Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på d jurbesättning. Yrkande I de likalydande motionerna I: 689 av herr Hiibinette samt II: 792 av herrar Hedin och Eliasson i Moholm har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att motionerna överlämnas till jordbruksbeskattningskommittén för beaktande vid fullgörande av kommitténs uppdrag.

1969-10-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:54, Betänkande med anledning av motioner om rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på d jurbesättning. Yrkande I de likalydande motionerna I: 689 av herr Hiibinette samt II: 792 av herrar Hedin och Eliasson i Moholm har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att motionerna överlämnas till jordbruksbeskattningskommittén för beaktande vid fullgörande av kommitténs uppdrag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1961)

1

Nr 54

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

rätt till nedskrivning vid beskattningen av värdet på

d jurbesättning.

Yrkande

I de likalydande motionerna I: 689 av herr Hiibinette samt II: 792 av herrar

Hedin och Eliasson i Moholm har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär att motionerna överlämnas till jordbruksbeskattningskommittén

för beaktande vid fullgörande av kommitténs uppdrag.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat

uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande

års höstriksdag.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt punkt 1 trettonde stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen

skall vid bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet

djur, om inte särskilda förhållanden föreligger, upptas lägst

till värden, som för olika slag av djur i skilda åldersgrupper fastställs av

riksskattenämnden. I vissa fall -— såsom i fråga om dyrbarare avelsdjur —

fastställs inte dylika värden; i sådant fall får värdet på djuret inte upptas

lägre än till allmänna saluvärdet, reducerat med det procenttal, med vilket

de av riksskattenämnden fastställda värdena på olika slag av djur understiger

genomsnittspriserna på dessa djurslag under tiden fr. o. m. den 1 oktober

året före beskattningsåret t. o. m. den 30 september beskattningsåret.

I riksskattenämndens senaste anvisningar i ämnet, RN I nr 8/1968, har

värdena på djur vid 1969 års taxering upptagits till 80 procent av genomsnittspriserna

under tiden den 1 oktober 1967—den 30 september 1968.

Värdena är minimivärden, som inte får underskridas, såvida inte särskilda

förhållanden därtill föranleder. Sådana särskilda förhållanden kan anses

föreligga om den skattskyldige kan visa, att djurbeståndet i sin helhet har

lägre värde än det som skulle framkomma om minimivärdena tillämpades,

t. ex. då det verkliga värdet till följd av kreatur ssjukdom eller annan liknande

orsak ligger under minimivärdet. — Beträffande sådana djur, exempelvis

dyrbarare avelsdjur, på vilka riksskattenämnden i anvisningarna inte

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1969

fastställt värden, må värdet inte upptas lägre än till allmänna saluvärdet,

reducerat med 20 procent.

Ovannämnda bestämmelser tillkom genom förslag i prop. 1951: 191. Till

grund för propositionen låg 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst

av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring (SOU 1946: 29). I

motioner med anledning av propositionen yrkades alt djurvärdena vid inkomsttaxeringen

skulle bestämmas till 60 procent av genomsnittspriserna

under beskattningsåret.

Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionsyrkandet i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 63 och anförde därvid bl. a. följande.

Enligt utskottets uppfattning böra såsom de sakkunniga framhållit reglerna

för värdesättningen av djurbeståndet under innehavet utformas på

sådant sätt, att en genom fluktuationer i marknadspriserna uppkommen

tillfällig värdeförändring i djurbeståndet icke kommer att påverka vinstresultatet

för visst beskattningsår. Då värdet av ett och samma djurbestånd

ofta växlar år från år på grund av olika förekommande faktorer, t. ex.

skördeutfall o. d., samt dessutom försiktigheten bjuder att balansräkningen

ej upptager tillgångarna till högre belopp än det verkliga värdet synes det

utskottet, att det läget kan föreligga då riksskattenämnden måste sätta

minimivärdena något lägre än vad som i propositionen angivits. Utskottet

vill dock understryka, att alltför låga minimivärden kunna åstadkomma

vissa icke önskvärda konsekvenser vid t. ex. djur försälj ning som innebär en

stark minskning av djurbeståndet. Utskottet vill även framhålla, att prövningsnämnderna

vid uppgörande av sina förslag till värdering av djurbeståndet

böra beakta de skilda förhållanden, som kunna förefinnas inom

respektive län. Det synes utskottet också lämpligt att olika värden fastställas

att gälla med hänsyn till olika raser, kvaliteter på djuren o. d.

I november 1968 tillkallade chefen för finansdepartementet sju sakkunniga,

som antagit benämningen jordbruksbeskattningskommittén, med uppdrag

att överse gällande bestämmelser för inkomstbeskattning av jordbruk.

Motionerna

Genom de nuvarande värderingsreglerna för djur i förvärvskällan jordbruksfastighet

uppstår som regel varje år den situationen att en skattepliktig

inkomst som inte är reell måste redovisas i bokföringen. Denna fiktiva inkomst

blir i många fall mycket stor med åtföljande skattekonsekvenser och

den blir i takt med rationaliseringen inom jordbruket allt större och aktuell

för allt fler jordbrukare. Förhållandet kan måhända sägas ligga i den bokföringsmässiga

principens natur. Emellertid kan rörelseidkarna genom de

tämligen liberala reglerna för värdering av varulager i rörelse i flertalet fall

eliminera uppkomsten av fiktiva bokföringsvinster. För de jordbrukare

som satsar på djurhållning blir det emellertid som regel omöjligt att eliminera

dessa bokföringsvinster även om lagertillgångarna i övrigt ger möjlig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b år 1969

het till friare värdering. Även jordbrukare bör därför erhålla den möjlighet

till nedskrivning på sitt varulager av djur som nu föreligger för rörelseidkare

beträffande deras varulager och för jordbrukare för andra lagertillgångar

än djur.

Utskottet

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder betraktas djuren som varulagertillgångar. Enligt bestämmelser

i punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen åligger det riksskattenämnden

att årligen fastställa värden till ledning för värdesättningen

av djurvarulagret vid inkomsttaxeringen. De av riksskattenämnden fastställda

värdena för olika slag av djur i skilda åldersgrupper motsvarar 80 procent

av genomsnittspriserna för dessa djurslag fr. o. m. den 1 oktober året före

beskattningsåret t. o. m. den 30 september beskattningsåret. Värdena utgör

minimivärden, som inte får underskridas vid varulagervärderingen, om inte

särskilda förhållanden föranleder därtill. Dyrbarare avelsdjur får inte upptas

lägre än till allmänna saluvärdet reducerat med 20 procent.

1 fråga om sådana varulagertillgångar, som utgörs av produkter från jordbruksfastigheten

och inköpta förnödenheter för driften, gäller enligt stadgande

i ovannämnda lagrum att den i räkenskaperna gjorda värdesättningen

skall godtas vid inkomsttaxeringen, såvida den uppenbarligen inte innebär

en lägre värdesättning än som skulle ha ifrågakommit vid tillämpning

av bestämmelserna om varulagervärdering i rörelse. Huvudregeln för värderingen

av varulager i rörelse innebär, att lagret inte får upptas till lägre

belopp än 40 procent av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet,

om detta är lägre, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. På grund

av svårigheterna att fastställa anskaffningsvärdet på varulagertillgångar,

som producerats på jordbruksfastigheten, godtas vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder för andra varulagertillgångar

än djur ett värde som inte understiger 40 procent av beräknat

utförsäljningspris.

Yrkandet i motionerna syftar till att ge jordbrukare med bokföringsmässig

inkomstredovisning samma möjligheter till nedskrivning av djurvarulagret

som gäller för andra varulagertillgångar än djur.

Som motivering för att djuren vid varulagervärderingen skall upptas lägst

till ovan angivna minimivärden har i förarbetena till lagstiftningen framhållits

dels att det kapital, som är investerat i djuren på en jordbruksfastighet,

i regel torde vara betydligt större än lagerinvesteringen i en från inkomstsynpunkt

jämförbar rörelse, dels att djurvarulagret ofta omsätts betydligt

långsammare än andra varulagertill gångar. Samma värderingsregler för

djurvarulagret vid beräkningen av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder som för varulagret vid inkomstberäkningen av ro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1969

relse skulle därför innebära en relativt sett större förmån för jordbrukaren

än för rörelseidkaren. I förarbetena har vidare framhållits att alltför generösa

regler för nedskrivning av djur varulagret skulle medföra betydande nackdelar

i beskattningshänseende för jordbrukaren, när den dolda varulagerreserven

i sin helhet måste framtas till beskattning vid avyttring av djuren.

Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet också erinra om

att de nuvarande reglerna för värdering av djuren har utformats så att en

genom tillfälliga prisfluktuationer uppkommen värdeförändring inte skall

påverka vinstresultatet för beskattningsåret.

Av det anförda framgår att det av rättviseskäl och med hänsyn till jordbrukarnas

intressen ansetts angeläget att rätten till nedskrivning av djurvarulagret

är mer begränsad än motsvarande rätt i fråga om andra varulagertillgångar.

Utskottet vill emellertid inte förneka att en anpassning av

varulagervärderingsreglerna till de i viss mån ändrade driftförhållandena

inom jordbruket kan vara befogad, inte minst med hänsyn till kravet på en

mer generell övergång till bokföringsmässig redovisning av jordbruksinkomst.

Enligt vad utskottet erfarit är frågan om grunderna för värderingen

av djurvarulagret i inkomstkällan jordbruksfastighet redan uppmärksammad

av jordbruksbeskattningskommittén. Med hänsyn därtill anser utskottet

sig inte ha anledning tillstyrka motionärernas skrivelseyrkande och avstyrker

således bifall till motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 689 och II: 792.

Stockholm den 21 oktober 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*

(s), Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s),

Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Arne Pettersson

(s); samt

från andra kammaren: herr Brandt* (s), fru Holmqvist* (s), herrar

Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s), Lothigius*

(m), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Lothigius (m).

ESSELTE AB. STHLM 69

914468

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.