Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner angående befrielse från arvsskatt för vissa stiftelser och sammanslutningar som är befriade från gåvoskatt. Yrkanden 1) motionerna I: 73 av herr Gösta Jacobsson samt II: 95 av herrar Regnéll och Lothigius att riksdagen antar följande Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941

1969-04-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:34, Betänkande med anledning av motioner angående befrielse från arvsskatt för vissa stiftelser och sammanslutningar som är befriade från gåvoskatt. Yrkanden 1) motionerna I: 73 av herr Gösta Jacobsson samt II: 95 av herrar Regnéll och Lothigius att riksdagen antar följande Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

befrielse från arvsskatt för vissa stiftelser

och sammanslutningar som är befriade från gåvoskatt.

Yrkanden

1) motionerna I: 73 av herr Gösta Jacobsson samt II: 95 av herrar Regnéll

och Lothigius

att riksdagen antar följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas att 3, 28 och 38 §§ förordningen den 6 juni 1941

om arvsskatt och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 §•

Från skattskyldighet enligt denna förordning äro befriade

staten;

stiftelse eller---— rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att

främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller

andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål,

dock icke där ändamålet är att tillgodose medlemmar av viss eller vissa

släkter;

akademi och---eller forskning.

Skattebefrielse enligt---eller sammanslutning.

28 §.

Arvs- eller--— 6 000 kronor.

Tillfaller lott---ålder uppnås.

Efterlevande make---från skatt.

I fråga--— tidigare tidpunkt.

Skattefri är — — — eljest 1 000 kronor.

Vid tillämpning---med skyldskap.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969

I övrigt--- •— tio år.

Klass III. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting---som Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt ändamål----landets näringsliv;

registrerad understödsförening---65 % av återstoden.

För skattelott--— 2 procent av återstoden.

38 §.

Från gåvoskatt---personer, befriade:

kyrka, landsting —---som Konungen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt ändamål---landets näringsliv;

registrerad understödsförening----angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening----allmän samlingslokal.

Skattebefrielse enligt---del därav.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

2) motionerna 1:328 av herr Lindblad och 11:374 av fru Nettelbrandt

m. fl.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till ändring

i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte alt från arvsskatt befria

ideell stiftelse och sammanslutning, som främjar t. ex. religiösa, välgörande

eller eljest allmännyttiga ändamål, samt folketshusförening, bygdegårdsförening

eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte

att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

Gällande bestämmelser

Arvsskatt uttas enligt 28 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt

(SFS 1941:416) efter olika tariffer för fyra skilda skatteklasser. Klass I,

som är den lägst beskattade gruppen, avser efterlevande make eller barn,

klass II föräldrar, syskon och deras avkomlingar, klass III sådana juridiska

personer, som är befriade från gåvoskatt, och klass IV andra skattskyldiga.

Klass IV är den högst beskattade gruppen.

Befriad från skattskyldighet är enligt 3 § bl. a. stiftelse eller sammanslutning,

som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms

vård och fostran eller utbildning, att främja vård av behövande ålderstigna,

sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Frihet från skatt föreligger dock ej där ändamålet är att tillgodose medlemmar

av viss eller vissa släkter. Utländsk stiftelse eller sammanslutning

är inte befriad från skattskyldighet.

Skattefriheten enligt 3 § avser såväl arvsskatt som gåvoskatt. Särskilda

bestämmelser om skattefrihet för vissa juridiska personer vid gåva återfinns

i 38 §. Befriad från gåvoskatt är, förutom de i 3 § angivna juridiska

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969

3

personerna, bl. a. stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,

sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Även skattefriheten

enligt 38 § är begränsad till svensk juridisk person.

Arvsskatten för samtliga de enligt 38 § från gåvoskatt befriade juridiska

personerna bestäms som redan nämnts enligt klass III och är således lägre

än för lestainentariska förordnanden i allmänhet.

Frågornas tidigare behandling

Vid tillkomsten av 1941 års förordning var endast kronan befriad från

arvsskatt, medan däremot nuvarande skattefrihet för gåva till vissa juridiska

personer behållits i stort sett oförändrad alltsedan en allmän gåvoskatt

infördes år 1914. Bestämmelserna om skattefrihet för vissa juridiska

personer även vid arv grundades på förslag av 1938 års arvsskattekommitté

(SOU 1939: 18), och kommitténs förslag antogs i det närmaste oförändrat.

Förslaget var emellertid inte enhälligt. Två reservanter förordade

att denna skattefrihet skulle utsträckas till att avse samtliga de juridiska

personer, som var befriade från gåvoskatt. De olika ståndpunkterna behandlades

utförligt i prop. 1941:192. Departementschefen anförde bl. a.

följande.

Då frågan om beskattningen av juridiska personer varit föremål för övervägande

hade den frågan framkommit, om det kunde finnas någon principiell

grund för skattefrihet då ett rättssubjekt främjade ett statsändamål

i vidsträckt bemärkelse. Det hade emellertid visat sig att man inte kunde finna

någon användbar riktlinje genom att anlägga enbart teoretiska synpunkter.

Under förarbetena till 1914 års förordning om arvsskatt och skatt för

gåva hade som stöd för skattefrihet för gåvor till allmännyttiga ändamål

anförts, att det var i statens intresse att företag som verkade för dessa ändamål

blev tillgodosedda genom frivilligt understöd, och att det med skäl

kunde befaras att en beskattning skulle verka avhållande på sådana understöd.

Departementschefen anförde att det var uppenbart att man vid såväl

arvsbeskattningen som gåvobeskattningen alltjämt hade att utgå från dessa

synpunkter och biträdde kommitténs enhälliga förslag att skattefriheten

för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle behållas. Han framhöll emellertid

att han då tagit hänsyn även till att denna skattefrihet vunnit viss

hävd.

Såväl majoriteten inom kommittén som reservanterna hade ansett, att

skattefriheten vid arvsbeskattningen borde utsträckas till att avse också

andra juridiska personer än staten. Enligt departementschefen var det

svårt att förneka, att starka skäl förelåg härför. För detta talade även en

jämförelse med den allmänna kommunala och statliga beskattningen.

It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 34

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969

Vid kommitténs överväganden hur långt skattefriheten borde utsträckas

hade majoriteten utgått från att det väsentliga skälet för skattebefrielsen för

gåvor till allmännyttiga ändamål, dvs. att en beskattning kunde minska

benägenheten att genom gåvor tillgodose sådana ändamål, inte med tillnärmelsevis

samma styrka gjorde sig gällande i fråga om testamentsdonationer.

Till stöd för denna uppfattning hade majoriteten angivit vissa omständigheter

som snarast talade för att en beskattning inte alls behövde

verka avhållande på testamentsdonationer. Majoriteten begränsade därför

skattefriheten till vissa särskilda fall, där allmännyttan hos det med donationen

avsedda ändamålet ansetts vara av högt kvalificerad art.

Reservanterna åter uttalade att, även om en beskattning efter donators

död visserligen fick antas verka mindre återhållande än en beskattning

under donators livstid, skattefriheten dock otvivelaktigt skulle vara av betydelse

även när det gällde testamente och att det i vart fall skulle vara

betydelsefullt för den allmänna kulturella utvecklingen att genom skattefrihet

uppmuntra till testamenten för allmännyttiga ändamål. Den riktiga

skattepolitiken syntes därför vara att även vid arvsbeskattningen medge

skattefrihet i samma utsträckning som vid gåvobeskattningen och därefter

verkställa erforderlig beskärning genom inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Den nedgång av arvsskatten, som en sådan metod skulle föra med

sig, kunde enligt reservanterna inte betraktas såsom en förlust för staten

annat än på mycket kort sikt, eftersom skattefriheten avsåg att tillföra det

allmänna medel som mer än väl uppvägde skatteförlusten.

Departementschefen framhöll i detta sammanhang, att det inte med någon

grad av tillförlitlighet kunde bedömas i vad mån en mer omfattande skattebefrielse

skulle komma att medföra den ökning av för det allmänna värdefulla,

annars icke påräkneliga testamentsdonationer, som på sätt reservanterna

angivit skulle motväga minskningen i skatteintäkter. Departementschefen

åberopade vidare uttalanden från vissa remissinstanser att reservanternas

förslag var för vagt formulerat. Det stora flertalet ideella föreningar

kunde rubriceras som sociala, kulturella eller eljest allmännyttiga, och för

en strängare rättstillämpning blev det en mycket svår och delikat sak att på

ett rättvist sätt göra en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria

institutioner. Det var enligt departemenschefen svårt att förbigå dessa

synpunkter, och detta medförde att en viss beskärning av de skattefria ändamålen

blev nödvändig. Man skulle då vara inne på kommittémajoritetens

metod att avväga graden av allmännyttan. Denna metod hade reservanterna

ansett vara ytterst vansklig, eftersom rangordningen de olika intressena

emellan var relativ och växlande från tid till annan. Departementschefen

instämde visserligen i uppfattningen att en gränsdragning måste bereda svårigheter

och att det därvid inte kunde undgås att ändamål som var mer eller

mindre likartade blev olika behandlade. Dessa svårigheter hade emellertid

inte ansetts utgöra hinder för en gränsdragning vid den kommunala och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969 5

statliga beskattningen och kunde enligt departementschefens mening inte

tillmätas avgörande betydelse.

Arvsskattekommitténs majoritet utgick från att skattefrihet borde medges

endast om garantier fanns för att testamentsdonationen uteslutande

kom till användning för det avsedda ändamålet och ansåg, att tillräckliga

sådana garantier fanns enligt majoritetsförslaget. Departementschefen instämde

i uppfattningen att det borde finnas åtminstone vissa garantier för

att donationen kom till användning för det avsedda ändamålet, om skattefrihet

skulle ifrågakomma. I sammanhanget fäste departementschefen uppmärksamheten

på att 1936 års skattekommitté — som fann det uppenbart,

att skattefriheten inte kunde göras så vidsträckt, att däri inrymdes allmännyttiga

ändamål över huvud taget — framlagt ytterligare en synpunkt, som

manade till försiktighet vid bestämmandet av skattefrihetens omfattning.

Det var enligt skattekommitténs uppfattning inte säkert att medel som

donerats till stiftelser alltid kom till den bästa användningen. Även om

ändamålet med en donation i och för sig kunde anses vara behjärtansvärt, så

var därmed inte klart att donator valt en väg, som från allmän synpunkt

var den lämpligaste. Stundom kunde donationsbestämmelserna till och med

vara så avfattade, att svårigheter uppstod att finna användning för de donerade

medlen. Sålunda hade en av skattekommittén verkställd undersökning

rörande Stockholms stads donationsfonder visat, att flera fonder på betydande

belopp och med klart allmännyttiga ändamål inte tagits i anspråk utan

under årtionden fått tillväxa genom att räntan lagts till kapitalet.

Departementschefen ansåg att skattefriheten i enlighet med kommittémajoritetens

förslag borde begränsas och framhöll att han med hänsyn till

den betydande minskning av skatteintäkter som förslaget medförde haft

särskild anledning att tillse, att skattefriheten i varje särskilt fall kunde anses

vara starkt motiverad.

Genom beslut vid 1958 års B-riksdag omlades arvsbeskatlningen från

arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt till endast arvsskatt. På bevillningsutskottets

hemställan i bet. 1958 B: 10 anhöll riksdagen samtidigt i skrivelse

till Kungl. Maj :t om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen.

Därefter har motionsvis upprepade utredningsyrkanden

framställts angående beskattningens höjd och utformning men inte föranlett

någon riksdagens åtgärd.

Vid 1963—1968 års riksdagar framställdes, med samma motivering som i

de nu förevarande motionerna, motionsyrkanden i syfte att från arvsskatt

befria sådana stiftelser och sammanslutningar, som nu är befriade från

gåvoskatt. Enligt motionärernas mening var det inte motiverat att invänta

en allmän översyn av arvsbeskattningen innan ställning togs till dessa spörsmål.

Yrkandena avstyrktes av bevillningsutskottet och föranledde inte någon

riksdagens åtgärd. Bevillningsutskottet anförde i bet. 1966: 11 att frågan

—- även om de i motionerna framförda synpunkterna i och för sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1969

kunde anses värda beaktande —- inte var av sådan angelägenhetsgrad att

en särskild utredning omedelbart borde igångsättas. I bet. 1967: 30 anförde

utskottet att det i avvaktan på resultatet av en allsidig översyn av arvsbeskattningen

inte var berett att ta ställning till förslag angående mer väsentliga

ändringar i gällande bestämmelser. I bet. 1968: 19 åberopade utskottet

att den år 1958 begärda utredningen av arvsbeskattningen, som fått

anstå bl. a. i avvaktan på resultatet av familj er ättskommitténs utredningsarbete

inom familjerättens område, tillsatts år 1967. Enligt direktiven skall

kapitalskatteberedningen bl. a. överväga bur en socialt önskvärd fördelning

av förmögenhetsinnehavet skall underlättas genom beskattningen och om

bättre överensstämmelse kan nås i fråga om arvs- respektive gåvobeskattningen

av vissa sammanslutningar. Utskottet anförde bl. a. att den pågående

utredningen hade i uppdrag att pröva ifrågavarande spörsmål och erinrade

om att koncentrationsutredningen i sitt betänkande SOU 1968: 7 fäst

uppmärksamheten på stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen. Utskottet

fann att den i samband härmed förda debatten manade till försiktighet

i fråga om åtgärder som måste tolkas som ett ytterligare befästande av

stiftelsernas skatteförmåner.

Motivering

I: 73 och II: 95

I motioner till 1963—1968 års riksdagar har yrkats alt stiftelser och

sammanslutningar som är befriade från gåvoskatt jämväl skulle åtnjuta

befrielse från arvsskatt. Bevillningsutskottet har varje år funnit de i motionerna

anförda synpunkterna värda beaktande. Utskottets majoritet har dock

avslagit yrkandena med hänsyn till den utredning rörande skatt på kapital

som riksdagen sedan år 1958 framställt önskemål om och som slutligen

tillsattes år 1967. Då denna utredning — som antagit namnet kapitalskatteberedningen

— givits ytterst komplicerade och omfattande uppgifter kommer

det med stor sannolikhet att dröja avsevärd tid innan den kan presentera

ett förslag.

För skattebefrielse vid gåvor krävs enligt 38 § förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt att stiftelsen eller sammanslutningen skall ha till huvudsakligt

syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga

ändamål. För att däremot stiftelse eller sammanslutning skall åtnjuta

befrielse också från arvsskatt krävs en högre grad av allmännytta enligt

3§.

Som det rikhaltiga urvalet av rättsfall rörande tillämpningen av 3, 28

och 38 §§ visar, föreligger det betydande gränsdragningsproblem. Sålunda

finner man att »Stiftelse för bildande och upprätthållande av ett vilo- och

rekreationshem för äldre damer av medelklassen» och »Föreningen för bi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969 7

stånd åt lytta och vanföra i Stockholm» arvsbeskattats enligt klass III.

Någon befrielse från arvsskatt har inte kunnat meddelas av högsta domstolen

trots de angivna ändamålens höga allmännytta. Frihet från gåvoskatt

skulle däremot förelegat. Det kan inte stå i överensstämmelse med god rättsuppfattning

att gåva och testamentariskt förordnande till eu och samma

stiftelse får en skiljaktig behandling i skattehänseende.

Enligt det ursprungliga motivet till denna diskrepans skulle det finnas en

skillnad i fråga om skattens inverkan på gåvo- och testamentsbenägenheten.

Sålunda skulle viljan att genom förordnande i testamente understödja

allmännyttiga ändamål inte befaras minska om en del av det testamentariska

förordnandet togs i anspråk för skatt till staten. Denna uppfattning

står dock inte i överensstämmelse med de möjligheter till skattebefrielse

respektive skattelindring som erbjuds enligt 3 och 28 §§. Sålunda föreligger

det dels skattefrihet för vissa allmännyttiga ändamål och dels en särskild

skatteldass med lindrigare arvsbeskattning för testamentslott tillkommande

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt syfte att främja regligiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra

därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Det kan

därför icke finnas någon anledning att tillmäta ovannämnda motiv någon

mera avgörande betydelse. Gåva och testamentariskt förordnande till stiftelse

med allmännyttigt ändamål bör därför behandlas lika i arvs- och gåvoskattehänseende.

Enligt 3 § medges inte skattebefrielse om ändamålet är att tillgodose

medlemmar av viss eller vissa släkter. Någon motsvarande inskränkning

görs inte för tillämpningen av 28 och 38 §§. Således har skattelindring

medgivits för släktfond där företrädesrätt stadgats för dem som härstammade

från testatorns farfar eller morfar, varvid skatten beräknades enligt

klass III. Då fråga har varit om rena familjestiftelser har dock skatten beräknats

enligt den högsta skatteklassen, nämligen skatteklass IV. Ifall ovillkorlig

skattebefrielse skulle medges för de allmännyttiga stiftelser varom

är fråga i 38 § skulle detta troligtvis leda till ett omfattande missbruk.

Man bör därför inte medge skattebefrielse för sådana stiftelser som tillgodoser

medlemmar av viss eller vissa släkter. I de fall en släktfond fått

en sådan omfattning att dess allmännyttiga ändamål klart skymmer ändamålets

begränsning till viss eller vissa släkter torde skattebefrielse ändock

kunna åtnjutas.

Motionärerna föreslår därför att skattebefrielse från arvsskatt och gåvoskatt

skall medges för stiftelse eller sammanslutning som har till huvudsakligt

ändamål att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga

ändamål, dock inte där ändamålet är att tillgodose medlemmar

av viss eller vissa släkter. Stadgandet i 3 § rörande barns eller ungdoms

vård och fostran eller utbildning eller vård av behövande ålderstigna,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969

sjuka eller lytta försvinner således enligt den föreslagna lydelsen av lagrummet.

I begreppet »sociala---ändamål» ingår dock hela det bort
tagna

stadgandet.

1: 328 och II: 37'',

Åtskillnaden vid bedömningen av skattefrihet vid gåvor och testamentariska

förordnanden är ej motiverad. Genom den nuvarande bristande överensstämmelsen

mellan beskattningsreglerna i de båda fallen blir det ofta tillfälligheter

som avgör huruvida en donation beskattas eller inte. Många personer

som beslutat överlämna en del av sin förmögenhet till ett allmännyttigt

ändamål känner inte till de konsekvenser i skattehänseende som uppstår,

då gåvor ej överlämnas under livstiden.

Det har antagits bl. a. i förarbetena till lagstiftningen, att benägenheten

alt under livstiden genom gåvor understödja allmännyttiga ändamål kunde

befaras minska, om gåvan beskattades, men att motsvarande återhållande

moment inte är lika starkt i fråga om testamentariska förordnanden. Motionärerna

kan inte dela denna uppfattning.

Förslagen om befrielse från arvsskatt för här åsyftade stiftelser och

sammanslutningar har under riksdagsbehandlingen aldrig mött något större

motstånd men dock avslagits med motiveringen, att en utredning av frågan

borde ske i samband med en allsidig översyn av hela arvsskatteområdet.

Eu stark minoritet har dock menat att frågan bort kunnat lösas fristående

från denna översyn.

Utskottet har under åren 1963—1966 ansett de anförda synpunkterna

i och för sig beaktansvärda men att de inte var av sådan angelägenhetsgrad

att en särskild utredning omedelbart borde tillsättas.

I sitt utlåtande 1968 hemställde bevillningsutskottet, att motionen måtte

avslås och motiverade detta med att en utredning — kapitalskatteberedningen

— tillsatts i juni 1967 med uppgift bl. a. att överväga om bättre

överensstämmelse kan nås mellan arvs- och gåvobeskattningen i fråga om

vissa sammanslutningar. En förändring av stiftelsernas skatteförmåner

skulle, heter det, binda utredningen och därigenom ändra förutsättningarna

för dess arbete.

Med tanke på de ytterst komplicerade och mycket omfattande uppgifter

som kapitalskatteberedningen har fått kommer det med stor sannolikhet

att dröja avsevärd tid innan ett förslag på basis av detta nyligen givna utredningsuppdrag

kan föreläggas riksdagen. Utredningens arbete försvåras av

att uppdraget avser både svåröverskådliga tekniska och administrativa

frågor och problem som kan förväntas i vissa avseenden vara politiskt kontroversiella.

Denna utredning kan därför enligt motionärernas uppfattninginte

åberopas som skäl mot alt nu med snar verkan befria vissa stiftelser

och sammanslutningar, som är befriade från gåvoskatt, även från arvsskatt.

Något omfattande utredningsarbete krävs inte, då frågan ej är tekniskt och

administrativt svårlöst.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 är 1969

9

Utskottet

Stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att

främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, att främja

vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig

undervisning eller forskning, är befriad från både arvsskatt och gåvoskatt.

Andra stiftelser och sammanslutningar är inte befriade från arvsskatt men

däremot från gåvoskatt, om deras ändamål huvudsakligen är att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra

därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Arvsskatten

utgår i dessa fall enligt skatteklass III och är lägre än för testamentariska

förordnanden i allmänhet.

I motionerna I: 73 och II: 95 yrkar motionärerna lagstiftning av innebörd

att flertalet av de stiftelser, som nu är befriade endast från gåvoskatt, också

skall befrias från arvsskatt. I motionerna I: 328 och II: 374 framställs ett

yrkande om skrivelse till Kungl. Maj :t av samma innebörd. Motionärerna

anför att direktiven för kapitalskatteberedningen är vittomfattande, vilket

tyder på att utredningen kommer att ta avsevärd tid. Motionärerna anser att

gåva och arv, som tillfaller en och samma stiftelse, inte bör behandlas olika

i skattehänseende och att en ändring av gällande bestämmelser bör komma

till stånd snarast.

Under senare år har bevillningsutskottet upprepade gånger behandlat motionsyrkanden

om olika ändringar rörande arvsbeskattningen. Utskottet har

emellertid med hänvisning till den planerade och sedan år 1967 pågående

utredningen inom ifrågavarande område avstyrkt motionerna.

Vid föregående års riksdag erinrade utskottet om att koncentrationsutredningen

fäst uppmärksamheten på stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen

(SOU 1968: 7) och fann att den i samband härmed förda debatten

manade till försiktighet i fråga om åtgärder som måste tolkas som ett ytterligare

befästande av stiftelsernas skatteförmåner. Sådana åtgärder skulle

utan tvivel också binda utredningen angående arvsbeskattningen och ändra

förutsättningarna för dess arbete. I direktiven för kapitalskatteberedningen

anges bl. a. att en central uppgift är att klarlägga ändringarna i förmögenhetstillväxt

och förmögenhetsfördelning och att beredningen bör överväga

om bättre överensstämmelse kan nås mellan arvs- och gåvobeskattningen i

fråga om vissa sammanslutningar. — Enligt vad utskottet inhämtat kommer

beredningen att framlägga sitt betänkande under år 1970.

Till stöd för yrkandena i motionerna har inte åberopats några omständigheter

som bör föranleda ändrat bedömande. Utskottet avstyrker således bifall

till motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969

1) motionerna I: 73 och II: 95

2) motionerna I: 328 och II: 374.

Stockholm den 17 april 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (in),

Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson* (s), Gösta Jacobsson (m),

Paul Jansson (s), Annerås (fp), Ove Karlsson (s) och Levin (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

Engkvist (s), fruar Holmqvist* (s), Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson

(s), Josefsson i Halmstad (s), Andersson i Södertälje (s), Börjesson i Falköping

(ep) och Josefson i Arrie (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (in), Annerås

(fp), Levin (fp), Magnusson i Borås (in), fru Nettelbrandt (fp), herrar Börjesson

i Falköping (ep) och Josefson i Arrie (ep), vilka

dels anfört följande:

1 de likalydande molionerna I: 73 och II: 95 samt I: 328 och II: 374 anser

motionärerna att flertalet av de stiftelser, som nu är befriade från gåvoskatt,

också skall befrias från arvsskatt. Vi delar motionärernas uppfattning

åt i det är både rimligt och angeläget att skyndsamt medge skattefrihet för

testamentariska förordnanden till ideella stiftelser och sammanslutningar

som främjar l. ex. religiösa, välgörande eller eljest allmännyttiga ändamål.

Gåvor till stiftelser med samma ändamål är skattefria. Vi finner även att

skäl talar för ett likartat betraktelsesätt i fråga om folketshusförening, bygdegårdsförening

eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta

syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal. Också den typen

av sammanslutning är enligt gällande bestämmelser befriad från gåvoskatt

men ej från arvsskatt.

Genom den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna i

de båda fallen blir det, vilket motionärerna framhåller, ofta rena tillfälligheter

som avgör huruvida en donation blir föremål för beskattning eller inte.

Många personer som bär bestämt sig för att överlämna en del av sin förmögenhet

till ett allmännyttigt ändamål känner ej till skattekonsekvenserna av

att detta ej sker under livstiden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1969

Fjolårets motioner i detta ärende avvisades av utskottet med hänvisning

till kapitalskatteberedningen, tillsatt i juni 1967 med uppgift att överse förmögenhets-

samt arvs- och gåvobeskattningen. Kapitalskatteberedningen har

som motionärerna påvisar fått ett mycket omfattande utredningsuppdrag.

Utredningens arbete försvåras av att uppdraget avser både svåröverskådliga

tekniska och administrativa frågor och problem, som dessutom kan förväntas

i vissa fall vara politiskt kontroversiella.

Den arvskattebefrielse, som vi här aktualiserar, är ej svår att tekniskt

lösa och medför ej särskilda administrativa komplikationer. Det finns därför

enligt vår mening ingen anledning att invänta resultatet av kapitalskatteberedningens

arbete innan riksdagen tar ställning i sakfrågan. Vi anser därför

att förslag bör föreläggas nästa års riksdag.

dels hemställt

att riksdagen med anledning av motionerna I: 73 och

II: 95 samt I: 328 och II: 374 i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhåller om förslag till nästa års riksdag angående ändring

av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från

arvsskatt befria ideell stiftelse och sammanslutning som

främjar t. ex. religiösa, välgörande eller eljest allmännyttiga

ändamål samt folketshusförening, bygdegårdsförening eller

annan liknande sammanslutning som har till främsta syfte

att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.