Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner an gående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m. Yrkanden 1) de likalydande motionerna I: 72 av herr Brundin m.fl. samt II: 93 av herrar Lothigius och Enarsson, vari hemställts, att riksdagen antar följande - Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1969-10-21 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:53, Betänkande med anledning av motioner an gående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m. Yrkanden 1) de likalydande motionerna I: 72 av herr Brundin m.fl. samt II: 93 av herrar Lothigius och Enarsson, vari hemställts, att riksdagen antar följande - Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

1

Nr 53

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner an

gående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m.

Yrkanden

1) de likalydande motionerna I: 72 av herr Brundin m.fl. samt II: 93 av

herrar Lothigius och Enarsson, vari hemställts, att riksdagen antar följande
-

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives---till 29 §).

Såsom för---nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner---första stycket.

Därest inkomst —--om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke

utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att

anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar

av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning---ej huvudavlopp.

Med skogsväg — -—- — till byggnad.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

2) de likalydande motionerna I: 82 av herrar Åkerlund och Brundin

samt 11:94 av herr Enarsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag beträffande vidgad

rätt till avdrag för dikning i skogsmark;

3) de likalydande motionerna I: 211 av herr Karl Pettersson samt II: 235

av herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs, vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag om sådan ändring

i kommunalskattelagen

att avdrag medges vid inkomsttaxeringen för anläggande av skogsbilväg

med hela beloppet utöver utgående statsbidrag och eventuella andra bidrag,

samt

att för skogsbilvägar inom Indalsälvens och Ljungans flottledsområden

motsvarande avdrag skall medges retroaktivt för vägbyggnader som påbörjats

under 1968;

4) de likalydande motionerna I: 691 av herr Yngve Nilsson m. fl. samt

11:810 av herrar Nilsson i Bästekille och Krönmark, vari hemställts, att

riksdagen beslutar att kostnaderna för yrkesfruktodlarnas omplantering

av fruktträd skall vara avdragsgilla vid beskattningen även i de fall då

omplantering sker på mark som icke tidigare utnyttjats för fruktodling;

5) de likalydande motionerna I: 692 av herr Yngve Nilsson m. fl. samt

II: 811 av herrar Nilsson i Bästekille och Krönmark, vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring av kommunalskattelagen,

att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom

skogsplantering;

6) de likalydande motionerna I: 699 av herr Karl Pettersson in. fl. samt

II: 816 av herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

att förordningen med särskilda bestämmelser om insättning på skogskonto

enligt prop. 1968: 5 och bevillningsutskottets betänkande 1968: 3 skall

tillämpas så att skattskyldig inom de av huvudflottledsnedläggelse drabbade

områdena, som haft intäkter av skogsbruk, beviljas uppskov med

taxeringen för den del av intäkten som sätts in på särskilt skogskonto

i bank beträffande den förvärvskälla vari fastigheten ingår för beskattningsåren

1968, 1969 och 1970 med högst ett belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter,

c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse samt

att skattskyldig äger åtnjuta uppskov med taxering år 1969 för belopp,

som inbetalts till banken senast den 30 april 1969 med skyldighet för den

skattskyldige att senast samma dag till länsstyrelsen i länet eller vederbö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

3

rande taxeringsnämndsordförande inkomma med utredning och ansökan

om sådant uppskov jämte besked från banken rörande verkställd insättning;
7)

motionen II; 309 av herr Westberg i Ljusdal m. fl., vari hemställts, att

riksdagen antar följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives------till 29 §).

Såsom för------nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner-------första stycket.

Därest inkomst------om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke

utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar

av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga

värdeminskningsavdragen.

Har fastighet------årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning---ej huvudavlopp.

Med skogsväg-------till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8) motionen II; 799 av herrar Jonasson och Dockered, vari hemställts, att

riksdagen antar följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Anvisningar

till 22 §.

2. a. Avdrag medgives-----till 29 §).

Såsom för---nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner---- första stycket.

Därest inkomst---om jordbruksfastighet.

b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan

kostnad för täckningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och

avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort

reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan

och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens

varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande

skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar

av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.

Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.

I täckdikningsanläggning---ej huvudavlopp.

Med skogsväg— ---till byggnad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1969

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1969 och tidigare år.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat

uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande

års höstriksdag.

Värdeminskningsavdrag för skogsvägar

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunal skattelagen (KL) och

punkt 2 b av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt

av jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden för anläggning eller

förbättring av skogsväg avskrivas med tio procent per år under tio på varandra

följande år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller

kortare än tio år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag

för utförande av väganläggningen, får värdeminskningsavdrag endast

åtnjutas på den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv

bestritt. Någon rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 5

senare beskattningsår föreligger inte. Om fastighet övergått till ny ägare genom

köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den tidigare ägaren det år

fastigheten avyttras på en gång åtnjuta avdrag för vad som återstår oavskrivet

i beskattningshänseende av kostnaden. I övriga fall då fastighet

övergått till ny ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren

överta den tidigare ägarens avskrivningsplan och således tillgodoföra sig

de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit den förre ägaren,

om denne fortfarande ägt fastigheten.

Med skogsväg förstås sådan väg av mera varaktig beskaffenhet, som huvudsakligen

är avsedd för skogsbrukets personal- och materieltransporter

samt för utforsling av skogsprodukter från skog, ävensom till dylik väg

direkt ansluten bro eller annan transportanläggning, som inte hänföres

till byggnad.

Kostnader för tillfälliga vägar, som tagits upp för skogsavverkning och

efter avverkningens slutförande helt eller i huvudsak förlorat sitt värde,

har i rättspraxis hänförts till sådana driftkostnader som omedelbart får

avdragas.

Frågans tidigare behandling

Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning på

skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års riksdag på grundval av förslag

i prop. 1962: 56.1 vissa med anledning av propositionen väckta motioner

hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till

två tredjedelar av anläggningskostnaden och i andra motioner att hela anläggningskostnaden

skulle få avskrivas.

I betänkande nr 40 anförde bevillningsutskottet.

Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts

någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt

i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för

anläggande av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas

som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om hur

stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent

skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och även departementschefen

framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt

underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svårt

att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvecklingen

inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav på

skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till

grund ''säd avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta

skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande

inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras

i anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin

del, att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en

tredjedel av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka

motionsyrkandena om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar

än som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 53

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottets förslag.

Samma spörsmål uppmärksammades i motioner vid 1963—1968 års riksdagar.

Motionsyrkandena har i samtliga fall avslagits av riksdagen (BeU

1963:9, 1964:8, 1965:6, 1966:4, 1967:11 och 1968:20).

I sitt betänkande 1968: 20 ville bevillningsutskottet inte bestrida att ett

större avskrivningsunderlag för beräkning av värdeminskningsavdrag på

skogsvägar möjligen kunde vara befogat med hänsyn till den snabba utveckling

och mekanisering, som skett inom skogsbruket under senare år.

Enligt vad utskottet erfarit var detta spörsmål föremål för övervägande vid

den översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen, som då pågick

inom skogsskattekommittén. Innan ställning tagits till kommitténs

förslag var utskottet inte berett tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder

i ämnet och avstyrkte därför bifall till motionerna.

Motionerna

I: 72 och II: 93

Under senare år har en långt driven mekanisering av avverkningar och

virkestransporter liksom kravet på förbättrade arbetsförhållanden för

skogsarbetarna alltmer ökat behovet av permanenta skogsbilvägar. Också

den kraftigt minskande flottningen i älvarna medför att behovet av nya

skogsvägar ökar. Av samma skäl kan man vänta sig en starlc intensifiering

av lastbilstrafiken på redan befintliga vägar. Ett betydande investeringsbehov

inom väglösa skogsområden återstår således fortfarande. Tillfredsställande

skogsbilvägar kan sägas vara en nödvändighet för att skogsindustrin

i hårdnande internationell konkurrens skall kunna upprätthålla en

god lönsamhet.

Genom beslut av 1967 års riksdag har en evig kapitalvinstbeskattning

beträffande fastighet införts. Således beskattas numera vinst vid avyttring

av fastighet oavsett innehavstidens längd. Därmed har grunden för gällande

avdragsförbud för anskaffnings- och förbättringskostnad ryckts undan.

Anledning finns därför att ompröva nuvarande uppfattning att endast en

tredjedel av anläggningskostnaden får avskrivas.

Med hänsyn därtill talar starka skäl för att avskrivningsunderlaget i

fråga om skogsvägar bör omfatta väsentligt större del av anläggningskostnaderna

än vad som medges enligt gällande bestämmelser. Ett avskrivningsunderlag

för skogsvägar motsvarande två tredjedelar av anläggningskostnaden

skulle innebära en i förhållande till de faktiska kostnaderna

skälig och riktig beskattningsregel. En sådan reformering av avskrivningsreglerna

behöver inte medföra minskning av skatteinkomsterna. Ett ökat

skogsvägbyggande betyder att avverkningsvärdet höjs, och därmed stiger

också skatteinkomsterna från skogsbruket. Det är ingalunda osannolikt att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 7

denna inkomstökning mer än väl uppväger den inkomstminskning som

blir följden av den föreslagna ökningen av avskrivningsunderlaget.

1:211 och 11:235

I motionerna hänvisas till motiveringen i motionen I: 237, vari bl. a. följande

anföres. På grund av nedläggningen av flottlederna i Indalsälvens

och Ljungans huvudflottleder förändras den svaga konjunkturen inom

skogsbruket ännu mera i negativ riktning för de av flottledsnedläggelscn

drabbade områdena. Genom denna förändring ökar de s. 1c. nollzonerna

till förut avverkningsbara skogsområden. En följd av denna utveckling blir

också att virkesflödet till stor omfattning tar andra transportinriktningar.

Tidigare kunde stora områden avverkas med direkttransport till flottled

utan att skogsbilvägar av högre kvalitet i många fall behövde anläggas. För

att kunna tillgodogöra sig råvarorna inom vissa skogsområden krävs därför

en betydande upprustning av skogsbilvägnätet för att fylla de förändrade

transportförhållandena.

Vid beslutet om nedläggandet av ovannämnda huvudflottleder bildades

en fond — Skogsbruksfonden — varur bidrag skulle utgå till anläggandet

av skogsbilvägar. På grund av att de avsatta fondmedlen inte täcker mer än

en ringa del av de erforderliga investeringarna och en stor del av slcogsbilväganläggningarna

därför inte kan komma i åtnjutande av bidrag i tillräcklig

omfattning krävs ökade insatser från skogsägarnas sida för anläggande

av skogsbilvägar.

Även för andra huvudflottleder i Norrland har dessa frågor aktualiserats.

På grund därav behövs en ökad utbyggnad av skogsbilvägnätet i sin

helhet men i all synnerhet i de områden där flottledsnedläggelsen kommer

att verka negativt för skogsbrukets avsättningsmöjligheter och för möjligheten

att sysselsätta arbetskraft inom skogsbruket.

För närvarande får skogsägaren endast göra avdrag med 33 procent fördelat

på en tidsperiod om tio år. Detta avdrag utgör ungefär halva räntan

på det belopp som skogsägaren nedlagt för skogsbilvägens byggande under

de första tio åren; för tiden därefter får skogsägaren inte tillgodoräkna sig

något avdrag.

En följd av flottledsnedläggningen i Indalsälvens och Ljungans huvudflottleder

har blivit att ett stort antal skogägare under 1968 varit tvungna

att bygga skogsbilvägar under året för att dessa vägar skall vara trafikabla

när flottningen läggs ned 1969. Det finns skogsägare, vilka blivit skuldsatta

på grund av att de varit tvungna att gå med i dessa företag. Den avverkade

skogen i våglinje har i flertalet fall inte givit något rotnetto. På grund därav

bör skogsägare få göra avdrag med hela anläggningskostnaden för skogsbilvägar

vid inkomsttaxeringen utöver vad som erhålles i form av statsbidrag

och eventuella bidrag ur t. ex. Skogsbruksfonden. När det gäller anläggandet

av skogsbilvägar, som måste anläggas på grund av flottledsned
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

läggelsen i Indalsälvens och Ljungans huvudflottleder, borde denna avdragsrätt

komma skogsägaren till del retroaktivt för skogsbilvägar som påbörjats

eller anlagts under 1968.

II: 309

Då riksdagen år 1962 beslutade att kostnaden för anläggande av skogsbilvägar

skulle få avskrivas stannade man för att schablonmässigt bestämma

avskrivningsunderlaget till en tredjedel av anläggningskostnaden. Det

var alltså en rent skönsmässig bedömning som lades till grund för beslutet.

Sedan dess har skogsnäringen undergått avsevärda förändringar i negativ

riktning och rotvärdet har sjunkit. Anläggandet av en skogsbilväg kan inte

heller alltid anses böja fastighetens långsiktiga saluvärde med det belopp

som motsvarar investeringen i vägen. Däremot ökar skogsbilvägen möjligheterna

att nyttiggöra skogen och därigenom bereds ökade sysselsättningsmöjligheter.

Då man summerar de olika skäl som talar för det berättigade i värdeminskningsavdrag

för skogsvägbyggnadslcostnad och vikten av att byggandet

av skogsbilvägar stimuleras, synes det uppenbart att avskrivningsunderlaget

bör vara väsentligt högre än en tredjedel. En höjning av avskrivningsunderlaget

till två tredjedelar behöver inte betyda någon minskning i

statmakternas skatteinkomster, då genom ett ökat skogsvägbyggande avverkningsvärdet

höjs och därmed också skatteinkomsterna från skogsägarna.

II: 799

Kraven på en långt driven mekanisering av avverkningar och virkestransporter

gör en övergång till permanenta och förbättrade skogsbilvägar naturlig

och nödvändig. Åtskilliga områden saknar fortfarande tillfredsställande

skogsbilvägar eller sådana av tillräcklig bärighet. För att skogsindustrin

skall kunna hävda sig i en hårdnande internationell konkurrens

också framdeles krävs betydande insatser på detta område. Därför är det

i hög grad angeläget att nyanläggning och förbättring av skogsbilvägar stimuleras.

Den avvägning som gjordes vid riksdagsbeslutet 1962 grundar sig

på en skönsmässig bedömning.

Endast undantagsvis medför anläggandet av en skogsväg någon avsevärd

ökning av fastighetens värde. Skogsvägen byggs i allmänhet i samband

med avverkningen av ett större virkesförråd. Sedan det awerkningsmogna

förrådet uttagits får vägen omedelbart minskad betydelse under längre

eller kortare tid beroende på avverkningens omfattning och den återstående

skogens ålderssammansättning. Awerkningsmetoder och mekanisering har

således i flertalet fall medfört en kortare utnyttjandetid även för s. k. permanenta

skogsbilvägar, i varje fall för deras ursprungliga ändamål. Däremot

finns det anledning uppmärksamma att de enskilda skogsvägarna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

9

ofta utnyttjas för friluftslivets ändamål. I princip borde skogsägaren vara

berättigad till restitution av skatt på bilar och drivmedel till den del han

kör på egna skogsvägar. Självfallet är det närmast omöjligt att göra en

sådan avgränsning på ett rättvist sätt, men en mera schablonmässig lättnad

kan givetvis tänkas. Med hänsyn till de ovannämnda fallen kan en viss

kompensation byggas in i de ifrågavarande värdeminskningsavdragen.

Starka skäl talar för att avskrivningsunderlaget i fråga om skogsbilvägar

bör omfatta väsentligt större del av anläggningskostnaderna än enligt

nu gällande bestämmelser. En höjning av avskrivningsunderlaget till två

tredjedelar av anläggningskostnaden skulle innebära en i förhållande till de

faktiska kostnaderna skälig och riktig beskattningsregel. En reformering av

avskrivningsreglerna på detta område har ringa statsfinansiell betydelse men

kan innebära en stimulans till ökade avverkningar, om konkurrenskraftiga

transporter kan ordnas. Det bör också kunna innebära ett bättre utnyttjande

av landets tillgängliga skogsresurser. I dagens sysselsättningssituation föreligger

dessutom arbetsmarknadspolitiska skäl för en ändring utan att man

inväntar skogsskattekommitténs förslag.

Skogsskat tekommittén

Skogsskattekommittén har i sitt i augusti 1969 avlämnade betänkande

Skogsbeskattningen (SOU 1969: 30) funnit att något hinder av principiell

eller därmed jämförlig art inte föreligger mot en utvidgning av rätten till

avdrag för skogsvägkostnader vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.

Kommittén ifrågasätter därför om inte hela kostnaden för skogsvägar

bör få dras av, särskilt om en sådan ändring kan genomföras som ett

led i en genomgripande förenkling av hela skogsbeskattningen. I varje fall

torde en höjning av avskrivningsunderlaget till två tredjedelar av kostnaden

böra ske. I förenklingssyfte föreslås vidare ett tillägg till avdragsföreskrifterna,

innebärande att om den under visst beskattningsår uppkomna kostnaden

för väganläggningen understiger visst belopp, t. ex. 5 000 kr., hela

kostnaden får dras av på en gång.

Avdrag för kostnader för dikning i skogsmark

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. KL och punkt 2 b av anvisningarna till

22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet hela

kostnaden för nyanläggning och omläggning av täckdikning avskrivas

under tio på varandra följande år. Avskrivningsreglerna överensstämmer

i huvudsak med vad som gäller i fråga om skogsvägar. Enda skillnaden

är att hela kostnaden för en täckdikningsanläggning får utgöra avskrivningsunderlag.

I täckdikningsanläggning inbegrips även täckt avlopp,

som är direkt anslutet till täckdikning, fram till huvudavlopp. Enligt riks
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

skattenämndens meddelande Ser. I nr 5/1964 p. 3 bör i täckdikningsanläggning

under normala förhållanden inbegripas täckta sugdiken och stamdiken

med rörledningar med en inre diameter av högst 600 mm.

Avdrag får däremot inte göras för kostnad för anläggande av öppna

diken på en jordbruksfastighet. Dylik kostnad hänföres enligt 22 § 2

mom. KL till icke avdragsgill grundförbättring.

Kostnad för skyddsdikning utgör enligt 22 § 1 mom. KL avdragsgill

driftkostnad. Med skyddsdikning i skogsmark avses jämlikt punkt 7

av anvisningarna till 22 § nämnda lag sådan dikning, vars syfte huvudsakligen

är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga och hindra skogsmarkens

försumpning m. in.

I prop. 1927: 102 framhöll departementschefen (s. 361) i fråga om ett förslag

av kommunalskattekommittén, att avdrag för »skogsdikning» skulle

vara medgivet, att en sådan regel kunde ge anledning till uppfattningen, att

avdrag var medgivet även för sådan dikning i skog, som vore att hänföra till

grundförbättring. Därför hade ordet skogsdikning ersatts med ordet skyddsdikning.

I praxis synes föreskriften om avdrag för skyddsdikning ha tolkats liberalt,

se t. ex. RÅ 1956 ref. 33 och 1956 not. Fi 1982. Avdrag torde ha vägrats

endast då en diknings natur av grundförbättring varit uppenbar.

Frågans tidigare behandling

1 motioner vid 1967 års riksdag hemställdes om ett förtydligande stadgande

i KL av innebörd, att även nyanläggning av skyddsdikning i skogsmark

skulle anses som avdragsgill driftkostnad. Motionärerna yrkade dessutom

att avdragsrätt skulle införas för kostnader för sådan dikning i skogsmark,

som avser att åstadkomma tillräcklig bärighet för maskiner och annan

utrustning inom skogsbruket.

Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 11 följande.

Yrkandet i motionerna I: 316 och II: 422 om ett förtydligande stadgande

rörande kostnader för skyddsdikning torde bero på en missuppfattning av

gällande bestämmelser. Alla kostnader för skyddsdikning, vare sig de avser

nyanläggning eller iståndsättande av förut anlagd sådan dikning, är nämligen

att betrakta såsom vid taxeringen avdragsgilla driftkostnader för

skogsbruket. Någon ändring av bestämmelserna synes därför inte erforderlig.

Vissa gränsdragningsproblem kan givetvis uppkomma mellan skyddsdikning

i egentlig mening och annan skogsdikning. Frågor av denna art

kan emellertid inte lösas lagstiftningsvägen utan får överlämnas till avgörade

i rättspraxis. Ett sådant spörsmål har för övrigt varit föremål för

regeringsrättens prövning i rättsfallet RÅ 1956 ref. 33.

Motionerna

I: 82 och II: 9''r

Principen om att avdrag ej medges för kostnad för förvärvskällas förbättring

eller utvidgning, motsvarades före år 1968 av en efter viss inne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

havstid gällande skattefrihet vid avyttring av förvärvskälla. Avdragsförbud

korresponderade sålunda med skattefrihet vid avyttring. Genom riksdagens

bifall till förslagen i prop. 1967: 153 försvann nämnda skattefrihet,

och en evig kapitalvinstbeskattning för fastighet infördes. Samtidigt gäller

regeln att avdrag ej medges för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av

fastighet eller för grundförbättring därå. Härigenom sker en dubbelbeskattning

av det kapital som investeras i förbättring eller utvidgning av förvärvskälla

som berörs av det vidgade inkomstbegreppet. Detta förhållande

bör föranleda en omprövning av frågan om avdragsförbud skall råda för

investeringar av grundförbättrings natur.

Det svenska skogsbruket arbetar under hårdast tänkbara internationella

konkurrens. Priserna på de färdiga skogsprodukterna är synnerligen pressade,

vilket i samband med det rådande höga kostnads- och löneläget medfört

en allvarlig lönsamhetsförsämring för skogsindustrin. Kraftfulla åtgärder

krävs därför för att ge den berörda industrin möjligheter att erhålla

en skälig lönsamhet. En utväg är att genom ett fortsatt ökat utnyttjande

av moderna skogsmaskiner förbättra effektiviteten i skogen för arbeten

med avverkning, vägbyggande, skogsvård m. m. En annan är att genom

skogsgödsling öka produktionen inte minst på svaga marker (myrmark,

bergbunden mark in. m.). En nödvändig förutsättning för ett lyckat genomförande

av nämnda åtgärder är en vidgad verksamhet för dikning och

dränering av skogsmark, då dessa åtgärder ökar markens produktionsförmåga

och ger möjlighet till ett effektivt utnyttjande av maskinell skogsdrift.

En vidgad rätt till avdrag för sådan dikning skulle positivt bidraga

till en intensifiering av dikningsföretagen.

Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering

Gällande bestämmelser

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.

KL avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga kostnader,

nämligen kostnader för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning,

väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning

m. m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för

virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. in., försäkring av

arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej är att

hänföra till personlig lösegendom m. m. Såsom avdragsgill kostnad anses

kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande skog.

Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog på mark,

som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507,

1959 not. Fi 129 samt 1964 not. Fi 408 och 410.)

Frågans tidigare behandling

Yrkanden om rätt till avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering

har framställts i motioner vid 1961—1968 års riksdagar utan att föranleda

opaginerad Kontrollera mot PDF

!2 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

någon riksdagens åtgärd (BeU 1961: 15, 1962: 40, 1963: 9, 1964: 8, 1965: 6,

1966: 4, 1967: 11 och 1968: 20).

I sitt av 1968 års riksdag godkända betänkande nr 20 anförde bevillningsutskottet.

Med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan nyplanterad skog

på en fastighet ger produktiv avkastning, kan en skattskyldig inte alltid

erhalla kompensation för de av honom nedlagda kostnaderna för nyodling

av skog. Visst fog föreligger därför för en omprövning av frågan om

avdrag för kostnad för nyanlagd skogsplantering. Även detta spörsmål är

emellertid föremål för skogsskattekommitténs uppmärksamhet. På grund

därav och då fragan inte kan bedömas utan beaktande av utformningen av

skogsbeskattningsreglerna i övrigt anser utskottet sig inte böra tillstyrka

yrkandena om ett separat förslag rörande avdrag för skogsplanteringskostnader.

Motionerna

I: 692 och II: 811

Jordbrukets rationalisering samt den dåliga lönsamheten för det mindre

jordbruket har medfört att den sämre åkerjorden i allt större utsträckning

används för skogsodling. Det är angeläget att överförandet av dålig åkermark

till skog på alla sätt stimuleras. Bidraget till skogsodling under nionde

huvudtiteln har under de senare åren ökat, vilket får ses som ett uttryck

för statsmakternas strävanden att öka skogsplanteringen. Detta förhållande

synes också tala för att även andra stimulerande åtgärder vidtas.

Gällande skattelagstiftning motverkar dock uppenbarligen en sådan av

statsmakterna önskad skogsplantering.

Det vore önskvärt att skogsplantering bedömdes på samma sätt som

skyddsdikning i skogsmark vid beskattningen, i synnerhet som den som

utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning av

åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering efter 20

år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar ekonomisk

vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså en helt

annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska utbytet.

All skogsplantering bör därför vara avdragsgill med hela kostnaden

och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar i diken enligt

riksdagens beslut 1962. Detta motiveras även av att en evig kapitalvinstbeskattning

införts för fastighet. Härigenom sker en dubbelbeskattning av

det kapital som investeras i förbättringar i eller utvidgning av förvärvskälla

i den mån avdrag härför inte medgivits tidigare.

Skogsskattekomrnittén

I sitt tidigare omnämnda betänkande, SOU 1969:30, anser skogsskattekommittén

att man kan likställa skogen med annan växtproduktion på

jordbruksfastighet och behandla skogsplantering på samma sätt som an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 13

nan plantering eller sådd, alltså såsom led i växtproduktionen. Då föreligger

ej skäl att vägra avdrag men inte heller att ha kvar det s. k. schablonavdraget

motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta

producerande skogskapitalet. Kommittén förordar därför att avdragsrätt

för skogsplantering införs och att i samband därmed det s. k. schablonavdraget

utgår, såvida inte detta avdrag skulle komma att bortfalla redan

vid omprövning av systemet med avdrag för värdeminskning av skog i dess

helhet.

Avsättning till skogskonto vid nedläggning av flottled

Gällande bestämmelser

Nuvarande regler om skogskonto återfinns i förordningen den 27 mars

1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Enligt 1 § äger fysisk person, osldft dödsbo eller familjestiftelse, som har

haft intäkt av skogsbruk, rätt att få uppskov med inkomsttaxeringen för

den del av skogsintäkten som satts in på särskilt konto i bank (skogskonto).

Syftet är i första hand att mildra verkningarna av den progressiva

beskattningen genom att intäkten fördelas på flera år. Bestämmelserna gör

det möjligt för skogsägaren att uppskjuta taxeringen av skogskontomedlen

till år, då han haft kostnader för skogens vård och underhåll. Uppskovet får

åtnjutas till det år då medlen tas ut från skogskontot, dock högst under tio

år (6 och 8 §§).

För varje förvärvskälla får uppskovet, med nedan angivna undantag

för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan

av

60 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som

avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

40 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter,

40 % av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret utta"gits

för förädling i egen rörelse.

Rätt till avdrag med hela rotvärdet föreligger dock för den som vid jorddelningsförrättning

tillträtt ny mark och tagit ut skog för att få medel

till betalning av ståndskogslikvid.

Specialbestämmelser om tillämpningen av skogskontoförordningen har

under vissa taxeringsår gällt tillfälligt då stormfällning av skog i avsevärd

omfattning förekommit. Redan enligt övergångsbestämmelserna till förordningen

gällde beträffande skog, som stormfällts under år 1954, att uppskov

kunde medges för 80 % av köpeskilling för skog på rot samt för 50 %

av köpeskilling för sålda skogsprodukter och värdet på skogsprodukter

som förädlats i egen rörelse.

Genom särskild förordning den 4 maj 1956 (nr 180) lämnades likadant

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

medgivande beträffande stormfällning under år 1956 och genom förordning

den 1 mars 1968 (nr 41) beträffande stormfällning under åren 1966

och 1967.

1: 699 och II: 816

Nedläggningen av huvudflottlederna i Ljungan och Indalsälven har till

resultat att det så kallade nollområdet starkt ökar och bidrar till att göra

avverkningar inom detta område ekonomiskt omöjliga i många awerlcningslägen.

För skogsägare, vilka har sin skog så belägen att det avverkade

virket flottats på huvudflottleden, blir kostnaderna för transport av

virket sedan flottningen upphört i många fall tre gånger så höga. Beslutet

om nedläggningen av huvudflottlederna har tillkommit utan möjlighet

för den enskilde skogsägaren att kunna påverka detsamma, och verkställandet

sker också snabbt. På grund härav blir skogsägaren tvungen att i

vissa avverkningsområden företa större avverkningar än vad som tidigare

planerats med hänsyn till att i en hel del fall dessa områden efter flottledsnedläggelsen

icke kan komma att avverkas genom att de ekonomiska förutsättningarna

därför inte finns. Detta för den enskilde skogsägaren svåra

förhållande bevisas också genom att storskogsbruket i dessa områden koncentrerar

sina avverkningar till just de områden som kommer att beröras

av nedläggningen av huvudflottlederna. Motivet är för storskogsbruket

detsamma som för den enskilde skogsägaren. Kostnadsläget blir för högt

för att avverkning efter flottledsnedläggningen skall kunna ske. Genom

dessa förhållanden har den enskilde skogsägaren på grund av tvångsavverkningarna

kommit i en besvärlig inkomstsituation. Uttaget ur skogen har

måst koncentreras till något år i stället för att kunna slås ut över en längre

tidsperiod.

Skogsskattekommittén

Skogsskattekommittén anser i sitt betänkande SOU 1969: 30 hinder inte

möta mot att uppskovsrätten får omfatta hela rotvärdet av årets skogsuttag

och föreslår i enlighet härmed att uppskovet för ett och samma beskattningsår

skall få avse högst ett belopp motsvarande summan av dels

köpeskilling vid upplåtelse av avverkningsrätt och dels 65 % av köpeskilling

för avyttrade skogsprodukter och saluvärdet av skogsprodukter som

uttagits för förädling i egen rörelse.

En regel av denna innebörd skulle enligt kommitténs mening göra det

onödigt att medge tillfällig utvidgning av uppskovsrätten vid stormfällning

o. d. Den skulle också tillgodose de behov av uppskov som kan uppkomma

till följd av nedläggning av flottleder, de stora skogsuttag som kan förekomma

vid användning av moderna avverkningsmetoder, t. ex. kalavverkning

på vissa områden, o. d.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

15

Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd

Gällande bestämmelser

Enligt 22 § 2 mom. KL får vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

avdrag icke göras för bl. a. kostnad för grundförbättring på fastigheten,

såsom nyodling, vattenavledning och sjösänkning. Nu återgivna

bestämmelser äger tillämpning vid redovisning av inkomst av jordbruksfastighet

såväl enligt den s. k. kontantprincipen som enligt bokföringsmässiga

grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader gäller

även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse (25 § 2 mom. och 29 §

4 mom. KL).

Avdrag för vidmakthållande av en tillgång kan — förutom i fråga om

underhållskostnader — förekomma antingen i form av värdeminskningsavdrag

eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.

I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd o. d.

icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958 not.

Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens

avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse

avdrag för värdeminskning av fruktträd inte medgivits. Rosenoch

syrenbuskar i handelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att snittblommor

försåldes från dessa buskar ansetts hänförliga till sådana anläggningstillgångar,

att ersättning för skada på desamma till följd av bombfällning

icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953 ref. 6).

Frågans tidigare behandling

1 en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser

om värdeminskningsavdrag på täckdikningsanläggningar och skogsvägar

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har

skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag

tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler

men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler

svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet

skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas

och avdragsrätten för anläggningskostnad för fruktodling fick anses

utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning

för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler

om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare

borde bibehållas.

Föredragade departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års

riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att

avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.

Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses

föreligga borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna

skatteberedningen framlagt sina förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

Frågan om avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd liar

sedermera aktualiserats i motioner vid 1965—1968 års riksdagar. I sina av

riksdagen godkända betänkanden 1965:6, 1966:4, 1967:11 och 1968:20

ansåg bevillningsutskottet sig inte kunna tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder

i ämnet. I sistnämnda betänkande anförde utskottet följande.

I fråga om anläggningstillgångar av fast egendoms natur byggde skattelagstiftningen

tidigare på den huvudprincipen att vad som inflöt vid försäljning

av sådana tillgångar inte utgjorde skattepliktig intäkt. Mot bakgrunden

därav tedde det sig naturligt att inte medge avdrag för sådana kapitalinvesteringar,

som vid en avyttring av fastigheten inte generellt blev

beskattade. Frågan om avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd

har emellertid delvis kommit i ett annat läge efter införandet av en »evig»

realisationsvinstbeskattning vid avyttring av fastighet. Med hänsyn till

fruktträdens begränsade livslängd borde rätteligen någon form av avdrag

för anläggningskostnaderna medges. Med nuvarande system för beskattning

av realisationsvinster torde det inte inge några allvarligare betänkligheter

av principiell natur att införa rätt till avdrag för kostnader för plantering

av fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen. Tidigare utredning

i ämnet har emellertid visat att denna fråga inte kan lösas lika enkelt

som t. ex. beträffande skogsvägar och täckdikningsanläggningar. Utskottet

är därför inte berett att nu tillstyrka ändrade beskattningsregler

men förutsätter att frågan blir föremål för förnyade överväganden sedan

företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Motionerna

I: 691 och II: 810

För att göra svensk fruktodling konkurrenskraftig gentemot den utländska

krävs att behovet av manuell arbetskraft nedbringas. Av denna

anledning sker en mycket hård beskärning av träden för att förhindra

dessa att tillväxa på höjden. Härigenom erhåller man fruktträd på vilka

allt arbete kan utföras utan utnyttjande av stegar. Samtidigt medför den

hårda beskärningen att trädens livslängd avsevärt förkortas. Den torde

nu uppgå till mellan 15 och 20 år. Då nya träd måste planteras är det

önskvärt att det sker på områden, vilka tidigare ej varit planterade med

fruktträd. Genom en successiv förflyttning av trädodlingsområdet kan en

tillfredsställande växtföljd erhållas. Gällande bestämmelser angående avdragsrätten

vid omplantering av fruktträd missgynnar en sådan rationell

fruktodling. Möjligheterna att undvika parasitangrepp minskar också när

omplantering sker där träden tidigare inte varit placerade. Med hänsyn till

fruktodlingens allmänna lönsamhet och möjligheten att motverka parasitangrepp

framstår det som önskvärt att gällande lagstiftning ändras.

Frågan om avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd har även

kommit i ett annat läge efter införandet av en »evig» realisationsvinstbeskattning

vid avyttring av fastighet. I sitt betänkande 1968: 20 var bevill
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

ningsutskottet emellertid inte berett att tillstyrka ändrade beskattningsregler,

men förutsatte att frågan skulle bli föremål för förnyade överväganden

sedan företagsskatteutredningen slutfört sitt uppdrag. Emellertid

har företagsskatteutredningen upplösts utan att denna fråga varit uppe

till behandling.

Utskottet

Utskottet behandlar först motionsyrkandena om ändrade regler för avdrag

för kostnader för skogsvägar. Enligt gällande bestämmelser får

vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet en tredjedel av kostnad

för anläggning eller förbättring av permanent skogsväg, som bestritts av

den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under den tid han ägt

fastigheten, avskrivas med tio procent per år enligt särskild avskrivningsplan,

oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än

tio år.

I motionerna I: 72 och II: 93 samt i motionerna II: 309 och II: 799 yrkas

att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar

av anläggningskostnaden. Utredningsyrkandena i motionerna I: 211

och II: 235 syftar dels till att hela den självfinansierade anläggningskostnaden

för skogsvägar skall få avskrivas, dels till att motsvarande avskrivning

skall få göras retroaktivt för vägbyggnader som påbörjats under

1968 inom Indalsälvens och Ljungans flottledsområden. Som motivering

för yrkandena i sistnämnda motioner anförs att ett stort antal skogsägare

på grund av flottledsnedläggelserna inom nämnda områden blivit tvungna

att bygga skogsvägar för att i fortsättningen kunna utdriva virket och

uppehålla sysselsättningen inom skogsbruket.

Utskottet har tidigare uttalat att ett större avskrivningsunderlag för

beräkning av värdeminskningsavdrag på skogsvägar kan vara befogat med

hänsyn till den snabba utveckling och mekanisering som under senare år

ägt rum inom skogsbruket. I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1969: 30)

har skogsskattekommittén föreslagit i första hand att hela anläggningskostnaden

för sådana vägar skall få avskrivas och i andra hand att avskrivningsunderlaget

skall höjas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.

Utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Innan

slutlig ståndpunkt tagits till skogsskattekommitténs förslag är utskottet

inte berett att ta ställning till motionärernas yrkanden och avstyrker

därför bifall till motionerna I: 72 och II: 93, I: 211 och II: 235 samt till motionerna

II: 309 och II: 799.

Kostnad för skyddsdikning utgör enligt uttryckligt stadgande i 22 §

kommunalskattelagen avdragsgill driftkostnad. Med skyddsdikning avses sådan

dikning, vars syfte huvudsakligen är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga

och hindra skogsmarkens försumpning. Kostnad för annan

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

skogsdikning, som inte avser underhåll av förut befintlig dikningsanläggning,

är däremot hänförlig till icke avdragsgill grundförbättringskostnad.

I motionerna I: 82 och II: 94 begärs utredning och förslag om vidgad rätt

till avdrag för kostnader för dikning i skogsmark.

Kommunalskattelagens bestämmelser om avdrag för skogsvårdande åtgärder

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet är allmänt utformade

och har i rättspraxis tolkats mycket generöst. Alla kostnader för skyddsdikning,

vare sig de avser nyanläggning eller iståndsättande av förut anlagd sådan

dikning, är att anse som vid taxeringen avdragsgilla driftkostnader för

skogsbruket. I praxis torde avdrag vägras endast då en skogsdiknings natur

av grundförbättring är fullt uppenbar. Frågan om behovet och lämpligheten

av en utvidgning av rätten till avdrag för kostnader för dikning i skogsmark

torde komma att uppmärksammas av jordbruksbeskattningskommittén, som

enligt sina direktiv bl. a. har att överväga ändrade avskrivningsregler för

jordbrukets och skogsbrukets byggnader och markanläggningar med beaktande

av motsvarande bestämmelser i fråga om rörelse- och hyresfastigheter.

Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka utredningsyrkandet

i motionerna I: 82 och II: 94.

Kostnad för ny plantering av skog på mark, som tidigare inte

varit bevuxen med skog, har i rättspraxis ansetts hänförlig till icke avdragsgill

omkostnad i överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen

inte medges för grundförbättringskostnader.

I motionerna 1:692 och 11:811 hemställs om skrivelse till Kungl. Maj :t

med begäran om sådan ändring av kommunalskattelagen att avdrag kan

medges för kostnader för nyanlagd skogsplantering.

Den växande skogen har vid beskattningen karaktär av såväl produktionsmedel

som produkt. Om skogen enbart betraktas som ett produktionsmedel

synes det naturligt att på sätt nu sker hänföra kostnad för plantering av

skog på mark, som tidigare inte varit bevuxen med skog, såsom en vid taxeringen

icke avdragsgill kapitalinvesteringskostnad. Likställer man däremot

skogsproduktionen med annan vegetabilisk produktion på en jordbruksfastighet

ingår skogsplanteringen som ett led i växtproduktionen och kostnaderna

därför bör i likhet med kostnader för annan plantering och sådd vara

hänförlig till avdragsgill driftkostnad. Skogsskattekommittén har i sitt ovannämnda

betänkande ansett, att skogsproduktionen bör likställas med annan

växtodling vid beskattningen och har därför föreslagit införande av en generell

rätt till avdrag för kostnader för skogsplantering. Då den av motionärerna

aktualiserade frågan således redan är uppmärksammad av skogsskattekommittén

avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionerna

I: 692 och II: 811.

För att mildra verkningarna av progressionen vid beskattningen och ge

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 19

skogsägarna möjlighet att effektivt utnyttja rätten till avdrag för skogsvårdande

åtgärder o. d. har möjlighet införts att genom insättning på

skogskonto i bank uppskjuta och fördela beskattningen av skogsintäkter.

I princip är rätten till uppskov med beskattningen genom insättning på

skogskonto såväl beloppsmässigt som tidsmässigt begränsad. Enligt huvudregeln

får beträffande viss förvärvskälla uppskovet för ett och samma beskattningsår

avse högst ett belopp motsvarande summan av 60 % av köpeskilling

för upplåtelse av avverkningsrätt, 40 % av köpeskilling för avyttrade

skogsprodukter och 40 % av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits

för förädling i egen rörelse. Belopp, för vilket uppskov med taxeringen yrkas,

skall vara inbetalat till banken senast den dag den skattskyldige har

att avlämna självdeklaration. Uppskov med beskattningen får åtnjutas till

det år, då medlen tas ut från skogskonto, dock högst under tio år.

I motionerna 1:699 och 11:816 begärs att skattskyldiga inom områden,

där huvudflottleder nedlagts, skall få möjlighet att för beskattningsåren 1968

—1970 på skogskonto insätta 80 % av köpeskilling för upplåten avverkningsrätt,

50 % av köpeskilling för avyttrade skogsprodukter och 50 % av saluvärdet

av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse. Motionärerna

yrkar vidare uppskov med beskattningen vid 1969 ars taxering för belopp

som inbetalats på skogskonto senast den 30 april 1969. Som motivering

för yrkandena anförs att skogsägarna inom berörda områden tvingats att

göra större avverkningar än normalt med hänsyn till att skogsbruket inte

längre blir lönsamt efter flottledsnedläggelserna.

För att bereda ytterligare lättnader i beskattningen för de skogsägare som

drabbats av stormskador har rätten att göra insättning på skogskonto vid

några tillfällen, senast år 1968, utvidgats provisoriskt genom särskild lagstiftning.

Motionärerna har haft denna lagstiftning som förebild för sina

förslag.

Skogsskattekommittén har förordat att systemet med avdrag för värdeminskning

av skog skall slopas. Härigenom förlorar skogsägarna den möjlighet

till utjämning av skogsinkomsterna mellan olika år som detta system

erbjuder. Kommittén föreslår därför en väsentligt utökad rätt att göra insättning

på skogskonto. Förslaget innebär att på skogskonto skall få insättas

hela köpeskillingen för upplåten avverkningsrätt, 65 % av köpeskilling för

avyttrade skogsprodukter och 65 % av saluvärdet av skogsprodukter som

förädlats i egen rörelse. Om detta förslag genomförs blir de behov av uppskov

med beskattningen av skogsintäkter, som kan uppkomma till följd av

bl. a. flottledsnedläggelser och stormskador, helt tillgodosedda. De exceptionellt

stora skogsavverkningar, som gjorts på grund av flottledsnedläggelserna,

är emellertid inte av den karaktären att de motiverar retroaktiv lagstiftning.

I avvaktan på det slutliga ställningstagandet till skogsskattekommitténs

förslag avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 699 och II. 816.

Utskottet utgår från att Kungl. Maj :t med anledning av de stora storm
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

fällningar av skog, som nyligen inträffat i västra Sverige, överväger erforderliga

lättnader i beskattningen för de skogsägare som drabbats av stormskadorna

genom vidgade möjligheter till insättning på skogskonto.

Bnligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader

för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till avdrag

föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd

på mark, som tidigare varit planterad med sådana träd, och för omympning.

I motionerna I: 691 och II: 810 yrkas att avdrag för kostnader för yrkesfruktodlares

plantering av fruktträd skall medges även då omplanteringen

sker på mark, som tidigare inte utnyttjats för fruktodling. Motionärerna

framhåller att fruktträdens livslängd avsevärt förkortats genom kravet på

ökad avkastning och hård beskärning. Sålunda äger i regel nyplantering eller

omplantering rum redan efter 15—20 år. För att förhindra parasitangrepp

sker omplanteringen vanligen på mark, som inte tidigare varit planterad

med fruktträd.

När ett liknande motionsyrkande behandlades vid 1968 års riksdag uttalade

bevillningsutskottet att fragan om avdrag för kostnader för nyplantering

av fruktträd kommit i ett annat läge efter införandet av en evig realisationsvinstbeskattning

vid avyttring av fastighet. Utskottet ansåg att det med nuvarande

system för beskattning av realisationsvinster inte ingav några allvarligare

betänkligheter av principiell natur att införa rätt till avdrag för

kostnader för nyplantering av fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen.

Med hänsyn till frågans komplicerade natur var utskottet emellertid

inte berett att föreslå omedelbar lagstiftning i ämnet. Utskottet har inte funnit

anledning frånträda denna ståndpunkt och förutsätter att frågan blir

föremål för överväganden inom jordbruksbeskattningskommittén. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 691 och II: 810.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) beträffande avdrag för skogsvägar

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 72 och II: 93,

2) motionerna I: 211 och II: 235,

3) motionen II: 309,

4) motionen II: 799;

B) beträffande avdrag för dikning i skogsmark

att riksdagen avslår motionerna I: 82 och II: 94;

C) beträffande avdrag för skogsplantering

att riksdagen avslår motionerna I: 692 och II: 811;

D) beträffande avsättning till skogskonto vid nedläggning

av flottled

att riksdagen avslår motionerna I: 699 och II: 816;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

21

E) beträffande avdrag för omplantering av fruktträd

att riksdagen avslår motionerna I: 691 och II: 810.

Stockholm den 21 oktober 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*

(s), Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s),

Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Ove Karlsson*

(s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt* (s),

Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s), Marcusson

(s), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

beträffande avdrag för dikning i skogsmark

1) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep) och Josefson

i Arrie (ep), vilka

dels anfört följande:

»Enligt nuvarande bestämmelser medges vid beskattningen avdrag endast

för kostnader för anläggande av öppna diken i skogsmark, som har karaktär

av skyddsdikning. Därmed avses sådan dikning, vars syfte huvudsakligen

är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga och hindra skogsmarkens

försumpning. Kostnader för anläggande av andra öppna diken är däremot

hänförliga till icke avdragsgilla grundförbättringskostnader.

Det svenska skogsbruket arbetar under hårdast tänkbara internationella

konkurrens. Omedelbara och kraftfulla insatser är därför nödvändiga för

att förbättra produktiviteten och lönsamheten inom denna för hela vår samhällsekonomi

betydelsefulla näringsgren. Allt mer rationella avverkningsoch

utdrivningsmetoder, förbättrad skogsvård och ökat skogsvägbyggande

har inte varit tillräckligt effektiva åtgärder för att uppnå tillfredsställande

lönsamhet. Ytterligare insatser fordras därför för att öka produktiviteten

inom skogsbruket. En sådan åtgärd är att i större utsträckning än hittills

utdika och dränera skogsmarkerna. Härigenom förbättras inte endast markens

produktiva förmåga utan också möjligheterna till ökad mekanisering

av driften. En vidgad rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader för

skogsdikning skulle utan tvekan verksamt bidra till en från skoglig synpunkt

önskvärd intensifiering av dikningsföretagen.

Efter införandet av en evig realisationsvinstbeskattning kan några invändningar

av principiell natur inte riktas mot en utvidgning av rätten till avdrag

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

för kostnader för dränering av skogsmark. Med hänsyn därtill anser vi det

synnerligen angeläget att det i motionerna 1: 82 och II: 94 behandlade spörsmålet

snarast erhåller en för skogsägarna tillfredsställande lösning. Vi förordar

därför, att en särskild utredning får i uppdrag att skyndsamt framlägga

förslag till ändrade regler om rätt till avdrag vid beskattningen för

kostnader för dikning i skogsmark.»

dels ansett, att utskottets hemställan under punkten B bort ha följande

lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1: 82 och II: 94 i

skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning och

förslag om vidgad rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader

för dikning i skogsmark.

beträffande avsättning till skogskonto vid nedläggning av flottled

2) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep). Gösta Jocobsson

(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep), och Josef

son i Arrie (ep), vilka

dels anfört följande:

»Nedläggningen av huvudflottlederna i Ljungan och Indalsälven efter

flottningssäsongen 1969 har medfört att avverkningar i fortsättningen inte

blir lönsamma inom vissa av de berörda skogsområdena. För att så långt

det är möjligt effektivt utnyttja de befintliga skogstillgångarna har skogsägarna

koncentrerat avverkningarna till tiden före flottledsnedläggelserna.

Härigenom har virkesuttaget och skogsintäkterna kommit att avsevärt överstiga

det normala. Även andra flottleder i Norrland kan förutses bli nedlagda

inom en nära framtid. Med hänsyn till det uppkomna läget synes det rimligt

att bereda av flottledsnedläggelserna berörda skogsägare ytterligare lättnader

i beskattningen genom vidgad rätt till insättning på skogskonto. Behovet

av ändrad lagstiftning i detta hänseende har också vitsordats av skogsskattekommittén.

Utskottet bär utgått från att Kungl. Maj :t med anledning

av de stormfällningar, som nyligen inträffat i västra Sverige, kommer att

överväga erforderliga lättnader i beskattningen för de skogsägare, som drabbats

av stormskadorna, genom vidgade möjligheter till insättning på skogskonto.

Enligt vår mening bör den i motionerna I: 699 och II: 816 behandlade

frågan tas upp till prövning i detta sammanhang. Vi förordar därför att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag senast till 1970 års vårriksdag

om vidgad rätt till insättning på skogskonto för skattskyldig, som gjort

större avverkningar i anslutning till planerad flottledsnedläggelse.»

dels ansett, att utskottets hemställan under punkten D bort ha följande

lydelse:

att riksdagen med anledning av motionerna 1:699 och

II: 816 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag senast till

1970 års vårriksdag om vidgad rätt till insättning på skogs
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

23

konto för skattskyldig, som gjort större avverkningar i anslutning

till planerad flottledsnedläggelse.

beträffande avdrag för omplantering av fruktträd

3) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (in), Sundkvist (ep), och Josef

son i Arrie (ep), vilka

dels anfört följande:

»Enligt nuvarande bestämmelser föreligger rätt till avdrag för kostnader

för omplantering av fruktträd endast om planteringen sker på mark, som

tidigare varit planterad med sådana träd.

Inom den yrkesmässiga fruktodlingen har under senare år olika åtgärder

vidtagits för att rationalisera driften och minska omkostnaderna i syfte att

göra den svenska fruktodlingen mer konkurrenskraftig gentemot den utländska.

Sålunda har behovet av kostnadskrävande manuell arbetskraft minskat

genom hård beskärning av träden. Härigenom har träden hindrats att

tillväxa på höjden. Samtidigt som man på detta sätt fått fruktträd, på vilka

allt arbete kan utföras utan användande av stegar, har emellertid trädens

livslängd avsevärt förkortats. För en modern fruktodling torde omsättningstiden

numera uppgå till 15 å 20 år. När nya träd måste planteras som ersättning

för de utrangerade är det med hänsyn till risken för parasitangrepp

önskvärt att planteringen sker på mark, som inte tidigare burit fruktträd.

Mot bakgrunden härav är det uppenbart att gällande beskattningsregler

är ägnade att motverka de för yrkesfruktodlingens lönsamhet nödvändiga

rationaliseringsåtgärderna. När frågan behandlades av förra årets riksdag

uttalade bevillningsutskottet, att några allvarligare betänkligheter från principiell

synpunkt inte kunde riktas mot införande av en generell rätt till avdrag

för kostnader för nyplantering av fruktträd inom den yrkesmässiga

fruktodlingen. Utskottet ansåg emellertid att frågan borde bli föremål för

förnyade överväganden, sedan företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.

Utredningen har numera avslutat sitt arbete utan att ställning

tagits till ifrågavarande spörsmål. Det synes inte råda några delade

meningar om behovet av en reform på detta område. Med hänsyn till angelägenheten

av att denna begränsade, men för yrkesfruktodlarna synnerligen

betydelsefulla ändring av beskattningsreglerna snarast genomföres förordar

vi, att jordbruksbeskattningskommittén får i uppdrag att med förtur utarbeta

förslag till bestämmelser om avdrag för kostnader för nyplantering av

fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen.»

dels ansett att utskottets hemställan under punkten E bort ha följande

lydelse:

att riksdagen med anledning av motionerna I: 691 och

11:810 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att jordbruksbeskattningskommittén

får i uppdrag att med förtur utarbeta

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969

förslag till bestämmelser om avdrag vid beskattningen för

kostnader för nyplantering av fruktträd inom den yrkesmässiga

fruktodlingen.

ESSELTE AB. STHLM 69

914469

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.