Sök i Ratio Lex

Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

1969-02-27 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1969:8, Betänkande med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om

rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd

till studerande m. m.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet behandlar i ett sammanhang följande motioner

1) de likalydande motionerna I: 81 av herrar Wirtén och Stefanson samt

11: 89 av fru Frsenkel och herr Mundebo, i vilka hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till riksdagen rörande avdragsrätt

vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande;

2) de likalydande motionerna 1:274 av herrar Hansson och Hjorth samt

II: 308 av herr Pettersson i Lund m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning angående inskränkningar i avdragsrätten

för s. k. periodiskt understöd;

3) de likalydande motionerna I: 709 av herrar Wallmark och Strandberg

samt 11:801 av fru Kristensson, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar

att kostnader i samband med vidareutbildning — såsom kursavgifter, resor,

uppehälle vid tentamina och examina — fr. o. m. den 1 juli 1969 skall vara

avdragsgilla i skattehänseende;

4) motionen IT: 777 av herrar Antonsson och Elmstedt, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning om

rätt till skatteavdrag för periodiskt understöd till studerande i enlighet med

vad i motionen anförts.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får därvid

inte ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga

utgifter, såsom kostnader för studier och annan utbildning. Har kostnaderna

direkt samband med den skattskyldiges förvärvsverksamhet är emellertid

avdrag medgivet. Sådant samband anses föreligga bl. a. om oavkortad

lön utgår under utbildningstiden. I rättspraxis har däremot lärare, som erhållit

tjänstledighet med B-avdrag för studier, icke erhållit avdrag för kostnader

p. g. a. dessa studier.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som inte får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag inte får ske för vad som utgått till person, tillhörande

givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,

för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och

32 § 1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bl. a. 46 § är

berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 §

och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

Frågornas tidigare behandling

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 19ii

års allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser

för beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd

till undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle

medges under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde

givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor

skulle medges skattskyldig, vilken underhållit hemmavarande barn över 16

år, som åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reververade

sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU

1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,

vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för

amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation

mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser

om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om

avdragsrätt för studieunderstöd, m. m., (stencilerat) har skattelagssakkunniga

föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande

periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöj

ligheterna för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag

skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande

förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan borde enligt

de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas

studietid i viss omfattning vara avdragsgilla. Det föreslogs att barnen inte

skulle beskattas för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969 3

av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande

(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med

bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I

betänkandet lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande

vid beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller

emellertid i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas

sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare

utbildning tyngs av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i

stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga

tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer

med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl

inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till

de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt

de nu antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga

funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla,

har de sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt

att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för

att minska bördan för personer som tynges av studieskulder.

För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa

andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten numera studiemedel

enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964. Studiemedel

utgår f. n. med 8 120 kr. för år. Härav utgör högst 1 750 kr. studiebidrag.

Återstoden (6 370 kr.) utgör återbetalningspliktiga studiemedel. Studerande,

som har vårdnaden om barn under 16 års ålder eller som är skyldig att

utge underhållsbidrag till sådant barn, kan erhålla studiemedelstillägg. Om

synnerliga skäl föreligger kan extra studiemedel utgå.

Återbetalning av studiemedel sker medelst årliga avgifter. Avgiftsbetalningen

skall påbörjas tredje året efter det under vilket studiemedel senast

utgått och i allmänhet pågå t. o. m. det år då studiemedelstagaren fyller 50

år. Återbetalningstiden omfattar således i allmänhet 20—25 år. Om den återbetalningsskyldiges

och/eller hans makes inkomst och förmögenhet inte

uppgår till vissa i studiemedelsförordningen närmare angivna värden (»avgiftsgränser»)

har studiemedelstagaren en ovillkorlig rätt till uppskov med

återbetalningen.

På återbetalningspliktiga studiemedel utgår inte någon ränta. Systemet

har emellertid ändå till följd att den återbetalningspliktige kan få betala

tillbaka ett belopp som sammanlagt är större i kronor räknat än det han

mottagit i återbetalningspliktiga studiemedel. Detta sammanhänger med att

de återbetalningspliktiga studiemedlen skall omräknas till basbelopp och att

återbetalningarna skall omfatta lika många basbelopp som den återbetalningsskyldige

erhållit i återbetalningspliktiga studiemedel. En universitetsstuderande

som under åren 1966—1968 uppbär studiemedel med belopp motsvarande

3 basbelopp om vartdera 5 800 kr. eller tillhopa 17 400 kr. är alltså

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

— om basbeloppet då återbetalningen skall ske stigit till i genomsnitt 6 500

kr. — i princip skyldig återbetala (3 X 6 500 —) 19 500 kr. Om indexregleringen

medför att återbetalning i fast penningvärde blir ofördelaktigare än

ett vanligt lån äger den återbetalningsskyldige rätt till återbäring av för

mycket inbetalda avgifter. Låneräntan skall därvid antas ha uppgått till

60 % av den vid varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från statens

utlåningsfonder. Detta innebär att den återbetalningsskyldige -— med nu

gällande normalränta om 6 % — inte behöver betala mer än 3,6 % ränta

på återbetalningspliktiga studiemedel.

Genom beslut av 1968 års riksdag har antagits regler av innebörd att

avdrag inte skall få göras vid inkomsttaxeringen för studiemedelsavgifter

men att vid förmögenhetstaxeringen de återbetalningspliktiga studiemedlen

skall behandlas som skuld.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling

i skattehänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet. Utskottet har vid sin prövning av denna fråga (jfr

BeU 1966: 14, 1967:4 och 1968: 60) framhållit att den nya lagstiftningen

om studiehjälp och studiemedel får anses innebära ett stadfästande av principen

att utbildningen, på såväl låg- som högstadiet, bör främjas genom statliga

stödåtgärder och att det inte kan anses rimligt att jämsides med den avsevärda

utgiftsökning, som den studiesociala reformen medfört för staten,

införa en avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader,

som skulle innebära ett högst avsevärt skattebortfall. Utskottet

har också understrukit att införandet av en rätt till avdrag för studiekostnader

skulle innebära ett genombrytande av den i svensk skattelagstiftning

upprätthållna principen att avdrag ej medges för kapitalavbetalning på skuld.

De erinringar som riktats mot gällande föreskrifter om avdrag för periodiskt

understöd har utskottet inte ansett utgöra skäl för att ytterligare vidga rätten

till sådant avdrag.

Motionerna

I: 81 och II: 89

Gällande bestämmelser om rätt till avdrag för periodiskt understöd medger

avdragsrätt i det fall understöd utgår till en som går sysslolös men inte

då understöd utgår till en studerande. Detta förefaller stötande och har knappast

stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Vid 1967 års riksdag väcktes en

motion om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande. Det framhölls

därvid att riksdagen vid flera tillfällen under 1950- och 1960-talen givit uttryck

för att periodiskt understöd till annans undervisning, utbildning eller

uppfostran bör ge rätt till avdrag för givaren och skatteplikt för mottagaren.

På grundval av förefintligt utredningsmaterial bör det vara möjligt att skyndsamt

genomföra en sådan reform. Utgivandet av periodiskt understöd mins
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969 5

kar givetvis givarens skatteförmåga, medan för mottagaren en motsvarande

förbättring av skatteförmågan inträder. Skatteförmågeprincipen bör vara

utslagsgivande för skatteplikt respektive avdragsrätt för periodiskt understöd

om inte andra skäl med betydande styrka talar emot en sådan lösning.

Sådana skäl föreligger, när det gäller periodiskt understöd i fall där givare

och mottagare lever i gemensamt hushåll, t fråga om periodiskt understöd

till annans undervisning eller uppfostran föreligger däremot inte

skäl att frångå skatteförmågeprincipen.

Bevillningsutskottets majoritet anförde endast — med samma motivering

som de två föregående åren — att utskottet inte ansåg det rimligt att jämsides

med den avsevärda utgiftsökning som 1964 års studiesociala reform medfört

för staten införa en avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande,

eftersom detta skulle innebära ett visst skattebortfall. Det är emellertid vikligt

att ett mera principiellt synsätt anläggs på detta rättvisekrav. Utskottet

har tyvärr inte gått in härpå.

I: 274 och 11: 308

Det är givet att den vidsträckta avdragsrätten för periodiskt understöd i

förening med att några egentliga begränsningar i avdragsbeloppens storlek

inte uppställs av skattelagstiftningen, liksom att det inte heller föreskrivs

någon form av behovsprövning från skattemyndigheternas sida, inbjuder till

missbruk av gällande avdragsrätt för periodiskt understöd.

Dessutom innebär själva avdragsrättens konstruktion att ju högre inkomst

en givare har, desto större skattelättnad kan han tillgodogöra sig. Gällande

skatteregler för s. k. periodiskt understöd har alltså den effekten att de

systematiskt gynnar höginkomsttagare framför givare med lägre och medelstora

inkomster.

Enligt uppgifter som under hand lämnats från källskatteutredningen uppgick

vid 1966 års taxering antalet avdrag för periodiskt understöd till ca

150 000 och det avdragna beloppet var totalt 275 milj. kr.

Riksrevisionsverket har nu sammanställt en motsvarande statistik avseende

1968 års taxering. Det visar sig då att antalet avdrag låg kvar på

ungefär samma nivå som år 1966, medan det avdragna beloppet hade stigit

till hela 343 milj. kr.

Av samma källa framgår också att mottagare i Sverige av periodiskt understöd

endast skattade för 182 av dessa 343 milj. kr.

Avdragsbeloppen för periodiskt understöd tycks alltså vara i snabb ökning

och därigenom ökar också de skatteförluster som stat och kommun

åsamkas, inte bara genom att mottagaren i vissa fall inte är skattepliktig för

det mottagna understödet, utan framför allt genom de marginalskatteskillnader

som kan antas föreligga mellan givare och mottagare.

Som framgår av ovanstående redovisning är det ännu så länge en ganska

liten andel skattebetalare som i deklarationen yrkar avdrag för periodiskt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

understöd. Det rör sig i runt tal om cirka 3 procent av samtliga, och det är

också dessa som svarar för den starka ökningen i avdragsbeloppen.

Riksrevisionsverkets statistik visar vidare att det föreligger betydande

variationer i avdraget belopp. Av de 150 000 hade cirka 50 000 skattebetalare

högre avdrag än 2 000 kr. enligt 1968 års taxering och av dessa hade i runt

tal 13 000 högre avdragsbelopp än 5 000 kr. Högsta avdragsbeloppet för året

låg f. ö. i intervallet 250 000—500 000 kr.

Det iinns också — naturligt nog — ett klart samband mellan storleken

hos skatteavdraget för periodiskt understöd och inkomstens storlek. Det

framgår bl. a. av att skatteavdraget för perodiskt understöd för samtliga ensamstående

ogifta skattskyldiga med en beskattningsbar inkomst på mellan

12 500—15 000 kr. låg på i genomsnitt 150 kr. Genomsnittssiffran för samma

kategori av inkomsttagare med en beskattningsbar inkomst på mellan

50 000—60 000 kr. var något över 2 000 kr. För ensamstående ogifta med en

beskattningsbar inkomst på mellan 200 000—300 000 kr. var slutligen det

genomsnittliga avdragsbeloppet närmare 16 000 kr.

I samband med riksdagsmotioner om en utvidgning av avdragsrätten för

periodiskt understöd till att också gälla studerande har motionärerna ibland

hävdat »att då avdrag tillätes för understöd till folk som ingenting gör, som

dagdriver eller som missköter sig, så är det märkligt att avdrag inte skall få

göras för bidrag till studier».

Bevillningsutskottet synes dra den rakt motsatta slutsatsen av en sådan

jämförelse och ställer sig i stället kritiskt till den hittillsvarande alltför generösa

rätten till skatteavdrag för periodiskt understöd.

Med hänsyn till de starka invändningar som kan riktas mot nuvarande

bestämmelser om skatteavdrag för s. k. periodiskt understöd från jämlikhetssynpunkt,

från kontroll- och skatteflyktssynpunkt samt med avseende

på likformighet vid beskattningen bör tiden nu vara mogen för en översyn

av gällande bestämmelser i riktning mot kraftiga inskränkningar i rätten till

skatteavdrag för detta ändamål.

En utredning bör bl. a. pröva om det över huvud taget kan vara befogat

med avdragsrätt för givaren när mottagaren befinner sig utomlands inte

minst med hänsyn till de stora kontrollsvårigheter som därvid föreligger

Ytterligare skäl för en sådan inskränkning är dels att någon beskattning av

mottagaren av naturliga skäl inte kan göras i Sverige och dels att nuvarande

bestämmelser torde innebära en extra stimulans till valutautflöde. Den mest

närliggande lösningen av de skatteproblem som sammanhänger med periodiskt

understöd vore givetvis att skatteavdrag för givaren över huvud taget

inte medgavs. Speciella undantagsregler torde dock i sådant fall behöva utfärdas

bl. a. för utdömt underhåll av icke hemmavarande barn och liknande

fall.

Skulle man av olika skäl inte vilja gå så långt som till att i ett sammanhang

avskaffa avdragsrätten för perodiskt understöd bör utredningen kon
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969 7

centrera sin uppmärksamhet såväl på problem som sammanhänger med behovsprövning

som maximering av avdragsgillt belopp.

/: 709 och II: 801

För att skaffa sig aktuella kunskaper, trygga sin anställning etc. söker

den enskilde löntagaren, som oftast är tjänsteman, vidareutbildning på eget

initiativ. Starka skäl talar för att denna verksamhet kommer att öka i accelererande

tempo. Åtskilliga anställda bekostar själva denna vidareutbildning,

som kan ha formen av korrespondensstudier, kvällsgymnasiestudier,

universitetsstudier på fritid etc. Det är den enskilde som helt och hållet bär

kostnaden för denna utbildning. Nuvarande taxeringsbestämmelser medger

inte ens rätt till avdrag från »inkomsternas förvärvande» för kostnader av detta

slag. Detta är klart otillfredsställande. Skattereglerna borde stimulera till

personliga insatser på detta område. Personer, som genom samhällets försorg

erhåller motsvarande utbildning utan avgift inom det ordinarie skolväsendet,

har här en klar förmån.

II: 777

Trots 1964 års studiesociala reform är det av mycket stor betydelse, att

föräldrar understöder sina barns studier. Det är då givetvis angeläget att

samhället stimulerar till s. k. periodiskt understöd till studerande.

Från regeln om rätt till avdrag för periodiskt understöd gör gällande beskattningsbestämmelser

det undantaget, att avdragsrätt inte får gälla periodiskt

understöd till annans undervisning eller uppfostran, såvida understödet

inte utgjort skadestånd. Studieunderstödet är det enda av detta slag

som på detta sätt belagts med undantag i vårt skattesystem. Fn skattskyldig

kan med rätt till avdrag vid taxeringen lämna periodiskt understöd till barn

som försörjer sig självt, under förutsättning att det inte längre tillhör föräldrarnas

hushåll. Avdragsrätten gäller även för understöd till barn som inte

arbetar. Men bedriver barnet studier, faller avdragsrätten bort.

Det kan inte gärna sägas att denna inkonsekvens i bestämmelserna om avdragsrätten

utgör ett skäligt och riktigt beaktande av det värde som föräldrarnas

understöd av barnens studier alltjämt måste anses ha från samhällets

synpunkt. De frivilliga ekonomiska uppoffringar som görs för att möjliggöra

ungdomars utbildning bör skattemässigt givetvis inte behandlas med större

restriktivitet än andra former av periodiskt understöd.

Det är också väsentligt, att avdragsreglerna får en utformning som inte

påverkar olika inkomstgruppers möjligheter att lämna stöd. Särskilt när

det gäller stöd till barnens utbildning bör det vara angeläget att stödet

blir likvärdigt för olika grupper. Skatteförmån i proportion till understödsbeloppet

kan garanteras genom avdrag direkt på den slutliga skatten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

Utskottet

Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomsten från

särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Avdrag får därvid inte göras för levnadskostnader och

därtill hänförliga utgifter. Till sådana utgifter hänförs i allmänhet kostnader

för studier. För kostnader för facklitteratur och för sådan utbildning

som har direkt samband med den skatt skyldiges förvärvsverksamhet medges

emellertid avdrag, såsom t. ex. då full lön utgår under utbildningstiden.

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen får skattskyldig inte åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd för belopp, som annorledes än i form av

skadestånd utgått till annans undervisning eller uppfostran.

Motionerna I: 81 och II: 89 samt motionen II: 777 syftar till införande

av bestämmelser som medger avdrag för periodiskt understöd även i sådana

fall då understödet utgår till studerande. I motionerna I: 274 och II: 308 begärs

utredning om inskränkningar i rätten till avdrag för periodiskt understöd,

medan motionärerna i motionerna I: 709 och II: 801 yrkar att kostnader

i samband med vidareutbildning skall vara avdragsgilla vid beskattningen.

Genom beslut av 1964 års riksdag har en omläggning genomförts av de

studiesociala stödåtgärderna för all utbildning efter den obligatoriska skolan.

Studiehjälpen för studerande inom de gymnasiala skolformerna, vilken

regleras i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964, innefattar ett begränsat

antal typer av förmåner, som utgår efter enkla och schablonmässiga regler.

Vid de eftergymnasiala utbildningslinjerna har staten påtagit sig att tillhandahålla

medel för finansieringen av de studerandes utgifter uuder utbildningstiden.

Regler härom återfinns i studiemedelsförordningen den 4

juni 1964.

Bevillningsutskottet har tidigare flera gånger uttalat, att 1964 års studiesociala

reform får anses innebära ett stadfästande av principen att utbildningen

på såväl låg- som högstadiet bör främjas genom statliga stödåtgärder

och att det inte kan anses rimligt att — jämsides med den avsevärda

utgiftsökning som nämnda reform medfört för staten — införa en rätt till

avdrag för studieunderstöd och för studiekostnader, som otvivelaktigt skulle

komma att innebära ett högst betydande skattebortfall.

Det torde inte kunna bestridas att bestämmelserna om rätt till studiemedel

är förmånliga för de studerande såväl när det gäller behovsprövningen

och storleken av de belopp som kan utgå som i fråga om principerna för

återbetalningen. Utskottet vill erinra om att en studiemedelstagare — med

nuvarande normalränta för lån från statens utlåningsfonder om 6 % —

aldrig behöver betala mer än 3,6 % ränta på återbetalningspliktiga studiemedel,

en fördelaktig räntesats inte minst med hänsyn till att det för er
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969 9

hållande av studiemedel inte krävs att studiemedelstagaren ställer någon

säkerhet.

Vad särskilt angår lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 709 och II: 801

vill utskottet erinra om att studiemedel f. n. kan utgå t. o. nr. den termin

då den studerande fyller 40 år eller om särskilda skäl föreligger ännu

längre och att av bilaga 10 till årets statsverksproposition (s. 452) framgår,

att chefen för utbildningsdepartementet avser att i särskild proposition

lägga fram förslag om bl. a. förstärkning av ånkomstprövat tillägg till studiebidrag,

ändrade regler om åldersgränsen för åtnjutande av förhöjt studiebidrag

samt om studiestöd för studerande. — I de fall däremot, då utbildningskostnaderna

är att hänföra till den skattskyldiges förvärvsverksamhet,

är kostnaderna som framgår av den tidigare redogörelsen avdragsgilla.

I den mån motionärerna avser dessa fall är deras yrkande således åtminstone

i viss utsträckning redan tillgodosett.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 81 och II: 89,

I: 709 och II: 801 samt till motionen II: 777.

Utskottet har slutligen att behandla utredningsyrkandet i motionerna

I: 274 och II: 308 om begränsning av rätten till avdrag för periodiskt understöd.

Periodiskt understöd intar så till vida en särställning bland avdragen att

— om man bortser från vissa begränsningar i avdragsrätten, gällande understöd

som utgår till studerande och till personer tillhörande givarens

hushåll — avdrag medges utan större hänsyn till ändamålet med utbetalningen

och under förutsättning enbart att den sker med någon periodicitet.

Ett avdrag av förevarande art kommer naturligt nog att omfatta utgifter av

starkt varierande beskaffenhet. Detta i förening med det förhållandet att

avdraget för perodiskt understöd inte är maximerat är givetvis ägnat att

inbjuda till missbruk av avdragsreglerna.

De periodiska understödens skattemässiga behandling, som efter hand

blivit en fråga mera om avdragsrätt för givaren än om skatteplikt för mottagaren,

har i olika sammanhang utsatts för stark kritik. Det har gjorts

gällande att genom avdraget skattelindring uppnås i åtskilliga fall där en

sådan lindring är opåkallad med hänsyn till beskattningsreglernas verkningar

i övrigt. Man har därvid pekat bl. a. på att den genom avdragsrätten

uppkommande skattelättnaden med hänsyn till progressionen i den statliga

beskattningen blir störst i högre inkomstskikt, trots att nedsättningen av

skatteförmågan till följd av avdraget torde vara minst i dessa inkomstskikt.

Man har vidare framhållit att bestämmelserna i sin nuvarande utformning

kan utnyttjas för rena kapitalöverflyttningar mellan varandra närstående

skattskyldiga och man har riktat erinringar mot att vissa understödsformer

intar en förmånligare ställning i beskattningshänseende än andra.

Enligt en av riksrevisionsverket sammanställd statistik, utförd på grund
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

val av eu urvalsundersökning av 15 000 skattskyldiga i hela landet, uppgick

vid 1968 års taxering antalet avdrag för periodiskt understöd till ca

150 000 och det avdragna beloppet till 343 milj. kr. Enligt uppgifter som

lämnats av källskatteutredningen var antalet sådana avdrag vid 1966 års

taxering ungefär detsamma, medan det avdragna beloppet totalt uppgick

till endast 270 milj. kr. Av riksrevisionsverkets statistik framgår vidare

att det förelegat betydande variationer i understödens storlek. Av samtliga

150 000 understöd låg nämligen 50 000 över 2 000 kr. och 13 000 över 5 000

kr. Av riksrevisionsverkets uppgifter framgår vidare att det förelegat ett

klart samband mellan storleken av yrkat avdrag och inkomstens storlek.

För ensamstående ogifta skattskyldiga med en beskattningsbar inkomst

på mellan 12 500 och 15 000 kr. uppgick avdragen till i genomsnitt 150 kr.

För samma kategori inkomsttagare utgjorde genomsnittsavdraget för periodiskt

understöd i inkomstskikten 50 000—60 000 kr. något över 2 000 kr.

och i inkomstskikten 200 000—300 000 kr. närmare 16 000 kr.

Utskottet, som tidigare uttalat, att bestämmelserna om avdrag för periodiskt

understöd i deras nuvarande utformning måste anses otillfredsställande,

är medvetet om de stora svårigheter som är förenade med att åstadkomma

avdragsregler som — utan att åsidosätta principen att skatt bör

utgå efter förmåga — likväl begränsar den nuvarande rätten till avdrag

tör periodiskt understöd. Mot bakgrunden inte minst av den av riksrevisionsverket

redovisade statistiken anser utskottet emellertid angeläget att

man undersöker möjligheterna att åstadkomma en sådan begränsning av

avdragsrätten.

På grund av det anförda anser utskottet sig böra tillstyrka bifall till utredningsyrkandet

i motionerna I: 274 och II: 308.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) med bifall till motionerna I: 274 och II: 308 i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär utredning angående möjligheterna

att begränsa rätten till avdrag för periodiskt understöd;

B) avslår

1) motionerna I: 81 och II: 89

2) motionerna I: 709 och II: 801 samt

3) motionen II: 777.

Stockholm den 27 februari 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

11

Närvarande

från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),

herrar Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (in), Tistad (fp), Paul Jansson

(s), Stadling (s), Annerås (fp), Karl Pettersson (m) och Johan Olsson

(ep); samt

från andra kammaren: herr Brandt (s), fru Holmqvist (s), fru Nettelbrandt

(fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora

(ep), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s), Enarsson (m) och Josefson

i Arrie (ep).

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Annerås (fp), Karl Pettersson

(m), Johan Olsson (ep), fru Nettelbrandt (fp), Eriksson i Bäckmora

(ep), Enarsson (m) och Josefson i Arrie (ep), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med

»Genom beslut» och slutar på s. 10 med »och II: 308.» bort ha följande

lydelse:

En grundläggande princip i den svenska beskattningsrätten är att skatt

skall utgå efter förmåga. Grunden för avdragsrätten för periodiskt understöd

liksom andra allmänna avdrag är sålunda att utbetalningar av förevarande

slag nedsätter den skattskyldiges skatteförmåga. Av två inkomsttagare

i samma inkomstskikt har den som nödgas utbetala periodiska understöd

till sina barns utbildning otvivelaktigt en i förhållande till understödens

storlek mindre skattekraft än den som inte har sådana utgifter.

Eftersom grunden för avdragsrätten således är skatteförmågeprincipen och

nedsättningen av skatteförmågan måste anses vara lika stor oavsett hur

mottagaren använt det mottagna understödet bör enligt utskottets mening

avdrag rimligen kunna medges även för periodiskt understöd som utgått

till annans undervisning eller uppfostran, under förutsättning att mottagaren

inte tillhör givarens hushåll.

Utskottet vill erinra om att 1944 års allmänna skattekommitté (SOU

1950: 21) föreslog införande av rätt till avdrag för periodiskt understöd

även då detta utgått till undervisning eller uppfostran och att detta förslag

tillstyrktes av en majoritet av remissinstanserna. Även skattelagssakkunniga,

som i ett den 20 december 1956 avgivet stencilerat betänkande förordade

en väsentlig inskränkning av möjligheterna till avdrag för periodiskt

understöd, ansåg att understöd från föräldrar till barn under dessas

studietid borde vara i viss omfattning avdragsgilla.

Avdraget för periodiskt understöd har under årens lopp utsatts för kritik.

Det har gjorts gällande att den skattelättnad som uppkommer till följd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969

av avdragsrätten är irrationell till sina verkningar, eftersom skattelättnaden

med hänsyn till den statliga beskattningens progressivitet blir störst i

de inkomstskikt, där nedsättningen av skatteförmågan till följd av understödet

är minst. Man har också hävdat att bestämmelserna i sin nuvarande

utformning kan utnyttjas för rena kapitalöverflyttningar mellan varandra

närstående skattskyldiga och att vissa understödsformer röner en

förmånligare behandling i beskattningshänseende än andra.

Det säger sig självt att en avdragsrätt som i princip varken är maximerad

eller ändamålsbetingad kan inbjuda till missbruk. Å andra sidan

torde inte kunna bestridas att det nu gällande förbudet mot avdragsrätt

för periodiskt understöd till studerande framstår som både ogrundat och

orättvist. Om skatt skall utmätas efter den verkliga skatteförmågan bör

i princip givaren av ett periodiskt understöd alltid vara berättigad till avdrag

för vad han utbetalat och mottagaren alltid skattepliktig för vad han

erhållit. Denna grundprincip fastslogs redan i förarbetena till den nu gällande

kommunalskattelagen. Inte minst med hänsyn härtill framstår förbudet

mot avdragsrätt som anmärkningsvärt, i synnerhet som det när

det gäller studieunderstöd knappast finns större — utan snarare mindre

— anledning än i fråga om många andra understödsformer misstänka

att det haft till syfte att överföra förmögenhet från givaren till mottagaren

eller att lindra progressionen vid givarens beskattning.

Av det anförda torde framgå att det är utskottets uppfattning att man

inte onödigtvis bör ställa hinder i vägen för utgivande av periodiska understöd

men att man likväl bör spärra möjligheterna till uppenbara missbruk

av avdragsrätten. Utskottet kan således inte biträda ett yrkande som

uteslutande tar sikte på en begränsning av nu gällande möjligheter till avdrag.

Däremot förordar utskottet en allsidig och förutsättningslös utredning

av frågan om avdrag för periodiskt understöd. En sådan utredning

bör — som framgår av det föregående — söka åstadkomma bestämmelser

som både möjliggör en likformigare behandling av olika understödsformer

och i möjligaste mån förhindrar tillfällen till skatteflykt. Utskottet

anser sig därmed ha besvarat motionerna I: 81 och II: 89, I: 274 och II: 308

samt motionen II: 777.

I motionerna I: 709 och II: 801 yrkas att kostnader i samband med vidareutbildning

skall vara avdragsgilla i skattehänseende fr. o. in. den 1

juli 1969.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen kan under vissa

förutsättningar avdrag erhållas för kostnader för fortbildning inom ett

och samma yrke. Den som vill vidareutbilda sig för att erhålla en annan och

bättre anställning saknar däremot möjlighet att erhålla avdrag, eftersom

kostnaden i detta fali inte anses vara en kostnad »i och för tjänsten».

Vad utskottet anfört i det föregående i fråga om avdrag för periodiskt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1969 13

understöd kan med fog göras gällande också då det gäller kostnader för

vidareutbildning. Den som — ofta på kvällstid och kanske med stora personliga

och ekonomiska uppoffringar — söker skaffa sig utbildning för

ett mer kvalificerat och inkomstbringande arbete för att förbättra sin och

sin familjs och — indirekt — också statens ekonomi bör enligt utskottets

uppfattning rimligtvis ha avdrag för av denna utbildning föranledda kostnader.

Ingen torde vilja bestrida att den som skaffar sig extraarbete och

därmed stärker sin skattekraft skall vara skattepliktig för den inkomst

som detta arbete inbringar. På samma sätt bör enligt utskottets uppfattning

den som vidareutbildar sig ha möjlighet till avdrag för ett belopp som

motsvarar nedsättningen av hans skattekraft under utbildningstiden. Frågan

om avdrag för kostnader i samband med vidareutbildning rymmer

många och svårlösta problem. Utskottet kan därför inte biträda motionärernas

yrkande om omedelbar lagstiftning. Däremot vill utskottet inte

motsätta sig att en utredning i ämnet kommer till stånd.

dels att utskottet bort hemställa

I) under punkterna A samt B 1 och 3

att riksdagen med anledning av följande motioner

a) motionerna I: 81 och 11:89,

b) motionerna I: 274 och II: 308 samt

c) motionen II: 777

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning av frågan

om avdrag för periodiskt understöd i syfte att åstadkomma

bestämmelser, som både innebär att olika understödsformer

kan röna en likformig behandling i skattehänseende

och spärrar möjligheterna till uppenbara missbruk av

avdragsrätten.

II) under punkten B 2

att riksdagen med anledning av motionerna I: 709 och

II: 801 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning av frågan

om rätt till avdrag för kostnader i samband med vidareutbildning.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:97 Skrivelse till Konungen med anledning av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m. a1 i texten