Betänkande med anledning av motioner an gående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m. Yrkanden 1) de likalydande motionerna I: 72 av herr Brundin m.fl. samt II: 93 av herrar Lothigius och Enarsson, vari hemställts, att riksdagen antar följande - Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1969-10-21 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1969:53, Betänkande med anledning av motioner an gående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m. Yrkanden 1) de likalydande motionerna I: 72 av herr Brundin m.fl. samt II: 93 av herrar Lothigius och Enarsson, vari hemställts, att riksdagen antar följande - Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
1
Nr 53
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner an
gående avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m.
Yrkanden
1) de likalydande motionerna I: 72 av herr Brundin m.fl. samt II: 93 av
herrar Lothigius och Enarsson, vari hemställts, att riksdagen antar följande
-
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives---till 29 §).
Såsom för---nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner---första stycket.
Därest inkomst —--om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke
utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att
anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning---ej huvudavlopp.
Med skogsväg — -—- — till byggnad.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 53
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
2) de likalydande motionerna I: 82 av herrar Åkerlund och Brundin
samt 11:94 av herr Enarsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag beträffande vidgad
rätt till avdrag för dikning i skogsmark;
3) de likalydande motionerna I: 211 av herr Karl Pettersson samt II: 235
av herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs, vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag om sådan ändring
i kommunalskattelagen
att avdrag medges vid inkomsttaxeringen för anläggande av skogsbilväg
med hela beloppet utöver utgående statsbidrag och eventuella andra bidrag,
samt
att för skogsbilvägar inom Indalsälvens och Ljungans flottledsområden
motsvarande avdrag skall medges retroaktivt för vägbyggnader som påbörjats
under 1968;
4) de likalydande motionerna I: 691 av herr Yngve Nilsson m. fl. samt
11:810 av herrar Nilsson i Bästekille och Krönmark, vari hemställts, att
riksdagen beslutar att kostnaderna för yrkesfruktodlarnas omplantering
av fruktträd skall vara avdragsgilla vid beskattningen även i de fall då
omplantering sker på mark som icke tidigare utnyttjats för fruktodling;
5) de likalydande motionerna I: 692 av herr Yngve Nilsson m. fl. samt
II: 811 av herrar Nilsson i Bästekille och Krönmark, vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring av kommunalskattelagen,
att avdragsrätt kan beviljas för nyanläggning genom
skogsplantering;
6) de likalydande motionerna I: 699 av herr Karl Pettersson in. fl. samt
II: 816 av herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller
att förordningen med särskilda bestämmelser om insättning på skogskonto
enligt prop. 1968: 5 och bevillningsutskottets betänkande 1968: 3 skall
tillämpas så att skattskyldig inom de av huvudflottledsnedläggelse drabbade
områdena, som haft intäkter av skogsbruk, beviljas uppskov med
taxeringen för den del av intäkten som sätts in på särskilt skogskonto
i bank beträffande den förvärvskälla vari fastigheten ingår för beskattningsåren
1968, 1969 och 1970 med högst ett belopp motsvarande summan av
a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter,
c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse samt
att skattskyldig äger åtnjuta uppskov med taxering år 1969 för belopp,
som inbetalts till banken senast den 30 april 1969 med skyldighet för den
skattskyldige att senast samma dag till länsstyrelsen i länet eller vederbö
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
3
rande taxeringsnämndsordförande inkomma med utredning och ansökan
om sådant uppskov jämte besked från banken rörande verkställd insättning;
7)
motionen II; 309 av herr Westberg i Ljusdal m. fl., vari hemställts, att
riksdagen antar följande
Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives------till 29 §).
Såsom för------nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner-------första stycket.
Därest inkomst------om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke
utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga
värdeminskningsavdragen.
Har fastighet------årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning---ej huvudavlopp.
Med skogsväg-------till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
8) motionen II; 799 av herrar Jonasson och Dockered, vari hemställts, att
riksdagen antar följande
Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till 22 §.
2. a. Avdrag medgives-----till 29 §).
Såsom för---nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner---- första stycket.
Därest inkomst---om jordbruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke utgjort
reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet---årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning---ej huvudavlopp.
Med skogsväg— ---till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1969
års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1969 och tidigare år.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande
års höstriksdag.
Värdeminskningsavdrag för skogsvägar
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. kommunal skattelagen (KL) och
punkt 2 b av anvisningarna till 22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt
av jordbruksfastighet en tredjedel av kostnaden för anläggning eller
förbättring av skogsväg avskrivas med tio procent per år under tio på varandra
följande år, oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller
kortare än tio år. Har den skattskyldige erhållit statsbidrag eller annat bidrag
för utförande av väganläggningen, får värdeminskningsavdrag endast
åtnjutas på den del av anläggningskostnaden, som den skattskyldige själv
bestritt. Någon rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag till
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 5
senare beskattningsår föreligger inte. Om fastighet övergått till ny ägare genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den tidigare ägaren det år
fastigheten avyttras på en gång åtnjuta avdrag för vad som återstår oavskrivet
i beskattningshänseende av kostnaden. I övriga fall då fastighet
övergått till ny ägare, exempelvis genom arv eller gåva, får den nye ägaren
överta den tidigare ägarens avskrivningsplan och således tillgodoföra sig
de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit den förre ägaren,
om denne fortfarande ägt fastigheten.
Med skogsväg förstås sådan väg av mera varaktig beskaffenhet, som huvudsakligen
är avsedd för skogsbrukets personal- och materieltransporter
samt för utforsling av skogsprodukter från skog, ävensom till dylik väg
direkt ansluten bro eller annan transportanläggning, som inte hänföres
till byggnad.
Kostnader för tillfälliga vägar, som tagits upp för skogsavverkning och
efter avverkningens slutförande helt eller i huvudsak förlorat sitt värde,
har i rättspraxis hänförts till sådana driftkostnader som omedelbart får
avdragas.
Frågans tidigare behandling
Ovannämnda bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning på
skogsvägar tillkom genom beslut vid 1962 års riksdag på grundval av förslag
i prop. 1962: 56.1 vissa med anledning av propositionen väckta motioner
hemställdes att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skulle bestämmas till
två tredjedelar av anläggningskostnaden och i andra motioner att hela anläggningskostnaden
skulle få avskrivas.
I betänkande nr 40 anförde bevillningsutskottet.
Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts
någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt
i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för
anläggande av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas
som avdragsgill driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om hur
stor del av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent
skogsväg, som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och även departementschefen
framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt
underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svårt
att för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvecklingen
inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav på
skogsvägarna. Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till
grund ''säd avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta
skogsvägar, som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande
inkomstbegreppet vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras
i anledning av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin
del, att tillräckliga skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en
tredjedel av anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka
motionsyrkandena om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar
än som föreslagits i propositionen skall få avskrivas.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 53
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
Riksdagen beslutade i denna fråga i enlighet med utskottets förslag.
Samma spörsmål uppmärksammades i motioner vid 1963—1968 års riksdagar.
Motionsyrkandena har i samtliga fall avslagits av riksdagen (BeU
1963:9, 1964:8, 1965:6, 1966:4, 1967:11 och 1968:20).
I sitt betänkande 1968: 20 ville bevillningsutskottet inte bestrida att ett
större avskrivningsunderlag för beräkning av värdeminskningsavdrag på
skogsvägar möjligen kunde vara befogat med hänsyn till den snabba utveckling
och mekanisering, som skett inom skogsbruket under senare år.
Enligt vad utskottet erfarit var detta spörsmål föremål för övervägande vid
den översyn av bestämmelserna rörande skogsbeskattningen, som då pågick
inom skogsskattekommittén. Innan ställning tagits till kommitténs
förslag var utskottet inte berett tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet och avstyrkte därför bifall till motionerna.
Motionerna
I: 72 och II: 93
Under senare år har en långt driven mekanisering av avverkningar och
virkestransporter liksom kravet på förbättrade arbetsförhållanden för
skogsarbetarna alltmer ökat behovet av permanenta skogsbilvägar. Också
den kraftigt minskande flottningen i älvarna medför att behovet av nya
skogsvägar ökar. Av samma skäl kan man vänta sig en starlc intensifiering
av lastbilstrafiken på redan befintliga vägar. Ett betydande investeringsbehov
inom väglösa skogsområden återstår således fortfarande. Tillfredsställande
skogsbilvägar kan sägas vara en nödvändighet för att skogsindustrin
i hårdnande internationell konkurrens skall kunna upprätthålla en
god lönsamhet.
Genom beslut av 1967 års riksdag har en evig kapitalvinstbeskattning
beträffande fastighet införts. Således beskattas numera vinst vid avyttring
av fastighet oavsett innehavstidens längd. Därmed har grunden för gällande
avdragsförbud för anskaffnings- och förbättringskostnad ryckts undan.
Anledning finns därför att ompröva nuvarande uppfattning att endast en
tredjedel av anläggningskostnaden får avskrivas.
Med hänsyn därtill talar starka skäl för att avskrivningsunderlaget i
fråga om skogsvägar bör omfatta väsentligt större del av anläggningskostnaderna
än vad som medges enligt gällande bestämmelser. Ett avskrivningsunderlag
för skogsvägar motsvarande två tredjedelar av anläggningskostnaden
skulle innebära en i förhållande till de faktiska kostnaderna
skälig och riktig beskattningsregel. En sådan reformering av avskrivningsreglerna
behöver inte medföra minskning av skatteinkomsterna. Ett ökat
skogsvägbyggande betyder att avverkningsvärdet höjs, och därmed stiger
också skatteinkomsterna från skogsbruket. Det är ingalunda osannolikt att
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 7
denna inkomstökning mer än väl uppväger den inkomstminskning som
blir följden av den föreslagna ökningen av avskrivningsunderlaget.
1:211 och 11:235
I motionerna hänvisas till motiveringen i motionen I: 237, vari bl. a. följande
anföres. På grund av nedläggningen av flottlederna i Indalsälvens
och Ljungans huvudflottleder förändras den svaga konjunkturen inom
skogsbruket ännu mera i negativ riktning för de av flottledsnedläggelscn
drabbade områdena. Genom denna förändring ökar de s. 1c. nollzonerna
till förut avverkningsbara skogsområden. En följd av denna utveckling blir
också att virkesflödet till stor omfattning tar andra transportinriktningar.
Tidigare kunde stora områden avverkas med direkttransport till flottled
utan att skogsbilvägar av högre kvalitet i många fall behövde anläggas. För
att kunna tillgodogöra sig råvarorna inom vissa skogsområden krävs därför
en betydande upprustning av skogsbilvägnätet för att fylla de förändrade
transportförhållandena.
Vid beslutet om nedläggandet av ovannämnda huvudflottleder bildades
en fond — Skogsbruksfonden — varur bidrag skulle utgå till anläggandet
av skogsbilvägar. På grund av att de avsatta fondmedlen inte täcker mer än
en ringa del av de erforderliga investeringarna och en stor del av slcogsbilväganläggningarna
därför inte kan komma i åtnjutande av bidrag i tillräcklig
omfattning krävs ökade insatser från skogsägarnas sida för anläggande
av skogsbilvägar.
Även för andra huvudflottleder i Norrland har dessa frågor aktualiserats.
På grund därav behövs en ökad utbyggnad av skogsbilvägnätet i sin
helhet men i all synnerhet i de områden där flottledsnedläggelsen kommer
att verka negativt för skogsbrukets avsättningsmöjligheter och för möjligheten
att sysselsätta arbetskraft inom skogsbruket.
För närvarande får skogsägaren endast göra avdrag med 33 procent fördelat
på en tidsperiod om tio år. Detta avdrag utgör ungefär halva räntan
på det belopp som skogsägaren nedlagt för skogsbilvägens byggande under
de första tio åren; för tiden därefter får skogsägaren inte tillgodoräkna sig
något avdrag.
En följd av flottledsnedläggningen i Indalsälvens och Ljungans huvudflottleder
har blivit att ett stort antal skogägare under 1968 varit tvungna
att bygga skogsbilvägar under året för att dessa vägar skall vara trafikabla
när flottningen läggs ned 1969. Det finns skogsägare, vilka blivit skuldsatta
på grund av att de varit tvungna att gå med i dessa företag. Den avverkade
skogen i våglinje har i flertalet fall inte givit något rotnetto. På grund därav
bör skogsägare få göra avdrag med hela anläggningskostnaden för skogsbilvägar
vid inkomsttaxeringen utöver vad som erhålles i form av statsbidrag
och eventuella bidrag ur t. ex. Skogsbruksfonden. När det gäller anläggandet
av skogsbilvägar, som måste anläggas på grund av flottledsned
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
läggelsen i Indalsälvens och Ljungans huvudflottleder, borde denna avdragsrätt
komma skogsägaren till del retroaktivt för skogsbilvägar som påbörjats
eller anlagts under 1968.
II: 309
Då riksdagen år 1962 beslutade att kostnaden för anläggande av skogsbilvägar
skulle få avskrivas stannade man för att schablonmässigt bestämma
avskrivningsunderlaget till en tredjedel av anläggningskostnaden. Det
var alltså en rent skönsmässig bedömning som lades till grund för beslutet.
Sedan dess har skogsnäringen undergått avsevärda förändringar i negativ
riktning och rotvärdet har sjunkit. Anläggandet av en skogsbilväg kan inte
heller alltid anses böja fastighetens långsiktiga saluvärde med det belopp
som motsvarar investeringen i vägen. Däremot ökar skogsbilvägen möjligheterna
att nyttiggöra skogen och därigenom bereds ökade sysselsättningsmöjligheter.
Då man summerar de olika skäl som talar för det berättigade i värdeminskningsavdrag
för skogsvägbyggnadslcostnad och vikten av att byggandet
av skogsbilvägar stimuleras, synes det uppenbart att avskrivningsunderlaget
bör vara väsentligt högre än en tredjedel. En höjning av avskrivningsunderlaget
till två tredjedelar behöver inte betyda någon minskning i
statmakternas skatteinkomster, då genom ett ökat skogsvägbyggande avverkningsvärdet
höjs och därmed också skatteinkomsterna från skogsägarna.
II: 799
Kraven på en långt driven mekanisering av avverkningar och virkestransporter
gör en övergång till permanenta och förbättrade skogsbilvägar naturlig
och nödvändig. Åtskilliga områden saknar fortfarande tillfredsställande
skogsbilvägar eller sådana av tillräcklig bärighet. För att skogsindustrin
skall kunna hävda sig i en hårdnande internationell konkurrens
också framdeles krävs betydande insatser på detta område. Därför är det
i hög grad angeläget att nyanläggning och förbättring av skogsbilvägar stimuleras.
Den avvägning som gjordes vid riksdagsbeslutet 1962 grundar sig
på en skönsmässig bedömning.
Endast undantagsvis medför anläggandet av en skogsväg någon avsevärd
ökning av fastighetens värde. Skogsvägen byggs i allmänhet i samband
med avverkningen av ett större virkesförråd. Sedan det awerkningsmogna
förrådet uttagits får vägen omedelbart minskad betydelse under längre
eller kortare tid beroende på avverkningens omfattning och den återstående
skogens ålderssammansättning. Awerkningsmetoder och mekanisering har
således i flertalet fall medfört en kortare utnyttjandetid även för s. k. permanenta
skogsbilvägar, i varje fall för deras ursprungliga ändamål. Däremot
finns det anledning uppmärksamma att de enskilda skogsvägarna
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
9
ofta utnyttjas för friluftslivets ändamål. I princip borde skogsägaren vara
berättigad till restitution av skatt på bilar och drivmedel till den del han
kör på egna skogsvägar. Självfallet är det närmast omöjligt att göra en
sådan avgränsning på ett rättvist sätt, men en mera schablonmässig lättnad
kan givetvis tänkas. Med hänsyn till de ovannämnda fallen kan en viss
kompensation byggas in i de ifrågavarande värdeminskningsavdragen.
Starka skäl talar för att avskrivningsunderlaget i fråga om skogsbilvägar
bör omfatta väsentligt större del av anläggningskostnaderna än enligt
nu gällande bestämmelser. En höjning av avskrivningsunderlaget till två
tredjedelar av anläggningskostnaden skulle innebära en i förhållande till de
faktiska kostnaderna skälig och riktig beskattningsregel. En reformering av
avskrivningsreglerna på detta område har ringa statsfinansiell betydelse men
kan innebära en stimulans till ökade avverkningar, om konkurrenskraftiga
transporter kan ordnas. Det bör också kunna innebära ett bättre utnyttjande
av landets tillgängliga skogsresurser. I dagens sysselsättningssituation föreligger
dessutom arbetsmarknadspolitiska skäl för en ändring utan att man
inväntar skogsskattekommitténs förslag.
Skogsskat tekommittén
Skogsskattekommittén har i sitt i augusti 1969 avlämnade betänkande
Skogsbeskattningen (SOU 1969: 30) funnit att något hinder av principiell
eller därmed jämförlig art inte föreligger mot en utvidgning av rätten till
avdrag för skogsvägkostnader vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.
Kommittén ifrågasätter därför om inte hela kostnaden för skogsvägar
bör få dras av, särskilt om en sådan ändring kan genomföras som ett
led i en genomgripande förenkling av hela skogsbeskattningen. I varje fall
torde en höjning av avskrivningsunderlaget till två tredjedelar av kostnaden
böra ske. I förenklingssyfte föreslås vidare ett tillägg till avdragsföreskrifterna,
innebärande att om den under visst beskattningsår uppkomna kostnaden
för väganläggningen understiger visst belopp, t. ex. 5 000 kr., hela
kostnaden får dras av på en gång.
Avdrag för kostnader för dikning i skogsmark
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 22 § 1 mom. KL och punkt 2 b av anvisningarna till
22 § samma lag får vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet hela
kostnaden för nyanläggning och omläggning av täckdikning avskrivas
under tio på varandra följande år. Avskrivningsreglerna överensstämmer
i huvudsak med vad som gäller i fråga om skogsvägar. Enda skillnaden
är att hela kostnaden för en täckdikningsanläggning får utgöra avskrivningsunderlag.
I täckdikningsanläggning inbegrips även täckt avlopp,
som är direkt anslutet till täckdikning, fram till huvudavlopp. Enligt riks
-
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
skattenämndens meddelande Ser. I nr 5/1964 p. 3 bör i täckdikningsanläggning
under normala förhållanden inbegripas täckta sugdiken och stamdiken
med rörledningar med en inre diameter av högst 600 mm.
Avdrag får däremot inte göras för kostnad för anläggande av öppna
diken på en jordbruksfastighet. Dylik kostnad hänföres enligt 22 § 2
mom. KL till icke avdragsgill grundförbättring.
Kostnad för skyddsdikning utgör enligt 22 § 1 mom. KL avdragsgill
driftkostnad. Med skyddsdikning i skogsmark avses jämlikt punkt 7
av anvisningarna till 22 § nämnda lag sådan dikning, vars syfte huvudsakligen
är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga och hindra skogsmarkens
försumpning m. in.
I prop. 1927: 102 framhöll departementschefen (s. 361) i fråga om ett förslag
av kommunalskattekommittén, att avdrag för »skogsdikning» skulle
vara medgivet, att en sådan regel kunde ge anledning till uppfattningen, att
avdrag var medgivet även för sådan dikning i skog, som vore att hänföra till
grundförbättring. Därför hade ordet skogsdikning ersatts med ordet skyddsdikning.
I praxis synes föreskriften om avdrag för skyddsdikning ha tolkats liberalt,
se t. ex. RÅ 1956 ref. 33 och 1956 not. Fi 1982. Avdrag torde ha vägrats
endast då en diknings natur av grundförbättring varit uppenbar.
Frågans tidigare behandling
1 motioner vid 1967 års riksdag hemställdes om ett förtydligande stadgande
i KL av innebörd, att även nyanläggning av skyddsdikning i skogsmark
skulle anses som avdragsgill driftkostnad. Motionärerna yrkade dessutom
att avdragsrätt skulle införas för kostnader för sådan dikning i skogsmark,
som avser att åstadkomma tillräcklig bärighet för maskiner och annan
utrustning inom skogsbruket.
Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 11 följande.
Yrkandet i motionerna I: 316 och II: 422 om ett förtydligande stadgande
rörande kostnader för skyddsdikning torde bero på en missuppfattning av
gällande bestämmelser. Alla kostnader för skyddsdikning, vare sig de avser
nyanläggning eller iståndsättande av förut anlagd sådan dikning, är nämligen
att betrakta såsom vid taxeringen avdragsgilla driftkostnader för
skogsbruket. Någon ändring av bestämmelserna synes därför inte erforderlig.
Vissa gränsdragningsproblem kan givetvis uppkomma mellan skyddsdikning
i egentlig mening och annan skogsdikning. Frågor av denna art
kan emellertid inte lösas lagstiftningsvägen utan får överlämnas till avgörade
i rättspraxis. Ett sådant spörsmål har för övrigt varit föremål för
regeringsrättens prövning i rättsfallet RÅ 1956 ref. 33.
Motionerna
I: 82 och II: 9''r
Principen om att avdrag ej medges för kostnad för förvärvskällas förbättring
eller utvidgning, motsvarades före år 1968 av en efter viss inne
-
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
havstid gällande skattefrihet vid avyttring av förvärvskälla. Avdragsförbud
korresponderade sålunda med skattefrihet vid avyttring. Genom riksdagens
bifall till förslagen i prop. 1967: 153 försvann nämnda skattefrihet,
och en evig kapitalvinstbeskattning för fastighet infördes. Samtidigt gäller
regeln att avdrag ej medges för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av
fastighet eller för grundförbättring därå. Härigenom sker en dubbelbeskattning
av det kapital som investeras i förbättring eller utvidgning av förvärvskälla
som berörs av det vidgade inkomstbegreppet. Detta förhållande
bör föranleda en omprövning av frågan om avdragsförbud skall råda för
investeringar av grundförbättrings natur.
Det svenska skogsbruket arbetar under hårdast tänkbara internationella
konkurrens. Priserna på de färdiga skogsprodukterna är synnerligen pressade,
vilket i samband med det rådande höga kostnads- och löneläget medfört
en allvarlig lönsamhetsförsämring för skogsindustrin. Kraftfulla åtgärder
krävs därför för att ge den berörda industrin möjligheter att erhålla
en skälig lönsamhet. En utväg är att genom ett fortsatt ökat utnyttjande
av moderna skogsmaskiner förbättra effektiviteten i skogen för arbeten
med avverkning, vägbyggande, skogsvård m. m. En annan är att genom
skogsgödsling öka produktionen inte minst på svaga marker (myrmark,
bergbunden mark in. m.). En nödvändig förutsättning för ett lyckat genomförande
av nämnda åtgärder är en vidgad verksamhet för dikning och
dränering av skogsmark, då dessa åtgärder ökar markens produktionsförmåga
och ger möjlighet till ett effektivt utnyttjande av maskinell skogsdrift.
En vidgad rätt till avdrag för sådan dikning skulle positivt bidraga
till en intensifiering av dikningsföretagen.
Avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering
Gällande bestämmelser
Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet får enligt 22 § 1 mom.
KL avdrag göras för följande särskilt till skogsbruk hänförliga kostnader,
nämligen kostnader för skogs vård och underhåll, såsom förvaltning, bevakning,
väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning
m. m., ävensom, då fråga är om skogsavverkning, kostnader för
virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. in., försäkring av
arbetspersonal, byggnader, skog, förråd och inventarier, som ej är att
hänföra till personlig lösegendom m. m. Såsom avdragsgill kostnad anses
kostnad för skogsplantering på område, som tidigare burit växande skog.
Däremot medges enligt praxis ej avdrag för plantering av skog på mark,
som veterligen icke tidigare varit skogbevuxen. (RÅ 1953 not. Fi 1507,
1959 not. Fi 129 samt 1964 not. Fi 408 och 410.)
Frågans tidigare behandling
Yrkanden om rätt till avdrag för kostnader för nyanlagd skogsplantering
har framställts i motioner vid 1961—1968 års riksdagar utan att föranleda
opaginerad Kontrollera mot PDF
!2 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
någon riksdagens åtgärd (BeU 1961: 15, 1962: 40, 1963: 9, 1964: 8, 1965: 6,
1966: 4, 1967: 11 och 1968: 20).
I sitt av 1968 års riksdag godkända betänkande nr 20 anförde bevillningsutskottet.
Med hänsyn till den långa tid, som förflyter innan nyplanterad skog
på en fastighet ger produktiv avkastning, kan en skattskyldig inte alltid
erhalla kompensation för de av honom nedlagda kostnaderna för nyodling
av skog. Visst fog föreligger därför för en omprövning av frågan om
avdrag för kostnad för nyanlagd skogsplantering. Även detta spörsmål är
emellertid föremål för skogsskattekommitténs uppmärksamhet. På grund
därav och då fragan inte kan bedömas utan beaktande av utformningen av
skogsbeskattningsreglerna i övrigt anser utskottet sig inte böra tillstyrka
yrkandena om ett separat förslag rörande avdrag för skogsplanteringskostnader.
Motionerna
I: 692 och II: 811
Jordbrukets rationalisering samt den dåliga lönsamheten för det mindre
jordbruket har medfört att den sämre åkerjorden i allt större utsträckning
används för skogsodling. Det är angeläget att överförandet av dålig åkermark
till skog på alla sätt stimuleras. Bidraget till skogsodling under nionde
huvudtiteln har under de senare åren ökat, vilket får ses som ett uttryck
för statsmakternas strävanden att öka skogsplanteringen. Detta förhållande
synes också tala för att även andra stimulerande åtgärder vidtas.
Gällande skattelagstiftning motverkar dock uppenbarligen en sådan av
statsmakterna önskad skogsplantering.
Det vore önskvärt att skogsplantering bedömdes på samma sätt som
skyddsdikning i skogsmark vid beskattningen, i synnerhet som den som
utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon ekonomisk vinning av
åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en nyplantering efter 20
år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd utan omedelbar ekonomisk
vinst. Nyanläggningar i form av skogsplantering har alltså en helt
annan karaktär än andra nyanläggningar vad gäller det ekonomiska utbytet.
All skogsplantering bör därför vara avdragsgill med hela kostnaden
och från skattesynpunkt jämställas med nyanläggningar i diken enligt
riksdagens beslut 1962. Detta motiveras även av att en evig kapitalvinstbeskattning
införts för fastighet. Härigenom sker en dubbelbeskattning av
det kapital som investeras i förbättringar i eller utvidgning av förvärvskälla
i den mån avdrag härför inte medgivits tidigare.
Skogsskattekomrnittén
I sitt tidigare omnämnda betänkande, SOU 1969:30, anser skogsskattekommittén
att man kan likställa skogen med annan växtproduktion på
jordbruksfastighet och behandla skogsplantering på samma sätt som an
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 13
nan plantering eller sådd, alltså såsom led i växtproduktionen. Då föreligger
ej skäl att vägra avdrag men inte heller att ha kvar det s. k. schablonavdraget
motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta
producerande skogskapitalet. Kommittén förordar därför att avdragsrätt
för skogsplantering införs och att i samband därmed det s. k. schablonavdraget
utgår, såvida inte detta avdrag skulle komma att bortfalla redan
vid omprövning av systemet med avdrag för värdeminskning av skog i dess
helhet.
Avsättning till skogskonto vid nedläggning av flottled
Gällande bestämmelser
Nuvarande regler om skogskonto återfinns i förordningen den 27 mars
1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.
Enligt 1 § äger fysisk person, osldft dödsbo eller familjestiftelse, som har
haft intäkt av skogsbruk, rätt att få uppskov med inkomsttaxeringen för
den del av skogsintäkten som satts in på särskilt konto i bank (skogskonto).
Syftet är i första hand att mildra verkningarna av den progressiva
beskattningen genom att intäkten fördelas på flera år. Bestämmelserna gör
det möjligt för skogsägaren att uppskjuta taxeringen av skogskontomedlen
till år, då han haft kostnader för skogens vård och underhåll. Uppskovet får
åtnjutas till det år då medlen tas ut från skogskontot, dock högst under tio
år (6 och 8 §§).
För varje förvärvskälla får uppskovet, med nedan angivna undantag
för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp, motsvarande summan
av
60 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
40 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter,
40 % av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret utta"gits
för förädling i egen rörelse.
Rätt till avdrag med hela rotvärdet föreligger dock för den som vid jorddelningsförrättning
tillträtt ny mark och tagit ut skog för att få medel
till betalning av ståndskogslikvid.
Specialbestämmelser om tillämpningen av skogskontoförordningen har
under vissa taxeringsår gällt tillfälligt då stormfällning av skog i avsevärd
omfattning förekommit. Redan enligt övergångsbestämmelserna till förordningen
gällde beträffande skog, som stormfällts under år 1954, att uppskov
kunde medges för 80 % av köpeskilling för skog på rot samt för 50 %
av köpeskilling för sålda skogsprodukter och värdet på skogsprodukter
som förädlats i egen rörelse.
Genom särskild förordning den 4 maj 1956 (nr 180) lämnades likadant
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
medgivande beträffande stormfällning under år 1956 och genom förordning
den 1 mars 1968 (nr 41) beträffande stormfällning under åren 1966
och 1967.
1: 699 och II: 816
Nedläggningen av huvudflottlederna i Ljungan och Indalsälven har till
resultat att det så kallade nollområdet starkt ökar och bidrar till att göra
avverkningar inom detta område ekonomiskt omöjliga i många awerlcningslägen.
För skogsägare, vilka har sin skog så belägen att det avverkade
virket flottats på huvudflottleden, blir kostnaderna för transport av
virket sedan flottningen upphört i många fall tre gånger så höga. Beslutet
om nedläggningen av huvudflottlederna har tillkommit utan möjlighet
för den enskilde skogsägaren att kunna påverka detsamma, och verkställandet
sker också snabbt. På grund härav blir skogsägaren tvungen att i
vissa avverkningsområden företa större avverkningar än vad som tidigare
planerats med hänsyn till att i en hel del fall dessa områden efter flottledsnedläggelsen
icke kan komma att avverkas genom att de ekonomiska förutsättningarna
därför inte finns. Detta för den enskilde skogsägaren svåra
förhållande bevisas också genom att storskogsbruket i dessa områden koncentrerar
sina avverkningar till just de områden som kommer att beröras
av nedläggningen av huvudflottlederna. Motivet är för storskogsbruket
detsamma som för den enskilde skogsägaren. Kostnadsläget blir för högt
för att avverkning efter flottledsnedläggningen skall kunna ske. Genom
dessa förhållanden har den enskilde skogsägaren på grund av tvångsavverkningarna
kommit i en besvärlig inkomstsituation. Uttaget ur skogen har
måst koncentreras till något år i stället för att kunna slås ut över en längre
tidsperiod.
Skogsskattekommittén
Skogsskattekommittén anser i sitt betänkande SOU 1969: 30 hinder inte
möta mot att uppskovsrätten får omfatta hela rotvärdet av årets skogsuttag
och föreslår i enlighet härmed att uppskovet för ett och samma beskattningsår
skall få avse högst ett belopp motsvarande summan av dels
köpeskilling vid upplåtelse av avverkningsrätt och dels 65 % av köpeskilling
för avyttrade skogsprodukter och saluvärdet av skogsprodukter som
uttagits för förädling i egen rörelse.
En regel av denna innebörd skulle enligt kommitténs mening göra det
onödigt att medge tillfällig utvidgning av uppskovsrätten vid stormfällning
o. d. Den skulle också tillgodose de behov av uppskov som kan uppkomma
till följd av nedläggning av flottleder, de stora skogsuttag som kan förekomma
vid användning av moderna avverkningsmetoder, t. ex. kalavverkning
på vissa områden, o. d.
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
15
Avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd
Gällande bestämmelser
Enligt 22 § 2 mom. KL får vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
avdrag icke göras för bl. a. kostnad för grundförbättring på fastigheten,
såsom nyodling, vattenavledning och sjösänkning. Nu återgivna
bestämmelser äger tillämpning vid redovisning av inkomst av jordbruksfastighet
såväl enligt den s. k. kontantprincipen som enligt bokföringsmässiga
grunder. Förbudet mot avdrag för grundförbättringskostnader gäller
även i inkomstkällorna annan fastighet och rörelse (25 § 2 mom. och 29 §
4 mom. KL).
Avdrag för vidmakthållande av en tillgång kan — förutom i fråga om
underhållskostnader — förekomma antingen i form av värdeminskningsavdrag
eller genom avdrag för ersättningsanskaffning.
I rättspraxis har avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd o. d.
icke medgivits. Således vägrades en skattskyldig i rättsfallet RÅ 1958 not.
Fi 319 avdrag för kostnader för inköp av pilsticklingar. Enligt regeringsrättens
avgörande, 1952 ref. 5, har vidare vid taxering av handelsträdgårdsrörelse
avdrag för värdeminskning av fruktträd inte medgivits. Rosenoch
syrenbuskar i handelsträdgårdsrörelse har med hänsyn till att snittblommor
försåldes från dessa buskar ansetts hänförliga till sådana anläggningstillgångar,
att ersättning för skada på desamma till följd av bombfällning
icke ansetts utgöra skattepliktig intäkt i rörelsen (RÅ 1953 ref. 6).
Frågans tidigare behandling
1 en den 28 december 1960 avgiven promemoria med förslag till bestämmelser
om värdeminskningsavdrag på täckdikningsanläggningar och skogsvägar
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet (stencilerad) har
skattelagssakkunniga diskuterat olika möjligheter att genom värdeminskningsavdrag
tillgodose yrkesfruktodlingens intresse av ändamålsenliga avdragsregler
men funnit, att för praktiskt taxeringsbruk lämpliga regler
svårligen kunde tillskapas med mindre en utvidgning av inkomstbegreppet
skedde för dylika anläggningar. Då en sådan lösning icke ansågs böra väljas
och avdragsrätten för anläggningskostnad för fruktodling fick anses
utgöra ett delproblem av den större frågan om vidgade möjligheter till resultatutjämning
för denna näringsgren, fann de sakkunniga, att gällande regler
om ersättningsanskaffningsavdrag för dylika anläggningar tills vidare
borde bibehållas.
Föredragade departementschefen har i proposition nr 56 till 1962 års
riksdag uttalat, att han i likhet med de sakkunniga inte kunde förorda att
avskrivningsregler för det dåvarande infördes beträffande fruktodlingar.
Frågan om behov av ändrade beskattningsregler härutinnan kunde anses
föreligga borde enligt departementschefens mening prövas sedan allmänna
skatteberedningen framlagt sina förslag.
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
Frågan om avdrag för kostnader för omplantering av fruktträd liar
sedermera aktualiserats i motioner vid 1965—1968 års riksdagar. I sina av
riksdagen godkända betänkanden 1965:6, 1966:4, 1967:11 och 1968:20
ansåg bevillningsutskottet sig inte kunna tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet. I sistnämnda betänkande anförde utskottet följande.
I fråga om anläggningstillgångar av fast egendoms natur byggde skattelagstiftningen
tidigare på den huvudprincipen att vad som inflöt vid försäljning
av sådana tillgångar inte utgjorde skattepliktig intäkt. Mot bakgrunden
därav tedde det sig naturligt att inte medge avdrag för sådana kapitalinvesteringar,
som vid en avyttring av fastigheten inte generellt blev
beskattade. Frågan om avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd
har emellertid delvis kommit i ett annat läge efter införandet av en »evig»
realisationsvinstbeskattning vid avyttring av fastighet. Med hänsyn till
fruktträdens begränsade livslängd borde rätteligen någon form av avdrag
för anläggningskostnaderna medges. Med nuvarande system för beskattning
av realisationsvinster torde det inte inge några allvarligare betänkligheter
av principiell natur att införa rätt till avdrag för kostnader för plantering
av fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen. Tidigare utredning
i ämnet har emellertid visat att denna fråga inte kan lösas lika enkelt
som t. ex. beträffande skogsvägar och täckdikningsanläggningar. Utskottet
är därför inte berett att nu tillstyrka ändrade beskattningsregler
men förutsätter att frågan blir föremål för förnyade överväganden sedan
företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.
Motionerna
I: 691 och II: 810
För att göra svensk fruktodling konkurrenskraftig gentemot den utländska
krävs att behovet av manuell arbetskraft nedbringas. Av denna
anledning sker en mycket hård beskärning av träden för att förhindra
dessa att tillväxa på höjden. Härigenom erhåller man fruktträd på vilka
allt arbete kan utföras utan utnyttjande av stegar. Samtidigt medför den
hårda beskärningen att trädens livslängd avsevärt förkortas. Den torde
nu uppgå till mellan 15 och 20 år. Då nya träd måste planteras är det
önskvärt att det sker på områden, vilka tidigare ej varit planterade med
fruktträd. Genom en successiv förflyttning av trädodlingsområdet kan en
tillfredsställande växtföljd erhållas. Gällande bestämmelser angående avdragsrätten
vid omplantering av fruktträd missgynnar en sådan rationell
fruktodling. Möjligheterna att undvika parasitangrepp minskar också när
omplantering sker där träden tidigare inte varit placerade. Med hänsyn till
fruktodlingens allmänna lönsamhet och möjligheten att motverka parasitangrepp
framstår det som önskvärt att gällande lagstiftning ändras.
Frågan om avdrag för kostnader för nyplantering av fruktträd har även
kommit i ett annat läge efter införandet av en »evig» realisationsvinstbeskattning
vid avyttring av fastighet. I sitt betänkande 1968: 20 var bevill
-
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
ningsutskottet emellertid inte berett att tillstyrka ändrade beskattningsregler,
men förutsatte att frågan skulle bli föremål för förnyade överväganden
sedan företagsskatteutredningen slutfört sitt uppdrag. Emellertid
har företagsskatteutredningen upplösts utan att denna fråga varit uppe
till behandling.
Utskottet
Utskottet behandlar först motionsyrkandena om ändrade regler för avdrag
för kostnader för skogsvägar. Enligt gällande bestämmelser får
vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet en tredjedel av kostnad
för anläggning eller förbättring av permanent skogsväg, som bestritts av
den skattskyldige och avser arbete, vilket utförts under den tid han ägt
fastigheten, avskrivas med tio procent per år enligt särskild avskrivningsplan,
oavsett om anläggningens varaktighetstid är längre eller kortare än
tio år.
I motionerna I: 72 och II: 93 samt i motionerna II: 309 och II: 799 yrkas
att avskrivningsunderlaget för skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar
av anläggningskostnaden. Utredningsyrkandena i motionerna I: 211
och II: 235 syftar dels till att hela den självfinansierade anläggningskostnaden
för skogsvägar skall få avskrivas, dels till att motsvarande avskrivning
skall få göras retroaktivt för vägbyggnader som påbörjats under
1968 inom Indalsälvens och Ljungans flottledsområden. Som motivering
för yrkandena i sistnämnda motioner anförs att ett stort antal skogsägare
på grund av flottledsnedläggelserna inom nämnda områden blivit tvungna
att bygga skogsvägar för att i fortsättningen kunna utdriva virket och
uppehålla sysselsättningen inom skogsbruket.
Utskottet har tidigare uttalat att ett större avskrivningsunderlag för
beräkning av värdeminskningsavdrag på skogsvägar kan vara befogat med
hänsyn till den snabba utveckling och mekanisering som under senare år
ägt rum inom skogsbruket. I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1969: 30)
har skogsskattekommittén föreslagit i första hand att hela anläggningskostnaden
för sådana vägar skall få avskrivas och i andra hand att avskrivningsunderlaget
skall höjas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.
Utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Innan
slutlig ståndpunkt tagits till skogsskattekommitténs förslag är utskottet
inte berett att ta ställning till motionärernas yrkanden och avstyrker
därför bifall till motionerna I: 72 och II: 93, I: 211 och II: 235 samt till motionerna
II: 309 och II: 799.
Kostnad för skyddsdikning utgör enligt uttryckligt stadgande i 22 §
kommunalskattelagen avdragsgill driftkostnad. Med skyddsdikning avses sådan
dikning, vars syfte huvudsakligen är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga
och hindra skogsmarkens försumpning. Kostnad för annan
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
skogsdikning, som inte avser underhåll av förut befintlig dikningsanläggning,
är däremot hänförlig till icke avdragsgill grundförbättringskostnad.
I motionerna I: 82 och II: 94 begärs utredning och förslag om vidgad rätt
till avdrag för kostnader för dikning i skogsmark.
Kommunalskattelagens bestämmelser om avdrag för skogsvårdande åtgärder
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet är allmänt utformade
och har i rättspraxis tolkats mycket generöst. Alla kostnader för skyddsdikning,
vare sig de avser nyanläggning eller iståndsättande av förut anlagd sådan
dikning, är att anse som vid taxeringen avdragsgilla driftkostnader för
skogsbruket. I praxis torde avdrag vägras endast då en skogsdiknings natur
av grundförbättring är fullt uppenbar. Frågan om behovet och lämpligheten
av en utvidgning av rätten till avdrag för kostnader för dikning i skogsmark
torde komma att uppmärksammas av jordbruksbeskattningskommittén, som
enligt sina direktiv bl. a. har att överväga ändrade avskrivningsregler för
jordbrukets och skogsbrukets byggnader och markanläggningar med beaktande
av motsvarande bestämmelser i fråga om rörelse- och hyresfastigheter.
Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka utredningsyrkandet
i motionerna I: 82 och II: 94.
Kostnad för ny plantering av skog på mark, som tidigare inte
varit bevuxen med skog, har i rättspraxis ansetts hänförlig till icke avdragsgill
omkostnad i överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen
inte medges för grundförbättringskostnader.
I motionerna 1:692 och 11:811 hemställs om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om sådan ändring av kommunalskattelagen att avdrag kan
medges för kostnader för nyanlagd skogsplantering.
Den växande skogen har vid beskattningen karaktär av såväl produktionsmedel
som produkt. Om skogen enbart betraktas som ett produktionsmedel
synes det naturligt att på sätt nu sker hänföra kostnad för plantering av
skog på mark, som tidigare inte varit bevuxen med skog, såsom en vid taxeringen
icke avdragsgill kapitalinvesteringskostnad. Likställer man däremot
skogsproduktionen med annan vegetabilisk produktion på en jordbruksfastighet
ingår skogsplanteringen som ett led i växtproduktionen och kostnaderna
därför bör i likhet med kostnader för annan plantering och sådd vara
hänförlig till avdragsgill driftkostnad. Skogsskattekommittén har i sitt ovannämnda
betänkande ansett, att skogsproduktionen bör likställas med annan
växtodling vid beskattningen och har därför föreslagit införande av en generell
rätt till avdrag för kostnader för skogsplantering. Då den av motionärerna
aktualiserade frågan således redan är uppmärksammad av skogsskattekommittén
avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionerna
I: 692 och II: 811.
För att mildra verkningarna av progressionen vid beskattningen och ge
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969 19
skogsägarna möjlighet att effektivt utnyttja rätten till avdrag för skogsvårdande
åtgärder o. d. har möjlighet införts att genom insättning på
skogskonto i bank uppskjuta och fördela beskattningen av skogsintäkter.
I princip är rätten till uppskov med beskattningen genom insättning på
skogskonto såväl beloppsmässigt som tidsmässigt begränsad. Enligt huvudregeln
får beträffande viss förvärvskälla uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp motsvarande summan av 60 % av köpeskilling
för upplåtelse av avverkningsrätt, 40 % av köpeskilling för avyttrade
skogsprodukter och 40 % av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits
för förädling i egen rörelse. Belopp, för vilket uppskov med taxeringen yrkas,
skall vara inbetalat till banken senast den dag den skattskyldige har
att avlämna självdeklaration. Uppskov med beskattningen får åtnjutas till
det år, då medlen tas ut från skogskonto, dock högst under tio år.
I motionerna 1:699 och 11:816 begärs att skattskyldiga inom områden,
där huvudflottleder nedlagts, skall få möjlighet att för beskattningsåren 1968
—1970 på skogskonto insätta 80 % av köpeskilling för upplåten avverkningsrätt,
50 % av köpeskilling för avyttrade skogsprodukter och 50 % av saluvärdet
av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse. Motionärerna
yrkar vidare uppskov med beskattningen vid 1969 ars taxering för belopp
som inbetalats på skogskonto senast den 30 april 1969. Som motivering
för yrkandena anförs att skogsägarna inom berörda områden tvingats att
göra större avverkningar än normalt med hänsyn till att skogsbruket inte
längre blir lönsamt efter flottledsnedläggelserna.
För att bereda ytterligare lättnader i beskattningen för de skogsägare som
drabbats av stormskador har rätten att göra insättning på skogskonto vid
några tillfällen, senast år 1968, utvidgats provisoriskt genom särskild lagstiftning.
Motionärerna har haft denna lagstiftning som förebild för sina
förslag.
Skogsskattekommittén har förordat att systemet med avdrag för värdeminskning
av skog skall slopas. Härigenom förlorar skogsägarna den möjlighet
till utjämning av skogsinkomsterna mellan olika år som detta system
erbjuder. Kommittén föreslår därför en väsentligt utökad rätt att göra insättning
på skogskonto. Förslaget innebär att på skogskonto skall få insättas
hela köpeskillingen för upplåten avverkningsrätt, 65 % av köpeskilling för
avyttrade skogsprodukter och 65 % av saluvärdet av skogsprodukter som
förädlats i egen rörelse. Om detta förslag genomförs blir de behov av uppskov
med beskattningen av skogsintäkter, som kan uppkomma till följd av
bl. a. flottledsnedläggelser och stormskador, helt tillgodosedda. De exceptionellt
stora skogsavverkningar, som gjorts på grund av flottledsnedläggelserna,
är emellertid inte av den karaktären att de motiverar retroaktiv lagstiftning.
I avvaktan på det slutliga ställningstagandet till skogsskattekommitténs
förslag avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 699 och II. 816.
Utskottet utgår från att Kungl. Maj :t med anledning av de stora storm
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
fällningar av skog, som nyligen inträffat i västra Sverige, överväger erforderliga
lättnader i beskattningen för de skogsägare som drabbats av stormskadorna
genom vidgade möjligheter till insättning på skogskonto.
Bnligt gällande rättspraxis medges vid taxeringen inte avdrag för kostnader
för nyplantering eller för värdeminskning av fruktträd. Rätt till avdrag
föreligger däremot för kostnader för omplantering av fruktträd
på mark, som tidigare varit planterad med sådana träd, och för omympning.
I motionerna I: 691 och II: 810 yrkas att avdrag för kostnader för yrkesfruktodlares
plantering av fruktträd skall medges även då omplanteringen
sker på mark, som tidigare inte utnyttjats för fruktodling. Motionärerna
framhåller att fruktträdens livslängd avsevärt förkortats genom kravet på
ökad avkastning och hård beskärning. Sålunda äger i regel nyplantering eller
omplantering rum redan efter 15—20 år. För att förhindra parasitangrepp
sker omplanteringen vanligen på mark, som inte tidigare varit planterad
med fruktträd.
När ett liknande motionsyrkande behandlades vid 1968 års riksdag uttalade
bevillningsutskottet att fragan om avdrag för kostnader för nyplantering
av fruktträd kommit i ett annat läge efter införandet av en evig realisationsvinstbeskattning
vid avyttring av fastighet. Utskottet ansåg att det med nuvarande
system för beskattning av realisationsvinster inte ingav några allvarligare
betänkligheter av principiell natur att införa rätt till avdrag för
kostnader för nyplantering av fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen.
Med hänsyn till frågans komplicerade natur var utskottet emellertid
inte berett att föreslå omedelbar lagstiftning i ämnet. Utskottet har inte funnit
anledning frånträda denna ståndpunkt och förutsätter att frågan blir
föremål för överväganden inom jordbruksbeskattningskommittén. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 691 och II: 810.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A) beträffande avdrag för skogsvägar
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 72 och II: 93,
2) motionerna I: 211 och II: 235,
3) motionen II: 309,
4) motionen II: 799;
B) beträffande avdrag för dikning i skogsmark
att riksdagen avslår motionerna I: 82 och II: 94;
C) beträffande avdrag för skogsplantering
att riksdagen avslår motionerna I: 692 och II: 811;
D) beträffande avsättning till skogskonto vid nedläggning
av flottled
att riksdagen avslår motionerna I: 699 och II: 816;
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
21
E) beträffande avdrag för omplantering av fruktträd
att riksdagen avslår motionerna I: 691 och II: 810.
Stockholm den 21 oktober 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*
(s), Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s),
Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Ove Karlsson*
(s); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt* (s),
Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s), Marcusson
(s), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie* (ep).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
beträffande avdrag för dikning i skogsmark
1) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep) och Josefson
i Arrie (ep), vilka
dels anfört följande:
»Enligt nuvarande bestämmelser medges vid beskattningen avdrag endast
för kostnader för anläggande av öppna diken i skogsmark, som har karaktär
av skyddsdikning. Därmed avses sådan dikning, vars syfte huvudsakligen
är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga och hindra skogsmarkens
försumpning. Kostnader för anläggande av andra öppna diken är däremot
hänförliga till icke avdragsgilla grundförbättringskostnader.
Det svenska skogsbruket arbetar under hårdast tänkbara internationella
konkurrens. Omedelbara och kraftfulla insatser är därför nödvändiga för
att förbättra produktiviteten och lönsamheten inom denna för hela vår samhällsekonomi
betydelsefulla näringsgren. Allt mer rationella avverkningsoch
utdrivningsmetoder, förbättrad skogsvård och ökat skogsvägbyggande
har inte varit tillräckligt effektiva åtgärder för att uppnå tillfredsställande
lönsamhet. Ytterligare insatser fordras därför för att öka produktiviteten
inom skogsbruket. En sådan åtgärd är att i större utsträckning än hittills
utdika och dränera skogsmarkerna. Härigenom förbättras inte endast markens
produktiva förmåga utan också möjligheterna till ökad mekanisering
av driften. En vidgad rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader för
skogsdikning skulle utan tvekan verksamt bidra till en från skoglig synpunkt
önskvärd intensifiering av dikningsföretagen.
Efter införandet av en evig realisationsvinstbeskattning kan några invändningar
av principiell natur inte riktas mot en utvidgning av rätten till avdrag
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
för kostnader för dränering av skogsmark. Med hänsyn därtill anser vi det
synnerligen angeläget att det i motionerna 1: 82 och II: 94 behandlade spörsmålet
snarast erhåller en för skogsägarna tillfredsställande lösning. Vi förordar
därför, att en särskild utredning får i uppdrag att skyndsamt framlägga
förslag till ändrade regler om rätt till avdrag vid beskattningen för
kostnader för dikning i skogsmark.»
dels ansett, att utskottets hemställan under punkten B bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med bifall till motionerna 1: 82 och II: 94 i
skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning och
förslag om vidgad rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader
för dikning i skogsmark.
beträffande avsättning till skogskonto vid nedläggning av flottled
2) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep). Gösta Jocobsson
(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep), och Josef
son i Arrie (ep), vilka
dels anfört följande:
»Nedläggningen av huvudflottlederna i Ljungan och Indalsälven efter
flottningssäsongen 1969 har medfört att avverkningar i fortsättningen inte
blir lönsamma inom vissa av de berörda skogsområdena. För att så långt
det är möjligt effektivt utnyttja de befintliga skogstillgångarna har skogsägarna
koncentrerat avverkningarna till tiden före flottledsnedläggelserna.
Härigenom har virkesuttaget och skogsintäkterna kommit att avsevärt överstiga
det normala. Även andra flottleder i Norrland kan förutses bli nedlagda
inom en nära framtid. Med hänsyn till det uppkomna läget synes det rimligt
att bereda av flottledsnedläggelserna berörda skogsägare ytterligare lättnader
i beskattningen genom vidgad rätt till insättning på skogskonto. Behovet
av ändrad lagstiftning i detta hänseende har också vitsordats av skogsskattekommittén.
Utskottet bär utgått från att Kungl. Maj :t med anledning
av de stormfällningar, som nyligen inträffat i västra Sverige, kommer att
överväga erforderliga lättnader i beskattningen för de skogsägare, som drabbats
av stormskadorna, genom vidgade möjligheter till insättning på skogskonto.
Enligt vår mening bör den i motionerna I: 699 och II: 816 behandlade
frågan tas upp till prövning i detta sammanhang. Vi förordar därför att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag senast till 1970 års vårriksdag
om vidgad rätt till insättning på skogskonto för skattskyldig, som gjort
större avverkningar i anslutning till planerad flottledsnedläggelse.»
dels ansett, att utskottets hemställan under punkten D bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna 1:699 och
II: 816 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag senast till
1970 års vårriksdag om vidgad rätt till insättning på skogs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
23
konto för skattskyldig, som gjort större avverkningar i anslutning
till planerad flottledsnedläggelse.
beträffande avdrag för omplantering av fruktträd
3) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (in), Sundkvist (ep), och Josef
son i Arrie (ep), vilka
dels anfört följande:
»Enligt nuvarande bestämmelser föreligger rätt till avdrag för kostnader
för omplantering av fruktträd endast om planteringen sker på mark, som
tidigare varit planterad med sådana träd.
Inom den yrkesmässiga fruktodlingen har under senare år olika åtgärder
vidtagits för att rationalisera driften och minska omkostnaderna i syfte att
göra den svenska fruktodlingen mer konkurrenskraftig gentemot den utländska.
Sålunda har behovet av kostnadskrävande manuell arbetskraft minskat
genom hård beskärning av träden. Härigenom har träden hindrats att
tillväxa på höjden. Samtidigt som man på detta sätt fått fruktträd, på vilka
allt arbete kan utföras utan användande av stegar, har emellertid trädens
livslängd avsevärt förkortats. För en modern fruktodling torde omsättningstiden
numera uppgå till 15 å 20 år. När nya träd måste planteras som ersättning
för de utrangerade är det med hänsyn till risken för parasitangrepp
önskvärt att planteringen sker på mark, som inte tidigare burit fruktträd.
Mot bakgrunden härav är det uppenbart att gällande beskattningsregler
är ägnade att motverka de för yrkesfruktodlingens lönsamhet nödvändiga
rationaliseringsåtgärderna. När frågan behandlades av förra årets riksdag
uttalade bevillningsutskottet, att några allvarligare betänkligheter från principiell
synpunkt inte kunde riktas mot införande av en generell rätt till avdrag
för kostnader för nyplantering av fruktträd inom den yrkesmässiga
fruktodlingen. Utskottet ansåg emellertid att frågan borde bli föremål för
förnyade överväganden, sedan företagsskatteutredningen slutfört sitt utredningsuppdrag.
Utredningen har numera avslutat sitt arbete utan att ställning
tagits till ifrågavarande spörsmål. Det synes inte råda några delade
meningar om behovet av en reform på detta område. Med hänsyn till angelägenheten
av att denna begränsade, men för yrkesfruktodlarna synnerligen
betydelsefulla ändring av beskattningsreglerna snarast genomföres förordar
vi, att jordbruksbeskattningskommittén får i uppdrag att med förtur utarbeta
förslag till bestämmelser om avdrag för kostnader för nyplantering av
fruktträd inom den yrkesmässiga fruktodlingen.»
dels ansett att utskottets hemställan under punkten E bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med anledning av motionerna I: 691 och
11:810 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att jordbruksbeskattningskommittén
får i uppdrag att med förtur utarbeta
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1969
förslag till bestämmelser om avdrag vid beskattningen för
kostnader för nyplantering av fruktträd inom den yrkesmässiga
fruktodlingen.
ESSELTE AB. STHLM 69
914469
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.