Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse.

1969-02-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:7, Betänkande med anledning av motioner om skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1969

1

Nr 7

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 695 av herr Manne Olsson m. fl. och 11:

814 av herr Nyström m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär utredning av förutsättningarna och formerna för en beskattning

av fritidshus i linje med vad som i motionerna anförts;

2) de likalydande motionera I: 705 av herr Svenungsson och 11:781 av

herr Carlshamre, i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

begär utredning och förslag angående fördelning mellan kommuner av kommunal

inkomstskatt från skattskyldiga som har bostad i mer än en kommun.

1962 års fritidsutredning har i ett den 6 februari 1965 avgivet betänkande

»Fritidslivet i Sverige Del II Friluftslivet i samhällsplaneringen» (SOU

1965:19) föreslagit rätt för kommun att utta en årlig avgift på fritidsbyggnad

med högst 200 kr. Avgiften, som föreslås få karaktären av en kommunal

objektskatt på innehavet av sådan byggnad, skall bestämmas med beaktande

av kommunens utgifter för fritidsbebyggelsen. Avgiftsmedlen bör

enligt förslaget utnyttjas inte bara för löpande utgifter för administration

och investeringar utan också för allmänt milj öbefrämj ande åtgärder, som

ökar kommunens attraktivitet från rekreationssynpunkt. Något avdrag för

erlagd avgift från den kommunala inkomstskatten föreslås ej få ske. Uppbörd

och debitering av avgiften skall omhänderhas av kommunerna.

Förslaget har vid remissbehandlingen utsatts för hård kritik. Några remissinstanser

vänder sig särskilt mot de kommunalekonomiska undersökningar

varpå förslaget grundats och konstaterar att utredningen inte kunnat

tillfredsställande visa att de skatteintäkter som härflyter från fritidshusen

skulle vara otillräckliga för att täcka de särskilda servicekostnader som kommunerna

åsamkas för denna bebyggelse. Flera remissinstanser har pekat på

de möjligheter som kommunerna har att begränsa sina utgifter för fritidsbebyggelsen

genom att ta ut avgifter för utförda tjänster eller genom att begagna

sig av exploateringsavtal och byggnadslovstaxor. Från vissa håll har

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1969

anmärkningar riktats mot avgiftens skattetekniska natur av kommunal

objektskatt, och man har också pekat på att fritidshusen ofta är belägna

i vederbörande ägares hemortskommun och att detta minskar fritidsbebyggelsens

ekonomiska nackdelar. Även från andra synpunkter har utredningens

förslag kritiserats.

Bevillningsutskottet hade senast vid 1968 års riksdag att ta ställning till

motionsyrkanden syftande till utredning av möjligheterna att från ägare av

fritidshus erhålla skatteintäkter för täckande av kommunernas kostnader

för fritidsbebyggelse och därmed sammanhängande aktiviteter. Utskottet avstyrkte

bifall till yrkandet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8. Utskottet

framhöll därvid att spörsmålet hängde intimt samman med frågan

om den kommunala fastighetsskatten och att skatteunderlaget för många

tritidskommuner genom den senaste fastighetstaxeringen torde ha höjts i

icke oväsentlig mån. Utskottet ansåg det angeläget att fritidskommunerna i

skälig mån kompenserades för sina kostnader för fritidsbebyggelsen. Det

torde knappast kunna bestridas att för åtskilliga utpräglade fritidskommuner

de skatteintäkter och avgifter som kunde erhållas från sommargästerna

ofta inte förslog till täckande av de kostnader som fritidsbebyggelsen medförde.

Med hänsyn till den ekonomiska betydelse frågan om kostnader för

fritidsbebyggelse har för många kommuner kunde det enligt utskottets mening

förutsättas att Kungl. Maj :t skulle ägna spörsmålet fortsatt uppmärksamhet.

Motionerna

I: 695 och II: 8U

Det torde inte råda något tvivel om att de utpräglade s. k. värdkommunerna

för fritidsbebyggelse ställs inför många svårbemästrade och kostnadskrävande

uppgifter. Nästan uteslutande är dessa arbetsuppgifter i samband

med en omfattande fritidsbebyggelse inom vederbörande kommuners

område förorsakade av fritidsbosatta hemmahörande inom någon annan

kommun. Fritidskommunerna är i huvudsak glesbygdskommuner, medan de

fritidsboende är mantalsskrivna och skattskyldiga i någon tätortskommun.

Alla kommunalekonomiska undersökningar som gjorts har visat att fritidskommunernas

inkomster ligger långt under deras totala nettoutgifter

för sådant som hör ihop med fritidsbebyggelsen. Med ökningen av standarden

för fritidsbebyggelsen följer större ansvar och nya uppgifter för kommunerna.

Även om de direkta exploateringskostnaderna i vissa fall frivilligt

kan regleras genom exploateringsavtal, kvarstår det faktum att fritidskommunerna

inte får någon kompensation för vad de allmänt sett får åta sig av

ökad arbetsbelastning. Det måste anses fastslaget att inkomsten av garanti
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1969

3

skatten inte på långt när kan ge de berörda kommunerna kostnadstäckning

inom det här aktuella området. En snabblösning av denna fråga är utomordentligt

viktig med hänsyn till den kraftiga expansionen av fritidsbebyggelsen.

1: 705 och 11: 781

Under senare år då någon industrilokalisering varit aktuell i områden som

också är eftertraktade för rekreation och för fritidsbebyggelse har starka

opinioner rörts upp för och emot den föreslagna lokaliseringen. Motståndet

reses ofta nästan uteslutande av fritidsfolket, medan den bofasta befolkningen

inte sällan står praktiskt taget enig på den andra sidan. Ofta får lokaliseringsprojekt,

som ekonomiskt och tekniskt i och för sig skulle ha varit väl

motiverade, vika för naturvårdsintresset och för nödvändigheten att reservera

tillräckliga områden för rekreation och fritidsbebyggelse, särskilt i de

större stadsregionernas närhet.

Fritidsintressena måste givetvis tillgodoses, men det är inte rimligt att

kostnaderna, i form av uteblivna expansions- och utkomstmöjligheter, skall

ensidigt drabba den bofasta befolkningen i de bygder som i den översiktliga

planeringen »döms» till en extensiv tillvaro som områden för andrahandsbosättning

för städernas folk.

Det ligger i såväl den bofasta befolkningens som fritidsbebyggarnas intresse,

att den kommunala servicen kan hållas på en hög nivå även i sådana

trakter som det här är fråga om. Det vikande skatteunderlaget i utpräglade

»sommarkommuner» gör det emellertid omöjligt för kommunerna att upprätthålla

en rimlig service. Den obetydliga garantiskatten för fastigheter, som

används som sommarbostäder, ändrar just ingenting i detta förhållande.

Den enda effektiva lösningen måste ligga i en fördelning av den kommunala

inkomstskatten i proportion till den ungefärliga boendetiden i hemkommun

respektive sommarkommun.

Utskottet

Yrkandena i motionerna syftar till att bereda kommuner med fritidsbebyggelse

kompensation för de kostnader kommunerna åsamkas på grund av

sådan bebyggelse. Motionärerna i motionerna 1:695 och 11:814 anser att

frågan bör lösas genom en särskild beskattning av fritidshus, medan motionärerna

i motionerna I: 705 och II: 781 anser att hemortskommunen bör till

fritidskommunen avstå viss del av sina skatteintäkter från sådana skattskyldiga

som tidvis bor i den senare kommunen.

Det av motionärerna aktualiserade spörsmålet har — såsom utskottet

påpekat vid tidigare ställningstaganden till motionsyrkanden om en särskild

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1969

objektskatt på fritidshus — intimt samband med frågan om den kommunala

fastighetsskatten. 1966 års fastighetstaxeringskommittéer har i betänkandet

SOU 1968:31 lämnat en sammanställning av huvudresultaten av

1965 års fastighetstaxering. Enligt redogörelsen för taxeringsutfallet vid

1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick det totala taxeringsvärdet på

rikets skattepliktiga fastigheter till ca 164 miljarder ler., varav 137 miljarder

kr. eller 84 % utgjorde taxeringsvärde för annan fastighet. Taxeringsvärdet

för annan fastighet ökade från 1957 års allmänna fastighetstaxering

med ungefär 113 % under det att ökningen av taxeringsvärdet för jordbruksfastigheter

uppgick till i runt tal 20 %. Enligt 1965 års allmänna fastighetstaxering

var ca 80 % av totala antalet skattepliktiga taxeringsenheter

av annan fastighets natur en- och tvåfamilj sfastigheter. Kommunerna visar

med ett undantag ökning av antalet skattepliktiga fastigheter av typen annan

fastighet. Inte blott vissa kommuner med starkt stigande befolkningstal

utan även många kommuner i övrigt uppvisar mycket stora relativa ökningar

av antalet andra skattepliktiga fastigheter än jordbruksfastigheter.

Orsakerna till sist berörda ökningar är enligt vad fastighetstaxeringskommittéerna

uttalat i nära nog samtliga fall att finna i livlig fastighetsbildande

verksamhet, betingad av kommunernas lämplighet för fritidsbebyggelse.

Redovisningen av utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering utvisar

enligt utskottets mening att skatteunderlaget för många fritidskommuner

torde ha höjts i icke oväsentlig mån. Genom dessa höjningar av fastighetstaxeringsvärdena

och genom att kommunerna tar ut avgifter för sin serviceverksamhet

och begagnar sig av exploateringsavtal och byggnadslovstaxor

bör kommunerna kunna i viss utsträckning kompensera sig för sina kostnader

för fritidsbebyggelsen. Kommunens möjligheter att kräva ersättning

för utförda tjänster torde för övrigt vara större när det gäller de fritidsboende

inom kommunen än i fråga om de inom kommunen mantalsskrivna.

Utskottet har tidigare, senast år 1968 i betänkande nr 8, som sin mening

framhållit att för åtskilliga utpräglade fritidskommuner de skatteintäkter

och avgifter som kan erhållas från sommargästerna ofta inte torde förslå

till täckande av de kostnader som fritidsbebyggelsen medför. Trots att taxeringsvärdena

på fritidshus höjts vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen

äger vad utskottet anförde förra året alltjämt giltighet. Med hänsyn

härtill och till den ekonomiska betydelse frågan om kostnader för fritidsbebyggelse

har för många kommuner förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t

ägnar frågan särskild uppmärksamhet. Med det anförda anser utskottet

sig ha besvarat utredningsyrkandena i motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionerna I: 695 och IT : 814 samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1969

2) motionerna I: 705 och II: 781, i vad de icke kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 27 februari 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Paul Jansson

(s), Stadling (s), Annerås (fp), Karl Pettersson (m) och Johan Olsson

(ep); samt

från andra kammaren: herr Brandt (s), fru Holmqvist (s), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora (ep),

Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s), Enarsson (m) och Josefson i

Arrie (ep).

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson (in), Karl Pettersson (m) och Enarsson (in),

vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med orden

»Redovisningen av» och slutar med orden »i motionerna.», bort ha följande

lydelse:

Redovisningen av utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering utvisar

enligt utskottets mening att en snabb lösning av det av motionärerna aktualiserade

spörsmålet är angelägen med hänsyn till den kraftiga expansionen

av fritidsbebyggelsen. Den omständigheten att skatteunderlaget höjts för

många fritidskommuner genom den senaste fastighetstaxeringen innebär

dock inte att fritidskommunerna erhåller ekonomisk täckning för de svårbemästrade

och kostnadskrävande arbetsuppgifter, som följer av den ökande

fritidsbebyggelsen. Dessa arbetsuppgifter förorsakas till stor del av sådana

fritidsboende som inte är mantalsskrivna inom fritidskommunen utan inom

någon tätortskommun. Enligt utskottets mening får det anses ligga i såväl

den bofasta befolkningens som de fritidsboendes intresse att fritidskommunernas

möjligheter att upprätthålla service på föreliggande område inte

eftersättes. Huruvida en fördelning mellan kommunerna av kommunal inkomstskatt

från skattskyldiga som har bostad i mer än en kommun i proportion

till den ungefärliga boendetiden i hemortskommunen resp. fritidskommunen

kan innebära en lösning av hithörande problem vill utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1969

inte uttala sig om. Frågan är dock av sådan natur att den bör närmare utredas.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1:695 och

11:814 samt I: 705 och II: 781 i skrivelse till Ivungl. Maj :t

begär utredning och förslag angående fördelning mellan

kommuner av kommunal inkomstskatt från skattskyldiga

som har bostad i mer än en kommun.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 600028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.