Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om vidgad information till riksdagen i valutapolitiska frågor.

1969-03-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:12, Utlåtande i anledning av motioner om vidgad information till riksdagen i valutapolitiska frågor.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1969

19

Nr 12

Utlåtande i anledning av motioner om vidgad information till

riksdagen i valutapolitiska frågor.

I de likalydande motionerna 1:216 av herr Gösta Jacobsson och 11:315

av herr Magnusson i Borås hemställes att riksdagen skall

dels uppdraga åt fullmäktige i riksbanken att framlägga förslag till lämpliga

former för ökad kontakt och aktuell information rörande viktigare till

riksbankens och valutastyrelsens förvaltning hörande ärenden,

dels hemställa till Kungl. Maj :t att i erforderlig omfattning genom tillkännagivanden

till riksdagen möjliggöra debatt rörande vidtagna valutapolitiska

avgöranden av större vikt.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttrande från fullmäktige i riksbanken.

Motionerna

Efter att ha angivit några huvuddrag i det internationella monetära systemet

och betonat dettas betydelse för vårt lands ekonomi anför motionärerna

att systemet på sistone råkat i gungning genom oro på de utländska valutamarknaderna.

Även om oron dämpats finns, framhåller de, risk för att nya

valutakriser kan uppstå. Motionärerna berör så olika i den internationella

debatten framförda förslag till reformer i det monetära systemet och uttalar

att riksdagen har starka skäl att i fortsättningen på ett helt annat sätt

än hittills hålla sig å jour med utvecklingen på valutaområdet. Nu föreliggande

informationsmöjligheter, för vilka en redogörelse ges, borde enligt

motionärernas mening kompletteras med en möjlighet för riksbanken att

lämna direkta rapporter till riksdagen om händelser på det valutapolitiska

och penningpolitiska området. Även regeringen borde befrämja en ökad

levande debatt i riksdagen i hithörande frågor.

Uppgifter i anslutning till motionerna

I § 72 regeringsformen stadgas att riksbanken förbliver under riksdagens

garanti och förvaltas av sju fullmäktige, av vilka riksdagen väljer sex och

Kungl. Maj :t förordnar en, som är fullmäktiges ordförande. Närmare bestämmelser

om riksbankens verksamhet finns i lagen den 30 juni 1934 (nr

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1969

437) för Sveriges riksbank och i det av riksdagen utfärdade bankoreglementet

(gällande lydelse RFS 1968: 1). I 14—16 §§ riksbankslagen stadgas om

olika internationella transaktioner, såsom köp och försäljning av utländska

valutor och värdepapper, upptagande av utländsk kredit samt beviljande av

kredit åt utländsk centralbank. Enligt 35 § riksbankslagen skall ärenden

av slag som nu nämnts hållas hemliga; sekretesstiden är 50 år.

De valutareglerande åtgärder om vilka Kungl. Maj :t förordnar på basis

av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) och om vilkas närmare utformning

stadgas i valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264) ombesörjs i

första hand av riksbanken. Dennas beslutanderätt på området utövas enligt

6 § valutalagen av en styrelse (valutastyrelsen), bestående av sju ledamöter.

Av dessa utser Kungl. Maj :t fyra och bankofullmäktige tre, däribland

vice riksbankschefen, som är valutastyrelsens ordförande. Valutastyrelsens

beslut får överklagas hos fullmäktige, mot vilkas beslut i sådant

fall talan icke får föras.

Enligt 37 § riksbankslagen skall fullmäktige efter varje års slut avge berättelse

till bankoutskottet angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning.

Denna berättelse skall utskottet enligt sin instruktion skyndsamt

meddela riksdagen, vilket årligen sker genom utskottets memorial nr 1.

Sedan riksdagens revisorer granskat riksbankens tillstånd och förvaltning

under det gångna året och avgivit berättelse om granskningen fullgör bankoutskottet

sin i instruktionen föreskrivna »granskning av riksbankens tillstånd

och huru densamma styrd och förvaltad blivit». I det utlåtande i

ämnet som utskottet avger till riksdagen upptas frågan om ansvarsfrihet

för fullmäktige. Detta dechargeutlåtande innehåller regelmässigt en översikt

över penning- och valutapolitiken under det gångna året. I varje fall

när enighet inte uppnåtts inom utskottet beträffande utformningen av denna

översikt brukar dechargeutlåtandet föranleda debatt i kamrarna.

Enligt praxis lämnar riksbankschefen två gånger årligen inför bankoutskottet

en redogörelse för aktuella penning- och valutapolitiska frågor,

ena gången — i samband med utskottets granskning av riksbankens förvaltning

— främst i form av svar på frågor som framställts från utskottets

sida. Dessutom har riksbankschefen eller vice riksbankschefen vid skilda

tillfällen på begäran lämnat utskottet ytterligare information i valutapolitiska

spörsmål.

En valutapolitisk debatt inom riksdagen kan komma till stånd på grundval

av en interpellation eller enkel fråga. Senast förekom en sådan debatt

den It december 1968, då statsrådet Wickman i första kammaren besvarade

en interpellation av herr Gösta Jacobsson (h) angående förhållandena på

det internationella valutaområdet.

Om muntliga meddelanden till riksdagen från Kungl. Maj :ts sida stadgas

i § 56 riksdagsordningen. Sådant meddelande kan, om så prövas lämpligt,

lämnas »i fråga, som angår rikets förhållande till främmande makt, eller

i annat ärende av större allmänt intresse». Meddelandet lämnas i vardera

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1969

21

kammaren av en därtill förordnad statsrådsledamot och ger rätt till omedelbar

debatt.

Yttrande av bankofullmäktige

I sitt remissyttrande över motionerna erinrar bankofullmäktige först om

att riksbanken — såsom också motionärerna påpekat — är riksdagens bank

och att jämfört med förhållandena i andra länder den svenska folkrepresentationen

därför är väl tillgodosedd när det gäller information från centralbanken.

Förutom på att riksdagen väljer riksbankens styrelse pekas på

att riksbankens ansvar inför riksdagen leder till information och debatter

såväl i bankoutskottet som i kamrarna.

Fullmäktige ifrågasätter därefter om sådan offentlig information och

debatt som motionärerna synes önska är behövlig eller alltid ens önskvärd.

Valutakriser av det slag som motionärerna i första hand tycks ha haft i

åtanke som anledning därtill utmärks i hög grad av att läget är labilt, säger

fullmäktige och anför:

I en sådan situation, där uppgiften är att i tysthet arbeta för att återupprätta

ett måhända undergrävt förtroende, kan det ej vara rimligt att samtidigt

stimulera till offentlig riksdagsdebatt och därmed sammanhängande

publicitet. Det är lätt att föreställa sig att yttranden under en sådan debatt

kan, om de missuppfattas eller tillmätes större betydelse än de rätteligen

bar, vålla betydande olägenheter. Det förefaller också olämpligt, att riksbanksledningen

i sådana situationer skulle förbehållslöst i offentliga deklarationer

inför riksdagen framlägga sin egen syn på en pågående utveckling.

Detta gäller för övrigt ej blott av hänsyn till omedelbara svenska intressen

utan i lika hög grad för att skydda utländska rättssubjekts befogade

krav på sekretess. Att föreskriva riksbanken skyldighet att omedelbart

informera riksdagen i dylika och liknande situationer vore alltså att

medverka till uttalanden, som medvetet måste ges en så vag och allmän

karaktär att de bleve skäligen innehållslösa.

Behovet av fullständig och öppen information från riksbanken till riksdagen,

vilket fullmäktige inte ifrågasätter, fylles därför enligt deras mening

bäst genom nuvarande system, som ger riksdagen möjlighet att i efterhand

la ställning till vidtagna åtgärder och därvid göra uttalanden som kan tjäna

till ledning för fullmäktiges handlande i framtiden. I den mån fortlöpande

kommentarer till en pågående utveckling begäres är riksbanksledningen

också, säger fullmäktige, beredd att utveckla den nuvarande praxis beträffande

besvarande av frågor i bankoutskottet och, när utskottet så önskar,

ställa sig till förfogande för förtroliga överläggningar inom utskottet.

Utskottet

De internationella valutaförhållandena har, såsom motionärerna framhåller,

under de senaste åren tilldragit sig stor uppmärksamhet. Ett inslag

i utvecklingen på området har varit den strävan att tillgodose behovet av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1969

ökad internationell likviditet som nyligen tagit sig uttryck i tillskapandet

av systemet med särskilda dragningsrätter (se prop. 1968: 150, BaU 66).

Ett annat, mera dramatiskt inslag har varit de kriser som drabbat vissa

betydelsefulla valutor, främst det brittiska pundet, och som föranlett internationella

stödåtgärder vari bl. a. Sveriges riksbank deltagit.

Med hänsyn både till den viktiga roll som valutapolitiken spelar i den

internationella ekonomin och till de särskilda förpliktelser som vårt land

påtagit sig på valutaområdet är det naturligt att hithörande frågor blir

föremål för riksdagens intresse. I likhet med motionärerna finner utskottet

det angeläget att riksdagen blir informerad om och får tillfälle att debattera

de valutapolitiska förhållandena. Tidpunkten för och utformningen av denna

information och debatt måste emellertid väljas med beaktande av de

speciella problem som är förknippade därmed.

Vid sidan av riksdagens medverkan i författningsregleringen på området

är det framför allt det årliga ställningstagandet till riksbankens förvaltning

som ger riksdagen tillfälle att behandla valutapolitiska frågor. Motionärernas

uttalande att bankofullmäktiges förvaltningsberättelse saknar omedelbart

aktuellt intresse gör enligt utskottets mening knappast rättvisa åt det

förhållandet att berättelsen — och bankoutskottets bl. a. därpå baserade

granskning — kan tjäna som utgångspunkt för en förutsättningslös diskussion

av valutapolitiken. Att i efterhand ta ställning till vidtagna åtgärder

och därvid eventuellt göra uttalanden som kan tjäna som riktlinjer för

riksbankens framtida handlande måste, som fullmäktige antyder, vara den

naturliga formen för riksdagens deltagande i en sådan verksamhet som det

här gäller. Ansvaret för de löpande åtgärderna på valutapolitikens område

bör däremot helt och fullt åvila det exekutiva organ, bankofullmäktige, som

utsetts för bl. a. detta ändamål. Genom att i fullmäktige samtliga de fyra

största riksdagspartierna finns företrädda, får de olika politiska meningsriktningarna

anses ha möjlighet att öva inflytande på viktigare valutapolitiska

avgöranden.

Den här angivna ansvarsfördelningen utgör måhända i och för sig inget

hinder för den utvidgade information och diskussion som motionärerna anser

önskvärd. Emellertid måste i detta sammanhang hänsyn tagas till de

problem som en öppen debatt i riksdagen skulle kunna skapa i kritiska

situationer och till de rimliga anspråk på sekretess som utländska intressen

kan göra gällande. Vad bankofullmäktige härvidlag anfört i sitt remissyttrande

synes värt allvarligt beaktande. Den ytterligare kontakt mellan

riksbanken och riksdagen som kan vara motiverad torde därför i första

hand få, liksom hittills, ta formen av sluten information till den mera begränsade

krets som bankoutskottet utgör. Utskottet noterar fullmäktiges

uttalade beredvillighet att medverka till att nuvarande praxis i fråga om

sådan information med därtill knutet meningsutbyte utvecklas vidare.

Uteslutet är givetvis icke att i vissa fall även en kammardebatt kan vara

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1969

23

påkallad i anledning av valutapolitiska förhållanden. Bankofullmäktige är

självfallet i princip oförhindrade att genom ett meddelande till bankoutskottet,

som utskottet kan vidarebefordra till riksdagen, tillhandahålla

underlag för en sådan debatt. Att en dylik åtgärd normalt inte ifrågakommer

framgår av vad ovan sagts. Information från regeringshåll kan dels begäras

av riksdagsledamöterna genom interpellationer och enkla frågor, dels,

om så befinnes vara befogat, på regeringens initiativ lämnas genom särskilda

tillkännagivanden. Även härvidlag måste ovan angivna grunder för restriktivitet

beaktas. Att rikta en generell hemställan till Kungl. Maj :t om vidgad

information rörande valutapolitiska avgöranden är enligt utskottets mening

inte motiverat. Av skäl som utskottet redovisat finns inte heller anledning

att ge bankofullmäktige sådant uppdrag som motionärerna föreslår.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1:216 och 11:315.

Stockholm den 25 mars 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Stefanson

(fp), Åkerlund (m), Lundin Os)*, Larfors (s), Mattsson (ep)* och Vilhelm

Erik Carlsson (m);

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s)*, Franzén i

Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson

i Umeå (fp), Rask (s) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.