Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

1969-10-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:57, Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

1

Nr 57

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

översyn av vissa avdragsregler i kommunalskattelagen.

Yrkande

I de likalydande motionerna 1: 129 av herr Schött och II: 235 av herr Thylén

har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam

översyn och förslag till ändring av 25 § 3 mom., 32 § 3 inom., 33 §

2 mom., 35 § 3 inom., 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

samt 37 § 1 mom. taxeringsförordningen.

Gällande rätt

Enligt 25 § 3 mom. kommunalskattelagen (KL) får vid schablonberäkning

av inkomst från egnahemsvillor och fastigheter, tillhöriga bostadsföreningar,

bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag avdrag göras för ränta

på lånat kapital som nedlagts i fastigheten och för tomträtts- eller liknande

avgäld. Sådan ägare av schablonfastighet som är fysisk person eller oskift

dödsbo äger härutöver rätt till ett extra avdrag om 200 kr., förutsatt att

fysisk person eller delägare i dödsboet blivit mantalsskriven på fastigheten

antingen för året näst före taxeringsåret eller för taxeringsåret.

Schablonavdraget får aldrig överstiga schablonintäktens belopp. Avdraget

tillkom 1957 och har tillämpats fr. o. m. 1958 års taxering. Dess ursprungliga

syfte var att förebygga förhöjning av den statliga inkomstskatten med anledning

av de väntade höjningarna av taxeringsvärdena vid 1957 års allmänna

fastighetstaxering.

En skattskyldig, som haft intäkt av tjänst enligt 33 § 2 mom. KL anses

ha haft kostnader för tjänsteintäktens förvärvande till ett belopp av minst

100 kr. Detta avdrag medges således även om kostnaderna understigit 100 kr.

eller om den skattskyldige inte haft några kostnader alls. Avdraget har tillkommit

i syfte att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

Enligt 35 § 3 inom. KL skall vinst vid försäljning av aktier och andra värdepapper

liksom av lös egendom över huvud taget, som avyttras inom fem år

från förvärvet, beskattas enligt en fallande skala. Vid försäljning under de

två första åren beskattas hela vinsten, medan vid försäljning under de återstående

tre åren den skattepliktiga vinsten reduceras med 25 procent per år

till 75, 50 resp. 25 procent av bruttot.

Vinst vid försäljning av vissa värdepapper drabbas av realisationsvinstskatt,

oberoende av den tid värdepapperen innehafts. Detta gäller bl. a. aktie,

andel i aktiefond, fondandel eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk

förening eller handelsbolag eller liknande rättighet, dock inte aktie

eller andel i bostadsaktiebolag eller bostadsförening. Vinsten beräknas i detta

fall i allmänhet efter schablon till 10 procent av försäljningspriset efter avdrag

för kostnaderna för försäljningen. Denna schablonregel gäller inte vid

omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Kungl. Maj :t äger vidare

rätt att medge dispens helt eller delvis från den schablonmässiga vinstbeskattningen,

om denna kan antas hindra från allmän synpunkt önskvärd

strukturrationalisering. Om den skattskyldige kan göra sannolikt, att försäljningen

skett utan vinst eller med vinst, som inte överstigit 5 procent av

försäljningspriset, skall schablonbeskattning inte heller ske.

Från den schablonmässigt beräknade realisationsvinsten äger skattskyldig

åtnjuta avdrag med 500 kr. Har den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, får avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 500 kr. Avdraget får dock aldrig överstiga sammanlagda

beloppet av skattepliktig realisationsvinst.

Schablonavdraget om 500 kr. har tillkommit främst för att begränsa de

fall då undersökning av vinstens storlek kan bli aktuell när det gäller försäljning

av teckningsrätter, fondandelar o. d.

De skattefria bottenbeloppen i inkomstkällan kapital utgjorde ursprungligen

100 kr. för ensamstående och 200 kr. för äkta makar. 1957 höjdes avdraget

till 300 kr. resp. 600 kr. och 1961 — med tillämpning fr. o. in. 1962

års taxering — till 400 kr. resp. 800 kr. Bestämmelserna om schablonavdrag

i inkomstkällan kapital, vilka återfinns i 39 § 3 mom. KL, har tillkommit för

att stimulera sparandet.

Det sociala försäkringsavdraget (46 § 2 mom. KL) uppgick ursprungligen

till 200 kr. för samtliga skattskyldiga. 1950 höjdes avdraget till 400 kr. för

makar. 1955 skedde en ytterligare höjning till 300 kr. för ensamstående och

till 600 kr. för makar och 1961 en höjning till 400 kr. resp. 800 kr.

Genom 1963 års lagstiftning omkonstruerades — med tillämpning fr. o. m.

1964 års taxering — försäkringsavdraget så, att avdrag numera medges

dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst

150 kr. för ensamstående och 300 kr. för makar, dels för under beskattningsåret

erlagda avgifter och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

dock med viss maximering. För att frivilliga avgifter och premier skulle

inrymmas i avdraget i samma utsträckning som tidigare, bestämdes maximibeloppet

till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar.

Enligt 32 § 3 mom. KL skall som intäkt av tjänst inte upptas förmån av

mindre värde som utgått i annat än pengar, förutsatt att förmånen kan

antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete. I anvisningarna

till detta författningsrum lämnas några exempel på förmåner

som avses. Där nämns rabatter vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse,

förfriskningar som utan ersättning tillhandahålls i samband med

arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg erhålls til! ett lägre pris

än i öppna marknaden och tjänstebostad för vilken hyran bestämts obetydligt

lägre än i orten gällande hyrespris.

Mot denna begränsning av skatteplikten svarar den i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen

(TF) intagna bestämmelsen att arbetsgivare inte behöver

lämna kontrolluppgift på förmåner som utgått i annat än pengar om det

som mottagaren sammanlagt åtnjutit efter avdrag för vederlag uppenbarligen

haft ett värde inte överstigande 400 kr. för helt år.

Enligt sistnämnda författningsrum föreligger i vissa fall inte heller uppgiftsskyldighet

i fråga om ersättning för resa i tjänsten, för representatiÖversättning

eller för traktamentsersättning. På rese- och representationsersättning

behöver sålunda kontrolluppgift inte lämnas om ersättningen i fråga

motsvarar gjorda utlägg som sammanlagt inte överstiger 500 kr. Motsvarande

gäller i fråga om traktamentsersättning som sammanlagt inte överstiger

500 kr. eller inte avser mer än 24 dagar för år räknat.

Frågornas tidigare behandling

1 motioner till 1968 års riksdag yrkades höjning av såväl det extra avdraget

vid schablontaxeringen av en- och tvåfamilj sfastigheter och 500-kronorsavdraget

vid realisationsvinstbeskattningen av aktier som av sparavdraget i

inkomstkällan kapital och det sociala försäkringsavdraget. Till stöd för yrkandena

åberopades bl. a. att en höjning av avdragsbeloppen var ägnad att

stimulera ett frivilligt enskilt sparande. Bevillningsutskottet avstyrkte bifall

till motionerna i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 38 med motiveringen

att varken det extra avdraget i inkomstkällan annan fastighet eller

schablonavdraget vid aktievinstbeskattningen var att anse som sparavdrag

i egentlig mening och att en uppräkning av sparavdraget i inkomstkällan

kapital och av försäkringsavdraget enligt utskottets mening inte var möjlig

från statsfinansiell synpunkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

Motionerna

Kommunalskattelagen innehåller bestämmelser om avdrag vilka berör det

stora flertalet skattskyldiga. Gemensamt för dessa avdrag är att de genom

den fortgående penningvärdeförsämringen starkt minskat i betydelse för

den skattskyldige.

Egnahemsägare som är mantalsskriven på sin fastighet är berättigad till

ett extra avdrag på 200 kr. från inkomst av fastigheten.

Från inkomst av kapital äger fysisk person åtnjuta ett extra avdrag med

400 kr. För makar gemensamt är beloppet 800 kr.

För premier och avgifter avseende vissa frivilliga försäkringar medges

avdrag med högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar.

De av riksdagen antagna reglerna för aktievinstbeskattning innehåller bestämmelser

om ett särskilt avdrag om högst 500 kr. vid försäljning av aktier

som innehafts mer än 5 år.

Dessa avdragsbestämmelser har tillkommit i avsikt att främja det frivilliga

sparandet. Bristen på kapital, som i så hög grad kännetecknar dagens

samhälle, gör det angeläget att de sparstimulerande åtgärdernas effekt inte

minskar utan i stället ökar. Beträffande det särskilda avdraget vid aktieförsäljning

bör även i detta fall dubbelt så högt avdrag medges för makar

som för ensamstående.

Skattskyldig som haft inkomst som skall deklareras under förvärvskällan

tjänst skall anses ha haft omkostnader till ett belopp av minst 100 kr.

Skattskyldig är vidare inte skyldig att såsom inkomst av tjänst deklarera

sina »mindre» naturaförmåner. Riksskattenämnden utfärdar närmare anvisningar

härför. Värdet av dessa förmåner får, för att skattefrihet skall

föreligga, inte överstiga 400 kr. Beloppets storlek sammanhänger med

bestämmelserna i 37 § TF att arbetsgivare i kontrolluppgifter till ledning

för de anställdas taxering inte skall medta förmåner av detta slag, om värdet

därav inte överstigit 400 kr. (Det bör påpekas att samma undantagsregel

från uppgiftsskyldighet avser högst 500 kr. beträffande vardera ersättning

för resekostnadsutlägg, representationsersättning och traktamentsersättning.

)

Vad beträffar beloppsgränsen på 400 kr. för dessa naturaförmåner har

den varit oförändrad alltsedan bestämmelsens införande. På grund av penningvärdeförsämringen

medför detta att det varje år inträffar att anställda

får betala skatt för förmåner som året innan varit befriade från skatt. Helt

naturligt verkar detta irriterande.

Det syns angeläget att nu berörda avdragsregler i kommunskattelagen

skyndsamt blir föremål för en översyn i syfte att anpassa dem till den penningvärdeförändring

som ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppens

storlek fastställdes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

5

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas en översyn av vissa avdrag i kommunalskattelagen.

De avdrag motionärerna åsyftar är det extra avdraget om

200 kr. vid den schablonmässiga beräkningen av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter,

schablonavdraget om 100 kr. i inkomstkällan tjänst, 500- kronorsavdraget vid schablonberäkning av realisationsvinst på aktier och

andra värdepapper, sparavdraget om 400 kr. för ensamstående och 800 kr.

för gifta i inkomstkällan kapital och schablonavdraget för frivilliga försäkringar,

vilket uppgår till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för gifta.

Motionärerna menar att alla dessa avdrag genom den fortgående penningvärdeförsämringen

starkt minskat i betydelse för de skattskyldiga och att

avdragen bör anpassas till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan

de nuvarande avdragsbeloppens storlek fastställdes. Motionärerna förordar

också uppräkning av den värdegräns om 400 kr. som gäller i fråga om arbetsgivares

skyldighet att uppge förmåner vilka i inkomstkällan tjänst utgått

i annat än pengar.

Av motiveringen i motionerna framgår att enligt motionärernas uppfattning

samtliga ifrågavarande avdrag med undantag av schablonavdraget i

inkomstkällan tjänst tillkommit för att främja det frivilliga sparandet.

Det är emellertid endast schablonavdraget i inkomstkällan kapital som

har rent sparstimulerande syfte. Det extra avdraget vid beräkning av inkomst

av en- och tvåfamilj sfastigheter tillkom ursprungligen för att motverka

en förhöjning av den statliga inkomstskatten till följd av höjda

taxeringsvärden vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Försäkringsavdraget

är av social karaktär, medan 100-kronorsavdraget i inkomstkällan

tjänst och 500-kronorsavdraget vid aktievinstbeskattningen båda tillkommit

för att underlätta deklarations- och taxeringsarbetet.

Enligt utskottets mening talar flera skäl mot ett bifall till motionärernas

yrkanden. De avdragsbestämmelser motionärerna aktualiserat berör så gott

som samtliga skattskyldiga. En generell uppräkning — även en mindre

betydande sådan — kan därför antas komma att medföra ett icke oväsentligt

skattebortfall för såväl staten som kommunerna.

En uppräkning kommer till följd av progressiviteten vid den statliga beskattningen

att gynna inkomsttagare med större inkomster, medan den

för inkomsttagare i lägre inkomstskikt kan beräknas bli av begränsad betydelse.

Härtill kommer att en generell höjning av schablonavdragen, såvitt utskottet

kan bedöma, är ägnad att försvåra genomförandet av en definitiv

källskatt.

På grund av det anförda anser utskottet sig inte kunna biträda förslaget

om en uppräkning av schablonavdragen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

I motionerna har också aktualiserats ett spörsmål av annan art, gällande

arbetsgivares kontrolluppgifter. Arbetsgivare som utgivit förmåner i annat

än pengar behöver inte lämna kontrolluppgift på dessa förmåner om deras

värde efter avdrag för eventuellt vederlag inte överstiger 400 kr. för helt

år räknat. Denna föreskrift i 37 § taxeringsförordningen sammanhänger

med bestämmelsen i 32 § 3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen att

som intäkt av tjänst inte skall upptas förmån av mindre värde, som utgått

i annat än pengar, om förmånen inte är avsedd att utgöra direkt vederlag

för utfört arbete.

I prop. 1956: 150 uttalade chefen för finansdepartementet att beloppet

400 kr. valts med tanke på vad som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

i åtskilliga fall kunde tänkas bli bedömt som skattefritt. A

andra sidan framhölls att detta belopp i och för sig inte innebar någon

norm för värdet på de intäkter som i kommunalskattelagen undantogs från

beskattning. Vad som var att anse som skattefritt borde förbehållas praxis

att avgöra med hänsyn Lill omständigheterna i det särskilda fallet. Understundom

kunde förmåner med sammanlagt lägre värde än 400 ler. helt eller

delvis böra beskattas. I andra fall var det tänkbart att förmåner med

ett sammanlagt högre värde än 400 kr. kunde bedömas såsom icke skattepliktiga.

Riksskattenämnden har i anvisningar till taxeringsmyndigheterna rörande

tillämpning av ifrågavarande bestämmelser (RN 1958 ser. I nr 1) indelat

tjänsteförmånerna i tre olika grupper. Den första gruppen omfattar förmåner

som över huvud taget inte bör beskattas, den andra förmåner vilkas

skatteplikt gjorts beroende av värdet och den tredje gruppen förmåner

som alltid bör beskattas.

Av det anförda framgår att den beloppsgräns i taxeringsförordningen som

motionärerna åsyftar endast i fråga om vissa typer av förmåner bör vara

normgivande för vad som i inkomstskattehänseende skall anses utgöra

skattepliktig intäkt.

Avslutningsvis vill utskottet meddela att — enligt vad utskottet erfarit

— frågan om arbetsgivares uppgiftsskyldighet inom kort kommer att bli

föremål för utredning.

På grund härav anser utskottet sig inte heller kunna biträda motionärernas

förslag i vad avser arbetsgivares kontrolluppgifter.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna I: 129 och II: 238.

Stockholm den 21 oktober 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969 7

Närvarande

från. första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson* (s),

Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s), Tage

Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Ove Karlsson* (s);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (in), Brandt* (s),

Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s),

Marcusson (s), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet,

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (in) och Magnusson i Borås

(in), vilka

dels anfört följande:

I motsats till majoriteten anser vi att flera omständigheter talar för ett

bifall till motionärernas utredningsförslag. För åtskilliga av de berörda avdragsreglerna

gäller att de tillkommit för relativt lång tid sedan. Försäkringsavdraget

har funnits sedan kommunalskattelagens tillkomst, schablonavdragen

i inkomstkällorna tjänst och kapital tillkom 1955 och det extra

avdraget vid beräkning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter 1957.

Härtill kommer att sistnämnda avdrag, vars syfte var att motverka den

förhöjning av den statliga inkomstskatten som kunde förväntas bli en

följd av höjda taxeringsvärden vid 1957 års allmänna fastighetstaxering,

varit beloppsmässigt oförändrat sedan det infördes och detsamma gäller

schablonavdraget i inkomstkällan tjänst. Sparavdraget i inkomstkällan

kapital fastställdes till nuvarande belopp redan 1961, medan avdraget för

frivilliga försäkringar maximerades till 250 kr. resp. 500 kr. så tidigt som

1963. "

Enligt vår mening är det angeläget att dessa »de många människornas

avdrag» anpassas till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan de nuvarande

avdragsbeloppen fastställdes. Det finns därför anledning undersöka

om inte med hänsyn till den fastighetstaxering som nu pågår det extra avdraget

vid schablontaxeringen av villafastigheter bör uppräknas. På grund

av det sparstimulerande syfte, som schablonavdraget i inkomstkällan kapital

har, talar enligt vår uppfattning också starka skäl för en höjning av detta

avdrag. Med hänsyn inte minst till den fortgående penningvärdeförändringen

och till den tid som förflutit sedan de nu gällande avdragsbeloppen

fastställdes bör emellertid också övriga av motionärerna aktualiserade avdragsbestämmelser

bli föremål för en översyn och detsamma gäller den i 37 §

taxeringsförordningen intagna, alltsedan 1957 års taxering tillämpade beloppsgräns

om 400 kr. som gäller i fråga om arbetsgivares skyldighet att

lämna uppgift om förmåner vilka utgivits i annat än pengar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

dels hemställt,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 129 och II: 238

1 skrivelse till Kungi. Maj :t begär skyndsam översyn och

förslag till ändring av 25 § 3 inom., 32 § 3 mom., 33 §

2 inom., 35 § 3 inom., 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. fjärde

stycket kommunal skattelagen samt 37 § 1 mom. taxeringsförordningen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.