Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om skattelättnader för fiskare.

1969-02-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:6, Betänkande med anledning av motioner om skattelättnader för fiskare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1969

1

Nr 6

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

skattelättnader för fiskare.

(2 :a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 135 av herr T is t ad in. fl. och II: 155 av

herr Åberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

begär utredning i syfte att uppnå skattelättnad för fiskare som utövar sin

verksamhet på avlägsna fiskeplatser;

2) de likalydande motionerna I: 693 av herr Ernst Olsson m. fl. samt II:

785 av herrar Elmstedt och Larsson i Borrby, vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär snabba åtgärder i syfte att uppnå sådan

utformning av bestämmelserna angående inkomstbeskattningen av svenska

fiskare att reglerna blir i överensstämmelse med dem som gäller i Norge.

Den svenska skattelagstiftningen innehåller inte några specialbestämmelser

för beskattning av fiskare. I några av de länsanvisningar, som prövningsnämnderna

i länen utfärdar till ledning för taxeringsnämndernas verksamhet,

har däremot intagits vissa normer som taxeringsmyndigheterna i normalfallen

har att tillämpa vid taxeringen av fiskare. Enligt de anvisningar

som prövningsnämnden i Göteborgs och Bohus län utfärdat till ledning för

1969 års taxering skall sålunda värdet av hushållsfisk, även ombord, i regel

beräknas till 160 kr. för år för varje yrkesfiskare, medan sådant värde för

s. k. hemmafiskare skall uppskattas till 80 kr. för år för hushållsmedlemmar

över 16 år. Fiskare, som på grund av sitt arbete under längre tidsperioder

nödgas vistas utom hemorten och som gör sannolikt att merutgift för proviant

förekommit, kan medges avdrag för sådan merutgift med skäligt belopp,

dock högst 460 kr. Vidare kan enligt anvisningarna yrkesfiskare, som

tillämpar planenlig avskrivning, medges avdrag för värdeminskning av fiskefartyg

med 10 % av anskaffningskostnaden för skrov, motor och annan fast

utrustning.

Genom 1958 års förordning om sjömansskatt infördes med verkan från

och med år 1960 en definitiv källskatt för sjömän. Sjömansskatten, som helt

tillfaller staten, utgår i stället för statlig och kommunal inkomstskatt samt

avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna sjukförsäkringen. Sjö
1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1969

man skall inte deklarera för inkomsten ombord och taxeras inte heller för

denna inkomst. Däremot taxeras sjömannen för inkomst i land enligt vanliga

regler. Den svenska sjömansbeskattningen tillkom som ett resultat av ett

internordiskt samarbete. Motiven för införandet av en sådan lagstiftning var

flera. Man åberopade de speciella svårigheterna för sjömän att fullgöra sin

deklarationsplikt. Vidare talade övervägande skäl för att lättnader i beskattningen

bereddes de sjömän som arbetade fjärran från hemlandet och dess

välfärdsanordningar, och man hänvisade därvid till att i andra länder accepterats

en förmånligare beskattning av sjömän. Detta hade medfört att

svenskt sjöfolk i allt större utsträckning tog anställning ombord på utländska

fartyg eller också i land.

Sjömansskatt skall erläggas av den som är anställd i redarens tjänst ombord

på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton,

om fartyget användes i närfart eller fjärrfart. Med fjärrfart avses fart

bortom linjen Hanstholm—Uindesnäs eller bortom Cuxhaven, medan till

närfart hänföres trafik hitom nämnda linje eller plats. Om ett fartyg huvudsakligen

seglar inomskärs eller på våra floder eller sjöar föreligger s. k. inre

fart. För sådant fartyg gäller inte sjömansskatteförordningens bestämmelser.

Sjöman på fartyg i inre fart taxeras sålunda för sin inkomst i vanlig ordning.

Sjömansskatt uttas enligt två särskilda tabeller. Tabell I tillämpas i

tjärrfart och tabell II i närfart, och vid konstruktionen av skatteskalorna i

tabell I har särskild hänsyn tagits till att sjömän i fjärrfart inte som andra

medborgare har möjligheter att utnyttja sociala och andra förmåner i hemlandet.

Motioner syftande till en lindring i inkomstbeskattningen av fiskare prövades

av bevillningsutskottet förra året (BeU 1968: 24). Utskottet biföll därvid

ett skrivelseyrkande med begäran om en utredning av frågan om en lindring

i inkomstbeskattningen av sådana fiskare som utövar sin verksamhet

på avlägsna fiskeplatser. Utskottet framhöll att det var medvetet om de svårigheter

svenska fiskare brottades med. Det naturliga underlaget för fisket

hade visat negativa tendenser, vilket i förening med en hårdnande konkurrens

från länder med statssubventionerade fisken utövade en hård press på

svenska fiskare. Dessa måste ikläda sig stora ekonomiska förpliktelser för att

kunna fortsätta med sin verksamhet. Utskottet ansåg rättviseskäl tala för att

fiskare, som utövade sitt yrke under förhållanden liknande dem som gäller

för sjömän i f järrfart, skulle komma i åtnjutande av någon form av lindring

vid inkomstbeskattningen. De i vissa länsanvisningar intagna särskilda normerna

för beräkning av avdrag för merutgifter i samband med fiske var enligt

utskottets mening inte tillfyllest.

Riksdagen ogillade emellertid yrkandet och följde därvid en vid betänkandet

fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. Reservanterna framhöll

bl. a. att man inte borde genom ändring av gällande beskattningsregler för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1969

3

en särskild yrkeskategori införa särbestämmelser i fråga om beräkning av

omkostnadsavdrag. En sådan reform skulle strida mot grundläggande principer

vid beskattningen. I den mån en ändring av tillämpade normer för en

sådan beräkning ansågs påkallad borde detta enligt reservanternas mening

åstadkommas genom att vederbörande myndigheter utfärdade anvisningar

för tillämpning av lagstiftningen beträffande fiskare.

Motionerna

1: 135 och II: 155

Bestämmelserna om sjömansskatt är tillämpliga endast på personer som

är anställda i redarens tjänst ombord på svenska handelsfartyg. Personer

verksamma ombord på svenska fiskefartyg har däremot att erlägga skatt på

sina inkomster i vanlig ordning. Fiskare lever och arbetar emellertid ofta

under förhållanden som är jämförliga med dem som gäller för handelsflottans

folk. Med ett stort antal svenska fiskefartyg bedrives regelmässigt fiske

bortom den linje som i sjömanskattehänseende bildar gräns mellan fjärrfart

och närfart. För fiskare som arbetar ombord på sådana fiskefartyg föreligger

väsentligen samma skäl till skattelättnader som för anställda ombord

på handelsfartyg i fjärrfart, och det är därför ett rättvisekrav att dessa fiskare

kommer i åtnjutande av motsvarande lättnader. Sjömansskattebestämmelserna

kan emellertid inte utan vidare göras tillämpliga på fiskare, enär

dessas anställnings- och inkomstförhållanden är annorlunda än de ombordanställdas

i handelsflottan. Personer som tillhör besättningen på ett fiskefartyg

är nämligen, även om de ej äger del i fartyget eller fiskeutrustningen,

på grund av sättet för intäkternas fördelning skattemässigt att betrakta som

rörelseidkare. För att bereda fiskare som bedriver fiske i avlägsna fiskevatten

en skattelättnad jämförlig med den som tillkommer ombordanställda på handelsfartyg

i fjärrfart är det därför nödvändigt att införa särskilda avdragsregler

för sådana fiskare vid den vanliga inkomstbeskattningen. I Norge

har frågan lösts på så sätt att varje skattskyldig, som under minst 15 veckor

av beskattningsåret personligen bedrivit eller deltagit i havs- eller kustfiske,

har rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta särskilt avdrag med 12 procent

av nettointäkten av fisket, dock med maximalt 3 000 kr. I Danmark gäller

likartade bestämmelser. Vidare bär vissa ombordanställda på norska fiskefartyg

möjlighet att erlägga sjömansskatt enligt samma grunder som gäller

i handelsflottan.

I: 693 och II: 785.

Det svenska yrkesfisket har under senare år haft att kämpa med stora

svårigheter av ekonomisk art. Ingen annan yrkeskår med så kraftiga ekonomiska

åtaganden i form av stora investeringar torde vara mera utsatt än

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1969

fiskarkåren. Vissa åtgärder för att underlätta situationen har vidtagits från

statsmakternas sida, men åtgärderna har inte varit tillräckliga. Det borde

finnas möjligheter på beskattningens område att relativt snabbt få till stånd

ändringar som skulle underlätta för fiskarna. Dessa har arbetsplatsen förlagd

ute till havs under stora delar av året och är därför undanhållna en del av

den service som samhället tillhandahåller. Därför bör ett högre avdrag vid

beskattningen än som nu Lillåtes kunna ges denna yrkesgrupp. Enligt nuvarande

beskattningsregler för sjömän gäller särbestämmelser, som medför

vissa lättnader. I såväl Norge som Danmark har man liknande bestämmelser.

Dessa omfattar alla som arbetar på havet och som uppfyller vissa fordringar.

I vårt land har dock denna rättvisa ännu inte kommit yrkesfiskarna

till del, ett förhållande som snabbt borde ändras. De norska fiskarna får göra

avdrag med viss procent på den skattepliktiga inkomsten, under förutsättning

att de fiskat ute till havs minst 15 veckor under beskattningsåret. Även

om detta avdrag är maximerat till 3 000 kr., torde det vara en god hjälp och

skulle för de svenska fiskarna i nuläget vara ytterst välkommet.

Utskottet

I den svenska skattelagstiftningen finns inte några bestämmelser som

särskilt reglerar beskattningen av fiskare. Däremot har i några av de länsanvisningar,

som prövningsnämnderna utfärdar till ledning för taxeringsnämndernas

verksamhet, intagits vissa normer som taxeringsmyndigheterna

har att tillämpa vid taxeringen av fiskare. Sålunda kan fiskare, som på grund

av sitt arbete under längre tidsperioder måste vistas utom hemorten och som

gör sannolikt att de haft merutgifter för proviant, medges avdrag för sådan

merutgift med skäligt belopp. I anvisningar till ledning för 1969 års taxering

i Göteborgs och Bohus län har detta avdrag maximerats till 460 kr. för år.

Yrkandena i de förevarande motionerna syftar till införande av särskilda

omkostnadsavdrag vid beskattningen av fiskare. Motionärerna avser närmast

de svenska fiskare, som under längre tidsperioder bedriver fiske till

havs på avlägsna fiskeplatser, och framhåller att man vid utformningen

av sjömansskattelagstiftningen medgivit sjömän i fjärrfart skattelättnader

för att de under sin tjänsteutövning tvingas avstå från de förmåner samhället

erbjuder andra medborgare. Motionärerna åberopar vidare att norska

fiskare får göra avdrag med viss procent av den skattepliktiga inkomsten,

dock högst 3 000 kr., under förutsättning att de bedrivit havsfiske minst 15

veckor under beskattningsåret.

Det av motionärerna aktualiserade spörsmålet prövades av utskottet förra

året i dess betänkande nr 24. Riksdagen godkände därvid en vid betänkandet

fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. Enligt denna borde man inte

för en särskild yrkeskategori införa särbestämmelser i fråga om beräkning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1969

av omkostnadsavdrag. En sådan reform skulle strida mot grundläggande

regler vid beskattningen. I den mån en ändring av nu tillämpade normer för

beräkning av omkostnadsavdrag ansågs påkallad borde detta ske genom av

vederbörande myndigheter utfärdade anvisningar. Vad motionärerna nu anfört

bör enligt utskottets mening inte föranleda ändring i detta av riksdagen

år 1968 godkända ståndpunktstagande.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 135 och II: 155 samt

2) motionerna I: 693 och II: 785.

Stockholm den 27 februari 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Paul Jansson

(s), Stadling (s), Annerås (fp), Karl Pettersson (m) och Johan Olsson

(ep); samt

från and ra kammaren: herr Brandt (s), fru Holmqvist (s), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora

(ep), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s), Enarsson (m) och Josefson

i Arrie (ep).

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson (in), Tistad (fp), Annerås (fp), Karl Pettersson

(m), Johan Olsson (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora

(ep), Enarsson (m) och Josefson i Arrie (ep), vilka ansett

dels att det stycke av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med orden

»Det av» och på s. 5 slutar med orden »godkända ståndpunktstagande.»,

bort ha följande lydelse:

Som skäl för införandet av en särskild lagstiftning för beskattning av sjömän

har bl. a. åberopats att sjömän inte har samma möjligheter som andra

medborgare att utnyttja sociala och andra förmåner i hemlandet. Särskilt

sjömän anställda ombord på svenska handelsfartyg i fjärrfart har ansetts

böra komma i åtnjutande av skattelindring. Hänsyn till dessa synpunkter

har också tagits vid konstruktionen av den skattetabell, som gäller för sjömän

i fj ärrfart.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1969

Ett stort antal svenska fiskefartyg bedriver regelmässigt fiske i sådana

farvatten som i sjömansskattehänseende hänföres till fjärrfart. De i vissa

länsanvisningar intagna särskilda normerna för beräkning av avdrag för

merutgifter i samband med fiske är enligt utskottets mening inte till fyllest.

Utskottet anser därför rättviseskäl tala för att fiskare ombord på fiskefartyg»

som regelmässigt bedriver fiske i avlägsna fiskevatten, skall ha liknande

skattelättnader som sjömän, anställda på svenska handelsfartyg i

fjärrfart.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna I: 135 och

II: 155 samt I: 693 och II: 785 i skrivelse till Kungl. Maj:t

begär utredning i syfte att nppnå skattelättnad för fiskare

som utövar sin verksamhet på avlägsna fiskeplatser.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.