Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts propositioner med förslag till ändringar i förordningen den 26 juli 1947

1969-05-06 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:40, Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts propositioner med förslag till ändringar i förordningen den 26 juli 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts

propositioner med förslag till ändringar i förordningen

den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

jämte motioner.

Propositionerna

Hemställan

Prop. 1969: 25

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade

förslag till bl. a.

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

maj 1954 (nr 521),

2) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt,

3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt.

I detta betänkande behandlar utskottet endast förslaget till ändring i förordningen

om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

och förordningen om arvsskatt och gåvoskatt

har utskottet behandlat i betänkande nr 33.

Prop. 1969: 92

Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat

förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt.

Huvudsakligt innehåll

Prop. 1969: 25

I propositionen föreslås myndighetsåldern sänkt från 21 till 20 år. Vidare

föreslås att ungdomar i ålder 18—20 år i flera hänseenden skall få en mera

självständig ställning än f. n. Sålunda skall den som har fyllt 18 år själv

få ta upp och förfoga över studiemedel och statliga bosättningslån. Han

skall också utan förmyndarens samtycke kunna hyra bostad för eget bruk.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

Den behörighet att ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen

m. m. som redan nu tillkommer gift underårig föreslås utvidgad

till alla underåriga som har eget hushåll.

Som en konsekvens av att myndighetsåldern sänks föreslås motsvarande

ändring av åtskilliga andra 21-årsgränser inom vitt skilda rättsområden.

Principen vid prövning av olika åldersgränser har varit att en anpassning

till den föreslagna myndighetsåldern skall ske överallt där det inte finns

speciella skäl för annat. Bland 21-årsgränser som behålls kan nämnas de

som finns inom påföljdssystemet för unga lagöverträdare.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1969.

Prop. 1969: 92

I syfte att förhindra omotiverade skattelättnader genom överföring av förmögenhet

till barn föreslås att skatt för förmögenhet, tillhörande barn under

20 år som bor hos föräldrarna, alltid skall beräknas med hänsyn till

föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1969

3

Prop. 1969:25

Författning sfär slag en

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt! skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

8

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor,

den skattskyldige taxeras jämväl för

barnets förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet

inbegripes i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

(Föreslagen lydelse)

§•

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor,

den skattskyldige taxeras jämväl för

barnets förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet

inbegripes i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas

dock i fråga om 1969 års taxering och eftertaxering för år 1969 eller

tidigare år. i

i Senaste lydelse av 8 § se 1955:124.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

Prop. 1969:92

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 12 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

1 in o in. För äkta makar, som

under beskattningsåret levt tillsammans,

beräknas den skattepliktiga

förmögenheten för makarna var för

sig, varvid boets gemensamma förmögenhet

inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har därvid

skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill

närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den

andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara

förmögenheten beräknas

för makarna gemensamt under

hänsyntagande, vid tillämpning

av 9 § tredje och fjärde styckena,

till makarnas sammanlagda nettoinkomst.

Frågan om skatteplikt enligt

10 § bedömes med hänsyn till makarnas

sålunda bestämda beskattningsbara

förmögenhet. Skatt beräknas

likaledes efter nämnda förmögenhet

samt fördelas å makarna

efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Vad i 11 § 3 mom. sägs, skall

därvid iakttagas.

1 mom. För äkta makar, som

under beskattningsåret levt tillsammans,

beräknas den skattepliktiga

förmögenheten för makarna var för

sig, varvid boets gemensamma förmögenhet

inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har därvid

skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill

närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den

andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

till minst 100 kronor, beräknas den

skattepliktiga förmögenheten för

den skattskyldige och barnet var för

sig.

Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas, i fall som avses i

första stycket gemensamt för makarna

och i fall som avses i andra

stycket gemensamt för föräldrar och

barn. Härvid skall, vid tillämpning

1 Senaste lydelse av 12 § 1 mom. se 1953: 276.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av 9 § tredje och fjärde styckena,

hänsyn tagas till den sammanlagda

nettoinkomsten hos dem för vilka

gemensam beräkning av förmögenheten

sker. Frågan om skatteplikt

enligt 10 § bedömes med hänsyn till

den sålunda gemensamt bestämda

beskattningsbara förmögenheten.

Skatt beräknas likaledes efter nämnda

förmögenhet och fördelas på envar

efter hans skattepliktiga förmögenhet.

Vad i 11 §3 mom. sägs, skall

därvid iakttagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas

dock vid 1969 års taxering och vid eftertaxering för år 1969 eller

tidigare år.

Motivering

Beträffande skälen för förslagen hänvisar utskottet till propositionerna.

Motionerna

Yrkanden med anledning av prop. 1969: 25

I motionen II: 1068 av herr Lundberg har bl. a. hemställts,

att i 18—20 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen föreslagna tjugu år

utbyts mot arton år,

att i 28 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt tjugu

år utbyts mot arton år,

att i 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt tjugu

år utbyts mot arton år samt

att samtliga föreslagna ändringar skall träda i kraft den 1 juli 1969.

Motionen har hänvisats till bevillningsutskottet såvitt avser de ovan

återgivna yrkandena och i övrigt till lagutskott. Som tidigare nämnts har

utskottet behandlat förslagen till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

och förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i betänkande nr 33.

Yrkanden med anledning av prop. 1969:92

\) motionen I: 1026 av herr Åkerlund, vari hemställts, att riksdagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

i första hand avslår propositionen nr 92 i avvaktan på resultatet av kapitalskatteberedningens

arbete

i andra hand antar följande

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 19^7 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

8 §•

Har skattskyldig hemmavarande barn under 16 år skall den skattskyldige

taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga

förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Uppgår i fall, som i första stycket sägs, barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst till minst 100 kronor, skall dock barnet

taxeras för sin förmögenhet. Vid sådan taxering skall frågan om skatteplikt

enligt 10 § bedömas med hänsyn till sammanlagda beloppet av de

för föräldrar och barn beräknade beskattningsbara förmögenheterna. Skatt

beräknas likaledes efter nämnda sammanlagda belopp samt fördelas på

envar efter lians skattepliktiga förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas

dock vid 1969 års taxering och vid eftertaxering för år 1969 eller

tidigare år.

2) motionen II: 1180 av herr Josefson i Arrie m.fl., vari hemställts,

a) att riksdagen beslutar att egen förmögenhet på 30 000 kr. för hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år och vars till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst uppgår till minst 100 kr., inte skall sammanläggas

med föräldrarnas förmögenhet, samt

b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext.

Motivering

l: 1026

Frågan om beskattning av förmögenheter behandlas f. n. av kapitalskatteberedningen.

Enligt direktiven skall utredningen bl. a. överse nuvarande

regler för förmögenhetsbeskattningen av äkta makar. I detta sammanhang

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969 7

torde även frågan om familjens förmögenhetsbeskattning tas upp. En grundläggande

regel är att en fråga som är under utredning inte skall avgöras

av riksdagen förrän utredningsmaterialet föreligger i färdigt skick. Undantag

från denna regel görs dock för de fall exceptionella omständigheter är

för handen. I propositionen nr 92 har några sådana omständigheter inte

presenterats. Ett avgörande av frågan om föräldrars och barns förmögenhetsbeskattning

bör därför anstå till dess kapitalskatteberedningen

avslutat sitt arbete. Ett motsatt handlande innebär att den sittande utredningen

desavoueras och att en lättvindig lagstiftningsmetodik accepteras.

Om riksdagen mot förmodan skulle finna att föreliggande fråga är av så

stor betydelse att en omedelbar lagstiftningsåtgärd är av nöden bör följande

beaktas.

Genom den sammanläggning av ett barns förmögenhet med föräldrarnas

som nu sker i de fall barnets till statlig inkomst beskattningsbara inkomst

inte överstiger 100 kr. blir givetvis den på barnets förmögenhet belöpande

skatten alltid högre än om någon sammanläggning inte skett. Sålunda kan

förmögenhetsskatten för en förmögenhet på t. ex. 35 000 kr. variera mellan

0 och 630 kr. Skatten för en mindre förmögenhet kan därigenom komma

att uppgå till ett belopp som inte står i rimlig proportion till den nytta

som den underårige har av sin förmögenhet. Detta missförhållande framstår

än tydligare om man beaktar att ett sparkapital på omkring 35 000 kr.

utgör ett absolut hinder mot beviljande av studiemedel. Genom det förslag

som läggs fram i propositionen kvarstår den ojämna förmögenhetsbeskattningen

av barn med mindre förmögenheter, medan läget för de stora förmögenhetsägarna

kvarstår oförändrat genom att de redan tidigare kan

ha uppnått den maximala uttagsprocenlen. Lantbrukare, rörelseidkare, egnahemsägare

och andra som lyckats samla ihop ett sparkapital till barnen

skall fortfarande betala förmögenhetsskatt för detta kapital som om det legat

på toppen av deras egen förmögenhet även om kapitalet inte står under föräldrarnas

förvaltning. Den mest effektiva lösningen på problemet med

barns förmögenhetsbeskattning är naturligtvis att göra barnen till helt

självständiga skatteobjekt även i förmögenbetsskattehänseende. Härigenom

skulle de mindre förmögenhetsägarna få inte obetydliga skattelättnader

och situationen för de övriga kvarstå oförändrad. Verkningarna av en sådan

reform måste naturligtvis noga undersökas med tanke på de statsfinansiella

verkningarna.

Om man vill göra den förändring av förmögenhetsbeskattningen som

föreslås i propositionen, bör man i stället, såsom förordats av 1949 års

skatteutredning, sätta åldersgränsen vid 16 år. Med denna åldersgräns vinner

man bättre överensstämmelse med det arbetsrättsliga regelsystemet

och med barnbidragssystemet. Motionärerna förutsätter att detta förslag

liksom förslaget i propositionen blir föremål för sedvanlig remissbehandling

så att framför allt de taxeringstekniska problemen tas upp till behandling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1969

II: 1068

Med den grundsyn på ungdomens allmänna mognad som följt med en

förbättrad utbildning och ungdomens ökade intresse och engagemang i

samhällsarbetet har en sänkning av myndighetsåldern länge varit aktuell.

Då en sänkning av myndighetsåldern har ett starkt och nödvändigt samband

med en i annat sammanhang aktualiserad fråga om en sänkning av

rösträttsåldern till 18 år och denna reform i en snar framtid blir aktuell,

måste myndighets- och rösträttsåldern anpassas till varandra.

Hela utformningen av förmyndarlagstiftningen är föråldrad och är förremål

för utredning. De som praktiskt kommit i beröring med denna lagstiftning

har ett starkt intryck av att man med den höga myndighetsåldern

av 21 år icke tagit hänsyn till den tidigare mognad dagens ungdom

kan uppvisa, inte heller till att giftermålsåldern sänks och familjebildning

sker vid 17 å 18 års ålder i ökad utsträckning eller till att unga familjer

får uppleva att de själva, liksom deras barn, står under förmyndare. Likaså

har vi förändrat ungdomens skyldigheter gentemot samhället, exempelvis

militärtjänsten m. m. Allt detta medför att samhället bör beakta och tillmötesgå

ungdomens berättigade krav och vilja till medverkan i samhällsarbetet

och ge dem möjligheter att ta ansvar och påverka samhällsskeendet.

En sänkt rösträttsålder till 18 år har vid årets riksdag diskuterats och

måste väl inom den närmaste tiden komma att genomföras.

Att inför detta aktuella läge genomföra en sänkning av myndighetsåldern

till 20 år kan varken vara lämpligt eller försvarligt. Myndighets- och rösträttsåldern

är oskiljaktiga och måste på lämpligt sätt anpassas till varandra.

Då riksdagen vid årets ställningstagande till en sänkt rösträttsålder —

18 år — visade ett starkt intresse för en sådan reform och ungdomens berättigade

krav på en sänkt rösträttsålder och möjligheter att direkt kunna

påverka samhällsutvecklingen är stark, kan man förutsätta att en anpassning

av myndighetsåldern till en kommande ytterligare sänkning av rösträttsåldern

till 18 år ligger så nära i tiden, att riksdagen i fråga om propositionen

nr 25 bör vidtaga den justering av åldersgränsen som är nödvändig

för en samordning. Detta kan ske genom att vid behandlingen av de föreslagna

lagändringarna riksdagen beslutar att åldersgränsen sänks till 18 år

i stället för till 20 år och att de lagparagrafer som därmed blir överflödiga

utgår.

II: 1180

Det är utan tvekan starkt motiverat att försöka komma till rätta med de

skatteflyktstransaktioner, som förekommit genom överföring av förmögenhet

på barn. Svårigheter uppkommer emellertid, när en gränsdragning skall

göras som eliminerar endast skatteflyktsfallen. Någon exakt gränsdragning

mellan skatteflyktstransaktionerna och övriga fall synes inte vara möjlig.

Barn och ungdom kan i vissa fall mycket väl ha en mindre förmögenhet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969 9

före 20-årsåldern utan att denna uppkommit genom skatteflyktstransaktioner.

Dessa fall drabbas således genom de i propositionen nr 92 förordade

bestämmelserna, utan att det i och för sig är syftet med den föreslagna

ändringen. Det anförs i propositionen, att det inte kan anses obilligt

att beräkningen av förmögenhetsskatten sker under hänsynstagande till

föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet. Att barns förmögenhet

»i regel» härrör från mindre förmögenhet nämns inte. Det är naturligtvis

i dessa fall, när hemmavarande ungdomar under 20-årsåldern

skapat en mindre förmögenhet genom egna insatser, som skattefrihet borde

föreligga även i fortsättningen i de fall då den till statlig inkomstskatt beräknade

beskattningsbara inkomsten är minst 100 kr. För att undvika

beskattning i dessa fall borde en gräns sättas under vilken skattefrihet

gällde. Beträffande studiestödet och bostadstillägget för barnfamiljer har

förmögenhet om 30 000 kr. tillåtits utan reducering av samhällets stöd.

30 000 kr. borde också kunna vara en rimlig skattefrihetsgräns för barns

förmögenheter i här aktuella fall. Möjligheten att komma åt den typ av

skatteflyktsfall, som aktualiserat lagändringen, försämras inte genom en

sådan åtgärd och det är naturligtvis en avgörande förutsättning.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande de i propositionerna nr 25 och nr

92 framlagda förslagen till ändringar i förordningen om statlig förmögenhetsskatt

(SF).

Enligt nuvarande lydelse av 8 § SF skall skattskyldig med hemmavarande

barn under 21 år taxeras för barnets förmögenhet, om barnets till

statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst inte uppgår till

minst 100 kr. Härav följer att hemmavarande barn som fyllt 21 år alltid

skall beskattas för sin förmögenhet. Detsamma gäller hemmavarande barn

under 21 år, vars till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst uppgår

till minst 100 kr.

I propositionen nr 25 föreslås att myndighetsåldern sänks från 21 till

20 år. Som en följd härav förordas att åldersgränsen i bl. a. 8 § SF anpassas

till den föreslagna sänkta myndighetsåldern.

Motionären i motionen II: 1068 anser att myndighetsåldern bör anpassas

till en kommande ytterligare sänkning av rösträttsåldern till 18 år och

hemställer i enlighet härmed att ifrågavarande åldersgräns vid förmögenhetsbeskattningen

sänks till 18 år.

Första lagutskottet har i sitt utlåtande nr 32 tillstyrkt förslaget om sänkning

av myndighetsåldern till 20 år. Den nuvarande åldersgränsen i 8 § SF

bär tillkommit med hänsyn till att barnet ansetts böra äga rätt att efter

uppnådd myndighetsålder disponera över sin förmögenhet. Enligt utskottets

mening är det naturligt att åldersgränsen vid förmögenhetsbeskatt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

ningen anpassas till den sänkta myndighetsåldern. Detta förslag har inte

mött några invändningar under remissbehandlingen och innebär så till vida

en skattelättnad som att hemmavarande barn tidigare än som nu är fallet

blir självständiga skattesubjekt vid förmögenhetsbeskattningen. Med det

anförda tillstyrker utskottet den i propositionen nr 25 föreslagna ändringen

av 8 § SF och avstyrker således bifall till motionen II: 1068 i denna del.

Det i propositionen nr 92 framlagda förslaget till ändring av 12 § 1 mom.

SF innebär följande. Skatt för förmögenhet, som tillhör hemmavarande

barn under 20 år, skall — i det fall barnets till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst uppgår till eller överstiger 100 kr. — beräknas med

hänsyn till föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet och fördelas

efter förhållandet mellan de skattepliktiga förmögenheterna. Den s. k.

30-gångerregeln skall därvid tillämpas med beaktande av föräldrarnas och

barnets sammanlagda nettoinkomst. Förslaget syftar i första hand till att

förhindra omotiverade skattelättnader genom förmögenhetsöverföringar

till barn.

Motionären i motionen I: 1026 anser att förslaget i propositionen nr 92

bör avslås i avvaktan på resultatet av kapitalskatteberedningens arbete. Om

detta yrkande inte kan bifallas yrkar motionären i andra hand att åldersgränsen

för samtaxering av föräldrars och barns förmögenhet sänks till

16 år. Till stöd härför åberopar han att man med en sådan gräns åstadkommer

bättre överensstämmelse med det arbetsrättsliga regelsystemet

och med barnbidragssystemet. I motionen II: 1180 hemställs att föräldrarnas

och barnets förmögenhet inte skall samtaxeras, om barnets förmögenhet

inte överstiger 30 000 kr.

Nuvarande ordning att hemmavarande underårigt barns förmögenhet i

vissa fall skall beskattas hos föräldrarna och i andra fall hos barnet har

lett till ojämnheter i beskattningen, som inte är försvarbara från rättvisesynpunkt.

Bestämmelserna torde ha utnyttjats framför allt av ägare av

större förmögenheter i syfte att ernå skattelättnader. Utskottet delar departementschefens

uppfattning att det är angeläget att genom omedelbara lagstiftningsåtgärder

förhindra alt bestämmelserna om förmögenhetsskatt

kringgås genom förmögenhetsöverföringar till barn. Med hänsyn härtill

kan utskottet inte biträda den i motionen I: 1026 tillkännagivna meningen

att reformen bör anstå till dess kapitalskatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag,

vilket beräknas ske först år 1970.

Utskottet kan inte heller biträda andrahandsyrkandet i motionen I: 1026

om sänkning av åldersgränsen för samtaxering av föräldrars och barns förmögenhet

till 16 år.

Det i propositionen nr 92 framlagda förslaget är, såvitt utskottet kan

bedöma, ägnat att på ett tillfredsställande sätt undanröja de nuvarande

olägenheterna vid beskattningen av hemmavarande omyndiga barns för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

mogenhet. Det torde endast undantagsvis förekomma att hemmavarande

omyndiga barn har möjlighet att skapa en förmögenhet genom egna insatser.

I flertalet fall torde barnets förmögenhet härröra från föräldrar eller

andra närstående. Med hänsyn härtill och till förmögenhetsskattens förhållandevis

ringa storlek kan några allvarligare invändningar inte riktas mot

generell samtaxering av föräldrars och barns förmögenhet i de fall som

avses i propositionen. Ett bifall till yrkandet i motionen II: 1180 skulle enligt

utskottets uppfattning innebära omotiverade skattelättnader och kunna

äventyra syftet med de nya bestämmelserna. Härtill kommer att förmögenhetstaxeringen

och skatteberäkningen ytterligare skulle kompliceras

genom förslaget i motionen.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet den av departementschefen

förordade ändringen av 12 § 1 mom. SF. Utskottet avstyrker således bifall

till yrkandena i motionen I: 1026 och i motionen II: 1180.

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot de framlagda författningsförslagen

men har funnit lämpligt att sammanföra dem i en förordning.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 25,

i vad densamma behandlas i detta betänkande, och Kungl.

Maj :ts proposition nr 92 antar följande

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 12 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

8

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall,

därest barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor,

den skattskyldige taxeras jäm
-

(Föreslagen lydelse)

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor,

den skattskyldige taxeras jämväl för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

(Nuvarande lydelse)

väl för barnets förmögenhet. I den

skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet

inbegripes i sådant fall jämväl

barnets förmögenhet.

(Föreslagen lydelse)

barnets förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet

inbegripes i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

12

1 m o in. För äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

beräknas den skattepliktiga

förmögenheten för makarna var för

sig, varvid boets gemensamma förmögenhet

inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har därvid

skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill

närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å

den andra makens förmögenhet. Den

beskattningsbara förmögenheten beräknas

för makarna gemensamt under

hänsyntagande, vid tillämpning

av 9 § tredje och fjärde styckena,

till makarnas sammanlagda nettoinkomst.

Frågan om skatteplikt enligt

10 § bedömes med hänsyn till makarnas

sålunda bestämda beskattningsbara

förmögenhet. Skatt beräknas

likaledes efter nämnda förmögenhet

samt fördelas å makarna efter

deras skattepliktiga förmogenheter.

Vad i 11 § 3 mom. sägs, skall

därvid iakttagas.

§•

1 m o m. För äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

beräknas den skattepliktiga

förmögenheten för makarna var för

sig, varvid boets gemensamma förmögenhet

inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har därvid

skuld, som i 5 § avses, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill

närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den

andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

till minst 100 kronor, beräknas den

skattepliktiga förmögenheten för den

skattskyldige och barnet var för sig.

Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas i fall som avses i första

stycket gemensamt för makarna och

i fall som avses i andra stycket gemensamt

för föräldrar och barn.

Härvid skall, vid tillämpning av 9 §

tredje och fjärde styckena, hänsyn

tagas till den sammanlagda nettoinkomsten

hos dem för vilka gemensam

beräkning av förmögenheten

sker. Frågan om skatteplikt enligt 10

§ bedömes med hänsyn till den sålunda

gemensamt bestämda beskattningsbara

förmögenheten. Skatt beräknas

likaledes efter nämnda förmögenhet

och fördelas på envar efter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1969

13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hans skattepliktiga förmögenhet.

Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid

iakttagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas

dock vid 1969 års taxering och vid eftertaxering för år 1969 eller

tidigare år.

B) avslår

1) motionen I: 1026,

2) motionen II: 1068, i vad densamma behandlas i detta

betänkande,

3) motionen II: 1180.

Stockholm den 6 maj 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (m),

Sundin* (ep), Wärnberg* (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m),

Paul Jansson (s), Annerås (fp) och Ove Karlsson (s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås* (m), Brandt (s),

Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström* (s),

Ahlmark (fp), Sundkvist (ep) och Westberg i Hofors (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson i Borås

(m), vilka

dels anfört följande:

»I prop. 1969:92 har föreslagits vissa ändringar i förmögenhetsbeskattningen,

som innebär att föräldrars och barns förmögenheter alltid skall

sammanläggas vid beskattningen. Departementschefen har funnit det angeläget

att förhindra att lättnader i förmögenhetsskatten kan åstadkommas

genom överföringar av kapital till barn. Någon utredning föreligger emellertid

inte och remiss har inte heller gjorts till den arbetande kapitalskatteberedningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

Departementschefen synes utgå ifrån att all förmögenhet hos omyndiga

barn alltid åstadkommits genom ifrågavarande s. k. skatteflyktstransaktioner.

Så är naturligtvis inte förhållandet, utan förmögenheter hos omyndiga

barn kan mycket väl ha uppstått genom att de i laga ordning erhållit arv

eller dylikt. Detta visar att frågan borde varit föremål för en noggrann utredning

innan proposition avgivits till riksdagen.

I anledning av motionen I: 1026, vari i första hand yrkas uppskov med

krav på bättre utredning, har vi emellertid i anslutning till syftet med motionärens

andrahandsyrkande stannat för att i 12 § i författningsförslaget

intaga eu bestämmelse om att sammanläggning av föräldrars och barns förmögenheter

endast skall förekomma, när förmögenheten åstadkommits genom

gåva från föräldrar eller andra skyldemän. Härigenom undviker man

i varje fall att sammanläggning sker i de av utskottet ovan anförda helt

orimliga fallen.»

dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen I: 1026 antar

följande såsom reservanternas förslag betecknade förslag

till ändring av 12 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig förmögenhetsskatt.

(Utskottets förslag)

12

1 mom. För äkta--------—

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

till minst 100 kronor, beräknas den

skattepliktiga förmögenheten för

den skattskyldige och barnet var för

sig.

Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas i fall som avses i första

stycket gemensamt för makarna och

i fall som avses i andra stycket gemensamt

för föräldrar och barn.

Härvid skall, vid tillämpning av 9 §

tredje och fjärde styckena, hänsyn

tagas till den sammanlagda nettoin
-

(Reservanternas förslag)

§•

---makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

till minst 100 kronor, beräknas den

skattepliktiga förmögenheten för

den skattskyldige och barnet var för

sig. Därvid skall beträffande barnets

förmögenhet angivas hur stor del

därav som hänför sig till gåva från

skyldemän.

Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas i fall som avses i

första stycket gemensamt för makarna

och i fall som avses i andra stycket

gemensamt för föräldrar och

barn till den del barnets förmögenhet

hänför sig till gåva från skyldemän.

Härvid skall, vid tillämpning av 9

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969

15

(Utskottets förslag)

komsten hos dem för vilka gemensam

beräkning av förmögenheten

sker. Frågan om skatteplikt enligt 10

§ bedömes med hänsyn till den sålunda

gemensamt bestämda beskattningsbara

förmögenheten. Skatt beräknas

likaledes efter nämnda förmögenhet

och fördelas på envar efter

hans skattepliktiga förmögenhet.

Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid

iakttagas.

(Reservanternas förslag)

§ tredje och fjärde styckena, hänsyn

tagas till den sammanlagda nettoinkomsten

hos dem för vilka gemensam

beräkning av förmögenheten

sker. Frågan om skatteplikt enligt

10 § bedömes med hänsyn till den

sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara

förmögenheten. Skatt

beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet

och fördelas på envar efter

hans skattepliktiga förmögenhet

till den del densamma ingått i skatteberäkningen.

Skatten för återstående

del av barnets förmögenhet beräknas

till skillnaden mellan skatten

enligt 11 § 1 mom. för barnets hela

förmögenhet och för den del av barnets

förmögenhet, som hänför sig

till gåva från skyldeman, ökad med

100 000 kronor. Vad i 11 § 3 mom.

sägs skall därvid iakttagas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:208 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt och till traktorska a1 i texten