Betänkande med anledning av motioner om rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på d jurbesättning. Yrkande I de likalydande motionerna I: 689 av herr Hiibinette samt II: 792 av herrar Hedin och Eliasson i Moholm har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att motionerna överlämnas till jordbruksbeskattningskommittén för beaktande vid fullgörande av kommitténs uppdrag.
1969-10-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1969:54, Betänkande med anledning av motioner om rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på d jurbesättning. Yrkande I de likalydande motionerna I: 689 av herr Hiibinette samt II: 792 av herrar Hedin och Eliasson i Moholm har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att motionerna överlämnas till jordbruksbeskattningskommittén för beaktande vid fullgörande av kommitténs uppdrag.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1961)
1
Nr 54
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på
d jurbesättning.
Yrkande
I de likalydande motionerna I: 689 av herr Hiibinette samt II: 792 av herrar
Hedin och Eliasson i Moholm har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begär att motionerna överlämnas till jordbruksbeskattningskommittén
för beaktande vid fullgörande av kommitténs uppdrag.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande
års höstriksdag.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt punkt 1 trettonde stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
skall vid bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet
djur, om inte särskilda förhållanden föreligger, upptas lägst
till värden, som för olika slag av djur i skilda åldersgrupper fastställs av
riksskattenämnden. I vissa fall -— såsom i fråga om dyrbarare avelsdjur —
fastställs inte dylika värden; i sådant fall får värdet på djuret inte upptas
lägre än till allmänna saluvärdet, reducerat med det procenttal, med vilket
de av riksskattenämnden fastställda värdena på olika slag av djur understiger
genomsnittspriserna på dessa djurslag under tiden fr. o. m. den 1 oktober
året före beskattningsåret t. o. m. den 30 september beskattningsåret.
I riksskattenämndens senaste anvisningar i ämnet, RN I nr 8/1968, har
värdena på djur vid 1969 års taxering upptagits till 80 procent av genomsnittspriserna
under tiden den 1 oktober 1967—den 30 september 1968.
Värdena är minimivärden, som inte får underskridas, såvida inte särskilda
förhållanden därtill föranleder. Sådana särskilda förhållanden kan anses
föreligga om den skattskyldige kan visa, att djurbeståndet i sin helhet har
lägre värde än det som skulle framkomma om minimivärdena tillämpades,
t. ex. då det verkliga värdet till följd av kreatur ssjukdom eller annan liknande
orsak ligger under minimivärdet. — Beträffande sådana djur, exempelvis
dyrbarare avelsdjur, på vilka riksskattenämnden i anvisningarna inte
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 54
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1969
fastställt värden, må värdet inte upptas lägre än till allmänna saluvärdet,
reducerat med 20 procent.
Ovannämnda bestämmelser tillkom genom förslag i prop. 1951: 191. Till
grund för propositionen låg 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas betänkande
med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst
av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring (SOU 1946: 29). I
motioner med anledning av propositionen yrkades alt djurvärdena vid inkomsttaxeringen
skulle bestämmas till 60 procent av genomsnittspriserna
under beskattningsåret.
Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionsyrkandet i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 63 och anförde därvid bl. a. följande.
Enligt utskottets uppfattning böra såsom de sakkunniga framhållit reglerna
för värdesättningen av djurbeståndet under innehavet utformas på
sådant sätt, att en genom fluktuationer i marknadspriserna uppkommen
tillfällig värdeförändring i djurbeståndet icke kommer att påverka vinstresultatet
för visst beskattningsår. Då värdet av ett och samma djurbestånd
ofta växlar år från år på grund av olika förekommande faktorer, t. ex.
skördeutfall o. d., samt dessutom försiktigheten bjuder att balansräkningen
ej upptager tillgångarna till högre belopp än det verkliga värdet synes det
utskottet, att det läget kan föreligga då riksskattenämnden måste sätta
minimivärdena något lägre än vad som i propositionen angivits. Utskottet
vill dock understryka, att alltför låga minimivärden kunna åstadkomma
vissa icke önskvärda konsekvenser vid t. ex. djur försälj ning som innebär en
stark minskning av djurbeståndet. Utskottet vill även framhålla, att prövningsnämnderna
vid uppgörande av sina förslag till värdering av djurbeståndet
böra beakta de skilda förhållanden, som kunna förefinnas inom
respektive län. Det synes utskottet också lämpligt att olika värden fastställas
att gälla med hänsyn till olika raser, kvaliteter på djuren o. d.
I november 1968 tillkallade chefen för finansdepartementet sju sakkunniga,
som antagit benämningen jordbruksbeskattningskommittén, med uppdrag
att överse gällande bestämmelser för inkomstbeskattning av jordbruk.
Motionerna
Genom de nuvarande värderingsreglerna för djur i förvärvskällan jordbruksfastighet
uppstår som regel varje år den situationen att en skattepliktig
inkomst som inte är reell måste redovisas i bokföringen. Denna fiktiva inkomst
blir i många fall mycket stor med åtföljande skattekonsekvenser och
den blir i takt med rationaliseringen inom jordbruket allt större och aktuell
för allt fler jordbrukare. Förhållandet kan måhända sägas ligga i den bokföringsmässiga
principens natur. Emellertid kan rörelseidkarna genom de
tämligen liberala reglerna för värdering av varulager i rörelse i flertalet fall
eliminera uppkomsten av fiktiva bokföringsvinster. För de jordbrukare
som satsar på djurhållning blir det emellertid som regel omöjligt att eliminera
dessa bokföringsvinster även om lagertillgångarna i övrigt ger möjlig
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 5b år 1969
het till friare värdering. Även jordbrukare bör därför erhålla den möjlighet
till nedskrivning på sitt varulager av djur som nu föreligger för rörelseidkare
beträffande deras varulager och för jordbrukare för andra lagertillgångar
än djur.
Utskottet
Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder betraktas djuren som varulagertillgångar. Enligt bestämmelser
i punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen åligger det riksskattenämnden
att årligen fastställa värden till ledning för värdesättningen
av djurvarulagret vid inkomsttaxeringen. De av riksskattenämnden fastställda
värdena för olika slag av djur i skilda åldersgrupper motsvarar 80 procent
av genomsnittspriserna för dessa djurslag fr. o. m. den 1 oktober året före
beskattningsåret t. o. m. den 30 september beskattningsåret. Värdena utgör
minimivärden, som inte får underskridas vid varulagervärderingen, om inte
särskilda förhållanden föranleder därtill. Dyrbarare avelsdjur får inte upptas
lägre än till allmänna saluvärdet reducerat med 20 procent.
1 fråga om sådana varulagertillgångar, som utgörs av produkter från jordbruksfastigheten
och inköpta förnödenheter för driften, gäller enligt stadgande
i ovannämnda lagrum att den i räkenskaperna gjorda värdesättningen
skall godtas vid inkomsttaxeringen, såvida den uppenbarligen inte innebär
en lägre värdesättning än som skulle ha ifrågakommit vid tillämpning
av bestämmelserna om varulagervärdering i rörelse. Huvudregeln för värderingen
av varulager i rörelse innebär, att lagret inte får upptas till lägre
belopp än 40 procent av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet,
om detta är lägre, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. På grund
av svårigheterna att fastställa anskaffningsvärdet på varulagertillgångar,
som producerats på jordbruksfastigheten, godtas vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder för andra varulagertillgångar
än djur ett värde som inte understiger 40 procent av beräknat
utförsäljningspris.
Yrkandet i motionerna syftar till att ge jordbrukare med bokföringsmässig
inkomstredovisning samma möjligheter till nedskrivning av djurvarulagret
som gäller för andra varulagertillgångar än djur.
Som motivering för att djuren vid varulagervärderingen skall upptas lägst
till ovan angivna minimivärden har i förarbetena till lagstiftningen framhållits
dels att det kapital, som är investerat i djuren på en jordbruksfastighet,
i regel torde vara betydligt större än lagerinvesteringen i en från inkomstsynpunkt
jämförbar rörelse, dels att djurvarulagret ofta omsätts betydligt
långsammare än andra varulagertill gångar. Samma värderingsregler för
djurvarulagret vid beräkningen av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder som för varulagret vid inkomstberäkningen av ro
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1969
relse skulle därför innebära en relativt sett större förmån för jordbrukaren
än för rörelseidkaren. I förarbetena har vidare framhållits att alltför generösa
regler för nedskrivning av djur varulagret skulle medföra betydande nackdelar
i beskattningshänseende för jordbrukaren, när den dolda varulagerreserven
i sin helhet måste framtas till beskattning vid avyttring av djuren.
Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet också erinra om
att de nuvarande reglerna för värdering av djuren har utformats så att en
genom tillfälliga prisfluktuationer uppkommen värdeförändring inte skall
påverka vinstresultatet för beskattningsåret.
Av det anförda framgår att det av rättviseskäl och med hänsyn till jordbrukarnas
intressen ansetts angeläget att rätten till nedskrivning av djurvarulagret
är mer begränsad än motsvarande rätt i fråga om andra varulagertillgångar.
Utskottet vill emellertid inte förneka att en anpassning av
varulagervärderingsreglerna till de i viss mån ändrade driftförhållandena
inom jordbruket kan vara befogad, inte minst med hänsyn till kravet på en
mer generell övergång till bokföringsmässig redovisning av jordbruksinkomst.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om grunderna för värderingen
av djurvarulagret i inkomstkällan jordbruksfastighet redan uppmärksammad
av jordbruksbeskattningskommittén. Med hänsyn därtill anser utskottet
sig inte ha anledning tillstyrka motionärernas skrivelseyrkande och avstyrker
således bifall till motionerna.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna I: 689 och II: 792.
Stockholm den 21 oktober 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*
(s), Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s),
Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Arne Pettersson
(s); samt
från andra kammaren: herr Brandt* (s), fru Holmqvist* (s), herrar
Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s), Lothigius*
(m), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie (ep).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Lothigius (m).
ESSELTE AB. STHLM 69
914468
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.