Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motion om befrielse från stämpelskatt i syfte att främja samverkan mellan byggherrar, m.m.

1969-03-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:30, Betänkande med anledning av motion om befrielse från stämpelskatt i syfte att främja samverkan mellan byggherrar, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

1

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion om

befrielse från stämpelskatt i syfte att främja samverkan

mellan byggherrar, m.m.

(1 :a avd.)

Yrkanden

I motionen II: 372 av herrar Lindkvist och Bergman har yrkats att riksdagen

hemställer hos Kungl. Maj :t om förslag till erforderliga ändringar i

stämpelskatteförordningen i syfte att medge skattefrihet vid

a) förstagångsförsäljning av gruppbyggda småhus samt

b) vid sammanföring av såväl vissa bostadsföretag som bostadsrättsföreningar.

Gällande bestämmelser

Stämpelskatt skall enligt stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964

(nr 308) erläggas för köp, byte eller därmed jämförligt förvärv av fast

egendom. Förvärvas fast egendom genom fusion, utgår stämpelskatt endast

vid fusion av annat aktiebolag än helägt dotterbolag.

Skatten utgör en krona för varje fullt hundratal kronor av egendomens

värde, vilket normalt skall anses motsvara köpeskillingen för såväl mark

som byggnad. Om egendomen förvärvas av juridisk person utgår skatten i

regel med dubbelt belopp. Här har emellertid undantag skett till förmån för

bostadsrättsförening och allmännyttigt bostadsföretag och för sådan förvärvare,

som är befriad från gåvoskatt. — Med allmännyttigt bostadsföretag

avses bolag eller stiftelse, som av länsbostadsnämnd blivit erkänt såsom

allmännyttigt. För att erkännande skall få lämnas fordras bl. a. att företaget

arbetar utan enskilt vinstsyfte under samverkan med och tillsyn av vederbörande

kommun, att kommunen utser mer än halva antalet ledamöter i

styrelsen, och att övriga styrelseledamöter utses av personer eller företag

som är fristående i förhållande till egentliga byggnadsföretagarintressen.

Från gåvoskatt är befriade bl. a. landsting, kommuner och stiftelser med

huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål — bl. a. allmännyttiga

bostadsföretag i stiftelseform. På grund av dessa bestämmelser utgår

således stämpelskatt med endast en procent då kommun eller allmännyttigt

bostadsföretag köper fast egendom.

Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar har rätt att

när synnerliga skäl föreligger medge befrielse från eller återbetalning av

stämpelskatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

Frågornas tidigare behandling

Gruppbyggda småhus

I den utredning, som låg till grund för nu gällande bestämmelser om

stämpelskatt (SOU 1961:37), föreslogs att stämpelavgiften för förvärv av

egnahem, som producerats genom s. k. gruppbebyggelse, skulle beräknas

endast på markvärdet. Ett antal remissorgan tillstyrkte i princip förslaget.

I åtskilliga yttranden anfördes dock betänkligheter och i några avstyrktes

förslaget helt.

I prop. 1964: 75 anförde departementschefen bl. a. följande (s. 141):

Såsom framgår av remisskritiken, torde det knappast vara möjligt att i

författningstext åstadkomma en i praktiken användbar gränsdragning mellan

gruppbebyggelse och annan egnahemsbebyggelse. Gruppbebyggelse är

nämligen inte något entydigt begrepp. Av remissyttrandena framgår sålunda

klart att det föreslagna stadgandet måste preciseras, om det över huvud

skall kunna tillämpas av inskrivningsdomarna. Den första frågan är, hur

många byggnader som skall uppföras för att man skall kunna tala om en

gruppbebyggelse. Vidare är det oklart vad som menas med att bebyggelsen

skett i ett sammanhang. Oklarheten i detta hänseende gäller såväl tidsfaktorn

som de geografiska förhållandena.---- — — ----------

En precisering på de nu oklara punkterna skulle sannolikt leda till relativt

snäva och samtidigt svårtillämpade bestämmelser. Ändå skulle dessa

knappast kunna sägas fylla rimliga krav på rättvisa mellan olika egnahemsförvärvare.

Mot en regel om skattelindring för egnahem i gruppbebyggelse

kan för övrigt med fog riktas mer allmänna anmärkningar från rättvisesynpunkt.

Sålunda har en egnahemsförvärvare långtifrån alltid möjlighet

att fritt välja mellan gruppbebyggelse och annan form av egnahemsbebyggelse.

Även av andra skäl kan det anses tvivelaktigt om den, som förvärvar

ett egnahem till lägre pris tack vare gruppbebyggelsetekniken, dessutom

skall gynnas genom frihet från en skatt, som måste erläggas av den vilken

får betala en högre köpeskilling för annan villa i samma storlek och

av samma standard.

Tanken att man över huvud skall bortse från byggnadsvärdet vid skatteberäkningen

för nybyggda egnahem möter emellertid enligt min mening avgörande

invändningar av principiell art. En bestämmelse om sådan skattelindring

innebär nämligen omvänt i realiteten, att förvärv av äldre villor beskattas

hårdare än förvärv av nybyggda. En sådan skattedifferentiering kan

inte anses rimlig. Den tänkta bestämmelsen står för övrigt i strid mot

grundtanken i stämpelbeskattningen, att det omsatta kapitalvärdet skall beskattas.

Härtill kommer att även en regel, som fritog byggnadsvärdet från

stämpelbeskattning i fråga om alla nybyggda egnahem, knappast kan ges

en teknisk utformning, som blir tillfredsställande för den praktiska tillämpningen.

I en motion med anledning av propositionen yrkades att lagfartsstämpeln

skulle beräknas endast på markvärdet vid förvärv av gruppbyggt egnahem.

Förslaget motiverades med att den som själv uppfört egnahem inte behövt

betala lagfartsstämpel för byggnadsvärdet utan endast för markvärdet. Be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

3

viliningsutskottet anförde i betänkande 1964: 42 att utskottet visserligen

år 1957 (bet. 10) uttalat att de framförda synpunkterna var värda beaktande

och förutsatt att stämpelutredningen skulle uppta spörsmålet till övervägande.

Emellertid hade utredningen och främst de avgivna remissyttrandena

givit vid handen, att det inte lät sig göra att åstadkomma en hållbar

och lättillämpad definition av begreppet gruppbebyggelse. Mot det föreliggande

motionsförslaget talade dessutom att det skulle strida mot kraven

på en rättvis beskattning. Det måste enligt utskottets mening betraktas som

orimligt att förvärv av en äldre måhända omodern villa skulle dra betydligt

högre skatt än förvärv av en modern, nybyggd och bekväm villa. Vidare

innebar motionsyrkandet en annan orättvisa, nämligen att tätorterna

skulle gynnas framför den landsbygd, där efterfrågan på egnahem var så

liten att det inte lönade sig att tillämpa gruppbebyggelsetekniken men där

likväl en viss nyproduktion av egnahem måste ske. Med det anförda avstyrkte

utskottet motionen. Betänkandet godkändes av riksdagen.

Allmännyttiga bostadsföretag

I prop. 1964: 75 anförde departementschefen med anledning av ett förslag

om skattebefrielse vid överlåtelse för att åstadkomma enhetlig eller

lämplig förvaltning av fastigheter, att en sådan bestämmelse skulle medföra

alltför vanskliga bedömanden för inskrivningsdomaren. Denne kunde

inte beredas erforderligt underlag för sin prövning genom intyg av offentlig

myndighet för styrkande av syftet med överlåtelsen. Departementschefen

kunde därför inte tillstyrka att ett sådant stadgande infördes. Beträffande

ett önskemål om fullständig befrielse från lagfartsstämpel för

de allmännyttiga bostadsföretagen då sådant företag ändrade associationsform

anförde departementschefen att sedan han föreslagit endast enkel stämpelskatt

för dessa företags fastighetsförvärv, frågan enligt hans mening

inte var av sådan betydelse eller av så allmänt intresse, att en särbestämmelse

om skattefrihet var påkallad. — I en motion med anledning av propositionen

framhölls emellertid att frågan hade betydelse bl. a. då man

sökte lösa de problem, som uppstod vid sammanslagning av primärkommuner,

och att stämpelavgifterna kunde framstå som ett hinder mot rationella

förvaltningsformer. I andra motioner anfördes däremot att några

bärande skäl inte förebragts för att undanta de allmännyttiga företagen

från dubbel lagfartsstämpel, och att förslaget härom i propositionen diskriminerade

de juridiska personer inom den privata sektorn som ägnade sig

åt motsvarande form av fastighetsförvaltning. Bevillningsutskottet (bet.

1964: 42) intog emellertid samma ståndpunkt som departementschefen och

anförde bl. a. att gemensam förvaltning av allmännyttiga bostadsföretag

kunde anordnas utan en formell sammanslagning av företagen. Beträffande

yrkandet om dubbel lagfartsstämpel även för allmännyttiga bostads
1-f

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 30

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

företag anförde utskottet att detta skulle leda till olikformig beskattning

för kommunerna och kommunala bostadsföretags förvärv, vilket utskottet

fann obilligt. Utskottet avstyrkte således motionerna. Betänkandet godkändes

av riksdagen.

Även om stämpelskatt i allmänhet skall utgå oavsett vilket syfle förvärvet

av egendomen än haft, kan Kungl. Maj:t som redan nämnts i vissa fall

medge befrielse från eller återbetalning av skatten. Som svar på en interpellation

vid vårriksdagen 1967 av herr Larsson i Luttra angående generell

befrielse från stämpelskatt vid sammanslagning av kommunala bostadsföretag

i samband med kommunsammanslagning anförde chefen för finansdepartementet

(AK prot. 13: 12 d) att en sådan sammanslagning inle

borde leda till att ny lagfartsstämpel tas ut. Befrielse borde medges med tilllämpning

av den s. k. nådeparagrafen, och regeringen skulle komma att ställa

sig välvillig till ansökningar om sådan befrielse. Vid 1968 års vårriksdag

framställde herr Bergman en enkel fråga, om befrielse från lagfartsstämpel

borde medges när kommunala eller allmännyttiga bostadsföretag sammanslås

i rationaliseringssyfte eller ändrar sin juridiska form, vare sig detta

sker i samband med kommunsammanslagning eller utan sådant samband. I

svar på frågan (AK prot. 17:48) anförde chefen för finansdepartementet

följande. Med hänsyn till dessa bostadsföretags rent allmännyttiga karaktär

bör ny stämpelskatt inte tas ut i de nu angivna fallen. En förutsättning härför

bör vara att bostadsföretagets ändamål inte ändras. Befrielse bör liksom

hittills medges i sådana fall med tillämpning av den s. k. nådeparagrafen i

stämpelskatteförordningen. Regeringen kommer att ställa sig välvillig till

ansökningar om sådan befrielse.

Byggnadsbranschens olika problem har uppmärksammats i åtskilliga sammanhang

och gjorts till föremål för skilda utredningar. Enligt direktiven för

byggindustrialiseringsutredningens omfattande utredningsuppdrag bör utredningsmännen

bl. a. undersöka om olika för byggnadsverksamheten bestämmande

föreskrifter binder projekteringen eller arbetets planering och

organisation på ett sätt som motverkar en utveckling i riktning mot industriella

produktionsmetoder. I den mån sådana föreskrifter finns, bör utredningen

överväga om de kan förändras så att de inte hämmar utvecklingen.

Motionen

Motionärerna åberopar inledningsvis att chefen för inrikesdepartementet

i årets statsverksproposition (bil. 13, s. 220—222) i samband med frågan

om anslag för bostadsbyggandet tar upp frågan om ökad samverkan mellan

byggherrar och konstaterar att kommunala och statliga myndigheter —

jämsides med byggherrarnas egna ansträngningar för att få till stånd kon
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1060

5

centration och samordning av byggherrefunktionerna — bör aktivt arbeta

för en sådan utveckling. Syftet med dessa åtgärder är att rationalisera byggandet

och nå låga kostnader i bostadsproduktionen. Konkreta åtgärder förordas

i detta syfte av departementschefen i fråga om bedömningsgrunderna

vid fördelning av lånemedel. Motionärernas förslag om ändringar i stämpelskatteförordningen

framställs för att ytterligare främja dessa strävanden.

En rationell bostadsproduktion främjas bland annat genom gruppbebyggelse

med småhus. I detta syfte har inom bostadslångivningen särskilda

förfaranden anvisats då småhus byggs i grupp av en byggherre och producent

för försäljning.

Produktion av en grupp småhus kan ske antingen så, att producenten

försäljer tomterna respektive överlåter tomträtt till de obebyggda tomterna

på de blivande ägarna och i samband därmed träffar avtal med dessa om

uppförande för deras räkning av hus på fastigheterna; eller också uppför

och försäljer producenten fastigheterna med färdiga hus. Förutom de olägenheter,

som följer direkt av mångfalden av entreprenadförhållanden i det

första alternativet, förknippas därmed också risken för förseningar i planoch

lantmäterisammanhang och därav följande ränteförluster in. m. Mångfalden

byggherrar kan också ofta medföra att ett avsett upprepningsmoment

icke kan fullföljas, med kostnadsstegringar som följd. Det senare alternativet

medför den nackdelen för köparen, att vid lagfart stämpelskatt

utgår på fastighetens värde med det uppförda huset i stället för på enbart

tomtvärdet.

Eftersom ett gr uppbyggeprojekt oavsett formen reellt innebär en entreprenad

utgör stämpelskatten i dessa fall en extra varuskatt, vars existens

kan påverka säljarens val av produktionsbetingelser i från kostnads- och

rationaliseringssynpunkt negativ riktning. Stämpelskattens syfte är emellertid

att utgöra en kapitalomsättningsskatt och inte en varu- eller mervärdeskatt.

Det anförda utgör skäl för att från skatteplikt enligt stämpelskatteförordningen

undanta angiven försäljning av fastigheter med gruppbyggda

småhus. Undantaget kan begränsas till att avse det i försäljningen ingående

byggnadsvärdet om så anses erforderligt av principiella fiskaliska skäl. Ett

sådant undantag kan väl förenas med redan godkända avvägningar vid uttag

av stämpelskatt, eftersom stämpelskatteförordningen i flera fall speglar

avvägningar mellan statens intäktsintresse och andra syften som statsmakterna

anser sig böra främja.

Bevillningsutskottet har tidigare åberopat att motionärernas synpunkter

var värda beaktande men avstyrkt motionsförslag i ifrågavarande riktning

på tre grunder: 1) en hållbar och lättillämpad definition av begreppet

gruppbebyggelse låter sig inte lätt åstadkommas, 2) yrkandet strider mot

kravet på rättvis beskattning vid jämförelse med överlåtelse av äldre småhus

och 3) tätorterna skulle gynnas framför landsbygden. Häremot bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

anföras följande. 1) Inom bostadslångivningen fungerar ett gruppbebyggelsebegrepp

utan svårigheter. För statsbelånade hus kan således enklast

avgränsningen ske genom att knyta befrielsen till existensen av ett säljarens

preliminära lånebeslut, och för de inte statligt bostadsbelånade husen

kan länsbostadsnämnd utfärda bevis om att principiella förutsättningar för

statslån som för gruppbygge förelegat. 2) Rättvisekravet påverkas inte. Som

förut visats innebär produktionen av huset inte någon kapitalomsättning i

egentlig mening. Det enda som kan övervägas är att ta ut stämpelskatt för

tomtvärdet, vilket bör avgöras ur rent administrativa utgångspunkter. 3)

Tätorterna gynnas inte i och för sig, möjligen kan de från prissynpunkt bli

mindre missgynnade sett i ett kort perspektiv. På lång sikt påverkar arrangemanget

prisnivån i hela landet i fördelaktig riktning.

Intresset av att aktivt främja en byggherresamordning på småhussidan

är så starkt att endast mycket tungt vägande skäl skulle kunna motivera ett

bibehållande av nuvarande stämpelskattebestämmelser vid gruppbebyggelse.

Värdet av den stämpelskatt som nu belastar produktionen av gruppbyggda

småhus torde för ett budgetår ligga i storleksordningen 11—13 miljoner

kronor.

En rationell byggherrestruktur bör och kan främjas inom stämpelskatteförordningens

ram i ytterligare ett lika angeläget avseende — genom att

stimulera till och i vart fall inte motverka ett nödvändigt samgående av

byggföretag. Ett sådant samgående, varmed följer avgörande fördelar för

planering och produktion men även för löpande fastighetsförvaltning, är

aktuellt dels mellan allmännyttiga bostadsföretag inom i första hand en

kommun eller ett kommunblock, dels även mellan vissa bostadsrättsföreningar.

Byggindustrialiseringsutredningen har i sitt betänkande Upphandling av

stora bostadsprojekt (SOU 1968:43, jfr prop. 1969: 1, bil. 13, s. 195)

konstaterat att betydande ansträngningar görs av såväl myndigheter som

byggherreorganisationer för att få till stånd koncentration och samordning

av byggherrefunktionerna. Som delvis refereras i propositionen har bl. a.

SABO (med medverkan från dåvarande kommun- och stadsförbunden) utrett

frågan om samarbete över kommungränserna mellan de allmännyttiga

bostadsföretagen och verkat för sammanläggning av sådana företag. Sedan

år 1963 pågår också en sammanläggning av HSB-föreningar.

Stämpelskatteplikten aktualiseras vid koncentration av byggherreföretag

genom köp av fastigheterna eller vid fusioner mellan aktiebolag, stiftelser

och ekonomiska föreningar, bland dem bostadsrättsföreningar. Stämpelskatt

utgår vid köp och vid fusion mellan aktiebolag i andra fall än

mellan moderbolag och helägt dotterbolag. Äganderättsövergång vid fusion

mellan ekonomiska föreningar medför inte stämpelskatt. Sammanföring

av stiftelser inbördes (fusion) torde inte heller med regelns utformning

medföra sådan skatteplikt, även om ovisshet råder i denna fråga. Samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969 7

föring av företag med olika företagsformer sker genom köp eller gåva, former

som ibland av särskilda skäl väljs även om fusion varit tekniskt möjlig.

Kungl. Maj :t har i princip redan gått motionärerna till mötes genom att

i beslut den 30 juni 1967 (finansdepartementet) i anledning av framställningar

från Svenska kommunförbundet och SABO förklara att Kungl.

Maj :t efter ansökan av vederbörande bostadsföretag vill pröva frågan om

befrielse från stämpelskatt i varje särskilt fall. Därefter har Kungl. Maj :t

i ett antal enskilda ärenden med stöd av 56 § stämpeiskatteförordningen

medgett befrielse från stämpelskatt vid sammanföring genom fusion eller

eljest av allmännyttiga bostadsföretag.

Gällande ordning innebär emellertid att ansökan från bostadsföretaget efter

remiss till bl. a. kammarkollegiet bereds i finansdepartementet innan —

som hittills i samtliga fall — ansökan beviljas. Under den i vissa fall

relativt långa handläggningstiden råder hos företagen och hos inskrivningsdomaren

ovisshet i stämpelskattefrågan med förseningar som följd. Framför

allt medför en teknisk ovisshet ofta uppskov med de grundläggande

besluten om sammanföring. En i stämpelskatteförordningen intagen regel

om befrielse skulle undanröja dessa nackdelar och medföra administrativ

förenkling. Därtill kommer att det i vart fall måste anses principiellt ovisst

om det Kungl. Maj :t i nämnda 56 § givna bemyndigandet ursprungligen

avsett fall som de här aktuella. Med hänsyn till de anmärkta bristerna i nuvarande

förfarande bör den av Kungl. Maj :t utövade rätten att medge befrielse

från stämpelskatt föras över till en generell regel i stämpelskatteförordningen.

Det synes lämpligt att överföra regeln att bostadsrättsförening eller allmännyttigt

bostadsföretag inte skall erlägga förhöjd stämpelavgift till en

befrielseregel. I sådant fall kan den invändningen inte resas, att det är svårt

att genomföra en rationell gränsdragning. Vid jämförelse med Kungl. Maj ds

nuvarande praxis kan denna åtgärd inte anses medföra något skattebortfall.

Utskottet

Vid köp av fast egendom utgår stämpelskatt med i allmänhet en procent

av köpeskillingen. Är köparen juridisk person förhöjs skatten till två procent.

Om skatten utgått med förhöjt belopp, skall hälften därav återbetalas

om fastigheten avyttras inom tio år. Från den förhöjda skatten har undantag

skett för den som är befriad från gåvoskatt — bl. a. kommun — och för

bostadsrättsförening och allmännyttigt bostadsföretag. Om synnerliga skäl

föreligger äger Kungl. Maj d medge befrielse från skatten.

I den förevarande motionen yrkar motionärerna sådana ändringar av

dessa bestämmelser att förstagångsför sälj ning av gruppbyggda småhus

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

och överlåtelser av fastigheter vid sammanföring av vissa bostadsföretag

och bostadsrättsföreningar undantas från skatteplikt.

Vid gruppbebyggelse av småhus inköps i regel ett område

som uppdelas i ett antal tomter. Sedan bebyggelsen blivit färdigställd säljs

husen med tillhörande tomtmark till den blivande egnahemsägaren. Detta

förfarande medför således att stämpelskatt kommer att utgå två gånger för

marken och dessutom för byggnaden. Om villaägaren i stället köper tomtmarken

direkt från markägaren och själv eller genom entreprenör låter uppföra

huset utgår stämpelskatt endast en gång och då enbart för marken.

Som skäl för förslaget om skattefrihet för den första försäljningen av

gruppbyggda småhus åberopar motionärerna angelägenheten av att främja

den pågående rationaliseringen av bostadsbyggandet. Motionärerna framhåller

bl. a. att fördyringar och förseningar av flera orsaker uppkommer,

om de slutliga villaägarna i stället för att köpa husen färdiga uppför dem i

egen regi i syfte att undgå stämpelskatt, och uppger att den stämpelskatt

som nu belastar gruppbyggda småhus uppgår till 11—13 milj. kr. per budgetår.

Utskottet har vid tidigare behandling av motsvarande yrkanden uttalat

att dessa var värda beaktande men har på grund av de invändningar, som

framförts mot en sådan lagstiftning, inte ansett sig kunna förorda någon

ändring. Utskottet vidhåller att det är förenat med stora svårigheter att

åstadkomma en hållbar och lättillämpad definition av begreppet gruppbebyggelse.

Det är visserligen riktigt att man — som motionärerna uppger —

arbetar med en sådan term inom bostadslångivningen. Detta sker emellertid

från andra utgångspunkter, och begreppet har en helt annan innebörd

än den motionärerna avser. Till gruppbebyggelse kan nämligen enligt vad

utskottet inhämtat hänföras t. ex. uppförandet av två hus på helt skilda håll

inom en kommun. Vidare skulle ett sådant undantag medföra vissa konsekvenser,

som enligt utskottets mening inte kan accepteras. Bl. a. skulle förvärv

av en äldre omodern villa dra betydligt högre skatt än en nybyggd,

modern och bekväm villa. Utskottet är emellertid medvetet om att gällande

bestämmelser inte är tillfredsställande. Den besparing som ett rationellt

husbyggande medför borde i sin helhet leda till sänkta boendekostnader.

Enligt utskottets mening bör detta i görligaste mån beaktas vid en framtida

översyn av stämpelskatteförordningen.

De sammanföring ar av bostadsföretag och bostadsrättsföreningar,

som motionärerna åsyftar, avser åtgärder för att

rationalisera byggande och förvaltning av fastigheter, i första hand som ett

led i samarbetet mellan de allmännyttiga bostadsföretagen bl. a. vid kommunsammanslagningar.

I fall då dessa sammanföringar sker genom fusion

utgår i allmänhet inte stämpelskatt. Fusioner kan emellertid ifrågakomma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

endast om byggnads- eller förvaltningsföretagen har samma juridiska karaktär.

Som motionärerna påpekar råder också en viss osäkerhet i fråga om

stämpelskatteplikten vid sammanföringar av stiftelser. Då allmännyttiga

bostadsföretag sammanslås i rationaliseringssyfte eller ändrar sin juridiska

form medger emellertid Kungl. Maj :t — under förutsättning att bostadsföretagets

ändamål inte ändras — befrielse från stämpelskatt.

Till stöd för yrkandet alt denna praxis angående skattebefrielse skall inskrivas

i stämpelskatteförordningen åberopas samma skäl som i fråga om

de gruppbyggda småhusen, nämligen önskemålet att främja rationaliseringar.

Motionärerna avser att åstadkomma administrativ förenkling och

undanröja det dröjsmål och den ovisshet i stämpelskattefrågan som ansölcningsförfarandet

medför. De anser också att några särskilda gränsdragningssvårigheter

för inskrivningsdomarna inte skulle behöva uppkomma,

eftersom redan enligt gällande bestämmelser såväl kommuner som allmännyttiga

bostadsföretag är undantagna från den förhöjning av stämpelskatten

som gäller för andra juridiska personer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att stimulera

till och i vart fall inte motverka rationaliseringar. Detta gäller i särskilt

hög grad i fråga om ett så viktigt och kostnadskrävande område som

det nu ifrågavarande. Nuvarande praxis angående befrielse från stämpelskatt

får också ses som ett uttryck för samma uppfattning. Det måste emellertid

framhållas att gränsdragningssvårigheter föreligger, eftersom en skattebefrielse

bör prövas med hänsyn till de skäl som ligger till grund för överlåtelsen.

Följaktligen är det svårt att i författningstext ange samtliga de

fall, då skattebefrielse är motiverad. Utskottet vill också erinra om att bestämmelserna

angående en så lågprocentig skatt som lagfartsstämpeln bör

vara schematiska och lät tillämpade med hänsyn till kravet på en snabb och

enkel handläggning vid de redan nu arbetstyngda inskrivningsavdelningarna.

Utskottet vill slutligen framhålla, att i den mån gällande författningar

kan anses motverka de av motionärerna angivna strävandena, faller det

inom byggindustrialiseringsutredningens uppdrag att lägga fram förslag till

ändringar. Utskottet förutsätter att utredningen därvid även beaktar de frågor

som aktualiserats i motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen II: 372.

Stockholm den 25 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1969

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Wärnberg (s),

Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp) och Arne Pettersson

(s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (in), Brandt (s),

fru Holmqvist (s), herr Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson

(s), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s), Börjesson i Falköping

(ep) och Leander (s).

Reservation

av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt

(fp) och herr Börjesson i Falköping (ep).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.