Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående riktlinjer för omorganisation av den centrala skatteförvaltningen jämte motioner. Propositionen I propositionen 1969: 127 har Kungl. Maj :t hemställt att riksdagen beslutar att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras den 1 januari 1971 enligt i propositionen förordade riktlinjer.

1969-11-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:63, Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående riktlinjer för omorganisation av den centrala skatteförvaltningen jämte motioner. Propositionen I propositionen 1969: 127 har Kungl. Maj :t hemställt att riksdagen beslutar att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras den 1 januari 1971 enligt i propositionen förordade riktlinjer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969

1

Nr 63

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl.

Maj.ts proposition angående riktlinjer för omorganisation

av den centrala skatteförvaltningen jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1969: 127 har Kungl. Maj :t hemställt att riksdagen beslutar

att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras den 1 januari 1971

enligt i propositionen förordade riktlinjer.

I propositionen föreslås att en central förvaltningsmyndighet, riksskatteverket,

inrättas för den centrala ledningen av beskattnings-, uppbörds- och

folkbokföringsväsendet i landet. Verket ersätter nuvarande riksskattenämnden,

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden samt kontrollstyrelsen.

Riksskatteverket övertar vidare de uppgifter som nu ankommer på kupongskattekontoret

och allmänna ombudet hos den mel! a n k o m in u n a 1 a prövningsnämnden.

I verket inordnas också sjömansskattekontoret, som dock

fortfarande avses vara placerat i Göteborg. Verkets styrelse skall bestå av

verkschefen som ordförande och lekmannaledamöter.

Ärenden angående förhandsbesked, bindande förklaringar och vissa dispenser

skall inom riksskatteverket avgöras av en särskild nämnd med i

stort sett den sammansättning som den nuvarande riksskattenämnden har.

Kupongskattenämnden, sjömansskattenämnden och energiskattenämnden

knyts organisatoriskt till riksskatteverket. Omorganisationen föreslås ske

den 1 januari 1971.

Förslag rörande organisationens närmare utformning och författningsförslag

avses skola föreläggas 1970 års riksdag.

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till propositionen.

Motionerna

Yrkande

Med anledning av propositionen har väckts de likalydande motionerna

I: 1079 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson samt II: 1247 av herrar

Enarsson och Magnusson i Borås, vari hemställts,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 196t)

atl riksdagen med ändring av Kung]. Maj:ts proposition nr 127 beslntai

att riksskattenämnden bibehålls som självständig enhet, samt

att uppgifterna uppdelas mellan riksskattenämnden och riksskatteveiket

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Motivering

Enligt landskontorsutredningens uppfattning borde riksskattenämnden

bibehållas med enbart judiciella funktioner medan de fiskala uppgifterna i

fråga om taxering, uppbörd m. in. borde sammanföras till det nya verket.

Riksskattenämnden skulle således kvarstå som en helt fristående organisation

för de dömande uppgifterna, dvs. ärenden rörande förhandsbesked och

bindande förklaringar samt dispenser och anvisningar rörande den materiella

tillämpningen av skatteförfattningarna. Däremot borde anvisningar

av praktisk och formell natur handläggas av det nya verket.

Denna utredningens uppfattning om en av rättssäkerhetsskäl beiingad

uppdelning av de dömande och fiskala uppgifterna delades av riksskattenämnden

och praktiskt taget alla övriga remissinstanser. Endast en remissmyndighet

hade annan mening och ansåg att det nya verket boide besluta

i dispensfrågor och meddela anvisningar även i materiellt hänseende.

Departementschefen har för sin del ansett att man borde sa långt som

möjligt koncentrera de centrala skattefunktionerna och inte överbetona

uppgifternas mer eller mindre tramträdandc judiciella eller tiskaliska karaktär.

Han synes mera fästa avseende vid organets uppgift att sörja för att

verksamheten hos olika skattemyndigheter blir effektiv och mindre fästa sig

vid rättsäkerhetsaspekterna. Två från varandra skilda centralorgan skulle

enligt departementschefens uppfattning ge upphov till en konstlad motsättning

som inte gagnar någon.

Enligt motionärernas mening finns all anledning att göra en åtskillnad

mellan judiciella och fiskala uppgifter. Om den motsättning som departementschefen

inte önskar skall kunna undgås, förutsätter detta uppenbarligen

att riksskattenämnden mer eller mindre slaviskt följer de av riksskatteverket

upprättade anvisningarna, ett resultat som departementschefen knappast

kan finna önskvärt.

Motionärerna anser därför att utredningens, av det övervägande antalet

remissinstanser tillstyrkta lörslag om en uppdelning i ett riks skatteverk och

en riksskattenämnd har så starka skäl för sig, att det inte bör frångås. 1

främsta rummet är detta eu fråga om rättssäkerhet; de centrala anvisningarna

blir i realiteten vägledande under lang tid, även om de inte loimellt

är bindande. Såväl myndigheternas som allmänhetens inställning till dylika

anvisningar kan emellertid ändras, om de utfärdas inom eif centralt verk

utan resonans hos de organisationer som har representanter i nuvarande

riksskattenämnd. Även av praktiska skäl är det angeläget att anvisningarna

behandlas av riksskattenämnden. Dels utgör förekomsten av representanter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 196!)

3

för olika organisationer en garanti för att anvisningar utfärdas på de områden

som i främsta rummet är angelägna och dels erhålles automatiskt,

utan ett omfattande remissförfarande, i många frågor sakuppgifter av betydelse

för ärendets avgörande. Man skulle vidare slippa sådana situationer

som att riksskattenämnden anser sig tvingad frångå de av riksskatteverket

utfärdade anvisningarna.

Skulle den av departementschefen föreslagna ordningen bibehållas är det

uppenbart att den som deltagit i beslut rörande utfärdande av anvisningar

inte får vare sig i egenskap av ordförande eller ledamot av riksskattenämnden

delta i förhandsbesked i motsvarande fråga. Om anvisningarna förlorar

sin nuvarande ställning är det sannolikt att de skattskyldiga i ökad omfattning

kommer att begära förhandsbesked i frågor som behandlats i anvisningarna.

Det är från jävssynpunkt olämpligt att riksskatteverkets chef

skall vara ordförande i nämnden och därmed i realiteten vara bunden av

sina avgöranden i anvisningsärendet. Ordförandeskapet i nämnden bör under

alla förhållanden utövas av någon som inte har anknytning till riksskatteverket.

Utskottet

I propositionen föreslås på grundval av landskontorsutredningens betänkande

Skatteförvaltningen (SOU 1967:22) att en central förvaltningsmyndighet,

riksskatteverket, inrättas fr. o. in. den 1 januari 1971 för den centrala

ledningen av beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet. Avsikten

är att flertalet centrala skattemyndigheter skall sammanföras till

ett ämbetsverk. I verket skall således inordnas riksskattenämnden, centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden, kontrollstyrelsen, kupongskatte- och

sjömansskattekontoren och allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.

Däremot föreslås inte någon omedelbar omorganisation av

landskontoren vid länsstyrelserna eller av kontrollstyrelsens lokalförvaltning

på det sätt som utredningen förordat. I propositionen aviseras att ett

flertal av de åtgärder som aktualiserats av utredningen eller vid remissbehandlingen

av utredningens betänkande skall bli föremål för ytterligare överväganden,

varför det aktuella principbeslutet i huvudsak avser frågan om en

central skattemyndighet.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att en central

skattemyndighet bör kunna bidra till en samordning och effektivisering av

skatteväsendet men vill samtidigt som sin uppfattning uttala att det nu

framlagda förslaget endast bör ses som en första etapp i den totala omorganisation

av skatteväsendet som utredningen förordat.

I fråga om den centrala organisationen överensstämmer departementschefens

förslag i huvudsak med vad utredningen och flertalet remissinstanser

förordat. Beträffande riksskattenämndens fortsatta funktion har emel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969

lertid departementschefen föreslagit en annan lösning än utredningen. Utredningen

föreslog att riksskattenämnden skulle bestå som en fristående

myndighet och i huvudsak överta de judiciella uppgifter som nu ankommer

på skilda organ. Nämnden skulle alltså behandla ärenden om förhandsbesked,

lämna bindande förklaringar beträffande mervärdeskatt, bevilja vissa

dispenser och meddela anvisningar rörande den materiella tolkningen av

författningsbestämmelser. Syftet med att bibehålla nämnden var främst att

därigenom skulle skapas en klar boskillnad mellan judiciella och fiskaliska

uppgifter. Departementschefen anser emellertid att tillskapandet av två olika

centralorgan skulle motverka strävandena att så långt som möjligt koncentrera

de centrala skattefunktionerna. Han anser att man inte bör överbetona

uppgifternas mer eller mindre framträdande judiciella eller fiskala

karaktär och föreslår i stället att inom verket skall finnas eu särskild

nämnd, med verkschefen som ordförande, där ärenden rörande förhandsbesked,

bindande förklaringar och vissa dispenser avgörs, medan däremot verket

skall meddela alla anvisningar, alltså även dem som avser tolkning av

författningsbestämmelser.

I motionerna I: 1079 och II: 1247 yrkas med hänvisning till utredningens

förslag att riksskattenämnden skall bestå som en särskild enhet med enbart

judiciella uppgifter. Motionärerna åberopar främst rättssäkerhetsskäl och

menar att riksskattenämndens goda anseende skulle äventyras om de fiskaliska

synpunkterna skulle bli avgörande vid utfärdandet av materiella anvisningar.

Utskottet kan inte dela motionärernas farhågor på denna punkt utan ansluter

sig till departementschefens uppfattning att anvisningarna bör meddelas

av verket, medan en mot riksskattenämnden svarande nämnd inom

verket bör få avgöra de rent judiciella frågorna. Redan svårigheterna att avgöra

vilka anvisningar som skall anses vara av rent praktisk och vilka som

skall anses vara av judiciell natur måste medföra problem. Härtill kommer

att det centrala skatteverket kommer att utfärda anvisningar på en rad

skatteområden som för närvarande ligger utanför riksskattenämndens kompetensområde,

exempelvis i fråga om punktskatterna, där i vissa fall den

nuvarande beskattningsmyndigheten har långtgående bemyndiganden i

skatteförfattningarna att anvisningsvägen reglera frågor av stor räckvidd

för de skattskyldiga. Utskottet finner övervägande skäl tala för att ett centralt

ämbetsverk bör äga rätt att utfärda anvisningar inom sitt kompetensområde

och att det inte kan anföras tillräckliga skäl för att undanta det blivande

riksskatteverket från denna rätt. Från rättssäkerhetssynpunkt finns

inte heller anledning befara att de fiskaliska synpunkterna skulle få en sådan

dominans i anvisningarna att de skattskyldigas intressen därigenom

blir åsidosatta. De skattskyldiga bär alltid möjligheten att genom överklagande

av beslut i skatteärende eller av förhandsbesked få sina synpunk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969

5

ter i vederbörlig ordning prövade och beaktade. De av riksskatteverket meddelade

anvisningarna måste givetvis anpassas till rättspraxis. Såvitt utskottet

kan bedöma måste den blivande chefen för ett sådant verk därför

ha intresse av att meddelade anvisningar inte i någon betydande omfattning

måste ändras i enlighet med prejudikat i skattemål. Motsatsen skulle

nämligen innebära att både han och verket förlorade i anseende. Härtill

kommer i fråga om förhandsbeskedsärendena, att de som i nämnden företräder

de skattskyldigas intressen skulle ha möjlighet att uttrycka sina avvikande

uppfattningar, oavsett hur majoriteten inom nämnden ser på frågan.

Utskottet medger dock att det kan uppkomma en konfliktsituation för

verkschefen, om han deltagit i beslut rörande anvisningar inom visst ämnesområde

och sedan i ärende om förhandsbesked avseende samma eller liknande

fråga fungerar som ordförande i nämnden. I sådant fall kan verkschefen

utan tvivel antas söka styra nämndens beslut så, att det kommer att

korrespondera med anvisningarna. En sådan konfliktsituation kan undvikas

om man i de instruktioner som skall gälla för verket och dess nämnd

tar in föreskrifter om att ordföranden i nämnden inte äger delta i behandlingen

av ärende när han i sin egenskap av verkschef kan antas vara bunden

av ett tidigare beslut. Utskottet förutsätter att den pågående utredningen om

riksskatteverkets organisation beaktar dessa synpunkter.

Med det anförda tillstyrker utskottet att den centrala skatteförvaltningen

omorganiseras i enlighet med de i propositionen förordade riktlinjerna och

avstyrker således bifall till motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 127 beslutar

att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras

den 1 januari 1971 enligt de i propositionen förordade riktlin

j erna,

2. avslår motionerna I: 1079 och II: 1247.

Stockholm den 18 november 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK BRANDT

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969

Närvarande

från första kammaren: herrar Einar Eriksson (s), Lundström (fp),

Yngve Nilsson (in), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson (m), Wirmark (s),

Mattsson (ep), Arne Pettersson (s), Annerås (fp) och Ove Karlsson (s);

samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist* (s), Kristenson

(s), Nyström (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten (s), Josefsson i

Halmstad (s), Enarsson (in), Börjesson i Falköping (ep) och Ahlmark*

(fp).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Gösta Jacobsson (in),

Mattsson (ep), Annerås (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m),

Börjesson i Falköping (ep) och Ahlmark (fp), som

dels anfört följande:

Enligt vår mening måste det från rättssäkerhetssynpunkt anses vara av

vikt att de fiskaliska och judiciella uppgifterna så långt det är praktiskt

möjligt hålls åtskilda inom skatteväsendet. Riksskattenämnden har genom

sin hittillsvarande verksamhet tillvunnit sig ett betydande förtroende genom

att i sina anvisningar mera se till de praktiska förhållandena än till de fiskaliska

intressena. Även vid en omorganisation bör man söka bevara de inslag

i den nuvarande organisationen som visat sig vara av värde och som

åtnjuter de skattskyldigas förtroende. Det finns därför inga vägande skäl

för att i strid mot landskontorsutredningens av flertalet remissinstanser tillstyrkta

förslag överföra vissa av de judiciella uppgifterna till det blivande

riksskatteverket och låta andra sådana frågor avgöras av en nämnd inom

verket, när det redan finns en organisation som visat sig väl ägnad för judiciella

uppgifter.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen

1. med bifall till motionerna I: 1079 och II: 1247 beslutar

att riksskattenämnden skall bestå som en självständig enhet

med enbart judiciella uppgifter på sätt landskontorsutredningen

föreslagit samt

2. i övrigt med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr

127 beslutar att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras

den 1 januari 1971 enligt de i propositionen förordade

riktlinjerna.

KUNGL. BOKTR. STHIM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:342 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för omorganisation av den centrala skatteförvaltningen jämte motioner. a1 i texten