Sök i Ratio Lex

Utlåtande om verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1969-03-25 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:11, Utlåtande om verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 11—12 Bankoutskottets utlåtande nr It år 1969

1

Nr 11

Utlåtande om verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 instruktionen för bankoutskottet åligger det utskottet att granska

dels riksbankens tillstånd och huru densamma styrd och förvaltad blivit,

dels riksgäldskontorets ställning och förvaltning.

För sin granskning av riksbankens styrelse och förvaltning har utskottet

tagit del av dels de inom riksbanken hos fullmäktige, direktionen och industristyrelsen

under år 1968 förda protokollen, dels fullmäktiges med utskottets

memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse om riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1968, dels särskilda redogörelser

för verksamheten vid riksbankens pappersbruk och vid dess sedeltryckeri

under år 1968, dels riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning

av riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1968, dels

ock ett av fullmäktige i riksbanken till utskottet avgivet yttrande i anledning

av revisorernas berättelse. Sistnämnda yttrande är som bilaga 2 fogat

till detta utlåtande. Det statistiska material som ingår i fullmäktiges berättelse

är delvis av preliminär natur. Utskottet har under hand fått del av

reviderade uppgifter.

För sin granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning har

utskottet tagit del av dels de hos fullmäktige i riksgäldskontoret under år

1968 förda protokollen, dels fullmäktiges med utskottets memorial nr 2

överlämnade, till 1969 års riksdag avgivna berättelse, dels ock riksdagens

revisorers berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,

styrelse och förvaltning under budgetåret 1967/68. De protokoll som

förts hos fullmäktige under tiden från och med den 1 juli 1967, intill vilken

tidpunkt ansvarsfrihet tidigare beviljats fullmäktige, och till 1967 års

slut har tidigare granskats av utskottet (uti. 1968: 20).

Härutöver har utskottet tagit del av protokoll från ett under år 1968

hållet gemensamt sammanträde med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet

avge berättelse över den verkställda granskningen.

l:o) Penning- och valutapolitiken. De bedömningar som förelåg i slutet

av 1967 tydde på att förutsättningar fanns för att den konjunkturavmatt1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 11—12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

ning som rått sedan 1966 skulle övergå i ett skede med en något snabbare

tillväxt av efterfrågan och produktion under 1968. Den beräknade uppgången

i tillväxttakten var dock ganska begränsad och den var dessutom

omgärdad med betydande osäkerhetsmarginaler.

Balansen i utrikeshandeln, vilken vid mitten av 1960-talet kraftigt rubbats

men därefter i huvudsak återställts, förutsågs komma att i stort sett bestå.

Osäkerheten var dock påtaglig då det gällde bedömningen av effekterna på

betalningsbalansen av den oro på valutamarknaderna som under senare

delen av 1967 kulminerat i samband med devalveringen av det brittiska

pundet och vissa andra valutor.

Det mål som stod i förgrunden vid utformningen av den ekonomiska politiken

under 1968 var att trygga en hög och jämn sysselsättning. Samtidigt

var det angeläget att åstadkomma en fortsatt förbättring av handelsbalansen.

Detta krävde ansträngningar för att hålla nere pris- och kostnadsstegringarna

och för att få en styrning av investeringsresurserna till industrin.

Mot den här angivna bakgrunden gavs den ekonomiska politiken en försiktigt

expansiv inriktning. Denna tog sig uttryck i att statsupplåningen

tilläts expandera samtidigt som och till följd av att efterfrågan och sysselsättning

stimulerades genom i tid och rum avgränsade åtgärder. Syftet

med politiken var att förstärka efterfrågan så att de produktiva resurserna

fullt utnyttjades utan att inflationstendenser uppkom. De selektiva stimulansåtgärderna

vidtogs främst inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Därutöver genomfördes frisläpp av investeringsfonder för byggnader och

maskiner i syfte att stödja industriinvesteringarna. Då dessa inte expanderade

togs resurserna i stället i anspråk genom att ramarna för offentligt

byggande av olika slag och bostadsbyggande vidgades. Vissa tidigareläggningar

av statliga industribeställningar hade också en konjunktur stimulerande

effekt.

Läget på kreditmarknaden vid slutet av 1967 präglades i hög grad av

situationen på valutamarknaden, vilken nödvändiggjort en åtstramning av

kreditpolitiken för att markera avsikten att försvara den svenska kronans

yttre värde. Denna skärpning synes ha haft avsedd effekt. Det blev därför

möjligt att efter hand återgå till en sådan lättare kreditpolitik som konjunkturläget

motiverade och som stod i överensstämmelse med den ekonomiska

politiken i övrigt. Ett första steg togs då fullmäktige i riksbanken den 8

februari 1968 fattade beslut om att sänka det officiella diskontot med en halv

procentenhet till 5‘/2 procent. Samtidigt bedömdes det tidigare givna förordnandet

om kassakvoter för bankaktiebolagen kunna återkallas.

En viss fortsatt oro gjorde sig gällande på valutamarknaderna under

större delen av 1968. Vid några tillfällen uppträdde klara krisfenomen,

vilka bl. a. hängde samman med de sociala oroligheterna i Frankrike under

försommaren, med upprepade spekulationer i en höjning av guldpriset och

med förväntningar om en reval ver ing av den tyska marken. Förtroendet

för den franska francen och det brittiska pundet försvagades tidvis. Under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

3

senare delen av november, då oron nått en höjdpunkt, behandlades situationen

vid ett möte i Bonn med representanter för den s. k. tioländergruppen.

Härefter vidtogs i Frankrike och Storbritannien ekonomisk-politiska åtstramningsåtgärder,

medan Västyskland genom att ändra beskattningssystemet

med avseende på utrikeshandeln sökte dämpa tillväxten i handelsbalansens

överskott. Dessa åtgärder synes ha haft en lugnande inverkan på valutamarknaderna.

Den nu berörda utvecklingen under 1968 gav bankofullmäktige anledning

att efter räntesänkningen i februari iaktta en viss försiktighet i fråga

om sådana ytterligare lättnader i kreditpolitiken som med hänsyn till konjunkturutvecklingen

kunde synas motiverade. Straffräntan på bankernas

upplåning i riksbanken utöver vissa gränser bibehölls, men dess effekt

tilläts efter hand avtaga. Under första halvåret skedde en viss åtstramning

av bankernas likviditet, vilken avspeglades i en ökning av bankernas upplåning

i riksbanken. Härtill bidrog både den statliga upplåningspolitiken,

vilken innebar en ökad upplåningsaktivitet på den långa marknaden, och

riksbankens marknadsoperationer. Under andra halvåret inträdde dock en

betydande förbättring av affärsbankernas kassalikviditet. Då samtidigt

läget på valutamarknaderna syntes ha stabiliserats något ansågs ett ytterligare

steg mot eu lättare kreditpolitik kunna tas genom en sänkning av

diskontot från 5V2 till 5 procent den 10 oktober.

Kombinationen av en relativt lätt kreditpolitik och en på selektiv stimulans

inriktad ekonomisk politik i övrigt bidrog till att den ekonomiska

utvecklingen under år 1968 karaktäriserades av en balanserad expansion.

Tillväxttakten för den totala produktionen steg från ca 2 procent år 1967

till 3,5 procent år 1968. Läget på arbetsmarknaden förbättrades generellt

sett mot slutet av året även om regionala balansbrister fortfarande kvarstod

och i vissa fall skärptes.

Pris- och kostnadsutvecklingen var lugnare än på många år. Bytesbalansen

försämrades med ca 450 miljoner kronor, till en mindre del beroende

på ett något ökat underskott i handelsbalansen men främst till följd av

ett avtagande överskott i övriga löpande betalningar. Valutareserven ökade

under årets första tio månader med ca 600 miljoner kronor. Under november

och december skedde emellertid en utströmning av valutor till ungefär

samma belopp varför valutareserven för hela året räknat förblev i stort sett

oförändrad.

Allmänt sett var kreditmarknaden relativt lätt under 1968. Den totala

nytillkomna kreditförmedlingen, d. v. s. förändringen i utestående skulder

och fordringar, uppgick till nära 20 miljarder kronor 1968 mot ca 17,4

miljarder kronor 1967 och 12,7 miljarder kronor 1966. Vissa förskjutningar

i kreditströmmarna mellan 1967 och 1968 kan noteras. Statens andel av

den totala upplåningens tillväxt förblev oförändrad vid ca 17 procent, medan

kommunernas sjönk från 9 till 7 procent. För bostäderna steg andelen

från 40 till 41 procent. Näringslivets andel ökade från 34 till 35 procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr It år 1969

Hälften av ökningen mellan 1967 och 1968 i upplåningens tillväxt kom

bostadssektorn till godo medan 45 procent hänförde sig till näringslivssektorn.

Som allmän karaktäristik av utbuds- och efterfrågeförhållandena

på kreditmarknaden under året gäller enligt bankofullmäktiges bedömning,

att kreditefterfrågan vid rådande ränteläge i allt väsentligt torde ha tillgodosetts.

Den kassamässiga utvecklingen av statsbudgeten under 1968 innebar en

fortsatt försvagning, ehuru i avsevärt långsammare takt än under 1967.

Utgiftsöverskottet ökade med 362 miljoner kronor. Denna ökning sammanhängde

bl. a. med stigande utgifter för arbetsmarknadspolitiken samt osedvanligt

stora utbetalningar av överskjutande skatter. Den statliga upplåningen

inriktades i väsentligt högre grad än under 1967 på den långfristiga

marknaden.

Kommunernas utgiftsöverskott beräknas ha varit något större under

1968 än under 1967. Den kommunala upplåningens tillväxt minskade emellertid

med omkring en kvarts miljard kronor. Denna nedgång avspeglas i

en mindre omfattande likviditetsuppbyggnad än under 1967.

Volymökningen för bostadsbyggandet under 1968 stannade enligt preliminära

beräkningar vid knappt 2 procent. Kreditanspråken på marknaden

synes ha uppgått till ca 7,5 miljarder kronor, vilket innebär en ökning från

1967 med ca en halv miljard kronor. De bostadsfinansierande hypoteksinstitutens

emissioner var omfattande. De tecknade beloppen på sådana lån ökade

med 1,2 miljard kronor. Affärsbankernas direkta byggnadskreditgivning

expanderade snabbt, medan deras köp av hypoteksobligationer uppgick till

ett väsentligt lägre belopp än under 1967. Ökningen i affärsbankernas totala

utlåning till bostadsbyggandet beräknas ha varit drygt 400 miljoner kronor

mindre än 1967. Liksom under 1967 träffades i början av 1968 en överenskommelse

innebärande att bankerna skulle bevilja byggnadskrediter till

de byggnadsföretag som ingick i igångsättningsprogrammet. Finansieringen

av bostadsbyggandet synes i detta avseende ha förlöpt i stort sett utan friktioner.

Näringslivets fasta investeringar minskade med 3,5 procent i volym.

Inom den egentliga industrin låg investeringarna kvar på ungefär samma

nivå som 1967. Nedgången kan väsentligen hänföras till utvecklingen av

investeringarna inom handelsflottan samt i form av byggnader för handel,

kontor etc. I detta sammanhang kan noteras att den investeringsavgift som

utgick under en stor del av året torde ha påverkat byggnadsinvesteringarnas

inriktning.

Tillväxten i näringslivets (inklusive hushållens) upplåning på den reguljära

kreditmarknaden ökade kraftigt eller med ungefär 1,2 miljard kronor.

Härmed finansierades dels en uppgång i lagerinvesteringarna med omkring

en halv miljard kronor, dels en av allt att döma stark likviditetsuppbyggnad.

Näringslivets ökade upplåning synes i allt väsentligt ha tillgodosetts

av affärsbankerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

5

Även på kreditmarknadens utbudssida ägde vissa förskjutningar rum under

1968. Den mest betydande var en ökning i de offentliga försäkringsinrättningarnas

— d. v. s. huvudsakligen allmänna pensionsfondens — andel

av tillväxten i den totala kreditgivningen från 24 procent 1967 till 29 procent

1968 och en ungefär motsvarande nedgång i affärsbankernas andel.

Andra banker och enskilda försäkringsinrättningar bibehöll sina andelar

ungefär oförändrade.

Kapitalmarknaden, d. v. s. marknaden för långfristig kreditgivning, bibehöll

samma andel av tillväxten i den totala kreditgivningen som år 1967,

d. v. s. ungefär två tredjedelar. Avgränsningen bär då skett efter de finansobjekt

som normalt brukar hänföras till den långa marknaden. Nettoplaceringarna

i långfristiga obligationer och förlagsbevis ökade mera 1968 än

1967, medan uppgången i kapitalmarknadsinstitutens reverslångivning fortsatte

i ungefär oförändrad takt och aktieplaceringarnas tillväxt minskade.

Affärsbankernas direkta kreditgivning, d. v. s. utlåning i annan form än

genom placeringar i värdepapper, steg kraftigt med ca 5 miljarder kronor

1968 mot ca 3,2 miljarder kronor 1967. Av denna ökning i utlåningens tillväxt

hänförde sig ca 0,5 miljard kronor till bostadsbyggandet och ca 1,3

miljard kronor till övriga sektorer. Bankernas nettoköp av obligationer,

d. v. s. tillväxten i obligationsinnehavet, var till sitt belopp ca 0,6 miljard

kronor lägre 1968 än 1967. Placeringarna i statsobligationer ökade med

drygt 0,9 miljard kronor mot nära 0,7 miljard kronor 1967, medan placeringarna

i hypoteksobligationer steg med endast knappt 0,5 miljard kronor

1968 mot ca 1,4 miljard kronor 1967.

Förordnande om valutareglering har gällt under 1968 enligt samma regler

som tidigare. Beträffande tillämpningen av valutabestämmelserna har

ändringar skett i fråga om kontrollen över dels betalningar till utlandet av

premier för vissa försäkringar, dels vissa transaktioner (switch-affärer)

i utländska och svenska värdepapper. I sistnämnda hänseende innebar ändringarna

bl. a. att likvider vid försäljning i utlandet av på utländsk valuta

lydande värdepapper i svensk ägo ej vidare får användas för köp av aktier

eller andelar som utgivits av investmentbolag eller investmentfonder.

Sverige deltog under 1968 liksom tidigare på olika sätt i det internationella

monetära samarbetet. Frågan om det internationella betalningssystemets

utformning och funktionssätt intog därvid en framskjuten plats. Arbetet

på att skapa en ny reservtillgång i form av särskilda dragningsrätter fortsatte

och en överenskommelse härom nåddes. Efter framställning från

bankofullmäktige framlade Ivungl. Maj :t proposition i ärendet (1968: 150),

vilken på förslag av bankoutskottet (uti. 1968:66) bifölls av riksdagen

(rskr. 1968:414 och 415). Internationella valutafonden har sedermera underrättats

om att Sverige anslutit sig till systemet med särskilda dragningsrätter.

Beträffande systemets innebörd och funktionssätt får utskottet hänvisa

till sitt utlåtande i ämnet.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 11—12

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr il år 1969

Systemet med särskilda dragningsrätter avser i första hand att på längre

sikt skapa bättre förutsättningar för ett effektivt fungerande internationellt

betalningssystem. Riksbanken val- emellertid under 1968 också engagerad i

olika åtgärder som avsåg arrangemang för mera kortsiktigt valutastöd och

som hängde samman med utvecklingen på valutamarknaderna. Sålunda

förlängdes och utökades under året den serie av överenskommelser om ömsesidiga

kreditfaciliteter som tidigare träffats mellan Federal Reserve Bank

of New York och ett antal centralbanker samt Bank for International Settlements

i Basel. För Sveriges del utökades kreditmöjligheterna med 50 miljoner

dollar till 250 miljoner dollar. Dessa kreditavtal ger de deltagande länderna

möjligheter att på kortare sikt kompensera förskjutningar i valutareserverna.

Såväl det brittiska pundet som den franska francen var tidvis under

1968 utsatta för ett avsevärt tryck, och internationella stödaktioner för

dessa valutor genomfördes. Även Sverige deltog i dessa. Den överenskommelse

om ett kreditarrangemang till stöd för pundet som träffats redan

1966 förlängdes under året. Vidare fattades beslut om ett nytt arrangemang,

som löper på 10 år och avser 2 000 miljoner dollar. Det beslöts samtidigt att

det tidigare arrangemanget skulle avvecklas successivt och upphöra 1971. Enligt

det nya arrangemanget har Storbritannien möjligheter att göra dragningar

hos Bank for International Settlements, vilken finansierar dessa genom

upplåning på marknaden eller i sista hand hos de deltagande länderna.

Vid det ovan nämnda mötet i Bonn den 20—22 november mellan ministrar

och centralbankschefer från tioländergruppen fattades beslut om ett kreditarrangemang

till stöd för den franska francen. Beslutet avsåg ett belopp

motsvarande 2 000 miljoner dollar.

Under 1968 företog såväl Storbritannien som Frankrike dragningar på

Internationella valutafonden, varvid bl. a. svenska kronor disponerades.

Bankofullmäktiges ovan redovisade åtgärder på det penning- och valutapolitiska

området har inte givit anledning till särskilt yttrande från utskottets

sida.

Vad här anförts har utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

2:o) Beslut av bankofullmäktige att instifta ett pris i ekonomisk vetenskap.

Såsom redovisats i bankofullmäktiges berättelse (s. 52) beslöt fullmäktige

våren 1968 att som ett led i högtidlighållandet av riksbankens 300- årsjubileum instifta ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne,

vilket pris skall efter grunder motsvarande dem som gäller för nobelprisen

utdelas av Kungl. Vetenskapsakademien. Riksbanken har förbundit sig att

varje år ställa till Nobelstiftelsens förfogande dels ett prisbelopp lika stort

som det samma år för vart och ett av nobelprisen fastställda beloppet, dels

ett administrationsbidrag motsvarande 65 procent av prisbeloppet. Riksbanken

bar till en särskild fond avsatt värdepapper till så stort belopp att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

7

deras avkastning bedömes vara tillräcklig för att möta de förpliktelser som

banken sålunda påtagit sig; avsatta värdepapper skall riksbanken dock ha

rätt att när den så finner lämpligt byta mot andra.

Här nämnda dispositioner anmäldes av fullmäktige för bankoutskottet i

en den 14 maj 1968 dagtecknad skrivelse, vilken kom utskottet till handa

den 15 maj, samma dag som fullmäktiges beslut tillkännagavs i samband

med j ubileumsfirandet. Skrivelsen är som bilaga 1 fogad till detta utlåtande.

Fullmäktiges åtgärd att instifta ett pris i ekonomisk vetenskap och

vidtaga nyss angivna ekonomiska dispositioner har av riksdagens revisorer

upptagits till särskild prövning. Revisorerna har, enligt vad de uttalar i sin

berättelse över granskningen av riksbankens förvaltning under år 1968,

funnit angeläget att få klarlagt huruvida den gjorda utfästelsen, vilken

lämnats utan förbehåll för riksdagens godkännande, faller inom ramen för

fullmäktiges lagliga befogenheter. Revisorerna har i detta syfte från docenten

i förvaltningsrätt vid Stockholms universitet Gustaf Petrén införskaffat

ett expertutlåtande, vilket som bilaga fogats till fullmäktiges berättelse.

Såväl berättelsen som bilagan återfinnes i 2 samlingen av bihanget till riksdagens

protokoll 1969.

Efter att ha konstaterat att det av riksbankslagen klart framgår att riksbanken

ej får ägna sig åt annan rörelseverksamhet än bankrörelse, tryckerirörelse

vid sitt sedeltryckeri och papperstillverkning vid sitt pappersbruk

samt att bedrivande av annan verksamhet förutsätter särskild instruktion

från riksdagens sida konstaterar den sakkunnige att den aktuella frågan

gäller den inbördes kompetensfördelningen mellan riksbanken och riksdagen.

Riksbankens behörighet att disponera över ackumulerade vinstmedel

befinnes vara begränsad i så måtto att avgörandet tillkommer riksdagen

i den mån medlen avses skola brukas för andra ändamål än för rörelsens

drivande enligt riksbankslagen. Att de värdepapper som i detta fall avsatts

har helt nedskrivits i riksbankens räkenskaper anses icke medföra någon

ändring i fråga om befogenhetsfördelningen.

På grundval av det resonemang som här kort refererats har den sakkunnige

kommit till den uppfattningen att fullmäktige har överskridit sin

kompetens, då de beslöt att disponera avkastningen av vissa tillgångar för

ett för riksbankens rörelse främmande ändamål. Han anser även att det

kan ifrågasättas om riksdagen är rättsligen bunden av de förpliktelser som

riksbanken iklätt sig när den i förhållande till Nobelstiftelsen och Vetenskapsakademien

angivit sin utfästelse vara »oåterkallelig och för all framtid

bindande». Med hänsyn till att riksdagen kan antagas vara ense med

riksbanken i själva sakfrågan finner den sakkunnige inte anledning att närmare

ingå på spörsmålet i vad mån riksdagen ekonomiskt bindes genom

det kompetensöverskridande som skett. För undvikande av eventuella framtida

tvister, grundade på vad den sakkunnige anser vara ett kompetensöverskridande,

bör riksdagen enligt hans mening på ett eller annat sätt

fatta formellt beslut i saken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

Riksdagens revisorer uttalar för sin del att de finner de slutsatser över«

tygande som den sakkunnige har dragit på grundval av gällande bestämmelser

och hittills tillämpad praxis.

I det yttrande som bankofullmäktige i anledning av revisorernas berättelse

avgivit till utskottet (bil. 2) tillbakavisar fullmäktige den slutsats

vari sakkunnigutlåtandet utmynnar. Fullmäktige vidhåller uppfattningen

att den vidtagna förmögenlietsdispositionen faller inom ramen för fullmäktiges

befogenheter.

Utskottet finner anledning att först beröra vad fullmäktige i senare delen

av sitt yttrande anför rörande vissa underhandskontakter m. in. De åtgärder

och reaktioner som där redovisas kan ha varit bestämmande för fullmäktiges

definitiva beslut i ärendet men kan inte rimligen av fullmäktige ha

betraktats som jämställbara med en prövning av ärendet från riksdagens

sida, innefattande utskottsbehandling och beslut av kamrarna. Sedan fullmäktiges

beslut blivit offentliggjort har utskottet ansett sig icke ha anledning

att uppta ärendet till närmare behandling förrän i samband med den

reguljära granskningen av riksbankens förvaltning.

Vad gäller sakfrågan vill utskottet anföra följande. Det har icke bestritts

att riksbanken kan anses ha varit berättigad att i samband med sitt 300-årsjubileum

vidtaga vissa åtgärder utöver sådana som haft uttryckligt författningsstöd.

Erkännandet härav kan dock inte — såsom fullmäktige i sitt

yttrande tycks vilja hävda — anses innebära att det över huvud taget skulle

vara oriktigt att söka dra generellt giltiga slutsatser av hur fullmäktiges befogenheter

avgränsats i lag eller annan författning.

Utskottet anser att mot den sakkunniges hänförande av den ifrågavarande

åtgärden till annan verksamhet än bankrörelse möjligen kan invändas, att

fullmäktige kunnat finna en åtgärd till främjande av ekonomisk forskning

vara väl förenlig med högtidlighållandet av riksbanksjubileet och sålunda

hänförlig till bankrörelsen. Med hänsyn till åtgärdens art och ekonomiska

räckvidd synes dock kompetensfrågan inte vara helt klarlagd. Enligt utskottets

mening bör därför riksdagen för att skapa full klarhet om de rättsliga

verkningarna av fullmäktiges utfästelse nu uttryckligen bekräfta denna.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen bekräftar fullmäktiges i riksbanken till

Nobelstiftelsen och Vetenskapsakademien gjorda utfästelse

rörande ett pris i ekonomisk vetenskap.

3:o) Protokoll och berättelser. Fullmäktige i riksbanken lämnar i sin

berättelse vissa uppgifter om förvaltningen av riksbankens jubileumsfond.

Utskottet kommer senare att granska Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds

verksamhet under året och för riksdagen redovisa resultatet av denna

granskning.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

9

utöver vad i det föregående anförts icke funnit något förhållande som påkallat

särskilt yttrande från utskottets sida, vilket utskottet härmed får för

riksdagen

anmäla.

4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer

har, under förutsättning att riksdagen finner sig i efterhand kunna godkänna

fullmäktiges beslut att inrätta en fond såsom finansiell täckning för

utdelande av ett vetenskapligt pris i ekonomi, för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet

för riksbankens förvaltning under år 1968 beviljas fullmäktige.

Med hänvisning till § 4 instruktionen för bankoutskottet hemställer utskottet
att

riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet

för förvaltningen av riksbanken under år 1968.

5:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer

har för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets förvaltning

under budgetåret 1967/68 beviljas fullmäktige.

Med hänvisning till § 4 instruktionen för bankoutskottet hemställer utskottet
att

riksdagen beviljar fullmäktige i riksgäldskontoret ansvarsfrihet

för förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden

1 juli 1967—30 juni 1968.

Stockholm den 25 mars 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Stefanson

(fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Larfors (s), Brundin (in)

och Stadling (s);

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i

Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson

i Umeå (fp), Rask (s) och Stridsman (ep).

Reservationer

beträffande det avsnitt i utskottets omförmälan om penning- och valutapolitiken

som börjar på s. 1 med orden »De bedömningar som» och slutar

på s. 6 med orden »från utskottets sida»

opaginerad Kontrollera mot PDF

11)

Bankoutskottets utlåtande nr It år 1969

1) av herrar Stefanson (fp) och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett alt

ifrågavarande avsnitt bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»De bedömningar av den framtida konjunkturutvecklingen som gjordes

i slutet av 1967 gick i flera avseenden isär. Från regeringens sida ansåg

man förutsättningar föreligga för att den konjunktur avmattning som rått

sedan 1968 skulle övergå i ett skede med en något snabbare tillväxt av

efterfrågan och produktion under 1968. Folkpartiet gjorde en mindre optimistisk

bedömning och förordade en något mer expansiv och sysselsättningsfrämjande

konjunkturpolitik med främst en kraftfullare satsning

på selektiva sysselsättningsskapande åtgärder i regioner med hög arbetslöshet

och i branscher med outnyttjad kapacitet men även med vissa tidsbegränsade

generella stimulansinsatser.

Balansen i utrikeshandeln----(= utskottet, s. 2 f.)---den 10

oktober.

Den ekonomiska politiken bidrog möjligen något till en av den internationella

konjunkturförbättringen framkallad uppgång i konjunkturen

även i Sverige och därmed till en ökad tillväxttakt för den totala produktionen

under år 1968. Den steg från ca 2 procent 1967 till ca 3,5 procent

1968. Dessa siffror bör ses i ljuset av att den genomsnittliga ekonomiska

tillväxttakten i vårt land under efterkrigstiden varit ungefär 4 procent och

under den första hälften av 1960-talet ungefär 5 procent. Läget på arbetsmarknaden

var under en stor del av året mycket besvärande. Arbetslösheten

låg under årets tre första kvartal på en högre nivå än under 1967, som

ändå måste betecknas som ett år av ej oväsentligt försvagad konjunktur.

Ännu under oktober och november 1968 låg den registrerade arbetslösheten

på ungefär samma höga nivå som 12 månader tidigare. Under slutet

av året förbättrades situationen något, dock ej för skogslänen.

De regionala balansbristerna på arbetsmarknaden har tenderat att skärpas.

Den relativa utjämning i sysselsättningshänseende som registrerades

åren 1965 och 1966 förefaller nu att ha upphört. Vid slutet av 1968 svarade

skogslänen för inemot hälften av den registrerade arbetslösheten. Även

i stora delar av landet i övrigt var sysselsättningen under 1968 otillfredsställande.

Utvecklingen under 1968 på arbetsmarknaden visar att en mera

expansiv ekonomisk politik varit väl motiverad, innebärande en kombination

av selektiva åtgärder närmast i skogslänen samt mera generella

åtgärder, dock av sådan art att de kunnat snabbt avvecklas. Bland dessa

åtgärder borde en något tidigare räntesänkning ha ingått. Därigenom skulle

också ett bättre utgångsläge ha skapats för en senare användning av

räntevapnet i motsatt riktning.

Pris- och kostnadsutvecklingen — — —(= utskottet, s. 3 f.)---i

stort sett utan friktioner.

En av målsättningarna för den ekonomiska politiken var att nå en ökning

av industrins investeringar. Trots de åtgärder som vidtogs i detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

11

syfte realiserades inte det angivna målet. Industriinvesteringarna låg i stället

för andra året i följd på en oförändrad nivå. Näringslivets fasta investeringar

minskade med 3,5 procent i volym. En väsentlig del av förklaringen

till denna nedgång utgör den investeringsavgift på s. k. oprioriterat byggande

som utgick under en stor del av året. Denna investeringsavgift torde

dessutom ha medverkat till att skärpa sysselsättningssvårigheterna.

Tillväxten i näringslivets--- — (= utskottet, s. 4—6)--- — svenska

kronor disponerades.

Bankofullmäktiges åtgärder på det penning- och valutapolitiska området

har utöver vad som framgår av det föregående inte givit anledning till särskilt

yttrande från utskottets sida.»

2) av herrar Åkerlund (m) och Brundin (m), vilka ansett att ifrågavarande

avsnitt bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»De bedömningar som----(= utskottet, s. 1—6) — — — svenska

kronor disponerades.

Såsom utskottet ovan redovisat inträdde under andra halvåret en betydande

ökning av affärsbankernas kassalikviditet ävensom en stark likviditetsuppbyggnad

i näringslivet.

Till stor del kan påspädningen av likviditeten tillskrivas riksbankens

åtgärd att påtaga sig finansieringen av omkring en tredjedel av riksgäldskontorets

obligationsupplåning. Utskottet, som anser att denna typ

av »marknadsoperationer» endast med återhållsamhet bör komma till användning,

finner den i oktober genomförda diskontosänkningen knappast

ha varit marknadsmässigt motiverad. När valutaoron utomlands satte in

nästfoljande månad, föranledde detta ett betydande valutautflöde från

Sverige och nödvändiggjordes en kraftig kreditåtstramning. Enligt utskottets

uppfattning är det önskvärt att undvika tvära kastningar och ryckighet

i kreditpolitiken. En smidig anpassning till kreditmarknadens krafter

utan att riksbanken uppger sin ledande roll skulle enligt utskottets mening

ge en lugnare utveckling och på längre sikt kunna skapa förutsättningar

att förbilliga kreditvillkoren.

Den valutapolitiska målsättningen att i vart fall upprätthålla kronans

yttre värde i förhållande till US-dollarn har under året fullföljts. I mars

1968 upphörde den s. k. guldpoolens interventioner för att förse privata

guldmarknader med guld till det officiella guldpriset. Till årets slut har

marknadens guldpris fluktuerat uppåt omkring 20 procent, medan det av

centralbankerna tillämpade priset legat oförändrat.

De för riksbanken och affärsbankerna sammanlagda guld- och valutatillgångarna

har under året minskat med 145 miljoner kronor mot en minskning

av 181 miljoner kronor 1967 och uppgick vid årsskiftet till 5 763 miljoner

kronor. Enligt § 4 i den för utskottet gällande instruktionen bör utskottet

med synnerlig uppmärksamhet följa de fullmäktiges åtgärder som avser

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

metalliska kassans upprätthållande. Utskottet har därför vid sin granskning

noterat att guldkassan visserligen ökat med 113 miljoner kronor till 1 164

miljoner kronor men att densamma utgör endast 20 procent av de sammanlagda

guld- och valutatillgångarna. Vid en internationell jämförelse får den

svenska guldkassan betraktas som låg och fördelningen mellan guld och

valutor som ogynnsam från likviditetssynpunkt.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

13

Bilaga 1

Till Riksdagens Bankoutskott.

Bankofullmäktige vill härmed för Bankoutskottet anmäla följande beslut

och dispositioner, som fullmäktige vidtagit i anledning av riksbankens

förestående 300-årsjubileum.

Efter förberedande undersökningar och förhandlingar har fullmäktige

vid sammanträde denna dag beslutat att som ett led i celebrerandet av

riksbankens 300-årsjubileum hädanefter årligen ställa till Nobelstiftelsens

förfogande erforderliga medel för att möjliggöra för stiftelsen att jämväl

vid dess hittillsvarande fördelning av nuvarande nobelpris i fortsättningen

utdela ett pris i ekonomi. Fullmäktiges beslut har tagits med beaktande

och erkännande av det internationella anseende, som nobelprisen åtnjuter,

och det bidrag till Sveriges good will i världen, de lämnar, och som en tribut

jämväl till minnet av den man, Alfred Nobel, som genom sin ursprungliga

donation instiftade prisen, liksom till de prisförvaltande instanser,

som genom sitt handhavande av prisen och prisfördelningen förstått bygga

upp och bevara den status nobelprisen i dag intar. Det nya pris, som fullmäktige

genom sitt beslut velat möjliggöra, skall liksom de vetenskapliga

nobelpris som hittills utdelats vara öppet för vetenskapsmän över hela

världen. Det skall utgå som belöning för framstående vetenskapliga insatser

på området för ämnet nationalekonomi, taget i vidaste mening. Priset

skall fördelas av den svenska vetenskapsakademien, som förutsättes komma

att organisera en särskild »prisgrupp» för ändamålet på samma sätt

som skett för de av akademien fördelade nobelprisen i fysik och kemi.

Priset skall till varje tid utgå med samma belopp, som enligt gällande ordning

blivit fastställt för de samtidigt utdelade och av Nobel-donationens

medel finansierade nobelprisen, och riksbanken skall jämväl som bidrag

till Nobelstiftelsens och Vetenskapsakademiens kostnader för prisbedömning,

prisfördelning och därmed sammanhängande administration till

stiftelsens förfogande årligen ställa ett belopp, utgörande 65 % av det i nu

nämnd ordning fastställda prisbeloppet. Nobelstiftelsens grundstadgar

skola, med de avvikelser som föranledas av det nya priset, göras tillämpliga

på detta genom en av Kungl. Maj :t fastställd stadga. Det nya priset

kommer därigenom i princip att utdelas enligt för övriga pris gällande

regler och med samma strävan att motsvara den höga standard och status,

som dessa uppnått.

Nobelstiftelsen och Vetenskapsakademien har förklarat sig villiga att

antaga riksbankens erbjudande och att fullgöra därmed förutsatta uppgifter

för det nya prisets handhavande och fördelning.

Riksbankens utfästelse för det nya prisets skapande är oåterkallelig och

för all framtid bindande. Riksbanken kommer att som sådan i full utsträckning

svara för detta åtagande, och åtagandet har så långt i och för sig icke

förutsatt särskilda förmögenhetsdispositioner från riksbankens sida. Av

presentationsskäl, på grund av önskemål därom från Nobelstiftelsens sida

och slutligen för att även i sådana avseenden åvägabringa full parallellitet

med den finansiella ordningen för de nuvarande nobelprisen, avser fullmäktige

emellertid att av sina tillgångar avskilja värdepapper till erforder
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

ligt belopp för att bilda en särskild fond, från vars avkastning de med det

nya prisets tillkomst förenade utgifterna avses skola bestridas. De till denna

fond förda tillgångarna skall förbli inom riksbanken och till all tid stå

under bankofullmäktiges förvaltning men skiljas från riksbankens bokföring

och förvaltning i övrigt. För denna särskilda förvaltning förutsättes

beträffande Bankoutskottets, riksdagens revisorers och riksdagens insyn

däri samma regler gälla som för riksbankens förvaltning i övrigt. För den

framtida placeringen av den särskilda fondens tillgångar avses samma

regler gälla, som reglerar riksbankens som sådan rätt till förvärv av värdepapper.

För de eventuella behov för riksbankens marknadsoperationer och

annat, som kan uppkomma för riksbanken att disponera över de speciella

slag av papper, som innefattas i den särskilda fondens portfölj, förbehåller

sig riksbanken gentemot fonden rätt till framtida utbyte av papper enligt

samma regler, som riksdagen för motsvarande fall godtagit med avseende

på Riksbankens Jubileumsfond. — Vid initierandet av den särskilda

fonden kommer till densamma att föras sådana tillgångar, s. k. icke sedeltäckningsgilla

värdepapper av olika slag, som enligt fullmäktiges tidigare

av riksdagen godtagna beslut, helt nedskrivits i riksbankens räkenskaper,

varför fondens inrättande icke kommer att inverka på riksbankens redovisade

tillgångar och förmögenhetsställning.

Fullmäktige, som varit eniga om samtliga de beslut och dispositioner,

som ovan omförmälts, liar här att till den föregående redogörelsen i två

avseenden foga en ytterligare redovisning till Bankoutskottet, nämligen

vad gäller dels den allmänna motiveringen till fullmäktiges beslut och dels

formen för handläggningen inom fullmäktige av ärendet.

Till den förra frågan har fullmäktige främst följande att anföra. Sveriges

Riksbank firar i år sitt 300-årsjubileum. Det är ett evenemang, som

inte enbart på grund av riksbankens ställning som världens äldsta centralbank

tilldrar sig ett betydande internationellt intresse och ett större sådant,

än vad man kanske i allmänhet och i förstone gör klart för sig. Till att

så är fallet bidrar också en rad andra och särskilda omständigheter. Dit

hör sådant som den uppmärksamhet, som Sverige åtnjuter som ett litet och

oberoende men ekonomiskt och industriellt högutvecklat land med hög levnadsstandard

och över huvud taget internationellt kända och erkända prestationer

på det sociala och ekonomiska området. Dit hör vidare också det

obestridliga och åtminstone för ett litet land som vårt stora anseende,

som Sverige förvärvat för insatser på den ekonomiska vetenskapens område,

tidigare genom internationellt kända ekonomer sådana som Wicksell

och Cassel, senare genom den s. k. Stockholms-skolans företrädare. I mera

speciella men med riksbanken och dess verksamhet direktare förknippade

sammanhang finns motsvarande omständigheter att anföra. Den stora internationella

nyskapelse på det monetära och valutapolitiska området, som

tillkommit efter andra världskriget, den internationella valutafonden, har,

trots att Sverige inte ens var medlem av fonden från dess start, bland sina

hittillsvarande få chefer haft två svenskar, den ene en f. d. chef för riksbanken.

När under efterkrigstiden de s. k. nya staterna ställdes inför uppgiften

att bygga upp egna centralbanker och andra motsvarande monetära

institutioner, fick Sverige, och för Sverige riksbanken, på grund av den

ställning och det ansende som nyssnämnda omständigheter gav vårt land,

anspråk på expert- och biståndsinsatser, som vi på grund av begränsade

personella resurser endast delvis kunnat tillgodose, men som dock med
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

15

fört, att riksbanken aktivt och, såvitt man hittills kunnat se, framgångsrikt

kunnat medverka vid tillkomsten av i varje fall några sådana institutioner.

Och när slutligen på grund av kända förhållanden utvecklingen

under senare år ställt krav på ett intensifierat internationellt samarbete

på valuta- och betalningsområdet, i år utmynnande i delvis redan vidtagna

beslut om vissa rätt genomgripande förändringar på området, har Sverige

genom sitt medlemskap i den s. k. tio-ländergruppen varit engagerat i

arbetet på ett sätt, som bara ett par andra, i övrigt med oss jämförbara

länder haft tillfälle till.

När bankofullmäktige övervägt och planerat celebrerandet av riksbankens

300-årsjubileum, har det framstått som naturligt att i rimlig grad

beakta den ställning internationellt, som Sverige på detta område sålunda

obestridligen har kommit att intaga. Det har synts fullmäktige naturligt,

att vi i någon utsträckning bör söka motsvara de anspråk på oss, som

ställs av den internationella good will vårt land här åtnjuter. Och på

samma sätt och i lika hög grad har det synts rimligt att i någon mån söka

tillvarataga de möjligheter till ett ytterligare good will-skapande för vårt

land, som vid ett tillfälle som det här aktuella kan erbjuda sig. Tanken

bakom det beslut, som fullmäktige i det föregående redovisat, har synts

fullmäktige sällsynt väl ägnad att tillgodose båda dessa syften. Genom det

förhållandet att Sverige redan har en så ansedd och etablerad internationell

institution, som nobelprisen med rätta kan sägas utgöra, har tanken

att komplettera de existerande prisen med ett nytt pris på ett område med

anknytningar inte bara till verksamhetsområdet för den jubilerande riksbanken

utan över huvud taget till hela det fält, där vårt land tillvunnit

sig ett speciellt internationellt anseende, synts erbjuda ett närmast unikt

tillfälle till en betydelsefull good will-insats för Sverige. Den årliga kostnad,

som tanken förverkligad skulle komma att medföra, har, inte minst

med hänsyn till vad motsvarande ansträngningar i andra former skulle

kosta, synts vara rimlig.

Den andra fråga i sammanhanget, beträffande vilken fullmäktige önskar

för Bankoutskottet redovisa sin bedömning, gäller formen för ärendets

handläggning. — Det torde inte behöva särskilt motiveras, att fullmäktige

naturligen önskat handlägga frågan så att all publicitet omkring den

före själva jubileumsfirandet kunde undvikas. Fullmäktige har vidare

enligt sitt bedömande å ena sidan menat sig ha tillräckliga befogenheter

att själva avgöra ärendet å riksbankens vägnar — d. v. s. inom ramen för

de allmänna befogenheter för riksbankens förvaltning fullmäktige åtnjuter

och, vad gäller arrangemangen kring ett så speciellt tillfälle som det

aktuella eljest måste anses äga — och samtidigt å andra sidan sett det

som angeläget att förvissa sig om att ha en allmän uppslutning, framför

allt från riksdagens sida, kring sitt förslag. Då därtill slutligen den yttre

presentationen av det nya priset för den internationella publik, det här i

sista hand blir fråga om, synts utesluta eller i varje fall olämpliggöra

ett förfarande, enligt vilket fullmäktiges beslut i ärendet presenterats som

ett beslut förutsättande ett senare i efterhand inhämtat riksdagsgodkännande,

har fullmäktige nödgats söka tillgodose de olika anförda önskemålen

i sammanhanget på nedan angivna sätt. Fullmäktiges ledamöter

har sålunda i inbördes samförstånd i så måtto inhämtat sina respektive

riksdagspartiers mening i frågan, som den underställts vederbörande partiordförande.

Samtliga i fullmäktige företrädda partier har sålunda på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

detta sätt och i denna mening ställt sig bakom fullmäktiges förslag.

Med åberopande av det anförda har fullmäktige ansett sig härmed böra

för Bankoutskottet anmäla, vad som i frågan förevarit.

Stockholm den 14 maj 1968.

Å fullmäktiges vägnar:

KJELL-OLOF FELDT

/Nils Råberg

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

17

Bilaga 2

Till Riksdagens Bankoutskott

Genom remiss den 4 mars 1969 har Bankoutskottet anhållit att fullmäktige

i riksbanken måtte avge yttrande i anledning av riksdagens revisorers

berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1968. Fullmäktige får i anledning härav anföra

följande beträffande revisorernas kritik av fullmäktiges handläggning av

frågan om instiftande av ett vetenskapligt pris i ekonomi.

Revisorerna ansluter sig i sin berättelse till ett av docenten i förvaltningsrätt

Gustaf Petrén avgivet expertutlåtande och instämmer i dennes

slutsatser, att fullmäktige överskridit sin kompetens genom beslutet att

disponera avkastningen av angivna tillgångar för ett för riksbankens rörelse

främmande ändamål och att det kan starkt ifrågasättas om riksdagen

är rättsligen bunden av de förpliktelser som riksbanken därmed iklätt sig.

Fullmäktige finner ej anledning söka ingå i detalj kritik av det upprättade

expertutlåtandet. Som en mera allmän anmärkning må blott framhållas,

att detta synes uppbäras av en alltför formalistisk och mekanistisk

syn på en centralbank, dess uppgifter och befogenheter. Det är givetvis

meningslöst att söka hänföra (ten gjorda donationen till vissa bestämda

vinstmedel eller att utpeka de särskilda nedskrivna värdepapper som överlämnats.

Vad det gäller är att sakligt bedöma, huruvida fullmäktige i den

bestämda situation, som firandet av 300-årsjubileet innebar, hade befogenhet

eller ej att göra en donation av den storlek och karaktär som ekonomipriset

innebar. Att besvara denna fråga med ledning av en bokstavstolkning

av för riksbanken givna författningar är icke möjligt. Som exempel på det

orimliga i ett sådant tillvägagångssätt kan t. ex. framhållas, att det tveklöst

finns formellt lagstöd för att hävda att de olika måltidsarrangemang

som fullmäktige träffade vid jubileet alla varit klart olagliga, eftersom

fullmäktige enligt 21 § 1 mom. 3:o) bankoreglementet icke äger använda

riksbankens medel i sådana sammanhang annat än som »bidrag till frukostservering

under arbetstiden åt riksbankens tjänstemän». En sådan

uppfattning bar visserligen, såvitt är för fullmäktige bekant, icke hävdats

från något håll, men det sagda visar, vilka resultat man kan nå om man

försöker från ordalagen i givna författningsbestämmelser deducera fram

ett handlingsmönster för vad som varit tillåtet eller inte i den bestämda

situation, som firandet av 300-årsjubileet innebar. Det är sålunda enligt

fullmäktiges mening nödvändigt att de begränsningar som i olika avseenden

uppställts för fullmäktiges förvaltning av riksbanken ges en i viss

mån funktionell tolkning utifrån vad som är sakligt rimligt. Såsom fullmäktige

tidigare anmält till Bankoutskottet, har fullmäktige, med utgångspunkt

från en sådan uppfattning, funnit sig behöriga att själva avgöra

ärendet inom ramen för de allmänna befogenheter för riksbankens förvaltning

som fullmäktige åtnjuter och alldeles särskilt måste anses äga då

det gäller arrangemangen vid ett så speciellt tillfälle.

Eliuru fullmäktige sålunda ansett att den vidtagna förmögenhetsdispositionen

faller inom ramen för fullmäktiges befogenheter har det varit

fullmäktige angeläget — och detta måste i anledning av den framförda

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1969

kritiken understrykas med största möjliga emfas — att icke på något sätt

eller i något avseende handla mot en möjligen inom riksdagen rådande

annorlunda uppfattning antingen i kompetensfrågan eller i sakfrågan. Att

emellertid underställa riksdagen en formell framställning ansåg fullmäktige

olämpligt, eftersom en sådan skulle förhindrat den yttre presentation

av priset, vid vilken fullmäktige i jubileumssammanhanget icke kunde

undgå att fästa ett betydande avseende. Fullmäktige valde därför att såsom

anmälts till Bankoutskottet under hand efterhöra vad som kunde anses

vara en ledande mening inom de partier som är representerade i fullmäktige.

Så skedde genom att fullmäktiges ledamöter kontaktade och anmälde

frågan för de olika partiernas ordförande. Samtliga dessa biträdde därvid

fullmäktiges uppfattning och ingen anmälde någon erinran om den ifrågasatta

formen för frågans handläggning. Före jubileet lät fullmäktige

också utarbeta den till Bankoutskottet ställda skrivelse, som sedermera

daterades den 14 maj 1968, samt i utkast förete denna för Bankoutskottets

presidium. En redogörelse för skrivelsens innehåll lämnades de Bankoutskottets

ledamöter och suppleanter som var anträffbara. Ej heller denna

underhandsanmälan föranledde någon erinran. Skrivelsen, vari en fullständig

redogörelse lämnades för såväl sakfrågan som övervägandena i

kompetensfrågan, överlämnades därefter formellt dagen för dagtecknandet,

d. v. s. dagen före prisets tillkännagivande. Härigenom ansåg sig fullmäktige

ha vunnit dels att riksdagspartierna och Bankoutskottet faktiskt

blev underrättade i så god tid, att en ev. negativ reaktion kunde ha beaktats

och föranlett prisets inhiberande dels att också den formella underrättelsen

till Bankoutskottet blev lämnad i vart fall före den offentliga

deklarationen om priset.

I anledning av revisorernas uttalande att riksdagen bör i efterhand godkänna

fullmäktiges beslut att inrätta prisfonden vill fullmäktige slutligen

tillägga, att fullmäktige utgått från att då fullmäktiges formella anmälan

till Bankoutskottet ej föranledde någon utskottets hänvändelse till 1968

års riksdag även Bankoutskottet delat fullmäktiges uppfattning, att handläggningen

av donationsärendet varit godtagbar och icke krävt någon efterföljande

bekräftelse från riksdagens sida.

Stockholm den 6 mars 1969.

Å fullmäktiges vägnar:

KJELL-OLOF FELDT

/Karin IVinberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1969:124 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. a1 i texten
  2. Rskr. 1969:125 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. a1 i texten