Utlåtande i anledning av motioner angående Sveriges Investeringsbank AB, m. m.
1969-03-25 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1969:15, Utlåtande i anledning av motioner angående Sveriges Investeringsbank AB, m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1969
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av motioner angående Sveriges Investeringsbank
AB, m. m.
I de likalydande motionerna 1:284 av herr Virgin m. fl. och ll: 313 aV
herr Holmberg m. fl. yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall
hemställa att Kungl. Maj :t måtte
dels efter utredning framlägga förslag till ombildning av Sveriges Investeringsbank
AB, ge ökad insynsmöjlighet däri samt vidgad ägarbas efter de
riktlinjer som angivits i motionerna,
dels genom ändrade direktiv till 1968 års kapitalmarknadsutredning möjliggöra
en förutsättningslös prövning av möjligheterna att i ökad utsträckning
kanalisera allmänna pensionsfondens medel genom de befintliga enskilda
instituten till kreditmarknaden,
dels ock beakta vad i motionerna i övrigt anförts.
I följdmotioner (1:273 och 11:302), vilka hänvisats till statsutskottet,
yrkas avslag på Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag till teckning av aktier i Sveriges Investeringsbank AB. Statsutskottet
behandlar detta yrkande i sitt utlåtande nr 49.
Motionerna
Motionärerna erinrar om den kritik som deras parti 1967 riktade mot förslaget
om bildande av en investeringsbank och konstaterar att de påtalade
bristerna ännu ej undanröjts. Investeringsbanken ger, anför de, möjligheter
till en statlig styrning av näringslivet varvid grundläggande krav på konkurrensförmåga
och effektivitet åsidosätts. Bristen på klar målsättning för
bankens kreditgivning säges ha accentuerats, och långivningens sysselsättningsskapande
effekt ifrågasätts. Motionärerna föreslår att bankens monopolkaraktär
successivt ändras, att insynen i banken förbättras och att banken
ställs under bankinspektionens kontroll. De begär vidare att även de enskilda
kreditinstituten skall få möjlighet att i allmänna pensionsfonden
återfinansiera sådana krediter som investeringsbanken avses lämna.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Sveriges Investeringsbank AB har enligt bolagsordningen till föremål för
sin verksamhet att bidraga till finansiering av sådana investeringsobjekt
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 15
2
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1969
inom näringslivet som inriktas på rationalisering, strukturanpassning och
utveckling, bl. a. genom att driva sådan lånerörelse som avses i lagen om
kreditaktiebolag. I de riktlinjer för investeringsbankens organisation och
verksamhet som statsmakterna angav i samband med beslutet om bankens
inrättande 1967 (prop. 1967: 56, BaU 33) ingick bl. a. att banken skulle ha
en gentemot andra kreditinstitut fristående ställning och härigenom utgöra
ett balanserande element på kreditmarknaden, att verksamheten skulle i
första hand inriktas på investeringsprojekt som, ehuru de framstode som
lönsamma, inte kunde tillgodoses på den existerande kapitalmarknaden och
att verksamheten till betydande del skulle komma att gälla större långsiktiga
och mera riksbetonade projekt.
Investeringsbankens styrelse består av envoyén Arne Lundberg (ordförande),
bankdirektör Arne Callans (verkställande direktör), riksdagsman
Olle Göransson, direktör Harry Hjalmarson, bankdirektör Bert Lindström,
statssekreterare Hans Lundström, direktör Eije Mossberg, förbundsordförande
Åke Nilsson och förbundsdirektör Arne Nilstein.
Verksamhetsberättelsen för investeringsbankens första verksamhetsperiod,
tiden 1 juli 1967—31 december 1968, har nyligen publicerats. Däri
berörs tillämpningen av ovannämnda riktlinjer, varvid betonas att styrelsen
fäst särskilt avseende vid bankens uppgift att komplettera förut existerande
kreditinstitutioner i deras verksamhet. I ett avsnitt om bankens organisation
behandlas samarbetet med andra banker, bl. a. med Sparbankernas Bank AB
genom ett gemensamt bildat garantiinstitut. Uppgifter lämnas om ett antal
engagemang beträffande vilka låntagarna medgivit offentliggörande.
Summan av beviljade krediter uppgick vid 1968 års utgång till 536 milj.
kr., varav vid samma tidpunkt blott 29 milj. kr. hade utbetalats.
1968 års kapitalmarknadsutredning (ordförande riksbankschefen Per Äsbrink)
har tillkallats av chefen för finansdepartementet för översyn av kapitalmarknadens
struktur och funktionssätt. Bland utredningens uppgifter
ingår enligt direktiven att pröva om nuvarande former för att kanalisera
allmänna pensionsfondens medel till näringslivet kan anses tillräckliga. I
detta sammanhang berörs inrättandet av investeringsbanken och föreskrivs
att utredningen också utifrån bankens behov av medel och dess funktion
inom näringslivet skall pröva frågan om medelsplaceringen. Vidare skall
övervägas om en utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten.
Utredningen anges vara oförhindrad att härvid ta upp frågan om en reform
av den nuvarande organisationen på kreditmarknaden. Vad gäller tanken att
pensionsfondsmedel skulle kunna transmitteras via bankinstituten anförs
att en sådan lösning skulle innebära en betydande förskjutning i fråga om
inflytandet över kreditresursernas användning och investeringarnas fördelning
och att därför starka skäl talar emot att denna utväg begagnas i någon
mera betydande omfattning. Även återlåneinstitutet skall granskas av utredningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1969
Tidigare behandling av liknande motionsyrkanden
I anledning av propositionen 1967 om inrättande av Sveriges Investeringsbank
AB väcktes olika motioner vari föreslogs andra institutionella former
för att tillgodose behovet av nya kreditkanaler och nya kreditformer för näringslivet.
Motionerna stöddes av olika grupper reservanter inom bankoutskottet
men avstyrktes av dettas majoritet (uti. 1967:33) och avslogs av
riksdagen.
Vid 1968 års riksdag förekom partimotioner rörande investeringsbanken
dels från högerpartiet, dels från centerpartiet och folkpartiet gemensamt.
Motionärernas yrkande överensstämde i det förra fallet i stort sett med det
som nu föreligger i fråga om investeringsbanken. I det senare fallet gick
yrkandet ut på att riksdagen skulle begära att inom ramen för en parlamentarisk
utredning beträffande näringslivets kapitalförsörjning skulle särskilt
prövas en sådan utformning av investeringsbanken och dess verksamhet att
monopol och maktkoncentration så långt möjligt undveks och verksamheten
inte kunde utnyttjas i socialiseringssyfte. I en reservation förordade flertalet
av bankoutskottets borgerliga ledamöter i anslutning till motionerna en utredning
rörande en ombildning av investeringsbanken (uti. 1968: 23). Utskottsmajoriteten
avvisade utredningskravet i huvudsak med hänvisning till
de motiv som anförts för bankens inrättande. Vad gäller frågan huruvida
investeringsbanken borde stå under bankinspektionens kontroll erinrades om
att inspektionen själv hade förordat dispens från kreditaktiebolagslagens
föreskrift om sådan tillsyn. Riksdagen avslog motionsyrkandena.
I högerpartiets nyssnämnda motioner vid 1968 års riksdag förekom även
ett yrkande att riksdagen hos Kungl Maj :t skulle hemställa om utredning av
de förutsättningar och former under vilka allmänna pensionsfondens medel
i ökad utsträckning kunde kanaliseras genom de befintliga enskilda instituten
till kreditmarknaden. Liknande yrkanden återfanns i centerpartiets och
folkpartiets nämnda gemensamma motioner och i ytterligare ett motionspar
från högerpartihåll. Yrkandena avslogs av riksdagen, sedan bankoutskottet
(uti. 1968: 24) anfört att en utredning rörande frågan om allmänna pensionsfondens
förvaltning in. m. vore att vänta, i vars program måste komma att
ingå en prövning av det av motionärerna berörda spörsmålet.
Utskottet
Sveriges Investeringsbank AB har nu avslutat sin första verksamhetsperiod,
som omfattat tiden 1 juli 1967—31 december 1968. Den berättelse för
denna period som bankens styrelse och verkställande direktör offentliggjort
ger ökade möjligheter att överblicka inriktningen och utformningen av bankens
verksamhet. Motionerna, vari stark kritik framförs mot investeringsbanken
och dess sätt att fungera, framlades innan verksamhetsberättelsen
förelåg. Det synes utskottet sannolikt att motionerna eljest skulle ha fått en
annan utformning.
4
Bankoutxkottets utlåtande nr 15 år 1969
Ett huvudsyfte med motionärernas resonemang är att framlägga skäl mot
den utvidgning av investeringsbankens aktiekapital som föreslagits i årets
statsverlcsproposition. Deras hemställan att riksdagen skall motsätta sig
ytterligare aktieteckning framförs i särskilda motioner, vilka det inte ankommer
på bankoutskottet att bereda. Härutöver begär motionärerna en
utredning med sikte på en ombildning av investeringsbanken, ökad möjlighet
till insyn däri och en utvidgning av bankens ägarbas. Motiv för en sådan
utredning är enligt deras mening bl. a. bankens nuvarande monopolkaraktär,
bristen på rapporter om bankens verksamhet under tiden före motionernas
tillkomst och bankens särställning såsom undantagen från bankinspektionens
tillsyn;
Utskottet delar inte motionärernas negativa syn på investeringsbankens
organisation och funktionssätt. Talet om bankens monopolkaraktär är enligt
utskottets mening missvisande. Som utskottet vid tidigare tillfällen framhållit
har en av avsikterna med investeringsbankens inrättande varit att tillföra
kreditmarknaden ett balanserande element som skulle minska riskerna för
maktkoncentration. Av verksamhetsberättelsen framgår att bankens styrelse
fäst särskild vikt vid uppgiften att komplettera de redan existerande kreditinstitutionerna
i deras verksamhet. Normalt blir medverkan av investeringsbanken
aktuell först när den erforderliga finansieringsinsatsen ligger i ett
riskläge som omöjliggör finansiering genom den lånesökandes ordinarie
bankförbindelse eller andra institutioner. Det är detta stora mått av risktagande
som talat mot delägarskap i banken för övriga kreditinstitut, i fråga
om vilka Säkerhetskraven av uppenbara skäl måste sättas högt.
■ Vad gäller frågan om ökad insyn i investeringsbanken genom en fortlöpande
mera omfattande rapportering från styrelsens sida vill utskottet framhålla
att bankens verksamhet inte låter sig jämföras med den som bedrivs
exempelvis av flertalet börsnoterade företag. Avgörande för hur långt investeringsbanken
kan sträcka sig i fråga om sådan rapportering måste i första
band bli hänsyn till låntagarna. I sin nu föreliggande verksamhetsberättelse
har banken redovisat ett antal större engagemang som låntagarna ansett
kunna offentliggöras. Det torde kunna förutsättas att bankens ledning är
inställd på att så långt möjligt tillgodose berättigade krav på publicitet om
bankens verksamhet.
Sammansättningen av investeringsbankens styrelse synes ha stor betydelse
vid bedömningen av såväl frågan om insyn i bankens verksamhet som frågan
om bankens förmenta monopolkaraktär. Bland ledamöterna i bankens styrelse
ingår företrädare för bl. a. den enskilda industrin och det enskilda
affärsbanksväsendet, konsumentkooperationen samt arbetarnas och tjänstemännens
fackliga organisationer. Med hänsyn till att ledningen för investeringsbanken
på detta sätt förankrats i olika intressen ter sig motionärernas
kritik vad beträffar insynsmöjligheterna starkt överdriven. Härtill kommer
att, såsom utskottet redan förra året kunde meddela och såsom bestyrks
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1969 5
genom den nu föreliggande verksamhetsberättelsen, ett friktionsfritt och
fruktbärande samarbete inletts mellan investeringsbanken och de enskilda
kreditinstituten.
Frågan huruvida investeringsbanken borde underkastas bankinspektionens
kontroll blev, såsom utskottet förra året framhöll, särskilt prövad i
samband med bankens tillkomst. Bankinspektionen hade själv förordat att
dispens skulle ges från kreditaktiebolagslagens föreskrift om sådan tillsyn
och som motiv härför anfört att bankens verksamhet i väsentliga avseenden
skulle komma att skilja sig från den som bedrevs av de kreditinstitut som
dittills ställts under inspektionens tillsyn. Lika litet som förra året har motionärerna
nu framfört några nya argument i detta hänseende.
Frågan om möjligheten att kanalisera allmänna pensionsfondens medel
till kreditmarknaden genom de befintliga enskilda instituten skall, såsom
framgår av den redogörelse som ovan lämnats för 1968 års kapitalmarknadsutrednings
direktiv, prövas av denna utredning. Att chefen för finansdepartementet
i direktiven uttrycker en viss skepsis inför denna tanke medför enligt
utskottets mening ingen sådan begränsning av utredningens möjligheter till
en förutsättningslös prövning därav att en ändring av direktiven skulle vara
påkallad.
Sammanfattningsvis finner utskottet inte anledning föreligga vare sig för
en utredning om ändrad utformning av investeringsbanksverksamheten eller
för en framställning till Kungl. Maj :t rörande 1968 års kapitalmarknadsutrednings
direktiv. Icke heller i övrigt synes motionerna innehålla några
tankegångar som det finns skäl för riksdagen att med hemställan om beaktande
vidarebefordra till Kungl. Maj :t.
Utskottet hemställer därför
att riksdagen avslår motionerna I: 284 och II: 313.
Stockholm den 25 mars 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s)*, Stefanson
(fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep)*, Lundin (s)*, Manne Olsson
(s) och Brundin (m);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i
Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson
i Umeå (fp), Rask (s) och Stridsman (ep)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1969
Reservation
av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep),.
Brundin (m), Begnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå
(fp) och Stridsman (ep), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»När riksdagen 1967 behandlade frågan om inrättande av Sveriges Investeringsbank
AB rådde enighet om att nya kreditkanaler och nya kreditformer
erfordrades för att möta näringslivets expanderande efterfrågan på krediter.
Den föreslagna institutionella utformningen blev däremot föremål för kritik.
Bärande skäl föreligger fortfarande för att insynen i investeringsbankens
verksamhet förbättras och att banken i likhet med övriga kreditinstitut underställs
bankinspektionens tillsyn.
Ett av syftena med investeringsbanken har varit att åstadkomma ett instrument
för att transmittera medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet.
Även de enskilda kreditinstituten borde i detta hänseende kunna
spela en viktig roll. I direktiven för 1968 års kapitalmarknadsutredning, som
f. n. behandlar hithörande frågor, har chefen för finansdepartementet uttalat
sig mycket restriktivt beträffande bankinstitutens roll som förmedlare
av pensionsfondsmedel. En ändring av direktiven, som möjliggör för utredningen
att pröva denna fråga mera förutsättningslöst, ter sig därför påkallad.
Utskottet hemställer sålunda
att riksdagen i anledning av motionerna I: 284 och II: 313
hos Kungl. Maj :t hemställer om
dels utredning om reformer med avseende på Sveriges Investeringsbank
AB enligt ovan angivna riktlinjer,
dels ändring av direktiven för 1968 års kapitalmarknadsutredning
enligt vad ovan angivits.»
ESSELTE AB, STHLM 69
914237
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.