Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

1969-11-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:59, Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

1

Nr 59

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

upphävande av gift kvinnas rätt till förvärvsavdrag

vid särbeskattning.

Yrkande

I de likalydande motionerna I: 208 av herr Lars Larsson och fru Landberg

samt II: 227 av herr Henrikson och fröken Bergegren har hemställts,

att riksdagen beslutar upphäva rätten till förvärvsavdrag på 300 kr. för

förvärvsarbetande gift kvinna som åtnjuter särbeskattning samt

att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat

uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande års

höstriksdag.

Gällande bestämmelser

Enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, vilka bestämmelser också är

tillämpliga vid den statliga taxeringen, är gift kvinna, som har inkomst av

jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, berättigad till förvärvsavdrag. Som

förutsättning för sådant avdrag gäller i fråga om jordbruksfastighet att

hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. och i

fråga om rörelseinkomst att hon varit verksam i rörelsen i ej blott ringa

omfattning. Om barn inte finns är förvärvsavdraget 300 kr. Finns den 1

november inkomståret hemmavarande barn under 16 år medges avdrag med

högre belopp. Vid inkomst av jordbruksfastighet utgår avdraget i dessa

fall med belopp motsvarande värdet av hustruns arbete, dock högst 1 000 kr.

Vid rörelse- och tjänsteinkomster medges avdrag med 300 kr. jämte 25 %

av inkomsten, dock högst med 3 000 kr. Om hustrun arbetar i mannens

jordbruk eller rörelse får mannen, under förutsättning att hustruns arbete

i förvärvskällan haft ett värde av minst 300 kr., avdrag med detta belopp

om makarna inte haft hemmavarande barn och eljest med värdet av hennes

arbetsinsats, dock högst 1 000 kr. Förvärvsavdraget utgår endast om och i

den mån inkomsten, som berättigar till avdrag, därtill förslår. Avdrag för

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

makar gemensamt får inte överstiga maximibeloppen 300 kr., 1 000 kr. resp.

3 000 kr.

Ogift med barn under 16 år får vid inkomster av rörelse och tjänst förvärvsavdrag

enligt de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst av

nämnda slag. Vid jordbruksinkomst medges avdrag enligt de regler som

gäller för rörelse, dvs. med 300 kr. jämte 25 % av inkomsten, dock högst med

3 000 kr.

Bestämmelserna om frivillig särbeskattning finns intagna i förordningen

den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Enligt dessa bestämmelser kan samtaxerade makar, som båda har inkomst

av förvärvsarbete, under vissa förutsättningar få skatten på sådan inkomst

beräknad enligt de för ensamstående gällande grunderna. Beträffande

övriga inkomster, såsom exempelvis av kapital, är förordningen inte tillämplig

och skatten på sådana inkomster är alltså oförändrad.

Särbeskattningen har utformats som en ren skatteberäkningsmetod. Makar,

som får särskild skatteberäkning, behandlas i taxeringshänseende enligt

vanliga regler, och de vid samtaxeringen fastställda inkomsterna och

avdragen ligger till grund för den särskilda skatteberäkningen. Denna gäller

vidare blott statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Kommunalskatt,

sjukförsäkringsavgift och förmögenhetsskatt påförs efter vanliga regler.

Vid den särskilda skatteberäkningen skiljer man mellan arbetsinkomst

och sidoinkomst. Till arbetsinkomst hänförs inkomst av tjänst utom peric.

diskt understöd. Hit räknas även inkomst av jordbruksfastighet och rörelse

om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa

omfattning. Övrig inkomst utgör sidoinkomst. Av praktiska skäl gäller därutöver

att sidoinkomst som inte överstiger 1 000 kr. betraktas som arbetsinkomst.

Skatteunderlaget vid särbeskattningen utgör den beskattningsbara arbetsinkomsten,

som fastställs genom en omräkning av de vid taxeringen åsatta

beskattningsbara inkomsterna. Vid omräkningen sammanläggs för vardera

maken hans arbetsinkomst från olika förvärvskällor. De vid taxeringen medgivna

allmänna avdragen samt eventuellt förlustavdrag och extra avdrag

för nedsatt skatteförmåga avräknas från arbetsinkomsten. Av praktiska

skäl reduceras därvid inte sådana avdrag som vid taxeringen medgetts med

de för gifta gällande högre maximibeloppen. Ortsavdrag medges enligt de

för ensamstående gällande grunderna. Återstoden utgör den beskattningsbara

arbetsinkomsten.

Förutsättningen för att särbeskattningen skall kunna ske är att för vardera

maken uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst.

Medges särbeskattning beräknas skatten på arbetsinkomsten för sig och

på eventuell sidoinkomst för sig. Folkpensionsavgift påförs i regel endast för

arbetsinkomsten.

Den statliga inkomstskatten beräknas på vardera makens beskattnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

bara arbetsinkomst enligt den för ensamstående gällande skatteskalan. Någon

sammanläggning av inkomsterna sker alltså inte. Även folkpensionsavgift

på arbetsinkomsten beräknas enligt de för ensamstående gällande

grunderna. Detta innebär att makarnas sammanlagda avgift vid särbeskattningen

kan komma att uppgå till 3 000 kr. och således överstiga det maximibelopp

1 500 kr. som gäller för dem vid sambeskattning.

Statlig inkomstskatt på sidoinkomst framkommer såsom ett skillnadsbelopp

vid två beräkningar. Först fastställs med tillämpning av sambeskattningsreglerna

skatten på makarnas totala inkomster. Därvid används skalan

för gifta. Därefter beräknas på motsvarande sätt skatten på makarnas

sammanlagda beskattningsbara arbetsinkomster. Skillnaden mellan de uträknade

skattebeloppen utgör skatten på sidoinlcomsten och påförs den

make, som haft sidoinkomst, eller om båda makarna haft sådana inkomster,

dem båda i förhållande till vars och ens sidoinkomst.

De sammanlagda beloppen av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst och

sidoinkomst samt folkpensionsavgift utgör vad makarna skall erlägga enligt

den särskilda skatteberäkningen.

Särbeskattningen tillämpas av myndigheterna först efter ansökan av de

skattskyldiga. Vardera maken har rätt att begära särbeskattning.

Frågans tidigare behandling

Allmänna skatteberedningen föreslog i sitt betänkande Nytt skattesystem

(SOU 1964: 25), att förvärvsavdrag inte vidare skulle medges makar, som

saknade minderåriga barn. Om familjen hade hemmavarande barn skulle

enligt förslaget förvärvsavdragen höjas väsentligt.

I proposition nr 14 till 1965 års riksdag framlades i enlighet med riktlinjerna

i allmänna skatteberedningens betänkande förslag till omläggning

av den direkta och indirekta beskattningen. I propositionen föreslog departementschefen

dock inte några ändringar rörande förvärvsavdragen med

hänsyn till att frågan om familj ebeskattningens utformning var under övervägande

och till att sådana ändringar skulle påverka det kommunala skatteunderlaget.

De i propositionen framlagda skattereformerna behandlades i

bevillningsutskottets betänkande nr 16. I väckta motioner hade hemställts

om betydande höjningar av förvärvsavdragen. Utskottet konstaterade, att de

kostnader, som är förenade med hustruns förvärvsarbete vid förekomsten

av barn, i vissa fall ganska avsevärt översteg förvärvsavdragets tidigare

maximibelopp, 2 000 kr. Mot bakgrunden därav delade utskottet motionärernas

uppfattning, att en viss uppräkning av förvärvsavdragen var erforderlig

för skattskyldiga med hemmavarande minderåriga barn. Utskottet

föreslog med hänsyn därtill en uppräkning av förvärvsavdragen.

Förslaget innebar bl. a. att kvotavdraget höjdes från 20 till 25 % och att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

maximiavdraget höjdes från 2 000 till 3 000 kr. Utskottets förslag godtogs

av riksdagen.

I samband med frågan om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

vid 1965 års riksdag hade bevillningsutskottet att behandla motionsyrkanden

om att förvärvsavdrag inte skulle medges vid särbeskattning. Utskottet

delade i sitt betänkande nr 30 departementschefens uppfattning att den

särskilda skatteberäkningen av praktiska och administrativa skäl inte borde

vara onödigt komplicerad och att därför förvärvsavdrag liksom övriga samtaxerade

makar tillkommande förhöjda avdrag borde bibehållas även i sådana

fall, då avdragen i och för sig inte var motiverade. Utskottet avstyrkte

därför bifall till motionerna.

Vid 1967 års riksdag behandlade bevillningsutskottet ett motionsyrkande

om att förvärvsavdraget för gift skattskyldig utan barn skulle slopas. I sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 20 anförde utskottet följande.

Eftersom ensamstående skattskyldig inte är berättigad till motsvarande

avdrag, kan visserligen det gift skattskyldig tillkommande avdraget te sig

omotiverat. Avdraget infördes dock redan år 1919. Enligt utskottets mening

bör frågan lösas i ett större sammanhang, särskilt som skattehöjningar för

ifrågavarande skattskyldiga — i flertalet fall kvinnor med förhållandevis

högt beskattad inkomst — för närvarande inte är aktuella.

Familjeskatteberedningen har i sitt betänkande Individuell beskattning

(stencil Fi 1969:4) undersökt möjligheterna till individuell beskattning

inom den ekonomiska ramen för nuvarande inkomstbeskattning. I betänkandet

redovisas tre olika alternativ för renodlad eller modifierad individuell

beskattning. Vid utformningen av de tre alternativen föreslås att förvärvsavdragen

skall slopas för alla kategorier skattskyldiga och att gift,

som driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken (faktisk sambeskattning),

skall få avdrag med antingen faktiskt utgiven lön till medhjälpande

make eller ett schablonbelopp på 1 000 kr.

Motionerna

Då makar begär särbeskattning skall de till statlig inkomstskatt taxeras

som ogifta. Eftersom ogift kvinna med förvärvsinkomst inte äger rätt till

förvärvsavdrag, såvida hon inte har hemmavarande barn, borde det vara naturligt

att förvärvsavdraget bortfaller för särbeskattad gift kvinna. Möjligen

kan hävdas att skattelättnaden, som blir en följd av förvärvsavdraget, blir

förhållandevis begränsad. Mot detta må framhållas att nuvarande bestämmelser

på denna punkt knappast kan anses konsekventa. Vidare torde det

kunna anses klarlagt att den grupp, för vilken särbeskattning är det gynnsammaste

beskattningsalternativet, knappast är i behov av ifrågavarande

skatteförmån.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

5

Utskottet

Gift kvinna, som har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst,

är berättigad till förvärvsavdrag. Om makarna inte har minderåriga barn,

utgör förvärvsavdraget 300 kr. Har makarna hemmavarande barn under 16

år beräknas avdraget i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst till 300 kr.

jämte s. k. kvotavdrag med 25 procent av förvärvsinkomsten, dock högst

till 3 000 kr. Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medges förvärvsavdrag

med högst 1 000 kr., om hon haft hemmavarande barn under

16 år. Vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s. om hustrun utfört arbete i

mannens jordbruk eller rörelse, äger mannen, om makarna inte har hemmavarande

minderåriga barn, rätt till förvärvsavdrag med 300 kr., när hustruns

arbete i förvärvskällan haft ett värde av minst detta belopp. Om makarna

haft hemmavarande barn under 16 år, medges avdrag med värdet av hustruns

arbetsinsats i förvärvskällan, dock högst med 1 000 kr. Beträffande rätt

till förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller oberoende av

kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst. I fråga om inkomst

av jordbruksfastighet är reglerna om förvärvsavdrag dock gynnsammare

för de ofullständiga familjerna än för makar. Sådan inkomst berättigar

nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag med 300 kr.

jämte kvotavdrag med 25 procent av inkomsten av jordbruksfastigheten,

dock högst med 3 000 kr.

Vid tillämpning av förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall

tör makar, s. k. särbeskattning, medges förvärvsavdrag enligt allmänna regler.

I motionerna yrkas att gift kvinna inte skall medges förvärvsavdrag med

300 kr. vid särbeskattning.

Familj eskatteberedningen har i sitt år 1969 avlämnade betänkande Individuell

beskattning utarbetat tre alternativa förslag till renodlad eller modifierad

individuell beskattning. I samtliga alternativ föreslås att förvärvsavdragen

skall slopas för alla kategorier skattskyldiga och att vid faktisk sambeskattning

avdrag skall medges antingen med faktiskt utgiven lön till medhjälpande

make eller med ett schablonbelopp på 1 000 kr. Beredningens förslag

är efter remissbehandling föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Familjebeskattningens utformning är en central fråga i den skattereform,

som aviserats till 1970 års vårriksdag. Ställning kommer därvid också att tas

till det i motionerna behandlade spörsmålet. Med hänsyn härtill är utskottet

inte berett att tillmötesgå motionärernas begäran om omedelbar författningsändring

och avstyrker således bifall till motionerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1969

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 208 och It: 227.

Stockholm den 4 november 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark* (s),

herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Wärnberg (s), Tage Johansson

(s), Gösta Jacobsson (m), Tistad fp) och Paul Jansson* (s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås* (m), Brandt* (s),

Engkvist (s), fruar Holmqvist (s), Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson

(s), Nyström (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Wiklund i Härnösand (s) och

Börjesson i Falköping* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

KUNGL. BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.