform, då den hör till dem

som särskilt hårt drabbas av inflationen. Även administrativa skäl talar för

att premiera banksparandet. En metod som i sammanhanget bör prövas är

följande.

Särskilt sparkonto får uppläggas av varje till statlig inkomstskatt skattskyldig

fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar får öppna sparkonto för

minderårigt barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet, dels förhindra

missbruk bör det premieberättigade beloppet maximeras till t. ex.

2 000 kr. per person och år för ensamstående och 4 000 kr. för äkta makar.

För barnkonto maximeras det årliga beloppet till t. ex. 1 500 kr. Högsta sammanlagda

belopp på ett konto bör t. ex. begränsas till resp. 20 000, 40 000

och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insättningar på barnkonto bör ske

i sådan form att de insatta medlen helt tillhör barnet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

Premien bör utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med

viss del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien

kan försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. I syfte alt

stimulera ett långfristigt sparande skall den utfalla endast om beloppet stått

inne en viss period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarar en årlig tillläggsränta

av ca 2 %.

Denna metod skulle ge eu sparstimulans, som blev oberoende av vederbörandes

inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga småsparandet.

För att förhindra s. k. vartannatårssparande bör premiering endast

ske för belopp som ökat kontots tidigare maximum.

Kontot bör inte vara spärrat, men om uttag sker före utgången av den

stipulerade 5-årsperioden skall den på uttaget belopp belöpande premien

återgå till statsverket. Detta kan enkelt ske genom att banken till statsverket

som skattebelopp inbetalar 10 % av i förtid uttaget belopp.

Hinder bör dock inte möta att — efter överenskommelse mellan arbetsgivaren

och den anställde — låta sparavdraget slå igenom redan vid källskatten.

Överenskommelse bör sålunda kunna få träffas om att arbetsgivaren

ombesörjer sparkontoinsättning för den anställdes räkning. Källskatten

bör då kunna minskas med 10 procent av på sparkontot insatt belopp.

För B-skattebetalare, företagare och fria yrkesutövare bör motsvarande

möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd preliminär skatt.

Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skattelättnader

som premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som på

detta sätt kan tillföras bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för spararna

själva utan även för bostadssektorn. Premiering bör utgå till den som

under fem år sätter in pengar på särskilt bostadssparkonto. Medlen skall

användas för egethem eller insats i bostadsförening. Att ägaren använder

del av fastigheten för yrkesverksamhet eller att bostaden uppförs på jordbruksfastighet

bör inte utgöra hinder för premiering. Om det insatta beloppet

används för annat än bostadsändamål, bör det däremot återföras till

beskattning. För alt undgå beskattning bör medlen vidare ha investerats för

ändamålet senast före utgången av tio år efter sparandeperiodens början.

I: 713 och II: 797

Ett snabbt ekonomiskt framåtskridande i samhället förutsätter inte bara

ökade arbetsinsatser från de enskildas sida. Det förutsätter också att de enskilda

i större utsträckning än för närvarande uppmuntras att bidra till den

kapitalbildning som är nödvändig för att vårt näringsliv skall kunna rationaliseras

och anpassas till de nya krav som den pågående industriella

strukturomvandlingen ställer.

För att uppnå den samhällsekonomiskt nödvändiga begränsningen av den

privata konsumtionen till förmån för investeringsverksamhet är det angeläget

att stimulera till ett frivilligt, enskilt sparande.

Vikten av att det enskilda sparandet stimuleras skall också ses utifrån

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

demokratisk synpunkt. Den ekonomiska politiken måste inriktas inte bara

mot en stigande levnadsstandard, hög, jämn och produktiv sysselsättning

och ett stabilt penningvärde, som stabiliseringsutredningen på sin iid uttalade.

Till dessa tre huvudmål, om vilka politisk enighet råder, bör också

fogas ett fjärde, nämligen en ökning av den enskilde medborgarens ekonomiska

tillgångar och en jämnare fördelning av arbetets resultat medborgarna

emellan. Den ekonomiska politiken bör sålunda syfta till att sprida de ökade

ekonomiska tillgångar som medborgarnas arbetsinsatser skapar på så

många händer som möjligt. Därigenom höjs den ekonomiska politikens

ambitionsnivå.

För att ett ökat enskilt sparande och därigenom ett spritt personligt ägande

skall komma till stånd krävs enligt motionärerna att tre förutsättningar

är för handen:

1. att de många människorna får ekonomiskt utrymme för sparande genom

bl. a. en rimligare skattepolitik,

2. att en aktiv sparvilja väcks och stimuleras bl. a. genom skattelättnader

för visst sparande, samt

3. att sparandet skyddas mot värdeminskning genom lägre inflationstakt

och ökade möjligheter till värdefast sparande.

Moderata samlingspartiets strävan att stimulera det personliga sparandet

motiveras inte bara utifrån ekonomiska synpunkter. Den har också en

principen motivering. Ett ökat enskilt sparande är inte bara av samhällsekonomiskt

värde, det är också den mest effektiva och naturliga metoden

att på sikt skapa en jämn egendomsfördelning i samhället. I det ekonomiska

principprogram som av moderata samlingspartiet framförts under beteckningen

ägardemokrati har dessa synpunkter ingående utvecklats. Det utvecklas

också i en annan motion till årets riksdag. Med programmet ägardemokrati

arbetar moderata samlingspartiet för att allt flera skall beredas

möjlighet att bli delägare i produktionsmedlen, i dessas värdetillväxt och

i den avkastning de kan ge. Det personliga sparandet bör på längre sikt

även kunna få en sådan omfattning att det kan tillgodose den offentliga

sektorns kapitalbehov.

Människor som tidigare inte varit vana att spara torde lättast kunna intresseras

för olika former av s. k. målsparande. Bestämmelserna om skattefrihet

för sparande bör principiellt utformas så, att allt sparande behandlas

lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför anknytas till inkomsttagarnas

nysparande. Härigenom skulle inte bara en ökning av tillgodohavanden

på bank och i form av värdepapper såsom obligationer, aktier och andelar

i ekonomiska föreningar inbegripas utan även premier till liv-, kapital-

och pensionsförsäkringar, amorteringar på lån samt investeringar i

rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet. Med utgångspunkt

från den sammanställning av förmögenheten som finns i självdeklarationen

kunde fastställas hur mycket av den årliga förmögenhetsökningen

som grundar sig på ett faktiskt sparande. Eventuella svårigheter att nå en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969 11

helt invändningsfri metod vid uppskattningen av den årliga förändringen i

inkomsttagarnas nettoförmögenhet får inte hindra att man söker komma

fram så långt som möjligt på vägen mot ett fullt godtagbart system för allmän

stimulans av det årliga nysparandet. Under alla omständigheter bör

frågan underkastas en ingående utredning så att ett allmänt sparavdrag för

det årliga nysparandet kan införas. Angeläget är emellertid att redan nu genom

speciella åtgärder uppmuntra den enskilde till ökat sparande. Dessa speciella

stimulansåtgärder bör i första hand ta sikte på ett sparande till s. k.

trygghetsägande. Därmed avses framför allt bostadssparande, bosättningssparande,

utbildningssparande och aktiesparande.

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.

Motionärerna föreslår att den som under något av åren 1970—

1975 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt b ostadskonto

skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration. Avdraget

föreslås för hela perioden maximerat till 6 000 kr. för ensamstående

och sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara

avsedda för förvärv av egethem, fritidsbostad eller för att betala insats i

bostadsförening. Den som har egethem och på sina lån gör större amorteringar

än »normala» skall få dra av överskjutande belopp, dock maximalt

700 kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under 16 år föreslås

att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal» amortering

bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 % av taxeringsvärdet.

För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag

bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insätts

på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här

bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det

belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år

och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet

på ett konto föreslås till 15 000 ler. (makar 30 000 kr.) exklusive

upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen

vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör

de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att

spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för

vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom

att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen

bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrids. Lämpligt

kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit

avyttring av realtillgång.

I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet

förordar motionärerna vidare, att det s. k. spar avdraget höjs med

200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp

utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.

Vidare föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

Iiei, annan fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån som om

han haft inkomst av kapital. Enligt motionärernas mening föreligger inte

någon principiell skillnad mellan den avkastning som erhålls av bankmedel

eller aktier och avkastningen från någon av de nämnda förvärvskällorna.

En del av förvärvskällans avkastning kan hänföras till den personliga arbetsinsatsen,

medan en annan del härrör från det insatta kapitalet.

Ytterligare vägar måste dock beträdas. Genom sin skattepolitik måste statsmakterna

göra det möjligt för företagen att i ökande omfattning grunda sin

ekonomiska expansion på emission av aktier. En del av den tidigare självfinansieringen

skulle härigenom komma att ersättas med finansiering över

aktiemarknaden. Om denna breddas kan allt fler människor genom förvärv

av aktier och delägarbevis bli aktiva delägare i enskilda företag. Hittills har

aktierna svarat för en mycket liten del av efterfrågan på kapitalmarknaden.

Anledningen till att aktiemarknaden under efterkrigstiden inte utnyttjats i

någon större omfattning sammanhänger till väsentlig del med att kapitalanskaffningen

genom aktier varit synnerligen ofördelaktig från skattesynpunkt.

En viss modifiering av dubbelbeskattningen kom visserligen till stånd

genom den s. k. Annell-lagen, men denna lättnad är otillräcklig. En successiv

avveckling av skatten på den utdelade vinsten från aktiebolagen skulle med

all sannolikhet medföra att bolagen i växande utsträckning ombesörjde sin

kapitalanskaffning aktievägen. Denna utveckling synes dock ha försvårats

genom den nya aktievinstbeskattningen som i än högre grad än tidigare

missgynnar investering av färskt kapital.

En ökad spridning av aktieägandet förutsätter att aktiematerialet görs mer

tillgängligt än tidigare. Lägre nominella värden på nyemitterade aktier skulle

till exempel underlätta ett regelbundet aktiesparande och även möjliggöra

större spridning av risken för varje enskild köpare. Det är vidare angeläget

att man i banklagstiftningen vidtar sådana ändringar som gör det möjligt för

bankerna att förenkla försäljningen av aktier. Bankerna borde t. ex. medges

rätt att som en serviceåtgärd ha ett mindre antal aktier liggande för »strököpare».

Möjligheter borde även finnas för en slående köporder av exempelvis

en aktie i månaden till en viss högsta köpkurs. En översyn av aktiebolags-

och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering och

ökad spridning av aktieägandet bör därför snarast ske.

Il: 78/r

Motiveringen i denna motion överensstämmer i huvudsak med den i motionerna

I: 215 och II: 232.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

13

Utskottet

Behovet av ett ökat sparande har accentuerats i och med stegringen av de

personliga inkomsterna och den därmed följande ökningen av konsumtionsefterfrågan.

Trots att lönestegringen år 1968 var närmare 2 % lägre än år

1967 ökade hushållens disponibla realinkomster kraftigt. Uppgången var

under 1968 3,5 % mot knappt 2,5 % föregående år. Denna utveckling förklaras

framför allt av den låga takten i prisstegringarna. Uppgången av

reallönerna bidrog till en snabb tillväxt av den privata konsumtionen. Volymmässigt

steg den privata konsumtionens ökningstakt under år 1968 från

2,5 % till 4 %. För 1969 beräknas den privata konsumtionsökningen till 3 %.

Ett ökat personligt sparande bidrar inte endast till att dämpa den privata

konsumtionen. Det skapar också för den enskilde välstånd och trygghet och

gynnar det ekonomiska framåtskridandet. Ökade kapitalinsatser erfordras

för att möjliggöra de stora offentliga och privata investeringar som kommer

att bli nödvändiga till följd av det ännu instabila ekonomiska klimatet. Det

personliga sparandet är av väsentlig betydelse för finansieringen av dessa

investeringar.

Under 1960-talet visar företagssparandet eu minskning, medan det enskilda

och offentliga sparandet visar en ökning. Fonduppbyggnaden inom

ATP (jfr bilaga 1), inrättandet av den statliga investeringsbanken och kommunernas

ökande skattefinansiering av sina investeringar har i väsentlig

mån bidragit till ökningen av det offentliga sparandet. Industrins investeringar

har efter den kraftiga ökningen åren 1965 och 1966 legat på en i stort

sett oförändrad nivå, och man räknar med en oförändrad investeringsvolym

under år 1969. På lång sikt och inte minst mot bakgrunden av den strukturomvandling,

som f. n. pågår inom svenskt näringsliv, är det emellertid angeläget

att man fortsätter att bygga ut industrins produktionskapacitet. Med

hänsyn till prognoserna om en ytterligare relativ nedgång i företagssparandet

måste kreditinstituten kunna öka utlåningen till industri, handel och

samfärdsel för att möjliggöra den eftersträvade förstärkningen av industrins

internationella konkurrenskraft. I sammanhanget bör erinras om att aktiebolagens

kapitaltillförsel i samband med nyemissioner följer börsutvecklingen

ganska väl. Under rekordåret 1965 uppgick nyemissionerna i de börsnoterade

företagen till 768 milj. kr. Aktiekurserna sänktes väsentligt under

, år 1966, och motsvarande siffror för åren 1966, 1967 och 1968 blev endast

resp. 327, 171 och 83 milj. kr., vilken sistnämnda siffra för övrigt är den

lägsta under 1960-talet. De kursstegringar på aktier, som inträffat under år

1968 och hittills i år, kan väntas göra företagen mer benägna att genomföra

nyemissioner. Det belopp som inbetalats och skall inbetalas med anledning

av de hittills under år 1968 genomförda och beslutade nyemissionerna av

aktier i börsföretag uppgår f. n. till ca 270 milj. kr.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

Som framgår av bilaga 2 till betänkandet har banksparandet även under

år 1968 varit gynnsamt. Affärsbankerna uppvisar således ett bättre resultat

än under år 1967, medan inlåningsexpansionen hos de övriga redovisade

sparinstituten fortsatte i något långsammare takt än under år 1967. Man

beräknar för affärsbankernas del att inlåningen från privatpersoner vid det

senaste årsskiftet svarade för närmare 60 % av totalinlåningen, vilket visar

att denna sektor av inlåningen ägnas stor uppmärksamhet inom affärsbankerna.

Motsvarande siffra för sparbankerna var ca 90 %. Av sparandet i

samtliga bankinstitut och sparkassor beräknas ca två tredjedelar ske genom

hushållen. Liksom under närmast föregående år försköts inlåningen mot

räkningar med högre förräntning. Av affärsbankernas och sparbankernas

inlåning vid det senaste årsskiftet var således 69 resp. 63 % placerade på

långfristiga inlåningsräkningar. Den gynnsamma inlåningsutvecklingen får

till mycket stor del tillskrivas sparinstitutens aktiva insatser på olika områden.

Som ett led i dessa sparstimulerande åtgärder ingår ungdomens lönsparande

och det allmänna lönsparandet. De till betänkandet fogade bilagorna

3—5 visar att dessa former av sparande fått en betydande omfattning.

I sammanhanget bör nämnas att 1969 års vårriksdag anvisat ett reservationsanslag

på 700 000 kr. till kampanj för lönsparandet, och därmed har

under de senaste sex åren sammanlagt 3,95 milj. kr. ställts till förfogande

av statsmedel för denna kampanj. Fullmäktige i riksgäldskontoret har sedan

budgetåret 1966/67 ansvaret för kampanjerna för lönsparandet. Själva planläggningen

och genomförandet av kampanjerna leds av kommittén för allmänna

lönsparandet, i vilken ingår representanter för statsmakterna, arbetsmarknadens

parter och sparinstituten.

Den fortsatta gynnsamma sparandeutvecklingen bör inte föranleda att

man undviker att pröva nya vägar för att stimulera ett ökat enskilt sparande.

Utskottet finner sig emellertid böra vidhålla sin tidigare ett flertal gånger

uttalade uppfattning att man inte bör lägga alltför stor vikt vid värdet av

förmånliga beskattningsregler för att stimulera sparandet, eftersom skälen

för samt viljan och förmågan till sparande är synnerligen individuellt betingade.

I de förevarande motionerna understryks nödvändigheten av att stimulera

ett personligt sparande för att dämpa den privata konsumtionen till

förmån för investeringsverksamheten. Det ökade offentliga sparandet har

enligt motionärernas mening medfört att utrymmet för det enskilda sparandet

blivit mindre.

I samtliga motioner begärs premiering av personligt sparande genom

skattelättnader för medel som insatts på särskilt sparkonto i bank eller

annan penninginrättning. I motionerna 1:215 och 11:232 samt motionen

11:784 föreslås att de årliga insättningarna skall maximeras till 2 000 kr.

för ensamstående och 4 000 kr. för makar och att föräldrar skall äga rätt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969 15

att öppna sparkonto för minderårigt barn med en högsta årlig insättning av

1 500 kr. Premien bör utgå som avdrag på den statliga inkomstskatten med

försöksvis 10 % av årets nysparande. Förslaget i motionerna I: 713 och

II: 797 avser i huvudsak införande av rätt att under en femårsperiod göra

en högsta årlig insättning på särskilt sparkonto med 1 000 kr. för ensamstående

och 2 000 kr. för makar, därvid sparpremien skall ges i form av

avdrag vid taxeringen. I samtliga motioner yrkas vidare rätt till avdrag för

medel, som satts in på särskilt bostadskonto för anskaffande av

egethem eller fritidsbostad eller för erläggande av insats i bostadförening.

Yrkandet i motionerna I: 713 och II: 797 innebär att man skall ha rätt till

uppskov med beskattningen av sålunda insatta medel. Motionärerna förordar

också viss skattefrihet för sådant sparande som sker i form av särskilt

stora amorteringar av skuld på en- och tvåfamilj sfastighet eller bostadsrättslägenhet.

I dessa båda motioner föreslås vidare en rätt till skattefri

avsättning av medel på utbildning skonto i kombination med frihet

från gåvoskatt och en höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital

med 200 kr. för ensamstående och 400 kr. för makar, i den mån kapitalavkastningen

till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier eller på

andelar i ekonomisk förening. Rätten till sparavdrag bör enligt samma motioner

utsträckas till att gälla också sådana fysiska personer, som har inkomst

av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse.

Samtliga yrkanden har utskottet behandlat tidigare vid upprepade tillfällen,

senast förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 38. I

fråga om premiering av personligt sparande på särskilt sparkonto uttalade

utskottet att de undersökningar, som utförts av utredningen om

sparstimulerande åtgärder och som redovisats i utredningens betänkande

SOU 1961: 2, givit vid handen att det knappast var möjligt att genom definitiva

skattelättnader effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande. Det

föreslagna systemet med avsättning av medel till sparkonto skulle dessutom

innebära ett införande av nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning

vid beskattningen. Införandet av bestämmelser om premiering

av sparande på särskilt bostadskonto var enligt utskottets mening

inte enbart en fråga om stimulans av bostadssparandet utan också en fråga

om inkomst- och progressionsutjämning. Inte heller ansåg utskottet sig

kunna biträda förslaget om skatteförmåner för överamorteringar av skuld

på egnahemslån. Gällande skattelagstiftning i fråga om egnahemsfastigheter

och bostadsrättslägenheter ansåg utskottet förmånliga för de skattskyldiga,

och de eventuella åtgärder som erfordrades för att stimulera bostadssparandet

borde därför ske på annat sätt än genom lättnader vid beskattningen.

Vidare skulle — menade utskottet — införandet av en rätt till skattefri avsättning

av medel på utbildningskonto i kombination med frihet

från gåvoskatt strida mot grundläggande svenska beskattningsprinciper.

Detta förslag sammanhängde nära med frågan om rätt till avdrag för stu
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 29 ur 1969

diekostnader och för periodiskt understöd till studerande och en sådan avdragsrätt

hade riksdagen upprepade gånger avvisat. Utskottet ansåg det

från statsfinansiell synpunkt inte heller möjligt att medverka till en höjning

av spara v draget i inkomstkällan kapital eller till en utvidgning

av dess användningsområde och åberopade därvid att enligt kalkyler gjorda

på grundval av 1966 års taxering en höjning av sparavdraget från 400 kr.

till 600 kr. för ensamstående och från 800 kr. till 1 200 kr. för makar kunde

beräknas medföra ett skattebortfall för staten på 50—60 milj. kr. och för

kommunerna på ca 35 milj. kr. Beträffande rätten till särskilda sparavdrag

i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse erinrade

utskottet om att sparavdraget fick utnyttjas också av inkomsttagare med

huvudsaklig inkomst från annan inkomstkälla än de nu nämnda. Fastighetsägare

och rörelseidkare hade enligt utskottets uppfattning i minst samma

omfattning som löntagare möjlighet att utnyttja sparavdraget vid taxeringen.

Man borde inte heller bortse från att beskattningsreglerna rörande

jordbruk och rörelse möjliggjorde en skattefri kapitalansamling inom dessa

inkomstkällor av betydande storlek jämfört med de fördelar ett sparavdrag

av nuvarande omfattning erbjöd.

Yrkandet i de förevarande motionerna grundar sig på samma skäl som

de vilka riksdagen hade att ta ställning till år 1968. På grund härav och då

några nya omständigheter inte inträffat som bör föranleda ändrat ståndpunktstagande

från riksdagens sida avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 215 och II: 232, I: 713 och II: 797 samt motionen II: 784.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 215 och II: 232

2) motionerna I: 713 och II: 797, samt

3) motionen 11:784.

Stockholm den 25 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Sundin (ep), Wärnberg (s),

Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp) och Arne Pettersson

(s); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Vigelsbo (ep),

fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Nyström (s), Josefsson i Halmstad

(s), Wiklund i Härnösand (s), Börjesson i Falköping (ep) och Lothigius

(m).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

17

Reservationer

I) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta

Jacobsson (m), Tistad (fp), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar

Börjesson i Falköping (ep) och Lothigius (in), vilka — under åberopande

av innehållet i motionerna I: 215 och II: 232, I: 713 och II: 797 samt motionen

II: 784 — anselt att utskottet under punkterna 1—3 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1:215 och

II: 232, I: 713 och II: 797 samt motionen II: 784 i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag rörande premiering

av personligt sparande på särskilt sparkonto i bank

eller annan penninginrättning samt rörande skattelättnader

för bostadssparande.

II) av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (in) och Lothigius

(m), vilka ansett

dels att utskottet bort tillstyrka bifall till de i motionerna 1:713 och

II: 797 framförda förslagen om

1) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt bostadskonto

under åren 1970—1975 av medel, avsedda för förvärv av egethem eller

fritidsbostad eller för insats i bostadsförening med belopp på sammanlagt

högst 6 000 kr. för ensamstående och 12 000 kr. för äkta makar,

2) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt konto

för utbildning av eget barn intill ett maximibelopp av 1 200 kr. per år och

18 000 kr. sammanlagt,

3) rätt för ägare av en- och tvåfamilj sfastighet eller bostadsrättslägenhet

att under vissa förutsättningar i deklarationen göra avdrag för amortering

av skuld på fastigheten eller lägenheten, i den mån amorteringen överstiger

1,5 % av vederbörande taxeringsvärde, dock maximalt med 700 kr. jämte

200 kr. för varje hemmavarande barn under 16 år,

4) höjning av maximibeloppet för sparavdraget i inkomstkällan kapital

(f. n. 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för äkta makar) med 200 respektive

400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp utgör

utdelning på aktier eller på andelar i ekonomisk förening, ävensom

5) rätt till sparavdrag om högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för

äkta makar för den som insatt sparkapital i inkomstkällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse, dock endast i den mån sparavdraget ej

kunnat utnyttjas i inkomstkällan kapital;

dels att utskottet på grund härav under punkten 2 bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 713 och

II: 797, såvitt här är i fråga, antar de vid motionerna fogade

förslagen till

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

a) förordning om bostadssparande,

b) förordning om utbildningssparande, samt

c) lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter låntagargrupp vid utgången av åren 1961—1968

Milj. kr. (kontantvärden)

0/

/o

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1967

1968

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1967

1968

Statspapper ....

103,9

175,8

435,3

700,1

979,4

1 210,7

1 455,1

1 987,2

8,7

6,2

9,1

9,6

9,4

8,3

7,6

7,9

Bostadskrediter

605,7

1 276,1

1 977,7

3 021,4

4 245,2

6 599,3

8 560,4

11 639,1

50,9

45,3

41,5

41,5

40,7

45,2

44,4

46,3

Kommuner ....

153,9

342,0

665,4

1 139,5

1 672,6

1 963,9

2 426,8

2 897,9

12,9

12,1

14,0

15,7

16,0

13,5

12,6

11,6

Näringslivet....

310,0

999,2

1 607,2

2 346,1

3 480,5

4 777,6

6 651,2

8 465,4

26,1

35,4

33,7

32,2

33,3

32,6

34,5

33,6

Industriföre- tag m. fl.....

267,1

869,4

1 312,0

1 820,2

2 566,3

3 349,8

4 915,7

6 364,8

22,5

30,8

27,5

25,0

24,6

22,9

25,5

25,3

Jordbruk ....

40,0

74,2

165,9

250,1

349,6

474,4

582,4

686,1

3,4

2,6

3,5

3,4

3,3

3,2

3,0

2,7

Återlån......

2,9

55,6

129,3

275,8

564,6

953,4

1 153,1

1 414,5

0,2

2,0

2,7

3,8

5,4

6,5

6,0

5,6

Utländska obl.

16,0

25,4

75,4

72,4

64,0

59,0

120,5

143,0

1,4

0,9

1,6

1,0

0,6

0,4

0,6

0,6

Bank- och pg- tillgodohavan- de ..........

0,1

1,9

3,2

1,5

M

6,4

63,7

0,8

0,1

0,1

0,3

_

Summa

1 189,6

2 820,4

4 764,2

7 281,0

10 442,9

14 616,9

19 277,7

25 133,4

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

Bilaga 2

Inlåningsutvecklingen i vissa sparinstitut (milj. kr. exkl. räntor)

Dec.

Affärsbanker

Sparbanker

Postsparbanken

J ordbrukskassor

1945

6 846

5 468

1 394

193

1963

24 410

18 325

5 745

1 797

1964

26 649

19 699

6 104

2 162

1965

27 731 (+ 4,1 %)

21 184 (+ 7,0%)

6 386 (+ 4,6 %)

2 551 (+ 18,0 %)

1966

30 303 ( + 9,3 %)

23 246 (+ 9,7 %)

6 882 (+ 7,8 %)

2 921 (+ 14,5 %)

1967

35 017 ( + 15,6 %)

26 011 (+ 11,9 %)

7 418 (+ 7,8 %)

3 349 (+ 14,7 %)

1968

41 235 (+ 17,8 %)

28 258 (+ 8,6 %)

7 873 (+ 6,1 %)

3 733 (+ 11,4 %)

Inlåningsulvecklingen i vissa sparinstitut i 1953 års penningvärde (milj. kr.)

Vid slutet

av

Affärsbankerna

Sparbankerna

Postsparbanken

Jordbrukskassorna

1953

11 839

9 343

2 849

617

1954

12 600

9 878

2 992

703

1955

12 277

10 268

3 086

765

1956

12 235

10 572*

3 154

799

1957

12 784

10 937

3 267

834

1958

13 672

11 259

3 379

848

1959

16 188

11 988

3 580

921

1960

15 279

12 434

3 865

1 001

1961

15 630

12 882

3 970

1 087

1962

16 821

13 219

4 109

1 181

1963

18 250

13 812

4 344

1 312

1964

19 590

14 520

4 487

1 529

1965

19 564

14 993

4 567

1 720

1966

20 132

15 525

4 588

1 851

1967

22 232

16 526

4 709

2 032

1968

25 165

17 600

4 920

2 220

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

21

Bilaga 3

Ungdomens lönsparande

Antal lönsparare

År

Nytillkomna

under året

st.

Avgångna

under året

st.

Antal vid slutet

av resp. år

st.

Förändring under

året

st.

1950

30 000

2 300

27 700

+ 27 700

1951

18 000

3 700

42 000

+ 14 300

1952

12 000

8 000

46 000

+ 4 000

1953

15 000

9 000

52 000

+ 6 000

1954

19 000

13 700

57 300

+ 5 300

1955

25 000

16 000

66 300

+ 9 000

1956

24 300

15 000

75 600

+ 9 000

1957

31 000

14 200

92 400

-b 16 800

1958

40 200

16 000

116 600

+ 24 000

1959

29 462

19 838

126 100

+ 10 000

1960

34 116

20 956

139 300

+ 13 000

1961

36 821

25 228

151 100

+ 11 500

1962

37 554

22 782

165 900

+ 15 000

1963

26 589

25 991

166 500

+ 600

1964

54 723

48 836

172 400

", + 5 900

1965

55 031

58 345

169 100

- 3300

1966

43 760

48 160

164 700

- 4 600

1967

41 616

44 391

161 900

- 2800

1968

33 172

41 820

153 300

- 8 600

Det allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

År

Nytillkomna

under året

st.

Avgångna

under året

st.

Antal vid slutet

av resp. år

st.

Förändring under

året

st.

1962

336 200

336 200

+ 336 200

1963

128 150

28 450

436 000

+ 99 700

1964

80 350

52 900

463 450

■ + 27 450

1965

82 000

52 000

493 450

+ 30 000

1966

136 050

58 000

571 500

+ 73 750

1967

165 850

58 900

678 400

+ 106 900

1968

134 600

64 400

748 600

+ 70 200

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ungdomens lönsparande

Bilaga 4

to

ro

31/12

1966

st.

31/12

1967

st.

31/12

1968

st.

Inne-

stående

1/1-67

mkr.

Insatt

under

1967

mkr.

Uttaget

under

1967

mkr.

Inne-

stående

1/1-68

mkr.

Insatt

under

1968

mkr.

Uttaget

under

1968

mkr.

Inne- stående

31/12- 68 mkr.

Ökning

under

1966

mkr.

Ökning

under

1967

mkr.

Ökning

under

1968

mkr.

Postbanken..........

97 047

90 747

81 972

147,4

57,2

64,1

147,8

56,1

67,0

144,2

3,3

0,4

-3,7

Sparbankerna........

60 155

62 559

60 896

92,7

58,2

51,8

104,3

52,3

52,7

109,5

10,9

11,6

5,2

Affärsbankerna ......

6 091

7 461

8 487

10,4

7,4

5,2

13,2

9,1

7,0

16,1

2,1

2,8

2,9

Centralkassor för jord-

brukskredit........

896

897

1 663

1,3

0,6

0,4

1,5

0,9

0,5

2,1

0,3

0,3

0,5

KF:s sparkassa ......

174

144

133

0,4

0,1

0,1

0,4

0,2

0,2

0,4

-0,1

0,0

0,0

HSB................

90

100

130

0,1

0,0

0,0

0,1

0,1

0,0

0,2

0,0

0,0

0,1

Summa

164 453

161 908

153 281

252,3

123,5

121,7

267,4

118,7

127,4

272,4

16,5

15,1

5,1

Motsvarande belopp utgjorde för 1967 ......

123,5

121,7

267,4

15,1

1966 .....

111,8

108,9

253,1

16,5

1965 .....

107,3

107,2

236,2

12,1

1964 ......

100,1

97,9

224,0

10,4

1963 .....

97,7

85,6

213,6

18,8

1962 ......

87,4

71,5

194,9

22,8

1961......

78,3

66,4

172,2

18,4

1960 ......

68,1

49,2

153,3

24,6

1959 ......

60,5

41,3

128,9

23.5

1958 ......

52,2

29,3

105,6

26,3

1957 ......

35,6

24,9

79,3

13,4

1956 ......

30,0

20,3

65,9

11,6

1955 ......

25,2

16,7

54,3

9,4

1954 ......

20,7

14,2

44,9

7,5

1953 ......

18,3

9,1

37,4

10,1

1952 ......

16,4

5,0

27,3

12,0

1951......

12,6

2,3

15,3

10,5

1950 ......

5,1

0,4

4,8

4,8

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år J969

s. 5 Kontrollera mot PDF

690028 MARCUS BOKTR. STHLM 1969

Bilaga 5

Det allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

Sparbelopp (i mkr.)

Kr.

1966

1967

1968

Inne-

stående

1/1-67

(inkl.

ränta)

Netto-

insättn.

under

1967

(ins. ./.

utt.

exkl.

ränta)

Inne-

stående

1/1-68

(inkl.

ränta)

Netto-

insättn.

under

1968

(ins. ./.

utt.

exkl.

ränta)

lune- stående

31/12- 68 (inkl.

ränta)

Ökning

av be-

hålln.

1966

(inkl.

ränta)

Ökning

av be-

hålln.

1967

(inkl.

ränta)

Ökning

av be-

hålln.

1968

(inkl.

ränta)

Konto- behålln.

i medel- tal per

lönsp.

31/12

1966

Konto-

behålln.

1 medel- tal per

lönsp.

31/12

1967

Konto- behålln.

i medel- tal per

lönsp.

31/12

1968

Postbanken ....

Sparbankerna . .

Affärsbankerna

Centralkassor för

jordbrukskredit

KF:s sparkassa

HSB ..........

Summa

116 282

207 065

234 953

6 491

1 214

1 219

567 224

124 759

254 740

286 946

6 652

3 829

1 498

678 424

137 906

270 356

320 512

7 484

10 379

2 003

748 640

240,6

531,4

514,0

12,5

7,9

2,6

1 309,1

26,3

140,0

91,6

0,6

3,2

0,5

262,3

278.8

691.9

630,2

13,7

11,5

3,3

1 629,4

28,2

70 6

76,5

1,2

—0,6

0,9

176,8

321,2

799,9

737,7

15,6

11,5

4,5

1 890,3

42,9

127.4

78,4

1,3

0,1

0,3

250.4

38,2

170,6

116,2

1,2

3,6

0,7

330,5

42,4

108,0

107,5

1,9

0

1,2

261,0

2 069

2 526

2 188

1 926

1 977

2 132

2 308

2 235

2 756

1 196

2 064

3 015

2 210

2 402

2 329

2 329

2 302

2 079

1 106

2 239

2 525

Motsvarande belopp utgjorde för år 1967..........

262,3

1 629,4

2 402

1966..........

190,7

1 309,1

2 308

1965..........

109,7

1 044,7

2 117

1964..........

136,4

899,3

1 919

1963..........

227,7

730,4

1 675

1962..........

465,6

482,9

1 374

10

ce

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.