Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt och till traktorskatteförordning, m. m., jämte motioner. Propositionerna Hemställan Prop. 1969: 10 Kungl. Maj :t föreslår att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1922

1969-05-06 · 57 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:35, Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt och till traktorskatteförordning, m. m., jämte motioner. Propositionerna Hemställan Prop. 1969: 10 Kungl. Maj :t föreslår att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl.

Maj:ts propositioner med förslag till förordning om

ändring i förordningen om automobilskatt och till

traktorskatteförordning, m. m., jämte motioner.

Propositionerna

Hemställan

Prop. 1969: 10

Kungl. Maj :t föreslår att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag

till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt.

Prop. 1969:45

Kungl. Maj :t föreslår

dels att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1) traktorskatteförordning

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)

om brännoljeskatt

3) förordning om ändring i förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om

gasolskatt

dels att riksdagen yttrar sig över vid propositionen fogat förslag till

4) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648)

dels att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att — enligt hittills tillämpade

grunder för beräkning av restitution av bensinskatt — förordna om restitution

fr. o. m. år 1970 tills vidare av bensinskatt på bensin, som förbrukats

vid användning av bensindrivna traktorer inom jordbruket, med 350 kr. för

traktor och år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Huvudsakligt innehåll

Prop. 1969: 10

Propositionen innebär i enlighet med vad som förutskickats i finansplanen

en höjning av den årliga fordonsskatten för registrerade släpvagnar

med en totalvikt om 11 000 kg eller däröver.

Genom den föreslagna höjningen beräknas statens inkomster öka med

ca 40 milj. kr. för helt år räknat.

De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1970.

Prop. 1969: 45

Propositionen innebär att skatt skall utgå för traktorer och för motorredskap

som används för transport på allmänna vägar och gator. Traktorerna

föreslås i skattehänseende indelade i två klasser. Till den första klassen

hänförs i princip traktorer som används för transport på allmän väg

eller gata (trafiktraktorer). Som trafiktraktorer anses inte traktorer som

används för att forsla lantbrukets eller skogsbrukets produkter eller förnödenheter.

Trafiktraktorer föreslås beskattade enligt samma grunder som

lastbilar. De får köras bara på beskattat bränsle. Skatten för en sådan traktor

föreslås utgöra hälften av fordonsskatten för en lastbil med motsvarande

tjänstevikt.

Övriga traktorer hänförs till den andra klassen. Skatten för traktorer i

denna klass föreslås utgå för helt kalenderår med 200 kr., om tjänstevikten

ej överstiger 2 500 kg, och med 300 kr., om tjänstevikten är högre.

Motorredskap som utför ett med trafiktraktorer jämställt transportarbete

föreslås bli beskattade på samma sätt som trafiktraktorer. Övriga motorredskap

fritas från skatteplikt. Vidare föreslås att släpvagnar, som dras av

trafiktraktorer eller därmed likställda motorredskap, i skattehänseende behandlas

som lastbilsdragna.

Genom den föreslagna beskattningen beräknas statens inkomster öka

med omkr. 40 milj. kr. för helt kalenderår räknat.

Traktorskatten avses utgå fr. o. m. den 1 januari 1970. Bestämmelser om

registrerings- och anmälningsskyldighet m. m. föreslås träda i kraft den 1

september 1969.

Vidare föreslås höjning av det belopp med vilket ägare av bensindriven

traktor som används inom lantbruket erhåller restitution för erlagd bensinskatt.

Beloppet, som f. n. utgör 340 kr. för traktor och år, föreslås höjt

till 350 kr. med verkan fr. o. in. år 1970.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

3

Författningsförslagen

Prop. 1969:10

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automohilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Skatt utgår---automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med etthundratjugu kronor;
om

totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med

trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram,

med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram,

med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med ettusentrehundratjugu kronor;

samt

om totalvikten uppgår till fjortontusen

kilogram eller mera, med etttu

senåttahundra kronor.

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med etthundratjugu kronor;
om

totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med

trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram,

med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram,

med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med ettusenåttahundra kronor;

om totalvikten uppgår till fjortontusen

men icke sjuttontusen kilogram,

med tvåtusenfemhundratjugu

kronor;

1 Senaste lydelse av 5 § se 1967: 38.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om totalvikten uppgår till sjuttontusen

men icke tjugutusen kilogram,

med trctusentvåhundrafyrtio kronor;
om

totalvikten uppgår till tjugutusen

men icke tjugufemtusen kilogram,

med tretusenniohundrasextio

kronor;

om totalvikten uppgår till tjugufemtusen

men icke trettiotusen kilogram,

med femtusenfyrahundra kronor;
om

totalvikten uppgår till trettiotusen

men icke trettiofemtusen kilogram,

med sextusenåttaliundrafyrtio

kronor;

om totalvikten uppgår till trettiofemtusen

men icke fyrtiotusen kilogram,

med åttatusentvåhundraåttio

kronor; samt

om totalvikten uppgår till fyrtiotusen

kilogram eller mera, med niotusensjuhundratjugu

kronor.

Det åligger-------av skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.

Prop. 1969: 45 | j Förslag

till

Traktorskatteförordning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För registrerad traktor och registrerat motorredskap utgår traktorskatt

enligt denna förordning.

Uttrycken traktor, motorredskap och tjänstevikt används i denna förordning

i samma betydelse som i vägtrafikförordningen den 21 september 1951

(nr 648).

Med allmän väg avses sådan allmän väg, gata eller annan allmän plats,

som är upplåten för allmän samfärdsel.

Med transport på allmän väg avses befordran på sådan väg av gods, som

ej är lastat på traktorn eller motorredskapet. Som transport^ allmän väg

anses dock ej

a) godsbefordran vid passage över allmän väg,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

5

b) befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller

dylikt av redskap, som skall drivas med traktorn eller motorredskapet, eller

drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet,

c) befordran av produkter från eller förnödenheter för lantbruk eller

skogsbruk.

Förordningen gäller ej fordon som skall införas i centralt militärt fordonsregister.

2 §•

Fordon för vilka utgår traktorskatt indelas i två klasser.

Till klass I hör traktor som används för transport på allmän väg (trafiktraktor)

och motorredskap som används på motsvarande sätt.

Som trafiktraktor anses icke traktor vars användning för transport på

allmän väg är begränsad till befordran av produkter från eller förnödenheter

för lantbruk eller skogsbruk.

Till klass II hör annan traktor än trafiktraktor.

3 §.

För fordon som tillhör klass I utgår traktorskatt för helt kalenderår med

200 kronor, om tj änstevikten ej överstiger 1 300 kilogram. Överstiger tjänstevikten

1 300 kilogram, utgår traktorskatt för helt kalenderår med dels

grundavgift om 85 kronor, dels tilläggsavgift. Tilläggsavgiften utgör,

om tj änstevikten ej överstiger 3 000 kilogram, 30 kronor för varje påbörjat

tal av 100 kilogram av tjänstevikten minskad med 900 kilogram,

om tjänstevikten överstiger 3 000 men ej 7 000 kilogram, 630 kronor för

3 000 kilogram av tjänstevikten och 50 kronor för varje påbörjat tal av 100

kilogram av återstående del av tjänstevikten,

om tjänstevikten överstiger 7 000 kilogram, 2 630 kronor för 7 000 kilogram

av tjänstevikten och 90 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram

av återstående del av tjänstevikten.

För traktor som tillhör klass II utgår traktorskatt för helt kalenderår med

200 kronor, om tjänstevikten ej överstiger 2 500 kilogram, och 300 kronor,

om tjänstevikten överstiger 2 500 kilogram.

4 §•

Bestämmelserna i 2—4, 6—14 och 15—18 §§ förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt gäller i tillämpliga delar i fråga om traktorskatt.

Bestämmelserna i 6 § andra stycket och 13 § andra stycket samma

förordning gäller även ändring av traktorns användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969. Traktorskatt utgår

från och med år 1970.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 15 december 1961 om

brännoljeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

följande brännolja.

Skatt skall icke utgå för brännolja,

som uppenbart är avsedd att

förbrukas för annat ändamål än

drift av motor i motorfordon eller i

sådan traktor eller sådant motorredskap

som tillhör klass 1 enligt traktorskatteförordningen.

Med obeskattad —- ----—- — den förvärvats.

Till staten — -— --—

Skatt skall icke utgå för brännolja,

som uppenbart är avsedd att förbrukas

för annat ändamål än drift

av motor i motorfordon.

Begreppet motorfordon har i denna

förordning samma innebörd som

i vägtrafikförordningen, dock att till

motorfordon ej hänföras sådana fordon,

som på grund av stadgande

i 77 § sistnämnda förordning eller

beslut, som i samma författningsrum

avses, icke skolat upptagas och

redovisas i bilregister.

Begreppen motorfordon, traktor

och motorredskap ha i denna förordning

samma innebörd som i vägtrafikförordningen.

Till sådana fordon

hänföras dock ej fordon, som på

grund av stadgande i 77 § sistnämnda

förordning eller beslut, som i

samma författningsrum avses, icke

skolat upptagas och redovisas i bilregister.

Vad som i denna förordning sägs

om motorfordon gäller även sådan

traktor eller sådant motorredskap

som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

7

3) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om gasolskatt

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 29 maj 1964 om gasolskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Till staten skall i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning erläggas

särskild skatt (gasolskatt) för

gasol och annan till tulltaxenummer

27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig

vara, som helt eller till huvudsaklig

del består av gasformiga kolväten

och som användes till drift av motor

i motorfordon.

Vad i------skattepliktig

Begreppet motorfordon har i denna

förordning samma innebörd som

1 vägtrafikförordningen. Bestämmelserna

i förordningen äga dock ej tilllämpning

på annat motorfordon än

sådant som skall upptagas och redovisas

i länsstyrelses bilregister eller

må brukas här i riket enligt interimslicens

eller saluvagnslicens, ej

heller på motorfordon som jämlikt

2 § första eller andra stycket förordningen

om automobilskatt är frikallat

från skatteplikt enligt sistnämnda

förordning.

§•

Till staten skall i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning erläggas

särskild skatt (gasolskatt) för

gasol och annan till tulltaxenummer

27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig

vara, som helt eller till huvudsaklig

del består av gasformiga kolväten

och som användes till drift av motor

i motorfordon eller i sådan traktor

eller sådant motorredskap som tillhör

klass I enligt traktorskatteförordningen.

rara.

Begreppen motorfordon, traktor

och motorredskap ha i denna förordning

samma innebörd som i vägtrafikförordningen.

Vad som i denna förordning sägs

om motorfordon gäller även sådan

traktor eller sådant motorredskap

som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen.

Bestämmelserna i denna förordning

äga ej tillämpning på annat motorfordon

än sådant som skall upptagas

och redovisas i länsstyrelses

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bilregister eller må brukas här i riket

enligt interimslicens eller saluvagnslicens,

ej heller på motorfordon

som jämlikt 2 § första eller andra

stycket förordningen om automobilskatt

är frikallat från skatteplikt

enligt sistnämnda förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.

4) Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 1 § 4 och 6 mom., 6 § 4 mom., 10 § 2 och 3

mom., 11 § 1 mom., 12 § 1 och 3 mom., 13 § 1 och 3 mom., 15 § 1 och 2 mom.,

17 § 1 och 4 mom., 18 § 2 mom., 19 § 1 mom., 21 § 1 och 2 mom., 51 § 1 mom.,

55 § 1 mom. samt 65 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i förordningen skall

införas ett nytt moment, 18 § 4 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

4 m o m. I denna---förstås med

släpfordon: fordon, som är släpfordon: fordon, som är

byggt för koppling till bil eller trak- byggt för koppling till bil, traktor

tor och avsett för person- eller gods- eller motorredskap och avsett för

befordran eller för att uppbära an- person- eller godsbefordran eller för

ordningar för bilens eller traktorns att uppbära anordningar för bilens,

drivande; traktorns eller motorredskapets dri
vande;
efterfordon:

fordon,---med medar;

påhängsvagn: släpvagn, som påhängsvag n: släpvagn, som

är avsedd att genom kopplingsanord- är avsedd att genom kopplingsanordning,

bestående av tapp med vänd- ning, bestående av tapp med vändskiva

eller därmed jämförlig kon- skiva eller därmed jämförlig konstruktion,

förenas med bil eller trak- struktion, förenas med bil, traktor eltor,

och som är så utförd, att dess ler motorredskap, och som är så utunderrede

(chassi) eller karosseri förd, att dess underrede (chassi) eldirekt

vilar på det dragande fordo- ler karosseri direkt vilar på det dranet;

gande fordonet;

s i d v a g n: fordon,---— brådskande tjänsteutövning.

6 mom. I denna---förstås med

axeltryck: den ---hjulaxlar på ett fordon;

1 Omtryckt 1967:856. Senaste lydelse av 10 § 3 mom. se 1968:726.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

9

(Nuvarande lydelse)

bils eller traktors tjänst

e v i k t: sammanlagda vikten av

dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt

skick vid användning av

tyngsta till fordonet hörande karosseri,

dels till fordonet hörande verktyg

och reservhjul ävensom bränsle,

smörjolja och vatten, dels ock föraren

av fordonet;

motorcykels tjänstevikt:

Vid fastställande----— — 7''

Närmare bestämmelser-----

(Föreslagen lydelse)

bils, traktors eller motorredskaps

tjänstevikt: sammanlagda

vikten av dels fordonet i

normalt, fullt driftfärdigt skick vid

användning av tyngsta till fordonet

hörande karosseri, dels till fordonet

hörande verktyg och reservhjul ävensom

bränsle, smörjolja och vatten,

dels ock föraren av fordonet;

-—-—-— eller medar,

kilogram.

- därtill förordnar.

6 §.

4 mom. Släpfordon, som dragés 4 mom. Släpfordon, som dragés

av traktor, skall hava tillfredsstäl- av traktor eller motorredskap, skall

lande kopplingsanordning. hava tillfredsställande kopplingsan
ordning''.

Vid färd-------av dem.

Vad i--— —- -—--föregående stycke.

10

2 mom. Motorfordon, traktorer,

som äro försedda med gummihjul

eller med band, samt släpfordon skola

upptagas och redovisas i bilregister

eller bilreservregister enligt vad i

3 mom. samt 18—20 §§ närmare

stadgas.

Fordon, som---benämnes r

3 m o m. Bilregister föres i löpande

följd i särskilda serier för bilar,

motorcyklar, traktorer och släpfordon.

Fordon skall--— fordonets r <

Länen betecknas sålunda: —---

§•

2 mom. Motordrivna fordon och

släpfordon skola upptagas och redovisas

i bilregister eller bilreservregister

enligt vad i 3 mom. samt 16—

20 §§ närmare stadgas.

eservregistrerat.

3 m o m. Bilregister föres i löpande

följd i särskilda serier för bilar,

för motorcyklar, för traktorer och

motorredskap samt för släpfordon.

För traktor skall i registret angivas,

om den tillhör klass I eller II enligt

traktorskatteförordningen den ...

(nr ...).

gistreringsnummer.

-—--annat fordon.

Fordon, som —- — —

11

1 mom. Motorfordon eller med

gummihjul eller med band försedd

traktor må tagas i bruk endast om

fordonet är registrerat och vederbörligen

försett med skylt, som utvisar

fordonets registreringsnummer (r e
-

§•

1 mom. Motorfordon eller med

gummihjul eller med band försedd

traktor må ej tagas i bruk och motorredskap

må ej användas på sådant

sätt att det enligt traktorskatteförordningen

skall hänföras till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse)

gistreringsskylt). Om sådan

skylt förmäles i 21 § 1 mom.

Släpfordon må dragas av bil endast

om släpfordonet är registrerat

och, på sätt i 21 § 2 mom. e) stadgas,

försett med registreringsnummer.

(Föreslagen lydelse)

klass I, om icke fordonet är registrerat

och vederbörligen försett med

skylt, som utvisar fordonets registreringsnummer

(registreringsskylt).

Om sådan skylt förmäles i

21 § 1 mom.

Släpfordon må ej dragas av bil och

släpvagn må ej dragas av sådan traktor

eller sådant motorredskap som

enligt traktorskatteförordningen tillhör

klass I, om icke släpfordonet är

registrerat och, på sätt i 21 § 2 mom.

e) stadgas, försett med registreringsnummer.

12 §.

1 m o m. Utan hinder — -—- -—2 mom.;

2. att, såvitt angår motorfordon 2. att, såvitt angår motordrivet

eller traktor, fordonet är försett med fordon, fordonet är försett med i ninterimsskylt

enligt bestäm- t e r i in s s k y 11 enligt bestämmelmelserna

i 3 mom. och 21 § 1 mom.; serna i 3 mom. och 21 § 1 mom.;

samt samt

3. att fordonet --------4 mom.

Under 3 —-----—---- vid besiktning.

På reservregistrerat-------eller släpfordon.

3 in o in. Polismyndighet, som ut- 3 in o in. Polismyndighet, som utfärdat

interimslicens för oregistre- färdat interimslicens för oregistrerat

rat fordon, skall tillhandahålla li- fordon, skall tillhandahålla licenscensinnehavaren

interimsskyltar, innehavaren interimsskyltar, för moför

motorfordon två och för traktor torfordon två samt för traktor och

en. motorredskap en.

För varje —■ —--------fyra kronor.

Skylt skall-----interimslicens beviljats.

För skylt —--------tillfalla statsverket.

13 §.

1 m o in. Utan hinder av vad i 11 §

stadgas må den, som yrkesmässigt

driver tillverkning av eller handel

med motorfordon, traktorer eller

släpfordon bruka av honom saluhållet

fordon i fall, som avses i 12 § 1

mom. a—d), eller för demonstration

eller försäljning av fordonet under

förutsättning

1. att han — -—- — — -— ---—

2. att, såvitt angår motorfordon,

traktor eller släpvagn, fordonet är

försett med saluvagnsskylt

enligt bestämmelserna i 3 mom. och

21 § 1 inom.; samt

1 m o m. Utan hinder av vad i 11 §

stadgas må den, som yrkesmässigt

driver tillverkning av eller handel

med motordrivna fordon eller släpfordon,

bruka av honom saluhållet

fordon i fall, som avses i 12 § 1

mom. a—d), eller för demonstration

eller försäljning av fordonet under

förutsättning

— mom. stadgas;

2. att, såvitt angår motordrivet

fordon eller släpvagn, fordonet är

försett med saluvagnsskylt

enligt bestämmelserna i 3 mom. och

21 § 1 inom.; samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

11

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3. i andra-------4 mom

3 m o m. länsstyrelse, som utfärdat

saluvagnslicens, gällande för

motorfordon, traktor eller släpvagn,

skall under nedan angivna villkor

tillhandahålla licensinnehavaren erforderligt

antal saluvagnsskyltar.

För varje motorfordon utlämnas två

skyltar och för varje traktor eller

släpvagn en skylt.

Saluvagnsskylt må — ---under villkor

att, såvitt angår motorfordon el- att

ler släpvagn, saluvagnsskatt blivit

erlagd,

att, såvitt angår motorfordon eller med —---i avgift.

Saluvagnsskylt, utlämnad ----- -— — skyltens utlämnande.

Har saluvagnslicens-----—vederbörande länsstyrelse.

Angående rätt------särskilt stadgas.

3 mom. länsstyrelse, som utfärdat

saluvagnslicens, gällande för motordrivet

fordon eller släpvagn, skall

under nedan angivna villkor tillhandahålla

licensinnehavaren erforderligt

antal saluvagnsskyltar. För varje

motorfordon utlämnas två skyltar

och för varje traktor, motorredskap

eller släpvagn en skylt.

saluvagnsskatt blivit erlagd,

15

1 in o in. Tillverkare här i riket

av motorfordon, traktorer eller släpfordon

eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet

må erhålla tillstånd att få olika

typer av tillverkningen besiktigade

(typbesiktning).

Tillstånd till

—---anses föreligga.

1 m o m. Tillverkare här i riket

av motordrivna fordon eller släpfordon

eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet

må erhålla tillstånd att få olika typer

av tillverkningen besiktigade (t y pbesiktning).

2 m o m. Därest motorfordon,

traktor eller släpfordon enligt intyg,

utfärdat av tillverkare eller generalagent

med tillstånd till typbesiktning,

är i överensstämmelse med typfordon,

som blivit för denne besiktigat

och godkänt, eller företer endast

sådana avvikelser från typfordonet,

vilka äro att hänföra till fordonets

utstyrsel och icke förändra dess beskattningsförhållande,

skall så anses

som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning

den dag intyget

utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,

får icke utfärdas beträffande fordon,

som är eller varit registrerat eller

är eller varit infört i exportvagnsförteckning.

17 §.

2 mom. Därest motordrivet fordon

eller släpfordon enligt intyg, utfärdat

av tillverkare eller generalagent

med tillstånd till typbesikt
-

ning, är i överensstämmelse med typfordon,

som blivit för denne besiktigat

och godkänt, eller företer endast

sådana avvikelser från typfordonet,

vilka äro att hänföra till fordonets

utstyrsel och icke förändra dess beskattningsförhållande,

skall så anses

som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning

den dag intyget

utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,

får icke utfärdas beträffande fordon,

som är eller varit registrerat eller är

eller varit infört i exportvagnsförteckning.

1 mom. Ansökan om---till salu.

Har släpfordon, som förut icke Har motorredskap eller släpfordon

registrerats, tagits i bruk enligt in- tagits i bruk enligt interimslicens och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

terimslicens, skall ansökan om re- har fordonet icke förut registrerats,

gistrering av fordonet göras av äga- skall ansökan om registrering av förren

inom tre veckor från det fordo- donet göras av ägaren inom tre vecnet

togs i bruk. kor från det fordonet togs i bruk.

4 mom. Ansökan om — — — och postadress;

dels, i fråga om traktor, uppgift

om vilken klass fordonet tillhör enligt

traktorskatteförordningen;

dels, i--— —--licensens nummer.

Ansökan skall---—--stadgad avgift.

Om skyldighet att därjämte erläg- Om skyldighet att därjämte erlägga

bilskatt är särskilt stadgat. ga bilskatt eller traktorskatt är sär
skilt

stadgat.

18 §.

2 mom. Ägare av —-----

Anmälan enligt detta moment om

verkställd registreringsbesiktning

skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet

i tre exemplar ävensom

stadgad avgift. Angående skyldighet

att vid sådan anmälan foga bilskatt,

vartill anmält förhållande må

giva anledning, är särskilt stadgat.

- 3 mom.

Anmälan enligt detta moment om

verkställd registreringsbesiktning

skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet

i tre exemplar ävensom

stadgad avgift. Angående skyldighet

att vid sådan anmälan foga bilskatt

eller traktorskatt, vartill anmält förhållande

må giva anledning, är särskilt

stadgat.

Har vid — — —---— om registrering.

Vid anmälan------två exemplar.

4 m o m. Avser ägare av registrerad

traktor, som tillhör klass II enligt

traktorskatteförordningen, att

använda fordonet på sådant sätt att

det kommer att tillhöra klass I, skall

han innan den ändrade användningen

sker anmäla denna till länsstyrelsen

i det län där fordonet är registrerat.

Om skyldighet att vid sådan anmälan

foga traktorskatt är särskilt

stadgat.

19

1 mom. Har ägare av registrerat

motorfordon eller registrerad traktor

för avsikt att under viss tid eller

tills vidare icke bruka fordonet eller

ämnar ägare av registrerat släpfordon

icke vidare låta fordonet dragas

av bil, må anmälan om förhållandet

göras hos länsstyrelsen för fordonets

överförande från bilregistret till bilreservregistret.

Anmälan skall göras

§•

1 m o m. Har ägare av registrerat

motorfordon eller registrerad traktor

för avsikt att under viss tid eller

tills vidare icke bruka fordonet eller

ämnar ägare av registrerat motorredskap

eller registrerat släpfordon

bruka fordonet på sådant sätt att registreringsplikt

icke längre föreligger,

må anmälan om förhållandet

göras hos länsstyrelsen för fordonets

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

överförande från bilregistret till bil
-

skriftligen och åtföljas av stadgad

avgift.

reservregistret. Anmälan skall göras

skriftligen och åtföljas av stadgad

avgift.

21 §.

1 in o m. Registrerings-, interims- 1 m o m. Registrerings-, interims
eller

saluvagnsskylt skall i förekom- eller saluvagnsskylt skall i förekommande

fall vara anbragt på motor- mande fall vara anbragt på motorfordon

såväl framtill som baktill, på fordon såväl framtill som baktill, på

traktor framtill och på släpfordon traktor och motorredskap framtill

baktill. Framtill anbragt skylt skall samt på släpfordon baktill. Fram
vara

väl synlig framifrån och bak- till anbragt skylt skall vara väl syntill

anbragt skylt väl synlig bak- lig framifrån och baktill anbragt

ifrån. skylt väl synlig bakifrån.

På traktor må dock, om det På traktor och motorredskap må

medför avsevärd olägenhet att föra dock, om det medför avsevärd oläskylten

framtill, denna i stället vara genhet att föra skylten framtill, denanbragt

på annan lämplig, utifrån na i stället vara anbragt på annan

lätt synlig plats. lämplig, utifrån lätt synlig plats.

Har till------ — sådan skylt.

Vad i---—---brandväsendets räkning.

Skylt får — — -----kan avläsas.

Närmare bestämmelser------av Konungen.

2 mom. På registrerat---sidvagnen är byggd för godsbefordran,

maximilast;

e) beträffande släpfordon, dels e) beträffande släpfordon, dels

fordonets registreringsnummer, dels fordonets registreringsnummer, dels

ock fordonets tjänstevikt, bredd, fordonets tjänstevikt, bredd, längd

längd och maximilast ävensom det och maximilast, dels ock uppgift

största antal passagerare fordonet är varav framgår till vilken typ av

avsett att föra. dragfordon släpfordonet enligt be
siktntngsinstrument

eller typintyg

får kopplas.

På skylt,--------- eller typintyg.

Registrerat fordon---fordonets identifiering.

51 §.

1 mom. Då fordon---dylik släpvagn.

I stället------är anordnad.

Fordon, som under mörker är uppställt

på väg annorstädes än å parkeringsplats,

skall, såvida tillfredsställande

vägbelysning icke är anordnad,

vara försett med belysningsoch

reflexanordning i enlighet med

vad som är föreskrivet, då fordonet

föres under mörker på väg; dock att

skyltlykta, då sådan finnes, icke be
-

Fordon, som under mörker är uppställt

på väg annorstädes än å parkeringsplats,

skall, såvida tillfredsställande

vägbelysning icke är anordnad,

vara försett med belysningsoch

reflexanordning i enlighet med

vad som är föreskrivet, då fordonet

föres under mörker på väg; dock att

skyltlykta, då sådan finnes, icke be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse)

höver vara tänd och att i stället för

stadgad lykta för sken framåt motsvarande

parkeringslykta får användas.

Å släpfordon eller efterfordon,

som icke är kopplat till bil eller

traktor, skall därutöver finnas belysnings-

eller reflexanordning, som

utsänder eller reflekterar vitt eller

gult ljus framåt.

På fordon får icke------god tid.

(Föreslagen lydelse)

höver vara tänd och att i stället för

stadgad lykta för sken framåt motsvarande

parkeringslykta får användas.

Å släpfordon eller efterfordon,

som icke är kopplat till bil, traktor

eller motorredskap, skall därutöver

finnas belysnings- eller reflexanordning,

som utsänder eller reflekterar

vitt eller gult ljus framåt.

På fordon får under---

icke körriktningsvisare.

55 §.

1 mom. Av bil eller traktor få

icke dragas mer än två för koppling

till bil eller traktor byggda fordon eller

ett fordon av annat slag. Draget

eller dragna fordons bruttovikt eller

sammanlagda bruttovikt får icke

uppgå till mer än två gånger det dragande

fordonets bruttovikt.

Fordon, som

1 m o in. Av bil, traktor eller motorredskap

få icke dragas mer än två

för koppling till bil, traktor eller motorredskap

byggda fordon eller ett

fordon av annat slag. Draget eller

dragna fordons bruttovikt eller sammanlagda

bruttovikt får icke uppgå

till mer än två gånger det dragande

fordonets bruttovikt.

lämpligt sätt.

65 §.

4 m o m. Sökes ej inom föreskriven

tid registrering av motorfordon,

av traktor med gummihjul eller band

eller av släpfordon på sätt i 17 §

stadgas, straffes den felande med

dagsböter.

Underlåter någon,

Om någon,---

4 mom. Sökes ej inom föreskriven

tid registrering av motordrivet

fordon eller släpfordon på sätt i 17 §

stadgas, straffes den felande med

dagsböter.

---femhundra kronor.

----sin skyldighet.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.

2. Fordon, som enligt äldre bestämmelser får brukas utan att det är registrerat

men som skall vara registrerat enligt de nya bestämmelserna, får

brukas till utgången av år 1969 utan hinder av att det ej är registrerat och

försett med föreskrivna skyltar.

3. Den som vid förordningens ikraftträdande äger fordon som avses i

punkt 2 skall söka registrering av fordonet senast den 15 oktober 1969. Bestämmelserna

i vägtrafikförordningen om vad som i övrigt skall iakttagas

vid ansökan om registrering och om påföljd för den som underlåter att söka

registrering eller lämnar oriktig uppgift vid sådan ansökan äger därvid motsvarande

tillämpning.

4. Den som vid förordningens ikraftträdande äger traktor som är registrerad

eller för vilken registrering är sökt skall senast den 1 oktober 1969 anmäla

hos länsstyrelsen i det län där fordonet är registrerat, vilken klass fordonet

tillhör enligt traktorskatteförordningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

15

5. Om någon underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan som avses

i punkt 4 eller vid sådan anmälan lämnar veterligen oriktig uppgift äger

65 § 4 mom. andra och tredje styckena samt 5 mom. första stycket vägtrafikförordningen

motsvarande tillämpning.

Motivering

Beträffande skälen för förslagen hänvisar utskottet till propositionerna.

Motionerna

Yrkanden med anledning av prop. 1969: 10

1) motionerna I: 891 av herr Mattsson m. fl. och II: 1019 av herr Gustafsson

i Stenkyrka m fl.

att riksdagen

a) avslår propositionen

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till ändring av automobilskatteförordningen

så att endast en av flera påhängsvagnar till samma dragfordon

beskattas

2) motionerna I: 893 av herr Eric Peterson m. fl. och II: 1018 av herr

Dahlgren m. fl.

att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen i avvaktan på

bilskatteutredningens förslag

3) motionen 1: 892 av herr Ferdinand Nilsson

att riksdagen

a) avslår propositionen

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att förslag till beskattning av

den tyngre motortrafiken på landsvägar föreläggs riksdagen sedan 1965 års

vägkostnadsutredning och 1965 års bilskatteutredning fullgjort erhållna utredningsuppdrag

som därmed sammanhänger och under beaktande av i motionen

berörda lokaliseringspolitiska problem

4) motionen 1: 894 av herr Österdahl

att riksdagen beslutar att den i propositionen föreslagna höjningen av

fordonsskatten på registrerade släpvagnar inte tillämpas på dylika vagnar

registrerade i Gotlands län (I-registererade)

5) motionen II: 1020 av herr Stridsman m. fl.

a) att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen i avvaktan

på pågående utredningars förslag

b) att riksdagen om yrkandet under a) inte bifalls

1) beslutar att den i propositionen föreslagna skattehöjningen skall uttas

till en tredjedel

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

2) beslutar att fordonsskatt ej skall erläggas för fler släpvagnar per

dragbil än som kan nyttjas på en och samma gång

3) beaktar vad i övrigt i motionen anförts

c) att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig författningstext.

Yrkanden med anledning av prop. 1969: 45

1) motionerna 1:956 av herr Axel Kristiansson m. fl. och II: 1099 av

herr Eliasson i Moholm m. fl.

att riksdagen avslår propositionen till den del den berör beskattning av

annan traktor än trafiktraktor och motorredskap

2) motionerna I: 957 av herr Skagerlund in. fl. och II: 1100 om herr Eriksson

i Arvika m. fl.

att riksdagen beslutar

a) att jordbrukstraktorer ej skall beskattas enligt traktorskatteförordningen
b)

att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

3) motionerna I: 958 av herr Svanström samt II: 1098 av herrar Dahlgren

och Gustafsson i Stenkyrka

att riksdagen beslutar

a) att traktorerna i skattehänseende indelas i tre klasser:

Klass I: traktorer som ej används för transport å väg; skattefria

Klass II: »jordbrukstraktorer»; beskattas efter tjänstevikt med 100, 200

och 300 kr. årligen

Klass III: »trafiktraktorer»; beskattas med hälften av motsvarande fordonsskatt

för lastbil

b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

4) motionerna I: 972 av herrar Gösta Jacobsson och Karl Pettersson samt

II: 1121 av herr Lothigius

att riksdagen fastställer skatten för traktordrivna släpvagnar (påhängsvagnar)

till en fjärdedel av fordonsskatten för andra släpvagnar med motsvarande

tjänstevikt

5) motionerna I: 974 av herr Sundin och II: 1120 av herr Josef son i Arrie

m.fl.

att riksdagen beslutar

a) att andra traktorer än trafiktraktorer, dvs. klass II, uppdelas i tre

tjänsteviktsklasser, nämligen under 2 300 kg, 2 300—3 000 kg samt över

3 000 kg

b) att skatt uttas för traktor i klass II med tjänstevikt under 2 300 kg med

100 kr., mellan 2 300—3 000 kg med 200 kr. och över 3 000 kg med 300 kr.

e) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

6) motionen I: 973 av herr Thorsten Larsson m. fl

att riksdagen beslutar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

17

a) att traktorer monterade med redskap för specialarbeten i jord- och

skogsbruk och med i huvudsak stationär användning befrias från traktorskatt

och från registreringsplikt i enlighet med vad i motionen anförts

b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

7) motionen II: 1101 av herr Sundelin

att släpvagnar för transport av lantbruks- och skogsprodukter beskattas

såsom släpvagn för lastbil

8) motionen II: 1118 av herr Eriksson i Bäckmor a m. fl.

att riksdagen beslutar

a) att en skattefri klass III inrättas i enlighet med den av bilskatteutredningen

definierade klass I för traktorer som — med vissa begränsade undantag

— inte används för transport på allmän väg och med det registreringsförfarande

som i motionen anförts

b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

9) motionen II: 1119 av herrar Jonasson och Börjesson i Glömminge

att riksdagen beslutar

a) att avslå propositionen

b) att — för den händelse nämnda yrkande inte bifalls -—- skatten bestäms

för traktorer i klass II med tjänstevikt understigande 2 500 kg till 100 kr.

och med tjänstevikt däröver till 150 kr.

Motivering

Släpvagnsskatten — prop. 1969: 10

I: 891 och II: 1019

Enligt senast tillgängliga statistik, avseende den 1 januari 1968, finns det

i vårt land 95 404 släpvagnar. Av dessa är 5 216 s. k. semitrailers (påhängsvagnar).

Antalet dragbilar för semitrailers är 3 806. Detta betyder att det

finns 1,36 påhängsvagnar på varje dragfordon. Huvuddelen av dessa har en

totalvikt överstigande 14 ton och kommer sålunda att drabbas av den skärpta

beskattningen. Dragfordonens mindre antal beror på att många lastbilsägare

vill utnyttja dessa maximalt. En vagn under lastning och en under

transport eller lossning är en vanlig modell som i stor utsträckning används

inom gruv- och skogsindustrin. En lastbilsägare som har två påhängsvagnar

till samma dragfordon betalar i dagens läge, om vagnarna har en

totalvikt på 25 ton vardera, 3 600 kronor i släpvagnsskatt. Samme lastbilsägare

kommer efter de föreslagna reglerna få betala inte mindre än 10 800

kronor. Kostnadsökningen blir alltså 7 200 kronor. Det är få branscher som

utan vidare kan bära en sådan kostnadsstegring. En del näringar, som redan

är mycket kostnadstyngda, kommer att ytterligare belastas.

Glesbygdsområdena, som redan har stora transport- och kommunikationsproblem,

kommer att få det ännu svårare. Skogsindustrin kan komma i ett

mycket svårt läge om transportkostnaderna stiger ytterligare. Hela 15 milj.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

kronor av de väntade intäkterna på 40 milj. kronor kommer att falla på

skogsbruket.

Det finns anledning att särskilt uppmärksamma de konsekvenser den

föreslagna skattehöjningen får för gotlandstrafiken. För transporterna till

Gotland används i stor utsträckning semitrailers, och de tidigare nämnda

verkningarna av det föreliggande förslaget beträffande denna fordonskategori

kommer sålunda att leda till kännbara prishöjningar vad avser kostnaderna

för godstransporter till Gotland.

En förändring av släpfordonsbeskattningen bör ta hänsyn till de speciella

problem som uppstår då ett dragfordon används till flera olika påhängsvagnar.

Vägbanan slits endast av ett fordon åt gången, och det borde därför

vara rimligt att skatt betalas endast för ett av släpfordonen. Kungl. Maj :t

bör snarast förelägga riksdagen förslag till sådan ändring av automobilskatteförordningen,

att dubbelbeskattning av flera semitrailers till samma

dragfordon undviks.

I propositionen antyds det önskvärda i att tunga transporter förs över till

andra transportmedel, främst då järnväg. Det är inte helt säkert att resultatet

blir det väntade. Danska, norska och finska åkerifirmor kommer att

utnyttjas för transporter till dessa länder i betydligt större utsträckning än

vad som nu är fallet.

Sedan 1965 arbetar två statliga utredningar med de problem som berörs i

propositionen. Det är dels väglcostnadsutredningen, som har att utreda vägtrafikens

kostnadsansvar, dels bilskatteutredningen, som har att verkställa

en översyn av vägtrafikbeskattningen och därmed sammanhängande problem.

I väntan på att dessa utredningar framlägger sina förslag är det olämpligt

att genomföra så stora skattehöjningar för en speciell grupp vägtrafikanter.

Riksdagen bör därför avslå propositionen.

I: 893 och II: 1018

I propositionen föreslås en höjning av fordonsskatten på tunga släpvagnar.

Höjningen beräknas ge 40 milj. kronor under helt budgetår.

Fordons- och drivmedelsskatterna ger nära 3 miljarder kronor per år, och

för bilismen i dess helhet ökar skatteuttaget inte mer än knappt 1,5 %. Räknat

på lastbilstrafiken blir höjningen ca 5 %, och i det enskilda fallet kan

skatten för de största släpvagnarna bli drygt femdubblad.

I propositionen har inte redovisats uppgifter, som tillfredsställande styrker

skäligheten av skattehöjningen ur vägslitagesynpunkt. Statistik saknas

beträffande släpvagnarnas utnyttjandegrad i förhållande till dragbilarnas

körsträcka. Ingen hänsyn synes ha tagits till att flertalet släpvagnar ej kan

utnyttja den för fordonet tillåtna maximilasten och därmed totalvikten på

grund av bestämmelserna om största tillåtna bruttovikt i 54 § 1 mom. c) VTF.

Inte heller har utretts hur skatten kostnadsmässigt inverkar på näringslivets

olika branscher. Till grund för propositionen ligger således inte någon re
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 19

missbehandlad utredning. Detta får anses vara anmärkningsvärt, då anskaffning

av större lastbilar och släpvagnar med mångårig livslängd innebär betydande

investeringar för enskilda företag och företagare. Kännbara förluster

kan uppstå om vissa fordonskombinationer blir oekonomiska genom en

beskattning, vilken dels beträffande inverkan inte analyserats, dels enligt

förslaget skall genomföras med kort varsel.

Skatteändringarna berör omkring 16 000 släpvagnar. Av dessa används

inemot 5 000 i fjärrtrafik, som därmed får skatteökningar på 12 å 15 milj.

kronor, vilket i stort sett återverkar på konsumtionsvaror. Har med förslaget

avsikten också varit att ernå en trafikpolitisk effekt med godsöverföring

från väg till järnväg torde förändringarna bli små. Glesbygder samt områden

med tids- och turmässigt oförmånliga järnvägsförbindelser, där en

sådan överföring icke sker, kommer därigenom i oförmånligt läge.

Merparten av en ökning av släpvagnsskatten kommer att drabba tunga

men mestadels kortväga transporter. Inemot 15 milj. kronor torde komma

på skogsbrukets transporter av rundvirke. Ytterligare några miljoner kommer

på vidaretransporter av hel- och halvfabrikat inom skogsindustrin såsom

massa, papper, sågade trävaror, fabrikstillverkade huselement m. m.,

där kostnaderna till stor del faller på bostadsproduktionen. De allra största

släpvagnarna, som används sporadiskt för transporter av grävmaskiner och

schakttraktorer, föreslås få en beskattning som i hög grad fördyrar t. ex.

schaktarbeten för egnahemsbebyggelse. Resterande del av de 40 miljonerna

kommer på bl. a. transporter inom gruvindustrin, förnödenheter till men

även produkter från jordbruket samt på transporter av bensin och eldningsoljor.

Släpvagn har kommit att användas i allt större utsträckning och i takt

med näringslivets strävanden att hålla transportkostnaderna så låga som

möjligt. För transportsystem som konstruerats för systematiskt utnyttjande

av en dragbil för 2 eller 3 alternerande kopplade släpvagnar, vilket ofta

är fallet inom skogs- och gruvindustrin, blir skattebelastningen mycket

ogynnsam. Samma blir förhållandet i de trafiksystem (fishy-back, roll onroll

off) som bearbetats för trafikutbytet sjöledes mellan fastlandet och

Gotland och mellan Sverige och Finland, Storbritannien samt Nederländerna.

Fordon i gränsöverskridande trafik, vilka endast delvis utnyttjar vårt

lands vägar men som trots detta måste fullt ut skattas, eftersom gällande

bestämmelser för restitution av fordonsskatt ej medger återbetalning av erlagd

skatt för kortare tid än en kalendermånad, befinner sig redan tidigare

i en besvärlig situation. Även i den inrikes trafik där visst samarbete etablerats

mellan åkerier och SJ i fråga om piggy-back trafik framstår en skatteökning

som oriktig, eftersom endast registrerade och skattade släpvagnar

kan komma till användning.

Fordonsbeskattningen är under översyn. Bilskatteutredningen, tillsatt år

1965, torde komma att behandla släpvagnsbeskattningen på grund av sitt

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

uppdrag och pröva huruvida omfördelningar är befogade fordon och fordonsgrupper

emellan inom inte alltför avlägsen tid. Med hänsyn härtill och

med hänvisning till här förutberörda verkningar bör behandlingen av propositionen

uppskjutas i avvaktan på bilskatteutredningens förslag.

I: 892

Skattehöjningen enligt propositionen avser viss successiv upptrappning

och beräknas för helt år ge 40 milj. kr. Då emellertid de nya skattesatserna

avses gälla fr. o. in. den 1 januari 1970 skulle de i budgeten för 1969/70 ingå

med 20 milj. kr. Beloppets storleksgrad belyses av att före 1968/69 fordonsskatten

beräknats ge 1 000 000 000 kr.

En generell uppräkning av den årliga fordonsskatten skedde med verkan

från och med år 1968. Skattesatserna uppräknades i samband härmed med

hela 50 procent. Redan från denna synpunkt är en ändring 1969 med verkan

från 1 januari 1970 anmärkningsvärd. Det är riktigt att hittills gällande

skattesatser gynnat frakter med släpvagn inklusive påhängsvagn, men detta

torde ha varit myndigheterna välbekant. Lastbilarnas andel i den totala godstransporten

anges för 1961 till något över 40 procent och för 1967 till 52

procent samt har otvivelaktigt under 1968 fortsatt att växa. Det är uppenbart

att myndigheternas avvägning av fordonsbeskattningen har en väsentlig

andel i denna utveckling. De många företagare som nu hotas av skattehöjning

synes ha rätt att begära något mindre ryckighet i beskattningen.

Lastbilarnas godstransporter är för huvudparten av vårt land — för de

vidsträckta glesbygderna — av väsentligt värde. Det gäller utnyttjande av

de tillgångar naturen där ger, det gäller förutsättningarna för en livsduglig

lokalisering av näringslivet dit och det gäller över huvud taget om människor

där skall kunna leva, avyttra resultat av sitt arbete och erhålla förnödenheter

som erfordras för arbete liksom för livsuppehälle. Järnvägarna

reducerar sin service när det gäller mindre järnvägsstationer när de inte helt

enkelt nedläggs. Järnvägar har dessutom aldrig annat än mycket indirekt

tjänat mycket stora delar av vårt land. Här har motorfordonen en uppgift

som inte behöver konkurrera med statens järnvägar. Vad som skapat en viss

konkurrens är framför allt den genom statliga åtgärder tillkomna avvägningen

av vägstandarden. När man utrustar vissa vägar med en standard

som gör den tillåtna belastningen högre, då kommer också den tyngre trafiken

att ta dessa vägar i anspråk. Det är ett ofrånkomligt faktum att den

i propositionen föreslagna skattehöjningen till en mycket stor del kommer

att drabba rundvirkestransporter och långväga transporter av vissa jordbruksprodukter.

I kommunikationsdepartementets »Översikt» (bil. 8) till årets statsverksproposition

sägs bl. a., att särskilda insatser för att upprätthålla en tillfredsställande

trafikförsörjning i områden med svagt trafikunderlag är en betydelsefull

del av den nya trafikpolitiken.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 21

Ej blott bilskatteutredningen utan även vägkostnadsutredningen, som har

att utreda vägtrafikens kostnadsansvar, synes kunna lämna värdefulla bidrag

till bedömande av ett problem som för en aktiv lokaliseringspolitik i

glesbygderna betyder så mycket. Eftersom skattesatserna nyligen justerats

så kraftigt som med 50 procent, och åtminstone två statliga utredningar arbetar

med frågan och mänskligt att döma snart borde vara färdiga, är det

märkligt att förslaget i propositionen nu framförts. Den anförda motiveringen

för att belasta tyngre dragfordon med högre skatt, nämligen bl. a. det

ökade slitage på vägarna som uppkommer vid stigande fordonstyngd, är väl

inte alldeles någon ny upptäckt.

I: 894

Motiveringen för förslaget i propositionen är bl. a. att det vägslitage som

en lastbil utövar jämfört med det slitage som efterföljande släpvagn förorsakar

kan bedömas vara i huvudsak lika, om fordonen har samma vikt.

Eftersom skatten för lastbilar är högre än för släpfordonen så föreslås en

höjning av skatten för släpfordonen. Favorisering av de tyngre släpvagnarna

skulle inte bara vara omotiverad utan också ägnad att snedvrida konkurrensförhållandena

gentemot andra transportmedel. I detta fall torde väl

närmast åsyftas järnvägarna.

I de områden där järnvägar saknas torde dock risk för snedvridning av

konkurrensförhållandena knappast behöva befaras. Ett sådant område utgör

Gotlands län. De lastfordon som användes på Gotland har också en relativt

liten yta för sitt naturliga användningsområde. Medelkörsträckan per

år torde därför bli avsevärt kortare än för de fordon, som kan nyttja hela

det övriga rikets vägnät.

I den mån de gotländska släpfordonen skall nyttjas utanför Gotlands län,

måste de föras över havet med avsevärda kostnader som följd. Fraktkostnaden

på Gotlandsbolagets båtar utgör för närvarande 35 kr. per ton fordonsvikt

mellan Visby och Nynäshamn eller Södertälje och 30 kr. per ton

fordonsvikt mellan Visby och de smålandshamnar, som bolagets fartyg angör.

Om godsets vikt överstiger 10 ton är kostnaden något lägre. Därtill kommer

hamnavgift om sammanlagt 10 kr. per fordon. För godset uttas en motsvarande

hamnavgift på som regel 5 kr. per ton. Om tjänstevikten för släpfordon

som lastar över 11 ton gods beräknas till 6 ton i medeltal kommer

fraktkostnaderna för enkel resa för ett sådant fordon utan last att uppgå

till sammanlagt 220 kr. på de norra linjerna, och på de södra linjerna blir

motsvarande kostnader sammanlagt 190 kr. Därtill kommer fraktkostnaden

för själva lasten och hamnavgifterna. Den sammanlagda kostnaden

för överföring av ett släpfordon och last om 30 ton inklusive hamnavgifter

mellan t. ex. Visby och Nynäshamn enkel tur blir 1 315 kronor. Dessa släpfordon

överförs mellan Gotland och fastlandet som regel fem dagar i veckan

med visst uppehåll under helger. Om man räknar så lågt som med 200

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

överföringar per år skulle de sammanlagda kostnaderna för transport av en

sådan vagn under ett år uppgå till 263 000 kronor. Enbart fraktkostnaderna

för ett tomt släpfordon inklusive hamnavgifter skulle på samma linje uppgå

till 44 000 kronor per år. Kostnaderna på de södra linjerna blir givetvis

något lägre.

Det är sålunda mycket stora kostnader som påläggs lastbilsföretagen för

att deras fordon regelmässigt skall få kontakt med fastlandets omfattande

vägnät och som motsvarande företag med fordon stationerade på fastlandet

inte behöver erlägga för att få möjlighet att nyttja detta omfattande vägnät.

Trots detta får bilar och släpfordon stationerade på Gotland erlägga samma

årliga fordonsskatter som motsvarande fordon hemmahörande i övriga län.

Dessa pålagor medför att lastbilsföretagen måste höja fraktkostnaderna för

de varor som fraktas mellan Gotland och fastlandet i motsvarande omfattning.

Mot den bakgrunden synes det vara inkonsekvent och orättvist att höja

också fordonsskatten på släpfordon i Gotlands län i samma omfattning som

i fastlandslänen.

II: 1020

I propositionen föreslås en höjning av fordonsskatten på tunga släpvagnar.

Höjningen beräknas f. n. inbringa 40 milj. kronor per år. I förhållande

till de totala intäkterna av fordons- och drivmedelsskatterna, ca 3 miljarder

kronor per år, verkar detta belopp inte avskräckande högt. Det rör sig

om knappt 1,5 procent av de nämnda totala intäkterna. Redan vid en jämförelse

med enbart skatterna på lastbilstrafilcen blir dock utfallet väsentligt

annorlunda, nämligen ca 5 procent. Ser man till de transportområden

som särskilt drabbas av den föreslagna skattehöjningen blir utfallet ännu

mera markant. Skogsbrukets virkestransporter torde f. n. bära en fordonsskatt

för släpvagnar på ca 8 milj. kronor per år. Skattehöjningen kan beräknas

öka detta belopp med inemot 15 milj., dvs. med mellan 150 och 200

procent. I det enskilda fallet, slutligen, rör det sig om upp till en femdubbling

av nuvarande skatt på släpvagn.

Om den föreslagna kraftiga höjningen omodifierad genomförs på en gång,

torde inte menliga verkningar kunna undvikas, vare sig i det enskilda fallet

eller ur samhällsekonomisk synpunkt. I många enskilda fall kommer redan

gjorda fordonsanskaffningar att framstå som felkalkyleringar, eftersom man

vid valet av fordonstyp utgått från nu gällande skattesatser. Det måste också

befaras att höjningen — med hänsyn till skatteutformningen i övrigt —■

kommer att motverka samhällsekonomiskt önskvärda rationaliseringar inom

transportväsendet. Sådana ändringar bör vidtas i det framlagda förslaget att

dylika menliga inverkningar kan undvikas.

Det säger sig självt att en höjning av skatten för släpvagn från 1 800

kronor per år till t. ex. 8 000 eller 9 000 kronor väsentligt måste påverka

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 23

de ekonomiska förutsättningarna för redan anskaffade släpvagnar — utan

att man haft någon möjlighet att förutse detta i den kalkylering som legat

till grund för anskaffningen. Särskilt markant framträder detta om man

beaktar att gällande bestämmelser rörande maximilast medför att de tyngre

fordonen kan utnyttjas till fullo endast på en mindre del av vägnätet. Så

länge övre skattegränsen för släpvagnar gått vid 17 ton totalvikt kan en

viss kompensation sägas ha utgått härför. Om den övre gränsen — såsom

föreslagits — dragés vid 40 ton totalvikt, bortfaller denna kompensation.

Här anförda omständigheter talar för att försiktighet iakttas beträffande

den föreslagna höjningens fulla ikraftträdande, så att en övergångs- eller

omställningstid erhålls och de generösare bestämmelser rörande maximilast,

som bör vara att vänta, hinner träda i kraft. Om propositionens behandling

ej kan uppskjutas, bör tredjedelen av den föreslagna höjningen

uttas.

Som ett led i rationaliseringen av transporterna förekommer särskilt inom

skogsbruket och gruvindustrin system som är uppbyggda för två eller tre

släpvagnar (trailers) per dragbil, varvid släpvagnarna utnyttjas en i taget.

Dylika system förekommer också i den internationella trafiken och synes

över huvud taget öka i omfattning. Så länge övre skattegränsen gått vid 17

lön totalvikt har det funnits vissa skäl för en skattebeläggning av samtliga

släpvagnar i dylika fall, trots att de kommit till användning endast en i

taget. Dessa skäl bortfaller med en höjning av övre skattegränsen som nu

föreslås. Vissa ändringar i grunderna för skatteuttaget är därför erforderliga,

om inte en bl. a. samhällsekonomiskt önskvärd rationalisering av transporterna

skall motverkas.

Beskattningen för vägväsendets behov sker emellertid enligt två olika

principer. Fordonsskatten kan sägas vara en årlig avgift, som är betingad

av den s. k. baskostnad fordonstypen kan anses åsamka vägväsendet. Drivmedelsbeskattningen,

vars omfattning för envar av de olika fordonstyperna

är beroende av nyttj andeintensiteten, kan sägas vara betingad av det vägslitage

som uppkommer genom nyttjandet. Det säger sig självt att kombinationen

dragbil—en släpvagn blir intensivare utnyttjad vid alternering med

olika släpvagnar, medan väntetider för släpvagnens (trailerns) lastning/

lossning då kan undvikas. Därmed får också en högre drivmedelsskatt erläggas

för det ökade vägslitage som uppkommer då mer än en släpvagn

hålls för en och samma dragbil. Någon ökad baskostnad kan däremot inte

påvisas i de fall det för dragbilen alternerande användes flera släpvagnar.

Motionärerna föreslår därför att fordonsskatt ej skall utgå för släpvagn utöver

det antal, som av dragbilen i fråga kan utnyttjas på en och samma

gång. Om det i dylika fall till samma dragbil finns släpvagnar i olika skatteklasser,

bör givetvis skatt utgå för den eller de släpvagnar som ligger i högsta

skatteklass.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Traktorskatten — prop. 1969: 45

I: 956 och II: 1099

Beträffande traktorer i klass I finns i princip ingenting att invända mot

en beskattning. Beträffande övriga traktorer införs en beskattning som inte

motiveras av aspekter beträffande konkurrensneutralitet och kostnadsfördelningsansvar.

Jordbrukstraktorerna är knappast i någon mån anskaffade

för enbart vägtransporter. En enligt förslaget genomförd beskattning inverkar

inte på antalet för vägtrafik användbara traktorer, varigenom konkurrensen

med lastbilstrafiken skulle minska. Förslagets innebörd med ökade

fasta kostnader ger snarare anledning att i ökad utsträckning använda

på gården befintlig traktor för vägtransporter.

Trots det ökade traktorbeståndet har jordbruket lämnat från sig en allt

större andel av sina transporter. Ett exempel härpå är mjölktransporterna

som, från att helt ha ombesörjts av jordbruket självt, nu så gott som uteslutande

utförs med bil. Sockerbetstransporterna är ett annat exempel. Det

senaste året utfördes ca 1/3 av dessa transporter med bil. Också beträffande

transporter av slaktdjur, skogsprodukter och förnödenheter, främst fodermedel,

ökar lastbilsandelen. Den sannolika utvecklingen här är en starkt

accelererande ökning. Modern foderhantering kräver s. k. löstransport i

specialbyggda lastbilar.

I propositionen hänvisas till den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. Som

teoretisk konstruktion kan möjligen denna princip anses riktig men den är

inte användbar för praktiskt bruk. Det finns inga beräkningsgrunder med

vilka man säkert kan avgöra olika fordons kostnadsansvar. Skattesatserna

för lantbrukstraktorer är också helt skönsmässigt valda. I varje fall redovisas

inget sifferunderlag rörande lantbrukstraktorernas användning på allmän

väg.

Det mest bärande skälet för att inte beskatta jordbrukstraktorerna ligger

emellertid däri att prissättningen på jordbrukets produkter är underkastad

statlig reglering. Möjlighet till kompensation för den ökade kostnaden om

30—40 milj. kr. årligen finns således inte i samma mån som för andra företagargrupper,

såvida inte denna kostnad beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna.

Anföras må dock att skatten träder i kraft den 1 januari

1970 och att den inte blivit beaktad vid prisöverläggningarna för tiden fram

till den 1 juli 1971. Ett tilläggsbeslut av riksdagen om kompensation till

jordbruket blir således nödvändigt om inte dess utövare under den avtalade

tiden skall få sina inkomster minskade med sammanlagt ca 50 milj.

kronor.

Även om jordbruket får denna kompensation kommer svårigheter att uppstå

med att rättvist fördela densamma. Användningen av traktorerna varierar

mycket starkt med hänsyn till brukningsenheternas storlek och läge

samt med hänsyn till produktionsinriktningen. Anföras kan också att drygt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 25

hälften av traktorerna finns på brukningsdelar under 20 ha. Härav följer

att den föreslagna skatten hårdast drabbar jordbrukarna med de lägsta inkomsterna.

Sammanfattningsvis anförs

1) att jordbruket trots avsaknad av traktorskatt i dag ombesörjer en betydligt

mindre del av jordbrukets transporter än tidigare,

2) att den föreslagna skatten inte bygger på objektiv avvägning, vare sig

gentemot andra trafikalternativ, eller internt inom jordbrukargruppen,

3) att den föreslagna beskattningen inte kan bäras av jordbruket utan

rätt till prismässig kompensation i motsvarande mån.

Då den föreslagna beskattningen därtill endast obetydligt ökar statens inkomster

kan ifrågasättas, om det finns rimlig anledning att vidta det kostnadskrävande

registrerings- och kontrollförfarande som här måste ske. När

skatten ändå slutligt måste bäras av konsumenterna synes det riktigare att

fånga in dessa skatteintäkter via det redan befintliga mervärdeskatteinstrumentet.

I: 957 och II:1100

Frågan om beskattning av traktorer har vid ett flertal tillfällen varit aktuell.

Framlagda förslag har emellertid av olika anledningar fallit. Bland

annat har man ansett, att det saknats tillförlitliga uppgifter om väganvändningen

av traktorer och att detta gjorde det omöjligt att på säkra grunder

utforma en rättvis traktorbeskattning.

Bilskatteutredningen, som fått departementschefens uppdrag att utreda

frågan, har sagt ifrån att rena jordbruks^aktörer ej bör beskattas. Man

har däremot föreslagit att de traktorer som används för transporter av produkter

från och förnödenheter till jordbruket skall hänföras till klass II

och åläggas beskattning. Vidare har föreslagits att traktorer som används

i huvudsak för transportändamål och vilka utgör en direkt konkurrens till

lastbilstransporterna skall skattebeläggas. Om detta förslag, att de till klass

III hänförda traktorerna skall beskattas, råder det inga som helst delade

meningar.

När det gäller beskattningen av jordbrukstraktorer finns starka skäl att

ställa sig tveksam. Flera remissinstanser har också ställt sig tveksamma

till uppdelningen av jordbrukstraktorer i två klasser, varav den ena typen

skulle beskattas. Man har pekat bl. a. på svårigheten av en tillförlitlig kontroll.

Detta har departementschefen tagit som motiv för beskattning av alla

jordbrukstraktorer, ett förslag som enligt motionärernas mening är felaktigt

och ensidigt drabbar jordbruket som näringsgren. Ett sådant förslag

har inte heller förankring i remissvaren.

Motionärerna ansluter sig till de synpunkter, som framförts av några av

remissinstanserna, bl. a. RBF, länsstyrelsen i Värmlands län och Sveriges

industriförbund, vilka helt avstyrker förslaget om beskattning av jordbrukstraktorer.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

I: 958 och II: 1098

I propositionen föreslås traktorskatt för traktorer och för motorredskap

som används för transport på allmänna vägar och gator. Emellertid synes

även traktorer som bevisligen aldrig används för vägtransporter komma att

beskattas, om de är utrustade med gummihjul. I det moderna jordbruket

har det blivit allt vanligare att äldre traktorer behålls på gården såsom reservtraktorer

eller för specialanvändning för lastare, remskivedrift osv. Antalet

sådana reservtraktorer är självfallet svårt att bedöma men torde röra

sig om flera tiotal tusen. Deras nytta och användbarhet vid arbetstoppar

såsom sådd och skörd är mycket stor. I familjejordbruket kan tillgången

till en eller flera sådana reservtraktorer medföra en effektiv möjlighet att

utnyttja tillfällig arbetskraft såsom studerande och anhöriga. Även vid tillfälligt

driftstopp på grund av skada eller reparation av den ordinarie traktorn

kan tillgången av en reservtraktor vara av stor betydelse.

Om alla traktorer skall beläggas med generell årsskatt enligt föreliggande

förslag, sa torde hållandet av reservtraktorer te sig oekonomiskt och komma

att begränsas till nackdel för den moderna jordbruksdriften.

Bilskatteutredningen har i sitt förslag till traktorbeskattning velat undanta

sådana traktorer, som ej används för vägtransport. Utredningsförslaget

på denna punkt är enligt motionärernas bedömning rättvisande och riktigt.

Kontrollsvårigheterna och det administrativa besväret har överdrivits, och

rättvisesynpunkterna måste väga tyngre.

Att trafiktraktorerna hänförs till en särskild klass enligt förslaget i propositionen

är välbetänkt. Övriga traktorer delas enligt motionärernas förslag

i två klasser. Den ena klassen omfattar traktorer som ej används på

väg. Detta styrks årligen genom intyg eller försäkran på heder och samvete.

Den andra klassen omfattar alla övriga traktorer. De tre klasser motionärerna

föreslår skulle sammanfalla med utredningens förslag i 2 §, återgivet

på s. 39 i propositionen.

Jordbrukstraktorerna i klass II bör vidare i skattehänseende ytterligare

differentieras efter tjänstevikt. Denna har självfallet stor betydelse för

transportkapaciteten. De verkliga småtraktorerna kunde därvid komma i

en mer gynnad ställning. Motionärerna föreslår därför att traktorer med

tjänstevikt understigande 2 000 kg får en årlig skatt av 100 kr., traktorer

mellan 2 000 och 2 500 kg 200 kr. och traktorer över 2 500 kg 300 kr.

I: 972 och II: 1121

De framlagda förslagen till beskattning av traktorer har inte kunnat grundas

på kostnadsansvarighetsprincipen utan beskattningen har avvägts efter

schablonartade grunder. Vid utformningen av beskattning på trafiktraktorer

har hänsyn inte tagits till det förhållandet att traktorn endast i relativt

begränsad omfattning framförs på allmän väg. Det synes i och för sig knap
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 27

past föreligga skäl från konkurrenssynpunkt att för trafiktraktorer ha en

hårdare fordonsskatt än den som anses böra gälla för traktorer inom jordbruk

och skogsbruk. Erforderlig differens med hänsyn till utnyttjandet på

allmän väg uppnås genom bränslebeskattningen om denna utformas på så

sätt att den som framför traktor på allmän väg endast får använda beskattat

bränsle. Tyngdpunkten bör rimligen här vila på bränslebeskattningen.

När det gäller beskattningen av släpvagnar, som är avsedda att dras av

trafiktraktorer, kan det ifrågasättas huruvida en hållbar motivering för

det framlagda förslaget kan åberopas. Att sådana släpvagnar över huvud

taget kommit med i bilden torde bero på att den utredning, som föregått

propositionen, av konkurrensskäl ansett sig inte kunna undanta släpvagnar

som används i samband med transporter av lantbruks- och skogsbruksprodukter

på vägsträckor över 20 km. Dessa släpvagnar undantas emellertid

enligt propositionen.

En fordonstyp, som utsatts för en särskilt styvmoderlig behandling, är

traktordumpern. Detta arbetsredskap har i skattehänseende helt jämställts

med trafiktraktorer med obegränsad användning av de allmänna vägarna.

Traktordumpern är primärt ett arbetsredskap, vars tekniska förtjänster består

i dess utomordentliga användbarhet för schaktnings- och tipplatser

i terräng, där markförhållandena gör det svårt för konventionella lastbilar

att ta sig fram. Det är endast sekundärt i anslutning till huvuduppgiften

och för att inbespara omlastningen till annat fordon, som dumpern även

används för transporter på relativt korta avstånd på allmänna vägar. I fråga

om kostnadsbelastningen av vägarna är också att märka att dumpern tack

vare dess breda gummihjul har god bärförmåga och lågt marktryck samt

även med tung last låg vägslitningseffekt. Av redovisade undersökningar

av AB Bolinder-Munktell framgår att endast 34 % av undersökta 1 300

dumprar använder allmän väg för transporter; för denna kategori kan andelen

körning på allmän väg av hela körsträckan antas inskränka sig till

66 %. Detta innebär en faktisk väganvändning å blott inemot 25 % av totalantalet

dumprar, som ingått i undersökningsmaterialet. Angivna procentsiffror

torde vara ganska representativa för dump er användningen av vägarna

över huvud taget. De ger vid handen att dumprarna enligt förslaget

blivit alltför hårt beskattade. Därest förslaget skulle gå oförändrat igenom,

skulle traktordumpern komma att belastas med ett skattemässigt handikapp,

vilket skulle vara ägnat att icke oväsentligt minska användningen av

det i tekniskt hänseende värdefulla arbetsedskap som dumpern utgör.

Icke minst de ovannämnda undersökningarna talar för att för traktordumpern

fastställs en reducerad skattesats enligt särskild schablon. Lämpligen

bör denna schablon få en sådan utformning att för dragfordonet, dvs.

själva traktorn, utgår samma skatt som för trafiktraktorer, dvs. halv lastbilsskatt,

men att för arbetsredskapet fordonsskatten begränsas till en fjärde
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

del av fordonsskatten för en lastbil med motsvarande tjänstevikt. Denna

senare schablon synes böra utsträckas till att gälla för traktordrivna släpvagnar

över huvud taget.

Motionärerna uttalar vidare att det med hänsyn till föreliggande brist på

material för bedömning av frågan om beskattningen av traktordragna släpvagnar

legat närmast till hands att skjuta på frågan till dess bilskatteutredningens

slutbetänkande föreligger. Med hänsyn till de konkurrensförhållanden

som otvivelaktigt föreligger, framställer motionärerna inte något yrkande

av denna innebörd men anför att dagens lösning får ses som ett provisorium.

I: 974 och II: 1120

Frågan om beskattning av traktorer har varit aktuell vid åtskilliga tillfällen

under 1950- och 1960-talen, särskilt med anledning av den ökade användningen

av traktorer också för vägtransporter. Antalet traktorer har

efter hand ökat till 250 000 registrerade fordon, varav 215 000 används

huvudsakligen inom jord- och skogsbruk.

Vid en tillämpning av den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen kan knappast

traktorer undandras beskattning, i synnerhet inte om de används i ett

med lastbilar jämförbart transportarbete. Det är emellertid svårt att få en

rättvist utformad beskattning av traktorer, eftersom dessa används i så vitt

skilda uppgifter. Övervägande skäl talar för en viss klassificering efter användning.

Mot bakgrund av det osäkra underlaget för fördelning av vägkostnadsansvaret

på olika trafikgrenar och eftersom traktorerna i första

hand används inom jord- och skogsbruket och det stora flertalet endast

mycket sporadiskt för vägtransporter, är det rimligt att använda en schablonmetod

som så långt möjligt tar hänsyn till dessa faktorer.

Eftersom det föreligger icke obetydliga skillnader mellan olika fordons

vägslitage beroende på fordonets vikt, bör en differentiering eftersträvas

på grundval av detta kriterium. I propositionen har för de s. k. jordbrukstraktorerna

föreslagits två tjänsteviktsklasser. Denna differentiering är

otillräcklig, varför en utökning med en klass förordas. Därmed får man

bättre förutsättningar att uppnå största möjliga rättvisa inom ramen för

den föreslagna schablonmetoden än vid en uppdelning efter andra och mer

svårkontrollerade grunder än fordonets vikt. Med de i motionerna föreslagna

tjänsteviktsgränserna synes man också kunna undvika orättvisor

mellan olika traktormodeller med olika tjänstevikt men samma motorstyrka.

I: 973

1 och med att kostnadsansvarighetsprincipen, så som skett i propositionen,

uppges till förmån för en schablonmetod, får detta inte innebära, att

man suddar ut gränsen mellan fordon som framförs på väg och fordon som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 29

aldrig utför vägtransporter. Med hänsyn till att traktorer, som är försedda

med järnhjul eller annat hårt material mycket sällan framförs på allmänna

vägar och gator, så görs undantag för dessa. Skatteplikten kommer dock

att gälla alla traktorer som måste registreras, dvs. sådana försedda med

gummihjul eller band.

Den av departementschefen förordade gränsdragningen mellan skattepliktiga

och icke skattepliktiga traktorer, sonx alltså sammanfaller med

registreringspliktsgränsen, synes mera betingad av praktiska skäl än av

hänsyn till kostnadsansvarighetsprincipen.

Vid högmekaniserade rationella jordbruk har mer och mer vissa specialredskap

tagits i bruk. Dessa monteras ofta på en äldre gummihjulstraktor,

eftersom denna i en sådan funktion ger ett bättre utbyte än vid en försäljning.

Eftersom dessa äldre traktorer inte representerar något större kapital,

kan de med fördel apteras med redskap för vissa specialuppgifter och används

då endast för detta ändamål. Därigenom vinner man också att monteringskostnader

och låsning av modernare och mera användbara traktorer

undviks vid upprepade tillfällen. Sålunda monteras numera enmansbetjänade

radhackor direkt på traktorn. Lastanordningar för användning vid

utgödsling eller nära fodertransporter är ofta förekommande. På samma

sätt används ofta en äldre traktor med remskiva stationär som alternativ

till en elmotor. De uppräknade exemplen på användning av äldre traktorer

ger anledning tro, att hjulbeläggningen är en mycket osäker gränslinje,

när det gäller att avgöra om traktorer används för vägtransporter eller ej.

Uppenbarligen skulle beskattning av traktorer som i huvudsak används

stationärt stämma mycket dåligt överens med kostnadsansvarighetsprincipen.

Här gäller det inte längre att fastställa omfattningen av fordonets kostnadsansvar,

utan att konstatera om kostnadsansvaret över huvud taget föreligger

eller ej. En beskattning skulle dessutom i många fall innebära, att

den årliga skattesatsen översteg dessa äldre traktorers reella användningsvärde

och därmed ofta omöjliggöra deras utnyttjande. För att undanröja

traktorbeskattningens negativa konsekvenser i nämnda fall bör traktorer,

som är monterade för i huvudsak stationär användning med redskap för

specialarbeten i jord- eller skogsbruk och således ej framförs på väg, befrias

från skatt och medges dispens från registrering. Genom registreringsdispens

för sådan traktor kan eventuellt missbruk lätt kontrolleras, eftersom

den icke registerskyltade traktorn lätt skulle upptäckas vid användning

för transport på väg.

II: 1101

I propositionen föreslås att traktor vid befordran av produkter från eller

förnödenheter för lantbruk eller skogsbruk skall tillhöra klass II.

För transporter av lantbruks- och skogsprodukter finns i trafik fordonskombinationer

bestående av dragbil med påhängsvagn jämte tillkopplad

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

släpvagn. Dragbilen är därvid registrerad som traktor. Dessa ekipage kan

enligt 54 § vid 10/16 tons axel/boggitryck ha en bruttovikt av omkring 50

ton. Det finns anledning att anta att föreslagen lydelse av traktorskatteförordningen

främjar nämnda transportsätt, vilket kommer att innebära en

väsentlig ökning av transporterna med ifrågavarande långa och tunga fordonskombinationer.

För närvarande används dessa fordonskombinationer på upp till 10 mils

transportavstånd.

Då körhastigheten är begränsad till max. 30 km/tim. kan, vid speciellt

omkörningar av andra fordon, uppstå ökade trafiksäkerhetsrisker för andra

godsslag. I förhållande till övriga traktorkombinationer är skillnaden i beskattning

väsentlig, eftersom varken påhängs- eller släpvagnar beskattas.

II: 1118

I propositionen föreslås i princip generell skatteplikt för vissa traktorer

från 1 januari 1970, och gränsen mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga

traktorer sammanfaller med den mellan registreringspliktiga och ej

registreringspliktiga traktorer.

Detta kan möjligen vara en från kontrollsynpunkt underlättande gränsdragning,

men den överensstämmer inte med de olika traktorernas utnyttjande

av vägnätet. Man har alltså i realiteten gjort avsteg från principerna

i 1963 års trafikbeslut. Det är helt klart, att åtskilliga traktorer med gummihjul

ej används på de allmänna vägarna. Det gäller dels de traktorer, som

används helt och hållet i jordbruksdriften, och dels traktorer, som används

i huvudsak stationärt för vissa specialuppgifter och på vilka monterats redskap

av olika slag. Dessa senare traktorer är ofta av äldre modell och saknar

ofta alternativ användning.

Det bör vara möjligt att åstadkomma en mera rättvis gränsdragning mellan

de traktorer som använder de allmänna vägarna och de som inte gör det

än vad propositionen innebär. För att kostnadsansvarighetsprincipen skall

ha någon egentlig mening, måste den gränsdragningen upprätthållas också

när det gäller beskattningen av traktorer. Därför synes utredningens klass I

böra bibehållas — omnumrerad till klass III för att få överensstämmelse

med propositionen. Till denna bör således hänföras traktorer, som inte används

för transport på allmän väg eller vars användning för sådan transport

är begränsad till antingen passage av allmän väg eller färd till eller från

arbetsplats, försäljningsställe e. d. för transport av redskap, som skall drivas

med traktorn, eller av drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet.

Dessa traktorer, liksom till dem kopplade släpvagnar, föreslås fria från

fordonsskatt och brännoljeskatt i enlighet med bilskatteutredningens förslag.

De kontrollproblem som åberopats som skäl för generell skatteplikt för

registreringspliktiga traktorer bör kunna lösas genom att fordon i den ovan

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

föreslagna klass III skyltas på ett avvikande sätt vid registreringen. Någon

omfattande ökning av de administrativa olägenheterna i förhållande till den

föreslagna tvåklassindelningen kan därigenom knappast uppkomma.

II: 1119

Genom införandet av traktorskatt uppstår många tekniska problem, om

man därigenom vill söka uppnå största möjliga rättvisa och samtidigt följa

principerna för den statliga trafikpolitiken. I propositionen har dessa svårigheter

kringgåtts genom ett schablonförslag, som knappast har den flexibilitet

som krävs för att skatten skall komma att uttas från dem som i första

hand förorsakar det allmänna ökade kostnader för vägnätet.

En avgörande invändning är vidare, att några utredningar om vad som

är olika trafikgrenars kostnadsansvar inte föreligger. Det är således knappast

möjligt att ställa traktorbeskattningen i relation till någon annan redan

gällande fordonsbeskattning. Den grupp traktorer som används för vägtransporter

av samma typ som lastbilar är utan tvekan den kategori, som

i första hand bör bli beskattad, men det är svårt att även här finna den rätta

avvägningen av skattens storlek.

Särskilt besvärande är den nya skatten för jord- och skogsbruk. Dels är det

fråga om en ny kostnad för jordbruksnäringen, som kan beräknas få betala

30 å 40 miljoner kronor årligen. Resultatet blir att jordbrukarna får en med

motsvarande belopp sänkt inkomst eller också att den nya skatten slår igenom

i produktpriserna genom tilläggsavtal för jordbruket. Inget av alternativen

kan vara eftersträvansvärt, i synnerhet inte när risk finns att skatten

kommer att drabba särskilt de jordbrukare, som har de lägsta inkomsterna.

Någon garanti att just dessa kommer att kompenseras genom ett tilläggsavtal

finns inte.

I första hand föreslår motionärerna mot denna bakgrund att propositionen

avslås. Om detta förslag ej skulle bifallas föreslås sänkning av skatteuttaget

i klass II till 100 kr. för de traktorer vars tjänstevikt understiger 2 500 kg

och 150 kr. över denna vikt.

Inkomna skrivelser

Till utskottet har inkommit skrivelser från A-betong AB, AB Stränebetong,

Betongvaruindustrins riksförbund, A. Z. Sellbergs AB och Näringslivets

trafikdelegation med anledning av prop. 1969: 10 och från Sveriges

Tivoliägarförening med anledning av prop. 1969:45. Då Näringslivets trafikdelegation

företräder i stort sett hela näringslivet och organisationen kan

sägas sammanfatta de olika invändningarna mot prop. 1969: 10, fogas skrivelsen

från delegationen vid detta betänkande såsom bilaga A.

Som bilaga B fogas vid betänkandet en av byrådirektören F. T. Grahn,

expert i bilskatteutredningen, för utskottets räkning upprättad promemoria

angående överbeskattningen av påhängsvagnar i jämförelse med övriga

släpvagnar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Utskottets yttrande

Vägtrafikbeskattningen är ett i viss män eftersatt beskattningsområde.

Detta förhållande har sin grund i att det komplicerade regelsystem som

successivt utbyggts betingats dels av ekonomiska överväganden, dels av den

tekniska utvecklingen. Det torde inte kunna bestridas att det långvariga utredningsarbete

som föregick 1963 års trafikpolitiska beslut bidragit till att

försena många i och för sig önskvärda beskattningsreformer. Genom detta

beslut antogs vissa trafikpolitiska riktlinjer, som bl. a. innebär att varje

trafikgren skall svara för de kostnader den förorsakar det allmänna. Huvudprinciperna

för vägtrafikbeskattningen kan följaktligen anses fastslagna

men inte den praktiska utformningen varför ytterligare utredning av beskattningen

blivit erforderlig.

Den nu pågående bilskatteutredningen har fått ett komplicerat och tidskrävande

uppdrag som inte kan väntas resultera i några mera betydande

reformer förrän omkring mitten av 1970-talet. Utredningen har emellertid

avgivit delbetänkanden rörande dels frågan om restitution av skatt på bensin

som använts för drift av motorsågar, vilket betänkande resulterade i lagstiftning

vid 1968 års vårriksdag, dels frågan om traktorbeskattning, vilket

ligger till grund för den i detta betänkande behandlade propositionen 1969:

45. I sitt sistnämnda betänkande har utredningen redovisat principiella synpunkter

på vägtrafikbeskattningen.

Den andra frågan som utskottet behandlar i detta betänkande gäller det

i prop. 1969: 10 framlagda förslaget om en höjd beskattning av tyngre släpvagnar.

Detta förslag kan närmast betecknas som ett fullföljande av redan

beslutade principer för lastfordonens beskattning. De nu gällande skattesatserna

innebär att de tyngre släpvagnarna blivit skattemässigt favoriserade.

Utskottet behandlar dessa frågor i ett sammanhang inte bara på grund av

att de har gemensam anknytning till vägtrafikbeskattningen utan också därför

att förslaget om traktorbeskattning direkt påverkas av släpvagnsbeskattningen.

Släpvagn till s. k. trafiktraktor föreslås nämligen bli beskattad på

samma sätt som släpvagn till lastbil medan skatten för en sådan traktor

föreslås utgöra hälften av fordonsskatten för en motsvarande lastbil. I övrigt

innebär förslaget om traktorskatt i huvudsak att traktorer inom jordbruk

och skogsbruk får en schabloniserad skatt som avses utgå med 200 kr.

per år för mindre traktorer och med 300 kr. för de tyngre traktorerna.

I motioner och i skrivelser till utskottet med anledning av propositionen

om släpvagnsskatten yrkas att behandlingen av ärendet skall anstå till dess

slutlig ställning tagits till bilskatteutredningens överväganden rörande vägtrafikbeskattningens

framtida utformning. Yrkandena motiveras dels med

att ärendet inte varit föremål för remissbehandling, dels med hänvisning till

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 33

vissa effekter som anses missgynna särskilda typer av släpvagnar eller släpvagnar

som används under särskilda förutsättningar. Vid behandlingen i

utskottet har även yrkats uppskov till höstriksdagen för att möjliggöra ytterligare

utredning.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet understryka det nära sambandet

mellan släpvagnsskatten och förslaget till traktorskatt. Även om det

förekommer yrkanden om avslag på vissa delar av förslaget om traktorbeskattning

tycks i stort sett råda enighet om det skäliga i att beskatta s. k.

trafiktraktorer, och förslaget bör med hänsyn härtill och till det förhållandet

att registrering av traktorerna utgör en av grunderna för beskattningen

träda i kraft redan den 1 september 1969. Av bl. a. detta skäl får det anses

olämpligt att skjuta ställningstagandet till frågorna till höstriksdagen. Med

hänsyn till vad utskottet ovan anfört beträffande tidsplanerna för bilskatteutredningens

arbete lär det inte heller vara möjligt att grundlagsenligt uppskjuta

behandlingen av propositionen 1969: 10 till dess bilskatteutredningens

förslag föreligger. Helt bortsett från dessa mera formella synpunkter

på ärendenas behandling finner utskottet att avgörande sakskäl talar för att

skatt enligt de framlagda förslagen utgår från och med instundande årsskifte.

Ett uppskov till tid därefter bör på grund av beskattningens konstruktion

avse minst ett helt kalenderår. Även om utskottet har förståelse för att

man i många fall anser sig böra avvakta resultatet av en pågående utredning

vill utskottet samtidigt understryka att statsmakterna trots pågående utredning

självfallet måste ha möjlighet att korrigera uppenbara brister i lagstiftningen,

särskilt när de som i förevarande fall kan väntas medföra snedvridningar

av konkurrensförhållandena. Det är uppenbart att de nuvarande

beskattningsreglerna för släpvagnar på ett icke avsett sätt gynnar transporter

med tunga släpvagnar, vilket medför snedvridningar inte bara inom biltransportsektorn

utan även i förhållande till andra transportmedel. Detsamma

gäller traktorerna, som i många fall konkurrerar med bl. a. lastbilarna

genom att traktortransporter inte belastas med vägtrafikskatter. Det kan

uppenbarligen inte vara rimligt att skatten på en lastbil med viss kapacitet

skall vara dubbelt så hög som skatten på en släpvagn med samma lastförmåga.

Den omständigheten att man med visst fog kan göra gällande att förslag

om skärpt släpvagnsskatt borde ha framlagts långt tidigare kan inte

gärna åberopas till stöd för ytterligare uppskov. Inte heller bör de invändningar

som nu framförts beträffande förslaget om traktorskatt få försena en

sedan länge efterlyst beskattning av dessa fordon. Utskottet finner det därför

angeläget att dessa missförhållanden snarast rättas till för att förebygga

ytterligare investeringar med utgångspunkt från nuvarande bestämmelser.

Ett uppskov med dessa frågor skulle vidare innebära en inte oväsentlig

försvagning av budgeten för nästa budgetår, då båda dessa åtgärder beräknas

medföra en bruttoökning av inkomsterna med ca 80 miljoner kr. för

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

helt budgetår. Utskottet finner således att såväl den skärpta släpvagnsskatten

som traktorskatten bör tas ut från och med år 1970.

Med anledning av de synpunkter som framförts beträffande vissa ogynnsamma

effekter av förslaget om höjd släpvagnsskatt kan utskottet medge,

att det finns anledning anta att propositionen på vissa punkter kanske hade

fått en annan utformning, om den byggt på ett i vanlig ordning remissbehandlat

förslag. Genom att utskottet uppskjutit behandlingen av propositionen

i avvaktan på förslaget om traktorbeskattning har emellertid de berörda

parterna fått en möjlighet, som de även i viss utsträckning utnyttjat,

att till utskottet framföra sina synpunkter på släpvagnsbeskattningen. Utskottet

kommer också att på grundval av de yrkanden som förtjänar särskilt

beaktande förorda möjligheter till jämkningar i sådana fall då konsekvenserna

av förslaget inte kan anses godtagbara. Flertalet av de erinringar

som lramförts mot den höjda beskattningen av släpvagnar har sammanfattats

i en från Näringslivets trafikdelegation till utskottet överlämnad skrivelse,

vilken återges som bilaga till betänkandet. Delegationen påtalar bl. a.

att påhängsvagnar för närvarande är föremål för viss överbeskattning. De

väsentligaste invändningarna riktar sig emellertid mot att de nya skattebeloppen

för tyngre släpvagnar kommer att särskilt hårt drabba släpvagnar

med betydligt lägre utnyttjandegrad än vad som vanligen förekommer. Som

exempel har anförts den typ av specialbyggda påhängsvagnar som används

för transport av grävskopor. Eftersom sådana vagnar blir stående under de

tider grävskopan utför sitt arbete anses den fordonsskatt som skall erläggas

enligt förslaget orimligt hög i förhållande till skattebelastningen per mil för

övriga mera intensivt utnyttjade släpvagnar. Liknande synpunkter har från

betongindustrin anförts i fråga om specialvagnar för betongelement och från

skogsbruket beträffande transportsystem, som innebär att ett dragfordon

betjänar flera släpvagnar och där således alltid viss del av släpvagnsparken

är stillastående. Samma skäl åberopas i fråga om påhängsvagnar som till

väsentlig del transporteras på järnväg eller på båt, såsom vid trafik till och

från Gotland. Gemensamt för dessa invändningar är alltså att släpvagnarna på

grund av olika omständigheter utnyttjas i lägre grad än vad som eljest förekommer.

Då skatten i första hand föreslås anpassad med hänsyn till släpvagnarnas

vägkosInadsansvar måste dessa invändningar tillmätas vikt. Samtidigt

bör emellertid observeras att förekomsten av dessa avvikelser från den

gängse användningsgraden inte på något sätt rubbar huvudprinciperna för

fordonsskatten. Det kan inte vara rimligt att med åberopande av sådana omständigheter

införa en lägre progression för släpvagnarna än vad som gäller

för lastbilarna. En dylik åtgärd skulle ofrånkomligen konservera den nuvarande

snedvridningen utan att därför undanröja verkningarna för de kategorier

som motionärer och företrädare för näringslivet ansett särskilt missgynnade

genom förslaget i propositionen. Det torde inte heller vara möjligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 35

att tillgodose alla dessa önskemål genom att i skatteförfattningen införa undantag

för vissa kategorier av fordon.

Den enda tekniskt tillfredsställande lösningen av dessa problem på längre

sikt är att beskattningen görs direkt beroende av den vägsträcka som lastfordonet

tillryggalagt, alltså en väglängdsskatt differentierad med hänsyn

till totalvikten. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att vid en

mera genomgripande reform av vägtrafikbeskattningen alla ansträngningar

görs för att anknyta beskattningen till det faktiska utnyttjandet av vägnätet

även om en dylik åtgärd skulle vara förenad med vissa kostnader. Som bilskatteutredningen

framhållit skulle en sådan skatteform eliminera inte bara

problemen med fordonsskatten utan också de inte obetydliga kontrollsvårigheter

som f. n. är förenade med brännolj ebeskattningen. Det bör även understrykas

att man med ett sådant skattesystem har möjligheter att anpassa

beskattningen till den tekniska utvecklingen, som snabbt kan göra de nuvarande

beskattningsf orm erna inaktuella genom utnyttjande av nya energikällor

in. m. Bilskatteutredningen undersöker därför f. n. möjligheterna att

skapa tekniska förutsättningar för en från bl. a. kontrollsynpunkt tillfredsställande

kilometerbeskattning.

I avvaktan på en mera omfattande reform av vägtrafikbeskattningen vill

utskottet förorda att de ovan angivna släpvagnskategorierna, som vid en

konsekvent utbyggnad av släpvagnsbeskattningen skulle drabbas av en i förhållande

till transportutnyttjandet oskälig beskattning, kommer i åtnjutande

av vissa skattelättnader. Utskottet har övervägt olika lösningar och därvid

funnit att dispensregler avseende de genom förslaget i propositionen tillkommande

nya skatteklasserna bör kunna intas i övergångsbestämmelserna

till författningsförslaget. Härigenom skulle man tekniskt sett vinna den fördelen

att administrationen inte belastas med andra dispensansökningar än

de som aktualiseras av det här behandlade författningsförslaget. Möjligheter

skulle således inte öppnas till nedsättning under nuvarande högsta skattebelopp.

Särskilda skäl torde nämligen inte föreligga att nedsätta skatten

under dessa gränser då de befintliga släpvagnarna anskaffats i medvetande

om de nu gällande bestämmelserna.

De avsedda dispensbestämmelserna bör enligt utskottets mening utformas

så att Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer •— med

sådan myndighet avses i första hand länsstyrelserna — om synnerliga skäl

föreligger äger nedsätta skatt som skall utgå enligt de nya bestämmelserna i

prop. 1969: 10. Nedsättningen skall kunna avse att skatten antingen reduceras

i förväg eller restitueras i efterhand. Som grund för nedsättningen bör

gälla att sökanden på lämpligt sätt styrker att en släpvagn endast använts

eller kommer att användas i förhållandevis obetydlig omfattning jämfört

med den normala användningen av sådana fordon. Från vissa branscher har

uppgivits att den normala användningen skulle ligga på en körsträcka av ca

3f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt Nr 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

10 000 mil per år. Med utgångspunkt från denna uppgift synes nedsättning

kunna komma i fråga om körningen inte överstiger 3 000 mil årligen. Härigenom

torde de mest angelägna önskemålen från näringslivets sida bli tillgodosedda.

1 fråga om bevisningen rörande fordonens användning kan givetvis vissa

svårigheter uppkomma. Hänsyn måste självfallet tas till omständigheterna

i de enskilda fallen. När det gäller den typ av underutnyttjande av släpvagnar

som beror på att samma dragfordon betjänar flera släpvagnar bör nedsättningen

kunna gälla hela gruppen utan hänsyn till den enskilda släpvagnens

årliga körsträcka. I den mån släpvagnarnas utnyttjande ligger till

grund för ersättning för utfört transportarbete bör i skälig omfattning

uppgifter som godtas av respektive parter kunna tillerkännas bevisvärde,

om omständigheterna inte talar däremot. En annan möjlighet som bör kunna

stå till buds för att styrka användningens omfattning är att den skattskyldige

får rättighet att på egen bekostnad installera väglängdmätare, som

kan plomberas och avläsas på lämpligt sätt. I syfte att undersöka möjligheterna

att införa en kilometerbeskattning har bilskatteutredningen föranstaltat

om visst utvecklingsarbete i fråga om väglängdsmätare. Om man vill

utföra mera omfattande praktiska prov med nykonstruerade mätare synes

en försöksverksamhet med fördel kunna ske just i fråga om de här avsedda

dispensfallen.

Vad slutligen gäller storleken av nedsättningen bör den lämpligen graderas

med hänsyn till den årliga körsträckan genom en nedsättning med visst

belopp per intervall om viss våglängd. Detaljerna i förslaget bör utformas

av Kungl. Maj :t efter samråd med de närmast berörda organisationerna och

länsstyrelserna. Utskottet vill vidare understryka att de föreslagna bestämmelserna

givetvis måste anses vara av rent provisorisk karaktär i avvaktan

på resultatet av bilskatteutredningens överväganden.

Beträffande överbeskattningen av påhängsvagnar har utskottet inte föreslagit

några jämkningar. Dessa beskattningseffekter belyses närmare i en

promemoria, som utarbetats av en av bilskatteutredningens experter och

som fogas som bilaga till detta betänkande. Härav framgår att en överbeskattning

av dessa fordon är för handen redan i nu gällande beskattning

och den minskar procentuellt sett vid den föreslagna progressiva utbyggnaden

av skatteskalan. Problem av denna art bör enligt utskottets mening

därför inte tas upp till prövning med anledning av de föreliggande förslagen

utan lösas i sitt större sammanhang. Frågan berör vissa av de grundläggande

bestämmelserna i vägtrafikförordningen rörande viktbestämningen

av fordon och påkallar därför ytterligare överväganden från bilskatteutredningens

sida.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 881 och II: 1019, I: 893 och II: 1018, motionen I: 892 och motionen II: 1020

i vad de innehåller yrkanden om avslag på eller uppskov med behandlingen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

37

av propositionen 1969: 10. I dessa motioner och i skrivelser framställda

yrkanden om ytterligare utredning eller ändrade beskattningsregler anser

utskottet besvarade eller tillgodosedda genom vad utskottet ovan uttalat och

förordat. Även det i motionen I: 892 framställda yrkandet om undantag

från den höjda släpvagnsskatten för gotlandsregistrerade släpvagnar torde

i viss mån bli tillgodosett om de angivna förutsättningarna för nedsättning

av skatten är för handen.

Bestämmelserna om beskattningen av släpvagnar är meddelade i förordningen

om automobilskatt. Utskottet vill i samband med de här behandlade

ändringarna i denna förordning också förorda ett förtydligande i förordningens

18 §, som bl. a. innehåller en fullmakt för Kungl. Maj :t att fastställa

s. k. dagskatt för utländska motorfordon. Med stöd av detta bemyndigande

har Kungl. Maj :t genom kungörelsen den 4 maj 1934 om skatt å

motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts (SFS

1934: 122), förordnat att sådan skatt skall utgå för vissa andra motorfordon

än motorcykel eller personbil med 6 kr. och för vissa tyngre släpvagnar med

5 kr. för varje påbörjad dag. För att ingen tvekan skall råda om att bemyndigandet

också skall gälla släpvagnar förordar utskottet en ändring av författningstexten

på sätt framgår av utskottets hemställan.

Svårigheterna att utforma en tillfredsställande beskattning av traktorer

sammanhänger självfallet med att traktorn endast mera sällan är avsedd

för vägtrafik men ändå i viss omfattning trafikerar vägarna. Invändningarna

mot en traktorskatt kommer därför främst från företrädare för jordoch

skogsbruket, och det nu framlagda förslaget har framkallat inte oväntade

reaktioner bland företrädare för dessa näringar, eftersom vissa av deras

organisationer ställt sig avvisande till utredningens förslag beträffande beskattning

av andra traktorer än trafiktraktorer. Följaktligen har åtskilliga

motionsyrkanden framförts om avslag på förslaget i propositionen att beskatta

även andra traktorer än trafiktraktorer, om ytterligare differentiering

av skatten, om undantag för s. k. reservtraktorer m. m.

Som tidigare nämnts innebär förslaget om traktorskatt att traktor, som

används för transport på allmän väg av andra varor än vissa lantbruks- och

skogsbruksprodukter, skall beskattas som trafiktraktor (klass I). För dessa

traktorer föreslås skatten till hälften av den skatt som nu utgår på lastbil

med motsvarande tjänstevikt. Släpvagn, som kopplas till sådan traktor, skall

beskattas på samma sätt som släpvagn till bil. För brännolja som används

för drift av trafiktraktor skall brännoljeskatt utgå. I denna del har förslaget

i stort sett endast mött invändningar beträffande vissa särskilda traktortyper,

nämligen s. k. traktordumprar.

För flertalet traktorer inom jordbruket och skogsbruket, dvs. för traktorer

med tjänstevikt som inte överstiger 2 500 kg, föreslås en årlig skatt på

200 kr. För större traktor skall enligt förslaget skatt utgå med 300 kr. (Dessa

skattesatser gäller klass II). Brännoljeskatt föreslås inte utgå för olja som

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

används för drift av sådan traktor. För bensindrivna jordbrnkstraktörer

föreslås en höjning av nu utgående restitutionsbelopp, så att restitutionen

skall täcka också den del av förbrukningen, som anses hänförlig till traktorns

användning på allmän väg.

Utskottet har vid sin bedömning av dessa frågor funnit att det bör vara

av större värde för jordbruket att kollektivt få betala en låg skatt, som ger

samtliga jordbrukstraktorer tillträde till allmän väg, än att införa en mera

differentierad beskattning med olika skatteklasser och undantag för vissa

traktorer. Vill man göra en kostnadsjämförelse och försöka uppskatta vad

jordbruket borde få betala för att utnyttja vägarna för sina traktorer är det

svårt att få några exakta jämförelsepunkter. Utgår man emellertid från att

den genomsnittliga brännoljeförbrukningen ligger närmare 2 000 liter per

år och traktor och att de brännoljedrivna traktorerna utnyttjar allmän väg

i samma omfattning som de bensindrivna traktorerna antas göra enligt

grunderna för restitution av bensinskatt — alltså till en sjättedel av drivmedelsförbrukningen

— kan enbart drivmedelsskatten på brännolja för

traktor på allmän väg uppskattas till omkring 20 miljoner kr. per år. Att

fordonsskatten med hänsyn till axeltryck och lastförmåga inte bör understiga

100 kr. per år och traktor synes skäligt. Detta skulle innebära en sammanlagd

fordonsskatt på drygt 20 miljoner kr. Med utgångspunkt från en

sådan beräkning får de nu föreslagna skattesatserna, som beräknas ge ca

40 miljoner kr., anses skäliga. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att

med hänsyn till anmälningsförfarande, administration, skattedebitering och

registrering påföra ett nämnvärt lägre årligt belopp än 200 kr. Det bör även

observeras alt skatten också blir en vid inkomsttaxeringen avdragsgill kostnad,

vilket torde innebära att nettobehållningen för statsverket i flertalet fall

endast kommer att utgöra halva skattebeloppet. Man kan följaktligen betrakta

200-kronorsskatten som en minimiavgift för jordbruks- och skogsbrUkstraktorernas

tillträde till allmän väg. Skatten kan också i fråga om

dessa traktorer ses som en solidarisk avgift för att täcka det gemensamma

vägkostnadsansvaret inom jordbruket och skogsbruket.

Vad vidare gäller s. k. reservtraktorer, alltså vanligen traktorer med antingen

stationär användning eller försedda med tillbehör för att kunna användas

för särskilda uppgifter, vill utskottet erinra om möjligheten att avregistrera

sådana fordon. Registreringsskyldigheten och därmed skattskyldigheten

omfattar endast med gummihjul eller band försedda traktorer. Det

synes i många fall saknas anledning att behålla gummihjulen på en traktor

som närmast används som en stationär motor. Även andra möjligheter

torde finnas för alt lösa de med reservtraktorerna förenade skatteproblemen.

Utskottet tillstyrker all Iså den i propositoinen föreslagna formen för

traktorbeskattning och avstyrker följaktligen motionsyrkandena om avslag

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 39

på vissa delar av propostionen och om annan klassindelning eller andra

skattesatser.

I motionen II: 1118 yrkas att en särskild klass införs för traktorer som inte

används på allmän väg och att sådana traktorer skall förses med särskilda

skyltar. Denna klass skulle enligt motionärernas mening vara skattefri. Utskottet

finner med hänvisning till det ovan anförda inte skäl biträda yrkandet

härom. I detta sammanhang vill utskottet något beröra frågan om traktorernas

skyltning. Propositionen innehåller inte något förslag på denna

punkt och avsikten synes vara att bestämmelser härom skall utfärdas i adminstrativ

ordning. Enligt utskottets mening är det från kontrollsynpunkt

angeläget att trafiktraktorer och andra traktorer förses med skyltar som

gör det möjligt att fastställa till vilken skatteklass fordonet hänförts.

I motionen II: 1101 yrkas att skatt skall utgå för släpvagn till varje traktor

som används på allmän väg. Detta skulle för lantbruket och skogsbruket

i praktiken innebära att användningen av traktorer i många fall skulle bli

helt olönsam. En sådan åtgärd, som kan försvaras från rent principiella

synpunkter, skulle av praktiska skäl inte vara möjlig att genomföra utan en

förhållandevis lång omställningstid. Det får inte anses uteslutet att den pågående

rationaliseringen inom jordbruket och skogsbruket kommer att skapa

förutsättningar för mera rationella transportsystem, där det med hänsyn

hl. a. till tidsvinsterna kommer att te sig mer naturligt att utnyttja lastbilar

i turkörning än traktorer, som också från trafiksäkerhetssynpunkt måste

anses mindre lämpliga.

Motionen aktualiserar emellertid en annan fråga som främst gäller transporter

av skogsprodukter på allmän väg. Författningsförslaget innebär att

även åkerier och skogsbolag, som har traktorer för transport uteslutande av

skogsprodukter, skall kunna få dem registrerade som hänförliga till klass II.

Härigenom kan de använda obeskattad brännolja och erlägga traktorskatt

med endast högst 300 kr. per år och undgå släpvagnsskatt. Genom ett sådant

förfarande skulle i och för sig inte uppkomma några påtagliga konkurrensproblem

om frågan endast varit begränsad till vad som vanligen betraktas

som traktorer. Vägtrafikförordningens definition på traktor innebär emellertid

att varje dragfordon med en högsta hastighet av 30 km i timmen kan

klassificeras som traktor. Inom skogsbruket används f. n. dragbilar med påhängsvagnar

och därefter kopplade släpvagnar för mycket tunga landsvägstransporter.

Genom ett förhållandevis enkelt ingrepp i bilarnas växellåda

kan hastigheten maximeras till den för traktorer medgivna. Används etl sådant

ekipage uteslutande för timmertransporter skulle alltså deu årliga skatten

endast uppgå till 300 kr., medan skatten utan ett sådant ingrepp kan beräknas

överstiga 20 000 kr. om hänsyn tas till den sammanlagda effekten av

traktorskatten, brännoljeskatten och den höjda släpvagnsskatten. Denna

skillnad måste i vissa fall inbjuda till att registrera här avsedda fordon som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

traktorer och använda dem framför allt för korta transporter, exempelvis

mellan skogsföretagens terminaler och fabriker. Härigenom gynnas långsamma,

tunga transporter till förfång för andra trafikanter och ett sådant

förfarande står inte heller i överensstämmelse med principen om fordonens

kostnadsansvarighet för utnyttjandet av det allmänna vägnätet. Vidare kan

konkurrensrubbningar uppstå. Med hänsyn till risken för sådana komplikationer

har utskottet inte ansett sig kunna godta förslaget till traktorskatt

utan ändring. Utskottet har övervägt olika möjligheter i syfte att begränsa

de angivna olägenheterna och därvid stannat för att förorda att ett traktortåg,

som på allmän väg transporterar mer än 15 ton skogsprodukter, alltid

skall beskattas som trafiktraktor. I och för sig skulle en lägre gräns varit

att föredra, men därigenom skulle användningen av specialbyggda skogstraktorer

också kommit att begränsas på ett mindre lämpligt sätt. Genom

15-tonsgränsen undantas de till traktorer omgjorda lastbilarna från den förmånligare

skatteklassen utan att de inom jordbruket och skogsbruket använda

transporttraktorerna får någon försämrad ställning. Något motsArarande

problem i fråga om jordbrukets produkter och förnödenheter torde

inte — såvitt utskottet har sig bekant — vara för handen, varför inskränkningen

bör kunna begränsas till skogsprodukterna.

I ett par motioner och i en skrivelse till utskottet har behandlats vissa

särskilda frågor, som aktualiserats i samband med propositionen om traktorskatt.

I motionerna I: 972 och II: 1121 tas med utgångspunkt från förslaget

om skatt för släpvagn till trafiktraktor upp frågan om beskattningen

av s. k. traktordumprar. Dessa torde ha sin främsta användning vid större

anläggningsarbeten som vägbyggen och flygplatsbyggen för transport av

jord, sten och schaktmassor. Den svenskbyggda dumpern är ramstyrd. Genom

att den dragande delen av fordonet kan kopplas bort från släpvagnen

och hastigheten normalt inte överstiger 30 km i timmen kan fordonet

klassificeras som traktor med släpvagn, vilket innebär att den kan köras på

obeskattad brännolja och utan fordonsskatt. Då flertalet traktordumprar i

viss omfattning utnyttjar de allmänna vägarna kommer förslaget om traktorskatt

att innebära att halv lastbilsskatt kommer att utgå på dragfordonet

och full släpvagnsskatt på släpvagnen samt att brännoljan blir beskattad.

Dessa konsekvenser kan te sig hårda med hänsyn till att dessa fordon till

stor del utför transporter utanför de allmänna vägarna. Samtidigt bör dock

observeras dels att traktordumpern nu åtnjuter vissa skattemässiga favörer,

dels att de eventuellt ökade skattekostnaderna till stor del kommer att drabba

det allmänna genom att kostnaderna för vägbyggen o. d. till övervägande

del bestrids av allmänna medel. I de fall det kan styrkas att en traktordumper

till endast obetydlig del utnyttjar det allmänna vägnätet bör det enligt

utskottets mening vara möjligt att nedsätta skatten för traktordelen, släpvagnen

eller bådadera. Det finns därför skäl att också i traktorskatteförordningen

införa dispensregler i detta syfte. Vidare bör Ivungl. Maj:t få rätt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

att förordna att traktor, som enligt författningen skall tillhöra klass I, får

hänföras till klass II.

Sistnämnda åtgärd bör emellertid endast i undantagsfall tillgripas beträffande

traktordumprar. I första hand bör sådana fall som Sveriges tivoliägares

riksförening åberopat i skrivelse till utskottet föranleda ändrad klassificering

av traktor. Transporten av tivolivagnar sker i stor omfattning per

järnväg. För att transportera vagnarna från järnvägsstation til! uppställningsplats

används traktorer, som normalt går på allmän väg. Dessa transportsträckor

är förhållandevis korta. Den för tivoliägarna besvärande konsekvensen

av förslaget till traktorskatteförordning är emellertid inte att traktorerna

skulle bli trafiktraktorer och endast få köras på beskattad brännolja

utan att själva tivolivagnarna måste registreras som släpvagnar och att

full släpvagnsskatt således skall utgå. En tivoliägare som enligt avtal med

SJ har ordnat huvuddelen av sina transporter med tåg bör kunna få de

traktorer som endast används för transport mellan järnvägsstation och uppställningsplats

hänförda till klass II och således endast betala den lägre

traktorskatten samt slippa erlägga skatt för vagnarna. Liknande omständigheter

kan också åberopas i fråga om industritraktorer som endast går mycket

korta sträckor på allmän väg eller som sporadiskt utför vissa renhållningstransporter.

Vid granskning av författningsförslagens tekniska utformning har utskottet

funnit att de föreslagna ändringarna i förordningarna om brännoljeskatt

■resp. gasolskatt inte bör träda i kraft den 1 september 1989 utan först den

1 januari 1970, då traktorskatten skall börja utgå. Utskottet förordar vidare

den redaktionella ändringen av 1 § i förslaget till traktorskatteförordning att

punkten c) i fjärde stycket utgår, då samma begränsning som denna punkt

avser är angiven i 2 § tredje stycket.

Mot de delar av propositionerna som inte särskilt behandlats i betänkandet

har utskottet ej funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition

nr 10 antar det vid propositionen fogade förslaget till

förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1922 (nr

250) om automobilskatt med de ändringar och tillägg att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 5 § för- Härigenom förordnas, att 5 och

•ordningen den 2 juni 1922 om auto- 18 §§ förordningen den 2 juni 1922

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

mobilskatt skall erhålla ändrad ly- om automobilskatt skall erhålla änd

delse på sätt nedan anges. råd lydelse på sätt nedan anges.

dels 18 § erhåller följande ändrade lydelse:

(Nuvarande Igdelse)

18

Efter vilka grunder samt på vad

sätt den, som tillverkar eller bedriver

handel med automobiler eller

släpvagnar, skall erlägga skatt för

användande i trafik av automobil

eller släpvagn, som av honom hålles

till salu, så ock om och i vad mån

skatt skall utgå för automobil, som

för tillfälligt brukande i riket från

utlandet införts eller av utomlands

bosatt person för sådant ändamål

här förvärvats, bestämmes av Konungen.

(Föreslagen Igdelse)

§•

Efter vilka grunder samt på vad

sätt den, som tillverkar eller bedriver

handel med automobiler eller

släpvagnar, skall erlägga skatt för

användande i trafik av automobil

eller släpvagn, som av honom hålles

till salu, så ock om och i vad mån

skatt skall utgå för automobil eller

släpvagn, som för tillfälligt brukande

i riket från utlandet införts eller

av utomlands bosatt person för sådant

ändamål här förvärvats, bestämmes

av Konungen.

dels övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom

utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1970. den 1 januari 1970. Föreligger syn
nerliga

skäl kan Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

nedsätta skatten, dock lägst till

belopp som följer av äldre bestämmelser.

B) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 45

dels antar de vid propositionen fogade förslagen till

1) traktorskatteförordning med de ändringar att 1 och

2 §§ och en tillkommande 5 § erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Kiingl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

1 §•

För registrerad------denna förordning.

Uttrycken traktor----— —- (nr 648).

Med allmän----—--allmän samfärdsel.

Med transport på allmän väg avses

befordran på sådan väg av gods,

som ej är lastat på traktorn eller

motorredskapet. Som transport på

allmän väg anses dock ej

a) godsbefordran vid passage över

allmän väg,

b) befordran vid färd till eller

från arbetsplats, försäljningsställe

eller dylikt av redskap, som skall

drivas med traktorn eller motorredskapet,

eller drivmedel eller reservdelar

för traktorn eller redskapet,

c) befordran av produkter från

eller förnödenheter för lantbruk eller

skogsbruk.

Förordningen gäller---—---

Med transport på allmän väg avses

befordran på sådan väg av gods,

som ej är lastat på traktorn eller

motorredskapet, Som transport på

allmän väg anses dock ej

a) godsbefordran vid passage över

allmän väg,

b) befordran vid färd till eller

från arbetsplats, försäljningsställe

eller dylikt av redskap, som skall

drivas med traktorn eller motorredskapet,

eller drivmedel eller reservdelar

för traktorn eller redskapet.

militärt fordonsregister.

2 §.

Fordon för------— två klasser.

Till klass I-------motsvarande sätt.

Som trafiktraktor anses icke traktor

vars användning för transport på

allmän väg är begränsad till befordran

av produkter från eller förnödenheter

för lantbruk eller skogsbruk.

Som trafiktraktor anses icke traktor

vars användning för transport på

allmän väg är begränsad till befordran

av produkter från eller förnödenheter

för lantbruk eller skogsbruk

under förutsättning, såvitt gäller

skogsbruk, att lasten sammanlagt

icke överstiger 15 ton.

Till klass II----— — än trafiktraktor.

5 §.

Föreligger synnerliga skäl kan

Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer medge nedsättning

av eller befrielse från traktorskatt

eller medge att traktor, som

enligt denna förordning skall höra

till klass I, hänföres till klass II.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december

1961 (nr 653) om brännoljeskatt med den ändringen

att övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft

den 1 september 1969. den 1 januari 1970.

3) förordning om ändring i förordningen den 29 maj 1964

(nr 352) om gasolskatt med den ändringen att övergångsbestämmelserna

erhåller följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft

den 1 september 1969. den 1 januari 1970.

dels förklarar att det vid propositionen fogade förslaget

till

4) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den

28 september 1951 (nr 648)

inte föranleder någon erinran från riksdagens sida;

dels bemyndigar Kungl. Maj :t att — enligt hittills tilllämpade

grunder för beräkning av restitutionen — förordna

om restitution fr. o. m. år 1970 tills vidare av bensinskatt

på bensin, som förbrukats vid användning av bensindrivna

traktorer inom jordbruket, med 350 kr. för traktor

och år;

C) att riksdagen avslår

de med anledning av proposition nr 10 väckta motionerna

1) I: 891 och II: 1019

2) I: 893 och II: 1018

3) 1:892

4) 1:894

5) II: 1020

samt de med anledning av proposition nr 45 väckta motionerna
1)

I: 956 och II: 1099

2) I: 957 och II: 1100

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

3) I: 958 och II: 1098

4) I: 972 och II: 1121

5) I: 974 och II: 1120

6) 1:973

7) II: 1101

8) II: 1118

9) II: 1119

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom

vad utskottet anfört och hemställt.

Stockholm den 6 maj 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),

Sundin* (ep), Wärnberg* (s), Gösta Jacobsson (m), Paul Jansson (s), Stadling

(s), Karl Pettersson (m), Ove Karlsson (s) och Levin (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås* (m), Brandt (s),

Engkvist (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Nyström* (s), Eriksson i Bäckmora

(ep), Wikner* (s), Andersson i Södertälje (s), Marcusson (s) och

Sundkvist (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Lundström (fp), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (m), Karl

Pettersson (m), Levin (fp), Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp),

herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Sundkvist (ep), vilka

dels anfört följande beträffande

A. Ärendenas behandling

Enligt de av riksdagen år 1963 beslutade riktlinjerna för den statliga

trafikpolitiken skall denna baseras på kostnadsansvarighetsprincipen, dvs.

varje trafikgren skall bära de kostnader den förorsakar det allmänna. Även

motorfordonsbeskattningen skall alltså bygga på denna princip och en särskild

utredning, vägkostnadsutredningen, har tillsatts för att undersöka de

komplicerade tekniska problem som sammanhänger med kostnadsansvarigheten

för vägarna. Samtidigt fick bilskatteutredningen i uppdrag att bl. a.

utforma systemet för kostnadernas finansiering. Utan att avvakta slutfö4

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

randet av dessa utredningar har på ytterst lösa grunder det förslag till skärpt

släpvagnsbeskattning konstruerats som nu föreligger. Tillfredsställande utredningsmaterial

saknas, varför det inte varit möjligt att överblicka behovet

och konsekvenserna i olika hänseenden. Vi finner det anmärkningsvärt

alt propositionen trots sina vittgående konsekvenser inte bygger på något

i vanlig ordning remissbehandlat förslag. Att den kraftiga höjning som föreslås

för de tyngre släpvagnarna skulle erfordras med hänsyn till kostnadsansvarighetsprincipen

har inte visats. Tvärtom finns det mycket som talar

för att de starkt progressiva skatteuttag som föreslås är väsentligt större

än vad genomförandet av denna princip kräver. Beskattningens höjd bör

inte fastställas utan ytterligare klarlägganden av släpvagnarnas vägkostnadsansvar.

Enbart denna omständighet bör föranleda att ärendet hänskjutes

till riksdagens höstsession, så att erforderliga undersökningar kan

göras under mellantiden.

Åtskilliga av de svårigheter som uppkommer genom en skärpt släpvagnsskatt

har sin grund i att utnyttjandegraden varierar högst väsentligt på

grund av konstruktion och transportsystem. Vi vill i angivna hänseende

peka på den omfattande provkarta på olika släpfordonstyper med varierande

användningssätt som föreligger. Specialvagnar spelar en stor roll för

transport av skogsprodukter, betongelement, färdiga hus, grävmaskiner och

lyftkranar in. in. Därtill kommer att ett stort antal släpvagnar har en årlig

total användningstid som väsentligt understiger motsvarande tid för de vanliga

lastbilarna. Att rätta till de oformligheter, som förslaget i propositionen

i denna del medför, enbart genom dispenser låter sig inte göra. Ett vidsträckt

dispensförfarande medför administrativa svårigheter och står dåligt

i överensstämmelse med riksdagens beskattningsrätt. Enligt vår mening

hör en ökad differentiering av släpvagnsskatten kunna övervägas för att

minska olägenheterna av en skärpt beskattning. Lättnader i beskattningen

för släpvagnar med kort körtid bör medges under särskilt angivna förutsättningar.

Även om det finns motiv för införande av en skärpt beskattning av släpvagnar,

måste riksdagen ha ett tillfredsställande faktaunderlag för att kunna

fatta beslut i denna fråga. Då sådant underlag saknas, borde kompletterande

utredning ha verkställts och ett slutligt ställningstagande uppskjutits

till höstsessionen. Eftersom beskattningen av släpvagnar och traktorer måste

ses i ett sammanhang bör jämväl beslutet om traktorbeskattningen anstå

tills förutsättningar för prövning av släpvagnsskatten föreligger. Vi är i

likhet med utskottets majoritet angelägna om att de här behandlade frågorna

avgörs utan onödig tidsutdräkt och förordar därför att utskottet får ta

initiativ till den ytterligare utredning som erfordras. Vi finner det därvid

angeläget att bilskatteutredningen får yttra sig över den nu föreslagna

skärpningen av släpvagnsskatten. Genom det här angivna förfarandet bör

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 47

det bli möjligt att vid detta års höstriksdag ta ställning till de förevarande

spörsmålen.

B. Släpvagnsskatten

Om vårt angivna uppskovsyrkande skulle av riksdagen lämnas utan bifall

vill vi som en provisorisk lösning i andra hand föreslå följande.

Vi vill inte bestrida att den utveckling som under senare år ägt rum i

riktning mot större släpvagnar bör föranleda en översyn av beskattningen

av sådana fordon och vi kan acceptera en rimlig skärpning av skatten på

fordon över 14 ton, för vilka skatten f. n. är 1 800 kr. oavsett hur mycket

totalvikten överstiger nämnda viktgräns. Dessa bestämmelser innebär otvivelaktigt

ett skattemässigt gynnande av de större släpvagnstyperna. För att

motverka den snedvridning av konkurrensförhållandena gentemot andra

transportmedel, som till följd härav äger rum, anser vi oss kunna så till

vida acceptera Kungl. Maj :ts proposition som vi i princip förordar att viss

höjning av släpvagnsskatten nu kommer till stånd utan att avvakta ställningstagandet

till bilskatteutredningens slutliga förslag, som enligt uppgift

kommer att framläggas först in på 1970-talet. Vi finner emellertid klokheten

bjuda att nämnda provisorium inte så utformas att en fortsatt utveckling

av transportväsendet hämmas genom en maximal skattebelastning av

släpvagnarna utan i stället beskattningen ges en mera moderat avvägning

med tanke på de skiftande förhållanden i fråga om specialkonstruktioner,

användningssätt och användningsfrekvens som föreligger. Det har icke

tillfredsställande motiverats, varför släpvagnsskatten skall ges samma progressivitet

som lastbilsskatten.

Utnyttjandet av släpvagnar och påhängsvagnar har i hög grad bidragit

till den rationaliseringsprocess på transportväsendets område som ägt rum

och vilken möjliggjort att transportkostnaderna kunnat hållas nere. Det

framstår därför som angeläget att en blivande beskattningsreform på området,

som syftar till en anpassning av släpvagnsskatten efter vägkostnaderna, utformas

så att rationaliseringsvinsterna inte äventyras. Det här behandlade

förslaget synes oss innebära väsentliga risker i sådant avseende.

Vi finner därför skäl förordna att skatten för släpvagnar med totalvikt

mellan 14 ton och 36 ton blir proportionell i förhållande till totalvikten och

att den med bibehållande av de i propositionen föreslagna viktklasserna

t. o. m. 36 ton skall utgå med etappvis höjda belopp som motsvarar 150 kr.

per ton. Att slutgränsen sätts vid 36 ton motiveras med att fordon över

denna storlek regelmässigt inte får användas utan särskilt tillstånd av vederbörande

länsstyrelse och har låg utnyttjandegrad.

Med den av oss föreslagna provisoriska lösningen, vilken innebär en avvägning

som bör kunna accepteras utan närmare utredning om släpvagnar
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

nas vägkostnadsansvar, minskas behovet av dispenser väsentligt. Vi är dock

medvetna om att utrymme ändå bör finnas för dispenser för vissa fordon.

Särskilda dispensregler blir alltså erforderliga för att undvika påtagliga

skatteorättvisor. Med hänsyn till riksdagens beskattningsrätt bör proposition

rörande dispensreglernas närmare utformning föreläggas höstriksdagen.

C. Traktorskatten

Förslaget om beskattning av traktorer innebär att skatten bestäms efter

schablonmässiga grunder och ej med hänsyn till fordonens vägkostnadsansvar.

Trots detta avsteg från den av riksdagen beslutade kostnadsansvarighetsprincipen

bör emellertid traktorskatten så långt möjligt anpassas till

skatten på fordon vilka utför ett motsvarande trafikarbete. Den vitt skilda

och därmed starkt varierande användningen på allmän väg av traktorer

motiverar dessutom en klar skattemässig differentiering. Med denna utgångspunkt

anser vi, att en indelning i tre klasser med viss variation inom

klasserna efter fordonens tjänstevikt är motiverad. I klass I bör lämpligen

de s. k. trafiktraktorerna med den mest omfattande väganvändningen ingå

i enlighet med propositionens indelning. De traktorer inom jord- och skogsbruk

som i mycket obetydlig utsträckning används på allmän väg bör ingå

i en särskild skattefri klass III. Till denna klass bör hänföras sådana traktorer

som inte används för transport på allmän väg eller vars användningför

sådan transport är begränsad till antingen passage av allmän väg eller

färd till eller från arbetsplats, hörande till brukningsenheten. Övriga traktorer

hänförs till klass II. Eftersom vägslitaget varierar icke obetydligt med

hänsyn till fordonens tjänstevikt finner vi en ytterligare differentiering i

tjänsteviktsklasser motiverad. Uppdelningen bör i enlighet med vad som

förordas i motionerna 1:974 och II: 1120 göras så att den årliga skatten

utgör för traktor med en tjänstevikt ej överstigande 2 300 kg 100 kr., om

tjänstevikten överstiger 2 300 men ej 3 000 kg 200 kr. och om tjänstevikten

överstiger 3 000 kg 300 kr.

dels hemställt

A) att riksdagen med hänsyn till vad reservanterna anfört

beträffande ärendenas behandling beslutar

1) uppskjuta behandlingen av Kungl. Maj :ts propositioner

nr 10 och nr 45 till höstsessionen av innevarande års

riksdag i avvaktan på resultatet av den utredning i frågorna

som det i enlighet med det anförda bör ankomma på utskottet

att låta verkställa,

2) att den föreslagna beskattningen av släpvagnar och

traktorer skall gälla från och med den 1 april 1970;

B) att riksdagen om yrkandet under A icke bifalles

1) antar det under punkten A i utskottets hemställan an
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 49

givna förslaget till förordning om ändring i förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt med den ändringen

att 5 § erhåller följande såsom reservanternas förslag

betecknade lydelse:

(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

5 §•

Skatt utgår------automobilens tjänstevikt:

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med etthundratjugu kronor;
om

totalvikten uppgår till ettusen

men icke etlusenfemhundra kilogram,

med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med

trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram,

med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram,

med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med ettusenåttahundra kronor;

om totalvikten uppgår till fjortontusen

men icke sjuttontusen kilogram,

med tvåtusenfemhundratjugu

kronor;

om totalvikten uppgår till sjuttontusen

men icke tjugutusen kilogram,

med tretusentvåhundrafgrtio kronor;
-

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med etthundratjugu kronor;
om

totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med

trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram,

med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram,

med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen

men icke elvatusen kilogram,

med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen

men icke fjortontusen kilogram,

med ettusenfemhundratrettio kronor;
om

totalvikten uppgår till fjortontusen

men icke sjuttontusen kilogram,

med ettusenniohundraåttio

kronor;

om totalvikten uppgår till sjuttontusen

men icke tjugutusen kilogram,

med tvåtusenfyrahundratrettio kronor;
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Utskottets förslag)

om totalvikten uppgår till tjugutusen

men icke tjugufemtusen kilogram,

med tretusenniohundrasextio

kronor;

om totalvikten uppgår till tjugufemtusen

men icke trettiotusen kilogram,

med femtusenfyrahundra kronor;
om

totalvikten uppgår till trettiotusen

men icke trettiofemtusen kilogram,

med sextusenåttahundrafyrtio

kronor;

om totalvikten uppgår till trettiofemtusen

men icke fyrtiotusen kilogram,

med åttatusentvåhundraåttio

kronor; samt

om totalvikten uppgår till fyrtiotusen

kilogram eller mera, med niotusensjuhundratjugu

kronor.

Det åligger---------

(Reservanternas förslag)

om totalvikten uppgår till tjugutusen

men icke tjugufemtusen kilogram,

med tretusenetthundraåttio

kronor;

om totalvikten uppgår till tjugufemtusen

men icke trettiotusen kilogram,

med tretusenniohundratrettio

kronor;

om totalvikten uppgår till trettiotusen

men icke trettiofemtusen kilogram,

med fyratusensexliundraåttio

kronor;

om totalvikten uppgår till trettiofemtusen

kilogram eller mera, med

fyratusenåttahundratrettio kronor.

av skatten.

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om proposition

till innevarande års höstriksdag med förslag till bestämmelser

rörande den nedsättning och restitution av

automobilskatt, som påkallas av den skärpta släpvagnsbeskattningen,

3) antar det under punkten Bli utskottets hemställan

angivna förslaget till traktorskatteförordning med de ändringar

att 1, 2 och 3 §§ erhåller följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

1 §•

För registrerad traktor och regist- För registrerad traktor och registrerat

motorredskap utgår traktor- rerat motorredskap skall erläggas

skatt enligt denna förordning. traktorskatt enligt bestämmelserna i

denna förordning.

Uttrycken Iraktor —-----eller redskapet.

Förordningen gäller —-----militärt fordonsregister.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

51

(Utskottets förslag)

(Reservanternas förslag)

2 §•

Fordon för vilka utgår traktorskatt

indelas i två klasser.

Till klass I hör traktor som används

för transport på allmän väg

(trafiktraktor) och motorredskap

som används på motsvarande sätt.

Som trafiktraktor anses icke traktor

vars användning för transport

på allmän väg är begränsad till befordran

av produkter från eller förnödenheter

för lantbruk eller skogsbruk

under förutsättning, såvitt gäller

skogsbruk, att lasten sammanlagt

icke överstiger 15 ton.

Till klass II hör annan traktor än

trafiktraktor.

I skattehänseende indelas traktorer

i tre klasser.

Till klass I hör traktor som används

för transport på allmän väg

(trafiktraktor) och motorredskap

som används på motsvarande sätt.

Till denna klass hör också traktor

som på allmän väg transporterar

produkter från eller förnödenheter

för skogsbruk om lasten sammanlagt

överstiger 15 ton.

Till klass II hör traktor vars användning

för transport på allmän

väg är begränsad till befordran av

produkter från eller förnödenheter

för lantbruk eller skogsbruk, under

förutsättning, såvitt gäller skogsbruk,

att lasten sammanlagt icke

överstiger 15 ton.

Till klass III hör traktor som icke

används för transport på allmän väg

eller vars användning för sådan

transport är begränsad till antingen

passage av allmän väg eller färd till

eller från arbetsplats hörande till

brukningsenheten.

3

För fordon---------

För traktor som tillhör klass II

utgår traktorskatt för helt kalenderår

med 200 kronor, om tjänstevikten

ej överstiger 2 500 kilogram, och 300

kronor, om tjänstevikten överstiger

2 500 kilogram.

§•

--av tjänstevikten.

För traktor som tillhör klass II

utgår traktorskatt för helt kalenderår

med 100 kronor, om tjänstevikten

ej överstiger 2 300 kilogram, med 200

kronor, om tjänstevikten överstiger

2 300 kilogram men icke 3 000 kilogram

och med 300 kronor om tjänstevikten

överstiger 3 000 kilogram.

För traktor som tillhör klass III

utgår ej traktorskatt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Bilaga A

Till Bevillningsutskottet

Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 10 år 1969, i vilken föreslås

en höjning av fordonsskatten för tyngre släpvagnar, vill Näringslivets

Trafikdelegation framhålla följande.

Det är enligt Trafikdelegationens uppfattning angeläget, att frågor rörande

förändrad beskattning eller andra väsentliga ändringar av förutsättningen

för näringslivets transporter bedöms med ledning av ett tillfredsställande

utredningsmaterial. Endast härigenom blir det möjligt att överblicka

förslagets alla konsekvenser.

Det förslag till höjning av släpvagnsskatten som nu framlagts saknar sådant

utredningsunderlag, varför det ej är möjligt att med ledning av propositionen

bedöma vilka effekter höjningarna kan komma att få. Enligt delegationens

uppfattning är det också förvånande, att förslaget framlagts innan

bilskatteutredningen, som har till uppgift att behandla just skattefrågor

av denna typ, fått tillfälle att redovisa sina överväganden.

Även om vissa justeringar av skatterelationen mellan lastbilar och släpvagnar

på sikt kan bli aktuella måste konstateras att det nu framlagda förslaget

är så bristfälligt underbyggt att det ej bör läggas till grund för beslut

i skattefrågan. Relationerna mellan vägkostnaderna och fordonstyper resp.

fordonsstorlekar är därtill så väsentligt mycket mer komplicerade än som

antytts i propositionen. Det är överhuvud taget tveksamt om man på kostnadsmässiga

grunder kan fördela mer än en förhållandevis liten del av det

totala kostnadsansvaret. Riksdagens ställningstagande bör därför anstå

till dess bilskatteutredningen redovisat sitt utredningsmaterial.

Bland de uppenbara nackdelarna i släpvagnsskatteförslaget som redan

nu kan överblickas kan nämnas de skattemässiga konsekvenserna för påhängsvagnar

för vissa systemtransporter och för specialsläpvagnar.

Det är lätt att konstatera att påhängsvagnarna (dvs. semitrailers) missgynnas

i skatteförslaget jämfört med mer konventionella kombinationer av

dragbil och vanlig två- eller treaxlig släpvagn. Detta sammanhänger med

att en väsentlig del av påhängsvagnens beskattade totalvikt vilar på dragbilen,

som beskattas för sig. Härigenom åstadkommes en form av dubbelbeskattning,

som självfallet skulle komma att hämma utvecklingen av dessa

fordonstyper, som eljest medför fördelar.

I anslutning härtill bör också utvecklingen mot olika slag av systemtransporter

uppmärksammas. Det kan här vara fråga om renodlade landsvägstransportsystem

exempelvis med ett flertal påhängsvagnar eller andra släpvagnar

som betjänar ett dragfordon. Medan släpfordonen lastas eller lossas

används dragfordonen för förflyttning av andra släp. Härigenom kommer

släpvagnarna att utnyttjas för väsentligt kortare körsträckor än dragfordonen.

Dessa förhållanden har ej beaktats i Kungl. Maj :ts skatteförslag.

Andra fall där skatteförslaget på ett orimligt sätt drabbar utvecklade

transportsystem har belysts bl. a. i bifogade skrivelser från ASG och ASGtransportörerna

till finansministern. Enligt detta system transporteras på
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

53

hängsvagnar på speciellt utrustade järnvägsvagnar mellan Stockholm och

Göteborg. Även dessa påhängsvagnar som sålunda endast använder vägoch

gatunätet för korta lokala körningar medan de under övrig tid transporteras

på järnväg drabbas fullt ut av den föreslagna höjda släpvagnsskatten.

Förslaget motverkar uppenbarligen utvecklingen mot sådana former

av transportsamverkan mellan trafikmedlen. Detsamma gäller självfallet de

fall då påhängsvagnar och andra släpvagnar under väsentlig del av tiden

utnyttjas för transporter med färjor exempelvis i Gotlandstrafiken.

I propositionen har ej heller uppmärksammats att åtskilliga tunga släpvagnar

utnyttjas endast i mycket liten omfattning. Det är då i första hand

fråga om specialfordon för förflyttning exempelvis av grävmaskiner eller

andra arbetsredskap. Att belasta dessa släpvagnar utan hänsyn till den korta

utnyttjandetiden leder ofrånkomligen till väsentliga kostnadsökningar

och kommer i åtskilliga fall att hindra användningen av rationella specialfordon.

Med hänsyn till det bristfälliga underlaget för förslaget till höjd släpvagnsskatt

och till de uppenbara nackdelar för näringslivet förslaget skulle

leda till hemställer Trafikdelegationen, att Kungl. Maj :ts proposition nr 10

år 1969 i avvaktan på förslag från bilskatteutredningen ej läggs till grund

för beslut om ändrad släpvagnsbeskattning.

Stockholm den 5 mars 1969

NÄRINGSLIVETS TRAFIKDELEGATION

Ingemar Blennow

/Gunnar Himmelstrand

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Bilaga B

PM

med beräkningar av överbeskattningen av påhängsvagnar i jämförelse

med övriga släpvagnar

Föreliggande kalkyler är baserade på gällande skattesatser avseende lastbilar

och på i proposition nr 10 år 1969 föreslagna beträffande släpvagnar.

De får alltså inte ses såsom ingående i bilskatteutredningens arbete på en

revision av vägtrafikbeskattningen. Problemet har emellertid uppmärksammats

av utredningen och kommer att behandlas av denna.

För kalkylen har utvalts 4 släpvagnar med total vikt enligt nedanstående

tabell 1. Enligt prop. 10 får dessa den fordonsskatt som anges i tabellen.

Tabell 1. Föreslagna fordonsskatter för vissa utvalda släpvagnar

Släpvagn

Totalvikt

ton

Föreslagen skatt

kr/år

CD

(2)

(3)

I.........................

15,0

2 520

11.........................

20,0

3 960

III.........................

25,0

5 400

IV.........................

30,0

6 840

De angivna skattesatserna förutsättes gälla oberoende av om släpvagnen

är påhängsvagn eller övrig släpvagn. Emellertid har det med rätta framhållits

att påhängsvagnarna är överbeskattade eller om man så vill att fordonståg

innehållande påhängsvagn är dubbelbeskattade. Viss del av skatten

skulle redan vara betald hos dragbilen, som har särskild anordning för påhängsvagn.

Maximilasten hos denna utgöres helt av den del av påhängsvagnens

totalvikt, som upptas av dragbilen. Det har därför sitt intresse att

närmare undersöka beskattningen av dragbilen. Den genomsnittliga tjänstevikten

hos lastbilar, som drar påhängsvagnar med i tabell 1 angivna totalvikter,

kan bestämmas med tillhjälp av tabell och diagram 3.21.31 sidorna

87 och 88 i »Lastbilar och lastbilstrafik m. m.» (Fi 1969:1). Lastbilarnas

tjänstevikter och fordonsskatter finnes redovisade i tabell 2.

Tabell 2. Till påhängsvagnarna hörande dragbilars tjänstevikter och fordonsskatt

Släpvagn

Dragbilens

tjänstevikt

ton

Dragbilens for- donsskatt

kr/år

(1)

(2)

(3)

I.........................

5,7

3 912

II.........................

6,7

4 872

III.........................

7,3

5 700

IV.........................

7,5

6 060

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Lastbilståg av dessa storlekar har vanligen axelarrangemang enligt bilaga 1.

För släpvagn I och II är den övre silhuetten den vanliga, för släpvagn III

förekommer både den mellersta och den undre och för släpvagn IV vanligen

den undre.

Ur tabellerna och diagrammen 3.51.24 och 3.51.28 på sidorna 159 och 160

resp. 167 och 168 i ovannämnda betänkande kan totalvikterna och därmed

maximilasterna bestämmas. Dessa har sammanställts i tabell 3. Förutsätter

man att fordonsskatten är bestämd så att den motsvarar hela totalvikten

kan den tänkas uppspjälkad i en del, som svarar mot tjänstevikten och en

del mot maximilasten. Om vid tjänstevikten Tji( maximilasten M; och totalvikten

Tj fordonsskatten är F; blir alltså maximilastandelen av fordonsM-

X F
skatten

—!—-'' vilken likaledes redovisats i tabell 3:

T;

Tabell 3. Fördelning av dragbilarnas totalvikt och fordonsskatt

Släpvagn

Dragbilens

Dragbilens

Maximilastandel

totalvikt

maximilast

av fordonsskat-

ton

ton

ten kr/år

(1)

(2)

(3)

(4)

1...............

13,0

7,3

2 200

II...............

16,5

9,8

2 900

III...............

19,0

11,7

3 500

IV...............

21,5

14,0

3 900

Kolumn (4) tabell 3 skulle enligt resonemanget ovan ge en bild av påhängsvagnens

överbeskattning, dvs. skatten på den del av påhängsvagnens

totalvikt, som tas ut både hos påhängsvagnen och dragbilen.

Emellertid kompliceras kalkylen av att dragbilarna är uppenbart underbeskattade.

De har nämligen avsevärt lägre tjänstevikt för en viss totalvikt,

än lastbilar, som inte har anordning för påhängsvagn, och får, eftersom

fordonsskatten tas ut efter tjänstevikten för låg skatt.

Tabellerna och diagrammen 3.51.25 och 3.51.29 på sidorna 161 och 162

resp. 169 och 170 ger uppgifter om tjänstevikterna för lastbilar exkl. sådana

med anordning för påhängsvagn vid totalvikter enligt kolumn 2, tabell 3.

Dessa jämte tillhörande fordonsskatter finns redovisad i tabell 4.

Tabell 4. Fordonsskatter för lastbilar utan anordning för påhängsvagn

Släpvagn

Totalvikt

ton

Tjänstevikt

ton

Fordonsskatt

kr/år

(1)

(2)

(3)

(4)

I...................

13,0

6,6

4 776

II...................

16,5

7,8

6 600

III...................

19,0

8,7

8 220

IV...................

21,5

9,1

8 940

Dragbilarnas underbeskattning erhålles genom att subtrahera kolumn 3,

tabell 2 från kolumn 4, tabell 4, varvid erhålles avrundade de tal, som anges

nedan i kolumn 3, tabell 5. I samma tabell har den uppskattade dubbelbeskattningen

redovisats i kolumn 2.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Med det sätt att angripa problemet, som här beskrivits och för de exempel

som valts, skulle den uppskattade överbeskattningen uppgå till belopp

enligt kolumn 4, tabell 5.

Tabell 5. Uppskattning av påhängsekipagens överbeskattning

Släpvagn

Kol 4

tab 3

(Kol 4 tab 4)

— (Kol 3

tab 2)

Påhängsekipagens

uppskattade över- beskattning

(2)—(3)

kr/år

(1)

(2)

(3)

(4)

1...............

2 200

900

1 300

II...............

2 900

1 700

1 200

III...............

3 500

2 500

1 000

IV...............

3 900

2 900

1 000

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

57

Bilaga 1

Silhuetter för i kalkylen ingående fordon

"MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:207 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt och till traktorska a1 i texten