Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts propositioner med förslag till ändringar i förordningen den 26 juli 1947
1969-05-06 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1969:40, Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts propositioner med förslag till ändringar i förordningen den 26 juli 1947
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
1
Nr 40
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts
propositioner med förslag till ändringar i förordningen
den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt
jämte motioner.
Propositionerna
Hemställan
Prop. 1969: 25
Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade
förslag till bl. a.
1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 (nr 521),
2) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt,
3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt.
I detta betänkande behandlar utskottet endast förslaget till ändring i förordningen
om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
och förordningen om arvsskatt och gåvoskatt
har utskottet behandlat i betänkande nr 33.
Prop. 1969: 92
Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat
förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt.
Huvudsakligt innehåll
Prop. 1969: 25
I propositionen föreslås myndighetsåldern sänkt från 21 till 20 år. Vidare
föreslås att ungdomar i ålder 18—20 år i flera hänseenden skall få en mera
självständig ställning än f. n. Sålunda skall den som har fyllt 18 år själv
få ta upp och förfoga över studiemedel och statliga bosättningslån. Han
skall också utan förmyndarens samtycke kunna hyra bostad för eget bruk.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 40
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
Den behörighet att ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen
m. m. som redan nu tillkommer gift underårig föreslås utvidgad
till alla underåriga som har eget hushåll.
Som en konsekvens av att myndighetsåldern sänks föreslås motsvarande
ändring av åtskilliga andra 21-årsgränser inom vitt skilda rättsområden.
Principen vid prövning av olika åldersgränser har varit att en anpassning
till den föreslagna myndighetsåldern skall ske överallt där det inte finns
speciella skäl för annat. Bland 21-årsgränser som behålls kan nämnas de
som finns inom påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1969.
Prop. 1969: 92
I syfte att förhindra omotiverade skattelättnader genom överföring av förmögenhet
till barn föreslås att skatt för förmögenhet, tillhörande barn under
20 år som bor hos föräldrarna, alltid skall beräknas med hänsyn till
föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet.
Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1969
3
Prop. 1969:25
Författning sfär slag en
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt! skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
8
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest
barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
icke uppgår till minst 100 kronor,
den skattskyldige taxeras jämväl för
barnets förmögenhet. I den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet
inbegripes i sådant fall jämväl barnets
förmögenhet.
(Föreslagen lydelse)
§•
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, skall, därest
barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
icke uppgår till minst 100 kronor,
den skattskyldige taxeras jämväl för
barnets förmögenhet. I den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet
inbegripes i sådant fall jämväl barnets
förmögenhet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas
dock i fråga om 1969 års taxering och eftertaxering för år 1969 eller
tidigare år. i
i Senaste lydelse av 8 § se 1955:124.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
Prop. 1969:92
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 12 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
12 §.
1 in o in. För äkta makar, som
under beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga
förmögenheten för makarna var för
sig, varvid boets gemensamma förmögenhet
inräknas i mannens skattepliktiga
förmögenhet. Har därvid
skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis
ej kunnat utnyttjas å den därtill
närmast berättigade makens förmögenhet,
må bristen avräknas å den
andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara
förmögenheten beräknas
för makarna gemensamt under
hänsyntagande, vid tillämpning
av 9 § tredje och fjärde styckena,
till makarnas sammanlagda nettoinkomst.
Frågan om skatteplikt enligt
10 § bedömes med hänsyn till makarnas
sålunda bestämda beskattningsbara
förmögenhet. Skatt beräknas
likaledes efter nämnda förmögenhet
samt fördelas å makarna
efter deras skattepliktiga förmögenheter.
Vad i 11 § 3 mom. sägs, skall
därvid iakttagas.
1 mom. För äkta makar, som
under beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga
förmögenheten för makarna var för
sig, varvid boets gemensamma förmögenhet
inräknas i mannens skattepliktiga
förmögenhet. Har därvid
skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis
ej kunnat utnyttjas å den därtill
närmast berättigade makens förmögenhet,
må bristen avräknas å den
andra makens förmögenhet.
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår
barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
till minst 100 kronor, beräknas den
skattepliktiga förmögenheten för
den skattskyldige och barnet var för
sig.
Den beskattningsbara förmögenheten
beräknas, i fall som avses i
första stycket gemensamt för makarna
och i fall som avses i andra
stycket gemensamt för föräldrar och
barn. Härvid skall, vid tillämpning
1 Senaste lydelse av 12 § 1 mom. se 1953: 276.
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
av 9 § tredje och fjärde styckena,
hänsyn tagas till den sammanlagda
nettoinkomsten hos dem för vilka
gemensam beräkning av förmögenheten
sker. Frågan om skatteplikt
enligt 10 § bedömes med hänsyn till
den sålunda gemensamt bestämda
beskattningsbara förmögenheten.
Skatt beräknas likaledes efter nämnda
förmögenhet och fördelas på envar
efter hans skattepliktiga förmögenhet.
Vad i 11 §3 mom. sägs, skall
därvid iakttagas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas
dock vid 1969 års taxering och vid eftertaxering för år 1969 eller
tidigare år.
Motivering
Beträffande skälen för förslagen hänvisar utskottet till propositionerna.
Motionerna
Yrkanden med anledning av prop. 1969: 25
I motionen II: 1068 av herr Lundberg har bl. a. hemställts,
att i 18—20 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen föreslagna tjugu år
utbyts mot arton år,
att i 28 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt tjugu
år utbyts mot arton år,
att i 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt tjugu
år utbyts mot arton år samt
att samtliga föreslagna ändringar skall träda i kraft den 1 juli 1969.
Motionen har hänvisats till bevillningsutskottet såvitt avser de ovan
återgivna yrkandena och i övrigt till lagutskott. Som tidigare nämnts har
utskottet behandlat förslagen till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
och förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i betänkande nr 33.
Yrkanden med anledning av prop. 1969:92
\) motionen I: 1026 av herr Åkerlund, vari hemställts, att riksdagen
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
i första hand avslår propositionen nr 92 i avvaktan på resultatet av kapitalskatteberedningens
arbete
i andra hand antar följande
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 19^7 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
8 §•
Har skattskyldig hemmavarande barn under 16 år skall den skattskyldige
taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges skattepliktiga
förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet.
Uppgår i fall, som i första stycket sägs, barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst till minst 100 kronor, skall dock barnet
taxeras för sin förmögenhet. Vid sådan taxering skall frågan om skatteplikt
enligt 10 § bedömas med hänsyn till sammanlagda beloppet av de
för föräldrar och barn beräknade beskattningsbara förmögenheterna. Skatt
beräknas likaledes efter nämnda sammanlagda belopp samt fördelas på
envar efter lians skattepliktiga förmögenhet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas
dock vid 1969 års taxering och vid eftertaxering för år 1969 eller
tidigare år.
2) motionen II: 1180 av herr Josefson i Arrie m.fl., vari hemställts,
a) att riksdagen beslutar att egen förmögenhet på 30 000 kr. för hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år och vars till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst uppgår till minst 100 kr., inte skall sammanläggas
med föräldrarnas förmögenhet, samt
b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext.
Motivering
l: 1026
Frågan om beskattning av förmögenheter behandlas f. n. av kapitalskatteberedningen.
Enligt direktiven skall utredningen bl. a. överse nuvarande
regler för förmögenhetsbeskattningen av äkta makar. I detta sammanhang
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969 7
torde även frågan om familjens förmögenhetsbeskattning tas upp. En grundläggande
regel är att en fråga som är under utredning inte skall avgöras
av riksdagen förrän utredningsmaterialet föreligger i färdigt skick. Undantag
från denna regel görs dock för de fall exceptionella omständigheter är
för handen. I propositionen nr 92 har några sådana omständigheter inte
presenterats. Ett avgörande av frågan om föräldrars och barns förmögenhetsbeskattning
bör därför anstå till dess kapitalskatteberedningen
avslutat sitt arbete. Ett motsatt handlande innebär att den sittande utredningen
desavoueras och att en lättvindig lagstiftningsmetodik accepteras.
Om riksdagen mot förmodan skulle finna att föreliggande fråga är av så
stor betydelse att en omedelbar lagstiftningsåtgärd är av nöden bör följande
beaktas.
Genom den sammanläggning av ett barns förmögenhet med föräldrarnas
som nu sker i de fall barnets till statlig inkomst beskattningsbara inkomst
inte överstiger 100 kr. blir givetvis den på barnets förmögenhet belöpande
skatten alltid högre än om någon sammanläggning inte skett. Sålunda kan
förmögenhetsskatten för en förmögenhet på t. ex. 35 000 kr. variera mellan
0 och 630 kr. Skatten för en mindre förmögenhet kan därigenom komma
att uppgå till ett belopp som inte står i rimlig proportion till den nytta
som den underårige har av sin förmögenhet. Detta missförhållande framstår
än tydligare om man beaktar att ett sparkapital på omkring 35 000 kr.
utgör ett absolut hinder mot beviljande av studiemedel. Genom det förslag
som läggs fram i propositionen kvarstår den ojämna förmögenhetsbeskattningen
av barn med mindre förmögenheter, medan läget för de stora förmögenhetsägarna
kvarstår oförändrat genom att de redan tidigare kan
ha uppnått den maximala uttagsprocenlen. Lantbrukare, rörelseidkare, egnahemsägare
och andra som lyckats samla ihop ett sparkapital till barnen
skall fortfarande betala förmögenhetsskatt för detta kapital som om det legat
på toppen av deras egen förmögenhet även om kapitalet inte står under föräldrarnas
förvaltning. Den mest effektiva lösningen på problemet med
barns förmögenhetsbeskattning är naturligtvis att göra barnen till helt
självständiga skatteobjekt även i förmögenbetsskattehänseende. Härigenom
skulle de mindre förmögenhetsägarna få inte obetydliga skattelättnader
och situationen för de övriga kvarstå oförändrad. Verkningarna av en sådan
reform måste naturligtvis noga undersökas med tanke på de statsfinansiella
verkningarna.
Om man vill göra den förändring av förmögenhetsbeskattningen som
föreslås i propositionen, bör man i stället, såsom förordats av 1949 års
skatteutredning, sätta åldersgränsen vid 16 år. Med denna åldersgräns vinner
man bättre överensstämmelse med det arbetsrättsliga regelsystemet
och med barnbidragssystemet. Motionärerna förutsätter att detta förslag
liksom förslaget i propositionen blir föremål för sedvanlig remissbehandling
så att framför allt de taxeringstekniska problemen tas upp till behandling.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1969
II: 1068
Med den grundsyn på ungdomens allmänna mognad som följt med en
förbättrad utbildning och ungdomens ökade intresse och engagemang i
samhällsarbetet har en sänkning av myndighetsåldern länge varit aktuell.
Då en sänkning av myndighetsåldern har ett starkt och nödvändigt samband
med en i annat sammanhang aktualiserad fråga om en sänkning av
rösträttsåldern till 18 år och denna reform i en snar framtid blir aktuell,
måste myndighets- och rösträttsåldern anpassas till varandra.
Hela utformningen av förmyndarlagstiftningen är föråldrad och är förremål
för utredning. De som praktiskt kommit i beröring med denna lagstiftning
har ett starkt intryck av att man med den höga myndighetsåldern
av 21 år icke tagit hänsyn till den tidigare mognad dagens ungdom
kan uppvisa, inte heller till att giftermålsåldern sänks och familjebildning
sker vid 17 å 18 års ålder i ökad utsträckning eller till att unga familjer
får uppleva att de själva, liksom deras barn, står under förmyndare. Likaså
har vi förändrat ungdomens skyldigheter gentemot samhället, exempelvis
militärtjänsten m. m. Allt detta medför att samhället bör beakta och tillmötesgå
ungdomens berättigade krav och vilja till medverkan i samhällsarbetet
och ge dem möjligheter att ta ansvar och påverka samhällsskeendet.
En sänkt rösträttsålder till 18 år har vid årets riksdag diskuterats och
måste väl inom den närmaste tiden komma att genomföras.
Att inför detta aktuella läge genomföra en sänkning av myndighetsåldern
till 20 år kan varken vara lämpligt eller försvarligt. Myndighets- och rösträttsåldern
är oskiljaktiga och måste på lämpligt sätt anpassas till varandra.
Då riksdagen vid årets ställningstagande till en sänkt rösträttsålder —
18 år — visade ett starkt intresse för en sådan reform och ungdomens berättigade
krav på en sänkt rösträttsålder och möjligheter att direkt kunna
påverka samhällsutvecklingen är stark, kan man förutsätta att en anpassning
av myndighetsåldern till en kommande ytterligare sänkning av rösträttsåldern
till 18 år ligger så nära i tiden, att riksdagen i fråga om propositionen
nr 25 bör vidtaga den justering av åldersgränsen som är nödvändig
för en samordning. Detta kan ske genom att vid behandlingen av de föreslagna
lagändringarna riksdagen beslutar att åldersgränsen sänks till 18 år
i stället för till 20 år och att de lagparagrafer som därmed blir överflödiga
utgår.
II: 1180
Det är utan tvekan starkt motiverat att försöka komma till rätta med de
skatteflyktstransaktioner, som förekommit genom överföring av förmögenhet
på barn. Svårigheter uppkommer emellertid, när en gränsdragning skall
göras som eliminerar endast skatteflyktsfallen. Någon exakt gränsdragning
mellan skatteflyktstransaktionerna och övriga fall synes inte vara möjlig.
Barn och ungdom kan i vissa fall mycket väl ha en mindre förmögenhet
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969 9
före 20-årsåldern utan att denna uppkommit genom skatteflyktstransaktioner.
Dessa fall drabbas således genom de i propositionen nr 92 förordade
bestämmelserna, utan att det i och för sig är syftet med den föreslagna
ändringen. Det anförs i propositionen, att det inte kan anses obilligt
att beräkningen av förmögenhetsskatten sker under hänsynstagande till
föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet. Att barns förmögenhet
»i regel» härrör från mindre förmögenhet nämns inte. Det är naturligtvis
i dessa fall, när hemmavarande ungdomar under 20-årsåldern
skapat en mindre förmögenhet genom egna insatser, som skattefrihet borde
föreligga även i fortsättningen i de fall då den till statlig inkomstskatt beräknade
beskattningsbara inkomsten är minst 100 kr. För att undvika
beskattning i dessa fall borde en gräns sättas under vilken skattefrihet
gällde. Beträffande studiestödet och bostadstillägget för barnfamiljer har
förmögenhet om 30 000 kr. tillåtits utan reducering av samhällets stöd.
30 000 kr. borde också kunna vara en rimlig skattefrihetsgräns för barns
förmögenheter i här aktuella fall. Möjligheten att komma åt den typ av
skatteflyktsfall, som aktualiserat lagändringen, försämras inte genom en
sådan åtgärd och det är naturligtvis en avgörande förutsättning.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande de i propositionerna nr 25 och nr
92 framlagda förslagen till ändringar i förordningen om statlig förmögenhetsskatt
(SF).
Enligt nuvarande lydelse av 8 § SF skall skattskyldig med hemmavarande
barn under 21 år taxeras för barnets förmögenhet, om barnets till
statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst inte uppgår till
minst 100 kr. Härav följer att hemmavarande barn som fyllt 21 år alltid
skall beskattas för sin förmögenhet. Detsamma gäller hemmavarande barn
under 21 år, vars till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst uppgår
till minst 100 kr.
I propositionen nr 25 föreslås att myndighetsåldern sänks från 21 till
20 år. Som en följd härav förordas att åldersgränsen i bl. a. 8 § SF anpassas
till den föreslagna sänkta myndighetsåldern.
Motionären i motionen II: 1068 anser att myndighetsåldern bör anpassas
till en kommande ytterligare sänkning av rösträttsåldern till 18 år och
hemställer i enlighet härmed att ifrågavarande åldersgräns vid förmögenhetsbeskattningen
sänks till 18 år.
Första lagutskottet har i sitt utlåtande nr 32 tillstyrkt förslaget om sänkning
av myndighetsåldern till 20 år. Den nuvarande åldersgränsen i 8 § SF
bär tillkommit med hänsyn till att barnet ansetts böra äga rätt att efter
uppnådd myndighetsålder disponera över sin förmögenhet. Enligt utskottets
mening är det naturligt att åldersgränsen vid förmögenhetsbeskatt
-
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
ningen anpassas till den sänkta myndighetsåldern. Detta förslag har inte
mött några invändningar under remissbehandlingen och innebär så till vida
en skattelättnad som att hemmavarande barn tidigare än som nu är fallet
blir självständiga skattesubjekt vid förmögenhetsbeskattningen. Med det
anförda tillstyrker utskottet den i propositionen nr 25 föreslagna ändringen
av 8 § SF och avstyrker således bifall till motionen II: 1068 i denna del.
Det i propositionen nr 92 framlagda förslaget till ändring av 12 § 1 mom.
SF innebär följande. Skatt för förmögenhet, som tillhör hemmavarande
barn under 20 år, skall — i det fall barnets till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst uppgår till eller överstiger 100 kr. — beräknas med
hänsyn till föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet och fördelas
efter förhållandet mellan de skattepliktiga förmögenheterna. Den s. k.
30-gångerregeln skall därvid tillämpas med beaktande av föräldrarnas och
barnets sammanlagda nettoinkomst. Förslaget syftar i första hand till att
förhindra omotiverade skattelättnader genom förmögenhetsöverföringar
till barn.
Motionären i motionen I: 1026 anser att förslaget i propositionen nr 92
bör avslås i avvaktan på resultatet av kapitalskatteberedningens arbete. Om
detta yrkande inte kan bifallas yrkar motionären i andra hand att åldersgränsen
för samtaxering av föräldrars och barns förmögenhet sänks till
16 år. Till stöd härför åberopar han att man med en sådan gräns åstadkommer
bättre överensstämmelse med det arbetsrättsliga regelsystemet
och med barnbidragssystemet. I motionen II: 1180 hemställs att föräldrarnas
och barnets förmögenhet inte skall samtaxeras, om barnets förmögenhet
inte överstiger 30 000 kr.
Nuvarande ordning att hemmavarande underårigt barns förmögenhet i
vissa fall skall beskattas hos föräldrarna och i andra fall hos barnet har
lett till ojämnheter i beskattningen, som inte är försvarbara från rättvisesynpunkt.
Bestämmelserna torde ha utnyttjats framför allt av ägare av
större förmögenheter i syfte att ernå skattelättnader. Utskottet delar departementschefens
uppfattning att det är angeläget att genom omedelbara lagstiftningsåtgärder
förhindra alt bestämmelserna om förmögenhetsskatt
kringgås genom förmögenhetsöverföringar till barn. Med hänsyn härtill
kan utskottet inte biträda den i motionen I: 1026 tillkännagivna meningen
att reformen bör anstå till dess kapitalskatteberedningen slutfört sitt utredningsuppdrag,
vilket beräknas ske först år 1970.
Utskottet kan inte heller biträda andrahandsyrkandet i motionen I: 1026
om sänkning av åldersgränsen för samtaxering av föräldrars och barns förmögenhet
till 16 år.
Det i propositionen nr 92 framlagda förslaget är, såvitt utskottet kan
bedöma, ägnat att på ett tillfredsställande sätt undanröja de nuvarande
olägenheterna vid beskattningen av hemmavarande omyndiga barns för
-
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
mogenhet. Det torde endast undantagsvis förekomma att hemmavarande
omyndiga barn har möjlighet att skapa en förmögenhet genom egna insatser.
I flertalet fall torde barnets förmögenhet härröra från föräldrar eller
andra närstående. Med hänsyn härtill och till förmögenhetsskattens förhållandevis
ringa storlek kan några allvarligare invändningar inte riktas mot
generell samtaxering av föräldrars och barns förmögenhet i de fall som
avses i propositionen. Ett bifall till yrkandet i motionen II: 1180 skulle enligt
utskottets uppfattning innebära omotiverade skattelättnader och kunna
äventyra syftet med de nya bestämmelserna. Härtill kommer att förmögenhetstaxeringen
och skatteberäkningen ytterligare skulle kompliceras
genom förslaget i motionen.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet den av departementschefen
förordade ändringen av 12 § 1 mom. SF. Utskottet avstyrker således bifall
till yrkandena i motionen I: 1026 och i motionen II: 1180.
Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot de framlagda författningsförslagen
men har funnit lämpligt att sammanföra dem i en förordning.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen
A) med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 25,
i vad densamma behandlas i detta betänkande, och Kungl.
Maj :ts proposition nr 92 antar följande
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 12 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse)
8
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 21 år, skall,
därest barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
icke uppgår till minst 100 kronor,
den skattskyldige taxeras jäm
-
(Föreslagen lydelse)
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, skall, därest
barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
icke uppgår till minst 100 kronor,
den skattskyldige taxeras jämväl för
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
(Nuvarande lydelse)
väl för barnets förmögenhet. I den
skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet
inbegripes i sådant fall jämväl
barnets förmögenhet.
(Föreslagen lydelse)
barnets förmögenhet. I den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet
inbegripes i sådant fall jämväl barnets
förmögenhet.
12
1 m o in. För äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga
förmögenheten för makarna var för
sig, varvid boets gemensamma förmögenhet
inräknas i mannens skattepliktiga
förmögenhet. Har därvid
skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis
ej kunnat utnyttjas å den därtill
närmast berättigade makens förmögenhet,
må bristen avräknas å
den andra makens förmögenhet. Den
beskattningsbara förmögenheten beräknas
för makarna gemensamt under
hänsyntagande, vid tillämpning
av 9 § tredje och fjärde styckena,
till makarnas sammanlagda nettoinkomst.
Frågan om skatteplikt enligt
10 § bedömes med hänsyn till makarnas
sålunda bestämda beskattningsbara
förmögenhet. Skatt beräknas
likaledes efter nämnda förmögenhet
samt fördelas å makarna efter
deras skattepliktiga förmogenheter.
Vad i 11 § 3 mom. sägs, skall
därvid iakttagas.
§•
1 m o m. För äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
beräknas den skattepliktiga
förmögenheten för makarna var för
sig, varvid boets gemensamma förmögenhet
inräknas i mannens skattepliktiga
förmögenhet. Har därvid
skuld, som i 5 § avses, helt eller
delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill
närmast berättigade makens förmögenhet,
må bristen avräknas å den
andra makens förmögenhet.
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår
barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
till minst 100 kronor, beräknas den
skattepliktiga förmögenheten för den
skattskyldige och barnet var för sig.
Den beskattningsbara förmögenheten
beräknas i fall som avses i första
stycket gemensamt för makarna och
i fall som avses i andra stycket gemensamt
för föräldrar och barn.
Härvid skall, vid tillämpning av 9 §
tredje och fjärde styckena, hänsyn
tagas till den sammanlagda nettoinkomsten
hos dem för vilka gemensam
beräkning av förmögenheten
sker. Frågan om skatteplikt enligt 10
§ bedömes med hänsyn till den sålunda
gemensamt bestämda beskattningsbara
förmögenheten. Skatt beräknas
likaledes efter nämnda förmögenhet
och fördelas på envar efter
Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1969
13
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
hans skattepliktiga förmögenhet.
Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid
iakttagas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas
dock vid 1969 års taxering och vid eftertaxering för år 1969 eller
tidigare år.
B) avslår
1) motionen I: 1026,
2) motionen II: 1068, i vad densamma behandlas i detta
betänkande,
3) motionen II: 1180.
Stockholm den 6 maj 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Yngve Nilsson (m),
Sundin* (ep), Wärnberg* (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m),
Paul Jansson (s), Annerås (fp) och Ove Karlsson (s); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås* (m), Brandt (s),
Engkvist (s), Vigelsbo (ep), Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström* (s),
Ahlmark (fp), Sundkvist (ep) och Westberg i Hofors (s).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson i Borås
(m), vilka
dels anfört följande:
»I prop. 1969:92 har föreslagits vissa ändringar i förmögenhetsbeskattningen,
som innebär att föräldrars och barns förmögenheter alltid skall
sammanläggas vid beskattningen. Departementschefen har funnit det angeläget
att förhindra att lättnader i förmögenhetsskatten kan åstadkommas
genom överföringar av kapital till barn. Någon utredning föreligger emellertid
inte och remiss har inte heller gjorts till den arbetande kapitalskatteberedningen.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
Departementschefen synes utgå ifrån att all förmögenhet hos omyndiga
barn alltid åstadkommits genom ifrågavarande s. k. skatteflyktstransaktioner.
Så är naturligtvis inte förhållandet, utan förmögenheter hos omyndiga
barn kan mycket väl ha uppstått genom att de i laga ordning erhållit arv
eller dylikt. Detta visar att frågan borde varit föremål för en noggrann utredning
innan proposition avgivits till riksdagen.
I anledning av motionen I: 1026, vari i första hand yrkas uppskov med
krav på bättre utredning, har vi emellertid i anslutning till syftet med motionärens
andrahandsyrkande stannat för att i 12 § i författningsförslaget
intaga eu bestämmelse om att sammanläggning av föräldrars och barns förmögenheter
endast skall förekomma, när förmögenheten åstadkommits genom
gåva från föräldrar eller andra skyldemän. Härigenom undviker man
i varje fall att sammanläggning sker i de av utskottet ovan anförda helt
orimliga fallen.»
dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa,
att riksdagen med anledning av motionen I: 1026 antar
följande såsom reservanternas förslag betecknade förslag
till ändring av 12 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig förmögenhetsskatt.
(Utskottets förslag)
12
1 mom. För äkta--------—
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår
barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
till minst 100 kronor, beräknas den
skattepliktiga förmögenheten för
den skattskyldige och barnet var för
sig.
Den beskattningsbara förmögenheten
beräknas i fall som avses i första
stycket gemensamt för makarna och
i fall som avses i andra stycket gemensamt
för föräldrar och barn.
Härvid skall, vid tillämpning av 9 §
tredje och fjärde styckena, hänsyn
tagas till den sammanlagda nettoin
-
(Reservanternas förslag)
§•
---makens förmögenhet.
Har skattskyldig hemmavarande
barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår
barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst
till minst 100 kronor, beräknas den
skattepliktiga förmögenheten för
den skattskyldige och barnet var för
sig. Därvid skall beträffande barnets
förmögenhet angivas hur stor del
därav som hänför sig till gåva från
skyldemän.
Den beskattningsbara förmögenheten
beräknas i fall som avses i
första stycket gemensamt för makarna
och i fall som avses i andra stycket
gemensamt för föräldrar och
barn till den del barnets förmögenhet
hänför sig till gåva från skyldemän.
Härvid skall, vid tillämpning av 9
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1969
15
(Utskottets förslag)
komsten hos dem för vilka gemensam
beräkning av förmögenheten
sker. Frågan om skatteplikt enligt 10
§ bedömes med hänsyn till den sålunda
gemensamt bestämda beskattningsbara
förmögenheten. Skatt beräknas
likaledes efter nämnda förmögenhet
och fördelas på envar efter
hans skattepliktiga förmögenhet.
Vad i 11 § 3 mom. sägs skall därvid
iakttagas.
(Reservanternas förslag)
§ tredje och fjärde styckena, hänsyn
tagas till den sammanlagda nettoinkomsten
hos dem för vilka gemensam
beräkning av förmögenheten
sker. Frågan om skatteplikt enligt
10 § bedömes med hänsyn till den
sålunda gemensamt bestämda beskattningsbara
förmögenheten. Skatt
beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet
och fördelas på envar efter
hans skattepliktiga förmögenhet
till den del densamma ingått i skatteberäkningen.
Skatten för återstående
del av barnets förmögenhet beräknas
till skillnaden mellan skatten
enligt 11 § 1 mom. för barnets hela
förmögenhet och för den del av barnets
förmögenhet, som hänför sig
till gåva från skyldeman, ökad med
100 000 kronor. Vad i 11 § 3 mom.
sägs skall därvid iakttagas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:208 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning om ändring i förordningen om automobilskatt och till traktorska a1 i texten