Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående zonindelningen vid beräkningen av bilförsäkringspremier.

1969-04-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:19, Utlåtande i anledning av motioner angående zonindelningen vid beräkningen av bilförsäkringspremier.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

7

Nr 19

Utlåtande i anledning av motioner angående zonindelningen vid

beräkningen av bilförsäkringspremier.

I de likalydande motionerna I: MG av herr Karl Pettersson och II: 844 av

herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs yrkas att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skall hemställa att Kungl. Maj :t måtte låta utreda

frågan om zonindelningen beträffande bilförsäkringspremier.

Yttranden över motionerna bär av utskottet inhämtats från försäkringsinspektionen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

Gällande ordning för premiesättningen i trafikförsäkring och annan motor
fordonsförsäkring
Enligt

282 § 2 mom. lagen om försäkringsrörelse åligger det styrelsen och

verkställande direktören för ett försäkringsbolag att med hjälp av fortlöpande

statistik eller annorledes övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd

med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga

omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Denna bestämmelse

gäller såväl den obligatoriska trafikförsäkringen — vilken avser

ansvarighet för skada i följd av trafik med motorfordon — som annan inotorfordonsförsäkring.

I fråga om premiesättningen i trafikförsäkring finns ytterligare bestämmelser

i lagen om trafikförsäkring å motorfordon och i de koncessionsvillkor

som uppställts för försäkringsanstalter med trafikförsäkringsrörelse.

Sålunda skall enligt trafikförsäkringslagen premiesatserna anmälas till försäkringsinspektionen.

Indelningen i riskklasser skall anordnas i anslutning

till formulär som fastställs av inspektionen. Om det sätt varpå premierna

bestäms ger anledning till anmärkning, skall inspektionen göra anmälan

därom till Kungl. Maj:t, som där så prövas erforderligt förelägger vederbörande

anstalt att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande eller

återkallar tillståndet att driva trafikförsäkring. Enligt lconcessionsvillkoren

får premie för trafikförsäkring icke bestämmas till högre belopp än som på

grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet anses svara mot

den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot skaderegleringskostnader

med tillägg för andra nödiga omkostnader och skälig vinst. Omkostnadslillägget

får ej beräknas högre än efter de grunder försäkringsinspektionen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

fastställer med ledning av vunnen erfarenhet om vad som vid tillbörlig sparsamhet

kan anses vara erforderligt för försäkringsrörelse av ifrågavarande

art. Av konkurrens betingade anskaffningskostnader får inte belasta trafikförsäkringen.

Vinsttillägget får inte sättas högre än till 5 procent av bruttopremien.

Sedan åtskilliga år tillämpas ett vinsttillägg av 3 procent.

De nu gällande trafikförsäkringspremierna är baserade på statistisk erfarenhet

och har fastställts i samråd med försäkringsinspektionen. Sedan 1955

förekommer en indelning i tre tariffområden, nämligen storstadsområdet

(S), omfattande Stockholm och Göteborg med närmast kringliggande kommuner

samt Malmö stad, Norrland (N) och landet i övrigt (Ö). Premietarifferna

i trafikförsäkring omprövas med vissa års mellanrum, varvid också indelningen

i tariffområden aktualiseras. Premierna för trafikförsäkring är för

personbilar väsentligt högre i storstadsomådena än i Norrland. Premieskillnaden,

som växlar något mellan olika bolag, utgör före bonusavdrag omkring

200 kr. för frekventa grupper. Motsvarande trafikförsäkringspremie för landet

i övrigt är, såvitt avser personbilar, omkring 50 kr. lägre än för Norrland.

En anpassning av trafikförsäkringspremierna efter de individuella riskerna

sker genom det tillämpade bonussystemet. En motorfordonsägare erhåller

efter ett försäkringsår ulan skador bonus med 20 procent. Varje ytterligare

skadefritt år medför ökad bonus upp till 75 procent (efter sex år). En

premieskillnad på ca 50 kr. mellan Norrland och landet i övrigt (utom storstäderna)

reduceras vid 75 procents bonus till 12—13 kr.

Inom annan motorfordonsförsäkring än obligatorisk trafikförsäkring ligger

premienivån för Norrland högre än för storstadsområdet, när vagnskadeförsäkring

ingår. Premieskillnaden mellan Norrland och övriga Sverige exklusive

storstadsområdet är härvid större. I detta fall gäller icke, såsom förhållandet

är med trafikförsäkringspremierna, att premierna skall anmälas

till försäkringsinspektionen innan de bringas i tillämpning. De är dock underkastade

den ovan redovisade skälighetsprincipen. Inspektionens kontroll,

som sålunda kommer först i efterhand, har i detta fall hittills haft mindre

omfattning. Det riskklasscliema som inspektionen har fastställt för trafikförsäkringen

tillämpas av bolagen även i fråga om annan motorfordonsförsäkring.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Motioner av samma innebörd som de nu förevarande har behandlats av

riksdagen åren 1959 och 1967.

Vid det förra tillfället behandlades motionerna av allmänna beredningsutskottet

(uti. 1959:9), som fann det riktigt att premierna såsom skedde

avvägdes med hänsyn till den risk försäkringen var avsedd att täcka men

sade sig förutsätta att försäkringsinspektionen liksom dittills fortlöpande

följde utvecklingen och att de möjligheter att införa mera enhetliga premier,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

9

som den kommande utvecklingen kunde medföra, bleve tillvaratagna. Riksdagen

beslöt att motionerna skulle anses besvarade genom vad utskottet anfört.

Vid det senare tillfället behandlades motionerna av bankoutskottet (uti.

1967: 44), som föreslog att de icke skulle föranleda någon åtgärd, vilket också

blev riksdagens beslut. Utskottet redovisade innehållet i yttranden från de

tre remissinstanser som i år ånyo tillfrågats och i en skrivelse till försäkringsinspektionen

från Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen.

Det material som remissinstanserna tillhandahållit gav enligt utskottets

mening tydligt vid handen, att den premieskillnad som tillämpades mellan

Norrland och landet i övrigt (exklusive storstadsregionerna) motiverades av

konstaterade riskskillnader. Indelningen av landet i endast tre tariffområden

innebure visserligen en förenkling, som för somliga grupper av försäkringstagare

kunde framstå som orättvis; uppenbart vore å andra sidan att

ett komplicerat system för premiesättningen om möjligt borde undvikas. En

av Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen anvisad lösning av

problemet, baserad på bonussystemet, fann utskottet knappast vara gångbar,

eftersom vid enhetliga grundpremier den tillämpade kraftiga bonusdifferentieringen

skulle för Norrlands del medföra nettopremier som icke fullt täckte

de högre skadekostnaderna i Norrland. Utskottet hänvisade vidare till den

med jämna mellanrum företagna omprövningen av premieavvägningen och

till försäkringsinspektionens aktivt kontrollerande roll vid premiesättningen.

Motionerna

Motionärerna framhåller bilens betydelse som transportmedel särskilt för

medborgarna i glesbygder och i Norrland med dess långa avstånd. Den nu

tillämpade zonindelningen vid beräkningen av bilförsäkringspremier medför,

säger motionärerna, att Norrlands invånare missgynnas och på ytterligare

ett område drabbas av högre kostnader än övriga medborgare.

Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen framhåller inledningsvis att den 1955 införda

tariffområdesindelningen var ett resultat av omfattande undersökningar som

belyste risken i varje län och i vissa storstäder. Det är givet, säger inspektionen,

att indelningens riktighet ständigt bör vara under kontroll. Försäkringsbolagen

lämnar därför årligen till inspektionen uppgifter som medger

sådan kontroll. Dessa uppgifter sammanställes och presenteras för bolagens

och allmänhetens information i inspektionens årsbok »Enskilda försäkringsanstalter».

Vidare har inspektionen kännedom om att bolagen själva genom

interna riskanalyser bevakar områdesdifferentieringen och kommer att un
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

derrätta inspektionen om iakttagelser som kan motivera ändringar av denna.

I sitt yttrande i ämnet år 1967 berörde inspektionen möjligheten av en

indelning där tätorter fördes för sig och glesbygden för sig. Inspektionen

anförde att gränsproblem måste uppstå även vid en sådan indelning och

att, även om vissa kategorier norrlandsbilister skulle få lägre premier, norrlandsbilisterna

totalt sett knappast skulle få någon premieförbättring därigenom.

Detta uttalande bedömes fortfarande äga giltighet. Icke desto mindre

säger sig inspektionen anse det angeläget att man i fortsättningen riktar

uppmärksamheten på eventuellt framkommande möjligheter att genom samordning

av statliga och enskilda registreringssystem erhålla de grunduppgifter

som behövs för att man noggrannare än nu är fallet skall kunna påvisa

förekomsten av hemortsbetingade riskskillnader.

Inspektionen redogör därefter för innebörden av en nyligen färdigställd

riskstatistik, som belyser de senast kända förhållandena på området. Vad

som anföres är följande:

Eftersom ersättningarna särskilt för de stora personskadorna i trafikförsäkring

ofta inte kan fastställas förrän relativt lång tid efter skadetillfället,

utgör skadeåret 1966 det senaste år för vilket någorlunda tillförlitlig riskstatistik

nu föreligger. Väljes statistiken för perioden 1959—1966 som underlag

för en bedömning, framgår att trafikpremien för privata personbilar

borde för denna period ha varit 10 % högre i genomsnitt i N-området än i

Ö-området (för de enskilda åren har skillnaderna varierat mellan 3 och

23 %). Enligt flertalet av de tariffer som tillämpats för privata personbilar

sedan 1966 utgör trafikpremien i Norrland 110—112 % av premien i ö-området,

och relationen mellan premierna är sålunda väl anpassad efter den

hittills iakttagna skillnaden mellan dessa områden.

Denna skillnad är som tidigare nämnts störst inom kaskoförsäkringen.

Enligt inspektionens sammanställningar för åren 1960—66 har skadebelastningen

i delkaskoförsäkring1 i genomsnitt per fordon varit 58—75 %

högre för N-området än för ö-oinrådet, medan nuvarande tariffpremier för

Norrland endast utgör 120—140 % av motsvarande premier för ö-området.

För fullständig kaskoför säkring2 med 400 kr. självrisk vid vagnskada uttages

f. n. en premie som är ca 40 % högre för N-området än för Ö-området,

och denna skillnad svarar ungefärligen mot hittills observerade riskskillnader.

Under den redovisade perioden har försäkringsformerna som bekant

förändrats från år till år. De angivna riskskillnaderna återger de verkliga

förhållandena utan korrigering för ändringar i fråga om villkor o. d.

För vissa andra riskklasser än privata personbilar har speciella erfarenheter

kommit till uttryck i premiesättningen. Så är t. ex. premierna i såväl

trafik- som kaskoförsälcring för vissa motorcyklar och för mopeder lika

stora i N- och Ö-områdena. För vissa motorcyklar har N-området t. o. m. de

lägsta trafikförsäkringspremierna.

Som framgår av de lämnade uppgifterna finns det, säger inspektionen, i

ett övervägande antal fall en klart högre risk dokumenterad för N-området.

1 Delkaskoförsäkring omfattar brand-, stöld- och glasruteförsäkring.

2 Fullständig kaskoförsäkring omfattar delkasko- och vagnskadeförsäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

II

Enligt den i lag föreskrivna skälighetsprincipen skall en riskskillnad komma

till uttryck även vid premiesättningen. I de iakttagna fall då denna inte

ansluter direkt till riskerfarenheten har norrlandsmotoristerna utgjort en

gynnad kategori. Hittills har således enligt inspektionens bedömning inte

framkommit tillräckliga skäl för ändring av den nivåskillnad som kalkylerats

in i nu gällande tariffer.

Inspektionen säger sig komma att uppta indelnings- och nivåfrågorna till

ny prövning, om nya siffror framdeles visar att riskrelationerna mellan tariffzonerna

förändrats. Med hänsyn till den fortlöpande bevakning av hithörande

frågor som sker genom inspektionens försorg finner inspektionen

anledning inte föreligga att sätta igång en särskild utredning på området.

Svenska försäkringsbolags riksförbund hänvisar till sitt år 1967 avgivna

avstyrkande remissyttrande och säger sig nu inte ha något ytterligare att

anföra i ärendet. I nämnda yttrande anförde förbundet bl. a., att den tillämpade

premieavvägningen på intet sätt innebure att norrlandsbilisterna subventionerade

andra bilister. Utom till skälighetspricipen hänvisade förbundet

till det förhållandet att det av rent företagsekonomiska skäl vore omöjligt

att tillhandahålla en försäkring till underpris som kompenserades av ett

överpris på annat håll. Försäkringsbolagens kontinuerliga uppmärksamhet

på frågan och försäkringsinspektionens övervakning anfördes som skäl mot

en särskild utredning av frågan om zonindelningen.

Folksam påpekar att riskrelationerna mellan tariffområdena inte är konstanta

utan varierar med exempelvis tariff, försäkrat moment och självriskbelopp

samt att ett visst tidsberoende också kan konstateras. Folksam säger

sig vid premiesättningen ta hänsyn till dessa omständigheter och fortlöpande

anpassa premierna till tillgänglig statistisk erfarenhet, så att rättvisekravet

att inget tariffområde skall subventionera ett annat blir säkerställt.

För några tariffer, t. ex. taxibilar och mopeder, tillämpas speciella zonindelningar,

och för vissa, däribland lastbilar använda i fjärrgodstrafik, enhetliga

försäkringspremier i hela landet.

Som exempel pa premiernas anpassning till den exponerade risken redovisar

Folksam en jämförelse mellan områdena ö och N beträffande de mest

kostnadskrävande försäkringsmomenten, trafikmomentet och vagnskademomentet

(med 400 kr. självrisk), för privatbilar:

Trafikförsäkringspremien exkl. grundavgift låg 1968 genomsnittligt

12,1 % högre i N än i ö, medan trafikriskpremien skadeåret 1965 i område N

översteg den i Ö med 12,1 %. Vagnskadepremien låg 1968 i genomsnitt

46,9 % högre i N än i ö, medan vagnskaderiskpremien skadeåret 1967 i område

N översteg den i ö med 45,9 %.

Med hänsyn till att såväl Folksam som övriga bilförsäkringsföretag kon
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

tinuerligt följer frågan om principerna för zonindelningen anser Folksam att

det f. n. inte är aktuellt med en speciell utredning i frågan. Folksam framhåller

i sammanhanget att den nyligen genomförda postnummerreformen

torde komma att ge möjligheter till en förutsättningslös omprövning av den

nu gällande zonindelningen.

Utskottet

Premiesättningen inom såväl den obligatoriska trafikförsäkringen som

annan motorfordonsförsäkring baseras på en indelning av landet i tre tariffområden,

varav Norrland är ett. Zonindelningen betingas av gällande lagregler

och koncession svillkor, enligt vilka premiesättningen skall avvägas

med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka. Även företagsekonomiska

bedömningar talar för en sådan zonindelning. Motionärerna

hävdar att zonindelningen missgynnar invånarna i Norrland, en landsdel där

man har särskilt behov av bilen som transportmedel.

På utskottets hemställan avvisade riksdagen år 1967 ett motionsyrkande

av samma innebörd som det nu aktuella. Grunderna för detta ställningstagande

framgår av den ovan lämnade redogörelsen. De i år väckta motionerna

innehåller icke några nya argument i ämnet. Genom de remissyttranden

över dem som utskottet inhämtat klargöres ytterligare att inga skäl föreligger

för riksdagen att nu uttrycka en annan uppfattning än tidigare om

rimligheten i den tillämpade zonindelningen. Med hänvisning till dessa yttranden

och till vad utskottet tidigare anfört i samma fråga avstyrker utskottet

motionärernas förslag. Utskottet erinrar särskilt om den fortlöpande uppmärksamhet

som ägnas premiesättningen av försäkringsinspektionen och

noterar Folksams uttalande att postnummerreformen kan ge försäkringsbolagen

möjligheter till en förutsättningslös omprövning av zonindelningen.

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen avslår motionerna I: 406 och II: 844.

Stockholm den 15 april 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Stefanson

(fp), Åkerlund (in), Larfors (s)*, Stadling (s)* och Vilhelm Erik Carlsson

(m);

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Franzén i Motala (s), Börjesson

i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s)*, Haglund (s), Fridolfsson

i Rödeby (s) och Börjesson i Falköping (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 69

914239

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.