Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn av reglerna om realisationsvinstbeskattning såvitt avser mindre obebyggda jordbruksoch skogsfastigheter i enlighet med vad i motionerna anförs; 6) motionerna I: 697 av herrar Karl Pettersson och Svenungsson samt II: 805 av herr Larsson i Norderön in. fl., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att försäljningen av mark för jordbrukseller skog

1969-10-21 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:56, Skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn av reglerna om realisationsvinstbeskattning såvitt avser mindre obebyggda jordbruksoch skogsfastigheter i enlighet med vad i motionerna anförs; 6) motionerna I: 697 av herrar Karl Pettersson och Svenungsson samt II: 805 av herr Larsson i Norderön in. fl., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att försäljningen av mark för jordbrukseller skog

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

1

Nr 56

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående

realisationsvinstbeskattningen av aktier m. m.

Yrkanden

1) motionerna I: 61 av herrar Yngve Nilsson och Strandberg samt II: 68

av herr Lothigius,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en utredning i enlighet

med de i motionerna angivna riktlinjerna rörande utformningen av beskattningen

vid avyttring av aktier och därmed jämförliga värdepapper enligt

35 § 3 mom. kommunalskattelagen;

2) motionerna I: 75 av herr Lindblad och 11:88 av herr Ahlmark,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en utredning snarast

tillsätts för att samordna skilda former av kapitalvinstbeskattning samt

undersöka möjligheten och lämpligheten av ett ytterligare närmande mellan

kapitalvinstbeskattning och inkomstbeskattning;

3) motionerna 1: 79 av herr Tistad och II: 91 av herr Larsson i Umeå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan

ändring av gällande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst, att

uppskov med beskattning under viss tid må åtnjutas för realisationsvinst

vid av ägarens flyttning till annan ort föranledd försäljning av en- eller

tvåfamilj sfastighet, avsedd huvudsakligen som bostad åt ägaren, i det fall

denne avser att på den nya bostadsorten förvärva liknande bostadsfastighet;
4)

motionerna 1:277 av herr Werner och 11:306 av herr Hermansson

in. fl.,

a) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag

om skärpning av aktievinst- och markvärdebeskattningen,

b) att riksdagen beslutar alt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen erhåller

följande ändrade lydelse.

3 mom. Avyttras aktie,----—-av vinsten.

Avyttrar skatt skyldig egendom som här avses och som den skattskyldige

innehaft fem år eller mera och framstår det icke som sannolikt att avyttringen

skett utan vinst eller med vinst ej överstigande 5 procent av vad

den skattskyldige erhåller för egendomen, skall som skattepliktig realisationsvinst

räknas ett belopp motsvarande 15 procent av vad han erhåller

för egendomen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Från sammanlag1—Bihang

till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

da beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett

beskattningsår äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 500 kronor. Har den

skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med

sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 500

kronor. I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp

än som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst

enligt detta stycke.

Kan tillämpning----- avyttringen sker.

Har egendom — --för avyttringen.

Bestämmelsen i---detta moment.

Från skatteplikt----lös egendom.

Har fastighet---av fångeshandlingen.

5) motionerna 1:329 av herr Nils Nilsson och 11:371 av herr Grebäck

m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn av reglerna om

realisationsvinstbeskattning såvitt avser mindre obebyggda jordbruks- och

skogsfastigheter i enlighet med vad i motionerna anförs;

6) motionerna I: 697 av herrar Karl Pettersson och Svenungsson samt

II: 805 av herr Larsson i Norderön in. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till sådan ändring

av realisationsvinstbeskattningen att försäljningen av mark för jordbrukseller

skogsbruksrationalisering undantas från realisationsvinstbeskattning

i de fall då fastighetens åbyggnader är undantagna för bostad åt säljaren.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till

innevarande års höstsession.

Aktievinstbeskattning

Gällande rätt m. in.

Enligt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen skall vinst vid försäljning av

aktier och andra värdepapper liksom av lös egendom över huvud taget som

avyttras inom fem år från förvärvet beskattas enligt en fallande skala. Vid

försäljning under de två första åren beskattas hela vinsten, medan vid försäljning

under de återstående tre åren den skattepliktiga vinsten reduceras

med 25 procent per år till 75, 50 resp. 25 procent av bruttot.

Vinst vid försäljning av vissa värdepapper drabbas av realisationsvinstskatt,

oberoende av den tid värdepapperen innehafts. Detta gäller bl. a. aktie,

andel i aktiefond, fondandel eller teckningsrätt till aktie eller andel

i ekonomisk förening eller handelsbolag eller liknande rättighet, dock inte

aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller bostadsförening. Vinsten beräknas

i detta fall efter schablon till 10 procent av försäljningspriset efter av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

3

drag för kostnaderna för försäljningen. Denna schablonregel gäller inte vid

omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Kungl. Maj :t äger

vidare rätt att medge dispens helt eller delvis från den schablonmässiga

vinstbeskattningen, om denna kan antas hindra från allmän synpunkt

önskvärd strukturrationalisering. Om den skattskyldige kan göra sannolikt,

att försäljningen skett utan vinst eller med vinst, som inte överstiger

5 procent av försäljningspriset, skall schablonbeskattning inte heller ske.

Från den schablonmässigt beräknade realisationsvinsten äger skattskyldig

åtnjuta avdrag med 500 kr. Har den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, får avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 500 kr. Avdraget får dock aldrig överstiga

sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst.

Sådana värdepapper, som är underkastade vinstbeskattning oavsett innehavstiden

och som skattskyldig erhållit genom arv, testamente, gåva, bodelning

eller annat icke oneröst fång, skall alltid anses förvärvade genom det

köp, byte eller andra därmed jämförliga fång, som skett närmast dessförinnan.

Detta gäller dock inte aktier eller andelar i bostadsaktiebolag eller

bostadsföreningar. Vidare skall — vid alla former av realisationsvinstbeskattning

— den som erhållit egendom i gåva av make eller skyldeman

eller genom bodelning beskattas enligt samma regler, som skulle ha gällt

för hans fångesman.

Vid tvångsförsäljning av egendom, som är underkastad evig vinstbeskattning,

skall skattepliktig realisationsvinst varken under den första

femårsperioden av innehavet eller därefter beräknas till högre belopp än 10

procent av försäljningspriset. Uppkommer förlust vid försäljning av aktier

under de första fem åren av aktieinnehavet får förlusten dras av från realisationsvinst

— även schablonmässigt beräknad sådan — eller lotterivinst

under samma år, däremot inte från inkomst av annat slag. Realisationsförlust

reduceras därvid i förhållande till innehavstiden på samma sätt som

realisationsvinst. Realisationsförlust som uppkommer vid försäljning efter

utgången av ett femårigt innehav är inte avdragsgill.

Förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst är tillämplig på vinst vid försäljning av aktier i familjebolag

eller andelar i handels- eller kommanditbolag, om aktierna eller andelarna

vid avyttringen innehas av ett fåtal fysiska personer och vinsten beräknats

enligt schablonmetoden.

Enligt förslag av aktiefondsutredningen i betänkande avgivet i maj 1969

(SOU 1969: 16) bör ett fondbolags fonder — i motsats till den praxis som

hittills utbildats — var för sig utgöra särskilda skattesubjekt. Fonderna —- av utredningen benämnda värdepappersfonder •— bör beskattas efter samma

procentsats som aktiebolag. Utredningen har ansett lämpligt att i anvisningarna

till kommunalskattelagen uttryckligen ange, att en fonds ränte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

iptäkt och utdelning på aktier och andra värdepapper är att räkna som

intäkt av kapital. Vinst på avyttring av aktier och andra värdepapper, vilka

ingår i en dylik fond, hlir enligt utredningen att anse som intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet.

För att hindra en obillig kedjebeskattning har avkastningen av de till en

värdepappersfond hörande värdepapperen enligt utredningens mening —

på liknande sätt som sker i fråga om investmentbolagen — ansetts böra

rinna igenom fonden utan att hos denna påföras någon skatt. I stället skall

fondavkastningen bli föremål för beskattning hos ägarna av andelsbevisen

när de beskattas för sin uppburna utdelning. För att genomföra detta har

utredningen i överensstämmelse med rådande praxis valt metoden att likställa

utdelning till fondandelsägare med gäldränta. I den mån uppburen avkastning

eller skattepliktig realisationsvinst inte utdelas till innehavarna

av fondandelsbevis, kommer den enligt förslaget att beskattas hos fonden

enligt vanliga regler. Icke skattepliktiga delar av realisationsvinster kommer

i enlighet därmed att kunna fonderas utan skattekonsekvenser.

• Beträffande fondandelsägarnas inkomstbeskattning för utdelning på

fondandelsbcvis är det enligt utredningens mening uppenbart, att utdelningen

måste anses vara att hänföra till intäkt av kapital. Fondandelsägarfis

realisationsvinst vid inlösen eller försäljning av fondandelsbevis beskattas

f. n. enligt kommunalskattelagen på samma sätt som realisationsvinst

vid avyttring av aktier eller andelar i ekonomisk förening eller handelsbolag

och därmed likartade värdepapper. Utredningen har inte funnit anledhing

att föreslå någon ändring i detta hänseende.

Aktiefondsutredningen, i vars uppdrag också ingått att göra en allmän

öyersyn av fondstämpelförordningen, har vidare funnit att frågan om fondstämpeln

kommit i ett nytt läge genom införandet av en på schablonmässig

vinstberäkning grundad aktievinstskatt. Enär denna skatt i viss mån

är att anse som en kapitalomsättningsskatt, har enligt utredningens mening

den avgörande skillnaden mellan realisationsvinstskatt och fondstämpel

i stor utsträckning försvunnit. Utredningen har funnit det från principiell

synpunkt oriktigt att ha två formellt olika omsättningsskatter på

samma ,område. Med hänsyn härtill och då utredningen dessutom ansett

f.ondstämpeln vara en ganska olämplig och opraktisk skatteform, har utredningen

föreslagit att fondstämpeln avskaffas.

Motionerna

''■''fr! ; , ■ -. .- ■: ■

I: 61 och II: 68

Bestämmelserna om aktievinstbeskattning tillkom vid 1966 års riksdag.

I prop. 1966: 90 uttalade departementschefen att den nya beskattningsmetöden

kunde behöva överses efter viss tid med ledning av de erfarenheter

som då vunnits och att en erforderlig samordning borde ske när motsva
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 5

rande regler för fast egendom ändrades. Bevillningsutskottet underströk

för sin del starkt nödvändigheten av att reglerna om aktievinstbeskattning

blev föremål för överarbetning och samordning med bl. a. de förslag som

var att vänta från markvärdekommittén. Vidare riktades utskottskritik

mot att den i tiden utökade beskattningen av aktievinster enligt en schablonmässig

metod för inkomstberäkningen direkt anknutits till dåvarande

system med beskattning av den exakt beräknade vinsten efter en fallande

skala under den första femårsperioden av innehavet.

De nuvarande reglerna för beskattning av vinster vid aktieförsäljningar

har visat sig inte kunna uppfylla kraven på en ändamålsenlig och rättvis

beskattning. Genom den vid utskottsbehandlingen påtalade ihopkopplingen

av två vitt skilda beskattningsprinciper kan den situationen uppkomma

att det är mera fördelaktigt att avyttra aktier före femårsperiodens utgång

än efter. På grund av svårigheten att redovisa ett gammalt anskaffningsvärde

kan beskattning komma att ske trots att det föreligger en förlust.

En annan olycklig effekt av schablonregeln är att små vinster beskattas

procentuellt hårdare än stora och att den beskattningsbara vinsten vid

mindre vinster kan överstiga den realiserade. Hänsyn tas ej heller till om

vinsten emanerar från förändringar i penningvärdet och alltså är fiktiv.

Ytterligare kan anföras att svårigheterna att beräkna ett korrekt anskaffningsvärde

på aktier erhållna genom fond- eller nyemission är av sådan

art att den skattskyldige riskerar att vid avyttring av dylika aktier drabbas

av för hög skatt liksom att möjligheterna att tillgodogöra sig förlustavdrag

är otillräckliga.

Vid 1966, 1967 och 1968 års riksdagar har i ett flertal motioner yrkats att

en översyn av aktievinstbeskattningen snarast skall ske med utgångspunkt

från att beskattningen bör utformas på grundval av en verklig vinstberäkning.

Det har vidare krävts att vinster beroende på penningvärdeförsämringen

skall undantas från beskattning, att investmentbolag och aktiefonder

skall helt fritas från aktievinstbeskattning, att beskattning vid försäljning

av aktier i fåmansbolag under vissa förutsättningar inte skall ske

samt att en översyn av skattereglerna för aktier, obligationer och vinstandelslån

skall ske.

Det föreligger ett starkt behov av en förnyad översyn och omprövning

av gällande regler rörande beskattning av vinster vid avyttring av aktier

och därmed jämförliga värdepapper. Utredningen bör omfatta de objekt

som för närvarande ryms inom 35 § 3 mom. kommunalskattelagen. Dock

kan ifrågasättas om inte avgränsningen borde göras något snävare. Värdepapper

av typ preferensaktier med limiterad utdelning kan på grund av

den vid emissionen fast fixerade avkastningen sägas ligga obligationerna

nära. Det finns därför anledning ompröva om inte avyttring av sådan preferensaktie

i beskattningshänseende kan hänföras till kategorin annan

egendom enligt 4 mom. kommunalskattelagen.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 sand. Nr 56

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

Önskvärt skulle vara att den period under vilken full beskattning vid

avyttring sker minskades ned jämfört med den tvåårsperiod som nu gäller.

Härigenom skulle med all sannolikhet rörligheten på aktiemarknaden

öka.

Utredningen bör lägga stor vikt vid att övergången mellan full och reducerad

beskattning får en sådan utformning att olägenheterna med det

nuvarande systemet försvinner. En eventuell avtrappningsgrad, varigenom

underlaget för en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning successivt reduceras,

bör avpassas så att en av skattehänsyn betingad låsning av aktiemarknaden

inskränks till ett minimum.

I fråga om beskattningsprincipen bör i likhet med realisationsvinstbeskattning

av fastighet gälla att beskattning av vinst vid avyttring av aktie

skall ske med utgångspunkt i den verkliga realiserade vinsten. Nuvarande

regler har klart visat vilka otillfredsställande resultat som kan erhållas

ifall någon annan utgångspunkt väljs för beräkning av den beskattningsbara

vinsten. En förutsättning är alltså att hänsyn tas till förändringar

i penningvärdet. Detta förutsätter att anskaffningsår och anskaffningsvärde

är kända. För transaktioner med aktier som innehafts en kortare tid

torde några svårigheter i detta avseende i allmänhet inte föreligga. Då

däremot fråga är om avyttring av aktie som innehafts under en längre tid

kan svårigheter uppstå. För att lösa problemen vid långtidsinnehav torde

någon form av schablonisering vid beräkning av anskaffningsvärde vara

nödvändig. Denna schablonisering kan tänkas bli tillämplig då den skattskyldige

inte kan med tillräcklig sannolikhet styrka anskaffningsvärdet

eller då något anskaffningsvärde över huvud taget inte finns att tillgå. Alternativa

lösningar är tänkbara då det gäller att lösa problematiken med ett

värdesäkrat anskaffningsvärde. Antingen upprättas tabeller, dels centralt,

dels länsvis över de i allmänna marknaden förekommande aktierna, där

ett indexreglerat anskaffningsmedelvärde för ett stort antal år tillbaka i tiden

finns upptaget, eller också medges ett visst procentuellt tillägg på ett

verkligt eller schablonmässigt beräknat anskaffningsvärde i likhet med

vad som gäller vid avyttring av fastighet.

För att möjliggöra upprättandet av tabeller med någon form av schabloniserade

anskaffningsvärden krävs en enkel metod för beräkning av anskaffningsvärden

för delbevis och teckningsrätter, oavsett fråga är om

emission av aktier av oförändrat eller nytt slag. Utredningen bör i detta

hänseende känna sig fri att frångå nu gällande föga enhetliga praxis på

området.

Det är viktigt att beräkningsgrunderna blir så generösa att beskattning

av icke vinstgivande avyttringar helt undviks. Väsentligt är också att reglerna

får en enkel och lättfattlig utformning och blir effektiva från kontrollsynpunkt.

Beträffande beskattningens höjd bör utredningen ha fria

händer att pröva olika lösningar som kan tänkas främja och vidga intresset

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

7

för aktieplaceringar. Om möjligt bör beskattningen utformas så att alltför

stora olikheter i behållning efter skatt icke uppstår vid avyttring av tillgångar

av olika slag men med lika innehavslid och tillväxttakt.

Då det bl. a. av taxeringstekniska skäl kan finnas anledning att undanta

mindre vinster från beskattning, bör utredningen ompröva det nuvarande

500-kronorsavdraget i en positiv anda. Utredningen bör även undersöka

möjligheterna av att införa någon form av reinvesteringsregel, så att beskattning

inte sker av vid aktieförsäljning frigjort kapital, i den mån detta

re-investeras i aktier inom viss tid.

Mycket stor vikt bör läggas vid bestämmelserna rörande övergången till

de nya skattereglerna, så att redan förvärvade aktier icke får en sämre

ställning än aktier förvärvade efter ikraftträdandet.

De gällande bestämmelserna rörande förlustavdrag vid försäljning av

aktier är mycket restriktiva. De kvarstår från den tid då en innehavslid på

mer än 5 år fritogs från realisationsbeskattning och fann sin motivering i

detta förhållande. I och med att beskattningen nu gjorts oändlig saknas anledning

att såsom villkor för avdragsrätt sätta förekomsten av en realisationsvinst.

Liksom i fråga om andra förvärvskällor bör uppkommen förlust

få dras av från varje föreliggande skattepliktig inkomst. Förlusten bör

beräknas efter samma metod som tillämpas för framräknande av realisationsvinst

och avdrag medges med så stor procentuell andel som i händelse

av vinst skulle ha tagits till beskattning.

1: 277 och 11:306

Den utomordentligt starka kursstegringen på börsnoterade aktier under

1968 har ytterligare aktualiserat kraven på en tillräcklig skärpning av aktievinstbeskattningen.

Aktievärdena har stigit kraftigt under efterkrigsåren.

Under perioden 1937—1964 steg de på fondbörsen noterade stamaktiernas

värde med ca 400 procent, medan konsumentpriserna steg med ca 200 procent.

Den kategori av aktier som hade den snabbaste stegringen var förvaltningsbolagens

aktier (kursstegringen uppgick till 1 100 procent). Kursstegringen

fortsatte fram till mitten av 1965 varefter en viss tillbakagång

ägde rum. Denna var dock måttlig och aktieindex sjönk inte längre ned än

till den nivå som rått i början på 1964. Under 1967 började en ny uppgång,

som tagit särskild fart under 1968. Totalindex för noterade aktier på fondbörsen

ökade från 108,9 den 30 december 1967 till 147,2 den 30 december

1968 (enligt Veckans Affärers totalindex som omfattar alla företag utom

investmentbolag), ökningen uppgick sålunda till över 35 procent.

Kursstegringen var särskilt stark för vissa verkstadsföretag, men även

för andra företag noterades en mycket stark kursstegring. Volvo hade en

kursstegring med inte mindre än 150 procent, Dagens Nyheter med 125

procent, Electrolux med 93 procent, Monark med 57 procent osv. Aktie
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

haussen på Stockholms fondbörs var mycket märkbar också under januari

månad, då omsättningen uppnådde nya rekordsiffror.

Aktiekursernas stegring har inneburit mycket stora kapitalvinster och

förmögenhetsstegringar för det relativt lilla skikt av befolkningen som äger

Större aktieinnehav. Det har beräknats att en aktieägare med ett aktieinnehav

av 200 000 kronors värde, som gjort vinster i samma takt som generalindex

för aktierna stigit, enbart under 1950-talets första hälft fick en

förmögenhetstillväxt på över 26 000 kr. om året. Tidningen Aftonbladet

gav den 17 januari 1969 följande illustration till effekterna av det senaste

årets starka kursstegring:

»Om man 1967 hade tagit sitt sparkapital på 10 100 kr. och köpt 100

Volvo-aktier skulle man i dag ha aktier till ett värde av 36 200 kr. På betydligt

mindre än två år skulle man alltså ha tjänat 26 100 kr. trots att

man bara satsade 10 000 kr. Men man skulle inte bara ha tjänat 26 100 kr.

Man skulle dessutom inom kort få 33 aktier till helt gratis. Visst kommer

värdet på varje aktie att sjunka sedan men totalt blir det ännu större vinst.»

Samma tidning nämner en person som år 1967 ägde 16 000 aktier i Volvo.

De var värda 1 616 000 kr. I dag är de värda 5 792 000 kr. och han kan

dessutom räkna med att få ytterligare 5 333 aktier helt gratis. På drygt ett

år har hans vinst alltså blivit 4 176 000 kr. vartill kommer utdelning under

samma tid på 160 000 kr.

Redan vid behandlingen av prop. 1966: 90 framhölls från den kommunistiska

gruppens sida att de föreslagna förändringarna var otillräckliga

(motion nr 918 i andra kammaren). Dessa kritiska synpunkter har bestyrkts

av de senaste årens utveckling.

Utgångspunkten för en diskussion om aktievinstbeskattningens höjd bör

i princip vara att realiserade kapitalvinster skall beskattas i samma utsträckning

som vanlig inkomst. Detta sker ju också vid försäljning under

de två första åren av innehavet. Några grundade skäl varför avsteg från

denna princip skulle göras vid försäljning av aktier m. m. efter längre innehav

har inte framförts. Det är visserligen sant att motivet för denna beskattning

av kapitalvinster på aktier till 100 procent ursprungligen var att

motverka spekulation. De förskjutningar som sedermera skett i aktiemarknadens

struktur har emellertid gjort att andra motiv numera är de avgörande

när det gäller beskattning av aktievinster. Skillnaden mellan innehav

under kort tid och under längre tid av aktier har reducerats. Det väsentliga

har blivit den starka värdeökning på aktier som skett och som

motiverar väsentligt skärpta regler för beskattning av aktievinster oavsett

innehavstidens längd.

Utvecklingen under den tid som gått sedan den nya aktievinstbeskattningen

beslutades har redan visat behovet av en förnyad utredning om denna

fråga. En sådan utredning bör grundas på principen att realiserade kapitalvinster

skall beskattas i samma utsträckning som vanlig inkomst.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 9

En omedelbar skärpning bör emellertid samtidigt göras av gällande regler

för aktievinstbeskattningen. Detta kan lämpligen ske genom att procentsatsen

för det belopp av försäljningssumman, som skall räknas som

skattepliktig realisationsvinst höjs från 10 till 15 procent.

Frågornas tidigare behandling

1967 års bevillningsutskott, som hade att pröva motionsyrkanden om utredning

avseende samordning av olika former av realisationsvinstbeskattning

ävensom förhållandena mellan kapitalvinstbeskattning och annan inkomstbeskattning

samt förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattning, hänvisade

i betänkande nr 64 till att departementschefen i prop. 1967: 153 med

förslag till nya regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning

uttalat att kapitalvinstbeskattningen senare borde överses och samordnas

i belysning av gjorda erfarenheter. Utskottet underströk för egen

de! nödvändigheten av att reglerna om beskattning av markvinst liksom de

år 1966 införda bestämmelserna rörande beskattning av försäljningsvinster

på aktier blev föremål för överarbetning och samordning med de förslag som

var att vänta från företagsskatteutredningen, skogsskattekommittén och

kapitalskatteutredningen. Eftersom systemet med en till tiden obegränsad

kapitalvinstbeskattning av fastigheter och aktier var en nyhet i vår skattelagstiftning

borde man enligt utskottets mening först avvakta verkningarna

av lagstiftningen i olika hänseenden, innan nya utredningar påbörjades.

Det fanns enligt utskottets uppfattning inte anledning att redan innan erfarenhet

vunnits från den praktiska tillämpningen av lagstiftningen överväga

mera genomgripande ändringar och kompletteringar.

Vad härefter angår frågan om en skärpning av aktievinstbeskattningen

uttalade bevillningsutskottet förra året (bet. nr 43) med anledning av ett

motionsyrkande av sådan innebörd att det, innan man erhållit tillräckligt

material för bedömning av verkningarna av den nya lagstiftningen om aktievinst

och markvinstbeskattning, inte fanns anledning överväga mer genomgripande

ändringar i beskattningens utformning.

Markvinstbeskattning

Gällande rätt m. m.

Vid 1967 års riksdag antogs nya regler för beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av fastighet. Dessa kompletterades vid 1968 års vårriksdag

med bestämmelser bl. a. om uppskov med realisationsbeskattning

i vissa fall. Den nya lagstiftningen innebär i huvudsak följande.

Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet beskattas vid inkomsttaxeringen

oavsett innehavstidens längd och det sätt på vilket fastigheten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

förvärvats. Har fastigheten innehafts mindre än två år beskattas i regel

hela vinsten. Om fastigheten innehafts två år eller mera och — oberoende

av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring beskattas

75 % av vinsten.

Fastighet, som förvärvats genom benefikt fång, anses vid realisationsvinstbeskattningen

förvärvad genom det onerösa fång, som skett närmast

dessförinnan.

Vid beräkning av realisationsvinstens storlek uppräknas inköpspriset

för fastigheten eller det på nedan angivet sätt beräknade ingångsvärdet liksom

årliga förbättringskostnader vilka överstigit 3 000 kr. med ledning

av en av riksskattenämnden årligen fastställd indexserie, grundad på konsumentprisindex

och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.

I stället för köpeskillingen vid förvärvet äger den skattskyldige vid vinstberäkningen

som ingångsvärde välja

om fastigheten innehafts mer än 20 år: 150 % av fastighetens taxeringsvärde

20 år före avyttringen,

om fastigheten förvärvats år 1914 eller tidigare: 150 % av fastighetens

taxeringsvärde för år 1914 eller

■ om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller bodelning i anledning

av makes död: 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före dödsfallet.

Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd

att användas för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag

göras med ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår, som bostadsbyggnaden

funnits på fastigheten under innehavstiden dock icke för

tidigare år än år 1914.

Vid vinstberäkningen återförs sådana återvunna värdeminskningsavdi;ag

på skog och naturtillgångar, som åtnjutits efter år 1914, i sin helhet

till beskattning. Detsamma gäller återvunna värdeminskningsavdrag för

byggnader och i byggnader ingående fasta inventarier för år då avdraget

uppgått till eller överstigit 3 000 kr.

Förordningen om ackumulerad inkomst är tillämplig på sådan vinst vid

avyttring av fastighet, som till mer än hälften utgörs av återvunna värdeminskningsavdrag.

Faktisk realisationsförlust får avräknas från realisationsvinst något av

de sex närmaste beskattningsåren.

Enligt en särskild förordning har rörelseidkare, som avyttrat fastighet

i rötelsen möjlighet att erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning

till återanskaffningsfond. Avsatta fondmedel får inom viss tid tas i anspråk

för avskrivning av byggnad som anskaffats i stället för den avyttrade

fastigheten.

På grundval av förslag i prop. 1967: 167 har beslutats vissa ändringar i

jorddelningslagen, vilka syftar till ökade möjligheter att genom ägoutbyte

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 11

eller vid laga skifte överföra mark från en fastighet till en annan mot ersättning

i pengar. Metoden är avsedd att användas i stället för köp, avstyckning

och sammanläggning när fastighet skall utökas med del av annan

fastighet.

Ägoutbyte enligt dessa bestämmelser jämställs med avyttring av fastighet

och föranleder således realisationsvinstbeskattning. Vinsten beskattas

dock i de nu avsedda fallen inte hårdare än efter 75 % även om innehavstiden

understiger två år.

Engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till

fastighet på obegränsad tid jämställs vid realisationsvinstbeskattningen alltid

med köpeskilling för avyttrad fastighet. Detsamma gäller sådana engångsersättningar

för inskränkning i förfoganderätten till fastighet, vilka

utgår enligt naturvårdslagen eller andra författningar. För att beskattning

av bagatellbelopp inte skall förekomma får vid vinstberäkningen avdrag

göras med högst 500 kr. från sammanlagda beloppet av de under året uppburna

engångsersättningarna.

Rätt till uppskov med beskattningen av realisationsvinst föreligger om

skattskyldig anskaffar annan fastighet med anledning av att en av honom

tidigare innehavd fastighet frånhänts honom eller hans äganderätt till

denna begränsats genom

1) expropriation eller liknande förfarande,

2) arronderingsförsäljning,

3) försäljning till staten på grund av flygbuller,

4) ägoutbyte eller annan marköverföring, som föranleder realisationsvinstbeskattning,

5) nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse på obegränsad tid mot engångsersättning

eller

6) inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen

eller annan lagstiftning, för vilken engångsersättning utgått.

Som förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinsten

uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade

skatten, och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas

inom tre år. Om den skattskyldige inte anskaffat ersättningsfastighet inom

föreskriven tid, upptas realisationsvinsten, på samma sätt som vid eftertaxering,

till beskattning för det beskattningsår då vinsten uppkom. Om

den skattskyldige förvärvar en jämförlig ersättningsfastighet, och anskaffningskostnaden

för denna motsvarar eller överstiger vederlaget för den avyttrade

fastigheten, medges däremot uppskov med beskattningen. Överstiger

vederlaget för den avyttrade fastigheten anskaffningsvärdet för ersättningsfastigheten

får uppskov med beskattningen åtnjutas endast med belopp

motsvarande sistnämnda värde. Den realisationsvinst, som uppskovet

avser, blir sedermera beskattad, när ersättningsfastigheten försäljs, på så

sätt att ingångsvärdet på sistnämnda fastighet minskas med det belopp

uppskovet avser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

Skogsskattekommittén har i ett i augusti 1969 avlämnat betänkande

(SOU 1969: 30) föreslagit ändrade regler för beräkning av inkomst av

skogsbruk i samband med realisation av fastighet. Enligt gällande rätt beskattas

den skattepliktiga delen av realisationsvinsten som sådan vinst.

Om den behållna intäkten av skogsbruk som uppkommer vid avyttringen

är större än den skattepliktiga delen av realisationsvinsten, beskattas överskjutande

belopp som inkomst av skogsbruk. Är däremot den behållna intäkten

av skogsbruk lägre blir den över huvud taget inte föremål för beskattning.

Beskattningen för inkomst av skogsbruk får nämligen inte avse

högre belopp än som svarar mot den icke skattepliktiga delen av realisationsvinsten.

Skogsskattekommitténs förslag innebär att skogsskattereglerna skall vara

tillämpliga i vanlig ordning vid alla avyttringar av jordbruksfastighet,

oavsett om dessa medför skattepliktig realisationsvinst. I sådant syfte föreslår

kommittén att i reglerna för beräkning av sådan vinst intas föreskrifter

av innebörd att värde på växande skog inte skall tas med vid beräkning

av vare sig intäkt eller förvärvskostnad. Därigenom vinner man

enligt kommitténs uppfattning att realisationsvinst vid fastighetsförsäljning

kommer att innefatta endast vad realisationsvinst vid sådan försäljning

bör drabba, nämligen värdestegring av mark o. dyl. samt i förekommande

fall byggnader.

Skogsskattekommittén har i sitt betänkande också berört frågan om avdrag

för värdeminskning av skog efter rationaliseringsköp. 1959 vidtogs

i skattelagstiftningen —• i syfte att främja rationaliseringen — vissa ändringar

i reglerna angående beskattning av skogsinkomster för skogsägare

som genom jorddelningsförrättning fått mer växande skog än han förut

hade och därför ålagts att betala ståndskogslikvid. Lättnaden består däri

att, om skogsuttag sker inom tre år efter förrättningens lagakraftvinnande,

avdrag för värdeminskning av skog enligt värdemetoden får ske med den

uttagna skogens rotvärde — dock högst med beloppet av likviden — utan

att någon utredning behöver ske om skogens ingångsvärde eller om den

återstående skogens värde.

Enligt skogsskattekommitténs uppfattning bör lättnader i skogsbeskattningen

generellt kunna beredas den som förvärvar skog i rationaliseringssyfte.

Detta kan ske genom införande av en avdragsrätt liknande den som

gäller vid jorddelningsförrättning.

Motionerna

1: 79 och II: 91

Skälet till att en person flyttar från en ort till en annan är oftast byte

av anställning. Med de snabba strukturförändringar som sker inom vårt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 13

näringsliv är det ett angeläget samhällsintresse att arbetskraften är så

rörlig som möjligt. Innehav av en egnahemsfastighet verkar ofta rörlighetshämmande,

om ägaren inte tror sig ha möjlighet att skaffa en likvärdig

fastighet på den nya bostadsorten. Många egnahemsägare torde över

huvud taget inte förrän en ren tvångssituation föreligger ens reflektera på

att avyttra sin fastighet och flytta till annan ort av fruktan för att en eventuell

realisationsvinst skall betaga dem möjligheterna att på den nya orten

köpa en ny fastighet, som — även om den är i stort sett likvärdig med

den gamla — på grund av byggnadskostnadernas stegring eller av andra

skäl kan väntas betinga ett högre pris än denna.

Det kan visserligen göras gällande att försäljning av egnahem med hänsyn

till de regler som gäller för beräkning av den skattepliktiga realisationsvinsten

i allmänhet ej kommer att leda till någon beskattning. I vissa

fall kan dock beskattning bli aktuell även vid i och för sig relativt måttliga

vinster, såsom då en fastighet innehafts endast en kortare tid eller har

lågt ingångsvärde på grund av att ägaren lagt ner mycket eget arbete på

fastigheten. Även om det skulle vara ett förhållandevis litet antal fall som

berörs, kan emellertid skattereglerna som sådana motverka den önskvärda

rörligheten på arbetsmarknaden. Många skattskyldiga saknar förutsättningar

att bedöma verkan av beskattningsbestämmelserna i det enskilda

fallet. Så länge det saknas en klar undantagsbestämmelse för här

avsedda försäljningsfall, kommer de allmänna bestämmelserna om evig

realisationsvinstbeskattning genom sin blotta existens att avhålla många

egnahemsägare från att söka sig från den ort där de bosatt sig, vilka skäl

de än eljest må ha därtill.

Av de remissmyndigheter som yttrade sig över 1963 års markvärdekommittés

förslag till beskattning av realisationsvinst vid försäljning av fastighet

uttalade sig bl. a. Kooperativa förbundet och Näringslivets skattedelegation

för att egnahemsägare, som i samband med byte av anställning

tvingas flytta från en ort till en annan, borde erhålla uppskov med beskattningen

under viss tid i avvaktan på förvärvande av en liknande fastighet

på den nya bosättningsorten.

Anledning saknas att begränsa uppskovsrätten till de fall då den skattskyldige

är i verklig mening tvingad att flytta. I praktiken är det ofta

svårt att avgöra om en tvångssituation verkligen är för handen. Förhållandena

på arbetsmarknaden är ofta sådana att det bakom en formellt frivillig

flyttning kan ligga ett faktiskt tvång. För övrigt skulle alltför snäva

regler vara ägnade att motverka det syfte som eftersträvas, nämligen att

åstadkomma ökad rörlighet på arbetsmarknaden i det att många egnahemsägare

därigenom skulle föranledas att skjuta på sin flyttning tills en faktisk

tvångssituation förelåg. Det avgörande bör vara att flyttning skett,

oavsett skälet för denna, att det är fråga om en fastighet (en- eller tvåfamiljs-),

som huvudsakligen är avsedd för ägarens eget bruk, och att äga
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

ren inom viss tid för användning som bostad åt sig själv förvärvar en liknande

fastighet på den nya orten.

Det bör framhållas att vad som åsyftas icke i och för sig är en skattebefrielse

utan ett uppskov med beskattningen i de avsedda fallen. Detta

innebär att den uppkomna realisationsvinsten kan komma att upptas

till beskattning antingen vid uppskovstidens utgång eller vid framtida avyttring

av den förvärvade ersättningsfastigheten i enlighet med de regler

som givits i den vid 1968 års riksdag antagna förordningen om uppskov

i vissa fall med beskattning av realisationsvinst.

1:277 och 11:306

Samma principiella synpunkter som kan anföras i fråga om beskattningen

av vinster på försäljningen av aktier gäller i huvudsak också i fråga om

avyttring av mark. Den snabbt fortgående markvärdestegringen och de

många negativa följderna härav för samhället och för alla medborgare

utom de stora markägarna och markspekulanterna har utretts och diskuterats

i många årtionden. De stigande markvärdena sammanhänger till avgörande

del med samhällets allmänna utveckling. I många fall beror de

helt därpå. Med utvecklingen av näringslivet, med utbyggnaden av samhällen

och kommunikationer stiger marken i pris. Genomgripande åtgärder är

nödvändiga för att stoppa markvärdestegringen respektive låta den komma

samhället till godo.

All mark som behövs för bostadsbebyggelse och service bör ägas av samhället.

Endast mark i samhällets ägo bör få stadsplaneläggas. Som en övergångsåtgärd

tills denna målsättning uppnåtts bör någon form av prisreglering

på mark införas. Vinster på markvärdestegring bör i princip tillfalla

samhället. En form för att åstadkomma detta är en skärpning av beskattningen

av vinst vid avyttring av fastighet.

År 1967 beslöt riksdagen vissa förändringar i markvärdebeskattningen.

Vissa delar av det framlagda förslaget var enligt den kommunistiska gruppens

uppfattning inte tillfredsställande.

De vid detta tillfälle framförda kritiska synpunkterna är i dag ännu

mera berättigade. Det är befogat att frågan om markvärdebeskattningen på

nytt kommer under prövning och löses på grundval av principen att realiserade

kapitalvinster skall beskattas i samma utsträckning som vanlig inkomst.

Självfallet är det därvid de spekulativa investeringarna i mark man

vill komma åt, medan frågan ställer sig annorlunda beträffande dem som

innehar fastigheter för att täcka ett rimligt bostadsbehov.

1:329 och 11:371

När det gäller obebyggd jordbruksfastighet, delar av sådan eller skogsmark

kan beskattningen drabba mycket hårt och detta gäller då särskilt

i skogsbygderna. Det fasta tillägg som får läggas till anskaffningskostnaden

vid fråga om bebyggd fastighet är här av avgörande betydelse. Frånva
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 15

ron av denna möjlighet för obebyggd fastighet i förening med mycket låga

taxeringsvärden — för fastigheter som länge gått i arv — vid den tidpunkt

då ingångsvärdet skall fixeras gör att, även med en uppräkning av 150 %,

ingångsvärdena blir mycket låga.

För skogsfastigheter som av lantbruksnämnden inköps för rationaliseringsändamål

är det inte fråga om någon ändring i markanvändning och

det kan därför ej heller vara fråga om någon markvärdestegring i sådan

mening.

Erfarenheten har dock visat att lagens tillämpning kan medföra avsevärda

skattekostnader även när det gäller försäljning av jordbruksfastighet

i rationaliseringssyfte. Någon sådan effekt avsågs inte vid lagens tillkomst.

Lantbruksnämnden i Kopparbergs län, vars inköpsverksamhet till största

delen består av inköp av skogsmark och obebyggda jordbruksfastigheter

och delar av sådana, har kommit i nära kontakt med dessa problem, effekten

har blivit en markant nedgång i inköpen.

Eftersom avsikten med lagstiftningen ej var att beskatta sådana mindre

objekt är en ändring i detta avseende angelägen. En sådan skulle kunna

åstadkommas genom en undre gräns varunder skatt ej skulle utgå — vilket

även skulle innebära administrativa besparingar — samt dessutom en

sänkning av vinstprocenten vid försäljning i rationaliseringssyfte.

1: 697 och 11:805

Genom ändring i kommunalskattelagen har fastställts nya regler för beskattning

av vinst vid fastighetsförsäljning.

Motivet för lagändringen var bl. a. att tidigare gällande tioårsgräns ansågs

utbudshämmande trots den år 1950 genomförda avtrappningsregeln

som ingrep efter sju års innehav.

Departementschefen har vitsordat detta i prop. 1967: 153.

Vid beräkning av försäljningsvinsten får enligt den nya lagen avdrag

ske för förbättringar, reparationer och underhåll. Ett särskilt ej indexreglerat

avdrag om 3 000 kr. får göras om avyttringen omfattar byggnad som i

huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål.

För jordbruksfastighet fordras att fråga är om mangårdsbyggnad eller

annan likvärdig bostadsbyggnad för kontinuerlig skötsel av fastigheten.

Vid försäljning av jordbruksfastighet med byggnader behåller ofta säljaren

mangårdsbyggnaden som bostad för sig och sin familj, varvid avstyckning

av området sker. Därigenom löses på ett enkelt sätt vederbörande

säljares bostadsfråga, medan åker och/eller skog kan tagas i anspråk för

strukturrationaliseringsändamål.

Möjligheterna för lantbruksnämnderna att förvärva mark för jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering har emellertid genom ovannämnda

spärregel i många fall försämrats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

Frågornas tidigare behandling

Frågan om en skärpning av markvinstbeskattningen prövades av bevillningsutskottet

förra året. I motioner yrkades då att markvinster skulle beskattas

i minst samma utsträckning som löneinkomster. Yrkandet avvisades

av utskottet i dess av riksdagen godkända betänkande nr 43. Utskottet

motiverade sitt ståndpunktstagande med att den nya lagstiftningen om beskattning

av vinst vid avyttring av fastighet var utformad så att beskattningen

inte skulle inbjuda till markspekulation. Hänsyn hade tagits till

att fastighetsinnehavet var föremål också för andra former av beskattning

och att den del av realisationsvinsten, som motsvarade penningvärdeförsämringen

under innehavstiden, i princip inte beskattades.

Mer genomgripande ändringar i beskattningens utformning borde enligt

utskottets mening inte övervägas innan man erhållit tillräckligt material

för bedömning av verkningarna av den nya lagstiftningen.

Den i motionerna I: 79 och II: 91 aktualiserade frågan om uppskov under

vissa förutsättningar med realisationsvinstbeskattningen prövades av

riksdagen senast förra året. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 43

åberopade bevillningsutskottet att vinster, som enbart hänförde sig till penningvärdeförsämringen,

genom indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader,

inte blev föremål för realisationsvinstbeskattning. Eftersom

en villaägare vid försäljning i anledning av flyttning inte annat än

undantagsvis drabbades av en beskattning, som hindrade honom från att

anskaffa en annan likvärdig fastighet på den nya bostadsorten, ansåg utskottet

speciella undantagsregler inte erforderliga i dessa fall.

Samordning av skilda former av kapitalvinstbeskattning m. m.

Motioner

1:75 och 11:88

En råd remissinstanser påpekade både inför 1966 års beslut om ny aktievinstbeskattning

och 1967 vid reformen av markvinstbeskattningen att

en samordning mellan olika slag av kapitalvinstbeskattningen borde ske.

Också propositionen beträffande markvinstbeskattningen var inne på

denna tanke, dock utan att utlova en sådan utredning. Departementschefen

sade att han var överens med kritikerna om »att en samordning var önskvärd

och kanske nödvändig på lång sikt». Men han tänkte sig endast att

man »i belysning av gjorda erfarenheter så småningom» skulle se över lagstiftningen.

Detta är inte tillräckligt. Det är olämpligt att under lång tid ha ytterst

skiftande regler för beskattning av olika slag av kapitalvinster. En målsättning

bör vara, att principiellt försöka se skilda typer av kapitalvinster

som en helhet. Därmed är inte sagt att det kommer att visa sig möjligt att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

17

göra reglerna helt enhetliga med tanke på de olika förutsättningarna för

skilda slag av kapitalvinster. Men man bör sträva åt det hållet och snarast

tillsätta en utredning med den uppgiften. Den bör både gå igenom utländska

förslag och erfarenheter och belysa frågorna med ledning av de

praktiska följderna i Sverige av de gällande reglerna för aktievinst- och

markvinstbeskattning.

En annan viktig principfråga, som en sådan utredning bör granska, är

de nuvarande skillnaderna mellan kapitalvinstbeskattning och inkomstbeskattning.

Ett benhårt fasthållande av den ursprungliga skillnaden mellan

inkomst och kapitalvinst synes, särskilt i ett läge, när samhället begär att

medborgarna skall avstå en förhållandevis stor del av sina årliga arbetsinkomster

till det allmänna i skatt, strida mot skatteförmågeprincipen.

Det är förståeligt om många löntagare frågar sig varför kapitalvinster,

som ofta erhållits utan vare sig risker eller arbete, endast delvis beskattas

medan deras egna inkomster är skattepliktiga helt och fullt.

Om ett närmande mellan kapitalvinst- och inkomstbeskattning skall

kunna uppnås fordras att flera problem vid kapitalvinstbeskattningen, inte

minst de samhällsekonomiska effekterna, noga analyseras. Inflationsproblemet

måste lösas också för andra former av kapitalvinstbeskattning. Reglerna

om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör ges en

vidgad tillämpning också för realisationsvinst och man bör då söka uppnå

större parallellitet mellan rätten att dra av förluster och plikten att skatta

för vinster.

Vid en annan beskattning av aktievinster är det angeläget att se till att

företagens kostnader för finansiering med eget kapital inte ökar i förhållande

till finansiering med främmande kapital. Lösningen på detta problem

kan sökas inom ramen för företagsbeskattningen. Andra komplicerade

problem kommer naturligtvis också att aktualiseras.

Visar sig dessa problem utomordentligt svårlösta, bör utredningen ges

frihet att undersöka om samordningen av olika slag av kapitalvinstbeskattning

kan uppnås på annat sätt.

En utredning som koncentrerar sig på de skilda slag av samordningsfrågor

som här skisserats bör kunna ge underlag för ytterligare reformer.

Frågans tidigare behandling

Samma yrkande som det i motionerna framställda avvisades av riksdagen

år 1967 på förslag av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 64.

Enligt utskottets mening borde man, eftersom systemet med en till tiden

obegränsad kapitalvinstbeskattning av fastigheter och aktier var en nyhet

i skattelagstiftningen, först avvakta verkningarna av den nya lagstiftningen

i olika hänseenden, innan nya utredningar påbörjades.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

Utskottet

Enligt svensk beskattningsrätt gäller numera att vinst vid icke yrkesmässig

avyttring av fastighet eller av aktier och liknande värdepapper är underkastad

en till tiden obegränsad beskattning.

Den icke tidsbegränsade beskattningen av aktievinster är konstruerad

som en omsättningsskatt och utgår med tio procent av vad den skattskyldige

vid försäljning av värdepapper, som innehafts fem år eller längre, erhåller

för egendomen efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. Beskattning

enligt schablon skall inte ske om aktierna överlåts på annat sätt

än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller om det framstår som

sannolikt att avyttringen skett utan vinst eller med vinst, som inte överstiger

fem procent av försäljningssumman. Schablonregeln tillämpas inte heller

vid avyttring av aktier i bostadsaktiebolag och andelar i bostadsföreningar

eller vid överlåtelse av s. k. organisationsaktier eller liknande andelar mellan

företag inom en koncern. Vidare kan Kungl. Maj :t medge befrielse helt

eller delvis från beskattning, om tillämpningen av schablonregeln kan antas

hindra från allmän synpunkt önskvärd strukturrationalisering. Från den

schablonmässigt beräknade skattepliktiga realisationsvinsten under ett beskattningsår

medges avdrag med 500 kr.

Vinst vid icke yrkesmässig avgttring av fastighet beskattas som regel i

sin helhet, om fastigheten innehafts mindre än två år. Om fastigheten innehafts

två år eller mera beskattas 75 % av vinsten. Samma regel gäller -—•

oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring.

Vid vinstberäkningen skall inköpspriset för fastigheten (ingångsvärdet) liksom

årliga förbättringskostnader som uppgått till mer än 3 000 kr. omräknas

efter det allmänna prisläget när avyttringen sker. Omräkningen skall

ske med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex och levnadskostnadsindex

med 1914 som basår. Förbättringskostnader är avdragsgilla

för år då de uppgått till minst 3 000 kr. Har den avyttrade fastigheten

omfattat byggnad, som i huvudsak varit avsedd att användas för bostadsändamål,

får från försäljningsvinsten dras ett belopp av 3 000 kr. för varje

påbörjat kalenderår som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under

innehavstiden. Möjlighet till uppskov med realisationsvinstbeskattningen

föreligger vid expropriation eller tvångsöverlåtelse och när överlåtelsen ingår

som ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. Som

förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinsten

uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade skatten,

och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas inom tre år.

De förevarande motionerna innehåller yrkanden, vilka samtliga syftar till

ändringar i olika hänseenden av reglerna för realisationsvinstbeskattning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 19

I motionerna I: 61 och II: 68 hemställs om en mera allmän översyn av de

bestämmelser som gäller för beskattning av vinst vid aktieförsäljning. Utredningsyrkandet

i motionerna I: 75 och II: 88 avser samordning av skilda

former av kapitalvinstbeskattning och en undersökning av möjligheten och

lämpligheten av ett ytterligare närmande mellan denna och vanlig inkomstbeskattning.

Motionerna I: 277 och II: 306 syftar till en skärpning av såväl

aktievinst- som markvärdebeskattningen och innehåller härjämte yrkande

om omedelbar lagstiftning av innebörd, att den procentsats som gäller för

beskattning av vinst vid försäljning av aktier och värdepapper vilka innehafts

minst fem år höjs från 10 till 15.

Bevillningsutskottet underströk vid sin behandling av de propositioner

som innehöll förslagen till de nya bestämmelserna för beskattning av realisationsvinst

vid försäljning av aktier och fastigheter (BeU 1966:46 och

1967: 64) starkt nödvändigheten av att dessa regler blev föremål för överarbetning

och samordning med de förslag som var att vänta från bl. a. aktiefondsutredningen,

skogsskattekommittén och kapitalskatteutredningen.

Även departementschefen uttalade såväl i prop. 1966: 90 som i prop. 1967:

153 att kapitalvinstbeskattningen senare kunde behöva överses och samordnas

i belysning av gjorda erfarenheter.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har aktiefondsutredningen

i ett i maj 1969 avlämnat betänkande (SOU 1969: 16) lagt fram

förslag till särskilda regler för beskattning av värdepappersfond och avkastningen

av de till en sådan fond hörande värdepapperen. Samma utredning

har föreslagit att fondstämpeln skall avskaffas och till stöd härför åberopat

att det från principiell synpunkt måste anses oriktigt att ha två formellt

olika omsättningsskatter på aktier. Skogsskattekommittén har i betänkande

(SOU 1969:30), som avlämnats i augusti 1969, bl. a. föreslagit

regler som berör sambandet mellan skogsbeskattning och de nu gällande reglerna

för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsför sälj ning. Kapitalskatteberedningen,

som har att pröva bl. a. frågan om latent skatteskuld

vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen, kan beräknas ha slutfört

sitt arbete först under hösten 1970.

De nya aktievinstreglerna har tillämpats i tre år, medan de nya bestämmelserna

om realisationsvinstbeskattning vid fastighetsförsäljning trätt i

full tillämpning först vid detta års taxering. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden

av bevillningsutskottets och departementschefens tidigare uttalanden

samt i avvaktan på resultatet av redan slutfört och pågående utredningsarbete

anser utskottet sig inte kunna f. n. biträda yrkandena i motionerna

I: 61 och II: 68 samt I: 75 och II: 88. Av anförda skäl saknas enligt

utskottets uppfattning också anledning att i nuläget överväga en skärpning

av reglerna för realisationsvinstbeskattning. Utskottet avstyrker följaktligen

bifall också till motionerna I: 277 och II: 306.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

I några motioner har framställts yrkanden som syftar till att underlätta

försäljningar av jordbruksfastigheter i rationaliseringssyfte.

1 motionerna I: 329 och II: 371 yrkas sålunda en översyn av reglerna om

beskattning av realisationsvinst, i vad avser försäljningar av mindre, obebyggda

jordbruks- och skogsfastigheter, medan motionerna I: 697 och II: 805

innehåller yrkande att från realisationsvinstbeskattning skall undantas försäljning

av mark för jordbruks- eller skogsbruksrationalisering i sådana

fall, då fastighets byggnad är undantagen som bostad åt säljaren. Motiveringen

för yrkandena är i huvudsak densamma. Motionärerna menar att beskattningsreglerna

i sin nuvarande utformning försvårar vissa försäljningar

i rationaliseringssyfte. De hänvisar till att vid beräkning av vinst vid fastighetsför

sälj ning, som omfattat byggnad avsedd i huvudsak för bostadsändamål,

säljaren äger tillgodoföra sig ett inte indexreglerat avdrag om 3 000 kr.

för varje påbörjat kalenderår som byggnaden under innehavstiden funnits

på fastigheten. Någon motsvarande avdragsrätt föreligger däremot inte vid

försäljning av obebyggda fastigheter. Härav följer att ingångsvärdena för sådana

fastigheter ofta blir mycket låga, och detta i sin tur kan medföra att

eventuella försäljningar -—- även sådana i rationaliseringssyfte —- kan medföra

avsevärda nackdelar i beskattningshänseende.

Avsikten med de nya bestämmelserna är — som framgår av uttalande av

departementschefen i prop. 1967: 153 — i första hand att beskatta spekulativa

investeringar i mark men att lämna mindre vinster vid försäljning av

egnahem, villor och jordbruk skattefria. Det har inte heller varit lagstiftarens

avsikt att försvåra försäljningar i rationaliseringssyfte, vilket framgår

av att vid sådana försäljningar endast 75 % av vinsten skall tas till beskattning,

oavsett den tid fastigheten innehafts.

Genom beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968: 88; BeU 1968: 43) har med

verkan fr. o. m. 1969 års taxering införts en möjlighet till uppskov med

realisationsvinstbeskattning vid arronderingsförsäljningar. Enligt förordningen

den 8 maj 1959 (nr 129) om uppskov i vissa fall med beskattning av

intäkt av skogsbruk har skattskyldig, som sålt en jordbruksfastighet och i

samband därmed haft intäkt av växande skog, möjlighet att erhålla uppskov

med beskattningen av denna intäkt. Förutsättning härför är att försäljningen

ingått som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre

rationalisering.

Enligt punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

har — i syfte att främja rationaliseringen — skogsägare beretts viss

lättnad i beskattningen av skogsinkomster. Bestämmelsen innebär att skogsägare,

som genom jorddelningsförrättning fått mer växande skog än han

förut hade och därför ålagts att betala ståndskogslikvid och som tar ut skog

inom tre år efter förrättningens lagakraftvinnande, har rätt till skogsvärdeminskningsavdrag

enligt värdemetoden med den uttagna skogens rotvärde.

Avdraget får aldrig överstiga ståndskogslikvidens belopp men kan erhållas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

21

utan att någon utredning behöver ske om skogens ingångsvärde eller om

värdet av den skog som återstår efter uttaget.

Skogsskattekommittén har i sitt betänkande (SOU 1969:30) ifrågasatt,

om inte den som på annat sätt än genom jorddelningsförrättning förvärvar

skog i rationaliseringssyfte bör beredas samma lättnader i skogsbeskattningen

som den vilken haft att utge ståndskogslikvid i samband med jorddelningsförrättning.

Med hänsyn till de bestämmelser som redan finns och då enligt utskottets

uppfattning ett ställningstagande till de av motionärerna aktualiserade

spörsmålen i varje fall bör anstå i avvaktan på resultatet av skogsskattekommitténs

arbete, avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 329 och II:

371 samt I: 697 och II: 805.

I motionerna I: 79 och II: 91 yrkas att skattskyldig skall äga rätt till uppskov

under viss tid med beskattning för realisationsvinst vid försäljning

av en- eller tvåfamilj sfastighet, avsedd huvudsakligen som bostad åt ägaren.

Förutsättning för sådant uppskov bör vara att försäljningen föranletts

av ägarens flyttning till annan ort och att vederbörande har för avsikt att på

den nya orten förvärva liknande bostadsfastighet.

Ett motionsyrkande av samma innebörd behandlades av bevillningsutskottet

vid 1967 och 1968 års riksdagar (BeU 1967: 64 och 1968:43). Därvid

framhöll utskottet att vinster, som enbart hänförde sig till penningvärdeförändringen,

genom indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader,

endast undantagsvis drabbades av realisationsvinstskatt. Utskottet

ansåg därför speciella undantagsregler inte erforderliga för de fall

då en fastighet såldes och ägaren skaffade sig bostad på annan ort. Utskottet

framhöll också att det inte torde vara lagtekniskt möjligt att tillfredsställande

ange de fall då en flyttning kunde motivera ett skatteuppskov.

Vad motionärerna nu anfört innebär i sak ingenting nytt. Utskottet anser

sig därför sakna anledning frånträda sin tidigare uttalade uppfattning och

avstyrker således bifall till motionerna I: 79 och II: 91.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) beträffande en allmän översyn av realisationsvinstbeskattningen
att

riksdagen avslår

1) motionerna I: 61 och II: 68,

2) motionerna I: 75 och II: 88;

B) beträffande höjd beskattning av realisationsvinster

att riksdagen avslår motionerna I: 277 och II: 306;

C) beträffande realisationsvinstbeskattning av fastighetsförsäljning

i rationaliseringssyfte

att riksdagen avslår

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

1) motionerna I: 329 och II: 371,

2) motionerna I: 697 och II: 805;

D) beträffande uppskov med realisationsvinstbeskattning

vid fas tighets försäljning

att riksdagen avslår motionerna I: 79 och II: 91.

Stockholm den 21 oktober 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*

(s), Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s),

Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Ove Karlsson*

(s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt* (s),

Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s), Marcusson

(s), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

beträffande en allmän översyn av realisationsvinstbeskattningen

1) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep) och Josefson

i Arrie (ep), vilka dels anfört följande

De nya reglerna i fråga om realisationsvinstbeskattningen av aktier och

liknande värdepapper har nu tillämpats i mer än tre år. De har därvid visat

sig inte kunna uppfylla rimliga krav på en ändamålsenlig och rättvis beskattning.

Särskilt otillfredsställande är att aktieförsäljningar efter femårsperiodens

utgång kan drabbas av en hårdare beskattning än sådana som äger rum

inom fem år från förvärvet, att även rent fiktiva vinster kan bli föremål för

beskattning och att mindre aktievinster kan bli procentuellt hårdare beskattade

än större.

Med hänsyn till dessa och andra omständigheter anser vi att reglerna om

beskattning av aktievinster bör bli föremål för en förnyad översyn.

dels — under åberopande av innehållet i motionerna I: 61 och II: 68 —

hemställt

att riksdagen icke biträder avslagsyrkandet under punkten

A 1 i utskottets hemställan utan i stället, med bifall till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969

23

motionerna I: 61 och II: 68, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

utredning rörande utformningen av beskattningen vid

avyttring av aktier och därmed jämförliga värdepapper enligt

35 § 3 mom. kommunalskattelagen;

beträffande realisationsvinstbeskattning av fastighetsförsäljning i rationaliseringssgfte
2)

av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep) och Josefson

i Arrie (ep), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

I: 329 och II: 371 samt I: 697 och II: 805 —hemställt

att riksdagen icke biträder avslagsyrkandet under punkterna

C 1 och 2 i utskottets hemställan utan i stället, med

anledning av motionerna I: 329 och II: 371 samt I: 697 och

II: 805, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning av reglerna

rörande realisationsvinstbeskattning vid avyttring av

fastighet i syfte att underlätta sådana försäljningar som

sker i rationaliseringssyfte;

beträffande uppskov med realisationsvinstbeskattning vid fastighetsförsäljning
3)

av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Sundin (ep), Gösta Jacobsson

(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (in), Sundkvist (ep) och Josefson

i Arrie (ep), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

I: 79 och II: 91 — hemställt

att riksdagen icke biträder avslagsyrkandet under punkten

D i utskottets hemställan utan i stället, med bifall till

motionerna I: 79 och II: 91, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär

förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser om

beskattning av realisationsvinst, att uppskov med beskattning

under viss tid må åtnjutas för realisationsvinst vid av

ägarens flyttning till annan ort föranledd försäljning av eneller

tvåfamilj sfastighet, avsedd huvudsakligen som bostad

åt ägaren, i det fall denne avser att på den nya bostadsorten

förvärva liknande bostadsfastighet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.