Skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn av reglerna om realisationsvinstbeskattning såvitt avser mindre obebyggda jordbruksoch skogsfastigheter i enlighet med vad i motionerna anförs; 6) motionerna I: 697 av herrar Karl Pettersson och Svenungsson samt II: 805 av herr Larsson i Norderön in. fl., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att försäljningen av mark för jordbrukseller skog
1969-10-21 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1969:56, Skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn av reglerna om realisationsvinstbeskattning såvitt avser mindre obebyggda jordbruksoch skogsfastigheter i enlighet med vad i motionerna anförs; 6) motionerna I: 697 av herrar Karl Pettersson och Svenungsson samt II: 805 av herr Larsson i Norderön in. fl., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att försäljningen av mark för jordbrukseller skog
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
1
Nr 56
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
realisationsvinstbeskattningen av aktier m. m.
Yrkanden
1) motionerna I: 61 av herrar Yngve Nilsson och Strandberg samt II: 68
av herr Lothigius,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en utredning i enlighet
med de i motionerna angivna riktlinjerna rörande utformningen av beskattningen
vid avyttring av aktier och därmed jämförliga värdepapper enligt
35 § 3 mom. kommunalskattelagen;
2) motionerna I: 75 av herr Lindblad och 11:88 av herr Ahlmark,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en utredning snarast
tillsätts för att samordna skilda former av kapitalvinstbeskattning samt
undersöka möjligheten och lämpligheten av ett ytterligare närmande mellan
kapitalvinstbeskattning och inkomstbeskattning;
3) motionerna 1: 79 av herr Tistad och II: 91 av herr Larsson i Umeå,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan
ändring av gällande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst, att
uppskov med beskattning under viss tid må åtnjutas för realisationsvinst
vid av ägarens flyttning till annan ort föranledd försäljning av en- eller
tvåfamilj sfastighet, avsedd huvudsakligen som bostad åt ägaren, i det fall
denne avser att på den nya bostadsorten förvärva liknande bostadsfastighet;
4)
motionerna 1:277 av herr Werner och 11:306 av herr Hermansson
in. fl.,
a) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag
om skärpning av aktievinst- och markvärdebeskattningen,
b) att riksdagen beslutar alt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen erhåller
följande ändrade lydelse.
3 mom. Avyttras aktie,----—-av vinsten.
Avyttrar skatt skyldig egendom som här avses och som den skattskyldige
innehaft fem år eller mera och framstår det icke som sannolikt att avyttringen
skett utan vinst eller med vinst ej överstigande 5 procent av vad
den skattskyldige erhåller för egendomen, skall som skattepliktig realisationsvinst
räknas ett belopp motsvarande 15 procent av vad han erhåller
för egendomen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Från sammanlag1—Bihang
till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 56
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
da beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett
beskattningsår äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 500 kronor. Har den
skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 500
kronor. I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp
än som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke.
Kan tillämpning----- avyttringen sker.
Har egendom — --för avyttringen.
Bestämmelsen i---detta moment.
Från skatteplikt----lös egendom.
Har fastighet---av fångeshandlingen.
5) motionerna 1:329 av herr Nils Nilsson och 11:371 av herr Grebäck
m. fl.,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn av reglerna om
realisationsvinstbeskattning såvitt avser mindre obebyggda jordbruks- och
skogsfastigheter i enlighet med vad i motionerna anförs;
6) motionerna I: 697 av herrar Karl Pettersson och Svenungsson samt
II: 805 av herr Larsson i Norderön in. fl.,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till sådan ändring
av realisationsvinstbeskattningen att försäljningen av mark för jordbrukseller
skogsbruksrationalisering undantas från realisationsvinstbeskattning
i de fall då fastighetens åbyggnader är undantagna för bostad åt säljaren.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till
innevarande års höstsession.
Aktievinstbeskattning
Gällande rätt m. in.
Enligt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen skall vinst vid försäljning av
aktier och andra värdepapper liksom av lös egendom över huvud taget som
avyttras inom fem år från förvärvet beskattas enligt en fallande skala. Vid
försäljning under de två första åren beskattas hela vinsten, medan vid försäljning
under de återstående tre åren den skattepliktiga vinsten reduceras
med 25 procent per år till 75, 50 resp. 25 procent av bruttot.
Vinst vid försäljning av vissa värdepapper drabbas av realisationsvinstskatt,
oberoende av den tid värdepapperen innehafts. Detta gäller bl. a. aktie,
andel i aktiefond, fondandel eller teckningsrätt till aktie eller andel
i ekonomisk förening eller handelsbolag eller liknande rättighet, dock inte
aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller bostadsförening. Vinsten beräknas
i detta fall efter schablon till 10 procent av försäljningspriset efter av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
3
drag för kostnaderna för försäljningen. Denna schablonregel gäller inte vid
omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Kungl. Maj :t äger
vidare rätt att medge dispens helt eller delvis från den schablonmässiga
vinstbeskattningen, om denna kan antas hindra från allmän synpunkt
önskvärd strukturrationalisering. Om den skattskyldige kan göra sannolikt,
att försäljningen skett utan vinst eller med vinst, som inte överstiger
5 procent av försäljningspriset, skall schablonbeskattning inte heller ske.
Från den schablonmässigt beräknade realisationsvinsten äger skattskyldig
åtnjuta avdrag med 500 kr. Har den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, får avdrag för dem
båda gemensamt åtnjutas med 500 kr. Avdraget får dock aldrig överstiga
sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst.
Sådana värdepapper, som är underkastade vinstbeskattning oavsett innehavstiden
och som skattskyldig erhållit genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller annat icke oneröst fång, skall alltid anses förvärvade genom det
köp, byte eller andra därmed jämförliga fång, som skett närmast dessförinnan.
Detta gäller dock inte aktier eller andelar i bostadsaktiebolag eller
bostadsföreningar. Vidare skall — vid alla former av realisationsvinstbeskattning
— den som erhållit egendom i gåva av make eller skyldeman
eller genom bodelning beskattas enligt samma regler, som skulle ha gällt
för hans fångesman.
Vid tvångsförsäljning av egendom, som är underkastad evig vinstbeskattning,
skall skattepliktig realisationsvinst varken under den första
femårsperioden av innehavet eller därefter beräknas till högre belopp än 10
procent av försäljningspriset. Uppkommer förlust vid försäljning av aktier
under de första fem åren av aktieinnehavet får förlusten dras av från realisationsvinst
— även schablonmässigt beräknad sådan — eller lotterivinst
under samma år, däremot inte från inkomst av annat slag. Realisationsförlust
reduceras därvid i förhållande till innehavstiden på samma sätt som
realisationsvinst. Realisationsförlust som uppkommer vid försäljning efter
utgången av ett femårigt innehav är inte avdragsgill.
Förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst är tillämplig på vinst vid försäljning av aktier i familjebolag
eller andelar i handels- eller kommanditbolag, om aktierna eller andelarna
vid avyttringen innehas av ett fåtal fysiska personer och vinsten beräknats
enligt schablonmetoden.
Enligt förslag av aktiefondsutredningen i betänkande avgivet i maj 1969
(SOU 1969: 16) bör ett fondbolags fonder — i motsats till den praxis som
hittills utbildats — var för sig utgöra särskilda skattesubjekt. Fonderna —- av utredningen benämnda värdepappersfonder •— bör beskattas efter samma
procentsats som aktiebolag. Utredningen har ansett lämpligt att i anvisningarna
till kommunalskattelagen uttryckligen ange, att en fonds ränte
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
iptäkt och utdelning på aktier och andra värdepapper är att räkna som
intäkt av kapital. Vinst på avyttring av aktier och andra värdepapper, vilka
ingår i en dylik fond, hlir enligt utredningen att anse som intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet.
För att hindra en obillig kedjebeskattning har avkastningen av de till en
värdepappersfond hörande värdepapperen enligt utredningens mening —
på liknande sätt som sker i fråga om investmentbolagen — ansetts böra
rinna igenom fonden utan att hos denna påföras någon skatt. I stället skall
fondavkastningen bli föremål för beskattning hos ägarna av andelsbevisen
när de beskattas för sin uppburna utdelning. För att genomföra detta har
utredningen i överensstämmelse med rådande praxis valt metoden att likställa
utdelning till fondandelsägare med gäldränta. I den mån uppburen avkastning
eller skattepliktig realisationsvinst inte utdelas till innehavarna
av fondandelsbevis, kommer den enligt förslaget att beskattas hos fonden
enligt vanliga regler. Icke skattepliktiga delar av realisationsvinster kommer
i enlighet därmed att kunna fonderas utan skattekonsekvenser.
• Beträffande fondandelsägarnas inkomstbeskattning för utdelning på
fondandelsbcvis är det enligt utredningens mening uppenbart, att utdelningen
måste anses vara att hänföra till intäkt av kapital. Fondandelsägarfis
realisationsvinst vid inlösen eller försäljning av fondandelsbevis beskattas
f. n. enligt kommunalskattelagen på samma sätt som realisationsvinst
vid avyttring av aktier eller andelar i ekonomisk förening eller handelsbolag
och därmed likartade värdepapper. Utredningen har inte funnit anledhing
att föreslå någon ändring i detta hänseende.
Aktiefondsutredningen, i vars uppdrag också ingått att göra en allmän
öyersyn av fondstämpelförordningen, har vidare funnit att frågan om fondstämpeln
kommit i ett nytt läge genom införandet av en på schablonmässig
vinstberäkning grundad aktievinstskatt. Enär denna skatt i viss mån
är att anse som en kapitalomsättningsskatt, har enligt utredningens mening
den avgörande skillnaden mellan realisationsvinstskatt och fondstämpel
i stor utsträckning försvunnit. Utredningen har funnit det från principiell
synpunkt oriktigt att ha två formellt olika omsättningsskatter på
samma ,område. Med hänsyn härtill och då utredningen dessutom ansett
f.ondstämpeln vara en ganska olämplig och opraktisk skatteform, har utredningen
föreslagit att fondstämpeln avskaffas.
Motionerna
''■''fr! ; , ■ -. .- ■: ■
I: 61 och II: 68
Bestämmelserna om aktievinstbeskattning tillkom vid 1966 års riksdag.
I prop. 1966: 90 uttalade departementschefen att den nya beskattningsmetöden
kunde behöva överses efter viss tid med ledning av de erfarenheter
som då vunnits och att en erforderlig samordning borde ske när motsva
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 5
rande regler för fast egendom ändrades. Bevillningsutskottet underströk
för sin del starkt nödvändigheten av att reglerna om aktievinstbeskattning
blev föremål för överarbetning och samordning med bl. a. de förslag som
var att vänta från markvärdekommittén. Vidare riktades utskottskritik
mot att den i tiden utökade beskattningen av aktievinster enligt en schablonmässig
metod för inkomstberäkningen direkt anknutits till dåvarande
system med beskattning av den exakt beräknade vinsten efter en fallande
skala under den första femårsperioden av innehavet.
De nuvarande reglerna för beskattning av vinster vid aktieförsäljningar
har visat sig inte kunna uppfylla kraven på en ändamålsenlig och rättvis
beskattning. Genom den vid utskottsbehandlingen påtalade ihopkopplingen
av två vitt skilda beskattningsprinciper kan den situationen uppkomma
att det är mera fördelaktigt att avyttra aktier före femårsperiodens utgång
än efter. På grund av svårigheten att redovisa ett gammalt anskaffningsvärde
kan beskattning komma att ske trots att det föreligger en förlust.
En annan olycklig effekt av schablonregeln är att små vinster beskattas
procentuellt hårdare än stora och att den beskattningsbara vinsten vid
mindre vinster kan överstiga den realiserade. Hänsyn tas ej heller till om
vinsten emanerar från förändringar i penningvärdet och alltså är fiktiv.
Ytterligare kan anföras att svårigheterna att beräkna ett korrekt anskaffningsvärde
på aktier erhållna genom fond- eller nyemission är av sådan
art att den skattskyldige riskerar att vid avyttring av dylika aktier drabbas
av för hög skatt liksom att möjligheterna att tillgodogöra sig förlustavdrag
är otillräckliga.
Vid 1966, 1967 och 1968 års riksdagar har i ett flertal motioner yrkats att
en översyn av aktievinstbeskattningen snarast skall ske med utgångspunkt
från att beskattningen bör utformas på grundval av en verklig vinstberäkning.
Det har vidare krävts att vinster beroende på penningvärdeförsämringen
skall undantas från beskattning, att investmentbolag och aktiefonder
skall helt fritas från aktievinstbeskattning, att beskattning vid försäljning
av aktier i fåmansbolag under vissa förutsättningar inte skall ske
samt att en översyn av skattereglerna för aktier, obligationer och vinstandelslån
skall ske.
Det föreligger ett starkt behov av en förnyad översyn och omprövning
av gällande regler rörande beskattning av vinster vid avyttring av aktier
och därmed jämförliga värdepapper. Utredningen bör omfatta de objekt
som för närvarande ryms inom 35 § 3 mom. kommunalskattelagen. Dock
kan ifrågasättas om inte avgränsningen borde göras något snävare. Värdepapper
av typ preferensaktier med limiterad utdelning kan på grund av
den vid emissionen fast fixerade avkastningen sägas ligga obligationerna
nära. Det finns därför anledning ompröva om inte avyttring av sådan preferensaktie
i beskattningshänseende kan hänföras till kategorin annan
egendom enligt 4 mom. kommunalskattelagen.
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 sand. Nr 56
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
Önskvärt skulle vara att den period under vilken full beskattning vid
avyttring sker minskades ned jämfört med den tvåårsperiod som nu gäller.
Härigenom skulle med all sannolikhet rörligheten på aktiemarknaden
öka.
Utredningen bör lägga stor vikt vid att övergången mellan full och reducerad
beskattning får en sådan utformning att olägenheterna med det
nuvarande systemet försvinner. En eventuell avtrappningsgrad, varigenom
underlaget för en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning successivt reduceras,
bör avpassas så att en av skattehänsyn betingad låsning av aktiemarknaden
inskränks till ett minimum.
I fråga om beskattningsprincipen bör i likhet med realisationsvinstbeskattning
av fastighet gälla att beskattning av vinst vid avyttring av aktie
skall ske med utgångspunkt i den verkliga realiserade vinsten. Nuvarande
regler har klart visat vilka otillfredsställande resultat som kan erhållas
ifall någon annan utgångspunkt väljs för beräkning av den beskattningsbara
vinsten. En förutsättning är alltså att hänsyn tas till förändringar
i penningvärdet. Detta förutsätter att anskaffningsår och anskaffningsvärde
är kända. För transaktioner med aktier som innehafts en kortare tid
torde några svårigheter i detta avseende i allmänhet inte föreligga. Då
däremot fråga är om avyttring av aktie som innehafts under en längre tid
kan svårigheter uppstå. För att lösa problemen vid långtidsinnehav torde
någon form av schablonisering vid beräkning av anskaffningsvärde vara
nödvändig. Denna schablonisering kan tänkas bli tillämplig då den skattskyldige
inte kan med tillräcklig sannolikhet styrka anskaffningsvärdet
eller då något anskaffningsvärde över huvud taget inte finns att tillgå. Alternativa
lösningar är tänkbara då det gäller att lösa problematiken med ett
värdesäkrat anskaffningsvärde. Antingen upprättas tabeller, dels centralt,
dels länsvis över de i allmänna marknaden förekommande aktierna, där
ett indexreglerat anskaffningsmedelvärde för ett stort antal år tillbaka i tiden
finns upptaget, eller också medges ett visst procentuellt tillägg på ett
verkligt eller schablonmässigt beräknat anskaffningsvärde i likhet med
vad som gäller vid avyttring av fastighet.
För att möjliggöra upprättandet av tabeller med någon form av schabloniserade
anskaffningsvärden krävs en enkel metod för beräkning av anskaffningsvärden
för delbevis och teckningsrätter, oavsett fråga är om
emission av aktier av oförändrat eller nytt slag. Utredningen bör i detta
hänseende känna sig fri att frångå nu gällande föga enhetliga praxis på
området.
Det är viktigt att beräkningsgrunderna blir så generösa att beskattning
av icke vinstgivande avyttringar helt undviks. Väsentligt är också att reglerna
får en enkel och lättfattlig utformning och blir effektiva från kontrollsynpunkt.
Beträffande beskattningens höjd bör utredningen ha fria
händer att pröva olika lösningar som kan tänkas främja och vidga intresset
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
7
för aktieplaceringar. Om möjligt bör beskattningen utformas så att alltför
stora olikheter i behållning efter skatt icke uppstår vid avyttring av tillgångar
av olika slag men med lika innehavslid och tillväxttakt.
Då det bl. a. av taxeringstekniska skäl kan finnas anledning att undanta
mindre vinster från beskattning, bör utredningen ompröva det nuvarande
500-kronorsavdraget i en positiv anda. Utredningen bör även undersöka
möjligheterna av att införa någon form av reinvesteringsregel, så att beskattning
inte sker av vid aktieförsäljning frigjort kapital, i den mån detta
re-investeras i aktier inom viss tid.
Mycket stor vikt bör läggas vid bestämmelserna rörande övergången till
de nya skattereglerna, så att redan förvärvade aktier icke får en sämre
ställning än aktier förvärvade efter ikraftträdandet.
De gällande bestämmelserna rörande förlustavdrag vid försäljning av
aktier är mycket restriktiva. De kvarstår från den tid då en innehavslid på
mer än 5 år fritogs från realisationsbeskattning och fann sin motivering i
detta förhållande. I och med att beskattningen nu gjorts oändlig saknas anledning
att såsom villkor för avdragsrätt sätta förekomsten av en realisationsvinst.
Liksom i fråga om andra förvärvskällor bör uppkommen förlust
få dras av från varje föreliggande skattepliktig inkomst. Förlusten bör
beräknas efter samma metod som tillämpas för framräknande av realisationsvinst
och avdrag medges med så stor procentuell andel som i händelse
av vinst skulle ha tagits till beskattning.
1: 277 och 11:306
Den utomordentligt starka kursstegringen på börsnoterade aktier under
1968 har ytterligare aktualiserat kraven på en tillräcklig skärpning av aktievinstbeskattningen.
Aktievärdena har stigit kraftigt under efterkrigsåren.
Under perioden 1937—1964 steg de på fondbörsen noterade stamaktiernas
värde med ca 400 procent, medan konsumentpriserna steg med ca 200 procent.
Den kategori av aktier som hade den snabbaste stegringen var förvaltningsbolagens
aktier (kursstegringen uppgick till 1 100 procent). Kursstegringen
fortsatte fram till mitten av 1965 varefter en viss tillbakagång
ägde rum. Denna var dock måttlig och aktieindex sjönk inte längre ned än
till den nivå som rått i början på 1964. Under 1967 började en ny uppgång,
som tagit särskild fart under 1968. Totalindex för noterade aktier på fondbörsen
ökade från 108,9 den 30 december 1967 till 147,2 den 30 december
1968 (enligt Veckans Affärers totalindex som omfattar alla företag utom
investmentbolag), ökningen uppgick sålunda till över 35 procent.
Kursstegringen var särskilt stark för vissa verkstadsföretag, men även
för andra företag noterades en mycket stark kursstegring. Volvo hade en
kursstegring med inte mindre än 150 procent, Dagens Nyheter med 125
procent, Electrolux med 93 procent, Monark med 57 procent osv. Aktie
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
haussen på Stockholms fondbörs var mycket märkbar också under januari
månad, då omsättningen uppnådde nya rekordsiffror.
Aktiekursernas stegring har inneburit mycket stora kapitalvinster och
förmögenhetsstegringar för det relativt lilla skikt av befolkningen som äger
Större aktieinnehav. Det har beräknats att en aktieägare med ett aktieinnehav
av 200 000 kronors värde, som gjort vinster i samma takt som generalindex
för aktierna stigit, enbart under 1950-talets första hälft fick en
förmögenhetstillväxt på över 26 000 kr. om året. Tidningen Aftonbladet
gav den 17 januari 1969 följande illustration till effekterna av det senaste
årets starka kursstegring:
»Om man 1967 hade tagit sitt sparkapital på 10 100 kr. och köpt 100
Volvo-aktier skulle man i dag ha aktier till ett värde av 36 200 kr. På betydligt
mindre än två år skulle man alltså ha tjänat 26 100 kr. trots att
man bara satsade 10 000 kr. Men man skulle inte bara ha tjänat 26 100 kr.
Man skulle dessutom inom kort få 33 aktier till helt gratis. Visst kommer
värdet på varje aktie att sjunka sedan men totalt blir det ännu större vinst.»
Samma tidning nämner en person som år 1967 ägde 16 000 aktier i Volvo.
De var värda 1 616 000 kr. I dag är de värda 5 792 000 kr. och han kan
dessutom räkna med att få ytterligare 5 333 aktier helt gratis. På drygt ett
år har hans vinst alltså blivit 4 176 000 kr. vartill kommer utdelning under
samma tid på 160 000 kr.
Redan vid behandlingen av prop. 1966: 90 framhölls från den kommunistiska
gruppens sida att de föreslagna förändringarna var otillräckliga
(motion nr 918 i andra kammaren). Dessa kritiska synpunkter har bestyrkts
av de senaste årens utveckling.
Utgångspunkten för en diskussion om aktievinstbeskattningens höjd bör
i princip vara att realiserade kapitalvinster skall beskattas i samma utsträckning
som vanlig inkomst. Detta sker ju också vid försäljning under
de två första åren av innehavet. Några grundade skäl varför avsteg från
denna princip skulle göras vid försäljning av aktier m. m. efter längre innehav
har inte framförts. Det är visserligen sant att motivet för denna beskattning
av kapitalvinster på aktier till 100 procent ursprungligen var att
motverka spekulation. De förskjutningar som sedermera skett i aktiemarknadens
struktur har emellertid gjort att andra motiv numera är de avgörande
när det gäller beskattning av aktievinster. Skillnaden mellan innehav
under kort tid och under längre tid av aktier har reducerats. Det väsentliga
har blivit den starka värdeökning på aktier som skett och som
motiverar väsentligt skärpta regler för beskattning av aktievinster oavsett
innehavstidens längd.
Utvecklingen under den tid som gått sedan den nya aktievinstbeskattningen
beslutades har redan visat behovet av en förnyad utredning om denna
fråga. En sådan utredning bör grundas på principen att realiserade kapitalvinster
skall beskattas i samma utsträckning som vanlig inkomst.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 9
En omedelbar skärpning bör emellertid samtidigt göras av gällande regler
för aktievinstbeskattningen. Detta kan lämpligen ske genom att procentsatsen
för det belopp av försäljningssumman, som skall räknas som
skattepliktig realisationsvinst höjs från 10 till 15 procent.
Frågornas tidigare behandling
1967 års bevillningsutskott, som hade att pröva motionsyrkanden om utredning
avseende samordning av olika former av realisationsvinstbeskattning
ävensom förhållandena mellan kapitalvinstbeskattning och annan inkomstbeskattning
samt förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattning, hänvisade
i betänkande nr 64 till att departementschefen i prop. 1967: 153 med
förslag till nya regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning
uttalat att kapitalvinstbeskattningen senare borde överses och samordnas
i belysning av gjorda erfarenheter. Utskottet underströk för egen
de! nödvändigheten av att reglerna om beskattning av markvinst liksom de
år 1966 införda bestämmelserna rörande beskattning av försäljningsvinster
på aktier blev föremål för överarbetning och samordning med de förslag som
var att vänta från företagsskatteutredningen, skogsskattekommittén och
kapitalskatteutredningen. Eftersom systemet med en till tiden obegränsad
kapitalvinstbeskattning av fastigheter och aktier var en nyhet i vår skattelagstiftning
borde man enligt utskottets mening först avvakta verkningarna
av lagstiftningen i olika hänseenden, innan nya utredningar påbörjades.
Det fanns enligt utskottets uppfattning inte anledning att redan innan erfarenhet
vunnits från den praktiska tillämpningen av lagstiftningen överväga
mera genomgripande ändringar och kompletteringar.
Vad härefter angår frågan om en skärpning av aktievinstbeskattningen
uttalade bevillningsutskottet förra året (bet. nr 43) med anledning av ett
motionsyrkande av sådan innebörd att det, innan man erhållit tillräckligt
material för bedömning av verkningarna av den nya lagstiftningen om aktievinst
och markvinstbeskattning, inte fanns anledning överväga mer genomgripande
ändringar i beskattningens utformning.
Markvinstbeskattning
Gällande rätt m. m.
Vid 1967 års riksdag antogs nya regler för beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet. Dessa kompletterades vid 1968 års vårriksdag
med bestämmelser bl. a. om uppskov med realisationsbeskattning
i vissa fall. Den nya lagstiftningen innebär i huvudsak följande.
Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet beskattas vid inkomsttaxeringen
oavsett innehavstidens längd och det sätt på vilket fastigheten
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
förvärvats. Har fastigheten innehafts mindre än två år beskattas i regel
hela vinsten. Om fastigheten innehafts två år eller mera och — oberoende
av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring beskattas
75 % av vinsten.
Fastighet, som förvärvats genom benefikt fång, anses vid realisationsvinstbeskattningen
förvärvad genom det onerösa fång, som skett närmast
dessförinnan.
Vid beräkning av realisationsvinstens storlek uppräknas inköpspriset
för fastigheten eller det på nedan angivet sätt beräknade ingångsvärdet liksom
årliga förbättringskostnader vilka överstigit 3 000 kr. med ledning
av en av riksskattenämnden årligen fastställd indexserie, grundad på konsumentprisindex
och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.
I stället för köpeskillingen vid förvärvet äger den skattskyldige vid vinstberäkningen
som ingångsvärde välja
om fastigheten innehafts mer än 20 år: 150 % av fastighetens taxeringsvärde
20 år före avyttringen,
om fastigheten förvärvats år 1914 eller tidigare: 150 % av fastighetens
taxeringsvärde för år 1914 eller
■ om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller bodelning i anledning
av makes död: 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före dödsfallet.
Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd
att användas för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag
göras med ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår, som bostadsbyggnaden
funnits på fastigheten under innehavstiden dock icke för
tidigare år än år 1914.
Vid vinstberäkningen återförs sådana återvunna värdeminskningsavdi;ag
på skog och naturtillgångar, som åtnjutits efter år 1914, i sin helhet
till beskattning. Detsamma gäller återvunna värdeminskningsavdrag för
byggnader och i byggnader ingående fasta inventarier för år då avdraget
uppgått till eller överstigit 3 000 kr.
Förordningen om ackumulerad inkomst är tillämplig på sådan vinst vid
avyttring av fastighet, som till mer än hälften utgörs av återvunna värdeminskningsavdrag.
Faktisk realisationsförlust får avräknas från realisationsvinst något av
de sex närmaste beskattningsåren.
Enligt en särskild förordning har rörelseidkare, som avyttrat fastighet
i rötelsen möjlighet att erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning
till återanskaffningsfond. Avsatta fondmedel får inom viss tid tas i anspråk
för avskrivning av byggnad som anskaffats i stället för den avyttrade
fastigheten.
På grundval av förslag i prop. 1967: 167 har beslutats vissa ändringar i
jorddelningslagen, vilka syftar till ökade möjligheter att genom ägoutbyte
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 11
eller vid laga skifte överföra mark från en fastighet till en annan mot ersättning
i pengar. Metoden är avsedd att användas i stället för köp, avstyckning
och sammanläggning när fastighet skall utökas med del av annan
fastighet.
Ägoutbyte enligt dessa bestämmelser jämställs med avyttring av fastighet
och föranleder således realisationsvinstbeskattning. Vinsten beskattas
dock i de nu avsedda fallen inte hårdare än efter 75 % även om innehavstiden
understiger två år.
Engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till
fastighet på obegränsad tid jämställs vid realisationsvinstbeskattningen alltid
med köpeskilling för avyttrad fastighet. Detsamma gäller sådana engångsersättningar
för inskränkning i förfoganderätten till fastighet, vilka
utgår enligt naturvårdslagen eller andra författningar. För att beskattning
av bagatellbelopp inte skall förekomma får vid vinstberäkningen avdrag
göras med högst 500 kr. från sammanlagda beloppet av de under året uppburna
engångsersättningarna.
Rätt till uppskov med beskattningen av realisationsvinst föreligger om
skattskyldig anskaffar annan fastighet med anledning av att en av honom
tidigare innehavd fastighet frånhänts honom eller hans äganderätt till
denna begränsats genom
1) expropriation eller liknande förfarande,
2) arronderingsförsäljning,
3) försäljning till staten på grund av flygbuller,
4) ägoutbyte eller annan marköverföring, som föranleder realisationsvinstbeskattning,
5) nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse på obegränsad tid mot engångsersättning
eller
6) inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen
eller annan lagstiftning, för vilken engångsersättning utgått.
Som förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinsten
uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade
skatten, och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas
inom tre år. Om den skattskyldige inte anskaffat ersättningsfastighet inom
föreskriven tid, upptas realisationsvinsten, på samma sätt som vid eftertaxering,
till beskattning för det beskattningsår då vinsten uppkom. Om
den skattskyldige förvärvar en jämförlig ersättningsfastighet, och anskaffningskostnaden
för denna motsvarar eller överstiger vederlaget för den avyttrade
fastigheten, medges däremot uppskov med beskattningen. Överstiger
vederlaget för den avyttrade fastigheten anskaffningsvärdet för ersättningsfastigheten
får uppskov med beskattningen åtnjutas endast med belopp
motsvarande sistnämnda värde. Den realisationsvinst, som uppskovet
avser, blir sedermera beskattad, när ersättningsfastigheten försäljs, på så
sätt att ingångsvärdet på sistnämnda fastighet minskas med det belopp
uppskovet avser.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
Skogsskattekommittén har i ett i augusti 1969 avlämnat betänkande
(SOU 1969: 30) föreslagit ändrade regler för beräkning av inkomst av
skogsbruk i samband med realisation av fastighet. Enligt gällande rätt beskattas
den skattepliktiga delen av realisationsvinsten som sådan vinst.
Om den behållna intäkten av skogsbruk som uppkommer vid avyttringen
är större än den skattepliktiga delen av realisationsvinsten, beskattas överskjutande
belopp som inkomst av skogsbruk. Är däremot den behållna intäkten
av skogsbruk lägre blir den över huvud taget inte föremål för beskattning.
Beskattningen för inkomst av skogsbruk får nämligen inte avse
högre belopp än som svarar mot den icke skattepliktiga delen av realisationsvinsten.
Skogsskattekommitténs förslag innebär att skogsskattereglerna skall vara
tillämpliga i vanlig ordning vid alla avyttringar av jordbruksfastighet,
oavsett om dessa medför skattepliktig realisationsvinst. I sådant syfte föreslår
kommittén att i reglerna för beräkning av sådan vinst intas föreskrifter
av innebörd att värde på växande skog inte skall tas med vid beräkning
av vare sig intäkt eller förvärvskostnad. Därigenom vinner man
enligt kommitténs uppfattning att realisationsvinst vid fastighetsförsäljning
kommer att innefatta endast vad realisationsvinst vid sådan försäljning
bör drabba, nämligen värdestegring av mark o. dyl. samt i förekommande
fall byggnader.
Skogsskattekommittén har i sitt betänkande också berört frågan om avdrag
för värdeminskning av skog efter rationaliseringsköp. 1959 vidtogs
i skattelagstiftningen —• i syfte att främja rationaliseringen — vissa ändringar
i reglerna angående beskattning av skogsinkomster för skogsägare
som genom jorddelningsförrättning fått mer växande skog än han förut
hade och därför ålagts att betala ståndskogslikvid. Lättnaden består däri
att, om skogsuttag sker inom tre år efter förrättningens lagakraftvinnande,
avdrag för värdeminskning av skog enligt värdemetoden får ske med den
uttagna skogens rotvärde — dock högst med beloppet av likviden — utan
att någon utredning behöver ske om skogens ingångsvärde eller om den
återstående skogens värde.
Enligt skogsskattekommitténs uppfattning bör lättnader i skogsbeskattningen
generellt kunna beredas den som förvärvar skog i rationaliseringssyfte.
Detta kan ske genom införande av en avdragsrätt liknande den som
gäller vid jorddelningsförrättning.
Motionerna
1: 79 och II: 91
Skälet till att en person flyttar från en ort till en annan är oftast byte
av anställning. Med de snabba strukturförändringar som sker inom vårt
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 13
näringsliv är det ett angeläget samhällsintresse att arbetskraften är så
rörlig som möjligt. Innehav av en egnahemsfastighet verkar ofta rörlighetshämmande,
om ägaren inte tror sig ha möjlighet att skaffa en likvärdig
fastighet på den nya bostadsorten. Många egnahemsägare torde över
huvud taget inte förrän en ren tvångssituation föreligger ens reflektera på
att avyttra sin fastighet och flytta till annan ort av fruktan för att en eventuell
realisationsvinst skall betaga dem möjligheterna att på den nya orten
köpa en ny fastighet, som — även om den är i stort sett likvärdig med
den gamla — på grund av byggnadskostnadernas stegring eller av andra
skäl kan väntas betinga ett högre pris än denna.
Det kan visserligen göras gällande att försäljning av egnahem med hänsyn
till de regler som gäller för beräkning av den skattepliktiga realisationsvinsten
i allmänhet ej kommer att leda till någon beskattning. I vissa
fall kan dock beskattning bli aktuell även vid i och för sig relativt måttliga
vinster, såsom då en fastighet innehafts endast en kortare tid eller har
lågt ingångsvärde på grund av att ägaren lagt ner mycket eget arbete på
fastigheten. Även om det skulle vara ett förhållandevis litet antal fall som
berörs, kan emellertid skattereglerna som sådana motverka den önskvärda
rörligheten på arbetsmarknaden. Många skattskyldiga saknar förutsättningar
att bedöma verkan av beskattningsbestämmelserna i det enskilda
fallet. Så länge det saknas en klar undantagsbestämmelse för här
avsedda försäljningsfall, kommer de allmänna bestämmelserna om evig
realisationsvinstbeskattning genom sin blotta existens att avhålla många
egnahemsägare från att söka sig från den ort där de bosatt sig, vilka skäl
de än eljest må ha därtill.
Av de remissmyndigheter som yttrade sig över 1963 års markvärdekommittés
förslag till beskattning av realisationsvinst vid försäljning av fastighet
uttalade sig bl. a. Kooperativa förbundet och Näringslivets skattedelegation
för att egnahemsägare, som i samband med byte av anställning
tvingas flytta från en ort till en annan, borde erhålla uppskov med beskattningen
under viss tid i avvaktan på förvärvande av en liknande fastighet
på den nya bosättningsorten.
Anledning saknas att begränsa uppskovsrätten till de fall då den skattskyldige
är i verklig mening tvingad att flytta. I praktiken är det ofta
svårt att avgöra om en tvångssituation verkligen är för handen. Förhållandena
på arbetsmarknaden är ofta sådana att det bakom en formellt frivillig
flyttning kan ligga ett faktiskt tvång. För övrigt skulle alltför snäva
regler vara ägnade att motverka det syfte som eftersträvas, nämligen att
åstadkomma ökad rörlighet på arbetsmarknaden i det att många egnahemsägare
därigenom skulle föranledas att skjuta på sin flyttning tills en faktisk
tvångssituation förelåg. Det avgörande bör vara att flyttning skett,
oavsett skälet för denna, att det är fråga om en fastighet (en- eller tvåfamiljs-),
som huvudsakligen är avsedd för ägarens eget bruk, och att äga
-
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
ren inom viss tid för användning som bostad åt sig själv förvärvar en liknande
fastighet på den nya orten.
Det bör framhållas att vad som åsyftas icke i och för sig är en skattebefrielse
utan ett uppskov med beskattningen i de avsedda fallen. Detta
innebär att den uppkomna realisationsvinsten kan komma att upptas
till beskattning antingen vid uppskovstidens utgång eller vid framtida avyttring
av den förvärvade ersättningsfastigheten i enlighet med de regler
som givits i den vid 1968 års riksdag antagna förordningen om uppskov
i vissa fall med beskattning av realisationsvinst.
1:277 och 11:306
Samma principiella synpunkter som kan anföras i fråga om beskattningen
av vinster på försäljningen av aktier gäller i huvudsak också i fråga om
avyttring av mark. Den snabbt fortgående markvärdestegringen och de
många negativa följderna härav för samhället och för alla medborgare
utom de stora markägarna och markspekulanterna har utretts och diskuterats
i många årtionden. De stigande markvärdena sammanhänger till avgörande
del med samhällets allmänna utveckling. I många fall beror de
helt därpå. Med utvecklingen av näringslivet, med utbyggnaden av samhällen
och kommunikationer stiger marken i pris. Genomgripande åtgärder är
nödvändiga för att stoppa markvärdestegringen respektive låta den komma
samhället till godo.
All mark som behövs för bostadsbebyggelse och service bör ägas av samhället.
Endast mark i samhällets ägo bör få stadsplaneläggas. Som en övergångsåtgärd
tills denna målsättning uppnåtts bör någon form av prisreglering
på mark införas. Vinster på markvärdestegring bör i princip tillfalla
samhället. En form för att åstadkomma detta är en skärpning av beskattningen
av vinst vid avyttring av fastighet.
År 1967 beslöt riksdagen vissa förändringar i markvärdebeskattningen.
Vissa delar av det framlagda förslaget var enligt den kommunistiska gruppens
uppfattning inte tillfredsställande.
De vid detta tillfälle framförda kritiska synpunkterna är i dag ännu
mera berättigade. Det är befogat att frågan om markvärdebeskattningen på
nytt kommer under prövning och löses på grundval av principen att realiserade
kapitalvinster skall beskattas i samma utsträckning som vanlig inkomst.
Självfallet är det därvid de spekulativa investeringarna i mark man
vill komma åt, medan frågan ställer sig annorlunda beträffande dem som
innehar fastigheter för att täcka ett rimligt bostadsbehov.
1:329 och 11:371
När det gäller obebyggd jordbruksfastighet, delar av sådan eller skogsmark
kan beskattningen drabba mycket hårt och detta gäller då särskilt
i skogsbygderna. Det fasta tillägg som får läggas till anskaffningskostnaden
vid fråga om bebyggd fastighet är här av avgörande betydelse. Frånva
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 15
ron av denna möjlighet för obebyggd fastighet i förening med mycket låga
taxeringsvärden — för fastigheter som länge gått i arv — vid den tidpunkt
då ingångsvärdet skall fixeras gör att, även med en uppräkning av 150 %,
ingångsvärdena blir mycket låga.
För skogsfastigheter som av lantbruksnämnden inköps för rationaliseringsändamål
är det inte fråga om någon ändring i markanvändning och
det kan därför ej heller vara fråga om någon markvärdestegring i sådan
mening.
Erfarenheten har dock visat att lagens tillämpning kan medföra avsevärda
skattekostnader även när det gäller försäljning av jordbruksfastighet
i rationaliseringssyfte. Någon sådan effekt avsågs inte vid lagens tillkomst.
Lantbruksnämnden i Kopparbergs län, vars inköpsverksamhet till största
delen består av inköp av skogsmark och obebyggda jordbruksfastigheter
och delar av sådana, har kommit i nära kontakt med dessa problem, effekten
har blivit en markant nedgång i inköpen.
Eftersom avsikten med lagstiftningen ej var att beskatta sådana mindre
objekt är en ändring i detta avseende angelägen. En sådan skulle kunna
åstadkommas genom en undre gräns varunder skatt ej skulle utgå — vilket
även skulle innebära administrativa besparingar — samt dessutom en
sänkning av vinstprocenten vid försäljning i rationaliseringssyfte.
1: 697 och 11:805
Genom ändring i kommunalskattelagen har fastställts nya regler för beskattning
av vinst vid fastighetsförsäljning.
Motivet för lagändringen var bl. a. att tidigare gällande tioårsgräns ansågs
utbudshämmande trots den år 1950 genomförda avtrappningsregeln
som ingrep efter sju års innehav.
Departementschefen har vitsordat detta i prop. 1967: 153.
Vid beräkning av försäljningsvinsten får enligt den nya lagen avdrag
ske för förbättringar, reparationer och underhåll. Ett särskilt ej indexreglerat
avdrag om 3 000 kr. får göras om avyttringen omfattar byggnad som i
huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål.
För jordbruksfastighet fordras att fråga är om mangårdsbyggnad eller
annan likvärdig bostadsbyggnad för kontinuerlig skötsel av fastigheten.
Vid försäljning av jordbruksfastighet med byggnader behåller ofta säljaren
mangårdsbyggnaden som bostad för sig och sin familj, varvid avstyckning
av området sker. Därigenom löses på ett enkelt sätt vederbörande
säljares bostadsfråga, medan åker och/eller skog kan tagas i anspråk för
strukturrationaliseringsändamål.
Möjligheterna för lantbruksnämnderna att förvärva mark för jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering har emellertid genom ovannämnda
spärregel i många fall försämrats.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
Frågornas tidigare behandling
Frågan om en skärpning av markvinstbeskattningen prövades av bevillningsutskottet
förra året. I motioner yrkades då att markvinster skulle beskattas
i minst samma utsträckning som löneinkomster. Yrkandet avvisades
av utskottet i dess av riksdagen godkända betänkande nr 43. Utskottet
motiverade sitt ståndpunktstagande med att den nya lagstiftningen om beskattning
av vinst vid avyttring av fastighet var utformad så att beskattningen
inte skulle inbjuda till markspekulation. Hänsyn hade tagits till
att fastighetsinnehavet var föremål också för andra former av beskattning
och att den del av realisationsvinsten, som motsvarade penningvärdeförsämringen
under innehavstiden, i princip inte beskattades.
Mer genomgripande ändringar i beskattningens utformning borde enligt
utskottets mening inte övervägas innan man erhållit tillräckligt material
för bedömning av verkningarna av den nya lagstiftningen.
Den i motionerna I: 79 och II: 91 aktualiserade frågan om uppskov under
vissa förutsättningar med realisationsvinstbeskattningen prövades av
riksdagen senast förra året. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 43
åberopade bevillningsutskottet att vinster, som enbart hänförde sig till penningvärdeförsämringen,
genom indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader,
inte blev föremål för realisationsvinstbeskattning. Eftersom
en villaägare vid försäljning i anledning av flyttning inte annat än
undantagsvis drabbades av en beskattning, som hindrade honom från att
anskaffa en annan likvärdig fastighet på den nya bostadsorten, ansåg utskottet
speciella undantagsregler inte erforderliga i dessa fall.
Samordning av skilda former av kapitalvinstbeskattning m. m.
Motioner
1:75 och 11:88
En råd remissinstanser påpekade både inför 1966 års beslut om ny aktievinstbeskattning
och 1967 vid reformen av markvinstbeskattningen att
en samordning mellan olika slag av kapitalvinstbeskattningen borde ske.
Också propositionen beträffande markvinstbeskattningen var inne på
denna tanke, dock utan att utlova en sådan utredning. Departementschefen
sade att han var överens med kritikerna om »att en samordning var önskvärd
och kanske nödvändig på lång sikt». Men han tänkte sig endast att
man »i belysning av gjorda erfarenheter så småningom» skulle se över lagstiftningen.
Detta är inte tillräckligt. Det är olämpligt att under lång tid ha ytterst
skiftande regler för beskattning av olika slag av kapitalvinster. En målsättning
bör vara, att principiellt försöka se skilda typer av kapitalvinster
som en helhet. Därmed är inte sagt att det kommer att visa sig möjligt att
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
17
göra reglerna helt enhetliga med tanke på de olika förutsättningarna för
skilda slag av kapitalvinster. Men man bör sträva åt det hållet och snarast
tillsätta en utredning med den uppgiften. Den bör både gå igenom utländska
förslag och erfarenheter och belysa frågorna med ledning av de
praktiska följderna i Sverige av de gällande reglerna för aktievinst- och
markvinstbeskattning.
En annan viktig principfråga, som en sådan utredning bör granska, är
de nuvarande skillnaderna mellan kapitalvinstbeskattning och inkomstbeskattning.
Ett benhårt fasthållande av den ursprungliga skillnaden mellan
inkomst och kapitalvinst synes, särskilt i ett läge, när samhället begär att
medborgarna skall avstå en förhållandevis stor del av sina årliga arbetsinkomster
till det allmänna i skatt, strida mot skatteförmågeprincipen.
Det är förståeligt om många löntagare frågar sig varför kapitalvinster,
som ofta erhållits utan vare sig risker eller arbete, endast delvis beskattas
medan deras egna inkomster är skattepliktiga helt och fullt.
Om ett närmande mellan kapitalvinst- och inkomstbeskattning skall
kunna uppnås fordras att flera problem vid kapitalvinstbeskattningen, inte
minst de samhällsekonomiska effekterna, noga analyseras. Inflationsproblemet
måste lösas också för andra former av kapitalvinstbeskattning. Reglerna
om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör ges en
vidgad tillämpning också för realisationsvinst och man bör då söka uppnå
större parallellitet mellan rätten att dra av förluster och plikten att skatta
för vinster.
Vid en annan beskattning av aktievinster är det angeläget att se till att
företagens kostnader för finansiering med eget kapital inte ökar i förhållande
till finansiering med främmande kapital. Lösningen på detta problem
kan sökas inom ramen för företagsbeskattningen. Andra komplicerade
problem kommer naturligtvis också att aktualiseras.
Visar sig dessa problem utomordentligt svårlösta, bör utredningen ges
frihet att undersöka om samordningen av olika slag av kapitalvinstbeskattning
kan uppnås på annat sätt.
En utredning som koncentrerar sig på de skilda slag av samordningsfrågor
som här skisserats bör kunna ge underlag för ytterligare reformer.
Frågans tidigare behandling
Samma yrkande som det i motionerna framställda avvisades av riksdagen
år 1967 på förslag av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 64.
Enligt utskottets mening borde man, eftersom systemet med en till tiden
obegränsad kapitalvinstbeskattning av fastigheter och aktier var en nyhet
i skattelagstiftningen, först avvakta verkningarna av den nya lagstiftningen
i olika hänseenden, innan nya utredningar påbörjades.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
Utskottet
Enligt svensk beskattningsrätt gäller numera att vinst vid icke yrkesmässig
avyttring av fastighet eller av aktier och liknande värdepapper är underkastad
en till tiden obegränsad beskattning.
Den icke tidsbegränsade beskattningen av aktievinster är konstruerad
som en omsättningsskatt och utgår med tio procent av vad den skattskyldige
vid försäljning av värdepapper, som innehafts fem år eller längre, erhåller
för egendomen efter avdrag för kostnader i samband med avyttringen. Beskattning
enligt schablon skall inte ske om aktierna överlåts på annat sätt
än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller om det framstår som
sannolikt att avyttringen skett utan vinst eller med vinst, som inte överstiger
fem procent av försäljningssumman. Schablonregeln tillämpas inte heller
vid avyttring av aktier i bostadsaktiebolag och andelar i bostadsföreningar
eller vid överlåtelse av s. k. organisationsaktier eller liknande andelar mellan
företag inom en koncern. Vidare kan Kungl. Maj :t medge befrielse helt
eller delvis från beskattning, om tillämpningen av schablonregeln kan antas
hindra från allmän synpunkt önskvärd strukturrationalisering. Från den
schablonmässigt beräknade skattepliktiga realisationsvinsten under ett beskattningsår
medges avdrag med 500 kr.
Vinst vid icke yrkesmässig avgttring av fastighet beskattas som regel i
sin helhet, om fastigheten innehafts mindre än två år. Om fastigheten innehafts
två år eller mera beskattas 75 % av vinsten. Samma regel gäller -—•
oberoende av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring.
Vid vinstberäkningen skall inköpspriset för fastigheten (ingångsvärdet) liksom
årliga förbättringskostnader som uppgått till mer än 3 000 kr. omräknas
efter det allmänna prisläget när avyttringen sker. Omräkningen skall
ske med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex och levnadskostnadsindex
med 1914 som basår. Förbättringskostnader är avdragsgilla
för år då de uppgått till minst 3 000 kr. Har den avyttrade fastigheten
omfattat byggnad, som i huvudsak varit avsedd att användas för bostadsändamål,
får från försäljningsvinsten dras ett belopp av 3 000 kr. för varje
påbörjat kalenderår som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under
innehavstiden. Möjlighet till uppskov med realisationsvinstbeskattningen
föreligger vid expropriation eller tvångsöverlåtelse och när överlåtelsen ingår
som ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. Som
förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinsten
uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den beräknade skatten,
och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas inom tre år.
De förevarande motionerna innehåller yrkanden, vilka samtliga syftar till
ändringar i olika hänseenden av reglerna för realisationsvinstbeskattning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969 19
I motionerna I: 61 och II: 68 hemställs om en mera allmän översyn av de
bestämmelser som gäller för beskattning av vinst vid aktieförsäljning. Utredningsyrkandet
i motionerna I: 75 och II: 88 avser samordning av skilda
former av kapitalvinstbeskattning och en undersökning av möjligheten och
lämpligheten av ett ytterligare närmande mellan denna och vanlig inkomstbeskattning.
Motionerna I: 277 och II: 306 syftar till en skärpning av såväl
aktievinst- som markvärdebeskattningen och innehåller härjämte yrkande
om omedelbar lagstiftning av innebörd, att den procentsats som gäller för
beskattning av vinst vid försäljning av aktier och värdepapper vilka innehafts
minst fem år höjs från 10 till 15.
Bevillningsutskottet underströk vid sin behandling av de propositioner
som innehöll förslagen till de nya bestämmelserna för beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av aktier och fastigheter (BeU 1966:46 och
1967: 64) starkt nödvändigheten av att dessa regler blev föremål för överarbetning
och samordning med de förslag som var att vänta från bl. a. aktiefondsutredningen,
skogsskattekommittén och kapitalskatteutredningen.
Även departementschefen uttalade såväl i prop. 1966: 90 som i prop. 1967:
153 att kapitalvinstbeskattningen senare kunde behöva överses och samordnas
i belysning av gjorda erfarenheter.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har aktiefondsutredningen
i ett i maj 1969 avlämnat betänkande (SOU 1969: 16) lagt fram
förslag till särskilda regler för beskattning av värdepappersfond och avkastningen
av de till en sådan fond hörande värdepapperen. Samma utredning
har föreslagit att fondstämpeln skall avskaffas och till stöd härför åberopat
att det från principiell synpunkt måste anses oriktigt att ha två formellt
olika omsättningsskatter på aktier. Skogsskattekommittén har i betänkande
(SOU 1969:30), som avlämnats i augusti 1969, bl. a. föreslagit
regler som berör sambandet mellan skogsbeskattning och de nu gällande reglerna
för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsför sälj ning. Kapitalskatteberedningen,
som har att pröva bl. a. frågan om latent skatteskuld
vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen, kan beräknas ha slutfört
sitt arbete först under hösten 1970.
De nya aktievinstreglerna har tillämpats i tre år, medan de nya bestämmelserna
om realisationsvinstbeskattning vid fastighetsförsäljning trätt i
full tillämpning först vid detta års taxering. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden
av bevillningsutskottets och departementschefens tidigare uttalanden
samt i avvaktan på resultatet av redan slutfört och pågående utredningsarbete
anser utskottet sig inte kunna f. n. biträda yrkandena i motionerna
I: 61 och II: 68 samt I: 75 och II: 88. Av anförda skäl saknas enligt
utskottets uppfattning också anledning att i nuläget överväga en skärpning
av reglerna för realisationsvinstbeskattning. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall också till motionerna I: 277 och II: 306.
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
I några motioner har framställts yrkanden som syftar till att underlätta
försäljningar av jordbruksfastigheter i rationaliseringssyfte.
1 motionerna I: 329 och II: 371 yrkas sålunda en översyn av reglerna om
beskattning av realisationsvinst, i vad avser försäljningar av mindre, obebyggda
jordbruks- och skogsfastigheter, medan motionerna I: 697 och II: 805
innehåller yrkande att från realisationsvinstbeskattning skall undantas försäljning
av mark för jordbruks- eller skogsbruksrationalisering i sådana
fall, då fastighets byggnad är undantagen som bostad åt säljaren. Motiveringen
för yrkandena är i huvudsak densamma. Motionärerna menar att beskattningsreglerna
i sin nuvarande utformning försvårar vissa försäljningar
i rationaliseringssyfte. De hänvisar till att vid beräkning av vinst vid fastighetsför
sälj ning, som omfattat byggnad avsedd i huvudsak för bostadsändamål,
säljaren äger tillgodoföra sig ett inte indexreglerat avdrag om 3 000 kr.
för varje påbörjat kalenderår som byggnaden under innehavstiden funnits
på fastigheten. Någon motsvarande avdragsrätt föreligger däremot inte vid
försäljning av obebyggda fastigheter. Härav följer att ingångsvärdena för sådana
fastigheter ofta blir mycket låga, och detta i sin tur kan medföra att
eventuella försäljningar -—- även sådana i rationaliseringssyfte —- kan medföra
avsevärda nackdelar i beskattningshänseende.
Avsikten med de nya bestämmelserna är — som framgår av uttalande av
departementschefen i prop. 1967: 153 — i första hand att beskatta spekulativa
investeringar i mark men att lämna mindre vinster vid försäljning av
egnahem, villor och jordbruk skattefria. Det har inte heller varit lagstiftarens
avsikt att försvåra försäljningar i rationaliseringssyfte, vilket framgår
av att vid sådana försäljningar endast 75 % av vinsten skall tas till beskattning,
oavsett den tid fastigheten innehafts.
Genom beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968: 88; BeU 1968: 43) har med
verkan fr. o. m. 1969 års taxering införts en möjlighet till uppskov med
realisationsvinstbeskattning vid arronderingsförsäljningar. Enligt förordningen
den 8 maj 1959 (nr 129) om uppskov i vissa fall med beskattning av
intäkt av skogsbruk har skattskyldig, som sålt en jordbruksfastighet och i
samband därmed haft intäkt av växande skog, möjlighet att erhålla uppskov
med beskattningen av denna intäkt. Förutsättning härför är att försäljningen
ingått som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre
rationalisering.
Enligt punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
har — i syfte att främja rationaliseringen — skogsägare beretts viss
lättnad i beskattningen av skogsinkomster. Bestämmelsen innebär att skogsägare,
som genom jorddelningsförrättning fått mer växande skog än han
förut hade och därför ålagts att betala ståndskogslikvid och som tar ut skog
inom tre år efter förrättningens lagakraftvinnande, har rätt till skogsvärdeminskningsavdrag
enligt värdemetoden med den uttagna skogens rotvärde.
Avdraget får aldrig överstiga ståndskogslikvidens belopp men kan erhållas
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
21
utan att någon utredning behöver ske om skogens ingångsvärde eller om
värdet av den skog som återstår efter uttaget.
Skogsskattekommittén har i sitt betänkande (SOU 1969:30) ifrågasatt,
om inte den som på annat sätt än genom jorddelningsförrättning förvärvar
skog i rationaliseringssyfte bör beredas samma lättnader i skogsbeskattningen
som den vilken haft att utge ståndskogslikvid i samband med jorddelningsförrättning.
Med hänsyn till de bestämmelser som redan finns och då enligt utskottets
uppfattning ett ställningstagande till de av motionärerna aktualiserade
spörsmålen i varje fall bör anstå i avvaktan på resultatet av skogsskattekommitténs
arbete, avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 329 och II:
371 samt I: 697 och II: 805.
I motionerna I: 79 och II: 91 yrkas att skattskyldig skall äga rätt till uppskov
under viss tid med beskattning för realisationsvinst vid försäljning
av en- eller tvåfamilj sfastighet, avsedd huvudsakligen som bostad åt ägaren.
Förutsättning för sådant uppskov bör vara att försäljningen föranletts
av ägarens flyttning till annan ort och att vederbörande har för avsikt att på
den nya orten förvärva liknande bostadsfastighet.
Ett motionsyrkande av samma innebörd behandlades av bevillningsutskottet
vid 1967 och 1968 års riksdagar (BeU 1967: 64 och 1968:43). Därvid
framhöll utskottet att vinster, som enbart hänförde sig till penningvärdeförändringen,
genom indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader,
endast undantagsvis drabbades av realisationsvinstskatt. Utskottet
ansåg därför speciella undantagsregler inte erforderliga för de fall
då en fastighet såldes och ägaren skaffade sig bostad på annan ort. Utskottet
framhöll också att det inte torde vara lagtekniskt möjligt att tillfredsställande
ange de fall då en flyttning kunde motivera ett skatteuppskov.
Vad motionärerna nu anfört innebär i sak ingenting nytt. Utskottet anser
sig därför sakna anledning frånträda sin tidigare uttalade uppfattning och
avstyrker således bifall till motionerna I: 79 och II: 91.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A) beträffande en allmän översyn av realisationsvinstbeskattningen
att
riksdagen avslår
1) motionerna I: 61 och II: 68,
2) motionerna I: 75 och II: 88;
B) beträffande höjd beskattning av realisationsvinster
att riksdagen avslår motionerna I: 277 och II: 306;
C) beträffande realisationsvinstbeskattning av fastighetsförsäljning
i rationaliseringssyfte
att riksdagen avslår
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
1) motionerna I: 329 och II: 371,
2) motionerna I: 697 och II: 805;
D) beträffande uppskov med realisationsvinstbeskattning
vid fas tighets försäljning
att riksdagen avslår motionerna I: 79 och II: 91.
Stockholm den 21 oktober 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson*
(s), Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s),
Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Ove Karlsson*
(s); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt* (s),
Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s), Marcusson
(s), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie* (ep).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
beträffande en allmän översyn av realisationsvinstbeskattningen
1) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep) och Josefson
i Arrie (ep), vilka dels anfört följande
De nya reglerna i fråga om realisationsvinstbeskattningen av aktier och
liknande värdepapper har nu tillämpats i mer än tre år. De har därvid visat
sig inte kunna uppfylla rimliga krav på en ändamålsenlig och rättvis beskattning.
Särskilt otillfredsställande är att aktieförsäljningar efter femårsperiodens
utgång kan drabbas av en hårdare beskattning än sådana som äger rum
inom fem år från förvärvet, att även rent fiktiva vinster kan bli föremål för
beskattning och att mindre aktievinster kan bli procentuellt hårdare beskattade
än större.
Med hänsyn till dessa och andra omständigheter anser vi att reglerna om
beskattning av aktievinster bör bli föremål för en förnyad översyn.
dels — under åberopande av innehållet i motionerna I: 61 och II: 68 —
hemställt
att riksdagen icke biträder avslagsyrkandet under punkten
A 1 i utskottets hemställan utan i stället, med bifall till
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1969
23
motionerna I: 61 och II: 68, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
utredning rörande utformningen av beskattningen vid
avyttring av aktier och därmed jämförliga värdepapper enligt
35 § 3 mom. kommunalskattelagen;
beträffande realisationsvinstbeskattning av fastighetsförsäljning i rationaliseringssgfte
2)
av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep) och Josefson
i Arrie (ep), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna
I: 329 och II: 371 samt I: 697 och II: 805 —hemställt
att riksdagen icke biträder avslagsyrkandet under punkterna
C 1 och 2 i utskottets hemställan utan i stället, med
anledning av motionerna I: 329 och II: 371 samt I: 697 och
II: 805, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning av reglerna
rörande realisationsvinstbeskattning vid avyttring av
fastighet i syfte att underlätta sådana försäljningar som
sker i rationaliseringssyfte;
beträffande uppskov med realisationsvinstbeskattning vid fastighetsförsäljning
3)
av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Tistad (fp), Magnusson i Borås (in), Sundkvist (ep) och Josefson
i Arrie (ep), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna
I: 79 och II: 91 — hemställt
att riksdagen icke biträder avslagsyrkandet under punkten
D i utskottets hemställan utan i stället, med bifall till
motionerna I: 79 och II: 91, i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser om
beskattning av realisationsvinst, att uppskov med beskattning
under viss tid må åtnjutas för realisationsvinst vid av
ägarens flyttning till annan ort föranledd försäljning av eneller
tvåfamilj sfastighet, avsedd huvudsakligen som bostad
åt ägaren, i det fall denne avser att på den nya bostadsorten
förvärva liknande bostadsfastighet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.