Sök i Ratio Lex

Betänkande angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1969/70, m. m. jämte motioner.

1969-05-22 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:50, Betänkande angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1969/70, m. m. jämte motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

1

Nr 50

Bevillningsutskottets betänkande angående beräkning av bevillningarna

för budgetåret 1969/70, m. m. jämte motioner.

Enligt § 40 riksdagsordningen avger bevillningsutskottet härmed förslag

till beräkning av de särskilda bevillningarnas belopp för budgetåret

1969/70 vid tillämpning av gällande eller vid innevarande års riksdag fastställda

grunder.

På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1969 (Bilaga 1 till

statsverkspropositionen 1969: Finansplanen) har chefen för finansdepartementet

nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan och beräkning

av inkomster för budgetåret 1969/70 jämte därmed sammanhängande

frågor. Departementschefen har därvid anmält riksrevisionsverkets

skrivelse den 13 december 1968 med inkomstberäkning för nämnda budgetår.

I en den 25 april 1969 dagtecknad proposition, nr 115, angående komplettering

av riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 m. m. har Kungl.

Maj :t bl. a. föreslagit riksdagen besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig,

som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1969/70 med 100 procent av

grundbeloppet. Vidare föreslås ny beräkning av vissa inkomsttitlar.

Propositionen nr 115 har i förstnämnda del hänvisats till bevillningsutskottet

och i övrigt till statsutskottet.

Statsverkspropositionen

I det i statsverkspropositionen intagna förslaget till beräkning av inkomsttitlarna

på driftbudgeten under budgetåret 1969/70 är bevillningarna i överensstämmelse

med departementschefens förslag beräknade till följande belopp:
Skatt

på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. 16 300 000 000

Kupongskatt......................... 13 500 000

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt . . 1 000 000

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 är 1969

Skogsvårdsavgifter ...................

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter ................

Arvsskatt och gåvoskatt ..............

Lotterivinstskatt .....................

Stämpelskatt och stämpelavgift ........

Automobilskattemedel:

Fordonsskatt ........................

Bensin- och brännoljeskatt............

Allmän arbetsgivaravgift ...............

Tullar och acciser:

Tullmedel ...........................

Mervärdeskatt .......................

Särskilda varuskatter ................

Omsättningsskatt på motorfordon......

Tobaksskatt .........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag

..........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag

..........................

Skatt på sprit........................

Skatt på vin..........................

Skatt på malt- och läskedrycker........

Energiskatt ..........................

Särskild skatt på motorbränslen........

10 200 000

3 000 000

210 000 000

100 000 000

250 000 000 16 887 700 000

1 070 000 000

1 900 000 000 2 970 000 000

750 000 000

940 000 000

6 800 000 000

420 000 000

450 000 000

1 560 000 000

25 000 000

50 000 000

1 825 000 000

215 000 000

400 000 000

925 000 000

235 000 000 13 845 000 000

Beträffande riksstatsförslagets inkomstsida i övrigt och beräkningen av

de särskilda inkomsttitlarna hänvisar utskottet till bilaga 3 i Finansplanen.

De närmare detaljerna i inkomstberäkningen framgår av riksrevisionsverkets

inkomstberäkning (Bilaga 2 till Finansplanen). Riksrevisionsverket

har vidare gjort vissa beräkningar av statsinkomsterna under budgetåren

1970/71-—1973/74 (Bilaga 2 till Finansplanen, s. 117). Departementschefens

beräkning av de särskilda inkomsttitlarna framgår av Finansplanen

s. 31 ff.

Kompletteringspropositionen

I prop. 1969: 115 har föreslagits ny beräkning av vissa inkomsttitlar.

Riksrevisionsverket har enligt gällande instruktion i skrivelse den 2 april

1969 avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster för

budgetåret 1969/70. Därvid har ämbetsverket liksom under tidigare år från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

3

vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under

budgetåret 1969/70 på de större inkomsttitlarna ävensom beträffande vissa

speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Riksrevisionsverkets redogörelse

för de nya beräkningarna av olika inkomsttitlar återfinns i bil. 5 s. 2 ff. i

propositionen.

Departementschefen redogör för sina bedömningar av budgetutvecklingen

1968/69—1969/70 och sina förnyade beräkningar av de särskilda inkomsttitlarna

in. m. på s. 12 ff. och s. 26 ff. i propositionen.

Kungl. Maj:t har i prop. 1969: 115 föreslagit riksdagen att upptaga inkomsterna

på driftbudgeten för budgetåret 1969/70 enligt en såsom bilaga 6

till propositionen fogad specifikation. Denna specifikation överensstämmer

med statsverkspropositionens förslag till beräkning av bevillningarna med

undantag av att i specifikationen inkomsterna på följande inkomsttitlar be
-

räknats till följande belopp:

Skatt på inkomst och förmögenhet...................... 17 100 000 000

Fordonsskatt ........................................ 1 100 000 000

Tullmedel ........................................... 970 000 000

Mervärdeskatt ....................................... 6 900 000 000

Särskilda varuskatter................................. 410 000 000

Omsättningsskatt på motorfordon...................... 480 000 000

Tobaksskatt ......................................... 1 570 000 000

Skatt på vin......................................... 225 000 000

Skatt på malt- och läskedrycker ...................... 450 000 000

Energiskatt.......................................... 935 000 000

Särskild skatt på motorbränslen ...................... 237 000 000

Sammanfattningsvis må framhållas att förslaget i prop. 1969: 115 till beräkning

av bevillningarna i förhållande till statsverkspropositionen innebär

en sammanlagd ökning med 1 062 milj. kr.

Motionerna

Yrkanden med anledning av prop. 1969:115

1) motionerna I: 1058 av herr Bengtson in. fl. och II: 1219 av herr Hedlund

m. fl., i vilka hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om snabbutredning och förslag till höstriksdagen angående

inrättande av fonder med lokaliseringspolitiskt syfte för användning inom

begränsat geografiskt område enligt vad som anförts i motionerna;

2) motionerna I: 1060 av herr Werner och II: 1220 av herr Hermansson

m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

a) att uttala sig för en snabbt genomförd skattesänkning för låginkomstgrupperna

och att hos regeringen begära förslag till höstriksdagen om utformningen

av denna skattereform,

b) att tills vidare utta en extra bolagsskatt på 10 procent av den beskattningsbara

inkomsten, samt

c) att i skrivelse till regeringen ge till känna vad som anförts i motionerna;
3)

motionen II: 1218 av herr Enarsson, i vilken hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till höstriksdagen om en sänkning

av den statliga direkta beskattningen för inkomståret 1970, antingen

i form av lägre skatteskalor över hela linjen eller reducerad uttagningsprocent,

i enlighet med de principer som angivits i motionerna I: 714 och

II: 796 ävensom förslag — avpassade till konjunkturläge och samhällsekonomi

— till en sterilisering av köpkraft i form av sparstimulerande åtgärder

och en måttlig höjning av den indirekta skatten.

De under 1) upptagna motionerna har, i vad avser inrättande av fonder

i lokaliseringspolitiskt syfte, hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt

till bankoutskottet.

Yrkanden vid riksdagens början

1) motionerna I: 74 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 153 av herr

Magnusson i Borås in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar att hos

Kungl. Maj :t göra framställning om en förutsättningslös och allsidig utredning

rörande skattesystemets verkningar i olika hänseenden, framför allt

med avseende på samhällsekonomin;

2) motionerna I: 76 av fröken Stenberg m. fl. samt II: 96 av herr Ringaby

och fröken Wetterström, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar att i avvaktan

på slutförandet av den pågående utredningen av frågan om familj ebeskattningen

generellt sänka skattesatserna för ensamstående med en procentenhet

vid den statliga inkomstbeskattningen på sätt i motionerna närmare

utvecklats;

3) motionerna I: 206 av herr Augustsson och fru Landberg samt II: 233

av herr Leander m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om utredning beträffande en omfördelning av skatterna till

låginkomstgruppernas förmån genom att borttaga kommunalskatteavdraget

vid taxering till statlig inkomstskatt till den del det överstiger schablonavdraget

och samtidigt höja det kommunala ortsavdraget;

4) motionerna I: 333 av herr Virgin m. fl. och II: 442 av herr Holmberg

m. fl., i vilka hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär,

att Kungl. Maj :t, i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna,

för riksdagens godkännande under innevarande vårriksdag framlägger för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

5

slag om en finanspolitisk beredskapsplan, avsedd att snabbt kunna sättas

in i stimulerande syfte vid konjunkturavmattning;

5) motionerna 1:381 av herr Dahlén in. fl. och 11:439 av herr Wedén

in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn

av skattesystemet för åstadkommande av en sammanhållen och planenligt

genomförd reform främst i syfte att inom ramen för lättnader i den

direkta inkomstskatten och förskjutning mot ökad andel för indirekt skatt

a) lätta det totala skattetrycket på låginkomstgrupperna genom att i

vidgad omfattning befria de låga inkomsterna från inkomstskatt, varvid

särskilt beaktas den skattebelastning som härrör från den kommunala skatten,

b) successivt genomföra övergång till individuell beskattning i stället för

nuvarande sambeskattning,

c) genom inkomstöverföringar stärka och skydda barnfamiljernas, pensionärernas

och andra socialt utsatta gruppers ställning,

d) åstadkomma lättnader i skattebelastningen på inkomstökningar och

extrainkomster (marginalskatten),

e) genom vidgad användning av systemet för indirekt skatt, vilket bör

göras mera enhetligt och förenklas, minska utrymmet för skatteflykt, varigenom

skattesystemet blir effektivare och mera rättvist;

6) motionerna I: 638 av herr Bengtson in. fl. och II: 742 av herr Hedlund

in. fl., i vilka hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

en skyndsam utredning av beskattningen av låginkomstgrupperna och

inkomsttagare i närmast angränsande skikt för att främst genom förskjutning

från direkt till indirekt beskattning i en första etapp

a) lätta det totala skattetrycket för låginkomstgrnpperna och inkomsttagarna

i angränsande skikt genom införande av ett schablonavdrag vid den

kommunala beskattningen motsvarande kommunalskatteavdraget vid den

statliga beskattningen och samtidigt kompensera kommunerna för skattebortfallet,

b) stärka barnfamiljernas, pensionärernas och konsumentsvaga gruppers

ställning genom inkomstöverföringar,

c) skapa utrymme för ett skattefritt bottenbelopp i statlig och kommunal

beskattning, samt att som en andra etapp

d) överväga införande av minimiinkomst samt närmare utreda dess konsekvenser

för den framtida socialpolitiken och de befintliga sociala förmånerna;
7)

motionerna I: 703 av herr Sundin och II: 779 av herr Boo m. fl, i vilka

hemställts, att riksdagen beslutar

a) införa ett schablonavdrag vid den kommunala beskattningen med 1 000

kr. för gifta och motsvarande samt 500 kr. för ensamstående,

b) att kommunerna kompenseras för skattebortfallet genom höjning av

kommunalskattebidraget med sex enheter i respektive skattekraftsområde,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

c) att avdrag för erlagd kommunalskatt vid den statliga beskattningen medges

med maximalt 12 000 kr., motsvarande en kommunalt beskattningsbar

inkomst på ca 60 000 kr., samt

d) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext;

8) motionerna I: 710 av herr Werner och II: 794 av herr Hermansson

m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

a) beslutar om en höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50

procent, varvid vederbörande utskottet utarbetar lämpliga skatteskalor,

b) antar följande

Förslag

till

förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §■

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:

en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke 200 000 kr.

200 000 » » 400 000 »

400 000 » » 1 000 000 »

1 000 000 kr.

500 kr. lör 150 000 och 1,5 % av återstoden

1 250 » » 200 000 » 2 % * »

5 250 » » 400 000 » 2,5 % * »

20 250 »» 1 000 000 o 3 % » »

9) motionerna 1:711 av herr Werner och 11:795 av herr Hermansson

m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en

allsidig utredning om företagsbeskattningen;

10) motionerna I: 712 av herr Werner och 11: 793 av herr Hermansson

m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar om sådan ändring av gällande

skattelag att det s. k. schablonavdraget för kommunal skatt höjs till

3 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för makar och s. k. ofullständiga

familjer;

11) motionerna I: 714 av herr Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg

m. fl., i vilka hemställts,

»I) att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte med det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

allra snaraste tillsätta en expertkommitté, vari representanter för arbetsmarknadens

parter ingår, med uppdrag att framlägga förslag om en genomgripande

omläggning av vårt skattesystem i enlighet med vad i motionen anförts

med så stor skyndsamhet, att förslag om en sådan skatteform kan föreläggas

1970 års riksdag;

2) beakta, att statlig inkomstskatt för 1970 skall uttagas

beträffande beskattningsbara inkomster intill 20 000 kronor med 5 % lägre

belopp än enligt de i statsskatteförordningen angivna grundbeloppen och

beträffande beskattningsbara inkomster överstigande 20 000 kronor med

1 000 kronor lägre belopp än enligt förordningens grundbelopp;

3) besluta, att preliminärskattetabellerna för 1970 skall utarbetas enligt

de under 2) angivna grunderna; samt

11) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till sådan förordning

som erfordras för genomförande av vårt förslag under 12);»

12) motionen II: 774 av herrar Ahlmark och Mundebo, i vilken hemställts,

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en förutsättningslös undersökning

om möjligheterna att införa en garanterad inkomsttrygghet, s. k. negativ

skatt.

De under 4) upptagna motionerna har, i vad avser frågan om upprättandet

av en finanspolitisk beredskapsplan, hänvisats till bevillningsutskottet och i

övrigt till bankoutskottet. De under 6) upptagna motionerna har, i vad de

avser utredning av beskattningen, hänvisats till bevillningsutskottet och i

övrigt till statsutskottet.

Motivering

Kommunalskatteavdraget m. m.

1: 206 och II: 233

Kommunalskatten är synnerligen betungande för låginkomstgrupperna.

Redan vid en årsinkomst av 15 000 kr. blir kommunalskatten 2 000 kr. och

i flera fall högre. När den påförda kommunalskatten överstiger schablonavdraget

vid taxeringen till statlig inkomstskatt får hela kommunalskatten avdras.

För gift inkomsttagare börjar detta »extra» avdrag med ett mindre

belopp vid årsinkomster inemot 30 000 kr. för att sedan växa allteftersom

inkomsten stiger. Vid ca 100 000 kr. i årsinkomst blir det »extra» avdraget

ca 15 000 kr. Om detta »extra» kommunalskatteavdrag borttogs och de därvid

ökade statsinkomsterna överfördes till kommunerna, skulle det vara

möjligt att höja det kommunala ortsavdraget och därmed allmänt sänka

kommunalskatten. Den samlade effekten av detta skulle bli en sänkning av

skatten för låginkomstgrupperna och för högre inkomster en skattehöjning,

som ökar med inkomstens storlek.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

1: 638 och 11: 742

En kommande skattereform bör i första hand inriktas på att komma till

rätta med låginkomslgrnppernas problem. I en första etapp av en sådan reform

bör man åstadkomma en omfördelning inom skattesystemets ram, som

medger skattefrihet under 12 000 kr. beskattningsbar inkomst för gifta och

6 000 kr. för ensamstående — vid den statliga taxeringen, motsvarande ca

22 000 resp. 11 000 kr. i verklig inkomst. Inom detta etappmål är lättnader i

kommunalskatten mest angelägna.

På kommunalskattesidan innebär en sådan skattelättnad inga tekniska

problem, eftersom skatten där utgår proportionellt, men ett fullföljande av

våra tidigare förslag om ett schablonavdrag också vid den kommunala beskattningen

bör vara en första åtgärd i syfte att ställa skatteuttaget på den

kommunala sidan i paritet med statsskatten. De minskade kommunala skatteintäkterna

måste täckas genom kompensation från statskassan för att få

den åsyftade fördelningseffekten och inte endast medföra höjd kommunal

utdebitering.

/; 703 och II: 779

Sedan mitten av 1950-talet har vårt land haft en utveckling, som inneburit

att inkomstklyftorna före skatt har ökat. Samtidigt har den del av skatterna

som betalas till kommuner och landsting och som utgår proportionellt

i förhållande till inkomsten ökat mycket snabbt. Bara under de senaste tio

åren utgör ökningen ca 50 %. En tredje och mycket markant utveckling i

skatternas fördelning är den som ägt rum under 1960-talet, sedan indirekt

beskattning infördes på konsumtionen. Sedan allmänna varuskatten introducerades

har de indirekta skatternas andel av driftbudgetens inkomster

fördubblats.

Kommunal- och landstingsskatten är inte bara proportionell. Den blir till

sin verkan snarast regressiv, eftersom sådan skatt samtidigt är avdragbar

på den progressivt utgående statsskatten. Mest indirekt skatt får den betala

som måste använda den största delen av sin inkomst för konsumtion.

Det kan i högsta grad ifrågasättas om avdrag, som utfaller olika beroende

på en persons inkomstnivå, är särskilt användbara. Därför finns det

anledning, alt ifrågasätta kommunalskatteavdraget vid den statliga beskattningen

både från fördelningspolitiska och principiella utgångspunkter.

Om man vill ha en effektiv omfördelning av inkomster med relativt små

ingrepp bör man välja en inkomstöverföring mellan ytterligheterna på inkomstskalan.

Denna effekt kan uppnås genom en maximering av det kommunalskatteavdrag

som får göras vid den statliga beskattningen och inrättande

av ett kommunalt schablonavdrag, motsvarande vad som redan finns

på den statliga sidan och som är en av förklaringarna till att 90 å 95 % av

alla skattebetalare erlägger mest i kommunalskatt. Vid maximering av kommunalskatleavdraget

till eu kommunalt beskattningsbar inkomst på 79 000

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 9

kr. vid den genomsnittliga kommunala utdebiteringen i år på 20 kr. 25 öre

blir ändå ca 16 000 kr. möjliga att utnyttja som avdrag. En sådan maximering

kan beräknas ge ca 220 milj. kr. i ökade intäkter för staten. Kommunalskatteavdraget

torde mot denna bakgrund kunna maximeras till 12 000

kr., motsvarande en kommunalt beskattningsbar inkomst på ca 60 000 kr.

Intäkten härav torde kunna täcka ett schablonavdrag vid den kommunala

beskattningen på 500 kr. för ensamstående och 1 000 kr. för gifta och motsvarande.

Avdraget bör efter hand byggas på ytterligare upp till samma nivå

som det statliga har i dag, nämligen 2 250 kr. för ensamstående och 4 500 kr.

för gifta och motsvarande.

1: 712 och II: 793

För att söka förbättra låginkomstgruppernas läge bör förutom andra medel

även förändringar göras i skattepolitiken. Detta är desto mera nödvändigt

som just låginkomstgrupperna drabbats hårt dels av den starka ökningen

av kommunal- och landstingsbeskattningen, dels av den indirekta beskattningens

ökade tyngd.

Omedelbara åtgärder är nödvändiga för att lätta skattebördan för låginkomsttagarna.

En lämplig metod är därvid att höja det schabloniserade

avdraget för kommunalskatt vid taxering till statlig inkomstskatt till 3 000

kr. för ensamstående och 6 000 kr. för makar och s. k. ofullständiga familjer.

Detta skulle innebära ett inkomstbortfall för statskassan på ca 340 milj.

kr. för helt budgetår och 170 milj. kr. för halvt.

Skatteskalorna

I: 76 och 11: 96

Differentieringen av skattetrycket mellan å ena sidan gifta och å andra

sidan ensamstående har icke gjorts till föremål för närmare analys. Själva

grundvalen för resonemanget, nämligen den ensamståendes större skatteförmåga,

kan emellertid med fog sättas i fråga. Den är ingalunda självklar.

I vilket fall som helst kan en mera nyanserad bedömning vara på sin

plats. Förutom att de ensamstående i olika hänseenden ej sällan kan ha relativt

sett väl så höga levnadskostnader som de gifta, diskrimineras de av

statsmakterna i vissa hänseenden. De ensamstående får ofta vänta längst

i bostadsköerna, de blir hänvisade att ta de dyrare bostäderna, de får i

praktiken mindre sociala förmåner och de får den största skatteräkningen

när det är fråga om att betala andras förmåner. Det är sålunda de ensamstående

som får bära huvudbördan när det gäller kostnaderna för förmånerna

för barnfamiljerna, inte blott barnbidragen utan även de bostadssociala

förmånerna och studiebidragen. De får också lämna ett väsentligt

bidrag till den inkomstfördelning som äger rum genom skatterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Därtill kommer emellertid att samtliga ensamstående skärs över en kam

utan hänsynstagande till sådana faktorer som försörjningsskyldighet mot

närstående samboende eller andra kostnadselement, vilka kan vara ägnade

att minska skatteförmågan. Många ensamstående har dessutom själva tidigare

fått under uppoffringar svara för sina barns fostran utan några som

helst bidrag från det allmännas sida. Det tas i normalfallen ingen hänsyn

till att änkor, änklingar och frånskilda eller andra äldre ensamstående på

grund av större behov av rekreation, hemvård och sjukvård kan ha det annorlunda

och sämre ekonomiskt ställt än ensamstående ungdomar i förvärvsarbete

med motsvarande inkomster. En särskilt besvärlig situation

uppstår vid övergång i fråga om skattestatus från gift till ensamstående vid

andra makens frånfälle eller skilsmässa.

I den offentliga debatt som ägt rum om familj ebeskattningen har stor

uppmärksamhet ägnats åt frågan om de giftas sambeskattning respektive

särbeskattning. De ensamståendes skatteproblem har däremot inte varit

föremål för nämnvärt intresse i detta sammanhang, och de ensamstående

synes också ha kommit något i skymundan i den utredning rörande familjebeskattningen

som pågår. Då denna kategori bör komma i åtnjutande av

rimlig skatterättvisa, synes det vara befogat att jämväl de ensamståendes

skatteförhållanden omfattas av utredningen. Därvid synes bl. a. frågan om

hänsynstagande till sådana förhållanden som menligt kan inverka på skatteförmågan

utan att berättiga till avdrag för nedsatt slcatteförmåga böra övervägas.

I avvaktan på vad som kan framkomma vid angivna utredning torde

starka skäl föreligga för att riksdagen överväger de lättnader som omedelbart

som ett provisorium kan beredas de ensamstående för att minska den

diskriminering som uppstår genom skattesystemets konstruktion. Sådana

lättnader kan åstadkommas antingen genom justering av skatteskalorna för

ensamstående eller genom en ändring i relationen mellan ortsavdragen för

gifta och ogifta.

Viss rättvisa kan skapas genom sänkning av skatteskalan för de ensamstående.

Den lämpligaste utvägen torde i så fall vara att som ett provisorium

i inkomstskikten mellan 6 000 och 40 000 kr. genomföra en sänkning

av skattesatserna för ensamstående med en procentenhet i förhållande till

vad som nu gäller.

I: 7U och II: 796

Arbetet med det i motionerna föreslagna nya skattesystemet bör bedrivas

med stor skyndsamhet. Att i avvaktan på ett genomförande av det nya systemet

behålla vårt höga skatteläge, finner vi olyckligt, helst som skattenivån

automatiskt stiger vid varje försämring av penningvärdet. Vi anser oss sålunda

böra föreslå viss skattesänkning att tillämpas under denna mellantid.

Att därvid göra förändringar i skatteskalorna har vi ansett oss böra avstå

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

11

från med hänsyn till vårt krav om en total omläggning av skattesystemet.

Därför finner vi oss böra gå den väg som anges i skatteförfattningarna,

nämligen genom en sänkning av uttagsprocenten. En sänkning av denna

från och med ingången av 1970 från 100 till 95 procent skulle i stort sett

vara ägnad att hindra de automatiska skatteskärpningarna vid inflation.

Med hänsyn till att huvudsyftet med vårt långsiktiga förslag ej är en vidlyftig

omfördelning av den direkta skatten mellan olika inkomsttagare har

vi dock funnit anledning att göra en viss modifikation i förslaget om ett

uttag med 95 procent. Såsom vi ofta framhållit förekommer en pnckel i nuvarande

skatteskalor vad mellanskikten angår. Att dessa får utnyttja skattesänkningen

med 5 procent fullt ut är därför i överensstämmelse med våra

tidigare tankegångar. Vi vill ytterligare markera detta genom att sätta en

spärr uppåt för skattesänkningsbeloppet, nämligen till 1 000 kr. Detta betyder

att skatt uttas efter 95 procent upp till beskattningsbara inkomster där

skattens grundbelopp utgör 20 000 kr. varefter lättnaden inte stiger ytterligare.

Några tekniska besvär att för 1970 utarbeta preliminärskattetabeller

byggda på förslaget föreligger inte.

Företagsbeskattningen

I: 333 och II: H2

På samma sätt som man exempelvis genom den rörliga räntepolitiken

eller genom den arbetsmarknadspolitiska beredskapsplaneringen snabbt kan

anpassa sig till nya lägen, måste man på finanspolitikens område få motsvarande

beredskap. Visar det sig att konjunkturutvecklingen mattas av

måste åtgärder snabbt kunna sättas in i stimulerande syfte.

På skilda sätt kan en erforderlig finanspolitisk beredskap åstadkommas.

I ett läge då ett av de mest bekymmersamma dragen är den stagnerande

investeringsviljan inom industrin bör ett förslag om särskild investeringsstimulans

utformas i en sådan beredskapsplan. Moderata samlingspartiet

förordar i detta sammanhang att industriinvesteringar som görs under de

tider då stimulans kan vara erforderlig skall få uppläs för framtida avskrivning

till förslagsvis 110 procent av anskaffningsvärdet. En sådan investeringsstimulans

skulle av regeringen kunna sättas i kraft i lägen då stimulans

anses erforderlig. Moderata samlingspartiet föreslår att regeringen

redan under vårriksdagen framlägger förslag om sådan beredskapsplan för

riksdagens godkännande. Den finanspolitiska beredskapsplanen skall årligen

presenteras och godkännas av riksdagen och endast kunna sättas in

i stimulerande syfte inom den tidsgräns riksdagen angivit.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

1: 711 och 11: 795

Enligt Riksdagsberältelsen 1969 har Kungl. Maj :t förordnat att företagsskattentredningens

arbete skall anses avslutat med det förslag som framlagts

beträffande ändrade avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter

(SOU 1968:26). Utredningen har alltså icke fullgjort det uppdrag

som givits, ej heller infriat de utfästelser som gavs i allmänna skatteberedningens

betänkande. Många problem på företagsbeskattningens område kvarstår

sålunda olösta. Detta måste betraktas som synnerligen otillfredsställande.

Man kan i detta sammanhang endast hänvisa till de många frågor som

nämns i de ursprungliga direktiven för företagsskatteutredningen. Det gällde

inte bara frågan om eventuell omläggning till en renodlad bruttobeskattning

utan också frågan om avvägning mellan nettovinstbeskattning och

bruttovinstbeskattning, om avvägning i förhållande till sociala avgifter etc.,

om skatternas inverkan på omkostnadsnivån inom företagen, om företagens

möjligheter att övervältra olika typer av skatter på konsumenterna, om

tullarnas roll, om företagsbeskattningens roll i konjunkturpolitiken, om

avskrivningsreglerna, om eventuell differentiering av skattereglerna efter

företagens art och storlek, om beskattningen av utländska bolag, om förhållandet

till aktievinstbeskattningen, om möjligheterna att bättre bekämpa

skattefusk osv.

I: 1060 och II: 1220

Den starka ökning som i år redovisas av aktiebolagens vinster visar att en

skärpning av den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag m. m. är

befogad. Denna skärpning kan lämpligen, i avvaktan på den i motionerna

1:711 och 11:795 begärda allsidiga utredningen om företagsbeskattningen,

ske genom uttagande av en extra bolagsskatt på förslagsvis 10 procent av den

beskattningsbara inkomsten.

Förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten

I: 710 och 11: 794

Den allt intensivare debatten om de stora förmögenhetsskillnaderna ledde

till tillsättandet av kapitalskatteberedningen år 1967, vilken har till uppgift

att företa en översyn av såväl den årliga förmögenhetsbeskattningen som

arvs- och gåvobeskattningen. Utredningen fortsätter sitt arbete även under

1969. Samtidigt som frågan utreds fortsätter emellertid förmögenhetskoncentrationen.

Att helt bryta förmögenhetskoncentrationen är möjligt endast genom ett

starkt vidgat samhälleligt ägande av företag och produktionsmedel. Detta

kan ske även om man genom skattepolitiken motverkar den allt ojämnare

fördelningen av förmögenheterna, vilken står i skriande kontrast till tal om

jämlikhet och solidaritet mellan olika folkgrupper. Den nuvarande beskatt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

ningen såväl genom den årliga förmögenhetsskatten som genom skatten på

gåvor och arv måste anses som synnerligen låg. Den har i realiteten mildrats

under de senaste åren. En skärpning av skatten på stora förmögenheter och

arv bör införas som en provisorisk åtgärd oavsett de resultat som lcapitalskatteberedningen

kan komma till.

Höjningen av arvs- och gåvoskatten bör vara av sådan storleksordning

att statens intäkter ökar med ca 50 procent (för budgetåret 1969/70 beräknas

en inkomst av 210 milj. kr. med nuvarande skattesatser). Inkomsttillskottet

för statskassan skulle alltså bli ca 105 milj. kr. för helt budgetår.

Höjningen av den årliga förmögenhetsskatten bör ske efter den skatteskala

som redovisas i motionsyrkandet. Uttag enligt denna skala beräknas

ge statskassan ett inkomsttillskott av ca 265 milj. kr. för helt budgetår.

Reformering av skattesystemet och utredning angående dess verkningar

I: 74 och II: 153

Utvecklingen på skattelagstiftningens område har ägt rum utan att någon

närmare analys av skattesystemets samhällsekonomiska verkningar företagits,

detta trots att systemet har utnyttjats för såväl konjunkturpolitiska

som inkomst- och förmögenhetsutj ämnande ändamål.

Med hänsyn till den avgörande betydelse som den offentliga sektorn och

skatternas utformning har för vårt lands ekonomi talar starka skäl för att

en förutsättningslös och allsidig översyn av de skilda verkningar som de

olika skatteformerna kan ha på samhällsekonomin kommer till stånd. Även

övervältringsfenomenen, skattesystemets sociala och psykologiska verkningar,

skattebetalarnas reaktioner i förhållande till företagna skattepolitiska

åtgärder samt skatternas samband med företagens självfinansiering

bör göras till föremål för analys. Vidare bör skatternas förhållande till konjunkturskiftningarna

utredas. Undersökningarna förutsättes skola ligga på

en hög nivå och framstående vetenskaplig expertis beredas tillfälle att medverka.

Jämförelser med utlandet över hela skattefältet bör göras. Genom

möjligheterna att använda datamaskiner torde man relativt snabbt kunna

få fram värdefulla data. Likaså borde man kunna utnyttja de undersökningar

som kommit till stånd inom OECD och EEC. En kartläggning av

dessa förhållanden kan få stor betydelse för skattelagstiftningens framtida

utformning. Tyngdpunkten måste ligga på skatteuttagets och de olika skatteformernas

samhällsekonomiska konsekvenser.

I: 381 och II: 439

Flera omständigheter gör nu att reformkraven beträffande skattesystemet

framträder som alltmer angelägna. Låginkomstproblemet, vilket berör olika

områden för det allmännas insatser, framträder med allt större skärpa. I

stor utsträckning sammanhänger dessa problem med den inflationsbetinga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 -1 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

de penning-värdeförsämringen vilken varit särskilt markant under senare

år, frånsett det senast förflutna. Men även skattefrågorna aktualiseras i detta

sammanhang. De höjda kommunala utdebiteringarna har skärpt skatteproblemet

för låginkomsterna. Det s. k. marginalskatteproblemet, som bl. a.

direktiven för allmänna skatteberedningen fäste uppmärksamhet vid, har

inte upptagits till behandling. Även om den frivilliga särbeskattningen inneburit

en förbättring vad gäller beskattningen för förvärvsarbetande äkta

makar, har det s. k. tröskelproblemet inom familjebeskattningen — dvs. i

praktiken den höga marginalskatt som drabbar förvärvsarbetande gift kvinnas

inkomst — inte lösts. Dessutom är det stora flertalet lägre och medelstora

inkomsttagare över huvud taget inte berörda av den frivilliga särbeskattningen.

Beskattningen av äkta makar och avvägningen av ensamståendes

beskattning erbjuder frågor som regeringen alltför länge skjutit ifrån

sig. Dessa frågor kan knappast få någon lösning, som både är tekniskt godtagbar

och som kan förväntas bli accepterad av skattebetalarna, med mindre

det sker inom ramen för en omfattande skattereform.

Vid en omprövning av skattesystemet bör de skilda grundelementen överses

i fråga om sin konstruktion. Det gäller således de skattefria grundavdragen,

skatteskalorna, socialavgifterna, den indirekta beskattningen samt

principerna för avvägningen mellan olika familjetyper.

översynen av skattereglerna bör särskilt avse möjligheterna:

a) att åstadkomma lättnader i skattebelastningen på lägre inkomster;

häri innefattas då den sammanlagda belastningen av statlig och kommunal

inkomstskatt samt obligatoriska socialavgifter;

b) att under en övergångsperiod av avsevärd längd genomföra individuell

beskattning, dvs. skattens storlek skall utgå oberoende av civilstånd och

oberoende av andra makens inkomst;

c) att inom ramen för en skatteomläggning i större utsträckning än för

närvarande beakta barnförsörjningskostnaderna, vilket kan ske genom

ökande inkomstöverföringar till samtliga barnför sörj are, såväl gifta som

ensamstående;

d) att åstadkomma lättnader i marginalbeskattningen för lägre och medelstora

inkomster;

e) att tillskapa skatteregler som minskar utrymmet för skatteflykt; dvs.

att åstadkomma ett beskattningssystem som ur fiskal synvinkel är effektivare

än hittillsvarande och därigenom mera rättvist;

f) att åstadkomma förenklingar i den indirekta beskattningen; den i

princip riktiga målsättningen är att slopa alla särskilda punktskatter utom

de som är motiverade av sanitära eller medicinska skäl eller som uttas för

vägändamål; genom att använda mervärdeskatteinstrument mera generellt

än vad som nu är fallet kan administrativa kostnadsbesparingar vinnas;

skattesystemet blir effektivare vilket är till gagn för alla skattskyldiga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 15

De målsättningar som här angivits förutsätter en förskjutning mot indirekta

skatteformer och innebär således en motsvarande lättnad i den direkta

inkomstbeskattningen, inkl. lättnader för barnfamiljerna genom

transfereringar och kompensationer för pensionärer och andra förmånstagare

inom socialförsäkringarna. Vid en fortsatt övergång till indirekt beskattning

måste grupper med svag ekonomisk bärkraft t. ex. barnfamiljer,

folkpensionärer, studerande och värnpliktiga kompenseras genom ökade

transfereringar.

Låginkomstproblemet kan angripas på ett mera effektivt och rationellt

sätt med andra medel än de som skattelagstiftningen erbjuder. Detta får

dock inte hindra att den direkta skattebelastningen på låga inkomster så

långt möjligt lättas eller helt avlägsnas. Olika tekniska vägar är här tänkbara.

Den mera traditionellt brukade är höjningen av grundavdragen (ortsavdragen),

varigenom en ökad del av inkomsten undantas från skatt. För

att nå den eftersträvade skattelättnaden för de lägsta inkomsterna måste

en höjning av grundavdragen i så fall ske i första hand vid den kommunala

beskattningen. Även om kommunerna kompenseras för bortfallet av skatteunderlag

genom ökad bidragsgivning över statskassan, visar erfarenheten

att bidragen på sikt urholkas och höjningar av de kommunala utdebiteringarna

blir då ofrånkomliga. Därför bör också andra utvägar prövas.

En sådan skulle i princip kunna bestå av ett fast avdrag, varmed den

eljest uträknade skatten skulle reduceras med ett för alla skattskyldiga

lika belopp. Avdraget skulle dock inte överstiga skattebeloppet (statlig inkomstskatt,

folkpensionsavgift och kommunal inkomstskatt). Kommunerna

skulle i så fall i förskott och vid skatteavräkning via statsverket tillföras

de kommunalskattemedel som framkommer på skatteunderlaget med fastlagda

grundavdrag. Denna metod innebär således för kommunernas del att

de kan bestämma sin utdebitering på ett av ifrågavarande skattereduktion

opåverkat underlag. Skattelättnaden för den enskilde skattebetalaren blir

relativt mest förmånlig i de lägre inkomstlägena. Härav följer också att

denna metod ställer sig gynnsammare för innevånare i kommuner där inkomstnivån

ligger lägre än rikets genomsnitt, och i motsvarande mån mindre

gynnsam för kommuner vilkas innevånare ligger i ett högre inkomstläge.

Inkomstbortfallet för statsverket genom ett dylikt avdrag på skatten får

förutsättas bli kompenserat genom höjning av mervärdeskatten. Nettoresultatet

för skattebetalarna blir lättnader i den totala skattebelastningen

för lägre inkomster och ökad belastning för de högre inkomsterna. Inkomstskatten

skulle bli lägre för alla.

Den frivilliga särbeskattningen har uppenbarligen haft god effekt i de

hänseenden den var avsedd att verka. Tillämpningen av frivillig särbeskattning

synes ha fått en större omfattning än som väntades. Denna åtgärd har

dock inte annat än i begränsad utsträckning kunnat lösa det s. k. tröskelproblemet,

dvs. den höga marginalskatt som inträder då gift kvinna tar för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

värvsarbete. Över huvud taget är den frivilliga särbeskattningen ingen lösning

för inkomsttagare med låga och medelstora inkomster. Till och med

vid jämförelsevis låga inkomster blir f. n. denna marginalskatt — den s. k.

tröskeleffekten — 40 å 50 procent. Det är därför naturligt att den verkar

starkt återhållande på gifta kvinnors intresse av förvärvsarbete, även i de

fall där minderåriga barn saknas i familjen. Den höga marginella skattebelastningen

i dessa fall upplevs av vederbörande som en orättvisa.

Det ligger i sakens natur att en övergång från sambeskattning till individuell

beskattning måste innefatta praktiska svårigheter. En dylik reform

måste därför innefatta särskilda övergångsanordningar, gällande under en

lång tid, som gör det möjligt att ta hänsyn till de kvinnor som på grund av

ålder eller ensidig näringsstruktur på orten har begränsade möjligheter till

förvärvsarbete. Som tidigare nämnts bör barnkostnaderna i större omfattning

än nu kompenseras genom transfereringar t. ex. genom höjning av de

allmänna barnbidragen eller annan tekniskt lämplig form. För att övergångsbestämmelser

inte skall bli komplicerade och svåradministrerade

måste de göras schematiska. En väg är t. ex. att anknyta till kvinnans födelseår,

varigenom man på ett enkelt sätt kan undanta de äldre äktenskapen

och således — möjligen med en glidande skala — i praktiken anknyta de

nya reglerna till de yngre äktenskapen. På så sätt skulle det totala skattekollektivet

successivt växa in i det nya regelsystemet.

Lättnader i marginalskatten bör vara ett viktigt led i en större skattereform.

Härför talar flera skäl. För hälften av inkomsttagare med full arbetsvecka

är marginalskatten 50 % och mera. Höga marginalskattesatser

som drabbar varje inkomstökning och varje extrainkomst hos den enskilde

verkar avhållande på viljan till extra arbetsinsatser. Ett annat skäl att söka

minska marginalskatterna — och att över huvud taget minska andelen för

skattebelastningen på inkomsterna — är att därigenom samtidigt skatteflykten

skulle minska. Skattsystemet skulle därmed bli mer effektivt och

mer rättvist. Ett tredje skäl är den nödvändiga samordningen med skattesystemen

i andra länder med vilka vårt land bedriver ett växande ekonomiskt

samarbete. Arbetsmarknaden tenderar mot en ökad grad av internationalisering.

En alltför stor skillnad i fråga om den direkta skattebelastningen

på inkomsterna medför problem för det eller de länder som har det

högsta direkta skattetrycket.

Särskilt betydande marginaleffekter inträder i de fall sambeskattning sker

och alltså båda makarna har inkomst.

Eftersom lösningen av de egentliga inkomstskattefrågorna kan vara beroende

av socialavgifternas utformning, bör en utredning av skattesystemet

ha frihet att även pröva socialförsäkringarnas finansiering. I främsta rummet

gäller det avgifterna för folkpensioneringen och sjukförsäkringen.

Frågan om införande av definitiv källskatt —- med bevarad rätt till egen

taxering — tillhör de reformkrav som en utredning om allmän översyn av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 17

skattesystemet bör ta upp till beaktande. Det särskilda utredningsarbete som

pågår om definitiv källskatt bör på lämpligt sätt samordnas med den bredare

översyn som föreslås i motionerna.

En annan reformtanke, som under senare tid vunnit aktualitet, gäller åtgärder

som har karaktär av s. k. negativ skatt. Det skatteavdrag som förordas

i motionerna som en mera omedelbar reformåtgärd i sjdte att lätta

den direkta inkomstskatten med tyngdpunkten vid små och medelstora inkomster

har en liknande karaktär. »Negativa» skatteformer tillhör de framåtsyftande

grepp som bör ingå i uppdraget för en allmän översyn av skattesystemet,

vilken för att nå rationella lösningar måste gå in på transfereringsåtgärder

(inkomstöverföringar) såsom komplement till de skattetekniska

reglerna i mera begränsad omfattning.

Genom mervärdeskatten har nu också erhållits ett ur fiskal synvinkel

effektivare instrument än tidigare. Möjligheterna att komma till rätta med

skattefusket är med andra ord bättre. Denna omständighet torde i stort sett

ge förutsättningar för en gynnsammare skattemässig ställning för låginkomstgrupperna.

De särskilda grupper som i och för sig drabbas hårdare av

en generell indirekt skatt — därest man enbart ser till denna — kan tekniskt

kompenseras transfereringsvägen. Det gäller här grupper som barnfamiljerna,

pensionärerna, handikappade, arbetslösa etc. Skatt efter förmåga

skall alltjämt vara en huvudprincip. Den kan uppfyllas med i tekniskt hänseende

annorlunda utformade medel än tidigare. Målsättningen skall vara

ett effektivare och mera rättvist skattesystem.

I: 638 och 11: 75-2

Utdebiteringen i kommunerna har ökat mycket kraftigt under kort tid,

och det finns anledning räkna med en fortsatt expansion i de kommande

utgifterna, även om en viss uppbromsning nu kan skönjas. På de senaste

tio åren har den genomsnittliga kommunala utdebiteringen ökat med ca

50 % eller från 13 kr. 68 öre under 1958 till 20 kr. 25 öre för innevarande år.

Prognoserna för 1975 visar på en genomsnittlig utdebitering av hela 25 kr.

och med oförändrad takt omkring 30 kr. 1980. Eftersom kommunalskatten

utgår proportionellt men samtidigt är avdragbar vid den statliga taxeringen

får den snarast en regressiv verkan och drabbar därmed de lägsta inkomstgrupperna

särskilt hårt. Samtidigt utgår kommunalskatten också vid mycket

låga inkomster, och för närvarande har 90 å 95 % av skattebetalarna högre

kommunal än statlig skatt. Endast i mycket höga inkomstlagen väger den

statliga skatten över totalt sett.

Vissa beräkningar har utförts av riksrevisionsverket enligt vilka ortsavdragen

utgjorde 17,2 % av fysiska personers nettoinkomst under 1967. Motsvarande

siffra för de allmänna avdragen var 21,6 %. Det beskattningsbara

beloppet var således ca 61 % av nettoinkomsten. Noteringen för de allmänna

avdragen bestod till ca 75 % av kommunalutskylder. Genom de senaste

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr SO

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

årens reformer och den kommunala expansionen har den avdragsposten

stigit ganska kraftigt. Med nuvarande obegränsade avdragsmöjligheter har

ökningen säkerligen till en del inneburit lättnader för dem som har den

högsta marginalskatten — i varje fall i absoluta tal.

Under de senaste tio åren, d. v. s. samma period som för den genomsnittliga

kommunala utdebiteringen inneburit en ökning med hälften, har den

indirekta beskattning i form av allmän varuskatt och från senaste årsskiftet

mervärdeskatt skärpts i snabb takt. Sedan den allmänna varuskatten

infördes 1960 har de indirekta skatterna (exkl. särskilda varuskatter) tillsammans

med tullmedel och omsättningsskatt på motorfordon i det närmaste

fördubblat sin andel av driftbudgetens inkomster — från 12,7 % budgetåret

1959/60 till 24,5 % under 1966/67. Under samma tidsperiod har de

direkta inkomstöverföringarna till enskilda personer ökat i absoluta tal, men

ganska obetydligt relativt sett eller med drygt en procent. En viss omfördelning

har dock sannolikt skett inom denna sektor till de lägsta inkomsttagarna,

men det kan ifrågasättas, om det utgjort en rimlig kompensation

för de genom den indirekta skatten ökade levnadskostnaderna.

En summering av de mest betydelsefulla utvecklingstendenserna under

den senaste tioårsperioden ger alltså ett ganska dystert facit för de lägre

inkomsttagarna och för grupperna i inkomstskikten närmast däröver.

Låginkomstprobleinet framstår som den viktigaste uppgiften att lösa för

närvarande även från isolerat skattepolitisk synpunkt. Om man menar allvar

med kravet på ökad jämlikhet, så måste skatterna i första hand lättas för

låginkomstgrupperna och inkomsttagare i angränsande skikt. Denna prioritering

har gjorts under en följd av år från centerhåll bl. a. i samband med de

återkommande förslagen om ett schablonavdrag vid den kommunala beskattningen

som en motsvarighet till det statliga avdraget. Efter hand som kommunalskatteproblemet

skärpts har en reform med motsvarande effekt blivit

alltmera angelägen.

En viss progressivitet i skattesystemet måste accepteras som ett av de medel,

som står till buds för att åstadkomma en jämnare standardfördelning

inom ramen för de begränsade resurserna. För att vinna fördelar t. ex. i

form av minskad skatteflykt och mindre arbetshämmande effekter är dock

en förskjutning från direkt till indirekt beskattning befogad. En avgörande

förutsättning är emellertid, att låginkomstgrupperna kompenseras för de

ökade levnadskostnaderna. Särskilt barnfamiljer och pensionärer samt grupper

med trögrörliga inkomster måste få del av inkomstöverföringarna i samband

med en sådan utveckling.

När det gäller åstadkommandet av ett skattefritt bottenbelopp i den statliga

beskattningen finns det naturligtvis olika tänkbara lösningar. En metodik

skulle vara ett fast avdrag på skattens slutbelopp, som alltså kom att

utgå lika för alla, men som relativt sett skulle bli en större lättnad för de

mindre inkomsttagarna. För att kunna koncentrera hela skattelättnaden

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

19

i de lägre inkomstskikten är det också möjligt att konstruera om skatteskalorna,

så att dessa börjar vid den tidigare nämnda nedre gränsen med

viss avtrappning också i närmast angränsande skikt. Däremot kan man

inte uppnå den eftersträvade fördelningseffekten genom en höjning av ortsavdraget,

som påverkas av progressiviteten och därmed innebär den största

lättnaden för de största inkomsttagarna.

En andra etapp av en stor skattereform bör syfta till att uppnå en garanterad

minimiinkomst. Också här är naturligtvis olika konstruktioner tänkbara,

men en sådan skulle kunna vara den modell som diskuterats i anslutning

till den s. k. negativa inkomstskatten. Med en sådan konstruktion

skulle inkomsttagare under en viss inkomstnivå erhålla ett procentuellt tillskott

av den under skjutande delen. Vid en viss balanspunkt i systemet, t. ex.

12 000 kr. inkomst, utgår varken inkomsttillskott eller skatt.

Eu garanterad minimiinkomst kan säkerligen ges en mycket smidig och

effektiv administrativ hantering samtidigt som det skulle kunna avsevärt

reducera skattefusket och begränsa deklarationsförfarandet. Den utredning

som för närvarande pågår angående definitiv källskatt skulle också kunna

passa in i mönstret. En trygghetsförsäkring av antytt slag bör naturligtvis

kunna träda i funktion vid den tidpunkt som hjälpbehovet uppstått. Därför

bör det kombineras med ett snabbt och effektivt administrativt system.

En kommande utredning bör inriktas på att finna lösningar på skatteområdet,

som kan väsentligt förbättra låginkomstgruppernas ekonomiska situation.

I det utredningsarbetet uppkommer naturligtvis frågeställningar över

ett brett fält men någon samlad översyn av hela skattesystemet kan knappast

vara lämplig, bl. a. eftersom utredningen bör arbeta skyndsamt.

1: 7U och II: 796

Behovet av en genomgripande skattereform, som leder till ökade resurser,

balans i samhällsekonomin, förbättrad handelsbalans, lägre och rättvisare

skatter samt minskade löneklyftor, är så starkt att vi inte längre har

råd att fördröja dess genomförande. Följande krav måste därvid tillgodoses:
I.

Skattesystemet skall utformas så att det påskyndar den ekonomiska

tillväxten i samhället.

Det skall befordra den samhällsekonomiska balansen.

Det skall stärka möjligheterna för svenskt näringsliv att konkurrera med

utländska företag på lika villkor.

Det skall motverka penningvärdeförsämring.

Det skall stimulera till ökade produktiva insatser och ökat enskilt sparande.

II. Skattesystemet skall utformas så att den enskilde får ökad del i de

växande resurserna och att allt fler människor kan få den trygghet och det

medinflytande som ligger i ett ökat ägande.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 50

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Skattesystemet skall vara rättvist och grundas på skatteförmågeprincipen.

Det skall löna sig att arbeta och att spara.

Det skall inte lägga särskilt hårda bördor på mellanskikten.

Det skall ej heller lägga särskilt tunga bördor på exempelvis follcpensiouärer

som vill ha en extra inkomst vid sidan av sin pension.

Det skall befria lågavlönade från statlig inkomstskatt.

Det skall inte leda till automatiska skattestegringar vid penningvärdeförsämring.

De allmänna skadeverkningarna av vårt nuvarande skattesystem är så

betydande att det ej längre är tillräckligt med detalj justeringar. Det fordras

som vi tidigare framhållit en radikal omläggning av vårt skattesystem och

därvid en markant överflyttning från direkt till indirekt skatt.

Självfallet är vi icke beredda att här konkret lägga fram förslag om hur

de skatteskalor skall se ut som kan passa svenska förhållanden. Genom att

som ett exempel presentera den skala som i det väsentliga utgör en »översättning»

av de norska skalorna för gifta med hänsyn tagen till skillnaden

mellan svensk och norsk valuta har vi illustrerat vårt förslag. Den skala vi

kommit fram till kan enligt vad som framgår av det följande inte direkt

jämföras med nu gällande skalor.

Den inkomst det här är fråga om är i princip avsedd att utgöra vad som

i svensk skattelagstiftning kallas för sammanräknad nettointäkt. Beloppet

innefattar sålunda summan av inkomster från olika förvärvskällor efter

avdrag för eventuellt underskott i förvärvskälla.

Vid ett tillämpande av ovanstående skatteskala skulle nettoinkomster upp

till 20 000 kr. för gifta helt befrias från statsskatt. För inkomster därutöver

skulle statsskatten vara proportionell upp till 30 000 kr. Vi vill framhålla

att vi finner det skäligt att låta s. 1c. ofullständiga familjer gå efter skalan

för gifta.

Genom en dylik skattereform skulle utan allvarliga övergångssvårigheter

förbättringar av familj ebeskattningen kunna genomföras.

Skatteprocent i

vidstående skikt

Inkomstskikt för

samtaxerade makar jämte

ofullständiga familjer

0

10

15

20

25

30

35

40

45

50

högst 20 000

20 100— 30 000

30 100— 40 000

40 100— 60 000

60 100— 80 000

80 100—100 000

100 100—150 000

150 100—200 000

200 100—300 000

över 300 000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 21

Av intresse för frågans bedömande är givetvis hur stor höjning av momsen

som skulle föranledas av en övergång till det förordade systemet. Vi har

för vår del gjort beräkningar med utgångspunkt från nuvarande förhållanden

och på grundval av 1969 års inkomstläge. Dessa beräkningar har dock ett

begränsat värde eftersom de inskränker sig till det föreliggande statiska läget.

På grund härav har vi gjort vissa kalkyler för att få med även de indirekta

verkningarna av förslaget. De har lett oss fram till den uppfattningen

att en höjning av momsen från 10 till ca 16 procent i stort sett skulle

vara tillräcklig för reformens genomförande. Därvid har vi också tagit hänsyn

till kostnaderna för sådana åtgärder som blir nödvändiga för att kompensera

i första hand barnfamiljer och folkpensionärer.

1: 1058 och II: 1219

De nuvarande investeringsfonderna har främst varit avsedda att användas

som ett instrument i konjunkturpolitiken. Under vissa perioder har emellertid

investeringsfonderna också fått användas i lokaliseringssyfte t. ex. under

tiden 1/1 1963—1/7 1965. Det är emellertid ett otillräckligt medel. Därför

bör frågan om fonder med lokaliseringspolitiskt syfte snabbutredas och förslag

framläggas till höstriksdagen angående lokaliserings- och investeringsfonder,

som ger rätt till skattefri avsättning för alla företag som är beredda

att investera inom ett bestämt geografiskt avgränsat lokaliseringsområde,

oavsett om företaget i fråga är tidigare etablerat inom området eller ej. Förslaget

kan tänkas innebära en anknytning till nuvarande investeringsfonder

efter erforderlig anpassning till det nya syftet eller en ny fondbildning.

I samband med utredningen bör den temporärt uppkommande minskningen

i skatteunderlaget för kommunerna beaktas. Fondavsättningsmöjligheter

av ovan skisserad typ kan naturligtvis i viss mån också förbättra företagens

lönebetalningsförmåga, men det huvudsakliga syftet bör vara att öka investeringsverksamheten

och därmed sysselsättningen.

I: 1060 och II: 1220

Den kapitalistiska högkonjunkturen bygger på motsättningar som den

ytterligare skärper. Klyftorna växer mellan arbete och kapital, såsom framgår

av uppgifterna om de starkt ökade aktiebolagsvinsterna och den starka

kursuppgången på fondbörsen. Samtidigt kvarstår eller förvärras löntagarnas

och särskilt låglönegruppernas svåra läge. Klyftan växer också mellan

olika regioner, eftersom efterfrågan på arbetskraft icke överallt är hög, utan

i skogslänen tvärtom arbetslösheten är högre än förra året.

Behovet av åtgärder för att säkra sysselsättning och inkomst åt alla medborgare

och för att skapa en mera jämn fördelning av inkomster och förmögenheter

minskar sålunda inte med den kapitalistiska högkonjunkturen.

Behovet av genomgripande åtgärder ökar tvärtom starkt.

Oavsett om riksdagen bifaller det i motionerna I: 712 och IT: 793 fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

förda förslaget om en höjning av det s. k. schablonavdraget för kommunal

skatt till 3 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för makar och s. k. ofullständiga

familjer är ytterligare skattelindringar nödvändiga för låginkomstgrupperna.

Dessa har hårt drabbats dels av den starka ökningen av kommunal-

och landstingsskatterna, dels av den indirekta beskattningens ökade

tyngd. Olika vägar kan användas för en lindring av skattetrycket på dessa

grupper. Lättnader kan göras i den indirekta beskattningen t. ex. genom att

vissa nödvändiga varor såsom livsmedel undantas från mervärdeskatt.

Man kan också generellt sänka mervärdeskatten. Den kommunala utdebiteringen

kan minskas genom att staten övertar kommunal- och landstingsutgifter

eller genom ökade bidrag till skatteutjämning. Den kommunala beskattningen

kan också reformeras genom att den göres progressiv. En ytterligare

väg är att använda metoden med s. k. negativ inkomstskatt. Bifall till

yrkandet i motionerna I: 712 och II: 793 betyder en omedelbar skattelättnad

för låginkomstgrupperna. Riksdagen bör emellertid dessutom uttala sig för

en snabbt genomförd skattesänkning för låginkomstgrupperna och av regeringen

begära förslag till höstriksdagen om utformningen av en sådan skattereform.

II: 774

I den allmänna debatten i vårt land och i en del andra länder har på senare

tid diskuterats möjligheterna att skapa en mer likartad inkomsttrygghet

för alla medborgare. I Sverige har statsmakterna under stor enighet försökt

att skapa en sådan inkomsttrygghet av minimikaraktär vid sjukdom,

vid arbetslöshet och efter inträdd pensionsålder. Det finns dock vissa livssituationer

då speciella bördor faller på en medborgare. Det kan vara t. ex.

en viss nedsatt arbetsförmåga som man hittilldags inte kunnat bemästra

med nuvarande socialförsäkringar. Vidare är det uppenbart, att extrakostnader

för uppfostran av barn inte nu har en tillräcklig och lämplig kompensation.

I debatten kring dessa problem har även i Sverige frågan om begreppet

negativ inkomstskatt tagits upp. Debatten försiggår närmast i USA,

och det kan därför förtjänas att något redogöra för diskussionen i USA.

I många fall betraktas i USA statliga eller federala bidrag av olika slag

som en form av skatteåterbäring. Om dessa inkomstöverföringar för den

skattskyldiges del överstiger vad han betalar i inkomstskatt anses det vara

exempel på negativ skatt.

Uttrycket negativ skatt användes också i eu mer preciserad innebörd.

Man kan mena att den enbart berör det förhållandet att man konstruerat

skattetabellerna för inkomstskatten så att under en viss taxerad inkomst

den skattskyldige får en skatteåterbäring i stället för ingen skatt alls. Över

den gräns som man vill bestämma för skatteåterbäringens inträde ser skatteskalorna

då ut på vanligt sätt. Den teoretiska nyheten ligger således i att

medan man förr i såväl USA som andra länder utgick ifrån att beloppet 0

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 23

var det lägsta beloppet som skulle kunna utkrävas av dem som hade låga

inkomster kan man nu kräva negativa belopp, dvs. positiva utbetalningar

till de skattskyldiga.

Motiven för de negativa skatterna i USA är bl. a. att en del nyligen genomförda

undersökningar visat, att en kurva över relationen beskattning

—inkomst, om hänsyn tas till alla skatter och alltså även de indirekta,

i de flesta stater i USA är u-formad. Mellangrupperna är mycket klart

gynnade och betalar den i särklass lägsta skatten i förhållande till sin inkomst.

Det sammanhänger med de direkta skatternas inverkan på de lägsta

inkomsttagarna samt på egnahemsbeskattningen. I debatten har man därför

i USA sagt att om man införde begreppet negativ inkomstskatt så skulle

man kunna räta ut progressionskurvan.

Det är oklart om man vid en överföring av den amerikanska debatten

till svenska förhållanden kan utgå ifrån att skattekurvan i själva verket

är u-formad, särskilt om hänsyn tas till inkomstöverföringen. Det är dock

otvivelaktigt att den kraftiga ökningen av kommunalskatterna under senare

år har inneburit en relativt sett kraftigare skattehöjning för de lägre

inkomsttagarna. En kronas höjning av kommunalskatten betyder mindre

ju högre marginalskatt man har.

En negativ skatt i Sverige kan vara knuten till den statliga inkomstbeskattningen

eller till den totala beskattningen. I teorin kan den utformas

med såväl hög som låg progressivitet. Den kan vara avsedd att i huvudsak

enbart kompensera den indirekta skattens verkningar jämte den kommunala

beskattningen. Den kan också tänkas som ett medel att genomföra betydande

inkomstöverföringar till grupper utan inkomst. Denna senare utformning

är mest i enlighet med den negativa skattens idé. En sådan utformning

av denna idé innebär att varje person garanteras en viss inkomst.

Det är klart att en sådan utformning av den negativa beskattningen skulle

medföra stora problem. Det förtjänar att bara som exempel nämnas att ett

problem blir hur man skall samordna socialförsäkringarna och inkomstöverföringarna.

Skall barnbidrag, arbetslöshetsunderstöd o. s. v. betraktas

som inkomst? Eller skall de inbakas i systemet? (Det senare är en av grundtankarna

i USA). Hur skall man i så fall ta hänsyn till den inkomstgradering

som finns i många socialförsäkringar? Det är tänkbart att folkpensionen

är den transferering som med minsta svårigheter kunde inbakas i

ett system med negativa skatter. Hela systemet med negativa skatter kan

nämligen på visst sätt sägas innebära att alla får folkpension om de ej har

andra inkomster.

Även andra svårigheter kan komma afl föreligga då man närmare granskar

problemet om en garanterad inkomsttrygghet. Uppenbart är dock att en

vetenskaplig undersökning av de problem och möjligheter som införandet

av ett sådant system i Sverige skulle medföra vore av värde. En undersökning

skulle berika den skattepolitiska debatten. Utan att ta ställning till om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

det är önskvärt att införa ett system av denna karaktär föreligger skäl för

riksdagen att begära hos regeringen att en vetenskaplig undersökning göres

av hela problematiken.

Utskottets yttrande

Uttagsprocenten för den statliga inkomstskatten

I prop. 1969: 115 har Kungl. Maj:t bl. a. föreslagit, att statlig inkomstskatt

för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

skall ingå i preliminär skatt för hela budgetåret 19(59/70 med

100 % av grundbeloppet. Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen avgivit

förslag till beräkning av bevillningarna för nämnda budgetår.

Enligt gällande bestämmelser skall procenttalet för den statliga inkomstskattens

uttagande vara detsamma under helt kalenderår. Då procenttalet

för senare hälften av löpande budgetår är 100 tillstyrker utskottet att samma

uttagsprocent bestäms för förra hälften av budgetåret 1969/70.

Av den redogörelse för budgetläget som departementschefen lämnat i

prop. 1969: 115 framgår, att det i årets finansplan med 3 500 milj. kr. redovisade

underskottet i totalbudgeten för budgetåret 1968/69 på grund av

ökade statsinkomster beräknas minska till 3 000 milj. kr., vilken siffra i

stort sett ligger i nivå med utfallet närmast föregående budgetår.

Enligt beräkningarna i årets statsverksproposition utvisade totalbudgeten

för budgetåret 1969/70 ett underskott om 2 490 milj. kr. De nya beräkningarna

i kompletteringspropositionen utvisar en minskning av underskottet

på grund av ökade statsinkomster till 1 560 milj. kr.

Departementschefen framhåller i kompletteringspropositionen beträffande

statsinkomsterna att dessa under innevarande budgetår beräknas öka

med ca 3 000 milj. kr. mot tidigare beräknade ca 2 500 milj. kr. För nästa

budgetår beräknas ökningen till ca 4 200 milj. kr. De tidigare kalkylerna

stannade vid en ökning med ca 3 600 milj. kr. Vid tidigare beräkningar utgick

man från att lönesumman, vars ökning år 1968 beräknades till 7 %,

skulle stiga med 6 % de två följande åren. Konjunkturutvecklingen har

emellertid föranlett en uppjustering av detta antagande till 7 % vartdera

året. Vidare har — efter en av riksrevisionsverket företagen enkät avseende

de större aktiebolagen — antagits en större ökning av aktiebolagens taxerade

inkomster år 1968 än tidigare beräknats. Även om någon ändring i

antagandena för år 1969 och 1970 inte har gjorts, har aktiebolagens skatteinleveranser

räknats upp för budgetåret 1968/69 och 1969/70 på grundval

av utvecklingen år 1968.

Som ett led i planeringen av den statliga sektorns utveckling utarbetas

varje år inom finansdepartementet en långtidsbudget. Årets långtidsbudget

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 25

utgår från det kompletterade riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 och

behandlar budgetens utveckling under de därpå följande fyra budgetåren.

Långtidsbudgetens utgiftsberäkningar söker ge upplysning om omfattningen

av de resurser som krävs för att genomföra av statsmakterna hittills

fattade beslut och utgör ett underlag för bedömning av förslag till nya

åtaganden och reformer och för omprövning av redan pågående aktiviteter.

Långtidsbudgeten är däremot inte någon plan för den framtida budgetpolitiken

och inte heller någon prognos för den sannolika budgetntvecklingen.

Beräkningarna av statsinkomsternas utveckling bygger på antagandet om

oförändrade skatteregler och om en årlig tillväxt av den totala lönesumman

med 7 %. Med utgångspunkt härifrån har inkomstskattens och mervärdeskattens

utveckling beräknats. Övriga statsinkomster har framskrivits

schablonmässigt. För budgetåren 1970/71—1973/74 räknar man med en

ökning av statsinkomsterna om ca 3,4, 2,7, 3,4 resp. 3,4 miljarder kr. Kalkylerna

innebär att tillväxttakten för statsinkomsterna avtar från drygt 11 %

per år under perioden 1963/64—1967/68 till drygt 7 % per år under perioden

1969/70—1973/74. Uppgången under de framförliggande budgetåren

sker alltså i ungefär samma takt som skatteunderlaget ökar.

Enligt långtidsbudgetens kalkyler kan de totala statsutgifterna under perioden

beräknas öka med 5,2 % per år i löpande priser och med 2,8 % per

år i fasta priser. Motsvarande ökningstal för den gångna femårsperioden

var 13,3 % resp. 7,5 %. För långtidsbudgetens första budgetår, 1970/71,

kan utgiftsökningen beräknas till ca 2,7 miljarder kr. för att under de tre

följande budgetåren uppgå till ca 2,5, 2,1 resp. 2,2 miljarder kr. Departementschefen

påpekar att nedgången i statsutgifternas tillväxttakt i allt väsentligt

är en konsekvens av beräkningsmetoderna i långtidsbudgeten. Dessa

innebär bl. a., att utgifterna för program som upphör under perioden

bortfaller och att hänsyn inte tagits till eventuella nya beslut med krav på

ökade statsutgifter. Av detta följer att utgifterna stiger snabbare i början

av perioden, varefter tillväxttakten stabiliseras på en lägre nivå. Utgiftsökningen

till följd av fattade beslut inverkar framför allt under det första året

av perioden.

Med hänsyn till att statsutgifterna väntas öka i en långsammare takt kan

— under förutsättning att inga nya åtaganden beslutas — en ytterligare

förbättring i budgetsituationen vara att vänta. För budgetåret 1970/71

skulle således enligt långtidsbudgetens kalkyler underskottet i totalbudgeten

uppgå till ca 800 milj. kr.

Departementschefen framhåller sammanfattningsvis i kompletteringspropositionen

att en framgångsrik lösning av de centrala sysselsättningsoch

trygghetsfrågorna inte kan nås på längre sikt, om inte vår ekonomi

har konkurrensförmåga och arbetar under pris- och kostnadsförhållanden

som medför balans i utrikesbetalningarna. Den ekonomiska politiken har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

under de senaste årens konjunktur avmattning utformats så att i en situation

av förbättrat världsmarknadsläge ökade insatser skall kunna göras för

export och investeringar i utlandskonkurrerande näringar. En sådan situation

har nu inträtt och en anpassning till den ändrade efterfrågesituationen

bör enligt departementschefens mening kunna ske utan övertryck i ekonomin

genom att man anlitar kapacitetsreserver och ställer om kortsiktigt

bundna resurser. Den ekonomiska politikens utformning på längre sikt bör

vidare ske under hänsynstagande till att investeringsviljan uppmuntras och

balansen i utrikesbetalningarna bibehålls. En ökad andel av resurserna bör

därför avsättas för investeringar och för förstärkning av valutareserven

under de närmaste åren. Utöver en nödvändig restriktivitet vid prövningen

av kommande års statsutgifter kan även ett tillbakahållande av konsumtionens

tillväxt bli erforderlig. I den mån inkomstutvecklingen blir sådan att

balansen äventyras blir finanspolitiska åtgärder nödvändiga. Departementschefen

framhåller avslutningsvis att en finanspolitisk skärpning visserligen

kan skapa jämvikt mellan utbud och efterfrågan men den löser inte de

problem som en redan inträdd kostnadsökning skapar för bytesbalansen.

För att en framgångsrik, full sysselsättningspolitik och en fortsatt snabb

standardhöjning skall kunna realiseras måste både konkurrenskraften i

näringslivet och den samhällsekonomiska stabiliteten bevaras.

Utskottet ansluter sig i sin bedömning av det samhällsekonomiska läget

till den i kompletteringspropositionen redovisade uppfattningen och tillstyrker

med hänsyn härtill att procenttalet för den statliga inkomstskattens

uttagande även för senare hälften av budgetåret 1969/70 fastställs till 100.

I detta sammanhang behandlar utskottet såväl de med anledning av

kompletteringspropositionen väckta motionerna som vissa vid riksdagens

början väckta motioner, i vilka bl. a. yrkats ändringar av den direkta och

indirekta beskattningen. Utskottet har ansett det lämpligt att låta dessa frågor

undergå ett samlat bedömande vid sitt ställningstagande till kompletteringspropositionen.

Kommunaiskatteavdraget

I samband med 1965 års skattereform infördes med verkan fr. o. in. 1967

års taxering ett schablonavdrag för kommunalskatt vid taxeringen till statlig

inkomstskatt. I syfte att neutralisera verkningarna av höjda folkpensionsavgifter

och kompensera låginkomsttagarna för höjningar av de indirekta

skatterna omkonstruerades avdraget fr. o. in. 1968 års taxering. Numera

medges sådant avdrag med minst 4 500 kr. för gifta och därmed i beskattningshänseende

jämställda samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga. Om

den under närmast föregående år påförda kommunalskatten överstiger minimibeloppet

medges avdrag med det faktiskt påförda beloppet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 27

I motionerna I: 703 av herr Sundin och II: 779 av herr Boo m. fl. yrkas

införande vid den kommunala taxeringen av ett särskilt schablonavdrag

med 1 000 kr. för gifta och med dem i beskattningshänseende jämställda

och med 500 kr. för ensamstående i kombination med en maximering av

kommunalskatteavdraget vid den statliga taxeringen till 12 000 kr. Vidare

yrkas att kommunerna kompenseras för skattebortfallet. Lagstiftningsyrkandet

i motionerna I: 712 av herr Werner och II: 793 av herr Hermansson

in. fl. avser höjning av schablonavdraget för kommunalskatt till 6 000 kr.

för makar och s. k. ofullständiga familjer och till 3 000 kr. för ensamstående.

I motionerna I: 206 av herr Augustsson och fru Landberg samt II: 233

av herr Leander m. fl. begärs utredning i syfte att åstadkomma en omfördelning

av skatterna till låginkomstgruppernas förmån genom slopande av

kommunalskatteavdraget till den del det överstiger gällande schablonbelopp

och genom höjning av ortsavdragen vid den kommunala taxeringen.

Som ett led i en större skattereform begärs i motionerna I: 638 av herr

Bengtson m. fl. och II: 742 av herr Hedlund m. fl. skyndsam utredning om

införande av ett särskilt schablonavdrag vid den kommunala taxeringen

motsvarande kommunalskatteavdraget vid den statliga beskattningen och

att kommunerna kompenseras för skattebortfallet. Till stöd för yrkandena

i motionerna åberopas att den kommunala beskattningen är mera betungande

än den statliga för mindre inkomsttagare och att det därför är angeläget

att bereda dem lindring i den kommunala beskattningen.

Reglerna om avdrag för kommunalskatt vid den statliga taxeringen har

ursprungligen tillkommit i syfte att utjämna den skillnad i skattebördan,

som på grund av ojämnheter i den kommunala utdebiteringen uppkommer

mellan skattskyldiga med lika stora inkomster. Det år 1965 införda schablonavdraget

för kommunalskatt tillkom i syfte att åstadkomma en skattelättnad

för skattskyldiga med små och medelstora inkomster och ansågs

ge en bättre effekt än en höjning av ortsavdragen genom att det i första

hand tillgodosåg endast sådana skattskyldiga som påförts en lägre kommunalskatt

än schablonbeloppet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att i

första hand lindra beskattningen för låginkomstgrupperna. Ett bifall till de

i motionerna framförda förslagen skulle emellertid föranleda så stort skattebortfall

för stat och kommun, att förslagen inte torde kunna genomföras

utan en omfördelning av skattebördan i samband med en mera genomgripande

skattereform. Chefen för finansdepartementet har i prop. 1969: 95

aviserat en översyn av beskattningsreglerna för låginkomsttagarna. Utskottet

förutsätter att de i motionerna föreslagna åtgärderna för att lindra inkomstbeskattningen

för sådana inkomsttagare därvid blir föremål för närmare

överväganden. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de här

behandlade lagstiftnings- och utredningsyrkandena i motionerna I: 206 och

II: 233, I: 638 och II: 742, I: 703 och II: 779 samt I: 712 och II: 793.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Skatteskalorna

Lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 76 av fröken Stenberg in. fl. samt

11:96 av herr Ringaby och fröken Wetterström syftar till en omedelbar

sänkning av skattesatserna för ensamstående med en procentenhet i inkomstskikten

6 000—40 000 kr. I motionerna I: 714 av herr Virgin m. fl. och

II: 796 av herr Holmberg in. fl. yrkas att statlig inkomstskatt för år 1970

skall ultas beträffande beskattningsbara inkomster, där grundbeloppet understiger

eller uppgår till 20 000 kr., med 5 % lägre belopp än de i 10 § 1

mom. förordningen om statlig inkomstskatt angivna grundbeloppen och beträffande

beskattningsbara inkomster, där grundbeloppet överstiger 20 000

kr., med ett 1 000 kr. lägre belopp än de i nämnda författningsrum angivna

grundbeloppen. Förslaget är avsett som ett provisorium i avvaktan på genomförandet

av ett i motionerna skisserat förslag till ett nytt skattesystem.

I den med anledning av kompletteringspropositionen väckta motionen II:

1218 av herr Enarsson hemställs att Kungl. Maj:t till höstriksdagen framlägger

förslag om sänkning av den statliga inkomstskatten för inkomståret

1970 i form av antingen lägre skatteskalor eller reducerad uttagsprocent i

enlighet med de principer, som angivits i de ovannämnda motionerna I: 714

och II: 796. Dessutom begärs förslag om sterilisering av köpkraften i form

av spar stimulerande åtgärder och en måttlig höjning av den indirekta beskattningen,

vilka åtgärder bör vara avpassade till konjunkturläge och samhällsekonomi.

Den sänkning av skatteuttaget, som föreslås i motionerna I: 714 och

II: 796, kan beräknas medföra ett skattebortfall på ca 620 milj. kr. för helt

budgetår, medan skattebortfallet enligt förslaget i motionerna I: 76 och II:

96 kan uppskattas till 110 milj. kr. för helt budgetår.

Frågan om skatteskalornas utformning vid den statliga inkomstbeskattningen

är väsentligen eu fråga om avvägningen mellan direkt och indirekt

beskattning. De nuvarande, vid 1965 års riksdag antagna skatteskalorna är

närmast att betrakta som ett provisorium i avvaktan på ställningstagandet

till familjeskatteberedningens förslag om individuell beskattning. Innan

slutlig ställning tagits till dessa förslag finns djet enligt utskottets meninginte

anledning att genomföra så betydande och ljostnadskrävande sänkningar

av den statliga inkomstskatten som motionärerna föreslagit. Utskottet avstyrker

därför bifall till lagstiftningsyrkandena i motionerna I: 76 och II:

96 samt I: 714 och II: 796. Med det anförda anser utskottet sig även ha besvarat

yrkandet i motionen II: 1218.

Företagsbeskattningen

Under hänvisning till att aktiebolagens vinster ökat yrkas i de med anledning

av kompletteringspropositionen väckta motionerna I: 1060 av herr Wer
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

29

ner och II: 1220 av herr Hermansson m. fl. att en extra bolagsskatt tills vidare

skall nttas med 10 % av den beskattningsbara inkomsten.

Enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör skattesatsen för aktiebolag

40 % av den beskattningsbara inkomsten. Om hänsyn tas till rätten

till avdrag för erlagd kommunalskatt vid den statliga taxeringen erlägger

aktiebolagen drygt 50 % av sin inkomst i direkt skatt till stat och kommun.

Därutöver belastas bolagen med successivt ökade sociala avgifter och indirekta

skatter, som i vissa fall uppgår till betydande belopp och endast delvis

kan övervältras på konsumenterna. På grund härav är utskottet f. n. inte berett

tillstyrka ytterligare höjning av bolagsskatten och avstyrker således

bifall till motionerna I: 1060 och II: 1220 i denna del.

I motionerna 1: 333 av lierr Virgin m. fl. och II: 442 av herr Holmberg

in. fl. begärs förslag till vårriksdagen om en finanspolitisk beredskapsplan,

som snabbt kan sättas in i stimulerande syfte vid konjunkturavmattning.

Planen bör enligt motiveringen i motionerna utformas så att bl. a. industriinvesteringar,

som görs under tider då en stimulans till investeringar är erforderlig,

skall få skrivas av med förslagsvis 110 % av anskaffningsvärdet.

Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet erinra om att

lagstiftningen om investeringsfonder för konjunktur utjämning syftar till

att genom vissa lättnader i beskattningen förmå företagen att under högkonjunktur

fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål, varigenom

en utjämning åstadkommes i produktion och sysselsättning. Denna lagstiftning

har visat sig vara ett verksamt konjunkturpolitiskt medel.

Enligt 1963 års förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag

vid inkomsttaxeringen äger Kungl. Maj :t — om läget på arbetsmarknaden

påkallar det — besluta att rörelseidkare och jordbrukare, som

under viss tid anskaffar maskiner och inventarier, får åtnjuta avdrag för

extra avskrivning (initialavskrivning) på dessa tillgångar med 30 % och ett

särskilt investeringsavdrag motsvarande 10 % av anskaffningsvärdet. Dessa

generella regler, som har karaktär av beredskapslagstiftning, kan även användas

i lokaliseringspolitiskt syfte.

Med hänsyn till de möjligheter som inom ramen för gällande lagstiftning

finns att påverka investeringsverksamheten under lågkonjunktur anser utskottet

sig inte ha anledning begära ytterligare åtgärder på det skattepolitiska

området i detta syfte. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna I: 333 och II: 442 i denna del.

I de med anledning av kompletteringspropositionen väckta motionerna

I: 1058 av herr Bengtson m. fl. och II: 1219 av herr Hedlund in. fl. begärs

förslag till höstriksdagen om rätt till skattefri avsättning till fonder med

lokaliseringspolitiskt syfte.

Som utskottet tidigare år framhållit kan starka principiella skäl anföras

mot ett system som, genom att bereda skattemässiga förmåner, särskilt gyn
3

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 50

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

nar företag vilka etableras eller är etablerade på viss ort. Det statliga stödet

till lokalisering bör ges i enlighet med de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik

som uppdragits i prop. 1964:185 och som godkänts av riksdagen.

Särskilda lättnader vid beskattningen skulle innebära att staten lämnade

direkta driftsubventioner till företagen. Härigenom skulle också icke bärkraftig

företagsamhet kunna hållas vid liv och konkurrensförhållandena

mellan företagen kunna snedvridas.

Vad angår frågan om investeringsfonderna och deras användning i lokaliseringspolitiskt

syfte vill utskottet erinra om att Kungl. Maj :t även efter den

1 juli 1965, då det statliga lokaliseringsstödet började tillämpas, i ett flertal

fall medgivit, att fonderna använts i sådant syfte. Sålunda har Kungl.

Maj :t under år 1968 bifallit ansökningar enligt 9 § 3 mom. förordningen om

investeringsfonder för konjunkturutjämning (de s. k. långa investeringsfonderna)

för en total investeringskostnad av 149,1 milj. kr., varav inom

det s. k. norra stödområdet 68,5 milj. kr. I kompletteringspropositionen uttalar

departementschefen, att han anser det motiverat att medge ianspråktagande

av medel ur långa investeringsfonder i den utsträckning som lämpliga

lokaliseringsprojekt framkommer i syfte att skapa nya och varaktiga

arbetstillfällen på orter med svag sysselsättning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till berörda utredningsyrkande

i motionerna I: 1058 och II: 1219.

I motionerna I: 711 av herr Werner och II: 795 av herr Hermansson in. fl.

hemställs om en allsidig utredning av företagsbeskattningen.

Ett flertal reformer av företagsbeskattningen har genomförts under senare

år. Utskottet har nyligen tillstyrkt det i prop. 1969: 100 framlagda förslaget

om ändrade avskrivningsregler för bl. a. rörelsefastigheter. Andra angelägna

reformer rörande jordbruks- och skogsbeskattningen, försäkringsanstalternas

beskattning och rätten till avdrag för forskningskostnader är

föremål för överväganden i finansdepartementet och inom olika utredningar.

Med hänsyn härtill är utskottet inte berett tillstyrka att frågan om företagsbeskattningen

i hela dess vidd tas upp till förnyade överväganden. Utskottet

avstyrker således bifall till motionerna I: 711 och II: 795.

Förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten

I motionerna I: 710 av herr Werner och II: 794 av herr Hermansson in. fl.

begärs en väsentlig skärpning av förmögenhetsskatten i förhållande till vad

som nu gäller. Motionärerna föreslår skattesatser varierande mellan 1 och

3 %, medan nuvarande skattesatser utgör lägst 0,8 och högst 1,8 %. Vidare

yrkas höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50 %. Enligt motionärernas

beräkningar skulle de förordade skatteskärpningarna medföra

en inkomstökning för staten på tillsammans ca 370 milj. kr. för helt budgetår.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Såväl förmögenhets- som arvs- och gåvobeskattningen är föremål för översyn

inom kapitalskatteberedningen, som beräknas framlägga ett betänkande

nästa år. I avvaktan på beredningens förslag och resultatet av 1970 års allmänna

fastighetstaxering är utskottet inte berett tillstyrka de av motionärerna

föreslagna skatteskärpningarna. Utskottet avstyrker således bifall till

motionerna I: 710 och II: 794.

Reformering av skattesystemet och utredning angående dess verkningar

I motionerna I: 381 av herr Dahlén m. fl. och II: 439 av herr Wedén m. fl.

begärs en reformering av beskattningssystemet, som spftar till att genom

ökad indirekt beskattning skapa förutsättningar för lättnader i den direkta

beskattningen och större inkomstöverföringar till barnfamiljer, folkpensionärer

och andra ekonomiskt svaga grupper i samhället. Även utredningsyrkandet

i motionerna I: 638 av herr Bengtson m. fl. och II: 742 av herr Hedlund

m. fl. avser att genom en förskjutning från direkt till indirekt beskattning

astadkomma skattelättnader för laginkomstgrupperna och för inkomsttagarna

i närmast angränsande skikt successivt i två etapper. I motionerna

I: 714 av herr Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg m. fl. yrkas att en

expertkommitté med representanter för arbetsmarknadens parter snarast

tillsätts med uppdrag att till 1970 års riksdag framlägga förslag om en genomgripande

omläggning av skattesystemet efter norsk förebild, innefattande

höjning av mervärdeskatten, skattefrihet för låginkomsttagare och

sänkning av marginalskatterna. Under hänvisning bl. a. till den i kompletteringspropositionen

redovisade ökningen av statsinkomsterna begärs i motionerna

I: 1060 av herr Werner och II: 1220 av herr Hermansson m. fl. att

riksdagen uttalar sig för en snabbt genomförd skattesänkning för låginkomstgrupperna

och att förslag härom föreläggs höstriksdagen.

Utskottet har vid flera tillfällen framhållit angelägenheten av ytterligare

lättnader i den direkta beskattningen för låginkomstgrupperna och av att

man söker åstadkomma slörre rättvisa och jämlikhet mellan olika kategorier

av lägre inkomsttagare. Som i annat sammanhang framhållits har en

översyn av beskattningsreglerna för lägre inkomsttagare aviserats i prop.

1969: 95. Utskottet förutsätter att ställning därvid även kommer att tas till

de förslag om individuell beskattning som f. n. är föremål för remissbehandling.

Utskottet vill också erinra om att andra delar av den direkta beskattningen

är föremål för överväganden inom bl. a. utredningen om definitiv

källskatt och inom kapitalskatteberedningen. Motionärernas krav på

fortsatt reformarbete måste därför anses tillgodosett. I vart fall bör enligt

utskottets mening resultatet av redan slutfört och pågående utredningsarbete

avvaktas, innan beslut fattas om nya utredningar. Med det anförda anser

utskottet sig ha besvarat de ovan behandlade skrivelseyrkandena i motionerna

I: 381 och II: 439, I: 638 och II: 742, I: 714 och II: 796 samt I - 1060

och II: 1220.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Utskottet har även att ta ställning till yrkandet i motionen II: 774 av herrar

Ahlmark och Mundebo om en förutsättningslös undersökning av möjligheterna

att införa en garanterad inkomsttrygghet, s. k. negativ skatt.

Detta spörsmål behandlas också i motionerna I: 381 av herr Dahlén m. fl.

och II: 439 av herr Wedén in. fl., I: 638 av herr Bengtson m. fl. och II: 742

av herr Hedlund m. fl. samt I: 1060 av herr Werner och II: 1220 av herr

Hermansson in. fl.

Frågan om en garanterad minimiinkomst för alla medborgare genom ett

system med negativ inkomstskatt har ursprungligen aktualiserats i USA

men har under senare tid också diskuterats i vårt land. Btt sådant system

innebär att alla under en viss inkomstnivå är fritagna från inkomstskatt

och tillförsäkrade ett kontant bidrag, som efter prövning i samband med

inkomsttaxeringen utgår med maximalt belopp till den, som saknar egen

inkomst, och med reducerat belopp till den, vars inkomst understiger den

för alla fastställda inkomstnivån.

Det har i vårt land sedan länge rått enighet om att alla bör garanteras en

viss levnadsstandard. Pensions- och sjukförsäkringsr ef ormer har genomförts

i detta syfte, och de sociala stödformerna har förbättrats och utbyggts

i takt med den allmänna välståndsutvecklingen. Även beskattningsreformer

har genomförts för att låginkomstgrupperna skall få bättre villkor. Utskottet

vill emellertid framhålla, att beskattningsreglerna tillkommit för att

tillgodose statens skatteanspråk, och resultatet av taxeringen är inte något

påtagligt eller tillförlitligt bevis för den enskildes behov av hjälp och stöd

från det allmänna.

Av det anförda framgår, att frågan om en negativ inkomstskatt inte i

första hand är en skattefråga. Det kan också ifrågasättas om en garanterad

minimiinkomst, såsom motionärerna anser, bör göras inkomstprövad. Vill

man emellertid garantera en sådan inkomst i form av negativ inkomstskatt,

kan detta inte ske utan en omprövning av hela socialpolitiken. Systemet är

uppenbarligen förenat med betydande svårigheter, och det individuella behovet

av andra samhälleliga åtgärder än kontanta bidrag kommer trots en

sådan reform att kvarstå. Från beskattningssynpunkt kan invändas att förslaget

kräver en fullständig omprövning av det skatterättsliga inkomstbegreppet.

Därtill kommer att en negativ inkomstskatt skulle medföra i det

närmaste oöverstigliga kontrolltekniska och administrativa svårigheter.

Såvitt utskottet kan bedöma torde kravet på en garanterad minimiinkomst

enklare och bättre kunna tillgodoses inom ramen för den nuvarande

social- och skattepolitiken än genom ett system med negativ inkomstskatt.

Utskottet avstyrker därför bifall till utredningsyrkandet i motionen II: 774

och anser sig samtidigt ha besvarat motionerna 1:381 och 11:439, 1:638

och II: 742 samt I: 1060 och II: 1220 i denna del.

Utskottet har vidare att ta ställning till yrkandet i motionerna I: 74 av

herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 153 av herr Magnusson i Borås m. fl.,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

vari begärs en förutsättningslös och allsidig utredning rörande skattesystemets

verkningar i olika hänseenden, framför allt med avseende på samhällsekonomin.

Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet erinra om att

Nordiska rådet vid sin sextonde session i Oslo år 1968 antagit ett av rådets

ekonomiska utskott efter svenskt initiativ framlagt förslag om en rekommendation

till regeringarna att i samarbete med forskare och institutioner

undersöka möjligheterna att upprätta ett nordiskt skattevetenskapligt forskningsråd

(Rek. nr 14). En arbetsgrupp med representanter för de nordiska

länderna undersöker f. n. möjligheterna att tillsätta ett sådant forskningsråd

och att dra upp riktlinjer för dess forskningsuppgifter. I avvaktan på

regeringarnas slutliga ställningstagande till rekommendationen anser utskottet

sig böra avstyrka bifall till utredningsyrkandet i motionerna I: 74

och II: 153.

Bevillningarna

De i kompletteringspropositionen framlagda beräkningarna av bevillningarna

utvisar i förhållande till statsverkspropositionen en ökning med

1 062 milj. kr.

Därvid har inkomsttiteln skatt på inkomst och förmögenhet m. in. vid den

i kompletteringspropositionen föreslagna uttagsprocenten upptagits till

17 100 milj. kr. mot i statsverkspropositionen 16 300 milj. kr. Uppräkningen

beror till största delen på den nu antagna snabbare tillväxten av skatteunderlaget

för åren 1969 och 1970.

Bland större förändringar i övrigt kan nämnas uppräkning av inkomsttitlarna

tullmedel, mervärdeskatt, omsättningsskatt på motorfordon samt

skatt på malt- och läskedrycker. Dessa inkomsttitlar har i statsverkspropositionen

upptagits till 940, 6 800, 450 resp. 400 milj. kr. men beräknas i

kompletteringspropositionen till 970, 6 900, 480 resp. 450 milj. kr.

Inkomsttiteln fordonsskatt, som i statsverkspropositionen upptagits till

1 070 milj. kr., har i kompletteringspropositionen beräknats till 1 100

milj. kr. Därvid har emellertid hänsyn inte tagits till Kungl. Maj:ts i prop.

1969: 45 framlagda förslag om traktorskatt. Denna skatt avses utgå fr. o. in.

den 1 januari 1970. Genom den föreslagna beskattningen beräknas enligt

propositionen statens inkomster öka med 40 milj. kr. för kalenderår räknat.

Bevillningsutskottet har i sitt betänkande 1969: 35 föreslagit bifall till

propositionen med vissa ändringar, vilka dock inte föranleder ändrad inkomstberäkning.

Under förutsättning att riksdagen godkänner utskottets

betänkande bör — med hänsyn till att uppbörden av traktorskatt skall ske

under första halvåret 1970 — inkomsttiteln fordonsskatt uppräknas med

ytterligare 40 milj. kr. till 1 140 milj. kr.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

I övrigt föreslås i kompletteringspropositionen vissa smärre ändringar av

de i statsverkspropositionen gjorda beräkningarna av bevillningarna.

De i kompletteringspropositionen gjorda beräkningarna av bevillningarna

föranleder — med undantag av inkomsttiteln fordonsskatt —- inte några

erinringar från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen —• med bifall till Kungl. Maj :ts proposition

nr 115, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet

— beslutar att statlig inkomstskatt för skattskyldig,

som avses i 10 § 1 mom. förordningen den 2G juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret

1969/70 ingå i preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet;
B)

att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1) I: 74 och II: 153

2) I: 76 och II: 96

3) I: 206 och II: 233

4) I: 333 och II: 442, i vad de hänvisats till bevillningsutskottet,

5) I:381 och II: 439

6) I: 638 och II: 742, i vad de hänvisats till bevillningsutskottet,

7) I: 703 och II: 779

8) I: 710 och II: 794

9) I: 711 och II: 795

10) I: 712 och II: 793

11) I: 714 och II: 796

12) I: 1058 och 1219, i vad de hänvisats till bevillningsutskottet,

13) I: 1060 och II: 1220

14) II: 774

15) II: 1218,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt;

C) att bevillningarna för budgetåret 1969/70 beräknas

sålunda:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

17 100 000 000

Kupongskatt ........................

13 500 000

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt . .

1 000 000

Skogsvårdsavgifter ..................

Bevillningsavgifter för särskilda förmå-

10 200 000

ner och rättigheter.................

3 000 000

Arvsskatt och gåvoskatt ..............

210 000 000

Lotterivinstskatt ....................

100 000 000

Stämpelskatt och stämpelavgift ........

Automobilskattemedel:

250 000 000

17 687 700 000

Fordonsskatt ......................

1 140 000 000

Bensin- och brännoljeskatt...........

1 900 000 000

3 040 000 000

Allmän arbetsgivaravgift................

Tullar och acciser:

750 000 000

Tullmedel ........................

970 000 000

Mervärdeskatt .......................

6 900 000 000

Särskilda varuskatter .................

410 000 000

Omsättningsskatt på motorfordon......

480 000 000

Tobaksskatt ........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av partihan-

1 570 000 000

delsbolag ..........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av detalj-

25 000 000

handelsbolag .....................

50 000 000

Skatt på sprit.......................

1 825 000 000

Skatt på vin.........................

225 000 000

Skatt på malt- och läskedrycker.......

450 000 000

Energiskatt .........................

935 000 000

Särskild skatt på motorbränslen.......

237 000 000

14 077 000 000

Stockholm den 22 maj 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),

Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m),

Tistad (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Stadling (s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),

Engkvist (s)*, fruar Holmqvist (s), Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson

(s), Eriksson i Bäckmora (ep), Wiklund i Härnösand (s), Andersson i Södertälje

(s) och Börjesson i Falköping (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

Uttagsprocenten och skatteskalorna

1) av herrar Yngve Nilsson (in), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson

i Borås (m), vilka

dels anfört följande:

De nuvarande skatteskalorna fastställdes redan år 1965. Genom att de

inte är inflationsskyddade har en fortgående skärpning av den statliga inkomstskatten

skett. Vi finner det därför motiverat att ompröva skalornas

utformning. En mera genomgripande förändring av skalorna bör emellertid

anstå till dess den av oss förordade utredningen hunnit fullfölja sitt

arbete. En viss sänkning bör dock ske redan nu så att full kompensation

erhålles för penningvärdeförsämringen. Detta kan ske antingen genom reducerad

uttagsprocent eller en generell justering nedåt av skatteskalorna.

Med hänsyn till risken för samhällsekonomiska rubbningar bör samtidigt

kraftigt sparstimulerande åtgärder införas och — om konjunkturläget så

skulle påfordra — kombineras med andra finanspolitiska åtgärder som

dämpar den totala efterfrågan.

I motionerna I: 714 och II: 796 har förordats att riksdagen redan nu skulle

besluta om viss reducering av uttagsprocenten. Skulle detta förslag ej

bifallas bör regeringen redan vid årets höstriksdag framlägga förslag om

en sådan reducering av den direkta skatten som förordats i motionen

II: 1218.

dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa

att riksdagen

a 1) med bifall i denna del till motionerna I: 714 av herr

Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg m. fl. beslutar

att statlig inkomstskatt för skattskyldig som avses i 10 §

1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig

inkomstskatt skall för budgetåret 1969/70 ingå i preliminär

skatt med 95 % av grundbeloppet i den mån detta un
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

derstiger 20 000 kronor samt i övrigt med ett 1 000 kronor

lägre belopp än de i nämnda författningsrum angivna

grundbeloppen;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl.

Maj :t till höstriksdagen framlägger förslag till lagstiftning

i syfte att främja sparandet i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som anförts i de vid riksdagens början väckta

motionerna I: 713 av herr Virgin m. fl. och II: 797 av herr

Holmberg m. fl ävensom förslag till andra efterfrågedämpande

åtgärder i konjunkturstabiliserande syfte;

b) om yrkandet under a 1) icke vinner bifall i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till höstriksdagen

till antingen en femprocentig sänkning av grundbeloppen

för statlig inkomstskatt fr. o. m. den 1 januari 1970 i enlighet

med vad som anförts i motionen II: 1218 av herr

Enar sson eller en jämförbar sänkning av den statliga inkomstskatten

genom ändring av skatteskalorna ävensom

om förslag till sådana åtgärder som avses under a 2) ovan.

Företagsbeskattningen

2) av herrar Sundin (ep), Eriksson i Bäckmor a (ep) och Börjesson i Falköping

(ep), vilka

dels anfört följande:

Den markerade regionala obalansen i sysselsättningsläget mellan främst

de norra delarna av landet och de stora tätortsregionerna utgör ett mycket

allvarligt samhällsproblem. I motionerna I: 1058 och II: 1219 väckt förslag

om utredning och förslag till höstriksdagen om rätt till skattefri avsättning

till fonder med lokaliseringspolitiskt syfte bör ses mot denna bakgrund.

Det är ett starkt samhälleligt intresse, att full sysselsättning kan upprätthållas

i hela landet. Därför måste den nuvarande regionala obalansen

i sysselsättningen kraftfullt och snabbt angripas med olika medel. Förslaget

om särskilda fonder med lokaliseringspolitiskt syfte har klara beröringspunkter

med de redan befintliga investeringsfonderna, vars användning

också temporärt och i begränsad utsträckning getts ett regionalt konjunkturpolitiskt

syfte. Men dessa insatser har inte varit tillräckliga. Därför

behövs det också särskilda fonder, som kan få användas av alla företag

inom ett bestämt geografiskt begränsat område, oavsett om företaget

är tidigare etablerat inom området eller ej, för att tillgodose det lokaliseringspolitiska

syftet med dess regionala konjunkturpolitiska betydelse.

De särskilda lättnader i beskattningen som skulle krävas för att uppnå

fondernas syfte utgör ingen principiellt sett ny metod. Skattemässiga fördelar

är också i andra fall, där det samhällsekonomiska intresset är stort,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

väl befogade som t. ex. vid användningen av de nämnda investeringsfonderna.

Som framhållits i motionerna skulle också de berörda företagens

lönebetalningsförmåga förbättras, vilket är angeläget från konkurrenssynpunkt

för företagen t. ex. inom det norra stödområdet.

Användningen efter den 1 juli 1965 av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt

syfte har ej varit tillräcklig för att på ett tillfredsställande

sätt fylla en uppgift i sysselsättningspolitiken. Därför bör också denna användning

av investeringsfonderna öka i nuvarande splittrade konjunktursituation

och i synnerhet i avvaktan på de särskilda lokaliseringsfondernas

förverkligande.

dels ansett att utskottet under punkten B 12 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionerna I: 1058 av

herr Bengtson m. fl. och II: 1219 av herr Hedlund m. fl.,

såvitt här är i fråga — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

om snabb utredning och förslag till höstriksdagen angående

inrättande av fonder med lokaliseringspolitiskt syfte

för användning inom begränsat geografiskt område med

sysselsättningsproblem i enlighet med vad som anförts i

motionerna.

Reformering av skattesystemet

3) av herrar Lundström (fp), Sundin (ep), T istad (fp), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Börjesson i Falköping (ep),

vilka

dels anfört följande:

Under flera ar har utskottet framfört förslag om en mera genomgripande

skattereform syftande till bl. a. en mer rättvis inkomst- och standardfördelning

i samhället. 1960 års allmänna skatteberednings förslag var ett ambitiöst

försök att i en sammanhållen och successivt genomförd reform lösa

en rad skatteproblem. Utredningens förslag har efter hand genomförts till

vissa delar efter mer eller mindre omfattande justeringar och är i andra

delar numera föraldrat. Det reformarbete som hittills bedrivits av regeringen

på skatteområdet synes emellertid ej ha följt någon långsiktig plan eller

haft någon klar målsättning för hur ett framtida effektivt och rättvist

skattesystem bör se ut.

Efter hand har en omfattande reformering av skattesystemet blivit alltmer

angelägen. Utvecklingen har av flera anledningar medfört ökade inkomst-

och standardklyftor i samhället. Under den senaste tioårsperioden

har de proportionellt utgående kommunalskatterna ökat med ca 50 % från

13: 68 år 1958 till 20: 25 i år. I och med att kommunalskatten är avdragsgill

vid den statliga taxeringen drabbar höjningen av denna skatt låginkomstgrupperna

relativt sett ännu hårdade än övriga grupper. Sedan

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 39

början, av 60-talet har de indirekta skatterna (särskila varuskatter oräknade)

fördubblat sin andel av driftbudgetens inkomster. Trots samtidigt

ökade inkomstöverföringar till konsumtionssvaga grupper har sannolikt

också denna utveckling varit till nackdel för de lägsta inkomsttagarna.

Mot denna bakgrund är det naturligt, att frågan om en jämnare inkomstoch

standardfördelning är ett dominerande problem i skattepolitiken. Från

fördelningspolitisk synpunkt är det särskilt väsentligt, att skatteuttaget ses

i ett sammanhang, oavsett om medlen är avsedda för statens, landstingens

eller kommunernas verksamhet. Därför måste också den av riksdagen nyligen

begärda utredningen angående skatteutjämningsproblematiken beaktas

i detta sammanhang. Utvecklingen har vidare lett till att marginalskatteproblemen

skärpts redan i låga inkomstlägen.

Trots införandet av frivillig särbeskattning har inte den s. k. tröskeleffekten

inom familj ebeskattningen kunnat elimineras. Fortfarande utgör

marginalbeskattningen, som drabbar på arbetsmarknaden inträdande make,

ett problem inte minst för det stora flertalet lägre och medelstora inkomsttagare,

som inte hjälps av den frivilliga särbeskattningen. Denna har givetvis

ej heller förbättrat de ensamståendes skattemässiga situation. För det

framtida reformarbetet på familjebeskattningens område bör den grundläggande

principen vara, att varje inkomsttagare beskattas efter sin inkomst

och oberoende av civilstånd. En avgörande förutsättning är emellertid,

att en reform syftande till individuell beskattning modifieras genom

särbestämmelser, så att den ej drabbar den make, som på grund av ålder,

bristande utbildning, ensidig näringsstruktur på boendeorten eller andra

likartade skäl inte kan erhålla anställning utanför hemmet. Dessutom fordras

vid en sådan reform en avsevärd övergångsperiod. Det nyligen presenterade

betänkandet från familjeskatteberedningen angående individuell beskattning

har på grund av för snäva direktiv ej kunnat presentera tillfredsställande

lösningar på dessa problem, varför de kräver ytterligare överväganden.

Den översyn av skattereglerna som utskottet här föreslår och som avser

fysiska personer bör således inriktas på

A. 1) att åstadkomma skattefrihet för lägre inkomster vid såväl statlig

som kommunal taxering och samtidigt reducera marginaleffekterna särskilt

i angränsande skikt och med successivt avtagande verkan upp till medelinkomstlägena,

så att den totala belastningen av statlig och kommunal inkomstskatt

samt obligatoriska socialavgifter avsevärt minskas för de lägre

inkomsttagarna; olika skattetekniska lösningar kan därvid komma i fråga,

t. ex. införande av ett schablonavdrag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt

eller medgivande av ett avdrag på slutskatten lika stort för alla;

2) att ytterligare utreda frågan om möjligheten att åstadkomma särregler

och åtgärder, som vid införande av individuell beskattning med eu

övergångsperiod av avsevärd längd möjliggör en tillfredsställande standard

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

för den make, som på grund av ålder, bristande utbildning eller ensidig

näringsstruktur i hemorten saknar reella möjligheter till yrkesarbete utanför

hemmet;

3) att samhället genom ökat stöd till samtliga barnförsörjare övertar en

större andel av deras barnförsörjningskostnader;

4) att utreda frågan om garanterad minimiinkomst och en samordning

av skatter och inkomstöverföringar genom användning av s. k. negativ inkomstskatt

samt närmare undersöka en sådan reforms konsekvenser för

såväl samhällsekonomi som skatte- och framtida socialpolitik, befintliga

sociala förmåner och möjligheterna till administrativ förenkling av nuvarande

system;

B. att i syfte att möjliggöra dessa reformer i erforderlig grad öka andelen

indirekt skatt (mervärdeskatt) och i samband därmed överväga en

modifiering av kommunalskatteavdraget vid den statliga taxeringen, i kombination

med justering av skatteskalorna, samt därvid

a) samtidigt kompensera konsumtionssvaga grupper, t. ex. barnfamiljer,

folkpensionärer och lägre inkomsttagare, för höjningen av den indirekta

beskattningen och framöver om möjligt genom införande av garanterad

minimiinkomst,

b) minska utrymmet för skatteflykt, dvs. åstadkomma ett skattesystem

som ur fiskal synvinkel är effektivare än det nuvarande och därigenom

mera rättvist, och

c) eftersträva förenklingar i den indirekta beskattningen genom slopande

av punktskatter, som ej motiveras av sociala eller medicinska skäl eller

uttas för vägändamål och genom mera generell användning av mervärdeskatteinstrumentet.

dels ansett, att utskottet under punkterna B 5, 6 och 7 bort hemställa

att riksdagen — med bifall i berörda delar till motionerna

I: 381 av herr Dahlén m. fl. och II: 439 av herr Wedén

m. fl. samt motionerna I: 638 av herr Bengtson m. fl. och

II: 742 av herr Hedlund m. fl. och med anledning av motionerna

I: 703 av herr Sundin och II: 779 av herr Boo

in. fl. angående reformering av skattesystemet — i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om en samlad översyn av beskattningen

för fysiska personer och förslag med en tidsplan

för successivt genomförande av reformeringen i enlighet

med vad ovan angivits.

4) av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson

i Borås (m), vilka

dels anfört följande:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 41

Finanspolitikens målsättning

Så sent som i slutet av trettiotalet ansågs det allmänt att finanspolitikens

huvudsakliga mål endast var att tillhandahålla viss service såsom

sjukvård, transport, försvar osv., att finansiera denna genom höjda skatter

och att genom ett progressivt skattesystem påverka inkomstutjämningen.

Denna uppfattning av finanspolitikens mål har dock genomgått en väsentlig

förändring.

Dagens och framför allt morgondagens målsättning för en framgångsrik

finanspolitik är betydligt mera omfattande och svåruppnåelig. Man torde i

första hand kunna kräva, att den samhällsekonomiska balansen vidmakthålls,

att den ekonomiska tillväxten stimuleras och att full sysselsättning

upprätthålls. Detta innebär att finanspolitiken på kort sikt måste inriktas

på att lämplig balans mellan tillgång och efterfrågan skall uppnås och

på lång sikt att framför allt investeringar skall gynnas och utbildningen

förbättras. Det är uppenbart att en sådan målsättning ställer väldiga

krav på skattesystemet, finanspolitikens kanske främsta verktyg.

Vårt nuvarande skattesystem

Den nuvarande inkomstskattelagstiftningen bygger i huvudsak på 1928

års kommunalskattelag. Allt eftersom tiderna förändrats och kraven skärpts

har systemet byggts ut och nya förordningar tillkommit. Detsamma gäller

beträffande de indirekta skatterna. Betecknande är att vid de många tillfällen

under 1960-talet, då statsmakterna funnit behov av att anlita skatterna

som finansieringskälla, har detta skett genom skatteförslag som tillkommit

utan närmare analyser av de omedelbara eller mera långsiktiga

verkningarna och vilka i mångt och mycket brutit med tidigare tillämpade

principer inom skatterätten.

De krav som, efter förslag från vårt håll, riksdagen vid upprepade tillfällen

framställt om en översyn av hela skattesystemet har fått stanna på

utredningsplanet men utan att det omfattande utredningsarbetet fullföljts i

lagstiftningen. Följden av denna försummelse har gett oss ett skattesystem

som för skattskyldiga och taxeringsmyndigheter är omöjligt att överblicka

och svårt att tolka, vilket är så mycket allvarligare som Sverige intagit en

topplacering vad beträffar det totala skattetrycket.

De senaste tre årens ekonomiska situation har kännetecknats dels av

en avtagande inve st er ing sbenägenhet inom industrin och dels av ett ihållande

underskott i betalningsbalansen. Detta förhållande framkommer klart

i OECD:s marsrapport om Sverige.

Ett tredje drag i den svenska ekonomin som accentuerats mycket tydligt

de senaste dagarna är de skärpta motsättningarna mellan arbetsmarknadens

parter. Genom den fortgående inflationen och den statliga inkomstskattens

starka progressivitet blir lönekraven år från år allt starkare för

att den önskade löneförbättringen skall bli en realitet även efter det att

skatten dragits av.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Följande belyser den direkta skattens generella löne- och kostnadsuppdragande

effekt. Den marginella skattekvoten, dvs. kvoten mellan

ökningen i den preliminära A-skatten och ökningen i lönesumman, beräknas

för år 1969 uppgå till 54,3 procent. Uppgången i konsumentpriserna

förutsätts för samma period kunna begränsas till 2 procent. Detta innebär

att av en 6-procentig löneförhöjning återstår efter skatt endast 0,7 procent.

Det är med hänsyn till dessa förhållanden förståeligt att löntagarorganisationerna

såsom det framhållits i motioner »väger in skatterna i

löneuppgörelserna». Härigenom vältras skattebördan över på arbetsgivaren

som måste höja sina priser för att kunna klara av det höjda kostnadsläget.

De stegrade priserna innebär i sin tur ökade kostnader för konsumenterna

som därigenom måste resa nya krav på lönehöjningar. Detta av de höga

marginalskatterna framtvingade kompensationstänkande skadar den svenska

ekonomin och försämrar våra möjligheter att hävda oss på den internationella

marknaden.

Den senaste tidens rapporter tyder emellertid på att en konjunkturuppgång

börjat. Således väntas industriinvesteringarna stiga med ca 5 procent

och efterfrågan på arbetskraft i storstadsregionerna öka. Konjunkturinstitutets

sista rapport pekar också på en gynnsam produktivitetsutveckling.

Även om den förbättrade investeringsbenägenheten är mycket positiv i sig

själv, får man dock inte glömma att industrins investeringar stagnerat och

enligt beräkningarna i årets finansplan minskat med 4,5 procent 1966—1967

och 0,5 procent 1967—1968. Uppsvinget för industriinvesteringarna får därför

mera ses som eu återhämtning än som eu reell förbättring. Mot denna

bakgrund framstår det mycket tydligt att det krävs ytterligare åtgärder för

alt på längre sikt söka bibehålla nuvarande höga investeringsnivå.

Vi anser att ett nytt skattesystem och eu mera positiv och förstående inställning

till företagsamhetens villkor verksamt skulle bidra till denna stimulans.

Vi hälsar därför med tillfredsställelse de förbättrade och moderniserade

avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter som föreslås

i prop. 1969: 100. Det är dock beklagligt att jord- och och skogsbruket inte

fått samma avskrivningsmöjligheter. Vi förutsätter emellertid att detta blir

fallet före utgången av innevarande budgetår.

Erfarenheten visar även behovet av en finanspolitisk beredskapsplan, där

en noggrann inventering av alla till buds stående finanspolitiska medel

görs. I detta sammanhang bör även en översyn och en komplettering av investeringsstimulerande

åtgärder vidtas. Man kunde därvid tänka sig möjligheten

att tidigarelägga det föreslagna initialavdraget för byggnader.

Reformkrav

Den begäran om ett nytt skattesystem som framlagts i motionerna I: 714

och II: 796 finner vi i allra högsta grad berättigad. Det nuvarande skattesystemet

har i många avseenden spelat ut sin roll och bör skyndsamt ersät
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 43

tas med ett som bättre tillgodoser dagens och morgondagens krav. Ett nytt

skattesystem bör utformas så att det i enlighet med vad som framförts i motionerna
1.

ger den enskilde större valfrihet och bättre möjligheter till självförverkligande,

2. stimulerar och uppmuntrar den enskildes arbetsvilja och företagsamhet

och möjliggör ett ökat personligt sparande så att dels en utveckling

mot ett statskapitalistiskt och centraldirigerat samhällssystem omöjliggörs

och dels möjligheter skapas för en hög investeringsnivå,

3. skapar förutsättningar för en ökande ekonomisk tillväxt med ett bibehållande

av den samhällsekonomiska balansen.

Utöver det som framförts i motionerna vill vi särskilt betona följande

punkter.

Inkoms tskattesänkning

Den av oss förordade sänkningen av de direkta skatterna bör få en sådan

omfattning att den önskvärda stimulansen av arbetsviljan verkligen

blir en realitet. Skattesänkningen bör således omfatta samtliga inkomsttagare

med speciellt hänsynstagande till låg- och mellaninkomsttagarna.

Utredningen bör därvid observera de resultat som låginkomstutredningen

kommer fram till. Enligt de preliminära rapporterna uppgår sålunda antalet

fulltidsanställda personer med en årsinkomst understigande 15 000 kronor

till ca 8 procent av totala antalet inkomsttagare år 1966.

Sparandet

I likhet med vad bevillningsutskottet uttalade i sitt betänkande 1969: 29

bör nya vägar prövas för att stimulera ett ökat enskilt sparande. Redan

själva förskjutningen från en direkt till en indirekt beskattning främjar

i och för sig sparandet. Utredningen bör dock anstränga sig att finna nya

och attraktiva sparformer. I samband därmed bör den totala beskattningens

effekt på sparbenägenheten och möjligheten att bibehålla ett sparkapital

noggrant undersökas och redovisas. Utredningen bör därvid observera

grundlagens förbud mot konfiskatoriska inslag i beskattningen.

Kommunalskatten

För att resultatet av en sänkning av den direkta statliga inkomstskatten

inte skall bli illusorisk behöver en översyn av kommunernas finanspolitik

göras med speciellt hänsynstagande till den övervältring från stat till kommun

av kostnadskrävande uppgifter som skett under senaste tid.

Famil jebeskattningen

En grundläggande princip i det svenska samhället är att familjen utgör

grunden för samhällets fortbestånd och de ungas fostran. Härav följer att vi

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

anser att hänsyn måste tas till detta förhållande vid skattepolitikens utformning.

Kvinnan skall därför ha möjlighet att stanna hemma och sköta

barnen. Väljer hon denna utväg måste, sedan barnen vuxit upp, särskild

hänsyn tas till de svårigheter som ligger i att arbetsmarknaden ofta inte

kan bereda henne ny sysselsättning. Dessa hänsyn bör vara likformiga

oavsett familjens inkomstförhållanden.

Skatteförmågeprincipen bör vara vägledande för utredningens arbete.

Detta betyder att barnfamiljer och andra grupper med jämförelsevis stor

försörjningsbörda skall erhålla kompensation för sina merkostnader, främst

genom bättre grundavdrag. Denna fråga tillmäter vi stor betydelse, eftersom

en övergång till ökad beskattning av konsumtion innebär höjda levnadskostnader

för dessa grupper.

Den nuvarande kraftiga progressiviteten vid den statliga inkomstbeskattningen

innebär skadliga verkningar inte bara beträffande arbetsvilja, skattemoral,

löneförhandlingar och penningvärde utan också i fråga om familjens

levnadsvillkor. Sålunda medför det nuvarande skattesystemet bl. a.

vissa tröskeleffekter när make går in i eller lämnar förvärvslivet som icke

kan anses önskvärda. Vissa effekter har berörts helt flyktigt av familjeskatteberedningen

i dess betänkande Fi 1969:4. De olika alternativ till

individuell beskattning som lämnas av beredningen kan emellertid enligt

vår mening inte bli föremål för lagstiftning. Det begränsade utrymme

som beredningen haft att arbeta inom har inte möjliggjort den förutsättningslösa

behandling av sam- och särbeskattningsproblematiken, som denna

komplicerade fråga kräver. Den utredning som enligt vår mening nu bör

tillsättas synes därför vara mera lämpad att behandla föreliggande frågor.

dels ansett att utskottet under punkterna B 4 och 11 bort hemställa

att riksdagen — med bifall i denna del till motionerna

I: 714 av herr Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg

in. fl. ävensom med anledning av motionerna I: 333 av

herr Virgin in. fl. och 11:442 av herr Holmberg in. fl. —

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att Kungl. Maj :t

måtte med det snaraste tillsätta en expertkommitté, vari

representanter för arbetsmarknadens parter ingår, med

uppdrag att utreda frågan om en genomgripande omläggning

av vårt skattesystem i enlighet med vad i förstnämnda

motioner anförts med så stor skyndsamhet, att

proposition om en sådan skattereform kan föreläggas 1970

års riksdag.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:234 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten