Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner.

1969-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:24, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 24—25

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt valutareglering jämte motioner.

I en den 28 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 87, har Kungl. Maj :t

under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag

1) begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat,

2) velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat

förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5

juni 1959 (nr 264).

Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat

och valutaförordningen föreslås äga fortsatt giltighet är den 1 juli

1969—den 30 juni 1970.

Förslaget till förordning har följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt

förordning den 28 maj 1968 (nr 255) gäller till utgången av juni 1969, skall

äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1970.

I anledning av propositionen har väckts

dels de likalydande motionerna I: 1007 av herr Lundström m. fl. och

11: 1158 av fru Nettelbrandt m. fl., vari yrkas att riksdagen vid sin behandling

av propositionen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om »en

översyn av valutalagstiftningen i syfte att uppnå en liberalisering av densamma»,

dels de likalydande motionerna I: 1023 av herr Ingvar Andersson och

II: 1177 av herr Lothigius, vari yrkas att riksdagen skall i skrivelse till Kungl.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 24—25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1960

Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt tillsätta eu utredning

bestående av särskilt sakkunniga på området med uppdrag »att överse den

nuvarande valutaregleringen och att pröva möjligheten att överge det negativa

systemet till förmån för ett positivt regelsystem, varvid i utredningsdirektiven

skall ingå att den svenska valutaregleringen skall anpassas till de

liberaliseringssträvanden som nu kan avläsas inom exempelvis EEC-samarbetet».

Motionerna

I motionerna I: 1007 och II: 1158 åberopas särskilt att Svenska sparbanksföreningen

vid remissbehandlingen av den skrivelse som ligger till grund för

propositionen har förordat en utredning som skulle belysa och motivera

behovet av lagstiftning på valutaområdet under olika tänkbara förutsättningar

beträffande utvecklingen under 1970-talet av Sveriges ekonomiska

förbindelser med utlandet och betingelserna härför. Motionärerna instämmer

i föreningens uttalande att några mera långsiktiga överväganden rörande

i vilken utsträckning en reglering bör förekomma på valutaområdet inte

i något sammanhang har presenterats. De ifrågasätter lämpligheten av att

vidmakthålla en reglering som är vidsträckt i formen men tillämpas i rätt

begränsad omfattning. Prövningsförfarandet innebär, säger de, ofta ett

onödigt krångel, och osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner som kommer

att tillåtas försvårar en långsiktig planering av finansieringsmöjligheterna.

I motionerna 1:1023 och 11:1177 konstateras inledningsvis att huvudargumentet

för valutaregleringens bibehållande tycks vara önskemålet om

en från yttre påverkan avskärmad inhemsk penningpolitik. Motionärerna

säger sig inte vilja förringa nödvändigheten av verkningsfulla kreditpolitiska

instrument. Enligt deras mening undervärderar dock departementschefen

i sitt försvar för regleringen dennas effekter på andra områden.

Gentemot vad som i propositionen uttalas om en liberal praxis vid tillämpningen

av valutaregleringen påpekar de att villkor knyts till godkända

direktinvesteringar och att en del ansökningar avslås. I brist på information

om antalet avslag och grunderna för dessa är det, framhåller de vidare,

omöjligt att utvärdera liberaliseringsnivån. Gentemot departementschefens

hänvisning till inskränkande åtgärder på valutaområdet i vissa andra länder

under år 1968 anföres att USA nu planerar en ökad liberalisering och

att Frankrike så snart det kunde ske lättade de extrema bestämmelser

som infördes vid franc-krisen 1968. Den genomsnittliga frihetsgraden på

valutaområdet är högre i andra länder än i Sverige, säger motionärerna. De

hävdar vidare — under hänvisning till valutautströmningen från Sverige i

slutet av 1967 — att endast ett bräckligt skydd erhålles genom en hög regleringsnivå

som hålls konstant eller skärps främst i orostider.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

3

Utskottet

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget att förnyat

förordnande om valutareglering skall få meddelas för ett år från kommande

halvårsskifte, då nuvarande förordnande utlöper. Mot det vid propositionen

fogade författningsförslaget har utskottet ingen erinran.

Motionärerna godtar den ettåriga förlängningen av valutaregleringen men

ställer sig kritiska till att denna, i vart fall i sin nuvarande utformning, bibehålies

på längre sikt. I motionerna I: 1007 och 11: 1158 hemställs om en

översyn av valutalagstiftningen med sikte på en liberalisering. Förslaget

tycks innebära en viss ändring av den ståndpunkt som intogs i motsvarande

motioner föregående år, i vilka klart utsädes att en fullständig avveckling av

valutaregleringen åsyftades. Motionerna I: 1023 och 11: 1177 tycks likaledes

hyg§a Pa förutsättningen att vissa regleringsåtgärder kan komma att erfordras

även i framtiden. Där begärs en prövning av möjligheten att införa

»ett positivt regelsystem», vars beskaffenhet dock inte närmare antyds av

motionärerna.

Chefen för finansdepartementet lämnar i årets proposition i ämnet en utförlig

motivering för valutaregleringens bibehållande. Härvid erinras om att

regleringen f. n. främst berör värdepappershandeln och de finansiella krediterna,

medan löpande betalningar lämnas utanför enligt gjorda internationella

åtaganden och en mycket liberal praxis tillämpas i fråga om kapitalöverföringar

både till och från Sverige för direkta investeringar. Departementschefen

kommer till slutsatsen att valutaregleringen inte lägger hinder

i vägen för ett fullvärdigt svenskt deltagande i den tekniska utvecklingen

utomlands eller för tillgången till utländska varumarknader. Utskottet har

inte blivit övertygat av motionärernas motsatta argumentering, enligt vilken

även ett liberalt tillämpat tillstandskrav för vissa kapitaltransaktioner med

utlandet skulle ha en menlig inverkan på näringslivets planeringsmöjligheter

och dess förutsättningar för internationell verksamhet över huvud

taget.

Valutaregleringen utgör, såsom departementschefen betonar, ett instrument

bland andra som kan användas för att främja målen för samhällets

ekonomiska utveckling. I detta sammanhang pekas på att övriga ekonomiskpolitiska

medel skulle få tillämpas betydlig mera intensivt om fullständig

frihet skulle råda för kapitalrörelser över gränserna. Vidare framhålles att

i utlandet utvecklingen på området under 1960-talet snarast gått mot ökade

inslag av kontroller och att bedömningen av vad som gäller härvidlag inte

får grundas uteslutande på en jämförelse mellan ländernas formella regelsystem,

eftersom kapitalrörelserna kan påverkas även av mekanismer som

inte har ren valutaregleringskaraktär. Genom att på ett mera indirekt sätt

söka nå samma resultat som med valutaregleringen står enligt den bedöm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

ning som redovisas i propositionen ingenting reellt att vinna för Sveriges

del. Valutaregleringens betydelse när det gäller att förebygga att störningar

på valutamarknaderna gör alltför kraftigt utslag på våra valutareserver

framhävs också. Slutligen erinras om att mindre ändringar i valutaregleringens

tillämpning genomförs praktiskt taget årligen och att regleringen

även fortlöpande överses med hänsyn till hur frågan om marknadsgrupperingarna

i Europa utvecklar sig.

Departementschefens här kortfattat återgivna redovisning av skälen för

bibehållande av det nuvarande valutaregleringssystemet är enligt utskottets

mening övertygande. Redogörelsen synes också utvisa att valutaregleringen

är föremål för sådana långsiktiga överväganden som efterlyses i motionerna.

Att en »genomgripande prövning av regleringen ur olika synvinklar» — såsom

motionärernas samfällda önskemål uttrycks i motionerna I: 1023 och

It: 1177 — skulle leda till andra slutsatser än departementschefens är ett

antagande som utskottet finner uppenbart orealistiskt. Utskottet avstyrker

därför förslaget om en särskild utredning rörande valutaregleringen.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen

1) samtycker till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad som förordas i propositionen nr 87,

och

2) vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget

till förordning som sin mening ger Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet ovan anfört därom;

B. att riksdagen avslår motionerna I: 1007 och II: 1158

samt I: 1023 och II: 1177.

Stockholm den 6 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (m), Lundin (s)*, Strandberg (m), Österdahl (fp) och Mattsson

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i Motala

(s), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå (fp), Rask (s), Börjesson

i Falköping (ep) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

5

Reservation

av herrar Åkerlund (in), Strandberg (m), Österdahl (fp), Regnéll (m)

och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden

»Motionärerna godtar den» och slutar på s. 4 med orden »utredning rörande

valutaregleringen» bort ersättas med ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottets tillstyrkan av propositionen innebär inte något ställningstagande

till förmån för ett bibehållande av den nuvarande valutaregleringen

på längre sikt. Följaktligen får den inte heller tolkas som ett instämmande

i den utförliga motivering som chefen för finansdepartementet i år förebragt

till stöd för hemställan om fortsatt valutareglering. Mot denna motivering

vill utskottet i första hand anföra, att den huvudsakligen uppehåller

sig vid regleringen av värdepappershandeln och de finansiella krediterna

och sålunda förbigår de negativa verkningarna av att tillståndstvång alltjämt

upprätthålles i fråga om direkta investeringar och i fråga om finansiell

upplåning utomlands. Att den stabiliseringspolitiska effekten av regleringen

skulle vara så stor som departementschefen framställer den finner

utskottet inte styrkt. Samma verkningar borde kunna uppnås med andra,

lämpligare medel. Departementschefen säger sig ha svårt att se att

något reellt skulle vara vunnet om man från svensk sida försökte nå samma

resultat som genom valutaregleringen på ett annat och mera indirekt sätt.

Enligt utskottets mening är det inte rimligt att på detta sätt avfärda möjligheten

att pröva olika alternativa medel som skulle kunna tillåta större

frihet i valutarörelserna. Önskvärdheten av att ytterligare underlätta internationella

ekonomiska förbindelser talar också för en översyn av valutaregleringen.

I anslutning till vad som anföres i de föreliggande motionerna

vill utskottet därför föreslå att riksdagen anhåller att Kungl. Maj :t skyndsamt

tillsätter en utredning med uppgift att verkställa en sådan översyn.»;

dels att utskottet under B bort hemställa

»B. att riksdagen i anledning av motionerna I: 1007 och

11:1158 samt 1:1023 och 11:1177 hos Kungl. Maj :t hemställer

om utredning rörande valutaregleringen i enlighet

med vad utskottet ovan anfört.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om bemyndigande att avstå fast egendom som tillfallit allmänna arvsfonden såsom arv. a1 i texten