Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1969-05-13 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:46, Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

1

Nr 46

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

jämte motioner.

Propositionen

Hemställan

Kungl. Maj:t har i propositionen 1969:95 föreslagit riksdagen att anta

därvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås ändrade regler för folkpensionärers rätt till avdrag

för nedsatt skatteförmåga. Förslaget innebär ökad avdragsrätt för folkpensionärer

med inkomster vid sidan av folkpension. Genom förslaget anpassas

de särskilda skatteavdragsreglerna för folkpensionärer till den i prop.

1969:38 föreslagna uppmjukningen av reglerna för inkomstprövning av

hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension.

De nya bestämmelserna föreslås gälla första gången vid 1970 års taxering.

Författningsförslagen

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till

50 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

1 Senaste lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till 50 § se 1968: 718.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 mom. För fysisk--

Finnes skattskyldigs

Om skattskyldigs

Skattskyldig, vars inkomst helt eller

till huvudsaklig del utgjorts av

folkpension, skall — om särskilda

omständigheter icke föranleda annat

— anses ha haft nedsatt skatteförmåga

enligt andra stycket. Att bestämmelsen

i andra stycket om visst

högsta avdragsbelopp icke gäller vid

fastställandet av avdrag i detta fall

framgår av punkt 2 av anvisningarna.

Vad härefter-------- —

— kronor, bortfaller,

jämkning medgivits,

motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till

icke obetydlig del utgjorts av folkpension,

skall — om särskilda omständigheter

icke föranleda annat -—

anses ha haft nedsatt skatteförmåga

enligt andra stycket. Att bestämmelsen

i andra stycket om visst högsta

avdragsbelopp icke gäller vid fastställandet

av avdrag i detta fall

framgår av punkt 2 av anvisningarna.

- beskattningsbar inkomst.

50 §.

Anvisningar

till 50 §.

2. Därest skattskyldig varit för sin

försörjning helt beroende av vad

han i form av folkpension uppburit,

bör den taxerade inkomsten regelmässigt

minskas med vad han sålunda

uppburit, även om det belopp

som angives i 50 § 2 mom. andra

stycket därigenom överskrides. Om

den skattskyldige mot låg avgift

vistats å sjukhus eller annan anstalt

eller om hans levnadskostnader rönt

inverkan av annan därmed jämförlig

omständighet, bör det belopp, varmed

den taxerade inkomsten enligt

vad nyss sagts må minskas, jämkas

med hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension, men

pensionen likväl utgjort den h uv

udsakliga delen av hans inkomst,

bör den skattskyldige regelmässigt

medgivas ett med hänsyn*

till omständigheterna jämkat avdrag

för nedsatt skatteförmåga. Även i

detta fall får det i 50 § 2 mom. andra

stycket angivna maximibeloppet

överskridas.

Därest folkpensionen icke uppgått

till minst hälften av den sammanlag
-

2. För skattskyldig, som varit för

sin försörjning helt beroende av vad

han uppburit i form av folkpension,

bör den taxerade inkomsten regelmässigt

minskas med vad han sålunda

uppburit, även om det belopp

som angives i 50 § 2 mom. andra

stycket därigenom överskrides. Om

den skattskyldige mot låg avgift vistats

å sjukhus eller annan anstalt

eller om hans levnadskostnader rönt

inverkan av annan därmed jämförlig

omständighet, bör det belopp, varmed

den taxerade inkomsten enligt

vad nyss sagts må minskas, jämkas

med hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension, bör

den skattskyldige medgivas ett med

hänsyn till omständigheterna jämkat

avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Även i detta fall får det i 50 § 2

mom. andra stycket angivna maximibeloppet

överskridas.

Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt

skall som folkpension

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

da inkomsten, bör avdrag, som ovan behandlas även tilläggspension i den

sägs, medgivas allenast då särskilda mån den enligt lagen om pensionsskäl

därtill föranleda. tillskott föranlett avräkning av

pensionstillskott.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt

tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

9 §•

2 mom. För skattskyldig---

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Detta belopp

får dock överskridas, om skattskyldig

varit för sin försörjning helt eller

huvudsakligen beroende av vad han

uppburit i form av folkpension. Har

(Föreslagen lydelse)

---kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Detta belopp

får dock överskridas, om skattskyldig

varit för sin försörjning till icke

obetydlig del beroende av vad han

uppburit i form av folkpension. Har

1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1968:719.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

(Nuvarande lydelse)

skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts,

minskas med det belopp, varmed

jämkning medgivits.

Vad härefter--------

(Föreslagen lydelse)

skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts,

minskas med det belopp, varmed

jämkning medgivits.

- beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger

dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

Motivering

Rörande motiveringen för förslagen hänvisar utskottet till propositionen.

Motionerna

Yrkande med anledning av propositionen

I motionen II: 1193 av herr Jonsson i Mora har hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen nr 95 måtte uttala att riksskattenämndens

anvisningar och tabeller för storleken av avdraget för nedsatt skatteförmåga

vid stigande extrainkomster utformas så, att den samlade effekten

av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag ej i något fall

må överstiga 80 % av sidoinkomstens ökning.

Yrkanden vid riksdagens början

I motionerna I: 35 av herr Virgin m. fl. och II: 40 av herr Holmberg m. fl.

har hemställts, att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t med förtur

måtte utreda och framlägga förslag om avskaffande av skatteplikten för

folkpensioner; samt

2) anta följande

a) Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att i nämnda

lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969 5

48 a §.

Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt lag den

25 maj 1962 om allmän försäkring är berättigad till ålders- eller förtidspension

(eller sjukbidrag) eller vars make är berättigad till sådan förmån. Denne

äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt

ortsavdrag på sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som

i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 400 kronor.

Därest sammanlevande makar båda är pensionärer enligt ovan, åtnjutes

kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling

eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 18 år, likaledes

åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med 4 000 kronor.

Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar

avse jämväl avdrag enligt 48 a §.

65 §.

Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller förtidspensionär och huruvida

skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande

eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas efter

förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med bara avses

j ämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Barn, som bor hos sina föräldrar,

skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom. första

stycket vid 3) och 46 § 3 mom. ävensom ortsavdrag, anses som hemmavarande

endast hos den ena av dem.

I fråga — --följande beskattningsåret.

De för —-■—-— näst före taxeringsåret.

Har eljest — --för taxeringen.

De för---haft barn.

(Se vidare anvisningarna)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1970 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1970 eller tidigare år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

b) Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

Skattskyldig fysisk----ortsavdrag.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt —--— angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats

med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och som varit

här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet

:

när den---beskattningsbara inkomsten;

när den---65 % av återstoden.

För annan----65 % av återstoden.

Ändå att----denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1970 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1970 eller tidigare år.

Motivering

I: 35 och II: 40

Endast en mindre del — ca 150 000 personer — av fortfarande friska och

arbetsföra människor i 67-årsåldern och däröver har förvärvsarbete. Den

höga, ofrivilliga »arbetslösheten» betingas till stor del av att många pensionärer

avhåller sig från avlönat arbete även om arbetstillfällen erbjuds. Orsaken

härtill är att avlönat arbete för många folkpensionärer genom verkningarna

av ett otidsenligt och orättvist skatte- och bidragssystem uppfattas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

7

som ekonomiskt meningslöst. Skatte- och bidragsreglerna ställer således de

människor det här är fråga om i en orimlig situation.

Enligt nuvarande bestämmelser kan folkpensionärer, vilkas inkomst helt

eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, få ett extra avdrag utöver

ortsavdraget och undgår därigenom skatt. I den mån vederbörande skaffar

sig inkomst utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp minskas emellertid

det extra avdraget, vilket betyder att den beskattningsbara inkomsten stiger

snabbare än årsinkomsten. Resultatet kan för folkpensionären bli att hon

eller han drabbas av ett marginellt inkomstbortfall, som relativt sett är avsevärt

större än den marginalskatt personer med vida högre inkomster har

att räkna med. Det är förklarligt att en folkpensionär härigenom, trots önskan

att vara yrkesverksam, ofta förlorar lusten att skaffa sig avlönat arbete.

En fast princip för beskattningen i samband med försäkringar har i vårt

land varit antingen att avdrag ej medgivits för betalda premier, i vilket fall

utfallande försäkringsbelopp ej beskattats, eller också att erlagda premier

fått avdragas, varvid utfallande försäkringsbelopp tagits upp till beskattning.

För pensionsförsäkringar över huvud taget, därmed också för folkpensioneringen,

har den senare metoden tidigare tillämpats. Syftet härmed

har varit att på ett så långt möjligt rättvist sätt fördela en skattskyldigs

inkomster på de år då de faktiskt åtnjutes. Varje pension är att betrakta såsom

uppskjuten »lön». Väljer den skattskyldige att låta en del av sin »lön»

så att säga innestå till de år då vederbörande ej längre är aktiv erhålles

ett riktigare uttryck för skatteförmågan olika år om man uppskjuter beskattningen

av den uppskjutna »lönen» tills denna faktiskt tillgodogöres av

den skattskyldige. Denna princip, som åtminstone tills vidare inte heller ifrågasättes

när det gäller enskilda peusi onsförsäkringar, är lika motiverad vid

en socialförsäkring sådan som folkpensionen. Även här utgår premier, kallade

avgifter. Att inte lika höga avgifter uttages av alla och den utfallande

pensionen sålunda ej står i relation till de inbetalda avgifterna sammanhänger

med den sociala karaktären hos folkpensionsförsäkringen. I princip

är avgiftssystemet upplagt så att den som anses ha tillräcklig betalningsförmåga

får betala full avgift, medan den som har en lägre betalningsförmåga

får reducerad avgift.

På grund av beslut av 1964 års riksdag är folkpensionsavgiften numera

icke avdragsgill. En följd härav borde vara att utfallande folkpension ej betraktas

som skattepliktig inkomst. Det må tilläggas att det här förda principresonemanget

gäller den av staten utgivna folkpensionen. De kommunala

bostadstilläggen har nämligen, trots att de sammanlänkats med folkpensionen,

ej något som helst samband med folkpensionsavgiften.

Ett borttagande av skatteplikten för folkpensioner får sålunda anses vara

synnerligen angeläget. Det är uteslutande den aktuella budgetsituationen

som avhåller motionärerna från att framlägga konkret förslag härom redan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

nu. Närmare uppgifter om de ekonomiska konsekvenserna för statens och

kommunernas del synes nämligen erforderliga. I avvaktan på resultatet av

en sådan utredning föreslås att ortsavdraget för folkpensionärer höjes till

4 000 kr. för ensamstående pensionär, 6 400 kr. för äkta makar varav en är

pensionär samt till 8 000 kr. för makar som båda är pensionärer, utan att de

nu gällande reglerna ändras för dem som huvudsakligen har folkpension som

inkomst.

II: 1193

I propositionen förordas nu att bestämmelserna om reduceringen av avdraget

för nedsatt skatteförmåga skall avpassas så att den samlade effekten

av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag blir mindre

kännbar för den enskilde folkpensionären. Enligt departementschefen skall

det ankomma på riksskattenämnden att lämna anvisningar och upprätta tabeller

för de extra avdragens storlek vid ökade sidoinkomster. Som vägledning

för riksskattenämnden säger departementschefen därefter följande:

»Utgångspunkten bör givetvis vara att ökade sidoinkomster inte helt konsumeras.

» Enligt detta yttrande kommer med de nya reglerna i så måtto en

förbättring att inträda att en marginell belastning på 100 % eller däröver

skall vara utesluten. Avbräck på 70, 80 och t. o. m. upp till 99 % kommer

däremot fortfarande att kunna förekomma att döma av departementschefens

formuleringar.

Trots riksdagens begäran om en skyndsam utredning av frågan om beskattningen

av folkpensionärernas sidoinkomster har, som framgick bl. a. av

finansministerns svar på en interpellation i ärendet av hr Wedén, något målinriktat

utredningsarbete ej igångsatts. Departementschefen avvisar i den

föreliggande propositionen direkt riksdagens mening att en översyn bort

kunna ske inom ramen för källskatteutredningens arbete. I stället framhålls

nu att skattereglerna för alla kategorier av låginkomsttagare och således

även folkpensionärerna skall överses och att förslag därefter kommer att

föreläggas riksdagen. Det är tillfredsställande att regeringen beslutat om en

översyn av låginkomsttagarnas skattesituation; utvecklingen under det

senaste decenniet har medfört en relativt sett större skatteskärpning för de

lägre inkomsttagarna än för personer med medelstora eller höga inkomster.

Det måste dock samtidigt beklagas att det för två år sedan av riksdagen

gjorda uttalandet, att beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster

skyndsamt bort utredas, ej respekterats av regeringen. Därigenom är underlaget

för ett beslut som skulle leda till en rimlig behandling av folkpensionärernas

sidoinkomster sämre än som annars varit fallet.

Även efter de förbättringar som föreslås i propositionen kommer folkpensionärer

med skäligen blygsamma sammanlagda inkomster att träffas av

mycket hårda marginella avbräck. Den inte helt preciserade reform, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

9

departementschefen nu förordar, är inte tillräckligt radikal och långtgående.

Därför föreslår motionären att riksdagen anger, att utgångspunkten för

riksskattenämnden vid dess utarbetande av anvisningar och tabeller för de

extra avdragens storlek vid ökande sidoinkomster bör vara att ökade sidoinkomster

ej i något fall skall kunna konsumeras till mer än 80 % mot 99 %

i propositionen genom bortfall av inkomstprövade folkpensionsförmåner och

ökad skattebelastning.

Utskottet

Enligt nuvarande bestämmelser äger folkpensionär, vars inkomst helt eller

till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, vid inkomsttaxeringen rätt att,

utan särskilt yrkande i deklarationen, erhålla — utöver ortsavdrag — ett

extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Detta avdrag är inte maximerat. Om

den skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av folkpensionen,

bör den taxerade inkomsten minskas med ett belopp motsvarande hela folkpensionen.

Har den skattskyldige haft även annan inkomst än folkpension

men folkpensionen utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör

han erhålla ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt

skatteförmåga. För det fall att folkpensionen inte uppgått till minst

hälften av den sammanlagda inkomsten, bör däremot extra avdrag medges

endast när särskilda skäl föranleder därtill. För folkpensionär med sidoinkomst

och förmögenhet medges avdrag för nedsatt skatteförmåga med visst

belopp i enlighet med av riksskattenämnden utfärdade anvisningar beroende

på sidoinkomstens och förmögenhetens storlek.

Riksdagen har nyligen bifallit ett i prop. 1969: 38 framlagt förslag om

uppmjukning av reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunala

bostadstillägg till folkpension. Dessa regler innebär att förmånen

minskas med pensionärens inkomster vid sidan av folkpensionen på visst

sätt. Genom den beslutade lagändringen har det avdragsfria beloppet vid

inkomstprövningen höjts från 1 700 till 2 000 kr. för ensam pensionär och

från 2 400 till 3 000 kr. för makar tillsammans. Vidare bär reduktionen för

inkomster över det avdragsgilla beloppet gjorts enhetlig och bestämts till

50 %.

I den förevarande propositionen föreslås att folkpensionärer med sidoinkomster

skall få rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga med ökade belopp

i syfte att åstadkomma en anpassning av beskattningsreglerna till de

nya bestämmelserna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunala

bostadstillägg. Avsikten med förslaget är att den successiva minskningen av

det extra avdraget vid stigande inkomster skall avpassas så, att den samlade

effekten av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag blir

mindre kännbar än för närvarande. Dessutom föreslås att vid beräkning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

extra avdrag som folkpension skall behandlas även ATP-pension i den mån

sådan pension enligt den nyligen av riksdagen antagna lagen om pensionstillskott

föranlett avräkning av pensionstillskott.

Motionären i motionen II: 1193 begär ett riksdagsuttalande av innebörd

att riksskattenämndens anvisningar rörande avdrag för nedsatt skatteförmåga

för folkpensionärer skall utformas så, att den samlade effekten av

borlfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag inte i något fall

överstiger 80 % av sidoinkomstens ökning. I detta sammanhang behandlar

utskottet också de vid riksdagens början väckta motionerna I: 35 och II: 40,

vari yrkas höjning av ortsavdragen för folkpensionärer fr. o. m. 1971 års

taxering till 4 000 kr. för ensam pensionär, 6 400 kr. för makar varav en är

pensionär och 8 000 kr. för makar som båda är pensionärer. Yrkandet syftar

till att i möjligaste mån minska den nuvarande marginaleffekten på folkpensionärernas

sidoinkomster och därigenom stimulera deras intresse för

fortsatt förvärvsarbete. Dessutom hemställer motionärerna om utredning

av möjligheterna att avskaffa skatteplikten för folkpensioner.

Nuvarande bestämmelser om extra avdrag vid beskattningen för folkpensionärer

med sidoinkomster leder i vissa fall till otillfredsställande resultat,

vilket skapat irritation bland folkpensionärerna. De ogynnsamma tröskeloch

marginaleffekter, som inträder vid stigande sidoinkomster, beror emellertid

inte endast på avtrappningen av det extra avdraget vid beskattningen

utan också på den samtidigt inträdande reduktionen av de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna. Genom den beslutade uppmjukningen av reglerna

för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt

den i propositionen föreslagna ökade avdragsrätten vid beskattningen uppnås

otvivelaktigt vissa förbättringar i dessa hänseenden. Trots detta kan

även i fortsättningen höga marginaleffekter förekomma. Utskottet har tagit

del av vissa inom finansdepartementet utarbetade tabeller för skattelindringsavdrag

för folkpensionärer, i vilka de nya inkomstprövningsreglerna

och den ökade avdragsrätten inom ramen för det i propositionen angivna

skattebortfallet beaktats. Av tabellerna, som endast avser att åskådliggöra

verkningarna av förslagen, framgår att den totala marginaleffekten

— främst i sådana inkomstlägen där en samtidig reduktion av de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna sker — fortfarande kan uppgå till 95 %

och i undantagsfall överstiga 100 %. Mot bakgrunden härav får utskottet

beklaga att departementschefen inte ansett sig kunna tillmötesgå riksdagens

begäran om en skyndsam utredning av möjligheterna att införa någon form

av definitiv källskatt på folkpensionärernas sidoinkomster. Samtidigt vill

utskottet understryka angelägenheten av att de kvarstående ogynnsamma

verkningarna för folkpensionärerna av bidrags- och skattesystemet i möjligaste

mån undanröjs vid den i propositionen aviserade översynen av beskattningsreglerna

för lägre inkomsttagare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969 11

Om det extra avdraget i enlighet med yrkandet i motionen II: 1193 skulle

avpassas så, att den samlade effekten av bortfall av folkpensionsförmåner

och minskat extra avdrag inte överstiger 80 % av sidoinkomstens ökning,

skulle detta medföra ett årligt skattebortfall, som kan uppskattas till 200

milj. kr. Utskottet delar departementschefens uppfattning att folkpensionärerna

är gynnade i förhållande till flertalet andra skattskyldiga i motsvarande

inkomstlägen. Med hänsyn härtill och till storleken av skattebortfallet

är utskottet inte berett att tillstyrka skattefavörer för folkpensionärerna

som går utöver de i propositionen föreslagna. Vid en fortsatt reformering

av beskattningen är det i stället angeläget att söka åstadkomma större rättvisa

och jämlikhet än för närvarande mellan olika kategorier av lägre inkomsttagare.

Vad härefter angår det i motionerna I: 35 och 11:40 framställda yrkandet

om höjda ortsavdrag för folkpensionärer anser utskottet det inte motiverat

att tillerkänna folkpensionärer med höga inkomster ett väsentligt

större ortsavdrag än som tillkommer andra skattskyldiga i motsvarande inkomstlägen.

Därtill kommer att också detta förslag medför ett så stort

skattebortfall för stat och kommun — uppskattningsvis 320 milj. kr. — att

förslaget inte kan genomföras utan en omfördelning av skattebördan i samband

med en mera genomgripande skattereform. Utskottet förutsätter vidare

att motionärernas yrkande om skattefrihet för folkpension kommer

att bli föremål för överväganden vid översynen av skattereglerna för lägre

inkomsttagare.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i propositionen och avstyrker

således bifall till yrkandena i motionerna 1:35 och 11:40 samt i

motionen II: 1193.

Vid behandlingen av propositionen har frågan om beräkning av extra

avdrag för folkpensionär, som vid sidan av folkpensionen uppbär livränta,

aktualiserats inom utskottet. Enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring

skall folkpensionen minskas, om pensionären har rätt till visst slag av livränta.

Här avses livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

eller lagen om yrkesskadeförsäkring. Vidare avses sådan livränta

enligt annan författning eller enligt Kungl. Maj :ts förordnande, som

bestäms av eller utbetalas från riksförsäkringsverket. Slutligen avses även

livränta som utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

Reduceringsregeln innebär att folkpension och ATP-pension i princip minskas

med tre fjärdedelar av livräntans belopp. Minskningen skall i första

hand gå ut över ATP-pensionen. Pensionären är dock garanterad att behålla

viss del av folkpensionen, nämligen i fråga om förtidspension eller barnpension

en fjärdedel, änkepension hälften och ålderspension tre fjärdedelar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

Dessa reduceringsregler leder inte endast till reducering av ATP-pension

och egentlig folkpension utan kan även leda till att avdraget för nedsatt

skatteförmåga minskas. Orsaken härtill är att folkpensionen minskar genom

livränteavdraget samtidigt som livräntan utgör sidoinkomst. För folkpensionär,

som före beviljande av livränta haft ingen eller ringa sidoinkomst

och därigenom varit helt eller i det närmaste befriad från skatt, kan ett

senare erhållande av livränta, som reducerar folkpensionen, få till följd

att hans behållna nettoinkomst minskar, trots att bruttoinkomsten ökat. En

sådan konsekvens är enligt utskottets mening inte rimlig. På inkomstsidan

sker en förbättring genom de nya reglerna om inkomstprövning av kommunalt

bostadstillägg. På skattesidan synes problemet lämpligen kunna lösas

genom att man vid beräkningen av skattelindringsavdraget anser att folkpensionen

— exklusive det kommunala bostadstillägget — utgått med oreducerat

belopp och att livräntan i stället reducerats med det belopp som sålunda

behövts för uppräkningen av folkpensionen. Utskottet föreslår att

punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen kompletteras med

en regel av denna innebörd. Bestämmelsen bör äga tillämpning fr. o. m.

1970 års taxering.

Enligt vad utskottet erfarit är det förenat med vissa svårigheter för riksförsäkringsverket

att i kontrolluppgifterna till 1970 års taxering lämna uppgift

om hur stor reducering av folkpensionen som skett på grund av utgående

livränta. Det är inte heller möjligt att låta taxeringsnämnderna verkställa

utredning härom. Vid 1970 års taxering bör det därför ankomma på

den skattskyldige att till självdeklarationen foga intyg från allmän försäkringskassa

utvisande med vilket belopp folkpensionen reducerats på grund

av livräntan. För att berörda folkpensionärer skall erhålla kännedom om

den ökade rätten till avdrag för nedsatt skatteförmåga och vad de har att

iaktta med anledning därav synes det lämpligt att riksförsäkringsverket —

där så är möjligt — informerar de skattskyldiga om de nya bestämmelserna.

Sådan information kan lämpligen utsändas i samband med kontrolluppgifterna

till 1970 års taxering. Det bör vidare ankomma på riksskattenämnden

att i anvisningarna om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer

inta erforderliga föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 95

antar de vid propositionen fogade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med den ändringen, att punkt 2 av

anvisningarna till 50 § erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

13

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

Anvisningar

till 50 §.

2. För skattskyldig,------- hänsyn därtill.

Om skattskyldig------ •— maximibeloppet överskridas.

Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt

skall följande iakttagas.

Som folkpension behandlas även tilläggspension

i den mån den enligt

lagen om pensionstillskott föranlett

avräkning av pensionstillskott. Har

folkpension minskats till följd av

livränta enligt 17 kap. 2 § lagen om

allmän försäkring, skall vid beräkningen

av avdraget för nedsatt skatteförmåga

anses som om folkpensionsförmånen

utgått med oreducerat

belopp och i stället livräntan varit

reducerad med det belopp varmed

folkpensionen varit minskad.

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt;

B) avslår

1) motionerna I: 35 och II: 40,

2) motionen II: 1193.

Stockholm den 13 maj 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt

skall som folkpension

behandlas även tilläggspension i den

mån den enligt lagen om pensionstillskott

föranlett avräkning av pensionstillskott.

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Tage Johansson (s),

Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson*

(ep), Stadling (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson (m); samt

från andra kammaren: herr Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herr

Vigelsbo* (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s),

Nyström (s), Enarsson (m), Leander (s) och Josefson i Arrie (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr -i6 år 1969

Reservationer

1) av herrar Tistad (fp), Mattsson (ep), Ann erås (fp), Vigelsbo (ep), fru

Nettelbrandt (fp) och herr Josefson i Arrie (ep), vilka

dels anfört följande:

»Ett enhälligt bevillningsutskott förordade år 1967 en skyndsam utredning

av frågan om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster, varvid

särskilt borde övervägas möjligheten att införa en definitiv källskatt för

folkpensionärer. Riksdagen biföll detta utredningsyrkande. Mot bakgrunden

därav anser vi det förvånande att departementschefen inte tillmötesgått

riksdagens önskemål om en speciell utredning i detta hänseende.

Det inom finansdepartementet utarbetade, i propositionen framlagda förslaget,

som inte varit föremål för sedvanlig remissbehandling, innebär på

längre sikt inte någon tillfredsställande lösning av frågan om folkpensionärernas

beskattning. Vissa förbättringar sker visserligen genom förslagen i

prop. nr 38 och nr 95. Som framgår av vad utskottet anfört kommer emellertid

även med de föreslagna inkomstprövnings- och avdragsreglerna en

ökning av en folkpensionärs sidoinkomster i vissa lägen att leda till en marginalbelastning,

som närmar sig och i enstaka fall t. o. m. överstiger 100 procent.

Ingen lösning av folkpensionärernas marginalbelastningsproblem är

helt komplikationsfri. Enligt vad vi inhämtat finns dock möjligheter att

utan ökat skattebortfall tekniskt konstruera avdragstabeller som ytterligare

minskar marginaleffekterna.

Även om folkpensionärernas beskattningssituation kommer att beaktas

vid den i propositionen aviserade översynen av skattereglerna för lägre inkomsttagare

kommer sannolikt speciella problem som kräver sin lösning

att kvarstå i fråga om folkpensionärernas beskattning. Det anförda visar att

den utredning som 1967 års riksdag begärt inte förlorat sin aktualitet. Enligt

■\ år mening bör riksdagen därför vidhålla sin begäran om en skyndsam sådan

utredning.»

dels ansett att utskottet under punkten B 2 bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen II: 1193 i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning av frågan

om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster, varvid

särskilt bör övervägas möjligheten att införa en definitiv

källskatt för folkpensionärer.

2) av herrar Gösta Jacobsson (m), Karl Pettersson (m) och Enarsson (in),

vilka

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 11 rad 5 uppifrån

börjar med »Utskottet delar» och slutar på rad 17 nedifrån med »motionen

II: 1193» bort ha följande lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969

15

»Utskottet anser dock att förslaget i och för sig är välmotiverat men är

för sin del berett att gå längre. Såsom påpekas i motionerna 1: 35 och II: 40

är folkpensionsavgiften enligt beslut av 1964 års riksdag inte längre avdragsgill.

Motionärerna menar att i konsekvens därmed borde utfallande

folkpension inte beskattas. Utskottet delar motionärernas mening och anser

det också angeläget att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget skyndsamt

utredes samt att konkreta åtgärder vidtages i avvaktan på en sådan

utredning i syfte att delvis undanröja den nu förekommande dubbelbeskattning,

som beskattningen av folkpensionsavgifterna i princip innebär. Därför

anser utskottet det i motionerna I: 35 och II: 40 framförda förslaget om

kraftigt tilltagna grundavdrag för folkpensionärer väl motiverat. Förutom

att beskattningen av folkpensionsavgiften därigenom skulle te sig mindre

oriktig skulle skattelindringen i betydande grad stimulera till inkomstbringande

sysselsättning, eftersom de tidigare nämnda tröskel- och marginaleffekterna

skulle avsevärt motverkas.

Den kostnad som förslaget om höjda ortsavdrag för folkpensionärer beräknas

innebära — för statens vidkommande 40 miljoner kr. under nästa

budgetår — får till en tredjedel bäras av staten och till två tredjedelar

av kommunerna. Kostnaden kan synas hög, men eftersom folkpensionärer

med sidoinkomster utgör en signifikant låginkomstgrupp, torde kostnaden

snarast enligt utskottets mening accentuera förslagets angelägenhet. Offentlig

inkomststatistik ger vid banden att hela 80 % av enbart de ålderspensionärer,

som måste erlägga skatt, inte når upp till en bruttoinkomst — inklusive

folkpensionen — om 20 000 kr. per år. Avsevärt över 90 % når ej 30 000

kr.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionerna

I: 35 och II: 40.»

dels ansett att utskottet under punkten B 1 bort hemställa,

1) att riksdagen med bifall till motionerna I: 35 av herr

Virgin m. fl. och II: 40 av herr Holmberg m. fl., såvitt här är

i fråga, antar de vid motionerna fogade förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); och

b) förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

2) att riksdagen med bifall till motionerna I: 35 av herr

Virgin in. fl. och II: 40 av herr Holmberg m. fl., såvitt här är

i fråga, i skrivelse till Ivungl. Maj :t begär att Kungl. Maj :t

efter skyndsam utredning framlägger förslag om avskaffande

av skatteplikten för folkpensionärer.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:231 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten