Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1969-04-10 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:31, Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) jämte

motioner.

Propositionen

I propositionen 1969: 29 föreslår Kungl. Maj :t att riksdagen antar därvid

fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Förslaget avser ändring av reglerna för beräkningen av avdrag vid inkomsttaxeringen

när det gäller kostnad för bil vid resor mellan bostad

och arbetsplats. Enligt förslaget bestäms avdraget som hittills av riksskattenämnden

men vissa grunder fastläggs närmare i kommunalskattelagen.

Principen är att kostnader som är beroende av körd vägsträcka (milbundna

kostnader) får dras av i full utsträckning medan övriga kostnader (års
bundna

kostnader) får dras av endast till viss del, nämligen med —i— av

2 300

årsbeloppet för de årsbundna kostnaderna för varje körd mil intill 1 000

mil. Beräkningen av avdraget för de årsbundna kostnaderna grundar sig

på antagandet att genomsnittet av skattskyldiga som är berättigade till bilkostnadsavdrag

har en årlig ressträcka mellan bostad och arbetsplats av

1 000 mil samt en årlig privatkörning som uppgår till 1 300 mil. Milbundna

och årsbundna kostnader beräknas vidare på grundval av det pris- och kostnadsläge

som riksskattenämnden bedömer ha förelegat under det år till vilket

avdraget skall hänföras. Med tillämpning av den föreslagna principen

kan den avdragsgilla bilkostnaden i nuvarande pris- och kostnadsläge beräknas

till 3 kr. för mil intill 1 000 mil per år och till 2 kr. för mil för körsträckor

därutöver.

De nya bestämmelserna avses gälla bilresor fr. o. m. den 1 januari 1969.

Författningsförslaget har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 33 §.

4. Även för

särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden fastställer för

varje kalenderår grunder för beräkningen

av de avdrag som får göras

när den skattskyldige använder egen

bil för resor till och från arbetsplatsen.

Avdraget skall av nämnden bestämmas

enligt schablon på grundval

av genomsnittliga kostnader för

mindre bil och med hänsyn till både

de kostnader, som äro direkt beroende

av körd vägsträcka (milbundna

kostnader), och övriga kostnader

för bilen (årsbundna kostnader).

De årsbundna kostnaderna

skola av nämnden fördelas mellan

kör ning, som avser resor till och

från arbetsplatsen, och annan körning

på grundval av en beräkning

av genomsnittliga årliga körsträckor

för de båda slagen av körning. Den

andel av de årsbundna kostnaderna

som belöper på resor till och från arbetsplatsen

skall för mil räknat motsvara

det belopp, som behövs för att

den skattskyldige skall erhålla fullt

avdrag för nämnda andel av kostnaderna,

när den sammanlagda årliga

körsträckan för resor till och

från arbetsplatsen motsvarar den

schablonmässigt beräknade genomsnittliga

körsträckan för sådana resor.

För körsträcka därutöver skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

avdraget avse endast de milbundna

kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av

ålder, sjukdom eller handikapp är

nödsakad att använda bil fastställer

riksskattenämnden särskilda grunder

för avdrag för bilresor till och

från arbetsplatsen. Detsamma gäller

skattskyldig som är tvungen att använda

större bil på grund av skrymmande

last.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt

tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till propositionen.

Motionerna

Yrkanden med anledning av propositionen

1) motionerna 1:923 av herrar Ingvar Andersson och Karl Pettersson

samt II: 1058 av herr Ringaby

att riksdagen antar propositionen 1969: 29 med den ändringen att tredje

stycket av punkt 4 av anvisningarna

följande såsom motionärernas förslag

(Iiungl. Maj.ts förslag)

För skattskyldig som på grund av

ålder, sjukdom eller handikapp är

nödsakad att använda bil fastställer

riksskattenämnden särskilda grunder

för avdrag för bilresor till och

från arbetsplatsen. Detsamma gäller

skattskyldig som är tvungen att använda

större bil på grund av skrymmande

last.

ill 33 § kommunalskattelagen erhåller

betecknade lydelse:

(Motionärernas förslag)

För skattskyldig som på grund av

ålder, sjukdom, handikapp eller långt

avstånd mellan bostad och arbetsplats

är nödsakad att använda bil

fastställer riksskattenämnden särskilda

grunder för avdrag för bilresor

till och från arbetsplatsen. Detsamma

gäller skattskyldig som är

tvungen att använda större bil på

grund av skrymmande last.

2) motionerna I: 924 av herr Gösta Jacobsson och II: 1057 av herr Hedin

att riksdagen antar propositionen 1969: 29 med den ändringen att tredje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

stycket av punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen erhåller

följande såsom motionärernas förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

För skattskyldig som på grund av

ålder, sjukdom eller handikapp är

nödsakad att använda bil fastställer

riksskattenämnden särskilda grunder

för avdrag för bilresor till och

från arbetsplatsen. Detsamma gäller

skattskyldig som är tvungen att använda

större bil på grund av skrymmande

last.

(Motionärernas förslag)

För skattskyldig som på grund av

ålder, sjukdom eller handikapp är

nödsakad att använda bil fastställer

riksskattenämnden särskilda grunder

för avdrag för bilresor till och

från arbetsplatsen. Riksskattenämnden

äger jämväl fastställa sådana

särskilda grunder för skattskyldig

som är tvungen att använda bil i

tjänsten. Detsamma gäller skattskyldig

som är tvungen att använda större

bil på grund av skrymmande last.

3) motionerna I: 925 av herrar Tistad och Wirtén samt II: 1056 av herr

Eriksson i Arvika m. fl.

att riksdagen vid behandling av propositionen 1969: 29 beaktar vad i motionerna

anförts och att bevillningsutskottet utarbetar förslag till erforderlig

ändring av den i propositionen intagna författningstexten.

Yrkanden vid riksdagens början

Motionerna I: 330 av herr Strandberg samt II: 375 av herrar Petersson i

Gäddvik och Nilsson i Agnäs

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär sådan översyn av 33 §

kommunalskattelagen och riksskattenämndens anvisningar, att förhöjt avdrag

för resor till och från arbetsplatsen kan medges skattskyldiga bosatta

inom det s. k. norra stödområdet.

Motivering

I: 330 och II: 375

Utredningen har inte frångått tidigare princip att lagstiftningen och därmed

riksskattenämndens anvisningar skall vara generellt verkande i hela

landet. Av många skäl kan riktigheten härav ifrågasättas. Den expanderande

bilismen har markant förändrat förhållandet bostad—arbetsplats. Koncentrationen

till städer och tätorter har successivt påverkat arbetstagarna

att söka överge sina bostäder i hemorten och i stället resa krav på nya bostäder

nära arbetsplatserna. En följdverkan har blivit försämrad service i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969 5

olika hänseenden för dem som alltjämt stannat kvar i sin gamla hemmiljö,

och när försämringen i servicehänseende gått tillräckligt långt tvingas samhället

att ingripa. Både från mänsklig och samhällsekonomisk synpunkt

finns anledning att ingripa i tid. Pendeltrafiken har stor betydelse. Inte

minst spelar den en utomordentlig roll i våra glesbygder och då särskilt i

Norrland. Det kan därför ifrågasättas om inte bilavdraget bör differentieras

så att högre avdrag kan medges dem som är bosatta i norrlandslänen. För

en sådan differentiering talar också det förhållandet att bilkostnaderna stiger

ju längre norrut man kommer. Bilpriserna är högre liksom bensinpriset.

Extra kostnader uppstår vintertid för nödvändigt varmgarage vid bostaden

och motorvärmaruttag vid arbetsplatsen.

I: 923 och II: 1058

Den föreslagna schablonen med möjligheter för en särbehandling av äldre,

sjuka och handikappade ger ett i stort sett rättvist resultat vid beskattningen.

Emellertid kvarstår, som flera remissinstanser påtalat, brister i fråga om

långa resor eftersom man — som förslaget är utformat — långtifrån kommer

att få täckning för de verkliga kostnaderna för sådana resor. Det vore

därför önskvärt om fördelningsbasen i större utsträckning än som föreslagits

i propositionen kunde påverkas av de verkliga körsträckorna. Därför

bör skattskyldiga som är nödsakade att använda bil på grund av särskilt

långa bilresor till och från arbetsplatsen, förslagsvis överstigande 2 000 mil/

år, kunna erhålla ett högre avdrag än 2 kr. per mil. En sådan regel skulle

kunna inarbetas i anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen.

I: 924- och II: 1057

Både från praktisk och teoretisk synpunkt skiljer sig resor mellan bostad

och arbetsplats från sådana resor företagna av person, som måste medföra

bil till tjänstestället för att sedan använda den i tjänsten. Sådan skattskyldig

får avdrag i tjänsten för de faktiska bilkostnaderna enligt allmänt

vedertagna principer. För denne är det ingen skillnad mellan bilkostnaderna

vid resor till och från arbetet och i tjänsten. Enligt den föreslagna anvisningspunkten

får han emellertid endast avdrag enligt den snävare schablonen.

Det måste emellertid uppmärksammas att sådana anställda saknar

möjlighet att välja mellan allmänt kommunikationsmedel och den egna bilen.

Rimligen borde dessa omständigheter föranleda att avdraget för de nödvändiga

resorna med bil till och från arbetet beräknas efter de faktiska

kostnaderna. Den skattskyldiges val av bil och andra omständigheter kan

emellertid förorsaka taxeringsmyndigheterna onödigt betungande arbete.

Det måste därför anses skäligt att också beräkna dessa kostnader efter någon

form av schablon. Med hänvisning till påtalade omständigheter bör sådan

skattskyldig medges avdrag enligt den föreslagna anvisningspunktens

tredje stycke.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

1: 925 och II: 1056

När frågan om förbättring av de skattskyldigas möjligheter till avdrag för

kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats aktualiserades genom

motioner vid 1967 års riksdag, uttalade bevillningsutskottet bl. a. (bet. nr

58), att riksskattenämndens anvisningar rörande bilkostnadsavdrag innebar

en diskriminering av i synnerhet sådana skattskyldiga, som är bosatta på

ett större avstånd från arbetsplatsen och som inte har tillgång till eller på

grund av sina arbetsförhållanden saknar möjlighet att använda reguljära

trafikmedel. Inte minst den reduktion av bilkostnadsavdraget, som enligt

nämndens anvisningar bör ske i fråga om körsträckor överstigande 1 000

mil, fann utskottet ofta leda till alltför kraftiga begränsningar av bilkostnadsavdragen.

Antagandet i prop. 1969: 29 om en årlig privatkörning av 1 300 mil grundas

på en enkätundersökning år 1966 bland statstjänstemän som haft medgivande

att använda egen bil för tjänsteresor. Materialet i undersökningen

har inte redovisats på sådant sätt, att man får uppgifter om spridningen,

tjänstemännens löneställning och tjänsteresornas frekvens. Det kan därför

starkt ifrågasättas, om resultatet av undersökningen utan vidare är tillämpligt

på skattskyldiga som är berättigade till ersättning för bilresor mellan

bostaden och arbetsplatsen. För det första är det osannolikt, att den undersökta

gruppen statliga befattningshavare är representativ för genomsnittet

av ifrågavarande skattskyldiga. För det andra måste beaktas, att utrymmet

för privatresor är högst olika, om bilen endast används för tjänsteresor

eller om den nyttjas för dagliga resor till och från arbetsplatsen. I senare

fallet står den ju i regel uppställd på arbetsplatsen eller i dess närhet under

arbetstiden och kan då inte disponeras av övriga familjemedlemmar. Slutligen

bör beaktas, att en statstjänsteman, som använder sin bil för tjänsteresor,

mycket ofta torde bruka den också för dagliga resor mellan bostaden

och arbetsplatsen. Det framgår ej om sistnämnda resor vid undersökningen

räknats som privatresor. Om så skett, synes resultatet av undersökningen

vara helt missvisande i nu förevarande sammanhang.

Sannolikheten talar för att en person, som använder egen bil för resor

mellan bostaden och arbetsplatsen, i allmänhet utnyttjar bilen för privatkörning

i väsentligt mindre omfattning, om han har lång väg att färdas till

arbetsplatsen. Även om man är beredd att acceptera ett antagande, att den,

som har en årlig ressträcka mellan bostad och arbetsplats av upp till 1 000

mil, i genomsnitt kör 1 300 mil privat, synes det realistiskt anta, att privatkörningen

vid längre årliga ressträckor mellan bostad och arbetsplats genomsnittligt

är mindre än 1 300 mil. Också en person, som huvudsakligen

håller sig med bil för sina resor till och från arbetet, utnyttjar dock alltid

bilen till någon del för ren privatkörning. Om man uppskattar minimisträckan

för privatkörning till 600 mil om året, torde man kunna grunda en

schablonersättning på antagandet, att den totala körsträckan för år i genom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

7

snitt inte överstiger 2 300 mil, så länge den årliga ressträckan mellan bostaden

och arbetsplatsen inte överstiger 1 700 mil.

Med utgångspunkt härifrån är det skäligt, att avdrag för årsbundna kostnader

medges med—-— av årskostnaderna för varje körd mil intill 1 700

ö 2 300 J

mil i stället för 1 000 mil enligt beräkningarna i propositionen. Med en sådan

ändring av schablonen erhålls en bättre täckning av de årsbundna kostnaderna

för sådana färdsträckor mellan bostaden och arbetsplatsen, som

ligger mellan 1 000 och 1 700 mil för år. Detta synes stå i god överensstämmelse

med bevillningsutskottets uttalande år 1967.

Utskottet

Skattskyidig är enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

berättigad att dra av skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen,

när denna är belägen på sådant avstånd från hans bostad att han behövt

anlita och också anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden har vid olika tillfällen meddelat anvisningar för tilllämpning

av denna bestämmelse. Enligt de vid 1969 års taxering gällande

anvisningarna (RN ser. I nr 1/1969 p. 3) bör för resor mellan bostad och

arbetsplats — under vissa närmare angivna förutsättningar •— medges skäligt

avdrag för bilkostnader, beräknat efter 2 kr. 50 öre per mil för körsträckor

intill 1 000 mil per år och efter 1 kr. 75 öre per mil för körsträckor däröver.

1967 års riksdag, som hade att pröva motionsyrkanden om generösare avdrag

för resor med bil mellan bostad och arbetsplats begärde på förslag av

bevillningsutskottet (Bell 1967:58) en utredning i syfte att åstadkomma

bestämmelser av innehåll, att »skäligt avdrag» för sådana resor i högre grad

än enligt då gällande riksskattenämndsanvisningar i ämnet skulle motsvara

de faktiska kostnaderna för resorna.

I propositionen föreslås ändrade regler för beräkningen av avdrag för resor

mellan bostad och arbetsplats. Avdraget skall enligt förslaget — liksom

hittills — bestämmas av riksskattenämnden men vissa grunder för beräkningen

fastställs i kommunalskattelagen. Dessa innebär att avdraget skall

bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för

mindre bil och med hänsyn till både de kostnader som är direkt beroende

av körd vägsträcka (milbundna kostnader) och övriga kostnader för bilen

(årsbundna kostnader). Milbundna kostnader skall få dras av i sin helhet,

oberoende av vilken färdsträcka den skattskyldige har till och från arbetsplatsen,

medan de årsbundna kostnaderna skall fördelas mellan körning som

avser resor till och från arbetsplatsen och annan körning på grundval av en

beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av kör
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

ning. I propositionen beräknas den genomsnittliga årliga färdsträckan mellan

bostad och arbetsplats till 1 000 mil och privatkörningen till i medeltal

1 300 mil per år. I enlighet härmed föreslås att avdraget för de årsbundna

kostnaderna för resor mellan bostad och arbetsplats beräknas till

1

2 300

av

årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. En

skattskyldig erhåller således enligt förslaget — under förutsättning att den

privata körsträckan uppgår till 1 300 mil — skattemässig täckning för alla

milbundna kostnader för resor till och från arbetsplatsen och för alla årsbundna

kostnader för sådana resor, i den mån färdsträckan till och från

arbetet inte överstiger 1 000 mil. Den avdragsgilla bilkostnaden bör enligt

propositionen i nuvarande pris- och kostnadsläge beräknas till 3 kr. för

mil intill 1 000 mil och till 2 kr. för mil för körsträckor däröver.

Motionärerna i motionerna I: 925 och II: 1056 anser att avdraget för de

årsbundna kostnaderna bör beräknas till -

1

-av årsbeloppet för varje körd

2 300

mil intill 1 700 mil. Yrkandet har motiverats med att man med en sådan

ändring av schablonen erhåller bättre täckning av de årsbundna kostnaderna

för sådana färdsträckor mellan bostad och arbetsplats, som ligger mellan

1 000 och 1 700 mil.

Den i propositionen gjorda uppskattningen av genomsnittlig kör sträcka

mellan bostad och arbetsplats bygger på en av utredningen om definitiv

källskatt gjord urvalsundersökning avseende 1966 års taxering. Denna utvisar

bl. a. att medianvärdet i mil för resor till och från arbetet år 1965 utgjorde

430 mil för samtliga inkomsttagare i landet. Antagandet om en genomsnittlig

privatkörning av 1 300 mil bygger på en enkät som statens avtalsverk

genomförde i slutet av 1966 i samråd med SACO, SR, statstjänarkartellen

och TCO-S. Av därvid tillfrågade 3 300 befattningshavare inkom

svar från 98,6 %, utvisande att den rent privata körsträckan uppgick till ca

1 300 mil, oavsett om vederbörande befattningshavare i sin tjänst kört 500,

1 000, 1 500 eller 2 500 mil och att den rent privata körsträckan översteg

1 700 mil, om den i tjänsten körda sträckan varit så kort som 100 mil.

Enligt utskottets uppfattning är de i propositionen beräknade genomsnittliga

körsträckorna för resor till och från arbetet och för privatkörning väl

avvägda. En schablon måste givetvis konstrueras så att påtagliga orättvisor

inte uppkommer mellan dem som har möjlighet att erhålla avdrag för bilresor

till och från arbetet och dem som saknar denna möjlighet. Det torde

inte vara vanligt att en skatt skyldig har årliga färdsträckor till och från arbetet

överstigande 1 000 mil. Den i propositionen föreslagna schablonen ger

skattemässig täckning för samtliga kostnader för resor till och från arbetet

med mindre bil under ca 230 arbetsdagar med en daglig färdsträcka av mellan

fyra och fem mil. Det torde knappast kunna bestridas att en sådan

schablon är gynnsam för de skattskyldiga, i synnerhet som de milbundna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

9

kostnaderna, däri inräknat sådan värdeminskning som belöper på slitage,

enligt förslaget alltid skall få dras av i sin helhet, oberoende av hur långt

en skattskyldig färdats till och från arbetet. Genom att fastställa en genomsnittlig

körsträcka till och från arbetet om 1 000 mil — trots att medianvärdet

för resor mellan bostad och arbetsplats enligt 1966 års taxering inte

översteg 430 mil — har man, såvitt utskottet kan bedöma, tagit skälig hänsyn

till sådana skattskyldiga som har lång färdsträcka mellan bostaden och

arbetsplatsen.

På grund av det anförda och då det enligt utskottets uppfattning knappast

kan anses realistiskt att i en schablonberäkning av avdragsgilla kostnader

för bilresor till och från arbetet uppskatta den genomsnittliga årliga privatkörningen

så lågt som till 600 mil, anser utskottet sig böra biträda förslaget

i propositionen. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna I: 925 och

II: 1056.

Enligt en i propositionen föreslagen alternativregel skall riksskattenämnden

i vissa fall kunna fastställa särskilda grunder för avdrag för bilresor

till och från arbetsplatsen. Detta gäller i fråga om skattskyldig som på grund

av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad använda bil och skattskyldig

som är tvungen använda bil på grund av skrymmande last.

I motionerna I: 923 och II: 1058 yrkas att alternativregeln skall vara tilllämplig

också i fråga om den som har långa årliga färdsträckor — förslagsvis

överstigande 2 000 mil — mellan bostaden och arbetsplatsen, medan motionärerna

i motionerna I: 330 och II: 375 anser att högre avdrag för bilresor

till och från arbetet bör medges i det s. k. norra stödområdet.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär ett ställningstagande också

till yrkandena i dessa motioner. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till

motionerna I: 923 och II: 1058 samt I: 330 och II: 375.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i motionerna 1:924 och

II: 1057 att alternativregeln skall tillämpas i fråga om skattskyldiga som är

nödsakade att använda bil i tjänsten. För sådana skattskyldiga är det —

menar motionärerna —• ingen skillnad mellan bilkostnader vid resor till och

från arbetet och dem som belöper på körningar i tjänsten.

Utskottet är inte berett medverka till lagstiftning av innebörd att skattskyldiga

som måste medföra bil till arbetsplatsen skall ha generell möjlighet

att få avdrag för sina resor till och från arbetet enligt den förmånligare

alternativregeln. De av motionärerna avsedda resorna är att betrakta som

sedvanliga resor mellan bostad och arbetsplats. Utskottet har i det föregående

uttalat att schablonen bör vara konstruerad så att påtagliga orättvisor

inte uppkommer mellan olika kategorier skattskyldiga. Rätten att dra

av kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats är enligt anvisningarna

till 33 § kommunalskattelagen begränsad till belopp motsvarande »skälig

kostnad» och denna regel måste enligt utskottets mening från rättvisesyn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

punkt anses gälla alla skattskyldiga, oavsett om de är nödsakade att använda

bilen i arbetet eller inte. Med hänsyn härtill och då en regel med den av

motionärerna åsyftade innebörden otvivelaktigt skulle komma att medföra

tolkningssvårigheter avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 924 och

II: 1057.

Mot de delar av propositionen som i det föregående inte upptagits till särskild

behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Avslutningsvis vill utskottet, med hänsyn till den betydelse frågan om

avdrag för resor mellan hostad och arbetsplats har för ett mycket stort antal

skattskyldiga, understryka angelägenheten av att riksskattenämnden

— liksom hittills — uppmärksamt följer utvecklingen och ger anvisningarna

den aktualitet som föranleds av samhällsutvecklingen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 29 antar

det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

B) avslår följande motioner, nämligen

1) I: 330 och II: 375

2) I: 923 och II: 1058

3) I: 924 och II: 1057

4) I: 925 och II: 1056,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 10 april 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Lundström (fp)*, Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Wärnberg (s),

Tage Johansson (s), Tistad (fp), Arne Pettersson (s)* och Karl Pettersson

(m); samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist (s), fru Holmqvist

(s), herr Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s),

Nyström (s)*, Hammarsten (s)*, Enarsson (m) och Börjesson i Falköping

(ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

11

Reservationer

1) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Tistad (fp), Karl Pettersson

(m), fru Nettelbrandt (fp) och herr Enarsson (m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar överst på s. 8 med

»I propositionen» och slutar på s. 9 med »och II: 375.» bort ha följande lydelse:
När

frågan om förbättring av de skattskyldigas möjligheter till avdrag för

kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats aktualiserades genom motioner

vid 1967 års riksdag, uttalade bevillningsutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 58 bl. a., att riksskattenämndens anvisningar rörande

bilkostnadsavdrag innebar en diskriminering av i synnerhet sådana

skattskyldiga, som är bosatta på ett större avstånd från arbetsplatsen och

som inte har tillgång till eller på grund av sina arbetsförhållanden saknar

möjlighet att använda reguljära trafikmedel. Inte minst fann utskottet den

reduktion av bilkostnadsavdraget, som enligt nämndens anvisningar bör ske

i fråga om körsträckor överstigande 1 000 mil, ofta leda till alltför kraftiga

begränsningar av bilkostnadsavdragen.

Beräkningen av de årsbundna kostnaderna i den i propositionen föreslagna

schablonen sägs vara grundad på antagandet att genomsnittet av skattskyldiga

som är berättigade till bilkostnadsavdrag har en årlig färdsträcka

mellan bostad och arbetsplats av 1000 mil samt en årlig privatkörning som

uppgår till 1 300 mil. Schablonen ger ett rättvist resultat endast om privatkörningen

överstiger 1 300 mil; i andra fall ger den underkompensation. Vid

en årlig färdsträcka mellan bostad och arbetsplats av 400, 700, 1 300 och

1 600 mil måste privatkörningen uppgå till respektive 1 900, 1 600, 1 690 och

2 080 mil per år för att schablonen skall ge full skattemässig täckning för de

årsbundna kostnaderna.

Den i motionerna I: 925 och II: 1056 föreslagna schablonen ger intill en

årlig färdsträcka mellan bostad och arbetsplats av 1 700 mil rättvist resultat,

när den årliga körsträckan inklusive privatkörning uppgår till 2 300 mil.

Vid en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen av respektive 400, 700,

1 000, 1 300 och 1 600 mil ger denna schablon full skattemässig täckning för

de årsbnndna kostnaderna, när den årliga privatkörningen utgör respektive

1 900, 1 600, 1 300, 1 000 och 700 mil. En sådan proportionering av körsträckan

mellan å ena sidan körning till och från arbetsplatsen och å andra sidan

privatkörning torde vara mera verklighetsbetonad och stå i bättre överensstämmelse

med bevillningsutskottets av riksdagen godkända uttalande år

1967 än motsvarande proportionering enligt förslaget i propositionen.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts, bl. a. av kammarrätten, om det

är önskvärt och ändamålsenligt med en lagbestämmelse av den innebörd och

utformning som förordas i propositionen och om inte en mer kortfattad bestämmelse

är att föredra.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

Utskottet vilt gärna ansluta sig till den av kammarrätten uttalade uppfattningen.

För att syftet med avdragsrätten skall tillgodoses behövs, såvitt

utskottet kan bedöma, ingenting annat än en allmän föreskrift av innebörd

att riksskattenämnden har att för varje år fastställa grunder för beräkningen

av de avdrag som får göras för bilresor till och från arbetsplatsen. En

sådan begränsning av författningstexten innebär att nämnden inte blir så

hårt bunden i sina anvisningar utan har fria händer att anpassa avdragsrätten

till efter hand ändrade förhållanden och vunna erfarenheter.

Utskottet förutsätter således att riksskattenämnden utfärdar anvisningar

av innebörd att avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1970 års

taxering skall beräknas så, att den skattskyldige får fullt avdrag dels för

milbundna kostnader, oavsett färdsträckans längd, dels för årsbundna kostnader,

i den mån den årliga färdsträckan mellan bostad och arbetsplats inte

överstiger 1 700 mil. Utskottet förutsätter vidare att riksskattenämnden fastställer

särskilda grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen

för sådana skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp

är nödsakade att använda bil eller är tvungna att använda större bil på

grund av skrymmande last.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1:330 och

II: 375,1: 923 och II: 1058 samt I: 925 och II: 1056.

dels att utskottet bort hemställa,

att riksdagen

A) — med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 29

och motionerna 1:330 och II: 375, I: 923 och II: 1058 samt

I: 925 och II: 1056 — antar det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) med den ändringen att punkt 4

av anvisningarna till 33 § erhåller följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

till 33 §.

4. Även för — ------särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden fastställer för

varje kalenderår grunder för beräkningen

av de avdrag som får göras

när den skattskyldige använder egen

bil för resor till och från arbetsplatsen.

Avdraget skall av nämnden bestämmas

enligt schablon på grundval

av genomsnittliga kostnader för

mindre bil och med hänsyn till både

de kostnader, som äro direkt be
-

Riksskattenämnden fastställer för

varje kalenderår grunder för beräkningen

av de avdrag som får göras

när den skattskyldige använder egen

bil för resor till och från arbetsplatsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

roende av körd vägsträcka (milbundna

kostnader), och övriga kostnader

för bilen (årsbundna kostnader).

De årsbundna kostnaderna

skola av nämnden fördelas mellan

körning som avser resor till och

från arbetsplatsen och annan körning

på grundval av en beräkning

av genomsnittliga årliga körsträckor

för de båda slagen av körning. Den

andel av de årsbundna kostnaderna

som belöper på resor till och från arbetsplatsen

skall för mil räknat motsvara

det belopp, som behövs för att

den skattskyldige skall erhålla fullt

avdrag för nämnda andel av kostnaderna,

när den sammanlagda årliga

körsträckan för resor till och

från arbetsplatsen motsvarar den

schablonmässigt beräknade genomsnittliga

körsträckan för sådana resor.

För körsträcka därutöver skall

avdraget avse endast de milbundna

kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av

ålder, sjukdom eller handikapp är

nödsakad att använda bil fastställer

riksskattenämnden särskilda grunder

för avdrag för bilresor till och

från arbetsplatsen. Detsamma gäller

skattskyldig som är tvungen att använda

större bil på grund av skrymmande

last.

B) avslår följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 330 och II: 375

2) motionerna I: 923 och II: 1058

3) motionerna I: 924 och II: 1057 samt

4) motionerna I: 925 och II: 1056,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1969

2) av herrar Sundin (ep), Vigelsbo (ep) och Börjesson i Falköping (ep),

vilka ansett att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med

»Avslutningsvis vill» och slutar med »av samhällsutvecklingen.» bort ha

följande lydelse:

Utskottet förutsätter att riksskattenämnden får i uppdrag att följa prisutvecklingen

i fråga om såväl milbundna som årsbundna kostnader.

3) av fröken Ranmark (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:144 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten