Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av skrivelse från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m. jämte motioner.

1969-05-13 · 212 sidor, varav 137 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 137 av 212 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:26, Utlåtande i anledning av skrivelse från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m. jämte motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av skrivelse från styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor angående riksdagens lokalfrågor på

längre sikt m. m. jämte motioner.

I skrivelse till riksdagen den 25 februari 1969 hemställer styrelsen för

riksdagens förvaltningskontor att riksdagen skall

1. besluta att fortsatt utredning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt

skall bedrivas enligt de riktlinjer som angetts i skrivelsen och att program

för en arkitekttävling skall avse förslag till riksdagshus enligt i princip

något av alternativen 1 eller 2 i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens

hus»;

2. godkänna att huvuddelen av riksdagsbiblioteket enligt riktlinjer, som

angetts i skrivelsen, skall förläggas utanför riksdagshuset och inte omfattas

av lokalprogrammet för ett permanent riksdagshus eller av programmet

för arkitekttävlingen;

3. besluta att förberedelserna för arkitekttävlingen skall avse en nordisk

arkitekttävling; samt

4. till Den inre riksdagsförvaltningen: Utredning om riksdagens hus

m. m. för budgetåret 1969/70 anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.

Skrivelsen är som bilaga fogad till detta utlåtande. Den åtföljs i sin tur

av ett stort antal bilagor, förtecknade på s. 5 i skrivelsen och i innehållsförteckningen

på s. 203 f.

Punkten 4 i ovanstående hemställan behandlar utskottet i sitt följande

utlåtande, nr 27, under 16 :o).

I anledning av skrivelsen har väckts

A) motionen II: 1061 av herr Enskog, vari hemställes att riksdagen skall

besluta att fortsatt utredning av riksdagens lokalfråga på längre sikt skall

bedrivas enligt de riktlinjer som angetts i motionen, d. v. s. omfatta dels

en förutsättningslös utredning om förläggning av riksdagshuset till annan

ort än Stockholm, förslagsvis Arboga, dels — om riksdagen skall vara kvar

i Stockholm — utredning om det provisoriska riksdagshuset vid Sergels

torg kan omändras till permanent riksdagshus;

B) motionen II: 1117 av herr Ullsten m. fl., vari hemställes att riksdagen

1 _ Bihang till protokoll 1969. 8 samt. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år i969

skall besluta att program för en arkitekttävling om riksdagens hus skall

avse förslag till riksdagshus enligt i princip något av alternativen 1, 2 eller

3 i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus».

Styrelsen för riksdagsbiblioteket har avgivit yttrande över skrivelsen,

såvitt denna avser riksdagsbiblioteket.

Inför sin behandling av ärendet har utskottet mottagit dels en skrivelse

från Svenska arkitektföreningen och Stockholms arkitektförening (lika

med bilaga J till skrivelsen från förvaltningskontorets styrelse), dels en

skrivelse jämte illustrationsmaterial från ingenjören Nils W. Nordstedt,

Stockholm, rörande bl. a. Helgeandsholmens utformning.

Motionerna

I motionen II: 1061 anförs att Stockholm till följd av kommunikationsproblem

m. in. bär vissa nackdelar som förläggningsort för riksdagen och

att Stockholms stad har visat ett ljumt intresse för att möjliggöra en fördelaktig

placering av riksdagshuset. En förläggning utanför Stockholm

säges böra övervägas. Med hänvisning till mälarregionens väntade framtida

utveckling nämner motionären Arboga som tänkbar förläggningsort för

riksdagen och anger vad han anser vara fördelar med en sådan förläggning.

För den händelse riksdagen skall stanna kvar i Stockholm erbjuder enligt

motionärens mening de planerade provisoriska riksdagslokalerna vid Sergels

torg en god lösning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt. Avslutningsvis

kritiseras tanken att förlägga det permanenta riksdagshuset till

Helgeandsholmen och tanken att den nuvarande bebyggelsen på Helgeandsholmen

skulle rivas.

I motionen 11:1117 betonas angelägenheten av att riksdagshuset blir

funktionsdugligt och att hänsyn tas till stadsbilden. Lokalprogrammet för

det nya riksdagshuset betecknas som alltför otillräckligt. Bl. a. påpekas att

ledamotsrummen enligt lokalprogrammet får mindre yta än i provisoriet

och att det inte finns möjligheter att på Helgeandsholmen tillgodose de ytterligare

lokalbehov som gruppkansliernas tillväxt och kraven på utökad

individuell sekreterarservice kan komma att framkalla. En nybyggnad på

Helgeandsholmen skulle enligt motionärerna stöta på stadsbildsmässiga

svårigheter; härvidlag hänvisas till bl. a. vad som uttalats av Stockholms

stads skönhetsråd. Gentemot synpunkten att riksdagen inte bör sätta sig

över Stockholms stads rätt att besluta i sina egna planfrågor anförs bl. a.

att det nu endast är fråga om att få så många alternativ som möjligt belysta.

Motionärerna erinrar om alt staten i vissa fall både i Stockholm och

annorstädes uppfört byggnader utan att av stadsfullmäktige godkänd stadsplan

förelegat. I fråga om det nya riksdagshuset förordar de emellertid att

riksdagen och staden skall förhandla om den lösning man vill genomföra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

3

En utsträckning av tävlingsområdet norrut till Herkulesgatan kan, framhålles

det, förenas med uppställande av tekniska restriktioner som de tävlande

skall iaktta beträffande kommunikationsförhållanden m. m. Avslutningsvis

betonas att det ligger en uppenbar fara i att begränsa tävlingsområdet

till Helgeandsholmen och att genom en utvidgning av tävlingsområdet

kan skapas bättre underlag för ett framtida beslut.

Remissyttrandet

Styrelsen för riksdagsbiblioteket godtar inte ståndpunkten att riksdagens

andel i konsumtionen av bibliotekets tjänster kan betecknas som relativt

ringa. Beträffande sin kritik av den granskningspromemoria rörande biblioteket

som upprättats inom riksdagens revisorers kansli och som ligger

till grund för den citerade bedömningen hänvisar styrelsen till sitt yttrande

över promemorian, vilket återges som bilaga 3 till riksdagens revisorers

i april 1969 till riksdagen avlämnade framställning med anledning av verkställd

granskning av riksdagsbibliotekets uppgifter och ställning inom det

statliga biblioteksväsendet.

Placeringen av biblioteket utanför riksdagshuset måste, säger styrelsen,

innebära en minskad tjänstbarhet från många synpunkter och detta i en

tid då behovet att underlätta riksdagens arbete tillmätes stor vikt vid planeringen

för framtiden. Förändringen beräknas komma att medföra ökat

personalbehov för budskickning i förening med tidsutdräkt när beställningar

skall effektueras. Därtill förutses komma en dubblering av kataloger.

Allt nytt material, d. v. s. det för användning mest aktuella, måste, framhålls

det, i första hand komma till biblioteket och ej till riksdagshuset, där

dess främsta intressenter finns.

Styrelsen betonar att bibliotekets utrymmesbehov i lokalprogrammet beräknats

utan hänsyn till möjligheten att utnyttja ett nära Helgeandsholmen

beläget magasin, såsom i kvarteret Vinstocken enligt numera fattat beslut

eller i riksarkivets förutvarande byggnad på Riddarholmen. De jämförelsevis

obetydliga utrymmen som biblioteket behöver är, säger styrelsen, vid

planering av ett nytt riksdagshus av flexibel natur och torde utan svårighet

kunna frigöras för annat ändamål om så anses erforderligt. Styrelsen understryker

svårigheterna att för närvarande helt överblicka alla tänkbara eventualiteter.

Den av förvaltningskontorets styrelse nämnda programytan 3 175

m2 innefattar, påpekar biblioteksstyrelsen, betydande magasinsutrymmen

och har fastställts i enlighet med givna direktiv och det planerade nya riksdagshusets

jämförelsevis stora kapacitet. I det provisoriska riksdagshuset

är motsvarande yta 1 085 m2 (varav 710 m2 arbets- och läsrum och 375 m2

magasin), vilken yta framräknats på grundval av andra direktiv med hänsyn

till provisoriets jämförelsevis begränsade kapacitet och tillgången till

närbelägna magasin.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 26

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

Biblioteksstyrelsens yttrande utmynnar i en hemställan att riksdagsbiblioteket

skall inplaneras i det permanenta riksdagshuset.

Utskottet

På grundval av bankoutskottets utlåtande 1968 nr 48 beslöt riksdagen

i maj förra året att uppdra åt styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

att fortsätta utredningsarbetet rörande riksdagens lokalfrågor på längre

sikt och därvid utarbeta program för en arkitekttävling omfattande samtliga

de alternativ som angivits i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens

hus».

Med hänsyn till att Stockholms stadsfullmäktige icke velat godtaga ett

tävlingsområde på Nedre Norrmalm som sträcker sig norr om Jakobsgatan

föreslår styrelsen nu att riksdagen skall besluta att tävlingen skall inskränkas

till att gälla alternativen ombyggnad och nybyggnad på Helgeandsholmen.

Styrelsen uttalar bl. a. att riksdagen för att kunna genomföra

ett byggnadsprojekt för egen räkning inte bör påkalla att det kommunala

planmonopolet brytes. En annan uppfattning om tävlingsområdets omfattning

framförs i motionen II: 1117. Där påyrkas nämligen att riksdagen skall

stå fast vid sitt våren 1968 fattade beslut. Motionärerna begär dock inte att

det kommunala planmonopolet skall brytas utan rekommenderar förhandlingar

mellan riksdagen och staden i stadsplanefrågan.

I motionen II: 1061 föreslås den fortsatta utredningen av riksdagens

lokalfrågor få en väsentligt ändrad inriktning. Där förordas nämligen utredning

rörande dels förläggning av riksdagshuset till annan ort än Stockholm,

dels omändring av det provisoriska riksdagshuset vid Sergels torg

till permanent riksdagshus. Den ort som motionären i första hand föreslår

som alternativ till Stockholm är Arboga. Motionären anser att den nuvarande

bebyggelsen på Helgeandsholmen bör bestå och tycks ta avstånd

från både alternativ 1 och alternativ 2 i det tilltänkta tävlingsprogrammet.

Förslaget att riksdagen skall överväga annan förläggningsort än Stockholm

uppfattar utskottet främst som en reaktion mot att Stockholms stad

enligt motionärens uppfattning visat alltför ringa tillmötesgående mot riksdagen

i frågan om tävlingsområdet. Utskottet finner det uteslutet att folkrepresentationen

skulle ha sin sammanträdesort annorstädes än i rikets

huvudstad.

Frågan om en utredning rörande permanent bruk för riksdagens räkning

av lokalerna vid Sergels torg behandlade utskottet redan i sitt ovan,

nämnda utlåtande nr 48 år 1968. Utskottet betonade där bl. a. att de ifrågavarande

lokalerna, även om de under en övergångstid väl kunde fylla

det aktuella syftet, dock inte från början planerats för riksdagens räkning

och därför inte kunde bedömas på längre sikt vara så funktionsdugliga som

lokaler vilka på grundval av en omfattande arkitekttävling speciellt utfor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande nr 26 år 1969

5

mats för riksdagens behov. I detta sammanhang må erinras om att Stockholms

stads erbjudande till riksdagen att disponera lokalerna vid Sergels

torg gäller »för den tidsperiod som erfordras för iordningsställande av permanenta

arbetslokaler för riksdagen». Utskottet avstyrker båda de förslag

som motionären lagt fram.

Redan när riksdagen förra året behandlade motsvarande ärende kom

delade meningar till uttryck i frågan huruvida den tillämnade arkitekttävlingen

skulle innefatta alternativ på Nedre Norrmalm och i så fall också

med utsträckning norr om Jakobsgatan. Som skäl för att skilda förläggningsplatser

och helt olikartade planlösningar borde kunna prövas anförde

utskottet bl. a. att ett nytt riksdagshus skulle komma att utgöra en byggnad

av helt annat slag än det nuvarande och få prägel inte genomgående

av monumentalbyggnad utan till inte ringa del av kontorsbyggnad. Utskottet

betonade också de betänkligheter, främst med tanke på stadsbilden,

som alternativet nybyggnad på Helgeandsholmen kunde väcka och som

kom till uttryck även i byggnadsstyrelsens bedömning av detta projekt.

Vid sin i dessa hänseenden enhälliga uppfattning står utskottet alltjämi

kvar.

En närmare granskning av nuvarande sakläge synes ge vid handen bl. a.

följande. Att alternativet nybyggnad på Helgeandsholmen medför betydande

risker från stadsbildssynpunkt har inför Stockholms stadsfullmäktiges

behandling av riksdagshusfrågan understrukits bl. a. av byggnadsstyrelsen.

Även från funktionell synpunkt torde det vara förenat med vissa

problem att på Helgeandsholmen åstadkomma en tillfredsställande lösning.

Eftersom staden likväl bestämt fasthållit vid önskemålet att riksdagen

efter provisorietiden ånyo skall förläggas till Helgeandsholmen bör givetvis

kunna påräknas en positiv bedömning från stadens sida av de byggnadsplaner

som arkitekttävlingen för riksdagens del kan resultera i.

Som skäl mot en utvidgning av tävlingsområdet på Nedre Norrmalm

norr om Jakobsgatan bar från stadens sida främst åberopats att den apstaden

uppgjorda cityplanen härigenom skulle komma att rubbas. Utskottet

nöterar att statens planverk konstaterat att enligt dess mening en tävling

innefattande även området norrut till Herkulesgatan inte skulle behöva

rubba några bärande huvuddrag i cityplanen och att det också kunde

vara värdefullt att i samband med en arkitekttävling få vissa problem, bl. a.

beträffande trafiksystemet, genomlysta. Vissa villkor i fråga om trafiksystemets

utformning m. m. skulle vidare, såsom i det föreliggande materialet

påpekas från olika håll, kunna ingå i ett tävlingsprogram beträffande Nedre

Norrmalm såsom restriktioner vilka de tävlande hade att iaktta.

Mot denna bakgrund blir det av stor betydelse vilken vikt som i sammanhanget

bör tillmätas det s. k. kommunala planmonopolet. Av den utredning

som förvaltningskontorets styrelse förebragt i skrivelsen och av upplysningar

som utskottet därutöver inhämtat synes framgå att några legala hinder

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

inte skulle föreligga för Kungl. Maj:t att mot Stockholms stads vilja föreskriva

en stadsplaneändring som möjliggjorde ett riksdagshusbygge med utsträckning

norr om Jakobsgatan. Därtill kommer att enbart anordnandet

av en arkitekttävling formellt sett inte kan sägas innebära något intrång

i det kommunala planmonopolet.

Reellt torde läget emellertid få bedömas annorlunda, då staden knappast

i praktiken skulle kunna vidta åtgärder som förhindrade genomförandet

av de förslag som arkitekttävlingen kunde ge till resultat. Utskottet anser

för sin del att det inte bör ifrågakomma att mot stadens vilja driva frågan

om en arkitekttävling beträffande området norr om Jakobsgatan längre än

som hittills skett. I sak kommer utskottet alltså härvidlag till samma slutsats

som förvaltningskontorets styrelse. Till styrelsens bedömning av alternativ

3 a ansluter sig utskottet.

Även om frågan vid här angivna ställningstagande kommer att sakna

aktualitet finner utskottet skäl att rikta invändning mot ett av de argument

som anförts i diskussionen om riksdagens förläggning utanför Helgeandsholmen.

I byggnadsstyrelsens skrivelse till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

den 20 januari 1969 anföres att det nuvarande riksdagshuset med

stor sannolikhet skulle komma att kvarstå om riksdagen flyttade därifrån,

»närmast som ett annex till riksbanksbyggnaden». Sistnämnda eventualitet

har också åberopats som argument i stadsfullmäktiges debatt (se bilaga

L till skrivelsen, s. 154). Förvaltningskontorets styrelse uttalar att det »vid

en realistisk bedömning» numera inte föreligger förutsättning för att det

nuvarande riksdagshuset rives därest riksdagen skulle förläggas til! Nedre

Norrmalm. Utskottet vill understryka att i det angivna hypotetiska fallet

frågan om riksdagshusets framtid givetvis skulle få underställas riksdagen.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet avstyrker motionen 11:1117

och tillstyrker den av förvaltningskontorets styrelse gjorda framställningen

i huvudsaken. Med nedan angivna undantag har utskottet ingenting alt erinra

mot den föreslagna utformningen av det fortsatta utredningsarbetet

rörande riksdagens lokalfrågor på längre sikt. Detta innebär att utskottet

finner de skäl övertygande som anförts för att arkitekttävlingen bör anordnas

som en nordisk arkitekttävling. Det innebär också att utskottet ansluter

sig till uppfattningen att vad gäller ombyggnadsalternativet tävlingen

bör ordnas blott för ett antal särskilt inbjudna arkitekter.

1 fråga om riksdagsbiblioteket framlägger förvaltningskontorets styrelse

ett förslag med vittgående organisatoriska konsekvenser. Med utgångspunkt

bl. a. i den begränsade lokaltillgången vid förläggning av riksdagen till Helgeandsholmen

föreslår styrelsen att huvuddelen av biblioteket skall lokaliseras

utanför Helgeandsholmen. Till det permanenta riksdagshuset skall

sålunda förläggas blott »ett tillräckligt fylligt referensbibliotek med läs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

7

platser samt eu låneexpedition och vaktmästeri», för vilka ändamål en

rumsyta av 400 m2 anses tillräcklig, att jämföra med den för hela biblioteket

beräknade programytan av 3 175 m2. Styrelsens förslag härvidlag, som

vidare baseras bl. a. på överväganden om bibliotekets betydelse för riksdagens

upplysningstjänst, har av riksdagsbibliotekets styrelse tillbakavisats

i det remissyttrande som refererats i ett särskilt avsnitt i detta utlåtande.

Vad gäller förläggningen av riksdagsbibliotekets huvuddel anmäler

förvaltningskontorets styrelse, att enligt uppgift från byggnadsstyrelsen

samlade lokaler skulle i sinom tid kunna beredas i riksarkivets förutvarande

hus på Riddarliolmen, vilket f. n. tjänstgör som arkivdepå åt riksarkivet.

Det bör här antecknas, att riksdagens revisorer i framställning till riksdagen

den 27 mars 1969 föreslagit att riksdagen skall föranstalta om en

omprövning av riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga

biblioteksväsendet, varvid huvudalternativen i organisatoriskt hänseende

skall vara dels bibehållande av bibliotekets nuvarande ställning som

ett riksdagens verk, dels dess uppgående i den inre riksdagsförvaltningen,

dels ock dess överflyttning till statsverket. Sistnämnda alternativ har avstyrkts

av förvaltningskontorets styrelse. Riksdagens ställningstagande till

revisorernas förslag kommer att ske först vid höstsessionen, och en eventuell

utredning av angivet slag kommer att kräva en viss tid därefter. I dagens

läge måste därför frågan om riksdagsbibliotekets lokalisering bedömas

i första hand på grundval av nu gällande organisation.

Beträffande förslaget att för riksdagsbiblioteket utnyttja riksarkivets

förutvarande byggnad -väll utskottet framhålla följande. Enligt vad utskottet

inhämtat har möjligheterna att i byggnaden tillgodose riksdagsbibliotekets

lokalprogram hittills inte närmare prövats. Om det likväl tas för givet att

biblioteket skall kunna inrymmas där, återstår frågan om förutsättningarna

för att byggnaden vid erforderlig tidpunkt skall kunna ställas till bibliotekets

förfogande i önskvärt skick. Magasinsutrymmena i huset används

f. n. för förvaring av ett bestånd handlingar som tillhör riksarkivet men

inte kan inrymmas i dess nya lokaler. Handlingarna avses så småningom

skola flyttas till en arkivdepå utanför Stockholm. Den byggnadsfråga som

sammanhänger härmed bär ännu inte närmare aktualiserats. I och för sig

kan dock ett sådant projekt förverkligas före utgången av den period under

vilken riksdagsbiblioteket kommer att vara inrymt i de provisoriska lokalerna

vid Sergels torg. För att de förutvarande arkivlokalerna på ett tillfredsställande

sätt skall kunna tjäna bibliotekets syften torde en relativt

grundlig modernisering erfordras. Önskemålet härom är dock inte med

säkerhet förenligt med de antikvariska intressen som motiverar husets

bibehållande. I den mån det beslut som förvaltningskontorets styrelse föreslår

beträffande biblioteket skall uppfattas som ett principbeslut om

flyttning till riksarkivets förutvarande hus kan det sålunda sägas inklu
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

dera ett principbeslut om anskaffande vid erforderlig tidpunkt av motsvarande

utrymmen för riksarkivets räkning och ett principbeslut om en modernisering

av byggnaden, vars antikvariska, tekniska och ekonomiska konsekvenser

inte är utredda. Då ett beslut av angiven innebörd knappast kan

ifrågakomma i detta sammanhang torde snarare få konstateras att bibliotekets

lokalfråga vid det av förvaltningskontorets styrelse föreslagna organisatoriska

alternativet lämnas öppen för att på något sätt lösas under

provisorietiden. Att så kan ske bör ej betvivlas men har inte på något sätt

klarlagts i skrivelsen.

För utskottets ställningstagande beträffande biblioteket spelar andra

överväganden större roll än de som gäller den nu behandlade lokalfrågan.

Det framlagda förslaget innebär att huvudparten av biblioteksfunktionerna

skulle förläggas utanför riksdagshuset. Förvaltningskontorets styrelse har

i sin skrivelse inte berört de nackdelar som skulle kunna följa av detta

arrangemang.

Det av förvaltningskontorets styrelse framlagda förslaget motiveras, såsom

ovan antytts, främst med önskemålet att spara utrymmen på Helgeandsholmen

för ändamål som kan anses särskilt angelägna för riksdagen.

Utskottet delar styrelsens uppfattning att så bör ske. För bibliotekets del

leder detta främst till slutsatsen att det äldre bokbeståndet, som i mindre

grad torde vara av betydelse för riksdagsarbetet, i första hand bör placeras

annorstädes än i riksdagshuset. Denna princip har det varit nödvändigt

att följa i fråga om de provisoriska lokalerna vid Sergels torg, och biblioteksutrymmena

har där — givetvis med eu stark beskärning även av andra

ytor än magasinsytor — kunnat begränsas till icke fullt 1.100 in2. Då av

de 3 175 m2 som utgör programytan för fullständiga bibliotekslokaler i ett

permanent riksdagshus, 2 100 in2 hänför sig till bokmagasinen, är det uppenbarligen

genom att begränsa magasin sutrymmena till vad som erfordras

för den mest frekventa litteraturen som den största reduktionen av

lokalbehovet erhålles. Den ytterligare minskning som uppnås till priset

av en uppdelning av biblioteksfunktionerna och en dubblering av åtskilligt

material är mindre betydande. Beträffande den angivna programytan kan

f. ö. anmärkas, att den upptar för styrelsen och dess ordförande avsedda

utrymmen vilka inte torde vara nödvändiga.

De överväganden som redovisats leder utskottet till slutsatsen att valet

för bibliotekets del inte behöver stå mellan å ena sidan 400 m2, å andra

sidan 3 175 m2, utan att det senare talet kan utbytas mot ett väsentligt

lägre, som torde ligga något över 1 000 m2. Förutsättningen är då givetvis

att huvudparten av bokmagasinen även efter provisorietidens slut förblir

förlagda utanför riksdagshuset; Då man sålunda kan räkna med ett väsentligt

lägre lokalbehov i riksdagshuset för ett i fråga om de centrala

biblioteksfunktionerna odelat riksdagsbibliotek än enligt det ursprungliga

lokalprogrammet synes biblioteket böra ingå i''programEftet. för arkitekt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

9

tävlingen i den utsträckning som utskottet angivit. Utskottet vill betona

att härigenom uppnås en väsentligt större valfrihet än enligt det förslag

som förvaltningskontorets styrelse framlagt. Skulle en omorganisation i

framtiden leda till mindre lokalbehov för bibliotekets del bör en omdisposition

av de då frigjorda utrymmena — på projekteringsstadiet eller

i en färdig byggnad — inte möta större svårigheter.

Utskottet hemställer sålunda

1) att riksdagen med bifall till hemställan under 1 i förevarande

skrivelse från styrelsens för riksdagens förvaltningskontor

och med avslag på motionerna II: 1061 och

II: 1117 beslutar att fortsatt utredning av riksdagens lokalfrågor

på längre sikt skall bedrivas enligt av utskottet ovan

angivna riktlinjer och att program för en arkitekttävling

skall avse förslag till riksdagshus enligt i princip något av

alternativen 1 och 2 i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens

hus»:

2) att riksdagen med avslag på hemställan under 2 i skrivelsen

beslutar att lokalprogrammet för ett permanent riksdagshus

och programmet för arkitekttävlingen skall innefatta

riksdagsbiblioteket i den utsträckning som utskottet

ovan angivit;

3) att riksdagen med bifall till hemställan under 3 i skrivelsen

beslutar att förberedelserna för arkitekttävlingen

skall avse en nordisk arkitekttävling.

Stockholm den 13 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Stefanson (fp)*, Åkerlund (m), Nils Theödor Larsson (ep), Lundin (s)

och Strandberg (m);

frän andra kammaren: herrar Regnéll (m), Franzén i Motala (s),

Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå

(fp), Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid beslutet i fråga om punkten 2 i hemställan, ej heller vid utlåtandets

justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

Reservation

av herrar Stefanson (fp), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå

(fp) och Stridsman (ep), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden

»En närmare granskning» och slutar på s. 6 med orden »förläggning utanför

Helgeandsholmen» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»En närmare granskning av nuvarande sakläge synes ge vid handen

bl. a. följande. Att alternativet nybyggnad på Helgeandsholmen medför betydande

risker från stadsbildssynpunkt har betonats från många håll. Bl. a.

underströk byggnadsstyrelsen detta förhållande inför Stockholms stadsfullmäktiges

behandling av riksdagshusfrågan. Även från funktionell synpunkt

torde det vara förenat med inte ringa problem att på Helgeandsholmen

åstadkomma en tillfredsställande lösning.

Som skäl mot en utvidgning av tävlingsområdet på Nedre Norrmalm

norr om Jakobsgatan har från stadens sida främst åberopats att den av

staden uppgjorda cityplanen härigenom skulle komma att rubbas. Utskottet

noterar att statens planverk konstaterat att enligt dess mening en tävling

innefattande även området norrut till Herkulesgatan inte skulle behöva

rubba några bärande huvuddrag i cityplanen och att det också kunde vara

värdefullt att i samband med en arkitekttävling få vissa problem, bl. a.

beträffande trafiksystemet, genomlysta. Vissa villkor i fråga om trafiksystemets

utformning m. m. skulle vidare, såsom i det föreliggande materialet

påpekas från olika håll, kunna ingå i ett tävlingsprogram beträffande

Nedre Norrmalm såsom restriktioner vilka de tävlande hade att iaktta. Utskottet

finner det sålunda inte styrkt att det från plansynpunkt objektivt

sett föreligger så starka skäl mot en arkitekttävling gällande även området

norr om Jakobsgatan som staden gör gällande.

Mot bakgrund av vad här sagts framstår det för utskottet som naturligt

att riksdagen står fast vid sin tidigare uttalade mening att också de underalternativ

som innebär tävlingsområdets utsträckning till Herkulesgatan

bör ingå i tävlingsprogrammet. Ett sådant beslut binder varken riksdagen

eller Stockholms stad för eu viss lösning men ger en väsentligt ökad handlingsfrihet

när det definitiva beslutet i byggnadsfrågan en gång skall träffas.

I diskussionen om den handlingslinje som utskottet här förordar har

det s. k. kommunala planmonopolet tillmätts stor vikt. Av den utredning

som förvaltningskontorets styrelse förebragt i skrivelsen och av upplysningar

som utskottet därutöver inhämtat synes framgå att några legala

hinder inte skulle föreligga för Kungl. Maj :t alt mot Stockholms stads vilja

föreskriva en stadsplaneändring som möjliggjorde ett riksdagshusbygge med

utsträckning norr om Jakobsgatan. Därtill kommer att enbart anordnandet

av en arkitekttävling inte kan sägas innebära något intrång i det kommu
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

nala planmonopolet. Det är emellertid utskottets uppfattning att en för

riksdagen gynnsam lösning i detta fall kan uppnås utan att frågan om det

kommunala planmonopolet på allvar behöver aktualiseras. Förutsättningen

härför är att riksdagen och staden träder i förhandlingar med varandra

om de aktuella stadsplanefrågorna. Att detta inte skett tidigare torde starkt

ha bidragit till att saken nu befinner sig i ett så otillfredsställande läge.

Sammanfattningsvis vill utskottet alltså förorda att de av förvaltningskontorets

styrelse angivna riktlinjerna för lokalfrågans vidare handläggning

kompletteras på det sätt som föreslås i motionen II: 1117.

I detta sammanhang finner utskottet skäl att rikta invändning mot ett

av de argument som anförts i diskussionen om riksdagens förläggning utanför

Helgeandsholmen.»;

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

*D att riksdagen i anledning av hemställan under 1

i förevarande skrivelse från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor,

med bifall till motionen II: 1117 och med

avslag på motionen II: 1061 beslutar att fortsatt utredning

av riksdagens lokalfrågor på längre sikt skall bedrivas

enligt av utskottet ovan angivna riktlinjer och att program

för en arkitekttävling skall avse förslag till riksdagshus

enligt i princip något av alternativen 1, 2 och 3 i byggnadsstyrelsens

utredning ''Riksdagens hus’;»

Särskilt yttrande

av herr Palm (s), som anfört:

Riksdagen har genom beslut i maj 1968 förutsatt att en arkitekttävling

om ett nytt permanent riksdagshus skulle få omfatta flera alternativ. Beslutet

innebar att en sådan tävling skulle organiseras i samarbete mellan

riksdagen, Kungl. Maj :t och Stockholms stad. Riksdagen har öppnat möjligheten

till en lösning i samverkan.

Efter förnyad utskottsbehandling och med beaktande av redovisade planeringskostnader

som redan lagts ned på det aktuella området framstår

det alltjämt som uppenbart att en arkitekttävling enligt riksdagens tidigare

beslut borde ha varit ett gemensamt intresse för riksdagen och Stockholms

stad.

Byggnadsstyrelsen bär i sin utredning »Riksdagens hus» framhållit att

den tidpunkt då »riksdagens byggnadsfråga aktualiseras måste ses som en

unik situation. De förutsättningar den ger för planering och gestaltning

av detta stadsparti torde inte återkomma.» Denna bedömning äger alltjämt

i högsta grad sin giltighet.

Genom Stockholms stadsfullmäktiges ställningstagande i januari 1969

har denna bredare lösning i hög grad försvårats. Behandlingen av denna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1969

fråga, där staten och Stockholms stad företräder olika bedömningar, tenderar

att leda till en upprepning av de frågeställningar som aktualiserades

när det nuvarande riksdagshuset planerades åren före sekelskiftet. Många

års debatt följde.

Statens planverk har i sitt remissyttrande understrukit att tävlingsområdet

borde ha fått utsträckas till att även omfatta alternativen 3 b och 3 c.

Enligt vad som erfarits står planverket fast vid sin uppfattning. Planverket

har säkerligen bedömt denna fråga rätt ur ett långsiktigare perspektiv.

Jag finner dock att ett riksdagsbeslut över huvudet på en majoritet inom

Stockholms stadsfullmäktige från allmänt demokratiska synpunkter bör

undvikas och inte synes förbättra möjligheterna för att statens och huvudstadens

intressen skulle kunna förenas.

Riksdagens vilja till samverkan i riksdagshusbyggnadsfrågan har emellertid

genom 1968 års beslut dokumenterats, varför den läsning som senare

kom att ske av denna fråga framstår som djupt beklaglig.

ES8ELTC AB. STNLM 6»

9143*1

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

RIKSDAGENS 25.2.1969

FÖRVALTNINGSKONTOR

Dnr I: 407/68

Till Riksdagen

Riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor anmälde i årets statsverksproposition

(prop. 1969: 1, bil. 17 s. 19) under anslaget B 4 Den inre riksdagsförvaltningen

: Utredning om riksdagens hus m. m. att styrelsen hos

Stockholms stad hemställt om vissa uppgifter av betydelse för de fortsatta

förberedelserna för den förutskickade arkitekttävlingen avseende förslag till

riksdagshus. I avvaktan på Stockholms stadsfullmäktiges behandling av

ärendet och på särskild framställning från styrelsen till riksdagen i denna

och andra med utredningsarbetet sammanhängande frågor upptog styrelsen

i statsverkspropositionen för budgetåret 1969/70 ett preliminärt beräknat

reservationsanslag för utredning om riksdagens hus m. m. av 500 000 kr.

Styrelsen anmäler nu i denna framställning frågan om tävlingsområdets

omfattning, om tävlingsform (nordisk eller internationell m. m.), utseende

av prisnämnd, begränsning av lokalprogrammet och tävlingen såvitt gäller

riksdagsbiblioteket samt anslagsfrågan.

Förberedelserna för arkitekttävlingen: tävlingsområdets omfattning

Bakgrund

På grundval av bemyndigande som 1967 års riksdag lämnade styrelsen

för riksdagens förvaltningskontor (BaU 1967:4) genomförde kontoret 1967

—1968 under medverkan av byggnadsstyrelsen och av denna anlitade konsulter

en utredning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt. Byggnadsstyrelsen

avgav i mars 1968 ett betänkande med titeln »Riksdagens hus»,

vilket tillställdes riksdagens samtliga ledamöter.

Utredningen tog sikte på tre alternativa lösningar av riksdagens och riksdagsbibliotekets

mera långsiktiga lokalprogram:

Alt. 1 Ombyggnad av nuvarande riksdagshus

Alt. 2 Nybyggnad på Helgeandsholmen

Alt. 3 Nybyggnad på Nedre Norrmalm

Inom ramen för alt. 3 hade tre underalternativ för riksdagshusets placering

på Nedre Norrmalm (vid Gustav Adolfs torg) närmare studerats,

som i betänkandet beskrevs så:

3 a, förläggning till kvarteren Johannes Större, Vinstocken och Jakob

Mindre med gräns i norr mot Jakobsgatan samt innebärande i stort sett en

anpassning till cityplanen (City 67) och sålunda små förändringar av

denna;

1—914078

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

3 b, förläggning till kvarteren Vinstocken och S:t Per samt del av kvarteret

Jakob Mindre, innebärande ett överskridande av Jakobsgatan norrut

och måttliga förändringar av cityplanen;

3 c, förläggning till kvarteren Vinstocken och S:t Per samt del av kvarteret

Jakob Mindre, innebärande ett överskridande av Jakobsgatan norrut

och relativt stor omarbetning av cityplanen för området söder om Herkulesgatan.

På grundval av funktionella, tekniska, ekonomiska och genomförandefaktorer

rekommenderade byggnadsstyrelsen alt. 2, nybyggnad på Helgeandsholmen.

Ett slutligt ställningstagande borde enligt byggnadsstyrelsens mening

dock baseras även på en bedömning av de stadsbildsmässiga synpunkterna

och de risker som alt. 2 härvidlag innebar. Hänsyn borde också tagas

till att byggnaderna inom hela det statliga område som omfattar norra

delen av Gamla stan, Helgeandsholmen och de delar av Nedre Norrmalm

som är eller avses komma i statlig ägo inom en period av ett par decennier

med få undantag komme att beröras av lokalplanerings- och byggnadsåtgärder.

Härtill kom de förändringar utanför den statliga sektorn som betingas

av Stockholms stads saneringsplaner. Att dessa förhållanden inträffar

ungefär samtidigt som riksdagens byggnadsfråga aktualiseras måste

enligt byggnadsstyrelsens mening ses som en unik situation. De förutsättningar

den ger för planering och gestaltning av hela detta stadsparti torde

inte återkomma. Ytterligare studier och överväganden, som inte kunnat göras

inom utredningens ram, syntes med hänsyn till dessa förutsättningar

berättigade.

över byggnadsstyrelsens utredning avgav bl. a. Stockholms stadskollegium

27.3.1968 yttrande till riksdagens förvaltningskontor. Stadskollegiet

uttalade att staden var villig att medverka till anordnandet av en arkitekttävling

för det område som omfattar hela Helgeandsholmen och den

del av Nedre Norrmalm som begränsas av Rödbotorget i väster, Jakobsgatan

och Jakobstorg i norr och Kungsträdgårdsgatan (enligt uppgift felskrivning

för Västra Trädgårdsgatan) i öster, varvid tävlingsuppgiften

borde vara att framlägga förslag till riksdagshus enligt något av alternativen

1, 2 eller 3 a och att ange principiell utformning av de delar av området

som inte behövs för riksdagen men som efter om- eller nybyggnad

borde användas för statsdepartement eller dylikt. Statens planverk ansåg

att en förläggning av riksdagens hus till Nedre Norrmalm i det långsiktiga

perspektivet framstod som det mest hållbara lokaliseringsalternativet och

utgick ifrån att staden var villig att medverka till en omprövning av cityplanen

i här aktuella delar.

Förvaltningskontorets styrelse redovisade med skrivelse 3.4.1968 jämte

eget förslag utredningens resultat för riksdagen. Bankoutskottet hemställde

21.5.1968 i utlåtande 1968:48 att riksdagen skulle uppdra åt styrelsen att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

ytterligare utreda riksdagens lokalfrågor på längre sikt och utarbeta program

för en arkitekttävling avseende förslag till riksdagshus enligt i princip

något av alternativen 1, 2 eller 3 (BaU 1968: 48). Innan utlåtandet behandlats

i kamrarna hemställde Stockholms stadskollegium i skrivelse till

riksdagen 27.5.1968 att riksdagen icke måtte bifalla utskottets hemställan då

det gällde att utsträcka arkitekttävlingen för ett riksdagshus att omfatta

även underalternativen 3 b och 3 c av Nedre Norrmalms-alternativet.

Med bifall till bankoutskottets hemställan i anledning av styrelsens skrivelse

beslöt riksdagens första kammare uppdra åt förvaltningskontorets

styrelse att ytterligare utreda riksdagens lokalfrågor på längre sikt och

utarbeta program för en arkitekttävling enligt i princip något av alternativen

1, 2 eller 3, medan andra kammaren biföll en vid utlåtandet fogad reservation

av herr Åkerlund (m). Enligt denna borde uppdraget åt förvaltningskontorets

styrelse avse endast Helgeandsholmsalternativen 1 och 2.

Med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut företogs sammanjämkning,

varvid andra kammaren 31.5.1968 biföll bankoutskottets hemställan

att andra kammaren med frånträdande av sitt tidigare beslut skulle biträda

första kammarens beslut (BaU 1968:54). Utredningen och förberedelserna

för arkitekttävlingen skulle alltså avse både om- och

nybyggnad på Helgeandsholmen och nybyggnad enligt i princip något av

alternativen på Nedre Norrmalm. Bankoutskottet hade i sitt utlåtande 1968:

48 framhållit att det enligt utskottets uppfattning låg väl i linje med riksdagens

tidigare ställningstagande i fråga om utredning rörande riksdagens

hus ifall riksdagen uttalade sig för att alla norrmalmsalternativets tre underalternativ

borde omfattas av arkitekttävlingen. Den fortsatta utredningen

och arkitekttävlingen borde, såsom förvaltningskontorets styrelse anfört,

organiseras »i samarbete mellan riksdagen, Kungl. Maj :t och staden», vilken

senare alltså fick tillfälle till full insyn och medverkan i arbetet. I sitt

memorial 1968:54 uttalade utskottet, under erinran härom, att förhandlingar

med Stockholms stad sålunda förutsatts äga rum och att riksdagen senare

kom att få ta slutlig ställning till arkitekttävlingens omfattning.

Med anledning av riksdagens beslut har förberedelser för arkitekttävlingen

och fortsatt utredning bedrivits inom en arbetsgrupp bestående av

tjänstemän från riksdagens förvaltningskontor, Stockholms stad och byggnadsstyrelsen

under ordförandeskap av förvaltningskontorets direktör. Vid

föredragning inför förvaltningskontorets styrelse 20.9.1968 och under tävlingsförberedelserna

i arbetsgruppen har chefstjänstemän från Stockholms

stad redogjort för vissa stadsplanemässiga konsekvenser av att arkitekttävlingen

ordnas enligt något av alternativen 3 a, 3 b och 3 c. Vid förstnämnda

tillfälle belystes från stadens sida även vissa för Stockholms stad uppkommande

ekonomiska konsekvenser av tävlingens genomförande och av en

nybyggnad på Nedre Norrmalm.

1*—914078

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stockholms stads utredningar och beslut. Remissutlåtanden m. m.

Stockholms stads byggnadsnämnd beslöt redan 30.5.1968 uppdra åt stadsbyggnadskontoret

att igångsätta ett utredningsarbete för att skapa underlag

för ett beslut om en klar gränslinje mellan tävlingsområdet för riksdagshus

på Nedre Norrmalm och de övriga delarna av Brunkebergsområdet.

Stadsfullmäktige beslöt 17.6.1968 — alltså efter riksdagens beslut om

omfattningen av förberedelserna för arkitekttävlingen — anta ett av generalplaneberedningen

framlagt förslag till områdesplan för Brunkeberg,

citydelen söder om Sergels torg, att utgöra underlag för den fortsatta detaljplaneringen

inom området.

I november 1968 erhöll riksdagens förvaltningskontor del av en inom

Stockholms stads fastighetskontors saneringsavdelning 6.11.1968 upprättad

informationspromemoria benämnd »Alternativa förläggningar av permanent

riksdagshus — Konsekvenserna för Nedre Norrmalms reglering», avgiven

till Stockholms stads delegerade för handläggning av vissa aktuella

markuppgörelser mellan kronan och staden. Promemorian innefattade förnyade

analyser, som avsåg minimitider för genomförandet och minimidifferenser

mellan genomförandet av nybyggnad för riksdagens räkning enligt

olika alternativ.

Enligt analyserna skulle genomförandetiderna i vissa fall bli längre än

som tidigare antagits. Sålunda skulle enligt promemorian ett nytt riksdagshus

kunna stå färdigt på Helgeandsholmen år 1981 och på Nedre

Norrmalm 1982 (alt. 3 b) eller 1983 (alt. 3 a och 3 c). En tävlingsgräns

norr om Jakobsgatan skulle enligt promemorian framtvinga nya utredningar

angående hela stadspartiet mellan denna gata och Hamngatan och,

om tävlingsgränsen förlädes i Herkulesgatan, medföra att en vid Regeringsgatan

planerad tunnelbaneuppgång måste flyttas norr om tävlingsgränsen

och därvid få ett alltför nordligt läge. Vidare skulle ett dröjsmål

— i avvaktan på beslut om riksdagens förläggning — med beslut till våren

1972 om riksbankens förläggning medföra att den för banken reserverade

tomten i kvarteret Fyrmörsaren komme att ligga avröjd under åren 1970—- 1973. En förläggning av riksdagen till Nedre Norrmalm skulle medföra att

regleringsarbetena inom de sydligaste delarna av Nedre Norrmalm kom att

sträcka sig åtminstone över tidsperioden 1969—-1983 och således ungefär

lika länge som cityregleringen i övrigt förutsatts pågå.

Med anledning av vad sålunda förekommit och med hänsyn till både

omfattningen av det utredningsuppdrag riksdagen gett styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor och det fortsatta programarbetet för tävlingen

hemställde styrelsen i skrivelse 14.11.1968 till Stockholms stadskollegium

att staden ville sätta styrelsen i tillfälle att informera riksdagen om dels

stadens villighet att medverka till en arkitekttävling i överensstämmelse

med riksdagens beslut (BaU 1968:48 och 54), dels eventuella ekonomiska

anspråk från staden mot riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Stadskollegiets svar, som innefattades i ett 4.12.1968 justerat protokoll

från sammanträde samma dag, åtföljdes av remissutlåtanden från drätselnämnden,

fastighetsnämnden, gatunämnden, byggnadsnämnden och

skönhetsrådet samt från nämnderna underställda organ jämte förslag från

borgarrådsberedningen.

Enligt protokollsutdraget hade stadskollegiet med sju röster mot fyra beslutat

bifalla borgarrådsberedningens förslag och sålunda beslutat

dels vidhålla den ståndpunkt stadskollegiet intagit den 27 mars respektive

27 maj 1968, innebärande att tävlingsprogrammet beträffande riksdagshuset

för enkammarriksdagen måtte omfatta Helgeandsholmen samt

i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a, d. v. s. området söder om Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste bäras av staten

vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, oberoende

av om dessa kostnader på nuvarande stadium kan redovisas eller ej,

dels ock biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden för arkitekttävlingen

utan att staden tar ställning till antalet ledamöter eller

personsammansättningen i prisnämnden.

Stadskollegiet beslöt tillika att ställningstagandet skulle anmälas för

stadsfullmäktige.

Efter behandling av stadskollegiets svar i förvaltningskontorets styrelse

5.12 och 10.12.1968 beslöt styrelsen att i skrivelse sistnämnda dag till Stockholms

stad hemställa att Stockholms stadsfullmäktige ville sätta styrelsen

i tillfälle att lämna riksdagen den i skrivelsen till stadskollegiet 14.12.

1968 avsedda informationen.

De inom staden före stadskollegiets behandling 4.12.1968 verkställda

utredningarna innefattas i stadskollegiets bilagda utlåtande 1969:28 angående

arkitekttävling om riksdagens hus (bilaga A).

Före stadsfullmäktiges behandling av styrelsens skrivelse inkom till förvaltningskontoret

en av Stockholms stads stadsbyggnadskontor 14.1.1969

upprättad PM angående alternativ områdesplan för kvarteren söder om

Hamngatan mellan Brunkebergstorg och Kungsträdgården (bilaga B) samt

promemorior dels 15.1.1969 av Stockholms stads fastighetskontor, saneringsavdelningen,

med kommentarer med anledning av stadsbyggnadskontorets

nyssnämnda promemoria (bilaga C), dels 16.1.1969 av Stockholms

stads gatukontor med kommentarer med anledning av stadsbyggnadskontorets

och saneringsavdelningens promemorior (bilaga D).

över det vid stadskollegiets svar 4.12.1968 fogade utredningsmaterialet

har efter remiss (jfr BaU 1968:48 s. 5) Kungl. byggnadsstyrelsen och

statens planverk 20.1.1968 avgett utlåtanden (bilaga E och F) till förvaltningskontorets

styrelse.

Vidare har Styrelsen inom Kommunalförbundet för Stockholms stads

och läns regionala frågor (KSL) i skrivelse 23.1.1969 till förvaltningskontorets

styrelse anhållit att styrelsen måtte föranstalta om beslut före 1.4.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1969 att tävlingsprogrammet för riksdagshus på Norrmalm — därest dess

gräns sätts norr om Jakobsgatan —- skall innehålla en tunnelbaneentré

vid Jakobsgatan som en förutsättning (bilaga G). Över sistnämnda skrivelse

har Kungl. byggnadsstyrelsen, efter remiss, avgett utlåtande till förvaltningskontoret.

Utlåtandet bifogas (bilaga H).

Till förvaltningskontoret har för kännedom överlämnats en av ett fyrtiotal

medborgare i januari 1969 till Stockholms stadsfullmäktige överlämnad

skrivelse med hemställan om stadens medverkan till anordnandet av en

arkitekttävling enligt samtliga de i utredningen »Riksdagens hus» under

alternativ 3 presenterade underalternativen (bilaga /). Härjämte har Svenska

arkitektföreningen och Stockholms arkitektförening 11.2.1969 överlämnat

och åberopat en i januari 1969 antagen resolution i tävlingsfrågan riktad

till Stockholms stadsfullmäktige (bilaga J). Dessutom har skrifter inkommit

från enskilda.

I skrivelse 27.1.1969 till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor har

Stockholms stadsfullmäktige till svar på styrelsens skrivelse 10.12.1968

meddelat att stadsfullmäktige nyssnämnda dag — i enlighet med vad

stadskollegiet föreslagit i förutnämnda utlåtande 1969: 28 — beslutat att

dels ansluta sig till den ståndpunkt stadskollegiet intagit den 27 mars

respektive den 27 maj och 4 december 1968, innebärande att tävlingsprogrammet

beträffande riksdagshuset för enkammarriksdagen måtte omfatta

Helgeandsholmen samt i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a, d. v. s.

området söder om Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste bäras av staten

vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, oberoende

av om dessa kostnader på nuvarande stadium kunnat redovisas eller ej,

dels biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden för arkitekttävlingen

utan att staden därmed tager ställning till antalet ledamöter eller

personsammansättningen i prisnämnden,

dels ock finna den av herrar Morgan Abrahamsson, Paul Grabö m. fl.

väckta motionen — nr 176 för år 1968 — besvarad med vad som anförts

i detta utlåtande.

Stadsfullmäktiges skrivelse jämte protokollsutdrag utvisande ärendets

behandling i stadsfullmäktige bifogas (bilaga K). Härjämte bifogas de protokollförda

yttrandena i stadsfullmäktige (bilaga L).

Det kommunala planmonopolet

Byggnadsstyrelsen uttalade i betänkandet »Riksdagens hus» (s. 60) under

rubriken »Slutbedömning och rekommendation» bl. a. följande.

Inom hela det sammanhängande statliga område som omfattar norra

delen av Gamla stan, Helgeandsholmen och de delar av Nedre Norrmalm

som är eller avses komma i statlig ägo kommer byggnaderna med få undan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

tag att beröras av lokalplanerings- och byggnadsåtgärder inom en period

av ett par decennier. Statsdepartementen planeras hytta från Gamla stan

till Nedre Norrmalm. Kanslihuskvarteren kommer att få nya funktioner

och delvis utökas, På Nedre Norrmalm planeras sex kvarter omkring Drottninggatan

mellan Fredsgatan och Herkulesgatan att nästan helt nybebyggas

för statlig förvaltning, i första hand statsdepartementen. Nedre Norrmalm

kommer således att inrymma nya regeringsbyggnader, vilket kan ses

soin en lika betydelsefull byggnadsfråga som riksdagshusfrågan. De statliga

myndigheter som nu finns inom området kommer att flytta till andra

delar av staden. Fn flyttning av Konstakademien till Skeppsholmen har

diskuterats; dess byggnad är i stort behov av upprustning och måste troligen

även grundförstärkas.

Härtill kommer de förändringar utanför den statliga sektorn som betingas

av stadens saneringsplaner.

Att dessa förhallanden inträtfar samtidigt som riksdagens byggnadsfråga

aktualiseras måste ses som eu unik situation. De förutsättningar den ger

för planering och gestaltning av detta stadsparti torde inte återkomma.

Ytterligare studier och överväganden, som inte kunnat göras inom utredningens

ram, synes med hänsyn till dessa förutsättningar berättigade.

EnJigt byggnadsstyrelsens mening bör därför staden beredas tillfälle att

mot bakgrund av den nu genomförda utredningen och nyss anförda synpunkter

ge sin bedömning av hela frågan. Som generalplaneberedningen

anfört i sitt förut refererade yttrande, i vilket beredningen avstyrker en förläggning

av riksdagshuset till Nedre Norrmalm, är dess ställningstagande

grundat på det material styrelsen under hösten 1967 kunde ställa till förfogande.

I detta var inte konsekvenserna av helgeandsholmsalternativen

tillräckligt belysta och övriga här berörda frågor inte redovisade.

Skulle staden vid en bedömning på grundval av de mera fullständigt

redovisade förutsättningarna avstyrka en förläggning av riksdagshuset till

Nedre Norrmalm blir enligt styrelsens mening genomförandet av alternativ

3 försvårat och därtill knutet till frågan om det kommunala planmonopolet.

Detta alternativ bör då enligt byggnadsstyrelsens mening definitivt

avföras.

Föivaltningskontoret har med hänsyn till detta byggnadsstyrelsens uttalande

och då frågan om det kommunala planmonopolet och den kommunala

självstyrelsen aktualiserats även i debatten i Stockholms stadsfullmäktige

27.1.1969 ansett sig böra närmare belysa planmonopolets innebörd

såvitt avsei stadsplan. Undersökningen, som genomförts under medverkan

av statens planverk och expertis inom riksdagen, utvisar bl. a. följande.

Enligt en av de grundläggande paragraferna (4 §) i 1947 års byggnadslag

(BL) skall vid planläggning såväl allmänna som enskilda intressen tillbörligen

beaktas.

Stadsplan liksom ändring i sådan plan antas av stadsfullmäktige som

dock äger delegera denna uppgift till byggnadsnämnden (26 § BL). Lagen

intar sålunda principiellt den ståndpunkten att områdes läggande under

stadsplan är en kommunal angelägenhet. Ej minst med hänsyn till de betydande

ekonomiska konsekvenser för stadens finanser samt ekonomiska

och sociala utveckling, som stadsplanen för med sig, har det ansetts befo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

gat, att staden, såvitt möjligt, får själv träffa avgörande i sådan fråga. Staden

är likväl skyldig att upprätta och anta stadsplan, i den man sa pakallas

av stadens utveckling (jfr 24 § BL). Därest för stads ändamålsenliga

utveckling eller till främjande av betydande allmänt intresse finnes nödigt,

att stadsplan upprättas för visst område, men stadsfullmäktige underlåter

att vidta därför erforderliga åtgärder, kan Kungl. Maj :t förelagga

stadsfullmäktige viss tid, inom vilken sådan plan skall vara underställd

Kungl. Maj :ts prövning. Ställer sig stadsfullmäktige ej föreläggandet till efterrättelse,

äger Kungl. Maj :t på stadens bekostnad låta upprätta och, etter

hörande av stadsfullmäktige och dem frågan eljest angår, fastställa stadsplan

för området (27 § BL). Bestämmelserna äger motsvarande tillämpning

beträffande ändring av stadsplan (27 § andra stycket).

För att bil gällande måste stadsplan liksom ändring därav fastställas av

länsstyrelsen eller i vissa fall av Kungl. Maj :t (26 § BL).

Städernas stadsplanemonopol fastslogs första gången i lag genom 1907

års lag angående stadsplan och tomtindelning men hade redan då havd

genom att motsvarande regler var intagna i 1874 års byggnadsstadga. Monopolställningen,

som till en början var undantagslös, motiverades huvudsakligen

med att stadsplans fastställande över visst område kunde för staden

medföra ekonomiska förpliktelser i fråga om lösen av mark och upplåtelse

av gata till allmänt begagnande. Under 1910- och 1920-talen gjordes

flera attacker mot planmonopolet, vilka slutligen år 1931 resulterade i 4 §

stadsplanelagen. Föreskrifterna däri överensstämde i sak helt med nuvarande

27 § BL. Med de möjligheter att av markägarna utfå bidrag till kostnaderna

för upplåtande av gata m. m., som stadsplanelagen beredde stad,

ansågs det mest vägande skälet mot begränsning av den kommunala rådigheten

över planläggningen ha bortfallit. Behovet av undantagsstadgandet

anses enligt uttalande under förarbetena till BL ha ökat genom ikraftträdandet

av" denna lag. Tidigare kunde en markägare, som ville exploatera

sin mark, låta upprätta avstyckningsplan för området, om staden underlåtit

att anta stadsplan för detsamma. Denna möjlighet avskaffades genom

BL. Med hänsyn härtill ansåg departementschefen det vara av största vikt

att de statliga myndigheterna tillser att stadsplaneläggning äger rum då så

påkallas från allmän synpunkt (prop. 1947: 131 s. 187 ).

Beträffande förutsättningarna för tillämpning av 4 § stadsplanelagen

anförde föredragande departementschefen under förarbetena (sådana dessa

för vinnande av en sammanhängande framställning fritt återgivits i Bexelius

m. fl. Byggnadslagstiftningen 4:e upplagan s. 145 f.) bl. a. följande:

»Första förutsättningen är att Kungl. Maj :t finner stadsplan för visst område

erforderlig för stadens ändamålsenliga utveckling eller ock till främjande

av betydande allmänt intresse. Med betydande allmänt intresse avses

ett statligt eller interkommunalt sådant. Att med allmänt intresse icke åsyftas

det fall, att stadsplanen är av betydelse för staden såsom fastighetsägare

i staden, är uppenbart. Hänsyn uteslutande till ett markägareintresse har

således ansetts icke böra påkalla ett dylikt ingripande. Med hänsyn till den

läggning, den föreslagna lagstiftningen erhållit — varigenom å ena sidan

staden tillförsäkras skäligt bidrag av markägare för stadsplanens genomförande

och å andra sidan markägaren erhåller möjlighet att, där stadsplan

ej antages, erhålla avstyckningsplan för markens försäljning till bebyggande

_- finnes knappast anledning antaga, att staden skall finna med sin fördel

förenligt att vägra sin medverkan till stadsplans upprättande, da markägare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

så önskar. Med denna uppfattning och då uppenbarligen den ifrågasatta inskränkningen

i städernas självbestämmanderätt icke bör givas större omfattning

än som kan anses vara av behovet påkallad, bör ett statligt ingripande

bero av hänsyn till det allmänna. Emellertid må framhållas, att "det

självfallet tillkommer Kungl. Maj :t att vid prövning av varje stadsplaneförslag

tillse, icke blott att det fyller rimliga krav ur allmän stadsplanesynpunkt

utan jämväl att markägares berättigade intressen icke bliva trädda för

nära. Redan vid stadsplanens uppgörande böra sålunda skäliga anspråk

från markägares sida så långt ske kan vinna beaktande av stadens myndigheter.

Att en stad icke bör ha rättighet att utan giltig anledning motsätta

sig stadsplans upprättande eller ändring i fastställd stadsplan, då sådant

krävcs exempelvis för framdragande av en genomgående trafikled

eller för annat ändamål av betydelse för andra samhällen eller för riket

i dess helhet, synes ofrånkomligt. Skulle fall inträffa av verklig försummelse

hos stad att i tid sörja för byggnadsverksamhetens ordnande genom

stadsplans upprättande, kan ett ingripande från det allmänna icke anses

såsom ett obehörigt intrång i den kommunala självbestämmanderätten.

Rättigheten för Kungl. Maj :t att mot stads önskan förordna om stadsplans

upprättande är ett undantagsstadgande och innebär alltså icke ett rubbande

av principen, att stadsplan i första hand är en kommunal angelägenhet.

Genom paragrafens avfattning har erforderliga garantier skapats mot att

ett ingripande sker i andra fall än då missbruk föreligger av sladsplanemonopolet.

»

Stadsplaneutredningen 1942, vars arbete låg till grund för BL, ansåg

någon ändring av bestämmelserna om rätt för det allmänna att framtvinga

ny stadsplan eller ändring av befintlig sådan inte påkallad men framhöll

betydelsen av att föreskrifterna verkligen tillämpades, då förutsättningar

därför förelåg (SOU 1945: 15 s. 296 f.).

I den förut nämnda propositionen till 1947 års riksdag med förslag till

BL uttalade departementschefen bl. a. (s. 73) att de statliga myndigheternas

uppgift inte bör anses vara begränsad till att övervaka att de kommunala

organens beslut står i överensstämmelse med gällande lag. All planläggning

måste ske under hänsynstagande till viktiga intressen, som är gemensamma

för hela landet. Departementschefen anförde i sammanhanget bl. a. att det

från allmän social synpunkt samt på kommunikationernas, bostadspolitikens,

hälsovårdens, försvarets, friluftslivets och naturskyddets områden

finns starka riksintressen att bevaka vid planläggning av bebyggelsen.

Under remissbehandlingen av stadsplaneutredningens förut nämnda betänkande

ifrågasattes i ett par yttranden att utsträcka möjligheterna för

Kungl. Maj :t att ingripa vid underlåtenhet att upprätta stadsplan. Departementschefen

ansåg dock att något behov av en sådan ändring inte förelåg

(anförda prop. s. 187). Ingripande borde inte ske i andra fall än då

missbruk av stadsplanemonopolet förekom. De gällande föreskrifterna borde

därför bibehållas i sak oförändrade.

Möjligheten för Kungl. Maj :t att mot stads önskan fastställa stadsplan

eller ändring av sådan plan bar ännu inte i något fall tagits i anspråk.

Däremot har Kungl. Maj :t i ett fall (år 1933) förelagt fullmäktige i en köping

att före viss tid underställa Kungl. Maj :t förslag till stadsplaneändring

beträffande viss del av köpingen. Senare förordnade Kungl. Maj :t om

upprättande på köpingens bekostnad av förslag till sådan ändring. Det

i anledning härav upprättade förslaget blev sedermera av kommunalfullmäktige

antaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

I sammanhang med de bestämmelser som begränsar det kommunala

planmonopolet kan också erinras om bestämmelsen i 54 § byggnadsstadgan,

enligt vilken byggnadslov icke behöver sökas för byggnad som tillhör

kronan. I 66 § ges särskilda bestämmelser angående vad som skall

iakttas vid uppförande av byggnad för kronans räkning. Statlig myndighet

äger därvid viss befogenhet att själv meddela dispens från de i byggnadsstadgan

givna bestämmelserna om byggande, önskemålet att byggnadsnämnden

skall ha tillfälle att granska förslag till kronans byggnader

har tillgodosetts genom en föreskrift om att sådana byggnader inte får

komma till utförande med mindre anmälan i god tid gjorts hos byggnadsnämnden

och denna fått tillfälle att granska situationsplanen, ritningarna

och beskrivningen till företaget i den omfattning som erfordras för att

bedöma dess lämplighet.

Nordisk eller internationell arkitekttävling?

I sin skrivelse till riksdagen 3.4.1968 om riksdagens lokalfrågor på längre

sikt uttalade förvaltningskontorets styrelse (BaU 1968:48 s. 17) att en

arkitekttävling om riksdagens bus borde stå öppen för arkitekter från hela

Norden. Bankoutskottet framhöll i sitt nyss angivna utlåtande att det

knappast kunde finnas skäl att utestänga icke-nordiska arkitekter från deltagande

i tävlingen. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Förvaltningskontorets styrelse har inhämtat utlåtande från byggnadsstyrelsen

om rättsverkningarna in. m. vid internationella arkitekttävlingar.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse 14.10.1968 anfört bl. a. följande.

Den internationella arkitektunionen (U.I.A.) har fastställt regler för

internationella tävlingar. Dessa regler är bindande för de till unionen anslutna

nationella arkitektförbunden och därmed även för dessas medlemmar.

En tävlingsarrangör torde i praktiken också få anses bunden av

dessa regler då avvikelser måste antas förutsätta godkännande från U.T.A.

och ett sådant kan komma att kräva avsevärd tid om det alls kan erhållas.

Reglerna skiljer mellan idétävling och tävling om objekt vars förverkligande

kan förutses inom en nära framtid. För riksdagshuset är det närmast

den senare formen som blir aktuell.

Reglerna föreskriver härvid bl. a. att arrangören, i detta fall riksdagen,

måste förbinda sig att ge uppdraget om fortsatt projektering till den arkitekt

som prisnämnden gett första pris, vilket innebär en betydande inskränkning

i riksdagens beslutanderätt. Frågan kompliceras också av att

det torde vara lämpligt att dela upp prissumman mellan de två aktuella

huvudalternativen så att ett första pris kan ges både åt den som gjort det

bästa förslaget avseende Helgeandsholmen och åt den som gjort det bästa

förslaget beträffande Nedre Norrmalm. För nordisk tävling gäller att ingen

annan än den som prisnämnden förordat må påtaga sig vidare bearbetning

av uppgiften, förrän arrangören har dryftat spörsmålet med sitt lands arkitektförbund.

De internationella tävlingsreglerna föreskriver vidare att prisnämnden

skall ha en majoritet av arkitekter och rekommenderar att prisnämnden

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

har maximalt sju ledamöter, varav minst hälften och helst majoriteten bör

vara utlänningar. Detta torde medföra svårigheter att få riksdagen lämpligt

företrädd i nämnden. För nordisk tävling föreskrivs endast att prisdomarnas

antal bör vara udda och att majoriteten skall vara fackmän.

Till skillnad från vad som gäller vid nordisk tävling får idéer och detaljer

från prisbelönade eller inköpta förslag inte användas vid den fortsatta

projekteringen.

En principiell skillnad är att vid internationell tävling endast till resp.

förbund anslutna medlemmar har rätt att deltaga, medan vid nordisk

tävling blott krävs att de tävlande är bosatta i något av de nordiska länderna.

En olägenhet med en internationell tävling är vidare att den kräver

längre tid och högre kostnader och att den över huvud taget kan vara besvärlig

att genomföra bl. a. på grund av språkproblem. Den längre tiden

sammanhänger bl. a. med formaliteter betr. godkännande av program,

registrering av tävlande m. in. samt svårigheter att planera prisnämndens

arbete. Redan en nordisk arkitekttävling av det stora format som det här

blir fråga om torde bli svår att administrera.

En internationell tävling kan givetvis innebära att intressanta och för

frågans belysning värdefulla förslag kommer fram. Erfarenheterna från

i andra länder anordnade internationella tävlingar visar å andra sidan att

det är risk för att antalet förslag blir så stort att bedömningen försvåras

och att verkligt goda förslag försvinner i den stora mängden utan att upptäckas

av prisnämnden. Inom de nordiska länderna är arkitekttävlingar

vanliga jämfört med vad fallet är i stora delar av världen i övrigt. En begränsning

till nordisk tävling innebär därför att arrangören vänder sig

till en erfaren och relativt sett stor arkitektkår för att få sina problem belysta

i tävlingsform.

Med hänvisning till vad ovan anförts vill byggnadsstyrelsen — ur de

synpunkter den har att företräda — avråda från att arkitekttävlingen blir

internationell. Därtill kommer att det knappast kan vara rimligt att riksdagens

frihet att besluta om projektor för dess eget hus inskränks i den

omfattning som internationella arkitektunionens tävlingsregler förutsätter.

Eftersom det omfattande förberedelsearbetet för tävlingen påverkas av

om denna skall vara nordisk eller internationell är det nödvändigt med ett

klarläggande härom på ett tidigt stadium.

Prisnämnden

För att tillförsäkra de deltagande i en arkitekttävling en rättvis och sakkunnig

bedömning föreskriver de av Svenska Arkitekters Riksförbund

(SAR) utfärdade tävlingsreglerna för nordiska arkitektur- och stadsplanetävlingar

(publikation 1962:29) att prisnämnden normalt skall ha en

majoritet av fackmän. Prisdomarnas antal bör helst vara udda. Av fackmännen

skall minst en utses av de inbjudna nordiska ländernas arkitektförbund.

Enligt styrelsens uppfattning lämpar sig alternativ 1 (ombyggnad av

nuvarande riksdagshus och riksbankshus) knappast för allmän tävling.

Tävlingen om detta alternativ bör därför ordnas som inbjuden tävling

mellan förslagsvis fem särskilt inbjudna arkitekter. Däremot bör tävlingen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

om alternativ 2 (nybyggnad på Helgeandsholmen) anordnas som öppen

tävling. Prisnämnden kan ändå vara gemensam och i prisnämndens rekommendation

bör även ingå en värdering av ombyggnadsalternativet.

Prisdomarna har viktiga uppgifter i samband med tävlingsförberedelserna

och utarbetandet av tävlingsprogrammet, som i princip skall godkännas

av prisnämnden. Styrelsen avser därför att, efter hörande av företrädare

för Stockholms stad och Kungl. byggnadsstyrelsen, utse en prisnämnd

om förslagsvis högst elva ledamöter. Av dessa förutsätts åtminstone

fyra företräda riksdagen och en Stockholms stad.

Lokalprogrammet för ett permanent riksdagshus

Det inom förvaltningskontoret utarbetade och av styrelsen i april 1967

fastställda lokalprogram för riksdagen, som legat till grund för byggnadsstyrelsens

teknisk-ekonomiska utredning, var preliminärt. Lokalprogrammet

innefattade även riksdagsbiblioteket.

Det preliminära lokalprogrammet bearbetas nu inom förvaltningskontoret

i samråd med byggnadsstyrelsen (jfr »Riksdagens hus» s. 20 avsnitt

3.125) som ett led i förberedelserna för arkitekttävlingen. Det slutliga lokalprogrammet

skall ingå i tävlingsprogrammet.

Sedan det preliminära lokalprogrammet upprättades, har frågan om

riksdagsbibliotekets anknytning till riksdagen aktualiserats i en inom riksdagens

revisorers kansli upprättad granskningspromemoria (2:a avd. 1968:

6) om bibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet.

Promemorian innefattar ett principförslag om överflyttning av

riksdagsbiblioteket till den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen och

ersättande med ett referensbibliotek för riksdagens litteraturförsörjning.

Styrelsen har i remissyttrande till riksdagens revisorer uttalat att riksdagen

även i fortsättningen bör vara huvudman för riksdagsbiblioteket.

Med hänsyn till riksdagsbibliotekets betydande lokalbehov — ca 3 175 m2

i ett permanent riksdagshus och ca 2 100 in2 härav för bokmagasin och

förråd — har riksdagens i promemorian belysta relativa ringa andel i konsumtionen

av bibliotekets tjänster emellertid gett styrelsen anledning att

ompröva frågan om hela biblioteket bör förläggas i ett permanent riksdagshus,

När frågan om riksdagsbibliotekets lokalisering senast var aktuell (BaU

1966:47), tillmättes tillgången inom riksdagshuset till bibliotekets samlade

service ett icke ringa värde, bl. a. med hänsyn till upplysningstjänstens

behov. Styrelsen förordade därför en allenast begränsad utflyttning

av biblioteket, varom riksdagen på hemställan av bankoutskottet också

beslöt.

En inom förvaltningskontoret genom upplysningstjänsten i anslutning

till remissen företagen referensstudie har nu visat att upplysningstjänstens

beroende av riksdagsbiblioteket har avtagit. Referensstudien ger vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

handen att riksdagsbiblioteket endast i fråga om böcker är den ledande

källan men inte med klart dominerande tal. Tillgång till riksdagsbibliotekets

samlade service inom riksdagshuset kan därför numera inte motiveras

med upplysningstjänstens behov.

Vid en samlad bedömning av vad som sålunda framkommit och med

hänsyn till riksdagens ändå kvarstående lokalproblem har styrelsen kommit

till att riksdagsbiblioteket, bortsett från ett tillräckligt fylligt referensbibliotek

med läsplatser samt en låneexpedition och vaktmästeri, bör lokaliseras

utanför riksdagshuset och, om detta förläggs till Helgeandsholmen,

utanför denna. Härigenom torde programytan för biblioteket i ett permanent

riksdagshus kunna reduceras från 3 175 m2 till erforderlig yta för ett

referensbibliotek med ca 25 läsplatser, låneexpedition och vaktmästeri.

Under dessa betingelser bör huvuddelen av riksdagsbiblioteket inte omfattas

av förberedelserna för arkitekttävlingen om riksdagens hus eller av denna.

Styrelsen vill i detta sammanhang anmäla, att riksdagsbibliotekets huvuddel,

enligt vad förvaltningskontoret inhämtat från byggnadsstyrelsen,

i sinom tid skulle kunna beredas samlade lokaler i f. d. riksarkivets hus på

Riddarholmen, vilket f. n. tjänstgör som arkivdepå till riksarkivet. En sådan

lösning skulle enligt styrelsens mening vara mycket lämplig både med hänsyn

till byggnadens inredning på grund av det ändamål den hittills tjänat

och närbelägenheten för riksdagen vid en förläggning till Helgeandsholmen

samt Riddarholmens blivande karaktär av »judiciell» holme enligt den idéplan

byggnadsstyrelsen framlade i mars 1968. Riksdagsbibliotekets rika

förråd av rättsvetenskaplig litteratur skulle härvid kunna komma att utnyttjas

av de många rättsvårdande organ som enligt idéplanen avses skola

förläggas till Riddarholmen. Styrelsen förutsätter härvid att riksarkivets

förutvarande byggnad upprustas, innan den tas i anspråk av riksdagsbiblioteket.

Anslagsfrågan

Som inledningsvis framhållits upptog styrelsen i statsverkspropositionen

för budgetåret 1969/70 ett preliminärt beräknat reservationsanslag för utredning

om riksdagens hus m. m. av 500 000 kr.

Den definitiva beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1969/70

för utredning om riksdagens hus utgår från nu föreliggande tidplan beträffande

utredningsarbetet och tävlingen. Tidplanen har som mål att beslut

om tävling om möjligt skall kunna fattas av riksdagen i maj 1969. Om

tävlingen om ombyggnadsalternativet, såsom förutskickats i det föregående,

ordnas som inbjuden tävling mellan ett begränsat antal arkitekter, bör envar

av dem erhålla ett fast arvode, beräknat till 65 000 kr., varjämte till

prisnämndens förfogande bör stå en summa att utdelas som pris, beräknad

till 75 000 kr. På basis av byggnadsstyrelsens bedömning i skrivelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

14.11.1968 till kontoret beräknar förvaltningskontorets styrelse medelsbehovet

för budgetåret 1969/70 enligt följande.

Annonsering m. in....................................... 10 000 kr.

Arvoden till prisnämnd, sekreterare och experter............ 60 000 »

Arvoden till tävlande om ombyggnadsalternativet............ 325 000 »

Utställningsarrangemang, hyror .......................... 50 000 »

Oförutsett .............................................. 55 000 »

Summa 500 000 kr.

Arvodena till de särskilt inbjudna arkitekterna för tävling om ombyggnadsalternativet

bör kunna utbetalas så snart det konstaterats att de inlämnade

förslagen är programenliga.

Styrelsens överväganden och förslag

I sin utsprungliga framställning till riksdagen i december 1966 om anslag

till en teknisk-ekonomisk utredning av riksdagens lokalfrågor på

längre sikt föreslog styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att utredningen

skulle bedrivas med utgångspunkt i att riksdagens hus skulle vara

förlagt till Helgeandsholmen. På hemställan av bankoutskottet beslöt

riksdagen emellertid att utredningen även skulle avse en lokalisering av

riksdagens hus utanför Helgeandsholmen. I första hand tänkte utskottet

härvid på Nedre Norrmalm, vars slutliga planlösning då ännu inte var

avgjord (BaU 1967:4).

Styrelsen redovisade i april 1968 resultatet av utredningen, som genomfördes

under medverkan av byggnadsstyrelsen och publicerades i betänkandet

»Riksdagens hus». Utredningen hade tagit sikte på tre huvudalternativ:

alt. 1 ombyggnad av nuvarande riksdagshus

alt. 2 nybyggnad på Helgeandsholmen

alt. 3 nybyggnad på Nedre Norrmalm.

För vart och ett av dessa hade tre underalternativ studerats. Dessa underalternativ

utgjorde exempel på olika sätt att förverkliga det preliminära

lokalprogram som förvaltningskontorets styrelse fastställt för enkammarriksdagen

och riksdagsbilioteket men däremot inte konkreta förslag

till riksdagshus.

På grundval av funktionella, tekniska, ekonomiska och genomförandefaktorer

rekommenderade byggnadsstyrelsen alt. 2, nybyggnad på Helgeandsholmen.

Invägdes även hänsyn till stadsbild och stadsmiljö innebar

emellertid detta huvudalternativ vissa risker. Fördjupade studier och över
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

väganden, som inte kunnat göras inom utredningens ram, ansågs därför

berättigade. Även förestående lokalplanerings- och byggnadsåtgärder inom

norra delen av Gamla stan och delar av Nedre Norrmalm samt förändringar

betingade av Stockholms stads saneringsplaner talade enligt byggnadsstyrelsens

bedömning härför.

Om Stockholms stad vid en bedömning på grundval av utredningen

skulle avstyrka en förläggning av riksdagshuset till Nedre Norrmalm, försvårades

enligt byggnadsstyrelsens i betänkandet uttalade mening genomförandet

av alt. 3 och blev därtill knutet till frågan om det kommunala

planmonopolet. Detta alternativ borde då enligt byggnadsstyrelsens mening

definitivt avföras.

I remissutlåtande från Stockholms stadskollegium 27.3.1968 över utredningen

och vid överläggningar mellan förvaltningskontorets styrelse

och företrädare för staden avstyrktes från stadens sida alt. 3 b och 3 c

med gräns norrut i Herkulesgatan på Nedre Norrmalm. Som styrelsen

framhöll i sin framställning till riksdagen i april 1968 fann styrelsen det

vid en begränsning till enbart alt. 3 a med gräns norrut i Jakobsgatan på

Nedre Norrmalm vara tveksamt, om tillräckliga skäl kunde anföras för

att en arkitekttävling skulle avse — utöver alt. 1 och 2 — alternativet nybyggnad

på Nedre Norrmalm. Styrelsen ansåg emellertid då att övervägande

skäl talade för en sådan utvidgning av tävlingsområdet och hemställde

om riksdagens uppdrag att ytterligare utreda riksdagens lokalfrågor på

längre sikt och utarbeta program för en arkitekttävling avseende förslag

till riksdagshus enligt i princip något av alternativen 1, 2 eller 3 a.

Före behandlingen i kamrarna av bankoutskottets utlåtande 1968:48,

vari utskottet förordade att utredningen och tävlingsförberedelserna skulle

avse alt. 1, 2 eller 3 utan begränsning till visst underalternativ, hemställde

Stockholms stadskollegium åter i skrivelse 27.5.1968 till riksdagen att

underalternativen 3 b och 3 c inte skulle omfattas av arkitekttävlingen.

Efter sammanjämkning med anledning av skiljaktiga beslut i kamrarna

beslöt riksdagen i enlighet med utskottets hemställan.

Konsekvenserna för den pågående regleringen av Nedre Norrmalm, om

en arkitekttävling utlyses i överensstämmelse med riksdagens beslut, har

nu ytterligare belysts genom omfattande utredningar inom Stockholms

stad. Härvid har allvarliga invändningar rests mot en arkitekttävling av

den omfattning riksdagen förutsatt. Stockholms stadskollegium har ytterligare

två gånger och Stockholms stadsfullmäktige genom beslut 27.1.1969

uttalat sig för att tävlingsprogrammet måtte begränsas till Helgeandsholmen

och i fråga om Nedre Norrmalm alt. 3 a, d. v. s. området söder om

Jakobsgatan. Vidare har de ekonomiska konsekvenserna för staten vid

en utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, City 67, börjat

klarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Med hänsyn till den medverkan från stadens sida i tävlingsförberedelserna

som förutsatts och till det fortsatta programarbetet, som hittills bedrivits

i en arbetsgrupp med företrädare för förvaltningskontoret, byggnadsstyrelsen

och staden, anser sig förvaltningskontorets styrelse nu böra

informera riksdagen och påkalla direktiv för utredningsarbetet. Styrelsen

får härvid framhålla följande.

Meningarna om tävlingsområdets omfattning är delade. Inom

Stockholms stad har byggnadsnämnden och skönhetsrådet tillstyrkt

att arkitekttävlingen får omfatta samtliga underalternativ i norrmalmsalternativet,

medan stadskollegiet, numera fyra gånger, drätselnämnden,

fastighetsnämnden och gatunämnden avstyrkt en utvidgning av tävlingsområdet

norr om Jakobsgatan. Stadsfullmäktige har med 50 röster mot

39 beslutat ansluta sig till stadskollegiets ståndpunkt. Avvikande meningar

föreligger även i nära nog alla övriga instanser.

Byggnadsstyrelsen har ansett att det utredningsmaterial, som inkommit

t. o. m. 8.1.1968, knappast ger underlag för ändrade beslut i riksdagen.

Enligt statens planverks bedömande finns det knappast anledning räkna

med att ett genomförande av tävlingen inom området upp till Herkulesgatan

behöver rubba några bärande huvuddrag i den aktuella cityplanen.

Opinionsyttringar från Sveriges arkitektförening, Stockholms arkitektförening

och vissa enskilda personer går ut på att tävlingsområdet bör ha

den större omfattning som riksdagens beslut våren 1968 om tävlingsförberedelserna

förutsatt.

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor har

anhållit om beslut före 1.4.1969 att tävlingsprogrammet för riksdagshus

på Norrmalm — därest dess gräns sättes norr om Jakobsgatan — skall innehålla

en tunnelbaneentré vid Jakobsgatan som en förutsättning samt

anmält vissa merkostnader, som anses inte böra belasta KSL:s anslag,

för försvarsåtgärder om en biljetthall till tunnelbanan skall kunna läggas

vid Herkulesgatan. I avgivet utlåtande har byggnadsstyrelsen förklarat att

en tunnelbanestation kan förläggas i anslutning till Jakobsgatan även vid

en tävlingsgräns i Herkulesgatan och ingå som en förutsättning i tävlingsprogrammet.

Vid bedömningen av den aktuella frågan om tävlingsområdets omfattning

måste enligt styrelsens mening avgörande vikt fästas vid att numera

Stockholms stadsfullmäktige anslutit sig till stadskollegiets fyra gånger

tillkännagivna ståndpunkt att tävlingsområdet måtte begränsas till området

söder om Jakobsgatan. Eftersom alternativen 3 b och 3 c förutsätter

att Jakobsgatan överskrides norrut, konstaterar styrelsen att stadens

medverkan inte kan påräknas vid en tävling som avser detta större område

och dessa alternativ eller vid genomförande av något av dem.

Styrelsen noterar för övrigt i detta sammanhang att det numera måste

ifrågasättas, om förutsättningar- över liuvud föreligger för genomförande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

av alt. 3 c. Enligt stadsbyggnadskontorets i det föregående redovisade PM

14.1.1969 (bil. B) bör nämligen en alternativ områdesplan för kvarteren

söder om Hamngatan mellan Brunkebergstorg och Kungsträdgården baseras

på den av stadsfullmäktige i cityplanen, City 67, i princip godkända

planutformningen och måste gå ned till Jakobsgatan på Regeringsgatans

båda sidor för att kunna redovisa anordningar för tunnelbanebygget m. in.

för området norr om Herkulesgatan, även om gränsen för tävlingsområdet

förläggs till Herkulesgatan. En sådan ny områdesplan skulle i fråga

om användningssättet för kvarteren Torviggen—S:t Per medta bestämmelser

som anger de restriktioner i fråga om gångkontakter till tunnelbanans

spärrhall, infarter m. m. som sammanhänger med kvarteren norr

om Herkulesgatan. Detta innebär enligt promemorian att alt. 3 c är uteslutet.

Som byggnadsstyrelsen framhållit i betänkandet »Riksdagens hus» knyts

en förläggning mot stadens önskan av ett riksdagshus även till frågan om

det kommunala planmonopolet. Av den redogörelse förvaltningskontorets

styrelse lämnat i det föregående (s. 9) framgår att Kungl. Maj :t ännu

inte i något fall tagit i anspråk möjligheten att mot stads önskan fastställa

stadsplan eller ändring av sådan plan. Någon nödsituation för riksdagen

föreligger inte, eftersom andra alternativ står till buds. Under sådana

förhållanden anser styrelsen att den lagstiftande församlingen, riksdagen,

inte bör påkalla ett brytande av det kommunala planmonopolet för

genomförande av ett byggnadsprojekt för egen räkning. Härmed brister

enligt styrelsens mening också förutsättningarna för en meningsfylld

tävling inom området norr om Jakobsgatan.

Under nu angivna förhållanden anser styrelsen för riksdagens förvaltningskontor,

i likhet med vad byggnadsstyrelsen uttalade i betänkandet

»Riksdagens hus», att stadens avvisande av ett tävlingsområde, som sträcker

sig norr om Jakobsgatan, bör föranleda att alternativen 3 b och 3 c definitivt

avföres.

Vad därefter angår förberedelserna för en tävling, som utöver Helgeandsholmen

omfattar alt. 3 a och till vilken Stockholms stad förklarat sig beredd

medverka, vill styrelsen erinra om följande. Alternativet förutsätter

rivning av samtliga byggnader utmed Gustav Adolfs torgs norra sida mellan

Drottninggatan i väster och Jakobs kyrka i öster. Härvid torde Grängesbergsbolaget

och Broströmkoncernen komma att kräva ersättning i form

av lokaler i likvärdiga citylägen. För danska ambassaden kommer att behövas

en fastighet med motsvarande läge och standard eller mark för ny

ambassadbyggnad. Vidare krävs ersättning av lokalerna i kv. Vinstocken,

som för några år sedan förvärvats av staten för ca 26 milj. kr. och förbättrats

för ca 7 milj. kr. samt nu nyttjas av utrikes- och försvarsdepartementen.

Ekonomiskt medför alt. 3, bl. a. på grund av markanskaffningskostnader,

större anslagsbehov än alt. 1 och 2 (ca 195 resp. 135 och 110 milj. kr.) och

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

högre årskostnad än alt. 2 (14 resp. 11,5 milj. kr.) men lika stor som alt. 1

(»Riksdagens hus» s. 62—63).

Mot denna bakgrund uttalade styrelsen redan i sin förra framställning

till riksdagen 3.4.1968 sin tveksamhet om tillräckliga skäl fanns att inbegripa

alt. 3 a i en arkitekttävling. Styrelsen delade därvid byggnadsstyrelsens

uppfattning (»Riksdagens hus» s. 51) att en förläggning av riksdagshuset

till Nedre Norrmalm med hänsyn till ingreppen i befintlig bebyggelse och

kapitalkostnaderna kan motiveras endast om riksdagen därigenom erhåller

optimala funktionella förhållanden samtidigt som högt ställda anspråk i

fråga om stadsbild och stadsmiljö tillgodoses.

När frågan om alt. 3 a nu åter aktualiseras har, som byggnadsstyrelsen

framhåller i sitt utlåtande till förvaltningskontoret (bil. E, sid. 107), intet

framkommit som väsentligt ändrar den erforderliga insatsen i fråga om

demolering av funktionsduglig, i vissa fall också kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse, kostnader och störning av stadsdelens reglering. Värderingsgrunderna

har emellertid ändrats i ett par hänseenden. Dels kommer

det nuvarande riksdagshuset med stor sannolikhet att finnas kvar,

närmast som annex till riksbanken, även om riksdagen skulle flytta från

Helgeandsholmen. Några stadsbildsmässiga vinster uppstår inte härav på

Helgeandsholmen och torde knappast heller kunna förutses på Nedre Norrmalm.

Dels reduceras genom ett riksdagshus enligt i princip alt. 3 a redan

från början det planerade statliga förvaltningsområdet på Nedre Norrmalm

med ca 1 000 arbetsplatser genom att kvarteren Johannes Större och Vinstocken

tas i anspråk. Riksdagens framtida expansion skulle vidare ytterligare

minska förvaltningsområdet, och statsdepartementen skulle vid en

förläggning till Nedre Norrmalm på detta villkor tidigare än eljest tvingas

att på nytt acceptera en lokalisering på ömse sidor av Strömmen.

Med hänsyn till det anförda anser styrelsen, i likhet med byggnadsstyrelsen,

att enbart alt. 3 a på Nedre Norrmalm nu ännu mindre än förut utgör

ett tillräckligt konstruktivt alternativ till Helgeandsholmen. Även alt. 3 a

bör därför enligt styrelsens uppfattning nu definitivt avföras.

Fördelarna hos alt. 3 har vid byggnadsstyrelsens bedömning bl. a. baserats

på förutsättningen att en planrevision som tillgodoser såväl funktionella

som stadsbildsmässiga krav kommer till stånd och bedömts vara delvis

beroende av att det nuvarande riksdagshuset rives (»Riksdagens hus» s. 69).

Numera föreligger vid en realistisk bedömning inte någon av dessa förutsättningar.

Möjligheterna att ge riksdagshuset ett i stadsbilden tydligt arkitektoniskt

uttryck är enligt byggnadsstyrelsens utredning goda även vid

en förläggning till Helgeandsholmen (a.st.). Inväges de teknisk-ekonomiska

faktorer, på vilka byggnadsstyrelsen grundade sin rekommendation av alt. 2,

och beaktas dessutom den till Helgeandsholmen knutna politiska traditionen

in. m. representerar om- respektive nybyggnadsalternativet på Helge
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

andsholmen sådana kvaliteter, att riksdagen i den föreliggande situationen

enligt styrelsens mening bör kunna utgå ifrån att de blir tillvaratagna och

utvecklade genom tävlingsförfarandet. Härvid skall inte förbises att lokalprogrammet

för riksdagshuset innefattar ej obetydliga reserver för att

möta exempelvis en förändrad och utvidgad utskottsorganisation samt en viss

expansion inom förvaltnings- och servicefunktionerna. Ytterligare sådan tillväxt

inom de sistnämnda som ej neutraliseras genom rationaliseringar torde

få ske utanför men i närheten av Helgeandsholmen. Den snabba tekniska

utvecklingen på bl. a. datakommunikationernas område torde komma att

skapa goda förutsättningar att förlägga vissa servicefunktioner, som nu

kräver lokalsamband, utanför ett blivande riksdagshus.

Den fortsatta utredningen av riksdagens lokalfrågor på längre sikt och

förberedelserna för arkitekttävlingen bör begränsas till förslag till riksdagshus

enligt i princip något av alternativen 1 eller 2, d. v. s. ombyggnad

eller nybyggnad på Helgeandsholmen. Styrelsen är givetvis medveten om

de betänkligheter som från stadsbildsmässig synpunkt på sina håll framkommit

mot alt. 2, nybyggnad på Helgeandsholmen.

I detta sammanhang vill styrelsen, med hänsyn till vad i det föregående

(s. 12) anförts om riksdagsbibliotekets utnyttjande för riksdagens

räkning, föreslå att biblioteket, bortsett från ett tillräckligt fylligt

referensbibliotek med läsplatser samt en låneexpedition och ett vaktmästeri,

förläggs utanför Helgeandsholmen och alltså inte omfattas av tävlingen.

Härigenom torde programytan för biblioteket kunna reduceras från 3 175 m2,

varav 2 100 m2 för huvudsakligen bokmagasin, till erforderlig yta för nyss

angivna kvarblivande funktioner. Ytbehovet torde ej komma att överstiga

400 m2.

Med hänsyn till de förpliktelser för riksdagen och den begränsning av

riksdagens handlingsfrihet, som följer med en internationell arkitekttävling,

förordar styrelsen i överensstämmelse med sitt tidigare förslag

att tävlingsförberedelserna skall avse en nordisk arkitekttävling.

I det föregående har styrelsen redovisat sin bedömning av tävlingsfrågan.

Med hänsyn till vad styrelsen där anfört i fråga om tävlingsområdets omfattning

anser styrelsen, vid bifall till styrelsens efterföljande hemställan,

ytterligare anslag inte erforderligt för budgetåret 1969/70 utöver det

i statsverkspropositionen preliminärt begärda anslaget av 500 000 kr. Den

av styrelsen beräknade prissumman för ombyggnadsalternativet blir aktuell

för utbetalning först i samband med prisnämndens avgörande av tävlingen

om både alt. 1 och alt. 2, vilket beräknas inträffa under budgetåret 1970/71.

Styrelsen anmäler sålunda nu det i statsverkspropositionen preliminärt

beräknade medelsbehovet av 500 000 kr. som slutligt anslagsbehov för budgetåret

1969/70 under femtonde huvudtitelns reservationsanslag till Utredning

om riksdagens hus m. m.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer styrelsen

för riksdagens förvaltningskontor att riksdagen måtte

1. besluta att fortsatt utredning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt

skall bedrivas enligt de riktlinjer som angetts ovan och att program för en

arkitekttävling skall avse förslag till riksdagshus enligt i princip något av

alternativen 1 eller 2 i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus»

2. godkänna att huvuddelen av riksdagsbiblioteket enligt riktlinjer, som

angetts i det föregående, skall förläggas utanför riksdagshuset och inte omfattas

av lokalprogrammet för ett permanent riksdagshus eller av programmet

för arkitekttävlingen

3. besluta att förberedelserna för arkitekttävlingen skall avse en nordisk

arkitekttävling samt

4. till Den inre riksdagsförvaltningen: Utredning om riksdagens hus m. m.

för budgetåret 1969/70 anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad ordförande,

vice ordföranden Thorsten Larsson samt herrar Wärnberg, Augustsson,

Martinsson, Tistad och Eskilsson.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

På styrelsens vägnar:

SIGURD LINDHOLM

/Sture Lannefjord

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga A

STADS KOLLEGIETS UTLÅTANDEN

OCH MEMORIAL

1969 Nr 28

Nr 28

(M:n nr 17611968)

Utlåtande

angående arkitekttävling om riksdagens hus

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor har i skrivelse den 10 december

1968 hemställt att Stockholms stad efter behandling av ärendet i

stadsfullmäktige ville sätta styrelsen i tillfälle att informera riksdagen om

dels stadens villighet att medverka till en arkitekttävling i överensstämmelse

med riksdagens beslut (BaU 1968: 48 och 54), dels eventuella ekonomiska

anspråk från staden mot riksdagen. Ett utdrag ur protokoll fört

vid sammanträde med styrelsen för riksdagens förvaltningskontor den 10

december 1968 fogas som bilaga 1 till detta utlåtande.

I en vid stadsfullmäktiges sammanträde den 5—6 december 1968 väckt

motion har vidare herrar Morgan Abrahamsson (fp) och Paul Grabö (fp-cp)

in.fl. hemställt att stadsfullmäktige måtte besluta meddela styrelsen för

riksdagens förvaltningskontor dels atl staden är villig att medverka till

en arkitekttävling i överensstämmelse med riksdagens beslut (BaU 1968: 48

och 54), dels att stadens ekonomiska anspråk gentemot riksdagen icke nu

kan framläggas utan först får föregås av överläggningar med Statens markkommission,

dels ock att staden förklarar sig beredd biträda förslaget att

prisnämnden får bestå av 11 ledamöter, varav staden utser två ledamöter,

av vilka en ej behöver vara arkitekt. Beträffande motiveringen för denna

hemställan hänvisas till motionen (nr 176/1968).

I en tidigare skrivelse av den 14 november 1968 ställd till Stockholms

stadskollegium har styrelsen för riksdagens förvaltningskontor framställt

samma önskemål till staden. Denna skrivelse behandlades av stadskollegiet

vid dess sammanträde den 4 december 1968, som efter hörande av drätselnämnden,

fastighetsnämnden, gatunämnden, byggnadsnämnden och skönhetsrådet

beslöt

dels vidhålla den ståndpunkt stadskollegiet intagit den 27 mars respektive

den 27 maj 1968, innebärande att tävlingsprogrammet beträffande riksdagshuset

för enkammarriksdagen måtte omfatta Helgeandsholmen samt

i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a, d.v.s. området söder om

Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste bäras av staten

1—0102559

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

22 (318)

vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, oberoende

av om dessa kostnader på nuvarande stadium kunnat redovisas eller ej,

dels ock biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden för arkitekttävlingen

utan att staden därmed tager ställning till antalet ledamöter

eller personsammansättningen i prisnämnden.

Reservation anmäldes av

dels herr vice ordföranden (fp), fru Iiagstrand (fp) och herr Grabö

(fp-cp) (bilaga 2),

dels herr Söderquist (bilaga 3).

Särskilda uttalanden gjordes av

dels herr ordföranden (m) med instämmande av herr Waldemar son (m)

(bilaga 4),

dels herrar Aronson (s), Thörnlund (s), Sjöberg (s), Björnström (s)

och fru Gradin (s) (bilaga 5).

Den från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor inkomna skrivelsen

av den 14 november 1968 är av i huvudsak följande lydelse.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor utreder för närvarande, i överensstämmelse

med riksdagens uppdrag (BaU 1968:48 och 54), riksdagens lokalfrågor

på längre sikt och utarbetar program för en arkitekttävling avseende förslag

till riksdagshus enligt i princip något av alternativen 1,2 eller 3 i byggnadsstyrelsens

utredning »Riksdagens hus». Programarbetet bedrivs inom en arbetsgrupp

bestående av tjänstemän från förvaltningskontoret, Stockholms stad och

byggnadsstyrelsen under ordförandeskap av förvaltningskontorets direktör.

Vid styrelsens sammanträde 20 september 1968 lämnade chefstjänstemän från

Stockholms stad en redogörelse för vissa stadsplanemässiga konsekvenser av att en

arkitekttävling ordnas om ett riksdagshus enligt något av alternativen 3 b och 3 c

samt belyste vissa ekonomiska konsekvenser för staden av tävlingens genomförande

och av en nybyggnad på Nedre Norrmalm.

Därefter har förvaltningskontoret erhållit del av en inom Stockholms stads

fastighetskontor, saneringsavdelningen, 6 november 1968 upprättad rapport till

stadens delegerade för handläggning av vissa aktuella markuppgörelser mellan

kronan och staden beträffande alternativa förläggningar av permanent riksdagshus

och konsekvenserna härav för Nedre Norrmalms reglering.

Sistnämnda rapport innefattar förnyade analyser, som avser minimitider för

genomförandet och minimidifferenser mellan genomförandet av nybyggnad för

riksdagens räkning enligt olika alternativ. Enligt analyserna blir genomförandetiderna

i vissa fall längre än tidigare antagits. I pressen har förekommit uppgifter

om att Stockholms stad på grund av vad sålunda framkommit inte längre

skulle vara beredd att medverka till en arkitekttävling av den omfattning riksdagens

beslut förutsätter och en eventuell nybyggnad för riksdagen på Nedre Norrmalm.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och till såväl omfattningen av det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(319) 23

utredningsuppdrag riksdagen under vårsessionen gett styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor som det fortsatta programarbetet för tävlingen m.m. är det

angeläget att riksdagen snarast informeras om förutsättningarna, såvitt på Stockholms

stad ankommer, för genomförande av det utredningsuppdrag förvaltningskontorets

styrelse erhållit och för arkitekttävlingen.

Frågan angående arkitekttävling för riksdagens hus har tidigare behandlats

av stadskollegiet vid dess sammanträde den 27 maj 1968. Vid sammanträdet

den 27 maj beslöt kollegiets majoritet att hemställa att riksdagen

vid sitt beslut med anledning av bankoutskottets förslag ur planeringen och

arkitekttävlingen måtte utesluta de varianter, som skulle innebära att ett

nytt riksdagshus förlädes inte bara till kvarteren söder om Jakobsgatan

utan också till kvarteren norr därom. Två särskilda uttalanden avgavs i

ärendet, dels av herr Hjerne (fp), fru Hagstrand (fp) och herr Cars (fp),

dels av herr Knut Olsson (vpk) (ej tryckta).

Då ärendet helt nyligen varit föremål för remissbehandling inom stadens

nämnder har föreliggande begäran från förvaltningskontoret att stadsfullmäktige

skulle behandla ärendet icke sänts ut på remiss. Nedan återges

tidigare remissbehandling inför stadskollegiets beslut den 4 december

1968.

Skönhetsrådet har den 25 november 1968 tillstyrkt att riksdagshustävlingen

tår omfatta även de båda alternativen på Nedre Norrmalm, d.v.s. även

området norr om Jakobsgatan. Skönhetsrådets yttrande är av i huvudsak

följande lydelse.

I en skrivelse till riksdagens bankoutskott av den 29 april 1968 — vilken även

överlämnades till stadskollegiet för kännedom — har rådet framfört som sin

uppfattning, att resultat av utredningen »Riksdagens hus» entydigt pekat på att

alternativet III, riksdagshus på Nedre Norrmalm, bör prövas. Riksdagshusbygget

vid Gustav Adolfs Torgs nordsida skulle erbjuda ett unikt tillfälle att på ett arkitektoniskt

mera tillfredsställande sätt gestalta ett av Stockholms intressantaste

stadspartier.

I ovannämnda skrivelse har rådet även granskat de alternativ, som erbjuder

sig om riksdagen väljer att kvarstanna på Helgeandsholmen och därvid kommit

till ett negativt resultat. Ombyggnaden av det nuvarande riksdagshuset skulle enligt

utredningen kräva ett tillskott av betydande byggnadsvolym. Detta kan av

stadsbildsmässiga skäl icke accepteras. Även en total nygestaltning av Helgeandsholmen

skulle, om de uppställda funktionskraven tillgodosågs, ge upphov till en

bebyggelse, som genom sin massa och utbredning inverkade störande på det huvudmotiv

i stadsplanen som man främst vill bevara: samspelet mellan Slottet

och Gustav Adolfs Torg liksom kontakten mellan Mälaren och Saltsjön.

Med hänvisning till sina i ovannämnda skrivelse framförda synpunkter vill

skönhetsrådet ännu en gång betona vikten av att tävlingen om ett nytt riksdags
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 (320) Uti. nr 28 år 1969

hus får omfatta även området norr om Gustav Adolfs Torg. Tavlingsuppgiften bör

innefatta inte endast kvarteren söder om Jakobsbergsgatan utan enligt rådets

uppfattning även området norr därom upp till Herkulesgatan.

Planeringen av det nya riksdagshuset är en stadsbyggnadsfråga av central betydelse

för Stockholm. Den rymmer en möjlighet att ge Nedre Norrmalm prägeln

av ett mångsidigt administrativt centrum och att samtidigt pröva vår tids förmåga

att bemästra en stor arkitektonisk uppgift. Debatten i riksdagshusfrågan har väckt

ett betydande allmänt intresse och det är nödvändigt att så fullständigt som möjlig

och dessutom så snart som möjligt belysa detta byggnadsproblem i alla dess

aspekter. Staden kan inte stå till svars inför framtiden att med hänvisning till

vissa i det långa loppet obetydliga ekonomiska besparingar och kortsiktiga vinster

på planeringsområdet stoppa en förutsättningslös utredning av en av de viktigaste

byggnadsfrågor vi idag har att lösa.

Fåstighetsnämnden har den 26 november 1968 till remissens besvarande

avgivit följande yttrande.

Fastighetskontoret har på ett ytterst förtjänstfullt sätt i en serie tjänsteutlåtanden,

som redovisats för fastighetsnämnden och stadskollegiet, belyst aktuella och

framtida problem vid genomförandet av cityregleringen.

Beträffande programmet för arkitekttävlingen om det permanenta riksdagshuset

har kontoret i tjänsteutlåtande den 22 november 1968 inträngande och klarläggande

redogjort för de genomförandeproblem som är förbundna med tävlingar

enligt de olika alternativ som innefattas i riksdagens beslut den 30 maj 1968.

På grundval av sina analyser av genomförandemöjligheterna i de olika alternativen

har fastighetskontoret hemställt, att fastighetsnämnden skall föreslå stadskollegiet

hos riksdagen anhålla, att arkitekttävlingen icke skall gälla alternativen

inom Nedre Norrmalmsområdet. Enligt kontorets mening blir genomförandeproblemen

så stora — allra mest vid en tävling om alternativen 3 b och 3 c — att kontoret

icke anser sig kunna ta på sitt ansvar att föreslå kollegiet och staden någon

annan ståndpunkt än att tävlingen begränsas till Helgeandsholmen.

Det framgår av kontorets redogörelse hur riksdagshusfrågan, ju mer tävlingsområdet

utvidgas, förändrar sig från att vara en fråga om uppförande av permanent

riksdagshusbyggnad till att därjämte bli en stadsomvandlingsfråga av betydande

mått och högsta svårighetsgrad, drabbande viktiga delar av Stockholms

city och oförenlig med hittillsvarande planering av dessa. Enligt preliminära

gränsdragningar för tävlingsområdet skulle femton kvarter i den södra delen av

Nedre Norrmalm kunna bli direkt indragna i en nyplanering enligt andra riktlinjer

än gällande cityplans och som konsekvens därav måste dessutom en omplanering

också göras av områden norr om tävlingsgränsen upp emot Hamngatan

_ allt detta trots att egentligen endast två eller tre kvarter närmast Gustav Adolfs

Torg anses komma ifråga som plats för riksdagshuset. De praktiska följderna av

att frågan om riksdagshusets lokalisering ges dessa väldiga dimensioner är att

det — vid sidan av de i och för sig ansenliga kostnaderna för att frigöra en riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(321) 25

dagshustomt i kvarteren vid Gustav Adolfs Torg — uppkommer mycket stora,

delvis oberäkneliga merkostnader och förluster såväl inom tävlingsområdet som

utanför detta genom förseningar av regleringsarbetet, omplarieringar och omprojekteringar,

ränteförluster på avröjd mark, standardförsämringar, provisorier

m.m. Under en tid av minimum sexton år måste hela stadsdelen söder om Herkulesgatan

vara rivnings- och byggnadsplats med därav följande konsekvenser

även för områdena utanför gränsen.

Emellertid anser sig fastighetsnämnden också böra framhålla följande. Det föregande

och understryker vilka vittgående och svåröverskådliga konsekvenser man

har att räkna med på grund av tävlingsområdets geografiska utsträckning, regleringarnas

och rivningsområdenas utbredning och varaktighet, den försämrade

trafikförsörjningen och den allmänna desorganisering av planeringen som uppkommit

genom ovissheten om tävlingens resultat och de slutliga avgöranden som

kan komma att följa.

Emellertid anser sig fastighetsnämnden också böra framhålla följande. Det föreligger

trots allt en påtaglig skillnad med hänsyn till konsekvenserna mellan å ena

sidan alternativet 3 a, där regleringsområdets gräns kan ligga i Jakobsgatan, och

å andra sidan alternativen 3 b och 3 c, där tävlingsområdet vidgas upp till Herkulesgatan.

De två senare alternativen river upp cityregleringen totalt i den södra

delen med ovan angivna konsekvenser. Även alternativet 3 a får ytterst besvärliga

konsekvenser från genomförandesynpunkt men inom ett mindre område och

med mera begränsade följdverkningar utanför denna ram.

Nämnden vill vidare i detta sammanhang erinra om vad som anfördes gemensamt

av stadens experter, direktören Åke Hedtjärn, utredningschefen Anders

Nordberg, stadsbyggnadsdirektören Göran Sidenbladh och chefsarkitekten Torsten

Westman, i mars 1968 i utlåtande över byggnadsstyrelsens betänkande »Riksdagens

hus från två- till enkammarsystem, teknisk-ekonomisk utredning».

Där anfördes bl.a. följande.

På basis av det utredningsmaterial som nu föreligger har byggnadsstyrelsen

från teknisk-ekonomiska utgångspunkter rekommenderat en nybebyggelse på Helgeandsholmen

framför en nybyggnad på Nedre Norrmalm. Här har redovisats

att de teknisk-ekonomiska skälen har utomordentligt stor tyngd, när det gäller

de cityalternativ som inkräktar på stadsområdet norr om Jakobsgatan. Det uppkommer

då en situation för cityomdaningen, som staden ej kan ta på sig ansvaret

för. Även ett riksdagshus i kvarteren mellan Gustav Adolfs Torg och Jakobsgatan

i princip enligt alternativ 3 a är ekonomiskt sett en ofördelaktigare lösning

än Helgeandsliolmsalternativen. Byggnadsstyrelsens utredning och de skisser som

utarbetats visar emellertid att från tekniska och arkitektoniska synpunkter förtjänar

detta alternativ, som ej är oförenligt med stadens planläggning, att noggrant

övervägas. Även av andra tungt vägande skäl synes det tveksamt, om man

nu bör inrikta det fortsatta arbetet enbart på ny- eller ombyggnadslösningar på

Helgeandsholmen.

En fortsatt utredning av alternativet Helgeandsholmen kan nämligen komma

att visa att man av hänsyn till stadsbilden inte kan placera riksdagens stora byggnadsvolymer

där utan väsentliga inskränkningar i program- och funktionskrav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

26 (322)

Det är därför angeläget att inte förkasta ett annat läge med andra förutsättningar.

Det enda läge som då kan användas torde vara kvarteren vid Gustav Adolfs Torg.

Dessa kvarter har emellertid på samma sätt som varje läge på Helgeandsholmen

en utomordentlig betydelse för stadsbilden vid Gustav Adolfs Torg. Byggnader

på Helgeandsholmen och vid Gustav Adolfs Torg är element i samma stadsbild.

En fortsatt utredning bör därför omfatta såväl Helgeandsholmen som kvarteren

söder om Jakobsgatan.

I båda fallen kan konflikter uppstå mellan den byggnadsvolym som programmet

önskar och den volym som stadsbilden medger. Programmet bör därför tillåta

en viss flexibilitet och ange alternativa möjligheter att fördela volymerna. För

alternativet Helgeandsholmen kan t.ex. tänkas en komplettering i de nuvarande

kanslilokalerna på andra sidan Stallkanalen.

För att hela denna fråga skall kunna bedömas av riksdagen och staden gemensamt

fordras en fortsatt utredning. Den tävling, som under alla förhållanden är

tänkt att anordnas, torde med fördel ges den vidgade ram, som här angetts. Tävlingsformen

synes vara det enda sättet att med tillräcklig mångsidighet belysa

stadsbildsfrågan.

Föredragande borgarrådet Nils Hallerby anförde i utlåtande den 27 mars 1968

bl.a. följande.

I likhet med vad som anförts i utlåtandet från stadens berörda förvaltningar

anser jag att de tidigare närmare beskrivna underalternativen 3 b och 3 c till

Nedre Norrmalmsalternativet skulle få sådana svåröverskådliga konsekvenser för

cityomdaningen att staden måste avstyrka dessa förslag. Alternativet 3 a däremot,

som innebär att ett riksdagshus förlägges till kvarteren Johannes Större, Vinstocken

och Jakob Större helt söder om Jakobsgatan, är möjligt att anpassa till

stadens planläggning. Samtidigt som det uppenbarligen kan ge ett funktionellt

och arkitektoniskt väl utformat alternativ ger det våningsytor som inte bara tillgodoser

programmets krav utan också skapar reserver på 30 till 40 procent därutöver.

Stadskollegiet beslöt i enlighet med föredragande borgarrådets och borgarrådsberedningens

enhälliga förslag uttala att staden var villig att medverka vid en

arkitekttävling som omfattade dels Helgeandsholmen, dels det område på Nedre

Norrmalm som krävdes för alternativet 3 a. Alternativen 3 b och 3 c avvisades.

Inom stadskollegiet uttalades endast av en ledamot, att tävlingsuppgiften även

borde omfatta alternativ 3 b.

Som framgår av fastighetskontorets utlåtande har motiven för en begränsning

av tävlingen enbart till Helgeandsholmen blivit kraftigt förstärkta genom att de

utredningar som stadens expertorgan genomfört sedan riksdagsbeslutet fattades

ytterligare klarlagt de svåra konsekvenser som riksdagshusprojekten på Norrmalm

medför. Därvid utgör genomförandeproblemen den avgörande faktorn.

Med hänvisning likväl till de skillnader som i detta hänseende föreligger mellan

alternativet 3 a å ena sidan och övriga Norrmalmsalternativ å den andra samt till

den bedömning av stadsbildsproblemen, som låg till grund för stadskollegiets

ståndpunktstagande såväl den 27 mars som sedermera den 23 maj 1968 synes det

fastighetsnämnden påkallat att stadskollegiet förklarar sig berett att om riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969 (323) 27

så önskar även medverka till en tävling i enlighet med Nedre Norrmalmsalternativet

3 a.

Fastighetsnämnden får sålunda — med överlämnande och åberopande av fastighetskontorets

utlåtande i här relevanta delar — tillstyrka, att stadskollegiet

till riksdagens förvaltningskontors styrelse uttalar sig i enlighet med vad ovan

angivits, vilket således innebär att staden nu intar samma ståndpunkt som vid frågans

behandling tidigare i år.

Mot fastighetsnämndens beslut att avge yttrande enligt ovanstående anmäldes

reservation av herr vice ordföranden (fp) och fru Forsling (fp)

med följande lydelse.

Till Stockholms främsta skyldigheter som huvudstad hör att medverka till goda

lösningar av riksstyrelsens lokalfrågor och då särskilt riksdagens hus såsom varande

centrum för folkstyrelsen. Det måste från stadens sida framstå som angeläget

att medverka till bästa möjliga lösning av riksdagens lokalbehov, varvid stor

vikt tillmätes stadsbildssynpunkterna.

Stadskollegiet behandlade förslaget rörande tävling om planerat riksdagshus

vid sammanträde den 27 maj 1968, varvid en majoritet i kollegiet beslöt hemställa

att riksdagen vid sitt beslut måtte utesluta de varianter som skulle innebära ett

nytt riksdagshus enligt alternativen 3 b och 3 c, d.v.s. norr om Jakobsgatan. Även

om den gränsdragning i Herkulesgatan som dessa förslag innebär skulle medföra

svårigheter för stadens egen planering bör staden enligt vår mening medverka till

en tävling om nytt riksdagshus enligt riksdagens beslut i maj.

Sedan byggnadsstyrelsens utredning av den 25 mars 1968 »Riksdagens hus»

presenterades har ytterligare utredningar visat att de lokaler som riksdagen kommer

att efterfråga svårligen kan inrymmas på Helgeandsholmen. Skäl talar för

att man hittills snarare underskattat än överskattat riksdagens behov av lokaler

såväl för de enskilda riksdagsledamöterna som för riksdagens centrala förvaltning.

Med all säkerhet kommer en nybyggnad eller ombyggnad kombinerad med

tillbyggnad på Helgeandsholmen att på ett ur stadsbildssynpunkt mycket olyckligt

sätt överskrida den skala vilken tidigare eftersträvats inom denna del av staden.

Den fördröjning av cityregleringen på några få år som en riksdagshustävling

omfattande alternativ även på Nedre Norrmalm skulle åstadkomma bör inte i

detta ärende vara allena utslagsgivande. Fördröjningen kan kompenseras genom

olika åtgärder och det får förutsättas att en ekonomisk uppgörelse träffas mellan

staden och berörda statliga myndigheter. Även i fråga om andra återverkningar

än de rent ekonomiska torde olika åtgärder kunna begränsa de negativa effekterna.

Med hänvisning till det anförda anser vi, att fastighetsnämnden bort föreslå

stadskollegiet att till remissens besvarande uttala stadens villighet att medverka

till en arkitekttävling i överensstämmelse med riksdagens beslut (BaU 1968:48

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

28 (324)

och 54) samt att de ekonomiska anspråken från staden mot riksdagen borde kunnat

framläggas senare, efter ytterligare utredning.

Fastighetskontoret har den 22 november 1968 avgivit ett tjänsteutlåtande

i ärendet, vilket fogas som bilaga 6 till denna promemoria.

Byggnadsnämnden har den 28 november 1968 till remissens besvarande

beslutat med fyra röster mot fyra (ordförandens utslagsröst) överlämna

och åberopa ett av stadsbyggnadskontoret den 19 november 1968 avgivet

tjänsteutlåtande samt därtill överlämna en av chefen för stadsplaneavdelningen

och chefen för trafikavdelningen den 20 november 1988 anmäld,

från stadsbyggnadskontoret avvikande mening (bilaga 7).

Byggnadsnämnden uttalade därutöver följande.

Av stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande framgår att hyrestiden för de provisoriska

riksdagshuslokalerna vid Sergels Torg vid de olika alternativ som är

tänkbara för lösningen av riksdagens permanenta lokalfråga, i stort är desamma.

För det alternativ med den kortare hyrestiden blir denna 11 år och för det längsta

alternativet 13 år. Denna, i relation till hela hyrestiden, tämligen måttliga

fördröjning på två år, som en riksdagshustävling på Nedre Norrmalm skulle

åstadkomma, bör enligt byggnadsnämndens mening ej föranleda att Nedre Norrmalmsalternativen

utelämnas ur tävlingsprogrammet för nytt riksdagshus. Tidsfaktorn

bör således ej medföra att vare sig en tävlingsgräns i Jakobsgatan eller

Herkulesgatan kan anses orealistisk. Om tävlingsgränsen lägges i Herkulesgatan

måste det s.k. Storviggenproj ektet revideras. En sådan bearbetning kan

givetvis innebära svårigheter för staden, men då stadsbildsfrågor av en sådan

synnerligen vital karaktär för hela Nedre Norrmalm står på spel synes det

nu byggnadsnämnden ej föreligga skäl att kräva att området mellan Jakobsgatan

och Herkulesgatan skall utgå ur tävlingsområdet.

Sedan byggnadsstyrelsens utredning av den 25 mars 1968 »Riksdagens hus»

presenterades har ytterligare utredningar visat att de lokaler som riksdagen kommer

att efterfråga svårligen kan inrymmas på Helgeandsholmen. Skäl talar för

att man hittills snarare underskattat än överskattat riksdagens behov av lokaler

såväl för de enskilda riksdagsledamöterna som för riksdagens centrala förvaltning.

Med all säkerhet kommer en nybyggnad eller ombyggnad kombinerad med

tillbyggnad på Helgeandsholmen att på ett ur stadsbildssynpunkt mycket olyckligt

sätt överskrida den skala vilken tidigare eftersträvats inom denna del av

staden.

Till detta kommer att man vid en tävling som begränsas endast till Helgeandsholmen

riskerar att nya krav på utredningar om alternativ förläggning av riksdagshuset

kommer resas sedan tävlingen väl avslutats.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får byggnadsnämnden med åberopande

av stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande tillstyrka att staden uttalar sin

villighet att medverka till en arkitekttävling i överensstämmelse med riksdagens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969 (325) 29

beslut (BaU 1968:48 och 54) innebärande att det alternativ som innebär att tävlingsgränsen

för Nedre Norrmalmsalternativen dragés i Herkulesgatan får medtagas.

Mot byggnadsnämndens beslut anmäldes reservation av herrar Johannesson

(s) samt Gjers (s), vilka ansett att gränsen för tävlingsområdet på Nedre

Norrmalm borde dras i Jakobsgatan.

Reservation anmäldes även av herrar Ihrfors (m) och Rindborg (m)

med följande motivering.

Vi finner att det inte finnes någon anledning att frångå den ståndpunkt som

staden tidigare intagit vid frågans behandling. Några för oss tillräckligt vägande

skäl för att nu låta utsträcka tävlingsområdet norr om Jakobsgatan har således

inte anförts. Redan det förhållandet att tävlingen omfattar alternativet 3 a medför

negativa konsekvenser för genomförandet av Nedre Norrmalmsregleringen.

Konsekvenserna är emellertid inte lika svåra som i frågan om alternativen 3 b

och 3 c. Idén att under den långa tävlings- och byggnadstiden förse avröjda

tomter med olika tillfälliga aktiviteter kan inte undanskymma det faktum att under

en osedvanligt lång tid kommer större delen av Nedre Norrmalm att vara

ödelagd.

Ledamoten herr Svedendahl (s) deltog ej i byggnadsnämndens beslut.

Ledamoten herr Eurén (vpk), som biträdde byggnadsnämndens beslut

och dess uttalande, anförde i särskilt uttalande därutöver följande.

Stadens klart uttalade intresse av att effektivt medverka till riksdagshusfrågans

definitiva lösning bör ta sig uttryck i villighet att medverka till att Nedre Norrmalm

ingår i de alternativ, som den kommande arkitekttävlingen bör omfatta.

Stadens intressen på sikt äventyras inte av att tävlingsområdet får den omfattning

på Nedre Norrmalm, som vår grupp genom särskilt yttrande av herr Knut

Olsson förordade i stadskollegiet redan den 27 mars 1968 och som riksdagen på

bankoutskottets förslag senare uttalat sig för. Stadens långsiktiga intressen äventyras

inte heller av om den slutliga förläggningen av nytt riksdagshus skulle bli

Nedre Norrmalm; tvärtom talar starka skäl för önskvärdheten härav. Den omständigheten

att vissa planerade parkeringshus kommer i farozonen betraktar vi

enbart som plus eftersom allt starkare skäl talar för nödvändigheten av viss förändrad

målsättning för stadsombyggnaden utan den våldsamma prioriteringen

av bilismen och dess ständigt stegrade följ dbehov.

Däremot kan givetvis aktuella planeringssvårigheter och ekonomiska förluster

för staden uppstå om arkitekttävlingen — och det slutliga ställningstagandet till

förslagen — avsevärt försenas. En framställning till riksdagen bör därför främst

trycka på nödvändigheten att förberedelserna för pristävlingen forceras och att

ett slutligt avgörande om riksdagshusets förläggning överhuvud sker utan onödiga

tidsförluster. Skulle sådana trots allt uppstå måste det anses rimligt att statsmak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

SO (326)

terna på nöjaktigt sätt kompenserar staden för förluster som ett allvarligt brott i

kontinuiteten i regleringsprocessen skulle innebära.

Den ur alla synpunkter lämpligaste förläggningen av ett riksdagshus måste

emellertid även ur stadens synpunkter tillmätas så stort värde att valmöjligheterna

enligt av riksdagen redan fattat beslut bör kvarstå.

Jag hänvisar i övrigt till tidigare nämnt särskilt uttalande av herr Knut Olsson

i stadskollegiet den 27 mars 1968.

Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande fogas som bilaga 7 till denna

promemoria.

Gatunämnden har den 28 november 1968 till remissens besvarande med

fem röster mot två beslutat överlämna och åberopa ett av gatukontoret den

26 november 1968 avgivet tjänsteutlåtande samt anföra följande.

Enligt utlåtande den 27 mars 1968 avgav stadskollegiet yttrande över byggnadsstyrelsens

betänkande »Riksdagens hus, från två- till enkammarsystem, tekniskekonomisk

utredning». I enlighet med föredragande borgarrådets och borgarrådsberedningens

enhälliga förslag beslöt stadskollegiet därvid uttala »att staden

är villig medverka till anordnandet av en arkitekttävling för det område som omfattar

hela Helgeandsholmen och den del av Norrmalm som begränsas av Rödbotorget

i väster, Jakobsgatan och Jakobs Torg i norr och Kungsträdgårdsgatan i öster,

varvid tävlingsuppgiften bör vara att framlägga förslag till riksdagshus enligt

något av alternativen 1, 2 eller 3 a och att ange principiell utformning av de delar

av området som inte behövs för riksdagen, men som efter om- eller tillbyggnad

bör användas för statsdepartementen eller dylikt».

Fastighetskontoret har i ett flertal handlingar — vilka enligt beslut av fastighetsnämnden

delgivits bland annat gatunämnden — belyst vilka konsekvenser

ett alternativ med en arkitekttävling enligt riksdagens beslut den 30 maj 1968

medför för fastighetsnämndens del.

Gatukontoret har i sitt tjänsteutlåtande med anledning av nu föreliggande remiss

berört vilka konsekvenser en arkitekttävling omfattande Nedre Norrmalm

kan beräknas medföra beträffande trafik- och ledningsområdet. Av tjänsteutlåtandet

framgår tydligt att förseningar kommer att uppstå på ett flertal områden

inom tävlingsområdet.

Dessa förseningar innebär att provisoriska anordningar kommer att få utnyttjas

under längre tider än beräknat. Allt detta är naturligtvis sett ur stadens synpunkt

olägenheter.

Gatukontoret har mycket schematiskt uppskattat kostnaderna för provisoriska

trafikleder samt erforderliga ledningsomläggningar och ledningsprovisorier för

cityomdaningen inom tävlingsområdet till cirka 15 miljoner kronor. Med hänsyn

till den korta remisstiden noterar gatunämnden emellertid i detta sammanhang

att någon beräkning av de merkostnader som kan beräknas uppstå vid en arkitekttävling

enligt de olika alternativen inte har kunnat utföras. Det torde emeller
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(327) 31

tid få ankomma på andra stadens organ att pröva frågan om stadens totala kostnader

samt frågan om ekonomiska anspråk från stadens sida gentemot riksdagen.

I gatukontorets tjänsteutlåtande påvisas sålunda de negativa konsekvenser en

tävling omfattande Nedre Normalm får inom gatunämndens förvaltningsområde.

Det synes emellertid härvidlag föreligga väsentliga skillnader beträffande konsekvenserna

mellan å ena sidan tävlingsalternativ 3 a och å andra sidan alternativen

3 b och 3 c. I sin bedömning av ärendet kan gatunämnden emellertid inte

finna att några nya fakta har redovisats som motiverar en annan ståndpunkt

från stadens sida än den som stadskollegiet intog den 27 mars 1968. Med hänsyn

till det ansvar staden även i övrigt bör ta på sig i denna fråga vill gatunämnden

sålunda tillstyrka att stadskollegiet förklarar sig berett att, om riksdagen så önskar,

även medverka till en tävling i enlighet med alternativ 3 a. Gatunämnden föreslår

sålunda att staden nu intar samma ståndpunkt som i frågans behandling tidigare

i år.

Mot gatunämndens beslut anfördes reservation av herrar vice ordföranden

(fp) och Hedblom (fp) som därvid anförde följande.

Den nya byggnad som skall uppföras i huvudstaden för Sveriges folkrepresentation

kommer sannolikt att tjäna sitt viktiga syfte under mycket lång tid — kanske

århundraden. Ingenting kan i detta sammanhang vara viktigare än att denna

byggnad kan ges bästa möjliga läge och en ändamålsenlig utformning.

I detta perspektiv framstår en förskjutning på något eller några år i tidsprogrammet

för citysaneringen som en relativt ringa nackdel, i synnerhet som förskjutningen

är begränsad till en sektor av den i övrigt mycket omfattande stadsombyggnaden.

Ur den byggande myndighetens — gatunämnden — synpunkt synes inga tvingande

skäl finnas att begära en omprövning av riksdagens redan fattade beslut angående

det tilltänkta tävlingsområdets omfattning.

Vi anser att gatunämnden med hänvisning till det anförda bort tillstyrka att

staden uttalar sin villighet att medverka till en arkitekttävling i överensstämmelse

med riksdagens beslut.

Det av gatukontoret avgivna tjänsteutlåtandet fogas som bilaga 8 till

detta utlåtande.

Drätselnämnden har den 3 december 1968 till remissens besvarande

överlämnat och i huvudsak åberopat ett av kammarkontoret den 28 november

1968 avgivet tjänsteutlåtande.

Därutöver avgavs följande särskilda utatlanden.

Av ledamöterna herrar Aronson (s), Linden (s) och Winther (s):

Som framgår av kammarkontorets yttrande i fråga om riksdagshusets placering

och tävlingens omfattning, liksom av handlingarna i övrigt, har riksdagen

uppdragit åt förvaltningkontoret att utarbeta program för en tävling enligt i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

32 (328)

princip något av alternativen 1, 2 eller 3, dock utan att riksdagen därmed tagit

slutlig ställning till tävlingens omfattning.

Vidare framgår, att stadskollegiet genom sina beslut den 27 mars och 27 maj i

år uttalat att arkitekttävlingen icke bör omfatta alternativen 3 b och c utan avse

1 och 2 samt 3 a, d.v.s. Helgeandsholmen och Nedre Norrmalmsalternativet söder

om Jakobsgatan.

Förvaltningskontorets skrivelse avser sålunda en förfrågan huruvida staden är

beredd att frångå sin tidigare ståndpunkt, d.v.s. medverka i en tävling som även

omfattar de alternativa placeringar av riksdagshuset, som skulle sträcka sig upp

till Herkulesgatan.

Kammarkontoret har med hänsyn till att material ännu ej föreligger för en bedömning

av frågan ur ekonomiska synpunkter inte ansett sig ha underlag för ett

ställningstagande till en dylik ifrågasatt ändring av stadens ståndpunkt.

Sedan kammarkontoret avgav sitt tjänsteutlåtande har fastighetskontoret i

särskild P.M. angivit en preliminär summa på minst 35 milj. kr i extrakostnader

vid en placering av riksdagshuset på Norrmalm enligt alternativen 3 b och 3 c.

Dessa kostnader ankommer självfallet på staten att bära. De kostnader, som uppkommer

för handel och näringar genom störningar, minskad attraktivitet etc.

inom det centrala cityområdet liksom en rad ej uppskattningsbara negativa följdverkningar

för staden kan givetvis inte på detta stadium bedömas. De omedelbara

konsekvenserna vid en utvidgning av tävlingsområdet är sålunda betydande.

Drätselnämnden fäster likväl i detta läge — liksom stadskollegiet tidigare —

ett avgörande avseende vid de utomordentligt stora genomförandeproblem som

uppkommer vid en förskjutning av gränsen upp till Herkulesgatan. Innebörden

härav är i realiteten att grundvalarna för den redan beslutade cityplanen sönderbryts

med svårartade konsekvenser för det fortsatta regleringsarbetet.

Fastighetsnämnden har sammanfattat skälen för att avstyrka en ändring av

kollegiets beslut i följande ordalag.

Det framgår av (fastighets)kontorets redogörelse hur riksdagshusfrågan, ju

mer tävlingsområdet utvidgas, förändrar sig från att vara en fråga om uppförande

av permanent riksdagshusbyggnad till att därjämte bli en stadsomvandlingsfråga

av betydande mått och högsta svårighetsgrad, drabbande viktiga delar av

Stockholms city och oförenlig med hittillsvarande planering av dessa. Enligt

preliminära gränsdragningar för tävlingsområdet skulle femton kvarter i den

södra delen av Nedre Norrmalm kunna bli direkt indragna i en nyplanering enligt

andra riktlinjer än gällande cityplans och som konsekvens därav måste dessutom

en omplanering också göras av områden norr om tävlingsgränsen upp emot

Hamngatan — allt detta trots att egentligen endast två eller tre kvarter närmast

Gustav Adolfs Torg anses komma ifråga som plats för riksdagshuset. De praktiska

följderna av att frågan om riksdagshusets lokalisering ges dessa väldiga

dimensioner är att det — vid sidan av de i och för sig ansenliga kostnaderna för

att frigöra en riksdagshustomt i kvarteren vid Gustav Adolfs Torg — uppkommer

mycket stora, delvis oberäkneliga merkostnader och förluster såväl inom tävlingsområdet

som utanför detta genom förseningar av regleringsarbetet, omplaneringar

och omprojekteringar, ränteförluster på avröjd mark, standardförsäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(329) 33

ringar, provisorier m.m. Under en tid av minimum sexton år måste hela stadsdelen

söder om Herkulesgatan vara rivnings- och byggnadsplats med därav följande

konsekvenser även för områdena utanför gränsen.

Fastighetsnämnden finner de av kontoret anförda skälen synnerligen övertygande

och understryker vilka vittgående och svåröverskådliga konsekvenser man

har att räkna med på grund av tävlingsområdets geografiska utsträckning regleringarnas

och rivningsområdenas utbredning och varaktighet, den försämrade

trafikförsörjningen och den allmänna desorganisering av planeringen som

uppkommit genom ovissheten om tävlingens resultat och de slutliga avgöranden

som kan komma att följa.

I likhet med fastighetsnämnden vill vi sålunda förorda,

dels att staden vidhåller sin tidigare inom stadskollegiet enhälligt intagna

ståndpunkt av den 27 mars, vilken senare bekräftades den 27 maj (därvid dock

enhälligheten bröts) och sålunda förorda, att tävlingsprogrammet måtte omfatta

Helgeandsholmen samt i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a, d.v.s. området

söder om Jakobsgatan,

dels att stadskollegiet uttalar att alla uppkommande extrakostnader måste bäras

av staten vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen,

oberoende av om dessa kostnader på nuvarande stadium kunnat redovisas eller ej.

Av ledamöterna herr Palme (m) och fru Florén-Winther (m):

Vi hänvisar till det av högerledamöterna i byggnadsnämnden gjorda särskilda

uttalandet.

Av herr ordföranden (fp) med instämmande av herr Abrahamsson (fp):

Frågan om ett nytt riksdagshus, utformning och förläggning är för Stockholms

stad ett stadsbyggnadsärende av synnerlig vikt. Såsom kammarkontoret understrukit

måste denna del av den centrala staden planläggas med utomordentlig

omsorg, då det även gäller att här bygga ett nytt stadsparti, som skall stå i många

generationer framöver. Varje alternativ som kan innebära en god inpassning av

det nya riksdagshuset vilket kommer att utgöra ett dominerande inslag i stadsbilden

måste noga prövas.

Den fördröjning av cityregleringen på några få år som en riksdagshustävling

omfattande även alternativen på Nedre Norrmalm skulle åstadkomma bör inte

i ett ärende av denna vikt och omfattning vara ensam utslagsgivande.

Då det i ärendet ej föreligger någon nöjaktig ekonomisk analys av de olika

tänkbara alternativen kan den i ärendet ställda förfrågan om eventuella anspråk

från stadens sida gentemot riksdagen f.n. inte besvaras. Såsom under remissbehandlingen

anförts kommer de ekonomiska analyserna, så snart de är klara,

att presenteras inför markförhandlingskommissionen för att ligga till grund för

vidare överläggningar mellan staden och kronan för reglering av de ekonomiska

konsekvenser för staden som kan följa av riksdagens beslut om riksdagshusfrågans

lösning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

34 (330)

Av herr Abrahamsson (fp):

Jag anser att ärendet med hänsyn till frågans betydelse för citymiljön bör underställas

stadsfullmäktiges prövning.

Kammarkontorets tjänsteutlåtande fogas som bilaga 9 till detta utlåtande.

Föredragande borgarrådet har anfört följande.

Riksdagens förvaltningskontor har anhållit att Stockholms stad ville sätta

styrelsen i tillfälle att informera riksdagen om dels stadens villighet att

medverka till en arkitekttävling i överensstämmelse med riksdagens beslut,

(BaU 1968:48 och 54), dels eventuella ekonomiska anspråk från staden

mot riksdagen.

Det var vid sammanträde den 27 mars 1968 som stadskollegiet första

gången behandlade frågan angående arkitekttävling om nytt riksdagshus.

Stadskollegiet beslöt då uttala att staden är villig medverka till anordnandet

av en arkitekttävling för det område som omfattar hela Helgeandsholmen

och den del av Norrmalm som begränsas av Rödbodtorget i väster, Jakobsgatan

och Jakobs Torg i norr och Kungsträdgårdsgatan i öster, varvid tävlingsuppgiften

skulle vara att framlägga förslag till riksdagshus enligt något

av alternativen 1, 2 eller 3 a samt att ange principiell utformning av de

delar av området som inte behövdes för riksdagen men som efter om- eller

nybyggnad borde användas för statsdepartement eller dylikt.

Då riksdagens bankoutskott behandlade ärendet angående nytt riksdagshus

föreslog detta att arkitekttävlingen också skulle få omfatta alternativen

3 b och 3 c, innebärande att även vissa delar av området norr om Jakobsgatan

fick tas med.

I anledning av bankoutskottets förslag aktualiserades ärendet ånyo i

stadskollegiet, som vid sammanträde den 27 maj 1968 hos riksdagen beslöt

hemställa att riksdagen vid sitt beslut med anledning av bankoutskottets

förslag ur planeringen och arkitekttävlingen måtte utesluta de varianter,

som skulle innebära att ett nytt riksdagshus förlädes inte bara till kvarteren

söder om Jakobsgatan utan också till kvarteren norr därom.

I sitt beslut (BaU 1968:48 och 54) beslöt riksdagen följa bankoutskottets

förslag och tillstyrkte således att arkitekttävlingen fick omfatta något av

alternativen 1, 2 eller 3 i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus».

Ett programarbete för arkitekttävlingen pågår nu och bedrivs inom en

arbetsgrupp bestående av tjänstemän från riksdagens förvaltningskontor,

Stockholms stad och byggnadsstyrelsen under ordförandeskap av förvaltningskontorets

direktör.

Under programarbetets gång har från stadens sida lämnats en redogörelse

för vissa stadsplanemässiga konsekvenser av att en arkitekttävling ordnas

om ett riksdagshus enligt något av alternativen 3 a, b och c.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti nr 28 år 1969

(331) 35

I ett tjänsteutlåtande av den 6 november 1968 till fastighetsnämnden har

fastighetskontoret föreslagit att fastighetsnämnden, med hänsyn till regler

ingsproblemen på Nedre Norrmalm, föreslår stadskollegiet att hos riksdagen

anhålla att tävlingen icke må äga rum inom Nedre Norrmalmsområdet

och att kollegiet vädjar om sådan behandling av riksdagshusfrågan i

övrigt att provisoriet vid Sergels Torg kan avvecklas till den 1 januari 1981.

Fastighetsnämnden beslöt vid sammanträde den 12 november 1968 att utan

eget ställningstagande underställa fastighetskontorets tjänsteutlåtande och

däri gjord hemställan stadskollegiets avgörande.

Över riksdagens förvaltningskontors skrivelse har yttrande nu avgivits

av drätselnämnden, fastighetsnämnden, byggnadsnämnden, gatunämnden

och skönhetsrådet. Byggnadsnämnden och slcönhetsrådet har tillstyrkt att

arkitekttävlingen får omfatta samtliga de alternativ som angivits i riksdagens

beslut, medan fastighetsnämnden och gatunämnden har ansett att staden

nu bör inta samma ståndpunkt som vid frågans behandling tidigare i år,

d.v.s. att tävlingsområdet skulle inskränkas genom att dess nordgräns skulle

dras i Jakobsgatan. I såväl fastighetsnämnden, byggnadsnämnden som

gatunämnden förelåg skiljaktiga meningar, medan skönhetsrådet var enigt

i sitt beslut.

Frågan om ett nytt riksdagshus’ utformning och förläggning är för Stockholms

stad ett stadsbyggnadsärende av synnerlig vikt. Ett nytt riksdagshus

kommer att utgöra ett dominant inslag i en mycket känslig del av staden.

Varje alternativ som kan innebära en god inpassning av det nya riksdagshuset

i stadsbilden måste därför noga prövas. De lokaler som riksdagen i

en nära framtid med all sannolikhet kommer att efterfråga kan svårligen

inrymmas på Helgeandsholmen. Troligen har man hittills underskattat den

framtida riksdagens behov av tjänsterum och andra lokaler. Ett nytt riksdagshus

på Helgeandsholmen skulle troligen anta sådana proportioner att

den skala som tidigare eftersträvats inom denna del av staden på ett mycket

olyckligt sätt skulle överskridas. Det finns således anledning anta att de

alternativ som innebär en förläggning av riksdagshuset till Helgeandsholmen

icke kommer att visa sig vara några bra alternativ när tiden för beslutets

fattande är inne. För verklig valfrihet krävs då flera alternativ på

Nedre Norrmalm.

Från olika håll har anförts att tidsfaktorn skulle vara avgörande vid bedömningen

av arkitekttävlingens omfattning. En förläggning av riksdagshuset

på Nedre Norrmalm torde dock endast komma att innebära en försening

på ett par år; en olägenhet som staden bör ta på sig för att verkligen

få tillfälle att alternativt pröva denna för hela södra cityområdet vitala

stadsbyggnadsfråga. Ej heller är tidsskillnaden så stor mellan alternativen

3 a och 3 b och c att den kan vara avgörande för tävlingsområdets gräns

på Nedre Norrmalm. Om tävlingsgränsen lägges i Herkulesgatan måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

36 (332)

dock en revidering ske av det s.k. Storviggenprojektet. Detta medför givetvis

svårigheter för staden; svårigheter som dock bör kunna lösas vid ytterligare

bearbetningar och som på nuvarande stadium icke bör definitivt utesluta

tävlingsalternativ, som ur stadsbildssynpunkter synes kunna ge överlägsna

lösningar. Exempelvis torde det nu vara tvivelaktigt att med enbart

det föreliggande materialet som grund hävda att parlteringsfrågorna skulle

få en helt olämplig lösning om det förutsatta parkeringshuset i kvarteret

S:t Per måste elimineras.

Om staden accepterar att tävlingsområdet får sträcka sig norr om Jakobsgatan

upp till en nordgräns i Herkulesgatan, bör detta dock innebära

att vissa förutsättningar skall vara givna för tävlingen exempelvis visst

läge för station på planerad tunnelbana, viss kapacitet på körförbindelser,

möjligheter till parkeringsinfarter och försörjningsinfarter o.s.v.

Dessa förutsättningar bör preciseras vid förhandlingar mellan staden och

riksdagen.

Förvaltningskontorets skrivelse innehåller också en begäran om redogörelse

för eventuella ekonomiska anspråk från stadens sida gentemot riksdagen.

Såsom kammarkontoret anfört föreligger i ärendet icke någon sådan

ekonomisk analys att en kostnadsjämförelse mellan alternativen kan göras.

Det bör också understrykas, såsom kammarkontoret gjort, att även om

denna ekonomiska analys förelåge och man med ledning därav kunde ha en

bestämd uppfattning om skillnaden i ekonomiskt avseende mellan de olika

alternativen, så skulle det självfallet ändå vara vanskligt att bedöma vilken

merkostnad som skulle vara tolerabel och vilken som icke vore det.

I avsaknad av de ekonomiska analyser som kammarkontoret berört är

det givetvis omöjligt för staden att ta ställning till frågan om eventuella

ekonomiska anspråk från stadens sida. När den ekonomiska analysen är

klar kommer den att presenteras inför markförhandlingskommissionen och

förslag till ekonomisk uppgörelse får sedermera framläggas för stadens

organ.

Det förutsättes att den föreslagna arkitekttävlingen anordnas gemensamt

av riksdagen, kungl. maj:t och Stockholms stad. Vid överläggningar med

företrädare för riksdagens förvaltningskontor har föreslagits att prisnämnden

skall bestå av 11 ledamöter, varav staden skulle representeras av en arkitekt

och en politiker. Denna sammansättning synes för stadens del godtagbar

och jag föreslår att staden förklarar sig villig att ingå i prisnämnden

enligt detta förslag.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer jag att stadskollegiet

måtte föreslå stadsfullmäktige att besluta meddela styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor dels att staden är villig att medverka till en arkitekttävling

i överensstämmelse med riksdagens beslut (BaU 1968:48 och 54),

innebärande att tävlingsområdet får omfatta den del av Nedre Norrmalm

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(333) 37

som ligger söder om Herkulesgatan och en tänkt förlängning av denna

fram till Västra Trädgårdsgatan och att de förutsättningar beträffande

T-banestation man. som måste vara givna i tävlingen närmare får preciseras

vid förhandlingar mellan riksdagen och staden, dels att stadens ekonomiska

anspråk gentemot riksdagen icke nu kan framläggas utan först

får föregås av överläggningar med Statens markkommission, dels ock att

staden förklarar sig beredd biträda förslaget att prisnämnden får bestå av

11 ledamöter, varav staden utser två ledamöter, av vilka en ej behöver vara

arkitekt.

Vidare hemställes att den av herrar Abrahamsson och Grabö avgivna motionen

får anses besvarad med vad som anförts i detta utlåtande.

Borgarrudsberedningen har anfört följande.

Jämfört med det läge som riksdagshusfrågan befann sig i före beslutet

vid 1968 års vårriksdag är frågan nu efter detta beslut i ett mycket sämre

läge. Skillnaden är att det tidigare förutsattes, att 1968 års riksdag skulle

fatta ett för eventuella konflikter mellan riksdagshusfrågan och cityregleringen

avgörande beslut. Riksdagen uppsköt emellertid alla mera preciserande

ställningstaganden till en senare tidpunkt, sedan ytterligare utredning

ägt rum. För Stockholms stads del innebär detta att en konfliktsituation

nu hotar att uppkomma, som det dock alltjämt bör vara möjligt att

avvärja.

Ställningstagandena i olika skeden

Ett första ställningstagande från stadens sida till frågan om riksdagshus

på Nedre Norrmalm begärdes i december 1967 av byggnadsstyrelsen.

Generalplaneberedningens majoritet avstyrkte då att riksdagshuset förlädes

till Nedre Norrmalm. Ordföranden borgarrådet Hallerby och finansborgarrådet

P.-O. Hanson uttalade att beredningen på dåvarande stadium inte

borde ha gått in på vare sig tillstyrkande eller avstyrkande. Dr Yngve Larsson

gjorde ett uttalande till förmån för professor Paul Hedqvists förslag till

riksdagshus på Nedre Norrmalm.

Den 25 mars 1968 förelåg byggnadsstyrelsens utredning Riksdagens hus

med däri redovisade utredningsalternativ, nämligen dels ombyggnad på

Helgeandsholmen (alt. 1 a—c), dels nybyggnad på Helgeandsholmen (alt.

2 a—c), dels nybyggnad på Nedre Norrmalm (alt. 3 a—c). Byggnadsstyrelsen

rekommenderade för sin del alternativ 2, nybyggnad på Helgeandsholmen,

dock med det förbehållet att styrelsens utredning gällde de tekniskekonomiska

faktorerna. Styrelsen föreslog att nästa led i arbetet skulle

bli en arkitekttävling om alternativen ny- eller ombyggnad på Helgeandsholmen.

Över byggnadsstyrelsens utredning avgav stadskollegiet den 27 mars 1968

2—0102559

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

38 (334)

ett enhälligt yttrande. Föredraganden, borgarrådet Hallerby, konstaterade

i sitt utlåtande i ärendet, att »underalternativen 3 b och 3 c skulle få sådana

svåröverskådliga konsekvenser för cityomdaningen att staden måste avstyrka

dessa förslag». Däremot hade det visat sig att alternativet 3 a, riksdagshus

vid Gustav Adolfs Torg söder om Jakobsgatan kunde anpassas till

stadens planer och ge ett från funktionella och arkitektoniska synpunkter

gott riksdagshusalternativ. Stadskollegiet föreslog därför att en arkitekttävling

skulle anordnas om riksdagshusbygget inom ett tävlingsområde, som

dels omfattade Helgeandsholmen, dels även området vid Gustav Adolfs Torg

men begränsat norrut av Jakobsgatan (ledamoten Knut Olsson anförde i ett

särskilt uttalande att även alternativet 3 b borde inrymmas i tävlingsområdet).

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor anslöt sig i skrivelse till riksdagen

den 3 april 1968 till stadens förslag och förordade alltså en arkitekttävling

om riksdagshusbygget inom den ovan angivna ramen.

Bankoutskottets förslag till riksdagen i utlåtande den 21 maj 1968 blev

att närmare utredning skulle göras om en arkitekttävling och att denna

förberedande utredning ej skulle begränsas av Jakobsgatan utan omfatta

även Norrmalmsalternativen 3 b och 3 c. Sedan utredningen utförts skulle

frågan på nytt föreläggas riksdagen.

Stadskollegiet opponerade den 27 maj 1968 mot bankoutskottets förslag

om utvidgning av tävlingsområdet. Detta beslut var inte enhälligt. Reservation

anmäldes dels av ledamöterna Hjerne, Hagstrand och Cars, dels av ledamoten

Knut Olsson.

Riksdagen beslöt den 30 maj 1968 efter sammanjämkning i enlighet med

bankoutskotiets förslag. — Innebörden av beslutet redovisas i sammanjämkningsutlåtandet

på följande sätt: En fortsatt utredning skall göras

om hur arkitekttävlingen bör organiseras. I detta utredningsarbete skall

riksdagen, kungl. maj :t och Stockholms stad samarbeta. Staden skall ha

tillfälle till full insyn och medverkan i arbetet. »Förhandlingar» med Stockholms

stad skall äga rum och riksdagen kommer senare att få ta slutlig

ställning till arkitekttävlingens omfattning.

Det nuvarande läget

Som framgår av det ovanstående har frågan om det nya riksdagshusets

placering successivt kommit i ett allt sämre läge.

Ursprungligen var det tänkt att 1968 års riksdag på basis av byggnadsstyrelsens

utredning skulle bestämma platsen för det nya riksdagshuset.

När det visade sig att utredningen inte gav tillräckligt stöd för ett preciserat

ställningstagande, kunde likväl stadskollegiet och riksdagens förvaltningskontors

styrelse i samförstånd föreslå en lösning som innebar fort
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(335) 39

satt beredning av frågan genom en arkitekttävling utan att någon kollision

med cityregleringen skulle uppstå, eftersom tävlingen begränsades till området

söder om Jakobsgatan.

Det var först genom bankoutskottets och riksdagens ställningstaganden

i strid mot stadskollegiets som konflikten mellan riksdagshusutredning och

cityreglering blev akut.

Om detta beslut uppfattas som det definitiva beslutet om riksdagshustävlingen,

innebär det följande:

1) Behandlingen av riksdagshusfrågan under 1967 och 1968 har inte

fört frågan om riksdagshusets placering framåt. Det står alltjämt öppet om

riksdagen skall bli kvar på Helgeandsholmen eller förläggas till Nedre Norrmalm.

Beslut om placeringen kan sannolikt fattas tidigast 1972 sedan arkitekttävlingen

har genomförts.

2) Cityregleringen inom ett område upp till ungefär Herkulesgatan måste

avstanna i avvaktan på det blivande beslutet om riksdagshuset — därav

följer vittgående ekonomiska konsekvenser samt komplikationer, förseningar

och standardförsämringar som inte kan begränsas till tävlingsområdet

utan också drabbar cityområdet norr om Herkulesgatan.

3) Även frågan om riksbankens framtid står öppen i avvaktan på beslutet

1972. Den tomt som är reserverad för ny riksbank i kvarteret Fyrmörsaren

och blir avröjd 1969 kan ej bebyggas.

Det bör emellertid observeras att riksdagen i själva verket icke har fattat

något definitivt beslut om tävlingsområdets storlek och att stadskollegiet

för sin del icke har biträtt något förslag om en riksdagshustävling över så

stort område att konflikten med cityregleringen uppstår. Tvärtom har kollegiet

opponerat mot bankoutskottets förslag. I medvetande därom har riksdagen

i sitt beslut förutsatt att frågan om riksdagshustävlingens omfattning

skall prövas på nytt av riksdagen sedan frågan utretts ytterligare i

samarbete med staden och förhandlingar förts med staden, d.v.s. att 1968

års riksdagsbeslut icke skall betraktas som något definitivt beslut om riksdagshustävlingen.

Den förfrågan om stadens slutliga ståndpunkt, som riksdagens

förvaltningskontors styrelse nu har riktat till stadskollegiet är således

väl motiverad. (Den är emellertid felaktigt motiverad i skrivelsen,

eftersom där sägs att det förekommit uppgifter om att Stockholms stad

»inte längre» skulle vara beredd att medverka till en arkitekttävling av

den omfattning riksdagens beslut förutsätter. Som framhållits ovan har

staden överhuvud taget icke förklarat sig beredd därtill.)

Underlag för det slutliga ställningstagandet till frågan om tävlingsområdets

storlek

Det pågår nu närmare utredningar om programmet för arkitekttävling
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

40 (336)

en och om tävlingsområdets storlek. Vid undersökningarna medverkar stadens

experter. De skall enligt uppdrag av byggnadsnämnden också försöka

klarlägga hur staden måste omarbeta sina planer för cityregleringen, i fall

tävlingsgränsen läggs så långt norrut som enligt alternativen 3 b och 3 c,

d.v.s. i Herkulesgatan. I sammanhanget måste även de ekonomiska konsekvenserna

för staden undersökas. Det har begärts att statens och stadens

gemensamma markommission skall utarbeta ett förslag till uppgörelse

därom.

De preliminära rapporter som lämnats till stadens markdelegerade, fastighetsnämnden

och stadskollegiet bekräftar mycket uttryckligt stadens tidigare

bedömning. Konsekvenserna för staden, för dess invånare och näringsliv

blir mycket allvarliga, om riksdagshustävlingen skall omfatta ett

så stort område att den kolliderar med planeringen och genomförandet av

cityregleringen. Det är nu möjligt och förefaller också ovillkorligen nödvändigt

att ge riksdagen en fullständigare information om konsekvenserna

av olika ställningstaganden angående riksdagshusalternativen och tävlingsförfarandet.

Vid riksdagens beslut i maj synes man nämligen, trots de informationer

som redan då kunde lämnas från stadens sida, ha underskattat de svårigheter

och kostnader som skulle uppkomma dels för staden, dels för kronan.

Sannolikt förbisåg man också att svårigheterna ökades högst väsentligt

genom att det beslut som riksdagen fattade ej gav något slutligt besked

om huruvida intrång skulle göras på cityregleringen eller ej. Besked därom

kan nu erhållas tidigast 1972. Fördelarna för riksdagen av att ha handlingsfrihet

ända upp till Herkulesgatan blev alltså inte på rätt sätt vägda mot

uppkommande problem och kostnader. — Även riksbanksfrågan lämnades

olöst. Man får under mycket lång tid rivnings- och byggnadsplats på norra

sidan av Brunkebergstorg invid det provisoriska riksdagshuset.

Fastighetskontorets rapporter om konsekvenserna för Nedre Norrmalms

reglering vid alternativa förläggningar av det permanenta riksdagshuset

visar mycket åskådligt dels de fundamentala skillnaderna i konsekvenser

om riksdagshuset förläggs till Nedre Norrmalm i stället för Helgeandsholmen,

dels hur riksdagshusfrågan vidgar sig till en stadsregleringsfråga av

stora mått, när man begär handlingsfrihet inom ett så stort område att cityregleringen

måste läggas om.

I en kommentar till fastighetskontorets utredning i riksdagshusfrågan

har stadsbyggnadsdirektören Göran Sidenbladh framhållit att skillnaderna

i minimitider för riksdagshusets färdigställande inte är så stora de olika

alternativen emellan. Det rör sig, enligt honom, om en i detta sammanhang

så pass kort tid som två år, och genomförandefrågorna borde av det skälet

ej anses ha någon avgörande betydelse. De fyra ledamöter i byggnadsnämnden,

som åberopar Sidenbladh, konstaterar att hyrestiden för de proviso
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(337) 41

riska riksdagslokalerna vid Sergels Torg således bara bli måttligt förlängd

och anser att tidsfaktorn därför ej kan åberopas som något skäl emot en

tävlingsgräns i Herkulesgatan.

Stadsbyggnadsdirektören Sidenbladh har emellertid förbigått den verkliga

innebörden i fastighetskontorets undersökning av tidssammanhangen

i de olika alternativen, nämligen följande.

Ett riksdagshusbygge på Helgeandsholmen tar ganska lång tid — minimitiden

har beräknats 1980 för ombyggnad, 1982 för nybyggnad. Under

tiden 1972 1980, alternativt 1982, pågår då arbeten på Helgeandsholmen,

men projektet begränsar sig till denna plats. Cityregleringen behöver ej

planeras om och kan drivas helt oberoende av riksdagshusbygget. Av det

skälet vågar man också tro att den beräknade minimitiden skall kunna

hållas.

Det riksdagshusbygge på Norrmalm med tävlingsgräns i Herkulesgatan,

som stadsbyggnadsdirektören förordar, beräknas tidigast bli färdigt 1983.

En radikal omplanering av stadsdelen skall tillåtas, vilket bl.a. innebär att

det i detta fall inte är sannolikt att minimitiden kan hållas.

Visserligen har det en väsentlig betydelse för staden att riksdagshuset

kan bli färdigt så snart som möjligt så att provisoriet vid Sergels Torg kan

utrymmas och tas i bruk för sitt rätta ändamål. Men de fundamentala tidssammanhang

för genomförandet som fastighetskontoret redovisar i sin utredning

gäller inte bara tidsskillnaderna för själva riksdagshusbygget. Vad

saken framför allt gäller är att enligt stadsbyggnadsdirektörens linje är det.

inom Nedre Norrmalm söder om Herkulesgatan som arbetena kommer att

pågå under hela den långa byggnadstiden.

Skillnaden är alltså denna:

a) tävling enligt fastighetskontorets förslag: Helgeandsholmen rivningsoch

bgggnadsplats fram till år 1980, alternativt 1982.

b) tävling enligt stadsbyggnadsdirektörens förslag: Nedre Norrmalm söder

om Herkulesgatan rivnings- och bgggnadsplats under en minimitid till

1983 och sannolikt mycket längre -— dessutom förseningar och komplikationer

även för cityregleringen norr om Herkulesgatan.

Riksdagshuskomplexet behöver i och för sig inte så stort utrymme som

upp till Herkulesgatan. Enligt de förberedande undersökningarna kräver

det en markareal på 9.000 å 11.000 m2 och skall inte ockupera mer än två

eller tre kvarter vid Gustav Adolfs Torg. Men enligt riksdagens preliminära

ställningstagande skulle arkitekttävlingen komma att omfatta ett tio gånger

så stort område (ungefär 90.000 m2), Helgeandsholmen plus femton

kvarter långt in i södra delen av Nedre Norrmalm. Till sin yta blir detta

område nästan lika stort som den hittills reglerade delen av Nedre Norr
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

42 (338)

malm, Sergelgatan med omgivande kvarter, Sergels Torg, Klar ab er g s gatan,

den nya Sveavägen och området öster om den ned till Regeringsgatan.

Att tävlingsområdet tas till så stort beror ju inte på att man vill ha valfrihet

att placera riksdagshuset var som helst inom området. Det är trots

allt bara Helgeandsholmen och kvarteren närmast Gustav Adolfs Torg som

anses komma i fråga. Utan syftet är att de tävlande inte skall vara bundna

av stadens cityplan, City 67, och ha rätt att föreslå även sådana stadsplaneändringar

som kan bli mycket ingripande. Sålunda ifrågasätts ändrade

bredder och sträckningar för Regeringsgatan och Malmtorgsgatan eller alternativt

att Malmtorgsgatan läggs igen och att Herkulesgatan i stället

breddas kraftigt öster om Brunkebergstorg — i City 67 är den igenlagd. Vidare

ifrågasätts att den breddning av Jakobsgatan som City 67 räknar med

skall utbytas mot en motsvarande breddning av Fredsgatan, vilket innebär

att cityregleringen utvidgas med ytterligare en hel kvartersrad söderut.

På Fredsgatans norra sida måste då all bebyggelse rivas från Konstakademin

längst västerut och därefter kvarter efter kvarter ända bort till

Kungsträdgården.

Riksdagshusfrågan utvidgas alltså till att bli en del i en mycket stor stadsplaner

eglering. Det är givet att det är mycket svårt att nu uttala sig om

när den kan bli förverkligad. Fastighetskontoret har försökt beräkna vad

minimitiden kan bli för själva riksdagshuskomplexet, som man funnit bli

ungefär sexton år. Men utsikterna att projektet kan genomföras på minimitid

torde inte vara stora. SAR:s tävlingsnämnd har t.ex. redan anmält

att arkitekttävlingen nog måste göras i två omgångar, varvid risken för

förseningar fördubblas redan på det stadiet. Den inledande procedur, som

pågår just nu, ger ju inte heller det intrycket att man vågar räkna med

snabbhet och ackuratess i beslutprocessen såsom fastighetskontoret gjort i

sin kalkyl.

Troligen kan alltså minimitiden för själva riksdagshus projektet inte hållas.

Det kan dröja till slutet av 80-talet innan det blir färdigt och det skulle

antagligen dröja till framåt sekelskiftet innan hela den radikala omdaningen

av södra Nedre Norrmalm är fullbordad. Regleringarna kring Hötorgscity,

Sveavägen och Sergels Torg var väl förberedda när de startades

omkring 1950. Principplanen var beslutad efter många års utredningar,

stadsplanearbetet pågick. Ändå kommer denna reglering inte att vara färdig

tjugo år senare. Hela nybebyggelsen kring Sergels Torg hinner inte bli färdig

till 1970.

Man kan invända att det är fråga om större byggnadsvolymer i det området

och en ännu radikalare omdaning. Men därom vet man inte så mycket.

Det projekteringsarbete som har pågått för statligt förvaltningscentrum

i södra Klara tycks leda till väsentligt större volymer än City 67 räknar

med. Och erfarenheten från arkitekttävlingar är nog att lösningarna bru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 är 1969

(339) 43

kar bli mera avancerade än man antar på förhand. Det byggnadsbestånd

som skulle ersättas vid Hötorgscity och Sveavägen var dessutom av mycket

lägre klass än den delvis mycket värdefulla bebyggelse som måste rivas

vid Gustav Adolfs Torg och längs Fredsgatan. Grundförhållandena i den

södra delen är också mycket sämre än i den norra, vilket förlänger byggnadstiderna

mera än en skillnad i byggnadsvolymernas storlek. Och vid

stadsregleringen i det norra området fanns det den utomordentligt starka

drivkraften att tunnelbanan måste fram genom området. Till den finns det

— bortsett från själva riksdagshusbygget — inte någon motsvarighet i det

södra området.

När man säger att det går bra att placera riksdagshuset på Nedre Norrmalm

därför att det redan pågår en reglering av området är det således en

ganska missvisande bild av den verkliga situationen man ger. Om man vill

ha frihet att omdana stadsdelens södra partier inom den vida ram som riksdagens

preliminära beslut förutsätter -— d.v.s. lägga tävlingsområdets gräns

i Herkulesgatan — beror svårigheterna till stor del just på att det redan

pågår en cityreglering, som det har lagts ned stora kostnader på. Genom att

tiotals miljoner redan har investerats i förberedande åtgärder, fastighetsförvärv,

evakueringar, rivningar, planering och förberedande projektering

av nybebyggelsen i de delar av city som det tänkta tävlingsprojektet skulle

få konsekvenser för, blir följderna av att kontinuiteten i ett pågående regleringsarbete

bryts svårare än de följder som skulle ha inträtt om regleringen

inte hade varit påbörjad.

Så som stadsdelen söder om Hamngatan är planerad i city och den antagna

områdesplanen för kvarteren kring Brunkebergstorg är Herkulesgatan

inte någon naturlig gräns i området. Om regleringsarbetet inte skall

behöva stanna av även norr om Herkulesgatan är det nödvändigt att försöka

planera om den norra delen, Brunkebergstorg och det stora s.k. Storviggenblocket

på torgets östra sida m.m., så att denna del kan fungera någorlunda

självständigt. Hur svårt det är att finna en egen stadsplanelösning

för denna norra del förstår man av att det inte ens är klart hur torget

skall avslutas söderut, om Malmtorgsgatan skall finnas kvar eller inte, om

Storviggenblocket får front söderut mot en cirka 25 meter bred Herkulesgata

eller om blocket i stället skall avslutas med enbart en gånggata eller

kanske en brandmur för att senare kunna förlängas in i tävlingsområdet.

En annan konsekvens av gränsdragningen i Herkulesgatan är att den

kollektiva trafikförsörjningen av södra city delen blir försämrad. Den tredje

tunnelbanan, Järvabanan, skall ha en av sina två citystationer under

Kungsträdgården med uppgångar i korset Regeringsgatan/Jakobsgatan, där

stationen får goda gångförbindelser i alla riktningar. Stationsbygget är redan

i gång och stationen skall vara i bruk 1975. Det blir alltså nödvändigt

att flytta biljetthall och uppgångar till ett läge norr om Herkulesgatan,

s. 44 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

44 (340)

fastän det innebär en påtaglig försämring för stadsdelen. Samma bana har

biljetthall och uppgångar även vid Sergels Torg. Från stationen Kungsträdgården

vill man alltså nå så långt mot söder och väster som möjligt. Läget

vid Jakobsgatan — som i City 67 är det östvästliga gångstråket i södra city

— och nära Gustav Adolfs Torg är alltså mycket bättre än det nya läget

norr om Herkulesgatan.

De nya stadsplaneproblemen och standardförsämringarna får naturligtvis

inte bara ses som tekniska och ekonomiska komplikationer för själva

regleringsprocessen i city. Att processen förlängs i tiden, att den södra delen

av city kommer att vara rivnings- och byggnadszon under mer än tjugo

år framåt är inte heller enbart en stadsbildsfråga. Det drabbar stadens invånare

och näringsliv på ett mycket konkretare sätt. Vissa följder gäller

för all framtid, nämligen de oundvikliga standardförsämringarna, t.ex. att

tunnelbanestationen har fått ett sämre läge. Andra kan kallas temporära

fastän de gäller för mycket lång tid. Alla trafikleder inom den södra delen,

förbindelserna mot Gamla Stan och Södermalm och från Tegelbacken mot

Nybroplanstrakten kommer att vara mer eller mindre provisoriska under

långa perioder. Stora delar av kvartersbebyggelsen kommer att vara riven,

nybyggen pågå. Nybebyggelsen vid Brunlcebergstorg, Regeringsgatan och

Drottninggatan, butiker, kontor, hotell, kommer att ligga i gränsen till en

regleringszon med allt vad det betyder av osäkerhet för framtiden, minskad

attraktivitet, störningar och nedsatt värde på butiks- och kontorslokalerna.

Stockholms invånare kommer mycket längre än vad som eljest vore nödvändigt

att få dras med besvären av ett »bombat» city och likaså stadens

näringsliv.

De förseningar som osäkerheten om det permanenta riksdagshusets läge

och utformning oundvikligen medför har verkningar långt utanför den

södra citydelen och långt efter det att tävlingsområdet är bebyggt. Regleringarna

i området är led i en kontinuerlig process som syftar till att modernisera

hela cityområdet och förvandla det till en funktionsduglig stadskärna

i den expanderande huvudstadsregionen. Cityplaneringen anger inte

bara målet med omdaningen. Därjämte är det fråga om en genomförandeplanering,

där etapp följer på etapp i en bunden tidsföljd så att cityområdet

trots den genomgripande förnyelsen kontinuerligt skall kunna fylla sina

centrala uppgifter i storstadens arbetsliv. Regleringsetapperna får inte bli

för omfattande, stora områden får inte ligga avröjda eller vara under byggnad

långa tider. Allt det som konstituerar ett fungerande city måste finnas

under hela regleringstiden — inte bara gator för gång- och körtrafik, sammanhängande

butiksstråk, bekväma och välbelägna tunnelbaneuppgångar.

Det behövs också ett ständigt fungerande försörjningssystem, ledningar för

vatten och avlopp, el, gas, värme etc. Stora delar av dessa system är omoderna

och måste förnyas, och det fordras omläggningar, provisoriska lös
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(341) 45

ningar o.s.v. Hela cityregleringen är en så omfattande apparat att den inte

kan hållas samman utan moderna planeringsmetoder, främst nätplaner.

Marginaler för förseningar måste byggas in i planeringen. Men det är inte

gärna möjligt att åstadkomma ett så totalflexibelt system som skulle krävas

om varje regleringsetapp finge förskjutas år efter år. Resultatet av så

långa förseningar som riksdagshusprojektet skulle dra med sig kan bara

bli att programmet för regleringen brister sönder. Regleringen av den södra

delen som riksdagen övertar ansvaret för har realiter ställts på framtiden.

Staden får inrikta sig på att i stället forcera andra delar av regleringen.

När riksdagen i sinom tid beslutar hur omdaningen söder om Herkulesgatan

skall ske är det stor risk att regleringsetapperna kommer att lappa över

varandra. Kronans kedjor av evakueringar, rivningar och nybyggnader kolliderar

med stadens. Hela den procedur som staden måste svara för över

hela cityområdet, gatu- och ledningsarbeten, provisoriska och permanenta,

pressas samman.

För riksdagens del borde åtagandet att genomföra stadsombyggnaden i

den södra delen av Nedre Norrmalm förefalla avskräckande. För stadens

del innebär det utökade och komprimerade regleringsprojektet att påfrestningarna

på planeringsapparaten, på ekonomin i omdaningen och på cityverksamheternas

förmåga att anpassa sig till de snabba omkastningarna

blir ännu mycket större än vad regleringen normalt måste innebära. När det

inte finns några tvingande skäl bör riksdagen inte försätta sig och staden

i en sådan situation.

Kos tnadsfrågorna

Utredningarna om de kostnader, som kan beräknas uppkomma för staden,

om cityregleringen måste läggas om så att handlingsfrihet erhålls för

riksdagshuslösningar upp till Herkulesgatan, har inte kunnat helt genomföras

ännu. Det föreligger överhuvudtaget ännu ej någon acceptabel lösning

av den reviderade plan för området norr om Herkulesgatan som erfordras

för att kunna göra en fullständig beräkning över de extrakostnader, som

uppkommer.

De ekonomiska konsekvenserna som uppkommer för staden blir av flera

slag:

1) förseningar uppkommer i det löpande regleringsprogrammet med därav

följande ekonomiska förluster,

2) omplaneringar måste göras, varigenom arbete som nedlagts på planering,

projektering m.m. blir helt eller delvis värdelöst,

3) investeringar, som gjorts i fastighetsförvärv, evakuering och andra

förberedelser inom tävlingsområdet, kommer att ligga räntelösa under den

tid som åtgår för riksdagshustävlingen och därefter till dess beslut föreligger

i byggnadsfrågan och regleringsarbetet kan återupptas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

46 (342)

4) investeringar måste göras i provisoriska trafikförbindelser genom

tävlingsområdet som får avskrivas på kort tid,

5) omplaneringen norr om tävlingsområdet leder till sämre planstandard

och därigenom ett lägre markvärde,

6) omfattande regleringar inom det södra området, samtidigt som regleringar

enligt City 67 pågår i andra delområden, medför ogynnsamma förhållanden

i de redan reglerade delarna av city.

Såvitt fastighetskontoret på nuvarande stadium kan bedöma torde de totala

kostnaderna för staden minst komma att ha storleksordningen 35 miljoner

kronor. För dessa kostnader skall staden givetvis kompenseras av

kronan, vilket i och för sig innebär att riksdagshusprojekt som ingriper

djupt på Nedre Norrmalm blir avsevärt dyrare än andra. Men därigenom

blir naturligtvis inte nackdelarna för stadens invånare och företagsamheten

i staden avvärjda; det är blott de kommunalekonomiska konsekvenserna

man kan ersätta staden för.

Nedre Norrmalmsalternativens betydelse

Opinionen för riksdagshus på Nedre Norrmalm har haft två olika huvudintressen,

nämligen dels att frigöra Helgeandsholmen, dels att bereda

utrymme för ett på lång sikt tillräckligt rymligt och funktionsdugligt riksdagshuskomplex.

Olika intressegrupper har lagt tonvikten antingen på den

ena eller den andra av dessa synpunkter.

Emellertid torde det numera kunna konstateras, att riksdagens eget syfte

inte är att det nuvarande riksdagshuset skall rivas. Eventuellt räknar

man med att riksbanken skall utnyttja det i fortsättningen. Man kan således

nu inte med någon säkerhet räkna med frigörandet av Helgeandsholmen

som en konsekvens av riksdagshusets placering på Norrmalm. — Det

bör observeras att om det nuvarande riksdagshuset skall rivas och Helgeandsholmen

friläggas huvudsakligen som park, belastas Nedre Norrmalmsalternativen

indirekt med ytterligare en kostnad, nämligen det minskade

tomtvärdet på Helgeandsholmen. I byggnadsstyrelsens utredning beräknas

markvärdet till 25 milj. kronor.

Kraven på ett stort och funktionsdugligt nytt riksdagshus har följande

bakgrund. På Helgeandsholmen beräknas det att man i en om- eller nybyggnad

kan uppnå en total våningsyta på omkring 43.000 m2. Den anses

täcka det beräknade utrymmesbehovet. Långsiktigare utvecklingsreserver

kan erhållas på andra sidan Stallkanalen.

Det långsiktiga behovet av utrymme för riksdagsarbetet inom en enda

byggnadsvolym är det svårt att bedöma kvantitativt. En utgångspunkt kan

dock vara att i riksdagshusprovisoriet kommer enkammarriksdagen att

disponera 37.000 in2 och att man inom denna ram har fått plats för egna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(343) 47

arbetsrum för alla riksdagsmän som inte har andra särskilda arbetslokaler.

Större handlingsfrihet än på Helgeandsholmen i fråga om utrymmet kan

naturligtvis erhållas på Nedre Norrmalm, i synnerhet enligt alternativ som

helt frigör sig från den gällande cityplanen. Men även alternativet 3 a som

icke inkräktar på cityregleringen medger betydande utrymmesreserver. Inom

de ianspråktagna kvarteren ryms hela programutrymmet samt 30 å

40 % därutöver. Därtill finns möjligheter att expandera inom det statliga

förvaltningscentrum som kronan räknar med i sydvästra Klara. Det skall

planeras så att byggnaderna har generell användbarhet som arbetslokaler.

Alternativet kan också ge en från arkitektoniska synpunkter fullgod lösning.

Det var därför som stadskollegiet vid sitt beslut den 27 maj 1968 enhälligt

ansåg sig kunna föreslå riksdagen att begränsa en eventuell arkitekttävling

till Helgeandsholmen plus området söder om Jakobsgatan.

Slutsatser

Riksdagen har som framgått av det ovan sagda ej ansett frågan om tävlingsområdets

gränser avgjord genom beslutet vid vårriksdagen 1968. Staden

skall höras i frågan, som därefter på nytt skall tas upp i riksdagen.

Sammanjämkningen av kamrarnas skiljaktiga beslut lyckades därför att

bankoutskottet betonade detta. Frågan om tävlingsområdet och tävlingsprogrammet

beräknas nu komma upp i riksdagen först i maj 1969, d.v.s.

ytterligare ett halvt år kommer att gå förlorat innan något besked kan erhållas.

Från vissa utgångpunkter kan man möjligen anse att det måste vara fördelaktigt

att ha största möjliga valfrihet så länge som möjligt. Stadskollegiet

och även riksdagen måste emellertid göra en allsidigare bedömning av

den situation som kommer att råda de närmaste två årtiondena. Man måste

beakta plansynpunkterna, genomförandeproblemen, kostnaderna, den bestående

standardförsämringen och nackdelarna av att stora stadspartier vid

Strömmen och djupt inne i Nedre Norrmalm kommer att vara rivnings- och

byggnadsplats under tjugo år framåt. De sistnämnda nackdelarna är inte

bara en kostnadsfråga och en stadsbildsfråga utan en hård belastning på stadens

funktionsduglighet, dess befolkning och näringsliv. För riksdagen innebär

det dessutom att man övertar huvudmannaskapet och det ekonomiska

ansvaret för en stadsomdaningsuppgift som är flerdubbelt större än själva

riksdagshusbggget.

Genom de utförda utredningarna är det nu möjligt att ge riksdagen en

fullständigare och mera rättvisande information i frågan. Man bör då inte

vänta ytterligare ett halvår med att underställa riksdagen problemet. Ett

snabbare avgörande skulle minska de ekonomiska förlusterna, och om tävlingsområdet

reduceras skulle det ännu inte vara för sent att t.ex. ge tun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

48 (344)

nelbanestationen sitt rätta läge. Dessa fördelar är så betydande att stadskollegiet,

sedan ärendet nu ej längre kan bli prövat vid höstriksdagen, bör

göra allt för att få ett avgörande vid vårriksdagens början.

Fastighetskontorets utredningar visar att från genomförandesynpunkt

har Helgeandsholmsalternativen mycket stora fördelar. Stadskollegiet synes

böra redovisa för riksdagen vad de nu utförda utredningarna klarlägger,

nämligen att genomförandemässigt sett är skillnaderna mycket stora

även mellan Jakobsgatsalternativet och alternativen på Helgeandsholmen.

Stadskollegiet bör även påpeka vilken fundamental betydelse det har dels

för tidsprogrammet för ett riksdagshusbygge på Helgeandsholmen, dels

för miljön vid Brunkebergstorg att riksbanksbyggnaden i kvarteret Fyrmörsaren

får uppföras omedelbart.

De här angivna skälen talar mycket starkt för att riksdagshusfrågan löses

på Helgeandsholmen.

Stadskollegiet synes emellertid också böra uttala, att om riksdagen likväl

önskar det, står kollegiet för sitt ställningstagande från i mars 1968, som

innebar att kollegiet kunde tänka sig en tävling om riksdagshuslösningen

som även ger möjlighet att placera byggnaden på Norrmalm söder om Jakobsgatan,

men att kollegiet också vidhåller sin samtidigt uttalade ståndpunkt,

att staden ej kan medverka till lösningar på Nedre Norrmalm, som

kräver utrymme norr om Jakobsgatan och därigenom kommer i konflikt

med cityregleringen.

Borgarrådsberedningen föreslår sålunda, att stadskollegiet med anledning

av skrivelsen från riksdagens förvaltningskontors styrelse måtte åberopa

dels vad fastighets- och gatunämnderna, dels vad beredningen här ovan anfört

samt hemställa att tävlingsprogrammet beträffande riksdagshuset måtte

omfatta Helgeandsholmen samt i fråga om Nedre Norrmalm alternativet

3 a, d.v.s. området söder om Jakobsgatan.

Avvikande mening anfördes av borgarråden Hanson (fp), Nordin (fp)

och Hallerby (fp) vilka ansåg att borgarrådsberedningen bort bifalla föredragande

borgarrådets hemställan.

Stadskollegiet vidhåller borgarrådsberedningens ståndpunkt och hemställer

sålunda

att stadsfullmäktige måtte

dels ansluta sig till den ståndpunkt stadskollegiet intagit

den 27 mars respektive den 27 maj och 4 december 1968, innebärande

att tävlingsprogrammet beträffande riksdagshuset

för enkammarriksdagen måtte omfatta Helgeandsholmen samt

i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a, d.v.s. området

söder om Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(345) 49

bäras av staten vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som

rubbar cityplanen, oberoende av om dessa kostnader på nuvarande

stadium kunnat redovisas eller ej,

dels biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden

för arkitekttävlingen utan att staden därmed tager ställning

till antalet ledamöter eller personsammansättningen i prisnämnden,

dels ock finna den av herrar Morgan Abrahamsson, Paul

Grabö m.fl. väckta motionen — nr 176 för år 1968 — besvarad

med vad som anförts i detta utlåtande.

Stockholm den 22 januari 1969

På stadskollegiets vägnar:

BENGT LIND

NILS HALLERBY

Hans C alm fors

Närvarande vid ärendets behandling:

Kollegiets ledamöter: herrar ordföranden, vice ordföranden, Aronson och

Waldemarson, fru Lundgren, herrar Thörnlund, Haglund och Claesson

ävensom herrar Söderquist, Wikström och Cars samt fröken Höglund

(de fyra sistnämnda suppleanter).

Borgarråden: herrar Hanson, Nordin, Mehr, Sundström, Carlson, Forsberg,

Johansson och Hallerby.

Reservation har anförts av herrar H jer ne (fp), Wikström (fp), Cars (fp)

och Söderquist (vpk) i anslutning till det av föredragande borgarrådet

framlagda förslaget.

Särskilt uttalande har därutöver avgivits av herr Söderquist (vpk), som

anfört följande.

I den grundläggande frågan att en riksdagshustävling bör omfatta området

med gräns i Herkulesgatan vidhåller jag den ståndpunkt som framfördes i särskilt

uttalande av herr Knut Olsson i stadskollegiet den 27 mars 1968 att även alter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

50 (346)

nativet 3 b bör inrymmas i tävlingsområdet, en ståndpunkt som sedan vidhållits

från vpk:s sida under senare behandling av frågan.

Till föredragande borgarrådets tilläggsutlåtande i dag angående de av expertis

i stadsbyggnads-, fastighets- och gatukontoren framförda, delvis motstridiga uppgifterna

rörande vissa restriktioner för arkitekttävlingen förbehåller jag mig fria

händer med anledning av att tillägget inte förelåg förrän vid kollegiesammanträdets

början.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(347) 51

Bila g a 1

Justeras:

Sigurd Lindholm

Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde

med styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

den 10 december 1968.

3 §

Anmäldes Stockholms stadskollegiums den 4 december 1968 justerade svar på

styrelsens skrivelse den 14 november 1968 angående stadens villighet att medverka

till en arkitekttävling om riksdagens hus i överensstämmelse med riksdagens

beslut under vårsessionen (BaU 1968: 48 och 54). Stadskollegiet hade med

sju röster mot fyra beslutat

dels vidhålla den ståndpunkt stadskollegiet intagit den 27 mars respektive den

27 maj 1968, innebärande att tävlingsprogrammet beträffande riksdagshuset för enkammarriksdagen

måtte omfatta Helgeandsholmen samt i fråga om Nedre Norrmalm

alternativet 3 a, d.v.s. området söder om Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste bäras av staten vid

varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, oberoende av om

dessa kostnader på nuvarande stadium kunnat redovisas eller ej,

dels ock biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden för arkitekttävlingen

utan att staden därmed tager ställning till antalet ledamöter eller personsammansättningen

i prisnämnden.

Stadskollegiet hade tillika beslutat att dess beslut skulle anmälas för stadsfullmäktige.

Härefter föredrog direktören huvudinnehållet i de handlingar, som åtföljde

stadskollegiets svar m.m.

Efter överläggning beslöt styrelsen dels att med överlämnande av avskrift av

styrelsens skrivelse den 14 november 1968 till stadskollegiet skyndsamt hemställa

att Stockholms stadsfullmäktige ville sätta styrelsen i tillfälle att lämna riksdagen

den i nämnda skrivelse avsedda informationen, dels att i avvaktan på särskild

framställning från styrelsen till riksdagen i denna och andra med förberedelserna

för arkitekttävlingen sammanhängande frågor i statsverkspropositionen för budgetåret

1969/1970 under femtonde huvudtitelns anslag till Den inre riksdagsförvaltningen:

Utredning om riksdagens hus m.m. preliminärt hemställa om ett

reservationsanslag å 500 000 kr.

Denna paragraf skulle anses omedelbart justerad.

Vid protokollet

Olof Cederstrand

opaginerad Kontrollera mot PDF

52 (348)

Uti. nr 28 år 1969

Bilaga 2

Reservation av herr H jer ne (fp), fru Hagstrand (fp) och herr Grabö (fp-cp)

vid stadskollegiets behandling av ärendet angående arkitekttävling

om riksdagens hus

Frågan om vilket område som skall ingå i den kommande nordiska tävlingen

om riksdagshus är av en ytterst central betydelse för inte bara den framtida riksdagens

arbetsförutsättningar utan även för stadsbilden i Stockholm i dess hjärtpunkt.

Riksdagens förvaltningskontors styrelse har velat ge staden tillfälle att än

en gång uttala sig med anledning av riksdagens i våras fattade beslut att låta tävlingsområdet

omfatta även alternativen 3 a, b och c på Nedre Norrmalm. Det råder

inom staden, såväl bland tekniker som politiker, delade meningar om vilket

svar staden bör avge. Vi finner det emellertid närmast häpnadsväckande att socialdemokrater

och högerledamöter i stadskollegiet motsätter sig att en fråga av

denna vikt hänskjuts för avgörande i stadsfullmäktige. Det reella avgörandet i fråga

om tävlingsområdet kommer i riksdagen icke att falla förrän 1969. Rådrum för

en demokratiskt tillfredsställande handläggning av denna fråga i Stockholms stad

skulle sålunda finnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(349) 53

Bilaga 3

Reservation av herr Arne Söderquist (vpk) vid stadskollegiets behandling av

ärendet angående arkitekttävling om riksdagens hus

Med hänvisning till dels den av herr Knut Olsson i stadskollegiet den 27 mars

1968 avgivna reservationen, dels det av herr Eurén i byggnadsnämnden den 28

november 1968 avgivna särskilda uttalandet anser jag att arkitekttävlingen ej bör

begränsas till området söder om Jakobsgatan. Jag anser dessutom att ärendet med

hänsyn till dess stora vikt bör hänskjutas till stadsfullmäktige för avgörande.

3—0102559

opaginerad Kontrollera mot PDF

54 (350)

Uti. nr 28 år 1969

Bilaga 4

Särskilt uttalande av herrar Lind (m) och Waldemarson (m) vid stadskollegiets

behandling av ärendet angående arkitekttävling

om riksdagens hus

I sakfrågan ansluter vi oss till vad borgarrådsberedningen anfört i ärendet.

Samtidigt vill vi framhålla att vi tagit ståndpunkt till förmån för omedelbart vidarebefordrande

av stadskollegiets uppfattning till riksdagens förvaltningskontor

med hänsyn till borgarrådet Hallerbys vid stadskollegiets förra sammanträde

angivna tidtabell för ärendets handläggning. Föredragande borgarrådet Hallerby

meddelade då, att förvaltningskontoret begärde svar från stadskollegiet senast efter

sammanträdet den 4 december 1968. Under sådana förhållanden föreligger

inte möjlighet att underställa ärendet stadsfullmäktige annat än som ett anmälningsärende

för den händelse Stockholms stad skall iaktta den ovannämnda tidsfristen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(351) 55

Bilaga 5

Uttalande

av de socialdemokratiska ledamöterna i stadskollegiet i anslutning till kollegiets

beslut den 4 december 1968 att vidhålla stadens ståndpunkt av den 27 mars och

27 maj 1968 att medverka till en arkitekttävling om riksdagshusets placering på

Helgeandsholmen på Nedre Norrmalm och söder om Jakobsgatan.

Som framgår av handlingarna har riksdagen den 30 maj i år uppdragit åt sitt

förvaltningskontor att utarbeta program för en tävling enligt i princip något av

alternativen 1, 2 eller 3, alltså även söder om Herkulesgatan, dock utan att ha tagit

slutlig ställning till tävlingens geografiska omfattning. Riksdagens sammanjämkningsbeslut

innebär att i utredningsarbetet skall Stockholms stad medverka. Förhandlingar

skall äga rum med Stockholms stad, varefter riksdagen senare skall ta

slutlig ställning till arkitekttävlingens omfattning.

Förvaltningskontorets styrelse har nu riktat en förfrågan vars reella innebörd

är att man vill ha besked huruvida staden är beredd att frångå sin tidigare ståndpunkt

av den 27 mars och den 27 maj i år, d.v.s. medverka i en tävling som även

omfattar området upp till Herkulesgatan. Denna förfrågan skall med hänsyn till

riksdagsbehandlingen besvaras senast den 4 december 1968.

Först vid dagens sammanträde i stadskollegiet (4 december 1968) har folkpartiet

yrkat, att ärendet jämväl skall underställas stadsfullmäktige. Då ett fullmäktigesammanträde

kräver en veckas kallelsetid — och längre tid ej medges med

hänsyn till riksdagsbehandlingen — skulle ett beslut av stadsfullmäktige vid ett

senare datum innebära, att staden skulle frånhända sig möjligheten att besvara

förfrågan och uttala att den vidhåller sin vid två tillfällen uttalade ståndpunkt.

Genom att aktualisera frågan om stadsfullmäktigebeslut på ett så sent stadium

har folkpartiets representanter själva ansvaret för att frågan ej hinner underställas

stadsfullmäktige för avgörande.

Vi har därför bestämt påyrkat, att stadskollegiet idag å stadens vägnar meddelar

sin ståndpunkt.

Det bör i sammanhanget även påpekas, att förvaltningskontorets styrelse riktat

sin förfrågan till stadskollegiet.

Däremot hälsar vi med tillfredsställelse att ärendet och samtliga handlingar

underställes stadsfullmäktige för kännedom och debatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56 (352)

Uti. nr 28 år 1969

Bilaga 6

Till Fastighetsnämnden

Arkitekttävling om permanent riksdagshus

1. Inledning

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor har i skrivelse till stadskollegiet

den 14 november 1968 anhållit att staden ville sätta styrelsen i tillfälle att informera

riksdagen om dels stadens villighet att medverka till en arkitekttävling i

överensstämmelse med riksdagens beslut, dels eventuella ekonomiska anspråk

från staden mot riksdagen. Skrivelsen har sedermera remitterats till bl.a. fastighetsnämnden

för yttrande. Med anledning av remissen får fastighetskontoret

anföra följande.

Fastighetskontoret har den 6 november 1968 till stadskollegiet överlämnat en

utredning rörande konsekvenserna för Nedre Norrmalms reglering av alternativa

förläggningar av ett permanent riksdagshus. Denna utredning, som utförts på

begäran av stadens delegerande för handläggning av vissa aktuella markuppgörelser

mellan kronan och staden, ingick som en del i det omfattande informationsmaterial

som stadskollegiet begärt för belysande av saneringsverksamheten

i cityområdet.

Kontorets utredning redovisar dels de kombinationsmöjligheter som ges av de

illustrationsmässiga alternativen i boken »Riksdagens hus», dels genomförandeproblematiken

för sex representativa kombinationer. Kontorets genomförandeanalyser

avser att visa minimitider för genomförandet och minidifferenser mellan

genomförandet enligt olika alternativ. Rapporten får ses som ett första led i

redovisningen av pågående utredningar rörande de samlade konsekvenserna av

ett riksdagsbeslut som även låter tävlingsområdet för ett nytt riksdagshus innefatta

delar av Nedre Norrmalm.

2. Historik

2.1 Riksdagens uppdrag till förvaltningskontoret och byggnadsstyrelsen.

Riksdagen beslöt den 23 februari 1967 att bemyndiga styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor att företaga en utredning om riksdagens hus m.m. Styrelsen

för förvaltningskontoret hemställde i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 10

mars 1967 om styrelsens medverkan vid en utredning om riksdagens lokal- och

byggnadsfrågor, vilka aktualiserats inför den förestående författningsreformen

med övergång från två- till enkammarsystem. Utredningen skulle i första hand

avse en teknisk-ekonomisk jämförelse mellan följande tre alternativ:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(353) 57

Ombyggnad av nuvarande riksdagshus.

Nybyggnad på Helgeandsholmen.

Nybyggnad på Nedre Norrmalm.

2.2 Byggnadsstyrelsens kontakt med staden under hösten 1967.

Under hösten 1967 överlämnade byggnadsstyrelsen under hand till staden dels

tre förslag av arkitekterna Ahlgren-Olsson-Silow, dels ett förslag av professor Paul

Hedqvist. I anslutning härtill begärde byggnadsstyrelsen i skrivelse den 7 november

1967 stadens synpunkter på följande frågor:

Bedömning av korrigeringar eller ändringar i cityplanen, som kan bli nödvändiga

om riksdagshuset förlägges till Nedre Norrmalm.

Synpunkter på Helgeandsholmens användning om riksdagen flyttas därifrån.

Bedömning av trafik- och parkeringsfrågor inklusive eventuell sänkning av

Norrbro. Anslutningar till stadens försörjningssystem.

Byggnadsstyrelsen begärde också stadens bedömning dels av vilka tidsfaktorer,

förutom projektering och byggande, som är avgörande för genomförandet

av de olika alternativen, dels i vilken utsträckning riksdagshusets lokalisering till

Nedre Norrmalm påverkar cityplanen.

Generalplaneberedningen beslöt den 21 december 1967 att — med överlämnande

av en av generalplaneberedningens expertutskott den 29 november 1967 avgiven

promemoria och en av stadsbyggnadsdirektören den 19 december 1967 avgiven

skrivelse — avstyrka att ett nytt riksdagshus förlägges till Nedre Norrmalm.

2.3 Byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus», den 25 mars 1968.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor överlämnade med skrivelse den

3 april 1968 till riksdagen byggnadsstyrelsens den 25 mars 1968 framlagda betänkande

»Riksdagens hus. Från två- till enkammarsystem. Teknisk-ekonomisk

utredning av Kungl. byggnadsstyrelsen på uppdrag av Riksdagens förvaltningskontor».

I skrivelsen hemställer styrelsen för förvaltningskontoret att riksdagen

måtte uppdra åt styrelsen att på basis av byggnadsstyrelsens utredning jämte annat

i skrivelsen redovisat material ytterligare utreda riksdagens lokalfrågor på

längre sikt samt att utarbeta program för en arkitekttävling avseende förslag till

riksdagshus enligt i princip något av alternativen i, 2 eller 3 a i byggnadsstyrelsens

nyssnämnda utredning.

2.4 Stadskollegiets yttrande den 27 mars 1968 med anledning av »Riksdagens

hus».

Stadskollegiet beslöt den 27 mars 1968 att såsom yttrande över byggnadsstyrelsens

betänkande »Riksdagens hus» uttala, att staden är villig att medverka till

anordnandet av en arkitekttävling för det område, som omfattar hela Helgeandsholmen

och den del av Norrmalm som begränsas av Rödbodtorget i väster, Jakobsgatan

och Jakobs Torg i norr och Kungsträdgårdsgatan i öster, varvid täv
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

58 (354)

lingsuppgiften bör vara att framlägga förslag till riksdagshus enligt något av alternativen

1, 2 eller 3 a och att ange principiell utformning av delar av området,

som inte behövs för riksdagen, men som efter om- eller nybyggnad bör användas

för statsdepartementet o.dyl.

2.5 Bankoutskottets handläggning av »Riksdagens hus».

Bankoutskottet hemställde den 21 maj 1968 i utlåtande nr 48/1988 att riksdagen,

i anledning av skrivelsen från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

samt i ärendet avlåtna motioner, skulle uppdra åt förvaltningskontorets styrelse

att enligt de riktlinjer som ovan angivits ytterligare utreda riksdagens lokalfrågor

på längre sikt och utarbeta program för en arkitekttävling avseende förslag till

riksdagshus enligt i princip något av alternativen 1, 2 eller 3 i byggnadsstyrelsens

utredning »Riksdagens hus».

2.6 Stadskollegiets yttrande den 27 maj 1968 med anledning av 2.5.

Stadskollegiet hemställde den 27 maj 1968 i skrivelse till riksdagen att riksdagen

icke måtte bifalla bankoutskottets förslag då det gäller att utsträcka arkitekttävlingen

för ett nytt riksdagshus att omfatta även underalternativen 3 b och 3 c

av Nedre Norrmalms-alternativet.

2.7 Byggnadsnämndens uppdrag till stadsbyggnadskontoret om upprättande av en

alternativ områdesplan för Brunkeberg.

Byggnadsnämnden beslöt den 30 maj 1968 uppdra åt stadsbyggnadskontoret att

igångsätta ett utredningsarbete för att skapa underlag för ett beslut om en klar

gränslinje mellan tävlingsområdet för riksdagshus på Norrmalm och de övriga

delarna av Brunkebergsområdet.

2.8 Riksdagsbeslutet den 30 maj 1968

Vid ärendets behandling i riksdagen den 30 maj 1968 beslöt första kammaren

bifalla bankoutskottets hemställan medan andra kammaren biföll en i bankoutskottet

av herr Åkerlund avgiven reservation som innebar att utskottets hemställan

icke bort innefatta alternativet 3.

Med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut upptog bankoutskottet enligt

memorial nr 54/1968 till behandling frågan om sammanjämkning av kamrarnas

skiljaktiga beslut. I detta memorial framhöll utskottet, att det i utlåtande nr 48/

1968 framhållit att den avsedda fortsatta utredningen av arkitekttävlingen bör

organiseras »i samarbete mellan riksdagen, Kungl. Maj:t och staden» och att

Stockholms stad alltså får tillfälle till full insyn och medverkan i arbetet. I betraktande

av att förhandlingar med Stockholms stad sålunda förutsätts äga rum

och att riksdagen senare kommer att få ta slutlig ställning till arkitekttävlingens

omfattning fann utskottet sig böra föreslå att andra kammaren biträdde första

kammarens beslut i ärendet. Utskottet hemställde således att andra kammaren

s. 59 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969 (355) 59

med frånträdande av sitt tidigare beslut skulle biträda första kammarens beslut.

Andra kammaren beslöt i enlighet med bankoutskottets förslag.

2.9 Stadsfullmäktiges behandling av områdesplanen för Brunkeberg den 17

juni 1968.

Stadsfullmäktige beslöt den 17 juni 1968 anta ett av generalplaneberedningen

framlagt förslag till områdesplan för Brunkeberg, citydelen söder om Sergels

Torg, att utgöra underlag för den fortsatta detaljplaneringen inom området. Vid

presentationen av detta planförslag framhöll föredragande borgarrådet:

Riksdagens beslut innebär enligt min uppfattning att Stockholms stad för det

fortsatta planarbetet inom det område som kommer att beröras av den beslutade

arkitekttävlingen måste fullfölja arbetet samtidigt enligt två alternativa linjer.

Dels måste stadsplanearbetet fortgå efter de förutsättningar som dragits upp i

City 67 för den händelse ett nytt riksdagshus skulle placeras på Helgeandsholmen

eller enligt Nedre Norrmalms-alternativet 3 a. Ett led i detta arbete är den nu

föreliggande områdesplanen för Brunkeberg. Samtidigt måste emellertid också

ett utredningsarbete igångsättas för att klarlägga vilka problem av skilda slag

för cityregleringen som uppstår om ett riksdagshus förlägges enligt något av alternativen

3 b och 3 c. I en första etapp måste denna utredning skapa underlag

för stadens fortsatta förhandlingar med riksdagens förvaltningskontor. För att

minsta möjliga tidsspillan skall ske för staden då det gäller den pågående cityregleringen

bör detta utredningsarbete även inriktas på att utarbeta en områdesplan

som om möjligt skapar förutsättningar för att en klar gränslinje skall kunna

dragas mellan tävlingsområdet och de övriga delarna av Brunkebergsområdet.

Föredragande borgarrådet hänvisade till byggnadsnämndens beslut den 30

maj 1968 beträffande en sådan utredning. Föredragande borgarrådet framhöll

vidare:

Som jag tidigare framhållit är det angeläget att stadsplanearbetet enligt City

67 fullföljes eftersom det finns förutsättningar för att riksdagen beslutar förlägga

riksdagshuset så att det inte berör det område som omfattas av den pågående

cityregleringen. — Självfallet kommer stadsfullmäktige att så snart ske kan få ta

ställning till nya förslag, om förutsättningarna för cityregleringen i detta område

kommer att ändras genom riksdagens beslut om permanent förläggning av

riksdagshuset.

2.10 Fastighetskontorets informationspromemorior.

2.101 Markdispositionen inom kvarteren Trollhättan, Åskslaget, S:t Per, Torviggen,

25 juni 1968.

Med anledning av riksdagens beslut den 30 maj 1968 redovisade fastighetskontoret

i tjänstememorial den 25 juni 1968 förutsättningarna för disposition

av marken i kvarteren Åskslaget, Trollhättan, S:t Per och Torviggen vad gäller

evakueringar, rivningstidpunkter samt vissa ekonomiska konsekvenser. I tjänstememorialet

framhöll kontoret att med anledning av riksdagens beslut att även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

60 (356)

låta kvarteren S:t Per och Torviggen ingå i programarbetet för tävling om permanent

riksdagshus, kan detaljplanearbetet och alla andra förberedelser för

själva bebyggelsen inom hela området komma att framflyttas under en tillsvidare

oberäknelig tid. Kontoret redovisade vilka provisoriska dispositioner som

kunde vidtagas och framhöll att dessa uppenbarligen endast till ringa del kunde

förränta markens värde. Härtill borde hänsyn tagas vid den ytterligare behandling

av frågan om permanent riksdagshus, som kunde bli aktuell. Fastighetsnämnden

beslöt i enlighet med fastighetskontorets hemställan överlämna

tjänstememorialet för kännedom till stadskollegiet, generalplaneberedningen, drätselnämnden

och berörda facknämnder.

2.102 Det aktuella regleringsarbetet inom cityplansområdet, 15 oktober 1968.

Vid föredragning av ärendet inför borgarrådsberedningen den 9 oktober 1968

begärdes att informationen skulle utvidgas att omfatta ytterligare aktuella projekt

inom cityområdet. Med anledning av borgarrådsberedningens begäran inventerade

fastighetskontoret rådande förhållanden och förutsättningar under den

närmaste 3-årsperioden med avseende på bl.a. frilagd mark och pågående byggnadsarbeten.

Kontorets båda utredningar •— ovannämnda tjänstememorial den

25 juni 1968 och en promemoria daterad den 15 oktober 1968 — redovisades den

16 oktober 1968 inför stadskollegiet.

2.11 Stadens markdelegerade den 18 oktober 1968.

Vid sammanträde den 18 oktober 1968 med stadens delegerade för handläggning

av vissa aktuella markuppgörelser mellan kronan och staden, redovisades

ett inom stadens förvaltningar upprättat förslag till alternativa gränsdragningar

för en eventuell tävling om riksdagshus på Nedre Norrmalm. I anslutning härtill

informerades om dels vissa ekonomiska konsekvenser av tävlingsområdets omfattning,

dels vissa genomförandetekniska konsekvenser av olika gränsdragningar.

2.12 Fastighetskontorets rapport den 6 november 1968.

Genomgången med stadens markdelegerade den 18 oktober 1968 föranledde

kontoret att i den inledningsvis nämnda rapporten den 6 november 1968 redogöra

för konsekvenserna för Nedre Norrmalms reglering av alternativa förläggningar

av permanent riksdagshus. Rapporten redovisades för stadskollegiet vid

dess sammanträde den 6 november 1968 av den anledningen att kollegiets ordförande

i skrivelse till fastighetsborgarrådet den 28 oktober 1968 begärt en redovisning

av konsekvenserna av vårriksdagens beslut att utredningen av riksdagens

lokalfrågor skall omfatta icke endast alternativet 3 a utan också alternativen 3 b

och 3 c.

2.12 Fastighetsnämnden den 12 november 1968.

De av fastighetskontoret upprättade informationspromemoriorna rörande det aktuella

regleringsarbetet inom cityplansområdet samt utredningen om konsekven
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(357) 61

serna av alternativa placeringar av permanent riksdagshus, redovisades för fastighetsnämnden

vid sammanträde den 12 november 1968. Fastighetskontoret hemställde

därvid att fastighetsnämnden, med hänsyn till regleringsproblemen på

Nedre Norrmalm, skulle föreslå stadskollegiet att hos riksdagen anhålla att tävlingen

icke må äga rum inom Nedre Norrmalms-området och vädja om en sådan

behandling av riksdagshusfrågan i övrigt att provisoriet vid Sergels Torg kan avvecklas

till den 1 januari 1981. Fastighetsnämnden beslöt på förslag av ordföranden

— med hänsyn till de stora genomförandesvårigheter, som föreligger vad beträffar

regleringsarbetet inom cityplansområdet, att utan eget ställningstagande

underställa fastighetskontorets tjänstememorial och däri gjord hemställan stadskollegiets

avgörande.

3. Konsekvenserna för Nedre Norrmalms reglering

Såsom inledningsvis framhållits är de genomförandeanalyser som redovisats i

kontorets rapport den 6 november 1968 ett första led i utredning rörande de allmänna

konsekvenserna av ett beslut att låta en arkitekttävling innefatta delar av

Nedre Norrmalm. Den inledningsvis nämnda skrivelsen från riksdagens förvaltningskontors

styrelse aktualiserar nu det andra ledet i denna utredning nämligen

belysandet av de ekonomiska konsekvenserna härav. Den närmare redovisningen

av dessa konsekvenser kommer enligt uppgörelse med styrelsen för riksdagens

förvaltningkontor att ske inom förhandlingskommissionen för handläggning

av vissa aktuella markuppgörelser mellan kronan och staden. I förevarande sammanhang

avser kontoret därför endast att allmänt orientera om dessa konsekvenser.

Härutöver avser kontoret att något belysa även de funktionsmässiga konsekvenser

av ett beslut rörande tävlingsområdets omfattning.

3.0 Allmänt

Riksdagens beslut den 30 maj 1968 att uppdra åt förvaltningskontorets styrelse

att enligt de riktlinjer som angivits i bankoutskottets utlåtanden ytterligare

utreda riksdagens lokalfrågor på längre sikt och utarbeta program för en arkitekttävling

avseende förslag till riksdagshus enligt i princip något av alternativen 1,

2 eller 3 i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus», fattades efter sammanjämkning

av de båda kamrarnas skiljaktiga beslut. I det memorial som låg

till grund för sammanjämkningen framhöll bankoutskottet att den fortsatta utredningen

av arkitekttävlingen borde organiseras »i samarbete med riksdagen,

Kungl. Maj :t och staden» och att Stockholms stad alltså skulle få tillfälle till full insyn

och medverkan i arbetet samt att förhandlingar med Stockholms stad förutsattes

komma att äga rum och att riksdagen senare skulle komma att få ta slutlig

ställning till arkitekttävlingens omfattning. Riksdagen synes vid detta beslut, trots

de informationer som redan då kunde lämnas från stadens sida, ha underskattat

de svårigheter och kostnader som skulle uppkomma dels för staden, dels för kronan

genom att avgörandet om arkitekttävlingens omfattning på detta sätt sköts

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

62 (358)

på framtiden. Vidare synes riksdagen icke ha beaktat att redan ett beslut att låta

arkitekttävlingen omfatta stora delar av södra citydelen skulle komma att inverka

på den redan påbörjade regleringen i södra citydelen. Endera skulle staden

nämligen tvingas revidera sina planer för genomförandet av cityregleringen så

att riksdagen kunde lämnas full handlingsfrihet inom det önskade området eller

också skulle staden tvingas helt nedlägga de påbörjade regleringsarbetena fram

till den tidpunkt då ett avgörande vunnits rörande vilket riksdagshusprojekt

som skulle komma att genomföras.

3.1 Genomförande

För att belysa konsekvenserna av alternativa gränser för en arkitekttävling om

riksdagshus, har kontoret undersökt vilka kombinationsmöjligheter som erhålles

med utgångspunkt från byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus» samt alternativa

förläggningar av Riksbanken. Ett urval av dessa kombinationer har därefter

närmare studerats och redovisats i form av etapplaner i kontorets rapport

den 6 november 1968.

3.10 Allmänna förutsättningar

Riksdagshus har av byggnadsstyrelsen studerats i tre huvudalternativ, enligt

utredningsuppdraget, nämligen ombyggnad respektive utbyggnad på Helgeandsholmen

samt nybyggnad på Nedre Norrmalm med tre underalternativ. De illustrationsmässiga

underalternativen vid ombyggnad respektive nybyggnad på Helgeandsholmen

har i stadens utredning icke redovisats som särskilda projekt eftersom

de betraktas såsom likvärdiga ur genomförandesynpunkt. De tre underalternativen

vid nybyggnad på Nedre Norrmalm, vilka utgör tre exempel på nybyggnadsprojekt

på Nedre Norrmalm, som redovisats av byggnadsstyrelsen, har emellertid

av staden gjorts till föremål för separata utredningar ur genomförandesynpunkt,

eftersom de representerar olika grader av följsamhet gentemot cityplanen

och belyser ty åtföljande konsekvenser för cityplanens funktion och genomförande.

Riksbanken skulle, enligt den förutsättning som låg till grund för arkitekttävlingen

om utformningen av Sergels Torgs södra sida, uppföra nytt huvudkontor

vid Brunkebergstorg i kvarteret Fyrmörsaren; detta med hänsyn till att riksdagen

behövde expandera på Helgeandsholmen. Om riksdagen emellertid beslutar att

uppföra nytt riksdagshus på Nedre Norrmalm finns möjligheter för Riksbanken

att kvarstanna på Helgeandsholmen. Av riksbanksfullmäktiges yttrande den 26 januari

1967 till bankoutskottet framgår att fullmäktige visserligen vidtagit vissa

åtgärder för att bereda en eventuell förflyttning av Riksbankens huvudkontor

från Helgeandsholmen till kvarteret Fyrmörsaren, men att Riksbankens nuvarande

läge ur många synpunkter var fördelaktigt och att det ej varit önskemål för

Riksbanken att flytta därifrån. I detta fall synes alltså finnas två möjligheter för

Riksbankens kvarblivande på Helgeandsholmen nämligen endera ombyggnad eller

nybyggnad. Därest Riksbanken beslutar att icke uppföra nybyggnad inom kvar
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Uti nr 28 år 1969

(359) 63

teret Fyrmörsaren och riksdagen därefter beslutar sig för att kvarstanna på Helgeandsholmen

i ett ombyggt eller nybyggt riksdagshus, måste emellertid ett fjärde

alternativ för Riksbankens del stå öppet, nämligen nybyggnad på annan plats.

Ett statligt förvaltningscentrum förbereds sedan januari 1966. Ett förslag till

utbyggande av ett sådant förvaltningscentrum har avgivits av byggnadsstyrelsen

i oktober 1968. Denna utredning redovisades i generalplaneberedningens expertutskott

den 3 oktober 1968. I sin genomförandeanalys har fastighetskontoret inlagt

det av byggnadsstyrelsen själv föreslagna programmet för utbyggnad i den

mån det icke kolliderar med programmet för riksdagen. Något formellt beslut om

förläggning av ett statligt förvaltningscentrum till Nedre Norrmalm har emellertid

icke fattats.

De sex i kontorets rapport redovisade etappserierna uppdelas i tre huvudgrupper

med hänsyn till olika förläggningar av tävlingsgränsen. Genomförandestudierna

har visat att ju större tävlingsområdet göres desto mindre blir anpassningen

till cityplanen vilket medför dels ett senare färdigställande av riksdagshuset

och regleringarna på Nedre Norrmalm, dels en sämre kontinuitet i genomförandet

som starkt indicerar till ytterligare förseningar.

I det följande redogöres för genomförandeproblematiken dels vid en tävlingsgräns

som enbart omfattar Helgeandsholmen, dels vid en tävlingsgräns i Jakobsgatan,

dels ock vid en tävlingsgräns vid Herkulesgatan.

3.11 Tävlingsgräns Helgeandsholmen.

Om riksdagen beslutar sig för att begränsa tävlingen till Helgeandsholmen kan

riksdagen samtidigt besluta att Riksbankens planerade nybyggnad i kvarteret Fyrmörsaren

skall genomföras. Vare sig tävlingsresultatet resulterar i nybyggnad eller

ombyggnad uteslutes nämligen möjligheten att Riksbanken ligger kvar på Helgeandsholmen.

Riksdagens lokalkrav motsvarar en våningsyta av 43.000 m2 totalyta

vid ett utnyttjandetal av 60 «/0. Den sammanlagda ytan ovan mark för nuvarande

riksdagshus och riksbankshus på Helgeandsholmen uppgår till 42.000 m*

totalyta. Som jämförelse kan nämnas att riksdagen i de provisoriska lokalerna vid

Sergels Torg disponerar en yta av 37.000 m2 och att man inom denna ram har

fått plats för egna arbetsrum för alla riksdagsmän, som inte har andra särskilda

arbetslokaler. Det långsiktiga behovet av expansionsutrymme inom en enda byggnadsvolym

är svårt att kvantitativt bedöma. Det torde dock kunna förutsättas att

eventuellt framtida expansionsbehov kan tillgodoses inom relativ närhet på andra

sidan Stallkanalen.

En begränsning av tävlingen till Helgeandsholmen inrymmer alternativen ombyggnad

eller nybyggnad. Gemensamt för båda alternativen är att omdaningen av

den södra citydelen kan genomföras enligt City 67 och därför upprättade tidplaner

med en försening som inskränker sig till de redan nu ofrånkomliga 12 å

18 månaderna. Efter ett riksdagsbeslut våren 1972, då klarhet vunnits huruvida

riksbyggnaderna skall ombyggas eller ett nytt riksdagshus skall uppföras på Hel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

64 (360)

geandsholmen, kan projekteringsarbetet påbörjas. En återflyttning till Helgeandsholmen

bedöms i båda alternativen kunna ske vid samma tidpunkt eller under

1980.

På grund av det tidiga beslutet om Riksbankens förläggning till kvarteret Fyrmörsaren

kan banken evakueras från Helgeandsholmen till färdig byggnad i kvarteret

Fyrmörsaren redan under 1973. Trots den redan ofrånkomliga förseningen

kan Storviggenprojektet i sin helhet genomföras så att det står färdigt till 1975

då Järvabanan öppnas och den västra uppgången från station Kungsträdgården i

korset Regeringsgatan—Jakobsgatan tas i bruk.

Kvarteren Spektern och Jakob Större kan i stort sett byggas samtidigt, vilket

vad det senare kvarteret beträffar också är en förutsättning för att tunnelbaneuppgången,

som enligt City 67 berör även detta kvarter, skall stå färdigt. Det är

också en förutsättning för att Järvabanans likriktarstation för denna handel, som

också blir belägen i samma kvarter, skall stå färdig i tid. Det öst-västliga gångstråket

på Jakobsgatans norra sida mellan Tegelbacken och Kungsträdgården

får sin slutliga utformning och standard redan under 1976. Gustav Adolfs Torg

lämnas intakt.

Utbyggnaden av de statliga förvaltningskvarteren i Södra Klara genomföres

oberoende av byggschemat för riksdag och riksbank. Likaså kan norrmalmsregleringen

fortgå oberoende av dessa byggschemata.

Kontorets rapport den 6 november 1968 innehåller en direkt analys av genomförandetiden

för alt. 1 (riksdagen tar i anspråk hela Helgeandsholmen och lokalfrågan

löses huvudsakligen genom ombyggnad). Analysen har givit till resultat

att det permanenta riksdagshuset står färdigt tidigast år 1981. Hela genomförandeprogrammet

kan redan nu ställas under kontroll, varför några risker för

förseningar ej behöver föreligga. Provisoriet vid Sergels Torg kan således avvecklas

efter de av staden offererade tio åren.

Genom kombination av raderna 1 och 5 i bilaga 2 till kontorets rapport kan utläsas,

att permanent riksdagshus enligt alt. 2 (hel nybyggnad för riksdagen ensam

på Helgeandsholmen) skulle kunna stå färdigt tidigast år 1980. Det är dock vanskligt

att bedöma den tid som åtgår för att vinna enighet om en nybyggnad på

denna plats. En marginal av två år förefaller dock rimlig. Även enligt detta alternativ

synes det därför finnas anledning att räkna med att det permanenta riksdagshuset

står färdigt år 1982 och att provisoriet vid Sergels Torg avvecklas efter

de av staden offererade tio åren.

3.12 Tävlingsgräns i Herkulesgatan.

Gemensamt för de fyra övre alternativen i rapportens bilaga 2 är att de förutsätter

ett riksdagsbeslut under våren 1969, vari tävlingsgränsen fastlägges till

Herkulesgatan. Till följd av den långa tid som i så fall förflyter innan riksdagshusets

läge bestämmes, blir konsekvensen härav att cityplanen söder om Herkulesgatan

icke kan genomföras. I och med ett riksdagsbeslut våren 1969, som sank
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(361) 65

tioneras av staden, måste regleringsåtgärderna norr om tävlingsgränsen baseras

på annat underlag än City 67. Som en följd av byggnadsnämndens beslut den 30

maj 1968 påbörjades ett alternativt planarbete och en på basis härav framkommen

alternativ områdesplan måste då läggas till grund för regleringsarbetena

norr om Herkulesgatan.

Kontorets genomförandestudier förutsätter att problemen rörande försörjning,

parkering och funktion kan lösas i en alternativ områdesplan. Hittills bedrivet

utredningsarbete har dock icke givit vid handen att någon sådan lösning står

att finna.

Eftersom regleringsarbetena inom tävlingsområdet icke kan igångsättas förrän

arkitekttävlingen har genomförts, bedömts och lagts till grund för ett pojekteringsbeslut

av 1972 års vårriksdag, företer de fyra övre alternativen av naturliga

skäl inga olikheter fram till och med år 1972.

Kontoret vill framhålla att etappserierna enbart syftar till att belysa de minimitider

som åtgår för rivning, schaktningsarbeten och byggnadsarbeten samt för

ofrånkomliga skeden som innebär att tomtmark av en eller annan anledning måste

ligga avröjd. Genomförandeanalysen har med nödvändighet fått baseras på approximativa

bedömanden, men även dessa syftar till att resultatet skall kunna

bli att redovisade tider är minimitider.

Jakobsgatan förutsättes i samtliga fall, med hänsyn till de ändrade trafikförhållandena

i samband med Blasieholmens reglering, bli provisoriskt breddad år

1972.

I samtliga alternativ förutsätter tävlingsgränsen i Herkulesgatan att den västra

uppgången från tunnelbanestation Kungsträdgården flyttas från sitt planerade

sydliga läge till ett läge norr om Herkulesgatan.

I samtliga dessa alternativ förutsättes vidare att beslut om Riksbankens förläggning

icke fattas förrän i samband med projekteringsbeslut för riksdagshuset.

Ett riksdagsbeslut först år 1972 om riksdagshusets förläggning innebär att riksdagen

först då kan börja ansöka om att erhålla expropriationstillstånd till mark,

byggnader och nyttjanderätter som riksdagen då ej förfogar över. Först när riksdagen

därefter erhållit dessa expropriationstillstånd och med stöd härav genomfört

expropriationsmål eller alternativt lyckats träffa frivilliga uppgörelser i sådan

omfattning att alla sakägare efter skäligt rådrum beretts likvärdiga villkor,

kommer riksdagen att tidsmässigt kunna behärska hela genomförandeprogrammet.

De svårigheter, som detta innebär, drabbar Norrmalmsalternativen men ej

Helgeandsholmsalternativen.

För alla de fyra övre alternativen gäller vidare att ovissheten rörande Riksbankens

placering medför att färdigställandet av Brunkebergstorgs nordsida försenas

med 3 till 4 år och att färdigställandet av partiet mellan Hamngatan och

Jakobsgatan drabbas av förseningar som för dess olika delar varierar mellan 1

och 4 år.

Ett nytt riksdagshus kan enligt den redovisade analysen av minimitider stå

färdigt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

66 (362)

På Helgeandsholmen

år 1981

år 1982

år 1983

år 1983

Vid Gustav Adolfs Torg enligt alt. 3 b

Vid Gustav Adolfs Torg enligt alt. 3 a

Vid Gustav Adolfs Torg enligt alt. 3 c

Beträffande dessa fyra alternativ var för sig skall kontoret något närmare beskriva

de i analysen angivna genomförandeprogram, som resulterar i nyssnämnda

färdigställandetider för riksdagshuset.

Etappserie 1 (Riksdagen alternativ 2, Riksbanken kvarteret Fyrmörsaren).

Alternativet förutsätter ett tävlingsresultat, som innebär nybyggnad på Helgeandsholmen.

I och med riksdagsbeslutet 1972 kan projekteringsarbetet i kvarteren Fyrmörsaren,

Brunkhalsen och Brunkhuvudet återupptas och projekteringsarbetet igångsättas

i kvarteren Jakob Större (södra delen), S:t Per och Torviggen (efter två

års försening), samt för riksdagshuset på Helgeandsholmen. Efter en genomsnittlig

projekteringstid av två år kan byggnadsarbetena successivt igångsättas. Detta

innebär att Riksbanken kan inflytta i kvarteret Fyrmörsaren vid mitten av 1976,

d.v.s. med fyra års försening, och att riksdagen kan inflytta i sitt nya hus på

Helgeandsholmen vid slutet av 1981, vilket förlänger den av staden offererade

provisorietiden vid Sergels Torg med ett år. Det bör observeras att rivningen av

nuvarande riksbanksbyggnad på Helgeandsholmen icke kan påbörjas förrän Riksbanken

år 1976 evakuerats till sitt nybygge i kvarteret Fyrmörsaren. Visserligen

kan rivnings- och grundläggningsarbetena på den nuvarande riksdagshustomten

påbörjas, så snart riksdagen fattat beslut 1972, men detta påverkar inte den slutliga

färdigställandetidpunkten i någon högre grad. Trots att riksdagshuset i detta

alternativ efter slutförandet av en tävling icke förlagts till Nedre Norrmalm, har

dels den södra citydelen fått en annan och mera bunden utformning än som

förutsattes i City 67, dels färdigställandet av kvarteren Åskslaget, Trollhättan

Torviggen och S:t Per med angränsande gator och torg försenats med tider varierande

mellan ett och fyra år.

Utbyggnaden av de statliga förvaltningskvarteren i Södra Klara kan, så när

som på ett års försening inom kvarteren Brunkhuvudet, Brunkhalsen och Johannes

Större, genomföras i huvudsak enligt byggnadsstyrelsens planer.

Etappserie 2 (Riksdagen alternativ 3 b, Riksbanken kvarteret Fyrmörsaren).

I och med riksdagsbeslutet 1972 kan projekteringsarbetet i kvarteret Fyrmörsaren

återupptas och projekteringen för kvarteren Brunkhalsen och Brunkhuvudet

anpassas till tävlingsresultatet, vilket i detta alternativ förutsättes vara lika

med professor Hedqvists förslag. Vidare kan projekteringsarbetet under hänsynstagande

till tävlingsresultatet igångsättas för kvarteren Jakob Större (södra delen)

och Jakob Mindre. Slutligen kan projekteringsarbetet för riksdagshuset i kvarteren

Vinstocken, S:t Per och Torviggen igångsättas.

Genomförandet av detta alternativ kräver att fastigheter och nyttjanderätter

över vilka kronan icke har rådighet tas i anspråk. Expropriationstillstånd måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(363) 67

således i omedelbar anslutning till projekteringsbeslutet utverkas och expropriationsförfarande

inledas. Tomtmarken bör emellertid av praktiska skäl icke friställas

genom ett renodlat expropriativt förfarande. Friställandet av marken kräver

att ersättningsbyggnader för bland annat Grängesbergsbolaget, Broströmkoncernen

och Danska ambassaden projekteras och uppföres. Tidsåtgången härför

uppskattas av kontoret erfarenhetsmässigt till minst fem år från riksdagsbeslutet

1972. Med utgångspunkt från denna minimitid för markens friställande kan inflyttning

i ett nytt riksdagshus ske tidigast vid mitten av 1982.

Riksbankshuset i kvarteret Fyrmörsaren kan liksom i föregående etappserie stå

färdigt vid mitten av 1976.

Färdigställandet av den nya bebyggelsen i kvarteren Åskslaget och Trollhättan

samt angränsande gator och torg har i detta alternativ försenats med ca 18 månader.

Utbyggnaden av de statliga förvaltningskvarteren i Södra Klara kan, så när

som på ett års försening inom kvarteren Brunkhuvudet, Brunkhalsen och Johannes

Större, genomföras i huvudsak enligt byggnadsstyrelsens planer.

Helgeandsholmen och Konstakademins byggnad i kvarteret Uttern berörs icke

i detta alternativ.

Etappserie 3 (Riksdagen alternativ 3 a, Riksbanken kvarteret Fyrmörsaren).

Alternativet förutsätter ett tävlingsresultat, som överensstämmer med det av

byggnadsstyrelsen illustrerade alternativet 3 a.

Genomförandemässigt är detta alternativ i vissa hänseenden en kombination

av de alternativ som redovisas i etappserierna 1 och 2. Riksdagsbeslutet 1972

innebär således återupptagande av projekteringsarbetet i kvarteren Fyrmörsaren,

Brunkhalsen och Brunkhuvudet samt igångsättande av projekteringsarbete för

kvarteren Jakob Större (södra delen), S:t Per och Torviggen samt för kvarteren

Jakob Större, Vinstocken och Jakob Mindre, vilka skall inrymma riksdagshuset.

Eftersom riksdagshuset i detta alternativ berör fastigheter och nyttjanderätter

över vilka kronan icke har rådighet krävs att expropriationstillstånd utverkas

snarast efter riksdagsbeslutet om projektering och att expropriationsförfarande

inledes. Ersättningsbyggnader måste projekteras och uppföras dels för de i föregående

alternativ nämnda fastighetsägarna, dels för Sundsvallsbanken, som måste

evakuera från kvarteret Johannes Större. Med anledning av att riksdagshuset i

detta alternativ utbreder sig som en enhet över de vitala nordsydliga trafikstråken

Malmtorgsgatan och Regeringsgatan, måste tomtmarken temporärt utnyttjas

för körtrafik under den tid som åtgår för underbyggnaden av dessa gator. Detta

innebär att riksdagshuset tidigast kan stå färdigt under 1983.

Helgeandsholmen och Konstakademins byggnad i kvarteret Uttern lämnas även

i detta alternativ orörda.

Etappserie 4 (Riksdagens alternativ 3 c, Riksbanken på Helgeandsholmen).

Detta alternativ förutsätter ett tävlingsresultat som överensstämmer med det

av byggnadsstyrelsen illustrerade alternativet 3 c. Riksdagsbeslutet 1972 place
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

68 (364)

rar i detta alternativ Riksbanken på Helgeandsholmen, vilket nödvändiggör en

hel nyprojektering av byggnad i kvarteret Fyrmörsaren. Denna byggnad och således

Brunkebergstorgs totala miljö, kan således icke vara färdigställd tidigare

än vid mitten av 1977.

Förslaget med riksdagshuset enligt alternativ 3 c innebär helt nya kvartersbildningar

till följd av dels att Jakobsgatans trafikuppgifter överföres till den i

förslaget breddade Fredsgatan, dels att Regeringsgatans sträckning ändras, dels

ock att Herkulesgatan bibehålies och breddas mellan Regeringsgatan och Brunkebergstorg.

Det framgår av utredningen »Riksdagens hus» att detta förslag icke

håller sig inom en tävlingsgräns i Herkulesgatan. Från de ödesdigra följder i

regleringshänseende, som detta medför, har kontoret emellertid i sin analys bortsett

och förutsatt att riksdagshuset kan kraftigt beskäras i det nordöstra hörnet.

Under 1972 kan projekteringsarbetet påbörjas för det nya riksdagshuset inom

de sammanslagna kvarteren Vinstocken, Torviggen, S:t Per samt del av Jakob

Mindre. Projekteringsarbetet kan likaledes påbörjas för det nya förvaltningskvarter,

som bildas av södra delen av kvarteret Jakob Större samt restdelen av

kvarteret Jakob Mindre. Ett projekteringsarbete, som innebär en anpassning av

kvarteren Rrunkhalsen och Brunkhuvudet till riksdagshuset, kan påbörjas.

Utbyggnad av förvaltningscentret fortskrider inom kvarteren Björnen och Loen

i enlighet med byggnadsstyrelsens planer, dock utan att överensstämma med de

nya förutsättningar för en områdesplan, som den ändrade utformningen av Jakobsgatan

innebär.

Fredsgatans vidgning medför att det ovan beträffande etappserierna 2 och 3 redovisade

expropriationsförfarandet måste utvidgas att omfatta jämväl kvarteren

Tigern och Uttern. Fredsgatans vidgning måste genomföras i ett sammanhang

för att trafikfunktionerna skall kunna överföras från Jakobsgatan till Fredsgatan

och för att tillskapa de nybyggnadsenheter som förslaget anvisar.

Riksdagshuset kan enligt detta alternativ stå färdigt vid mitten av 1983, men

de statliga förvaltningskvarteren (exklusive kv. Björnen och Loen) blir med hänsyn

till ingreppens omfattning försenade upp till fyra år.

I och med 1972 års beslut kan projektering av nybyggnad för Riksbanken på

Helgeandsholmen påbörjas. Utbyggnaden förutsättes, med hänsyn till att Riksbanken

måste kvarbliva på Helgeandsholmen under utbyggnadstiden, ske i två

etapper. Den första etappen står färdig vid mitten av 1978 och nybyggnaden kan

i sin helhet vara genomförd under våren 1982.

3.13 Tävlingsgräns i Jakobsgatan.

Såsom framgår av etappserie 6 i kontorets rapport (Riksdagen alternativ 3 a,

Riksbanken kvarteret Fyrmörsaren) innebär ett beslut av riksdagen att tävlingsgränsen

skall dras i Jakobsgatan med ett samtidigt beslut om förläggning av Riksbanken

i kvarteret Fyrmörsaren, att cityområdet norr om Jakobsgatan kan utbyggas

i huvudsak i enlighet med stadens planer för genomförande av City 67.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(365) 69

Dock är en försening med 12 till 18 månader oundviklig. Regleringsarbetena söder

om Jakobsgatan kommer emellertid om riksdagen beslutar sig för en placering

av riksdagshuset vid Gustav Adolfs Torg, att genomföras efter det att regleringarna

norr om Jakobsgatan har genomförts. Detta innebär att regleringsskedet

dras ut över en mycket lång tid och att riksdagshuset inte kan stå färdigt

förrän tidigast under våren 1983. Differenserna i genomförandetider mellan områdena

norr respektive söder om Jakobsgatan medför omfattande försvarsarbeten

och provisoriska anordningar under en stor del av regleringsskedet. Trots detta

kan dock tunnelbaneuppgången från station Kungsträdgården få sitt planerade

läge enligt City 67 och redan från Järvabanans öppnande betjäna det sydligaste

citvområdet.

Ett riksdagshus enligt alternativet 3 a kan — om tävlingsgränsen redan från

början bestämmes till Jakobsgatan — alltså i och för sig inte bli färdigt tidigare

än om det genomförs efter en mer omfattande tävling, men de genomförandetekniska

konsekvenserna reduceras i någon mån och därmed också riskerna för förseningar.

Kvar står dock, att det sammanlagda och sammanvävda område, inom

vilket riksdagshus och förvaltningslokaler skall tillskapas, endast reduceras från

89.000 till 74.000 m2. Komplexiteten i problemen måste således i huvudsak kvarstå.

Dock kan noteras att därest riksdagen efter en tävling med gräns i Jakobsgatan

bestämmer sig för en lösning på Helgeandsholmen, så har trots detta genomförandet

av cityplanen icke påverkats i vidare mån än genom den försening som

redan blivit faktum genom beslutet om programarbete.

I detta alternativ blir minimitiden för provisoriet vid Sergels Torg 12 år.

3.14 Jämförelse med genomförda regleringar.

Själva riksdagshuset kommer i Norrmalmsalternativen enligt »Riksdagens hus»

att uppta en markareal av 9 000 å 11 000 m2. Den sammanlagda areal av bebyggelseområden,

som vid en tävling enligt riksdagens intentioner skulle läggas i stöpsleven

och vilkas utformning skulle bli beroende av riksdagshusets placering,

upptar emellertid en areal av inte mindre än 89.000 in2. Som jämförelse kan nämnas,

att arealen av de bebyggelseområden, som hittills reglerats på Nedre Norrmalm,

uppgår till 110.500 m2. Denna reglering hade förberetts under lång tid,

innan den år 1951 påbörjades och den hade som pådrivande kraft de mest angelägna

trafikregleringar — i inledningsskedet sammanknytningen av den första

tunnelbanan och i slutskedet sammanknytningen av Sveavägen, Hamngatan och

Klarabergsgatan. Trots detta drog regleringen ut över en tid av 15 år. Med hänsyn

härtill kan finnas anledning att fråga sig vilken tidsutdräkt som är sannolik, om

riksdagshuset förlägges till Nedre Norrmalm. Ett utgångsläge, som det man hade

i det redan reglerade området, skulle man inte hinna fram till ens år 1975. Med

samma takt i genomförandet som vid Sergelgatan, Klarabergsgatan och Sveavägen

skulle det södra partiet med sitt riksdagshus och sina kungliga kanslier

4—0102559

s. 70 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

70 (366)

inte bli färdigt förrän i början av 1990-talet. Det kan dock starkt ifrågasättas om

riksdagshusfrågan kan leda till lika eniga ansträngningar för snabba regleringsåtgärder

som trängande trafikgenombrott. Det torde därför vara realistiskt att

ifrågasätta, om det södra partiet ens skulle kunna bli färdigreglerat under detta

sekel. Möjligen skulle alternativ 3 a kunna genomföras under 1990-talet.

Mot detta resonemang skulle den invändningen kunna göras, att byggnadsvolymerna

i en blivande reglering i de södra delarna blir mycket mindre än i den

hittills genomförda regleringen. Detta är dock icke en hållbar invändning. För

det första är undergrunden mycket sämre i de södra delarna av Nedre Norrmalm

och verkar mer fördröjande på byggtiden än en skillnad i byggnadsvolymer. För

det andra har kronans hittillsvarande utredningar pekat på ett så starkt behov

av källarutrymmen för försörj ningsleder, valv, arkiv, interna kommunikationer

och parkering att byggnaderna i stort sett måste foras ner till grundvattenytan

och att grundläggningsarbetena kommer att bli mycket krävande. För det tredje

är det ovisst hur stor byggnadsvolym som slutligen kommer att ifrågasättas i det

södra partiet. Hittillsvarande utredningar för riksdagen, Riksbanken och kanslibyggnaderna

har syftat till hårdare exploatering än City 67 förutsatt.

3.2 Ekonomi.

Redan riksdagens beslut den 30 maj 1968 rörande programarbete för en tävling

inom området upp till Herkulesgatan har medfört konsekvenser för cityombyggnaden

som även är av ekonomisk art. De ekonomiska konsekvenserna för staden

kommer att ytterligare förvärras om riksdagen beslutar sig för en tävling inom

området ända upp till Herkulesgatan. Storleken av därefter ytterligare tillkommande

ekonomiska konsekvenser blir beroende dels av stadens möjligheter att

revidera områdesplanen för området norr om tävlingsgränsen, dels av vilket alternativ

som kommer att bli genomfört.

Vid sammanträde med styrelsen för riksdagens förvaltningskontor den 20 september

1968 belystes från kontorets sida de för Stockholms stad uppkommande

ekonomiska konsekvenserna av tävlingens genomförande och av en nybyggnad

på Nedre Norrmalm. Efter den redovisning som lämnats beslöt styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor vid detta sammanträde hemställa att statens markdelegation

med biträde av byggnadsstyrelsen skulle utreda och med Stockholms

stad förhandla om de ekonomiska konsekvenserna av sådan avgränsning av området

för den planerade arkitekttävlingen om ett nytt riksdagshus på Nedre Norrmalm

att tävlingen i princip kunde avse alternativen 3 a, 3 b och 3 c i byggnadsstyrelsens

utredning »Riksdagens hus».

Utredningar pågår nu inom stadens berörda förvaltningar om de kostnader

som redan uppkommit och om de kostnader som kommer att bli resultatet av

olika beslut rörande tävlingsområdet. Som ovan anförts kommer den närmare

redovisningen av kostnaderna att ske inom förhandlingskommissionen för handläggning

av vissa aktuella markuppgörelser mellan kronan och staden. De eko
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969 (367) 71

nomiska konsekvenser som därvid kommer att redovisas av staden innefattar

olägenheter av flera slag nämligen:

1. Förseningar som uppkommer i det löpande regleringsprogrammet med därav

följande ekonomiska förluster.

2. Omplaneringar, som måste göras, varigenom arbete som nedlagts på planering,

projektering m.m. blir värdelöst helt eller delvis.

3. Investeringar, som gjorts i fastighetsförvärv, evakueringar och andra förberedelser

inom tävlingsområdet, och som kommer att ligga oräntabla under den

tid som åtgår för riksdagshustävlingen och därefter till dess beslut föreligger i

byggnadsfrågan och regleringsarbetet kan återupptas.

4. Investeringar som måste göras i provisoriska trafikförbindelser genom tävlingsområdet

och som får avskrivas på kort tid.

5. Omplaneringen norr om tävlingsområdet som leder till sämre planstandard

och därigenom ett lägre markvärde.

6. En omfattande reglering i det södra området, samtidigt som i övrigt reglering

pågår i andra riktningar enligt programmet för City 67, medför en ogynnsam

utveckling inom de redan reglerade områdena.

3.3 Funktionsfrågor.

Möjligheterna att anpassa den påbörjade cityregleringen till en tävlingsgräns i

Herkulesgatan har med anledning av byggnadsnämndens beslut den 30 maj 1968

varit föremål för utredning inom stadens expertorgan och inom de av staden anlitade

konsultgrupperna. Med utgångspunkt från det hittillsvarande utredningsresultatet

har stadsbyggnadskontorets stadsplane- och trafikavdelningar inför byggnadsnämndens

behandling av frågan om tävlingsområdets omfattning den 20 november

1968 redovisat de funktionsmässiga konsekvenserna av en gräns för tävlingsområdet

i Herkulesgatan. I sitt utlåtande framhåller stadsplane- och trafikavdelningarna

bland annat följande:

Vid stadskollegiets behandling av planfrågan i mars 1968 formulerade en expertgrupp

(Sidenbladh, Nordberg, Hedtjärn, Westman) sina synpunkter och

rekommenderade en gräns i Jakobsgatan. En sådan gräns påverkade inte planfrågan

i city, men gav ett alternativ till läget på Helgeandsholmen som kunde användas

om stadsbildssynpunkter visade att Helgeandsholmen inte kunde rymma

det stora riksdagshuset.

Fastighetskontorets utredning om minimitider för genomförandet visar att citylägena

är synnerligen komplicerade ur genomförandesynpunkt. Fördröjningar

är sannolika. Detta leder till pessimistiska synpunkter på stadsdelens utseende

under en lång omdaningsperiod. Normalt skulle detta leda till att kontoret undviker

att arbeta med en planläggning som har sådana konsekvenser. I cityplanen

har vi därför bland annat förutsatt att den södra fronten av city skall bevaras.

Den stora betydelse som riksdagshusfrågan har för stadsbilden kring Helgeandsholmen

kan dock motivera att ett alternativ bör finnas vid Gustav Adolfs

Torg. De konsekvenser som detta medför för cityområdet är dels av genomförandekaraktär

och dels av plan- och stadsbildskaraktär.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

72 (368)

Konsekvenserna för genomförandet har utretts av fastighetskontoret som påvisar

att alla cityalternativen kräver omfattande och långvariga omregleringar

norr om Gustav Adolfs Torg.

Konsekvenserna för stadsbild och stadsplan är olika för cityalternativen.

Endast alternativet 3 a (söder om Jakobsgatan) går att inpassa i cityplanens

trafiksystem. Det förändrar stadsbilden genom att delvis bygga över Malmtorgsgatan

och Regeringsgatan, men bevarar gatornas karaktäristiska sträckning rakt

ned mot Gustav Adolfs Torg. Ur stadsbildssynpunkt synes detta förslags huvudprincip

väl gå att tillämpa.

Alternativen 3 b och 3 c når upp till Herkulesgatan och förändrar därmed cityplanen

i varierande grad. 3 b bevarar Jakobsgatans breddning (22 m) men bygger

över den med stora byggnadsvolymer. Det alternativet får därmed en olycklig

effekt på Jakobsgatans roll och utseende som öst—västligt genomgående stråk.

Dessutom förutsätter det en ur stadsbildssynpunkt olämplig förändring av Regeringsgatan

som inte fortsätter rakt ned i torget. Ur funktionssynpunkt bryter förslaget

sönder cityplanens parkerings- och försörjningssystem genom att eliminera

P-huset i S:t Per och flytta T-stationen norrut.

3 c förändrar cityområdets funktions- och stadsbildslösningar på i princip samma

sätt som 3 b men förutsätter dessutom ett nytt gatusystem med bland annat

Fredsgatan breddad.

För cityplanen som helhet har alltså de djupgående alternativen avsevärda

nackdelar. Allmänt allvarligt är att någon trafikmässigt acceptabel principutformning

av gatunätet enligt 3 c inte kunnat finnas trots stora ansträngningar.

Vare sig man utformar gatunätet i enlighet med byggnadsstyrelsens utredningsförslag

eller räknar med att såväl Malmtorgsgatan som Regeringsgatan kan dubbelriktas,

eller som tredje möjlighet söker förbinda Brunkebergstorgs sydspets

med Regeringsgatan via en dubbelriktad Herkulesgata, har det inte varit möjligt

att åstadkomma en tillräckligt kapacitetsstark trafiklösning.

En väsentlig nackdel är att T-banans biljetthall måste förskjutas minst 60 m

norrut varigenom dess kontakt med och dess attraktivitet för det statliga förvaltningsområdet

i sydvästra Klara minskas.

Cityplanens lösning av parkerings- och försörjningssystem spolieras helt genom

att parkeringshuset i S:t Per inte finns kvar. Dessa för citybebyggelsen

utomordentligt viktiga funktioner har i cityplanen kunnat få en tillfredsställande

lösning inom den långsträckta enhet som utbildats mellan Brunkebergstorg

och Regeringsgatan. Hittillsvarande expertutredningar tyder på att den nödvändiga

funktionsuppdelningen och den önskade standarden inom kvarteret inte

kan uppnås när enheten minskas genom en gräns i Herkulesgatan. Motsvarande

svårigheter kan väntas uppstå inom tävlingsområdet där ett helt nytt parkeringsoch

försörjningssystem måste utbildas kring riksdagshuset.

Fastighetskontoret har deltagit i nämna expertutredningar och delar således

den på basis därav angivna uppfattningen.

Beslutet om tävlingsgräns för tävlingsområdet påverkar T-banestation Kungsträdgårdens

biljetthall och uppgångar vid Regeringsgatan.

Enligt 1964 års principöverenskommelse rörande lokaltrafiken i Stor-Stockholm

(Hörjelöverenskommelsen) skall tunnelbanan från Blasieholmen till Järvafältet

öppnas för trafik före 1975. Från kommunalförbundets kansli har under hand er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(369) 73

farits, att ett av villkoren för att Järvabanan skall kunna genomföras enligt den

beslutade tidplanen är, att den vänstra uppgången från tunnelbanestationen

Kungsträdgården fastställes till sitt läge senast under 1969. Ifrågavarande tunnelbaneuppgångs

trafikuppgift är att betjäna kvarteren i Södra Klara. Byggnadsstyrelsens

utbyggnadsplaner för ett förvaltningscentrum i Södra Klara förutsätter

en mycket hög standard på den kollektiva trafikförsörjningen. Med hänsyn bland

annat till detta faktum, har den i City 67, liksom 1962 års cityplan, förlagts under

korsningen Regeringsgatan—Jakobsgatan. Om erforderlig frihet för en arkitekttävling

inom ett område, som sträcker sig upp till Herkulesgatan, skall kunna erhållas,

måste denna tunnelbaneuppgång som nyss nämnts flyttas minst 60 m norrut

och således förläggas utanför tävlingsgränsen. En sådan förflyttning innebär

emellertid att uppgången skulle riktas tillbaka mot Sergels Torg och alltså icke

täcka de sydligaste delarna av Nedre Norrmalm. En förutsättning för att uppgången

skall kunna erhålla det i City 67 angivna läget och att dess influensområde

skall kunna täcka dessa delar av Nedre Norrmalm torde i praktiken vara att frågan

utageras under vårriksdagen 1969.

Effekten av en tävlingsgräns i Herkulesgatan blir således ur funktionssynpunkt

olyckligt för hela området söder om Hamngatan.

i. Slutomdöme

De verkställda analyserna förstärker stadens tidigare bedömning av konsekvenserna

för cityregleringen och därmed för stadens invånare och näringsliv av en

riksdagshustävling över så stort område att den kolliderar med planeringen och

genomförandet av cityregleringen. Det är nu möjligt och förefaller också ovillkorligen

nödvändigt att ge riksdagen en fullständigare information om konsekvenserna

av olika ställningstaganden angående riksdagshusalternativen och tävlingsförfarandet.

Vid riksdagens beslut i maj synes man nämligen, trots de informationer som

redan då kunde lämnas från stadens sida, ha underskattat de svårigheter och

kostnader som skulle uppkomma dels för staden, dels för kronan. Sannolikt förbisåg

man också att svårigheterna ökades högst väsentligt genom att det beslut

som riksdagen fattade ej gav något slutligt besked om huruvida intrång skulle

göras på cityregleringen eller ej. Besked därom kan nu erhållas tidigast 1972. Fördelarna

för riksdagen av att ha handlingsfrihet ända upp till Herkulesgatan blev

alltså inte på rätt sätt vägda mot uppkommande problem och kostnader. — Även

riksbanksfrågan lämnades olöst. Man får under mycket lång tid rivnings- och

byggnadsplats på norra sidan av Brunkebergstorg invid det provisoriska riksdagshuset.

Kontorets trots allt ofullständiga redogörelse för konsekvenserna med avseende

på Nedre Norrmalms reglering vid alternativa förläggningar av det permanenta

riksdagshuset torde klarlägga dels hur lätt det går att manövrera de statliga byg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

74 (370)

gena om riksdagshuset förläggs till Helgeandsholmen, dels hur hela problemkomplexet

vidgar sig till en regleringsfråga av alltför stora mått när man begär handlingsfrihet

även inom Nedre Norrmalm. Med all respekt för riksdagshusfrågans

stora betydelse är det uppenbart att den därigenom har fått orimliga konsekvenser.

Riksdagshuskomplexet behöver i och för sig inte så stort utrymme. Enligt de

förberedande undersökningarna kräver det en markareal på 9 000 å 11 000 m2

och skall inte ockupera mer än två eller tre kvarter vid Gustav Adolfs Torg. Men

enligt riksdagens preliminära ställningstagande skulle arkitekttävlingen komma

att omfatta inte mindre än 89.000 in2, femton kvarter i ett brett och djupt område

i södra delen av Nedre Norrmalm. Till sin yta blir detta område nästan lika stort

som den hittills reglerade delen av Nedre Norrmalm, Sergelgatan med omgivande

kvarter, Sergels Torg, Klarabergsgatan, den nya Sveavägen och området öster om

den ned till Regeringsgatan, vilket uppgår till 110.500 m2. Även om Jakobsgatan

skulle bli gräns för tävlingsområdet involveras riksdagshusfrågan i ett område

om 74.000 m2.

Att tävlingsområdet tas till så stort som till Herkulesgatan beror ju inte på att

man vill ha valfrihet att placera riksdagshuset var som helst inom området. Det

är trots allt utom Helgeandsholmen bara kvarteren närmast Gustav Adolfs Torg

som avses komma i fråga. Syftet är att de tävlande inte skall vara bundna av stadens

cityplan, City 67, utan ha rätt att föreslå även sådana stadsplaneändringar

som kan bli mycket ingripande. Sålunda ifrågasätts ändrade bredder och sträckningar

för Regeringsgatan och Malmtorgsgatan eller alternativt att Malmtorgsgatan

läggs igen och att Herkulesgatan i stället breddas kraftigt öster om Brunkebergstorg

— i City 67 är den igenlagd. Vidare ifrågasätts att den breddning av

Jakobsgatan, som City 67 räknar med, skall utbytas mot en motsvarande breddning

av Fredsgatan, vilket innebär att cityregleringen utvidgas med ytterligare en hel

kvartersrad söderut. På Fredsgatans norra sida måste då all bebyggelse rivas,

Konstakademin längst västerut och därefter kvarter efter kvarter ända bort till

Kungsträdgården.

Riksdagshusfrågan utvidgas alltså till att bli en del i en mycket stor stadsplanereglering

och det är omöjligt att förutsäga hur länge det dröjer innan den kan

bli förverkligad. Risken finns, att det sydligaste partiet av Nedre Norrmalm, liksom

en gång partiet mellan Hötorget och Hamngatan, under årtionden blir ett

slumområde. Därtill är dess läge i staden alltför ömtåligt.

Även om det inte går så långt som till förslumning, leder de komplexa problemen

med all sannolikhet till en långdragen saneringsprocess. I stället för att regleringen

ner till Gustav Adolfs Torg enligt City 67 om några år avslutas, öppnas

här en ny saneringsfront innan den östra citydelen är avslutad och medan regleringarna

vid Vasagatan också måste påbörjas. Och ännu sedan dessa regleringar

avslutats och regleringarna av Tunnelgatan tagit vid, bör man räkna med att

regleringarna inom sydligaste Norrmalm pågår.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(371) 75

Det slutliga resultat som kan summeras av den genomförda regleringen i det

sydligaste partiet av Nedre Norrmalm är enligt alternativen 3 b och 3 c bland

annat en ogynnsam förläggning av dess tunnelbanestation, troligen också sämre

anordningar för funktionerna i andra hänseenden i jämförelse med vad som kan

utvinnas genom en omedelbar fortsättning av den pågående omdaningen i enlighet

med City 67.

De avbrott, ändringar och utökningar i de pågående regleringarna, som nu

ifrågasätts, kan enligt samtliga förslag till riksdagshus på Nedre Norrmalm i sina

verkningar inte begränsas till det sydligaste partiet. Andra, för citys utveckling

vitala saneringsriktningar blir också lidande, ävenså redan reglerade områden,

som befinner sig i närheten av dessa saneringsriktningar. Härigenom blir det

till sist en fråga om negativa effekter för hela cityområdet. Detta synes vara skäl

nog för att begränsa riksdagshusproblemet till Helgeandsholmen och de närmaste

områdena på andra sidan Stallkanalen. Staden synes ha visat vilja nog att bidraga

till en lösning av problemet genom sin redobogenhet att bereda utrymme

för kungl. maj :ts förvaltningslokaler vid Drottninggatan.

5. Hemställan

Med hänvisning till det anförda får kontoret hemställa

att fastighetsnämnden till remissens besvarande, med åberopande av detta tjänstememorial,

föreslår stadskollegiet att hos riksdagen anhålla att tävlingen icke

må äga rum inom Nedre Norrmalmsområdet och att vädja om sådan behandling

av riksdagshusfrågan i övrigt att provisoriet vid Sergels Torg kan avvecklas till

den 1 januari 1981.

L.-O. Larsson

Åke Hedtjärn

Walter Sahlqvist

opaginerad Kontrollera mot PDF

76 (372)

Uti. nr 28 år 1969

Bilaga 7

Till Byggnadsnämnden

Angående tävling om permanent riksdagshus

Sedan byggnadsnämnden den 30 maj 1968 uppdrog åt stadsbyggnadskontoret

att upprätta alternativ områdesplan för Brunkeberg med beaktande av den inverkan

som projekteringen av ett permanent riksdagshus skulle ha för Norrmalmsregleringen,

har kontoret haft upprepade kontakter med riksdagens förvaltningskontor

(RIK) och byggnadsstyrelsen (KBS). I dessa överläggningar har fastighetskontoret

representerats av saneringsavdelningens chef Åke Hedtjärn. Han har

den 6 november i en utredning: »Alternativa förläggningar av permanent riksdagshus»,

belyst frågan ur fastighetsförvaltningens synpunkter. Den 12 november

har fastighetsnämnden behandlat ett förslag från fastighetskontoret att tävlingen

om permanent riksdagshus icke måtte äga rum inom Nedre Norrmalmsområdet.

Fastighetsnämnden beslöt utan eget ställningstagande överlämna framställningen

till stadskollegiet. Ärendet är den 14 november remitterat till byggnadsnämnden.

I samma remiss ingår en skrivelse från riksdagens förvaltningskontors

styrelse till stadskollegiet med anhållan om att riksdagen snarast informeras

om förutsättningarna, såvitt på Stockholms stad ankommer, för genomförande

av det utredningsuppdrag förvaltningskontorets styrelse erhållit och för arkitekttävlingen.

Med anledning härav får stadsbyggnadskontoret anföra följande:

Tidplan enligt byggnadsstyrelsen

Tidplaner för byggande av ett permanent riksdagshus finns redovisade i boken

»Riksdagens hus», daterad den 25 mars 1968. För alternativen 1 och 2 redovisas

en gemensam tidplan, bild 47. Där förutsättes att tävling om riksdagshus

skulle beslutas i april 1969, att riksbank i kvarteret Fyrmörsaren kunde påbörjas

i oktober 1969 och riksdagshuset skulle vara inflyttningsklart i januari 1978. För

alternativen 3 finns en gemensam tidplan, bild 48. Tävlingen anses kunna utlysas

i januari 1970, riksdagshuset kunna påbörjas i oktober 1976 och vara färdigt i

april 1980.

Rediverade tidplaner

Sedan mars 1968 har vissa förutsättningar ändrats. Sålunda föreslår RFK nu

en allmän nordisk tävling för alternativen 2 och 3, medan alternativ 1 skulle be
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969 (373) 77

lysas med en samtidig inbjuden tävling. Tidtabellen måste därför anpassas till

såväl alternativ 2 som alternativ 3.

Riksdagen avses kunna besluta om tävling under våren 1969. Därefter skall

man färdigställa tävlingshandlingar, ge ett års tävlingstid och använda ett halvt

år för prisbedömning, vilket pekar mot att tävlingsresultatet inte kan föreligga

förrän årsskiftet 1970—1971. Därefter måste programmet överarbetas, och utklaras

vissa frågor om anslutning av omgivande bebyggelse till riksdagshuset. Vidare

måste eventuella förhandlingar med Stockholms stad äga rum. Man synes icke

kunna räkna med att riksdagen kan besluta om tomtens läge och projekteringsuppdrag

förrän våren 1972. Total projekteringstid från skissarbetets påbörjande

över färdiga bygghandlingar till antagna entreprenader har KBS bedömt kräva

4Vs år. Rivning av befintlig bebyggelse har ansetts kräva 3/4—1 år.

Skall riksdagen ligga på Helgeandsholmen kan riksbankshusef därstädes icke

rivas förrän Riksbanken flyttat. Under förutsättning att man omgående beslöt

bygga riksbankshus i kvarteret Fyrmörsaren skulle detta kunna ske vid årsskiftet

1973—1974. Om sådant beslut icke träffas förrän tävlingen är avgjord, kan rivningar

på Helgeandsholmen inte påbörjas förrän årsskiftet 1976—1977. Med KBS:s

projekteringstider kan ett riksdagshus icke börja byggas förrän vid denna tidpunkt

oavsett vilket läge man väljer. Om Riksbanken icke påbörjar sin bortflyttning

från Helgeandsholmen förrän våren 1972 när definitivt beslut föreligger i

riksdagen, skulle riksdagshuset bli färdigt % år senare om det byggdes på Helgeandsholmen

än om det byggdes på Norrmalm. Byggnadstiden beräknar KBS

till drygt 3 år och enligt denna tidplan skulle sålunda ett riksdagshus på Norrmalm

kunna tagas i bruk av höstriksdagen 1980 på Helgeandsholmen av vårriksdagen

1981.

Dessa tider är uträknade utan hänsyn till de av Hedtjärn angivna tidsförskjutningar

som beror av evakueringar, rivningar, omflyttningar inom nedre Norrmalm,

och KBS:s tidsplan måste därför revideras. Hedtjärn räknar med 2 års rivnings-

och grundläggningstid på Helgeandsholmen, vilket förskjuter inflyttningen

i ett nytt riksdagshus därstädes till vårriksdagen 1982. Enligt alternativ 3 b (Hedqvist)

skulle förskjutningen vara 2% år och riksdagshuset stå färdigt först till

vårriksdagen 1983, medan det enligt alternativen 3 a och 3 c blir ytterligare 1 år

fördröjt och således inte färdigt förrän till vårriksdagen 198b. Motsvarande tidpunkter

gäller då för utflyttningen ur teaterbyggnaden i kvarteret SkansenFrigga.

Här skall inskjutas att Hedtjärn synes förutsätta att byggnadsfrågan kan

föras framåt utan fördröjningar av återremisser eller krav på ytterligare utredningar.

Samma antagande görs här med ett väsentligt undantag, som avser tävlingen

begränsad till Helgeandsholmen (se nedan).

Det är givetvis ett stadens intresse att undersöka om de av Hedtjärn nu klargjorda

förseningarna i förhållande till KBS:s tidplan kan reduceras. Först skall konstateras

att om tävlingsområdet begränsas till Jakobsgatan och man skulle välja

att bygga i stort sett enligt alternativ 3 a kommer inflyttningen enligt Hedtjärn

att dröja lika länge som i alternativ 3 c och ligga 1 år senare än enligt alternativ

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

78 (374)

3 b vilka båda sträcker sig upp till Herkulesgatan. Byggs det nya riksdagshuset

på Helgeandsholmen kan man blott vinna 1 års tidigare utflyttning ur teatern.

Väljas alternativ 2 behöver riksdagen hyra teatern i 11 år. Alternativ 3 b kräver

en hyrestid på 12 år och alternativen 3 a och 3 c 13 år. Om man begränsar tävlingen

till att enbart omfatta Helgeandsholmen, måste man emellertid räkna med

att när väl tävlingsresultatet föreligger på nyåret 1971, kommer alla de som är

missbelåtna med den rekommenderade lösningen att begära förnyad undersökning

om icke riksdagshuset kan förläggas vid Gustaf Adolfs Torg. Det synes ofrånkomligt

att motioner i denna riktning kommer att väckas på vårriksdagen 1971

och vid varje efterföljande tillfälle ända tills man antingen redovisat en sådan

undersökning eller börjat arbeten på Helgeandsholmen. Den tidsvinst på 1 eller

möjligtvis 2 år som man räknat med genom en begränsning av tävlingsområdet

skulle lätt komma att försvinna genom sådana ytterligare utredningar.

Enligt stadsbyggnadskontorets bedömning synes det därför med hänsyn till

riksdagshusbyggets förläggande i tiden och tidpunkten för utflyttningen ur teatern

inte finnas vägande motiv för att begära en begränsning av tävlingsområdet.

Stadsplane frågan

Riksdagshusets placering på Nedre Norrmalm skapar en för staden besvärande

ovisshet i stadsplanefrågan. Denna olägenhet är dock högst olika för de skilda

underalternativen.

En förläggning söder om Jakobsgatan (3 a) torde kunna motivera någon mindre

justering i gatans sträckning, vilket skulle medföra en mindre beskärning av

husen på gatans norra sida, vilket synes kunna accepteras. Vidare måste man

förutsätta överbyggnader av Regerings- och Malmtorgsgatorna, vilket senare innebär

mycket väsentliga ändringar i stadsbilden. Därtill kommer evakuering,

d.v.s. ersättningsbyggen, för samtliga fem tomter i kvarteret Jakob Mindre. Enligt

City-67 skulle endast en tomt vara berörd av cityregleringen.

Ett alternativ i princip enligt 3 b lämnar gatunätet i City 67 i stort sett oförändrat.

Tomten nr 10 i kvarteret Jakob Mindre måste dock rivas eller byggas om,

men tomterna 8 och 6.7 behöver inte röras, över- och underbyggnader av Jakobsgatan

är nödvändiga. Med hänsyn till trafikens storlek och dess växlingsrörelser

är det omöjligt att medge pelare i körbanan. Överbyggnaderna är ur stadsbildssynpunkt

lättare att acceptera än i 3 a. Alternativ 3 b förutsätter emellertid flyttning

av T-banestationen och en annan lösning av parkering och tillfarter till

kvarteren både inom och utom tävlingsområdet (se nedan).

Alternativ 3 c förutsätter icke blott breddning av hela Fredsgatan och Arsenalsgatan

mellan Operan och kvarteret Jakob Mindre utan även genomgripande planändringar

inom området upp till Brunkebergstorg. Vare sig KBS:s utredningsförslag

eller Malmtorgs- och Regeringsgatorna dubbelriktade ner till Gustav Adolfs

Torg eller en dubbelriktad Herkulesgata mellan Brunkebergstorgs sydspets och

Regeringsgatan, som dubbelriktas till Gustav Adolfs Torg, erbjuder trafiklösning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(375) 79

ar som kan fungera tillfredsställande. Stadsbyggnadskontoret anser att de tävlande

inte skall behöva ägna sig åt att lösa trafikfrågor på Nedre Norrmalm. En

förutsättning för att de tävlande skall kunna välja en tomt som inte delas av Jakobsgatan

är att det i tävlingsprogrammet erbjuds en motsvarande trafiklösning

som kan fungera. Trots stora ansträngningar har en sådan hittills inte kunnat

åstadkommas.

Stadens byggnadsfrågor

Staden måste oavsett hur riksdagen våren 1969 kommer att besluta driva sin

egen planering så att icke byggande utanför tävlingsområdets gräns blir fördröjd

mer än absolut nödvändigt. Stadsplan måste därför upprättas så att västra

utgångarna från tunnelbanans station Kungsträdgården kan byggas utanför tävlingsområdets

gräns. Lägges denna senare i Herkulesgatan måste stationen förskjutas

60 m mot norr från det i City 67 visade läget. Detta är en nackdel, men

svårigheterna skall icke överdrivas. Avståndet till den breddade Jakobsgatans

gångbana blir mindre än 100 m och till den breddade Fredsgatan i alternativ 3 c

cirka 130 m. Projekteringen av tunnelbanestationen kan invänta beslut om tävlingen

våren 1969 men under inga omständigheter avvakta tävlingsresultatet och

riksdagens beslut våren 1972 om stationen skall kunna öppnas programenligt

i januari 1975.

Nästa byggnadsobjekt av vikt för staden är bebyggelsen i kvarteret Trollhättan

och Åskslaget. Om kvarteren Torviggen och Sankt Per blir berörda av tävlingen

måste det s.k. Storviggenprojektet revideras. Parkeringshuset i dess södra

del skulle då delas mitt itu. Den del som avser att betjäna bebyggelse inom området

söder om Herkulesgatan skulle kvarligga eller flyttas till annat läge inom

tävlingsområdet, medan den hälft som avser att betjäna områdena norr om Herkulesgatan

skulle inarbetas i det reviderade projektet till hotell och kontor. Hedtjärn

uppger att om innevarande höstriksdag beslutar att tävlingsområdet icke

skall sträcka sig norr om Jakobsgatan skulle den norra delen av Trollslaget kunna

stå färdig 1974. I alla andra fall kommer bebyggelsen att vara färdig samtidigt

1975. Enligt stadsbyggnadskontorets uppfattning kan en fortsatt projektering av

projekt Trollhättan-Åskslaget icke avvakta riksdagsbeslut våren 1972, utan projekteringsarbetet

måste kontinuerligt bedrivas med största skyndsamhet. En tidplan

för detta bör omgående upprättas. En områdesplan omfattande kvarteren

Trollhättan, Åskslaget, Spektern och norra delen av Jakob Större bör framläggas

snarast möjligt. Den skall följas av stadsplan för kvarteren Trollhättan, Åskslaget

och Spektern, vilken bör kunna föreligga samtidigt som det finns ett byggnadsprojekt

till de förstnämnda kvarteren. Förseningen bör kunna bli IVa år,

vilket Hedtjärn uppger som rimligt för kombinationen riksdagshus enligt alternativ

3 b och riksbank i kvarteret Fyrmörsaren. Stadsplanebeslut i stadsfullmäktige

bör kunna föreligga före sommaren 1970, dvs. före det att resultatet av

tävlingen är känt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

80 (376)

Detta bör emellertid i stort sett kunna accepteras. Delar av ett eventuellt riksdagshus

i kvarteren Sankt Per och Torviggen kommer att vända sin baksida mot

hotellet, och man kan utgå från att denna del av riksdagshuset icke kommer att

beröva hotellet mer utsikt eller kontakt söder ut än vad andra hus skulle göra; det

är angeläget att hotellet och Norra Smedjegatans arkad kan öppnas samtidigt som

tunnelbanan, vilket enligt Hedtjärn är möjligt i samtliga alternativ.

Riksbanken

I tidigare utredningar ansågs det givet att riksdagen skulle ligga kvar i ombyggda

eventuellt tillbyggda hus på Helgeandsholmen. Riksbanken måste därför flytta

och av olika möjligheter valde man kvarteret Fyrmörsaren, om vilket även visst

avtal föreligger.

Situationen är nu helt förändrad. Bankfullmäktige har enligt uppgift beslutat att

om riksdagen flyttar från Helgeandsholmen skall banken kvarligga där, dels i sitt

nuvarande hus, dels i ombyggda lokaler i riksdagshuset. Definitivt beslut i frågan

kan således inte förväntas förrän våren 1972. Hedtjärn räknar därvid med

att man kan börja bygga i kvarteret Fyrmörsaren för Riksbanken 1974 och för

någon annan 1975. Detta skulle i varje fall vara en stor olägenhet för riksdagen

som under hela byggnadstiden är kvar i teatern. Det är givetvis även en betydande

olägenhet för staden i och med att Brunkebergstorgs fond är en byggnadsplats

när hotellet skall öppna. Det synes därför synnerligen önskvärt att man

håller beredskap så att Riksbanken fullföljer den påbörjade projekteringen och

har bygghandlingar klara så att bygget i Fyrmörsaren kan påbörjas 1 år tidigare

än Hedtjärn beräknat. I ett avtal om stadens medverkan i tävlingen synes ett

sådant villkor böra inskrivas. Oavsett för vilket ändamål kvarteret Fyrmörsaren

skall användas bör bygge kunna igångsättas hösten 1973 och vara avslutat två år

senare. En tidigare byggstart synes endast möjlig om riksdagen redan våren 1969

beslutar att Riksbanken skall bygga i kvarteret Fyrmörsaren.

Sammanfattning

Den ovan lämnade redogörelsen kan sammanfattas på följande sätt.

1. Med det förfarande som riksdagens förvaltningskontor tillsammans med

byggnadsstyrelsen nu skisserar för byggande av permanent riksdagshus, kan i

inget alternativ egentliga byggnadsarbeten påbörjas tidigare än 1977.

2. Hedtjärns utredning av den 6 november 1968 visar att trolig byggstart i alternativ

1 är 1977, i alternativ 2 1979 och i alternativ 3 b 1980 och 3 a eller 3 c

1981.

3. Även vid nybyggnad på Helgeandsholmen kan riksdagen icke flytta ur teatern

förrän till vårriksdagen 1982.

4. Riksdagens hyrestid i teatern blir 11 år enligt alternativ 2, 12 år enligt alternativ

3 b och 13 år enligt alternativen 3 a och 3 c.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969 (377) 81

5. Bebyggelsen i kvarteren Trollhättan, Åskslaget och Spektern kan i samtliga

fall vara färdig 1975 när tunnelbanan öppnas.

6. Om tävlingen skulle begränsas till att omfatta endast Helgeandsholmen, måste

man riskera att nya krav på utredningar på riksdagens förläggning till Norrmalm

kommer att resas sedan tävlingen avslutats.

7. Enligt stadsbyggnadskontorets mening finns det icke anledning att nu begära

en begränsning av tävlingsområdet till Helgeandsholmen eller i Jakobsgatan.

Stadsbyggnadskontoret hemställer att byggnadsnämnden till remissens besvarande

överlämnar och åberopar detta tjänsteutlåtande.

Göran Sidenbladh

Avvikande mening i fråga om tävling om permanent riksdagshus

Vid stadskollegiets behandling av planfrågan i mars 1968 formulerade en expertgrupp

(Sidenbladh, Nordberg, Hedtjärn, Westman) sina synpunkter och rekommenderade

en gräns i Jakobsgatan. En sådan gräns påverkade inte planfrågan

i city, men gav ett alternativ till läget på Helgeandsholmen som kunde användas

om stadsbildssynpunkter visade att Helgeandsholmen inte kunde rymma

det stora riksdagshuset.

Fastighetskontorets utredning om minimitider för genomförandet visar att citylägena

är synnerligen komplicerade ur genomförandesynpunkt. Fördröjningar

är sannolika. Detta leder till pessimistiska synpunkter på stadsdelens utseende

under en lång omdaningsperiod. Normalt skulle detta leda till att kontoret undviker

att arbeta med en planläggning som har sådana konsekvenser. I cityplanen

har vi därför bl.a. förutsatt att den södra fronten av city skall bevaras.

Den stora betydelse som riksdagshusfrågan har för stadsbilden kring Helgeandsholmen

kan dock motivera att ett alternativ bör finnas vid Gustav Adolfs

Torg. De konsekvenser som detta medför för cityområdet är dels av genomförandekaraktär

och dels av plan- och stadsbildskaraktär.

Konsekvenserna för genomförandet har utretts av fastighetskontoret som påvisar

att alla cityalternativen kräver omfattande och långvariga omregleringar

norr om, Gustav Adolfs, Torg.

Konsekvenserna för stadsbild och stadsplan är olika för cityalternativen.

Endast alternativet 3 a (söder om Jakobsgatan) går att inpassa i cityplanens

trafiksystem. Det förändrar stadsbilden genom att delvis bygga över Malmtorgsgatan

och Regeringsgatan, men bevarar gatornas karaktäristiska sträckning rakt

ned mot Gustav Adolfs Torg. Ur stadsbildssynpunkt synes detta förslags huvudprincip

väl gå att tillämpa.

Alternativen 3 b och 3 c når upp till Herkulesgatan och förändrar därmed cityplanen

i varierande grad. 3 b bevarar Jakobsgatans breddning (22 m) men byg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

82 (378)

ger över den med stora byggnadsvolymer. Det alternativet får därmed en olycklig

effekt på Jakobsgatans roll och utseende som öst-västligt genomgående stråk.

Dessutom förutsätter det en ur stadsbildssynpunkt olämplig förändring av Regeringsgatan

som inte fortsätter rakt ned i torget. Ur funktionssynpunkt bryter

förslaget sönder cityplanens parkerings- och försörjningssystem genom att eliminera

P-huset i S:t Per och flytta T-stationen norrut.

3 c förändrar cityområdets funktions- och stadsbildslösningar på i princip samma

sätt som 3 b men förutsätter dessutom ett nytt gatusystem med bl.a. Fredsgatan

breddad.

För cityplanen som helhet har alltså de djupgående alternativen avsevärda

nackdelar. Allmänt allvarligt är att någon trafikmässigt acceptabel principutredning

av gatunätet enligt 3 c inte kunnat finnas trots stora ansträngningar. Yare

sig man utformar gatunätet i enlighet med byggnadsstyrelsens utredningsförslag

eller räknar med att såväl Malmtorgsgatan som Regeringsgatan kan dubbelriktas,

eller som tredje möjlighet, söker förbinda Brunkebergstorgs sydspets med Regeringsgatan

via en dubbelriktad Herkulesgata, har det inte varit möjligt att åstadkomma

en tillräckligt kapacitetsstark trafiklösning.

En väsentlig nackdel är att T-banans biljetthall måste förskjutas minst 60 m

norrut varigenom dess kontakt med och dess attraktivitet för det statliga förvaltningsområdet

i sydvästra Klara minskas.

Cityplanens lösning av parkering och försörjningssystem spolieras helt genom

att parkeringshuset i S:t Per inte finns kvar. Dessa för citybebyggelsen utomordentligt

viktiga funktioner har i cityplanen kunnat få en tillfredsställande lösning

inom den långsträckta enhet som utbildats mellan Brunkebergstorg och Regeringsgatan.

Hittillsvarande expertutredningar tyder på att den nödvändiga funktionsuppdelningen

och den önskade standarden inom kvarteret inte kan uppnås

när enheten minskas genom en gräns i Herkulesgatan. Motsvarande svårigheter

kan väntas uppstå inom tävlingsområdet där ett helt nytt parkerings- och försörjningssystem

måste utbildas kring riksdagshuset.

Med hänsyn till ovanstående plansynpunkter anser stadsplane- och trafikavdelningarna

att tävlingsområdets gräns inte bör ligga längre norrut än i Jakobsgatan.

T. Westman

Sven Lundberg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(379) 83

Bilaga 8

Till Gatunämnden

Arkitekttävling om permanent riksdagshus

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor har i skrivelse till Stockholms

stadskollegium den 14 november 1968 ställt vissa frågor till staden i samband

med arkitekttävlingen. Ärendet har den 20 november remitterats till gatunämnden

för skyndsamt yttrande.

I förvaltningskontorets skrivelse framhålls att på uppdrag av riksdagen utarbetas

program för en arkitekttävling avseende förslag till riksdagshus enligt olika

alternativ redovisade i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus».

Vidare framhålls att efter kontakter med chefstjänstemän från Stockholms stad

den 20 september 1968, där vissa stadsplanemässiga och ekonomiska konsekvenser

belysts, har förvaltningskontoret erhållit del av fastighetskontorets den 6 november

upprättad rapport till stadens delegerade. Enligt analyserna i denna rapport

blir genomförandetiderna i vissa fall längre än tidigare antagits. I pressen

har förekommit uppgifter om att Stockholms stad på grund av vad sålunda har

framkommit inte längre skulle vara beredd att medverka till en arkitekttävling

av den omfattning riksdagens beslut förutsätter.

Med hänsyn till vad som förekommit hemställer förvaltningskontorets styrelse

att Stockholms stad ville sätta styrelsen i tillfälle att informera riksdagen om

dels stadens villighet att medverka till en arkitekttävling i enlighet med riksdagens

beslut, dels eventuella ekonomiska anspråk från staden mot riksdagen.

Gatukontoret får i ärendet framhålla följande.

Kontoret har i sitt utlåtande inskränkt sig till att beröra de konsekvenser som

en arkitekttävling kan innebära tidplanemässigt för trafik och ledningar samt

angivit de restriktioner som skall gälla vid en eventuell arkitekttävling. Dessutom

har i yttrandet redovisats vissa kostnader för provisoriska trafikanordningar

och ledningar.

7 idplanen

Enligt gällande tidplaner för utbyggnad av City 67 beräknas det nu aktuella

området att vara färdigbyggt år 1980. De bedömningar som gjorts av fastighetskontoret

och som redovisats i tjänsteutlåtande till fastighetsnämnden den 22 november

1968 anger att ett riksdagshusbygge på Norrmalm tidigast kan vara färdigt

år 1983. Med all sannolikhet kommer dock färdigställandet att ske betydligt se
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 (380) Uti. nr 28 år 1969

nare enligt denna bedömning. Utbyggandet av gatunätet inom området kommer

att få motsvarande försening.

Tidplanerna och byggnadsetapperna för City 67 innebär att vissa provisoriska

gatubreddningar måste utföras inom tävlingsområdet. Dessa breddningar omöjliggöres

om några husrivningar ej sker i avvaktan på resultatet av arkitekttävlingen.

En sådan försening av husrivningar utmed Jakobsgatan kan bland annat

direkt påverka saneringar på Blasieholmen.

I sitt tjänsteutlåtande över »Planutredning för Blasieholmen» den 2 februari

1967 framhöll gatukontoret nödvändigheten av att Strömgatan avstängs för fordonstrafik

öster om Gustav Adolfs Torg och att Arsenalsgatan dubbelriktas väster

om Kungsträdgårdsgatan i samband med saneringsarbetena på Blasieholmen. Det

betonades därvid att enär det inte går att ansluta en dubbelriktad Arsenalsgata till

Gustav Adolfs Torg måste möjligheter skapas att leda in västergående trafik i Jakobsgatan.

Därvid fordrades vissa husrivningar. Dessa förutsättningar gäller fortfarande.

Ett senare färdigställande av tävlingsområdet innebär därjämte en motsvarande

försening av Drottninggatan som gånggata söder om Herkulesgatan. Norr därom

torde Drottningsgatan utläggas till gånggata i samband med färdigställandet

av provisoriska riksdagshuset, dvs. omkring 1 januari 1971.

För Tegelbacken betyder förseningen att förbindelsen mellan viadukten för

östergående trafik över Vasagatan och Tegelbacken via Rödbodgatan kan fördröjas.

Kv. Sköldpaddan, i vilket Rödbodgatan ingår, är nämligen ett av de kvarter

som tänkts bebyggas för statlig förvaltning och kvarterets nybyggnad kan fördröjas

på grund av tävlingen. Kontoret avser visserligen att i samband med viaduktens

färdigställande bygga en provisorisk viadukt i nuvarande Klara Västra

Kyrkogata för att erhålla förbindelse med Tegelbacken. Av olika skäl är det angeläget

att denna rampförbindelse får så kort varaktighet som möjligt.

Herkulesgatan skall underbyggas i samband med nybyggnad i kv. Björnen och

Brunkhalsen. Ett senareläggande av dessa kvarter innebär att tidrymden mellan

det viadukten över Vasagatan öppnas för trafik och Herkulesgatan iordningställs

förläggs avsevärd tid.

Det är även tänkbart att Regeringsgatan norr om Herkulesgatan är utbyggd

enligt City 67 innan delen inom tävlingsområdet har påbörjats.

Rent allmänt må framhållas det olyckliga i en förlängning av de provisoriska

trafikförhållandena som en senareläggning av saneringen av området innebär.

Det synes nödvändigt för staden att innan arkitekttävlingen är avgjord ta ställning

till ett läge på västra uppgången för tunnelbanestation Kungsträdgården

som gör detta läge oberoende av utgången av tävlingen. Man kan med stor sannolikhet

anta att arbetena med stationen har fortskridit så långt att några ändringar

av läget inte är möjliga när tävlingen är avgjord.

Enligt de preliminära tidplanerna som grundar sig på avtalet av den 17 december

1964 om kollektivtrafik i Stockholms-regionen skall denna tunnelbane
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(381) 85

sträckning vara klar att öppnas den 1 januari 1975. Efter denna tidpunkt kommer,

vid en fördröjning orsakad av riksdagens hus, arbeten att fortgå sydväst om tunnelbaneuppgången

under ett antal år. Därför kommer förmodligen gångförbindelserna

åt detta håll att bli bristfälliga.

En försening av ledningsnätets utbyggnad synes inte få några allvarliga nackdelar

ur teknisk synpunkt om befintligt ledningsnät kan hållas intakt.

Restriktioner för tävlingsområdet

Följande trafik- och ledningsrestriktioner bör ingå i underlaget för en eventuell

tävlan om permanent riksdagshus på Norrmalm.

1. För den rörliga trafiken skall såväl i nordlig som i sydlig riktning kapaciteten

motsvara de i City 67 redovisade Malmtorgs- och Regeringsgatorna och på

samma sätt skall i östlig och västlig riktning kapaciteten motsvara de i City 67

redovisade Jakobs- och Fredsgatorna.

2. För såväl de nord-sydliga som öst-västliga trafiklederna skall gälla att gatubredderna

skall — utöver för den rörliga trafiken — ge utrymme för stannande

fordon och eventuella busshållplatser.

3. Gångtrafiken skall tillgodoses i samma standard som City 67.

4. Under byggnadstiden skall i såväl nord-sydlig som öst-västlig riktning finnas

två körfält för rörlig trafik i vardera riktningen samt erforderliga utrymmen för

stannande fordon och busshållplatser.

Det bör påpekas att den östergående trafiken ej kan framdragas i Strömgatan

öster om Gustav Adolfs Torg på grund av de planerade saneringsarbetena på Blasieholmen.

Detta gör att gatuparet Fredsgatan-Strömgatan ej kan ta den öst-västliga

trafiken utan kombinationen måste vara Jakobsgatan-Strömgatan-Arsenalsgatan

eller Jakobsgatan-Fredsgatan.

5. Vad gäller Drottninggatan bör framhållas att en körbar förbindelse söderut

torde erfordras under byggnadstiden.

6. Utrymmen för gångtrafik under byggnadstiden skall finnas såväl i anslutning

till nämnda körförbindelser (inkl. Drottninggatan) som i övrigt inom området

där så erfordras för att nå kvarvarande bebyggelse.

7. Tunnelbanestationen under Kungsträdgården bör i det fall Herkulesgatan

förlängs till Regeringsgatan, även få en uppgång söder om Herkulesgatan. Om

denna uppgång inte sträcker sig fram till en eventuellt breddad Fredsgata måste

gångbanan mellan tunnelbaneuppgången och Fredsgatan ges en standard med

hänsyn härtill.

8. För den del av Södra Klara inom vilken byggnadsstyrelsen planerar att uppföra

förvaltningsbyggnader och som ingår i området för riksdagshustävlan, har

gatukontoret planerat erforderliga ledningstunnlar för att kunna frilägga Karduansmakargatan,

Jakobsgatan mellan Rödbodgatan och Malmtorgsgatan samt

Drottninggatan mellan Fredsgatan och Plerkulesgatan från de allmänna befintli
-

5—0102559

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

86 (382)

ga el- och telekablarna samt gas-, vatten- och avloppsledningarna. Således avser

staden att utföra ledningstunnlar i Rödbodgatan med delvis förläggning inom kv.

Loen, i Rödbodtorget, i Fredsgatan mellan Rödbodtorget och Malmtorgsgatan samt

i sistnämnda gata upp till Vattugatan. För tunnlarna i Rödbodgatan och Rödbodtorget

pågår arbetena till större delen. Den planerade tunneln i Fredsgatan avses

att utföras i anslutning till nybebyggelsen utmed gatans norra sida. Läget av tunneln

i plan och profil är fastlagt på sträckan mellan Rödbodtorget och Drottninggatan.

Den planerade tunneln i Malmtorgsgatan avses att utföras i anslutning till

nybebyggelsen i gatans västra sida. Även på sträckan mellan Herkulesgatan och

Vattugatan är tunnelns plan- och höjdläge bestämt. Gatukontoret kan för resterande

delar av tunnlarna i Fredsgatan och Malmtorgsgatan inom vissa gränser

acceptera ändrade plan- och profillägen under förutsättning att tunnlarnas lutning

mot gatukorset Fredsgatan—Drottninggatan ej understiger 10 °/oo. Eventuella

förlängningar av de nu planerade ledningstunnlarna kommer att öka kostnaderna

för desamma med ca 10 000 kronor per meter tunnel.

9. De i Drottninggatan befintliga 375 mm gasledningarna avses att slopas och

ersättas med en 400 mm ledning. Sistnämnda ledning får av brandtekniska och

andra skäl ej förläggas i de planerade ledningstunnlarna, varför ledningen alltjämt

måste ligga i Drottninggatan.

Kostnader

10. I avsaknad av några bestämda planer som visar utformningen av området

liksom även helt naturligt etapplaner för genomförandet kan endast grovt uppskattade

kostnader anges för provisoriska trafikleder samt erforderliga ledningsomläggningar

och ledningsprovisorier under utbyggnadstiden.

Det har vid denna kostnadsuppskattning förutsatts att såväl provisoriska vägar

som provisoriska körbryggor med gångbanor byggs i Malmtorgsgatan, Drottninggatan,

Fredsgatan, Jakobsgatan och Herkulesgatan. Enär det även i övrigt kan bli

erforderligt med trafikarbeten inom området måste för oförutsedda arbeten göras

ett tillägg vilket här har satts till ca 50 %. Kostnaderna blir härvid för provisoriska

vägar 1,0 Mkr, körbryggor 6,0 Mkr och oförutsedda kostnader 3,0 Mkr

vilket tillsammans ger 10,0 Mkr.

De på motsvarande sätt uppskattade kostnaderna för ledningsomläggningar och

ledningsprovisorier uppgår till ca 3,0 Mkr. Med hänsyn till de synnerligen osäkra

förutsättningarna görs ett tillägg med 2,0 Mkr för eventuella ändringsarbeten

varvid ledningskostnaderna uppgår till 5,0 Mkr.

Yad man nu kan överblicka synes en förflyttning av tunnelbanans biljetthall

norrut inte innebära några extra kostnader.

Totalt för trafik och ledningar har således kostnaderna för provisorier uppskattats

till 15 Mkr.

Vissa av dessa kostnader torde komma att drabba de statliga förvaltningsbygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(383) 87

naderna. Någon definitiv gräns mellan riksdagshus och förvaltningsbyggnader

saknas varför de angivna kostnaderna gäller hela tävlingsområdet på delen inom

Norrmalm. Några kostnader för broarna över Strömmen eller för Helgeandsholmen

har ej medtagits och det har inte heller gjorts någon bedömning av eventuella

kostnader för angränsande områden.

Sammanfattning

En arkitekttävling om ett riksdagshus på Norrmalm kommer med all sannolikhet

att innebära en fördröjning av områdets färdigställande med flera år. För

kontorets del innebär detta att området inte kan byggas ut enligt tidigare planer

vilket rubbar den tänkta kontinuerliga utbyggnadstakten och medför en förlängning

av de provisoriska trafikförhållandena som måste råda under saneringsperioden.

Även för allmänheten är det självfallet en avsevärd nackdel att ombyggnaden

av Nedre Norrmalm fördröjs avsevärd tid.

Gatukontoret hemställer att gatunämnden måtte till stadskollegiet som svar på

föreliggande remiss överlämna och åberopa detta tjänsteutlåtande.

C. Ehrman

Arne Dufwa

5*—0102559

opaginerad Kontrollera mot PDF

88 (384)

Uti. nr 28 år 1969

Bilaga 9

Till Drätselnämnden

Tjänsteutlåtcinde ang. arkitekttävling om riksdagens hus

I skrivelse till stadskollegiet den 14 november 1968, som här bilägges i avskrift,

bär styrelsen för riksdagens förvaltningskontor anhållit att staden ville sätta styrelsen

i tillfälle att informera riksdagen om dels stadens villighet att medverka

till en arkitekttävling i överensstämmelse med riksdagens beslut, dels eventuella

ekonomiska anspråk från staden mot riksdagen. Enligt det riksdagsbeslut som

åsyftas har styrelsen fått i uppdrag att utreda riksdagens lokalfrågor på längre sikt

och att utarbeta program för en arkitekttävling avseende förslag till riksdagshus

enligt i princip något av följande alternativ, nämligen ombyggnad av nuvarande

riksdagshus (alternativ 1), nybyggnad på Helgeandsholmen (alternativ 2) eller

nybyggnad inom Nedre Norrmalm enligt tre olika underalternativ (3 a, 3 b och

3 c).

Skrivelsen har, förutom till drätselnämnden, remitterats till fastighetsnämnden,

gatunämnden, byggnadsnämnden och skönhetsrådet. Fastighetsnämnden har i

yttrande över remissen — med överlämnande och åberopande i tillämpliga delar av

ett av fastighetskontoret avgivet tjänsteutlåtande — tillstyrkt att staden förklarar

sig beredd att medverka till en arkitekttävling enligt alternativen 1, 2 och 3 a.

Fastighetskontoret har i sitt tjänsteutlåtande avstyrkt att tävlingen får äga rum

inom Nedre Norrmalm. Mot fastighetsnämndens beslut har reservation avgivits av

vice ordföranden herr Alm och ledamoten fru Forsling. Reservanterna har uttalat

att staden borde tillstyrka en arkitekttävling enligt såväl alternativen 1, 2 och

3 a som 3 b och 3 c. Fastighetsnämndens uttalande, protokollsutdrag från ärendets

behandling i fastighetsnämnden med bilagd reservation samt fastighetskontorets

tjänsteutlåtande bilägges här i avskrift (se sid. 320, 323 och bil. 6; prot.

utdraget ej tryckt).).

Fastighetsnämnden har vidare i skrivelse den 12 november 1968 delgivit drätselnämnden

av fastighetskontoret i tjänstememorial den 6 november 1968 redovisade

handlingar angående det aktuella regleringsarbetet inom city samt utredning

av konsekvenserna för detta regleringsarbete av alternativa förläggningar

av ett permanent riksdagshus. Tjänstememorialet utmynnar i en hemställan att

fastighetsnämnden måtte föreslå stadskollegiet att hos riksdagen anhålla att tävlingen

inte må äga rum inom Nedre Norrmalmsområdet, och att vädja om sådan

behandling av riksdagshusfrågan i övrigt att de provisoriska riksdagslokalerna

vid Sergels Torgkan avvecklas till den 1 januari 1981. Av ett till fastighetsnämndens

skrivelse fogat protokollsutdrag framgår att fastighetsnämnden den 12 no
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(385) 89

vember 1968 beslutat att »med hänsyn till de stora genomförandesvårigheter som

föreligger vad beträffar regleringsarbetet inom cityplansområdet», utan eget ställningstagande

överlämna fastighetskontorets tjänstememorial och däri gjord hemställan

till stadskollegiet för dess prövning. Protokollsutdraget och fastighetskontorets

tjänstememorial med tillhörande handlingar bilägges i avskrift (ej tryckta).

De handlingar, som fastighetsnämnden sålunda delgivit drätselnämnden, har

också delgivits gatunämnden, kulturnämnden, byggnadsnämnden, generalplaneberedningen

och styrelsen för kommunalförbundet för Stockholms stads och läns

regionala frågor (KSL). Denna fastighetsnämndens framställning till stadskollegiet

har eljest inte gjorts till föremål för egentlig remissbehandling.

Vid avgivandet av föreliggande utlåtande har endast fastighetsnämndens yttrande

förelegat. Kammarkontoret har dock under hand beretts tillfälle att ta del

av gatukontorets och stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtanden i ärendet.

Enligt de för remissbehandlingen givna direktiven skall stadskollegiets yttrande

över skrivelsen från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor föreligga den

4 december 1968 för att kunna beaktas. Med hänsyn härtill har kammarkontoret

ansett sig nu böra redovisa ärendet för drätselnämnden och således utan att avvakta

remissvaren från övriga nämnder.

Kammarkontoret får i ärendet anföra följande.

Kammarkontoret får inledningsvis konstatera att de handlingar som fastighetsnämnden

i särskilt ärende delgivit drätselnämnden har omedelbart samband med

de frågor som uppställts i den föreliggande skrivelsen från riksdagens förvaltningskontor.

De synpunkter som kammarkontoret har anledning framföra i anledning

av fastighetsnämndens skrivelse innefattas i vad kontoret i det följande

anför i anledning av skrivelsen från förvaltningskontoret.

Ärendet har en förhistoria, som i kronologisk ordning närmare redovisats i

fastighetskontorets tjänsteutlåtande den 22 november 1968. Kammarkontoret får

hänvisa därtill. Huvuddragen må dock här återges.

På uppdrag av styrelsen för riksdagens förvaltningskontor redovisade byggnadsstyrelsen

den 25 mars 1968 ett betänkande »Riksdagens hus. Från två- till enkammarsystem.

Teknisk-ekonomisk utredning». I betänkandet gjordes en jämförelse

mellan förslag till ett permanent riksdagshus enligt följande tre alternativ:

ombyggnad av nuvarande riksdagshus (alternativ 1), nybyggnad på Helgeandsholmen

(alternativ 2) eller nybyggnad inom Nedre Norrmalm (alternativ 3). Det

sistnämnda alternativet har studerats i tre underalternativ, (alternativ 3 a) där

riksdagshuset tankes förlagt söder om Jakobsgatan i kvarteren Johannes Större,

Vinstocken och Jakob Mindre, (alternativ 3 b) där riksdagshuset tänkes förlagt

delvis norr om Jakobsgatan i kvarteren Vinstocken och S:t Per samt (alternativ

3 c) där riksdagshuset likaså tänkes förlagt delvis norr om Jakobsgatan men i

kvarteren Vinstocken, S:t Per och del av Jakob Mindre. I betänkandet framfördes

även förslag om en arkitekttävling avseende riksdagshusets utformning och placering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

90 (386)

Sedan betänkandet överlämnats till stadskollegiet för yttrande beslöt stadskollegiet

den 27 mars 1968 uttala att staden var villig medverka till anordnandet av

en arkitekttävling om permanent riksdagshus för ett område som omfattar hela

Helgeandsholmen och den del av Nedre Norrmalm som begränsas av Rödbodtorget

i väster, Jakobsgatan och Jakobs Torg i norr och Kungsträdgården i öster,

varav följer att tävlingsuppgiften skulle vara att framlägga förslag till riksdagshus

enligt något av alternativen 1, 2 eller 3 a. Dessförinnan hade emellertid generalplaneberedningen

den 21 december 1967 i yttrande till byggnadsstyrelsen

avstyrkt att ett nytt riksdagshus förlädes till Nedre Norrmalm. Reservation häremot

anfördes av borgarråden Hanson och Hallerby.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor överlämnade den 3 april 1968 byggnadsstyrelsens

betänkande till riksdagen med hemställan om uppdrag att på

grundval av betänkandet ytterligare utreda riksdagens lokalfråga på längre sikt

samt att utarbeta program för en arkitekttävling avseende förslag till riksdagshus

enligt i princip något av alternativen 1, 2 eller 3 a.

Bankoutskottet biträdde den nyssnämnda framställningen från styrelsen för

riksdagens förvaltningskontor men hemställde att programmet för arkitekttävlingen

måtte få avse såväl alternativen 1, 2 och 3 a som 3 b och 3 c.

Stadskollegiet avlät i anledning av bankoutskottets förslag den 27 maj 1968 en

skrivelse till riksdagen med hemställan att arkitekttävlingen inte måtte utsträckas

till att omfatta även alternativen 3 b och 3 c.

Vid ärendets behandling i riksdagen den 30 maj 1968 beslöt första kammaren

bifalla bankoutskottets hemställan, medan andra kammaren biföll en i bankoutskottet

avgiven reservation att tävlingen inte måtte omfatta alternativet 3. Med

anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut upptogs fråga om sammanjämkning av

besluten. Bankoutskottet anförde därvid att den avsedda utredningen om arkitekttävlingen

förutsattes organiseras i samarbete mellan riksdagen, kungl. maj:t

och Stockholms stad, och att staden alltså skulle få full insyn och medverkan i arbetet.

I betraktande av detta, och med hänsyn till att slutlig ställning till arkitekttävlingens

omfattning skulle tas senare, föreslog utskottet att andra kammaren

skulle biträda första kammarens beslut. Andra kammaren beslöt i enlighet med

detta förslag.

Den situation som föreligger och den debatt som uppstått kring den präglas av

att det rör sig om en utomordentligt viktig plan- eller miljöfråga. I den centrala

stadens pågående omdaning är icke minst den mot Strömmen vända citydelen betydelsefull

och måste planläggas med utomordentlig omsorg när det även här skall

byggas ett nytt stadsparti som skall stå generationer framöver. Den skall trafikmässigt

fungera, den skall fylla sin funktion som del av stadens centrala kärna

och den skall tillgodose miljömässigt högt ställda anspråk i sitt nära grannskap

till den ömtåliga miljö som skapas av monumentala riksinstitutioner och ett känsligt

stadslandskap. Det får anses i hög grad berättigat att därvid ta på största allvar

frågan om att i denna omdaning för en lång framtid av huvudstaden bereda

riksdagen en både ändamålsenlig och miljömässigt värdig placering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(387) 91

Att det i denna fråga uppkommit en konfliktladdad debatt och överhuvudtaget

ett allvarligt och svårbemästrat problem får huvudsakligen anses ha sin grund i

att det blivit en otakt mellan den kommunala och den statliga planeringen. Den

kommunala planeringen av området är långt avancerad och många års kvalificerat

utredningsarbete har lett fram till redan av stadsfullmäktige fattade beslut om

hur denna omdaning i huvudsak skall ske. Riktlinjerna för denna planering är

självfallet att uppfattas som en sammanhängande enhet, där strävan efter ett effektivt

trafiksystem, riktiga funktioner och en god stadsbild sammanvävts till en

total lösning. I efterhand, på ett långt senare stadium, inträffar så den komplikationen

att ett nytt riksdagshus skall byggas och lösningar skisseras inom den statliga

förvaltningen som innebär att detta riksdagshus eventuellt skall placeras inom

del av området. Det behöver inte ytterligare diskuteras att det i och för sig naturliga

önskemålet att beakta eller söka hålla öppet för ett sådant inslag ofrånkomligen

måste leda till besvärande problem och uppenbara vådor för fullföljandet

av de kommunala planerna och för deras förverkligande. Det är givetvis

detta förhållande som föranleder högst berättigade invändningar och olust. Skulle

däremot en placering av riksdagshuset inom området redan från första stund av

den kommunala planeringen ha ingått som en faktor att räkna med synes det

osannolikt att debatten eller invändningarna överhuvud taget uppkommit.

Sådan situationen nu uppkommit kännetecknas debatten väsentligen av tre

huvudspörsmål, nämligen hur skall riksdagshuset kunna beredas plats på Nedre

Norrmalm utan att den redan gjorda planeringen bryts sönder och behöver göras

om, hur mycket kommer genomförandet av stadsomdaningen att försenas med de

även för ögat mycket påtagliga olägenheter som följer därav och slutligen hur

stora kostnader kommer att uppstå för staden om det nu blir fråga om att hålla

öppet för möjligheten att placera ett riksdagshus där. Till detta kommer inslag av

miljödebatt med olika syn på de verkningar på stadsbilden som följer av tänkta

alternativa placeringar av riksdagshuset.

Det kan sägas att debatten i handlingarna i ärendet bär kommit att omfatta hela

denna problematik. Fastighetskontorets utlåtande i ärendet får uppfattas som

ett uttryck härför. Det kan dock sättas ifråga huruvida icke övervägandena i varje

fall i detta ärende borde kunna till sitt omfång väsentligen begränsas. Det är

nämligen att slå fast att Stockholms stadskollegium genom sina beslut den 27

mars och 27 maj detta år redan fattat mycket avgörande beslut. Såsom tidigare

refererats innebär dessa kollegiets beslut att kollegiet givit till känna den viljeyttringen,

att arkitekttävlingen icke bör omfatta alternativen 3 b och c, men att

stadskollegiet är införstått med att tävlingen kan omfatta alternativ 3 a. Detta i sin

tur betyder att man godtagit en eventuell placering av riksdagshuset på Nedre

Norrmalm och med en gräns upp till Jakobsgatan. Det beslut som fastighetsnämnden

i det nu förevarande ärendet fattat den 26 november 1968 är ett uttryck

för samma ståndpunkt. Då styrelsen för riksdagens förvaltningskontor i sin skrivelse

nu ställer frågan om stadens villighet att medverka till en arkitekttävling i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

92 (388)

överensstämmelse med riksdagens beslut, skulle det enligt kammarkontorets tolkning

av den situation som föreligger på grundval av stadskollegiets nyssnämnda

beslut i nu förevarande ärende endast vara fråga om huruvida staden är beredd

eller ej att frångå dessa kollegiebeslut, dvs. om staden är villig att medverka i en

tävlan som även omfattar de placeringar av riksdagshuset på Nedre Norrmalm

som alternativen b och c innebär. Dock förelåg vid dessa kollegiets ställningstaganden

kammarkontoret veterligt icke något underlag för en bedömning av de

ekonomiska konsekvenserna av en placering av riksdagshuset å Nedre Norrmalm.

Angivna kollegiebeslut får likväl anses tala för att övervägandena i ärendet begränsas

på sätt som sagts. De skulle emellertid även då komma att gälla genomförandeproblematiken,

miljön och kostnaderna.

Kammarkontoret anser det icke ankomma på kontoret att söka ingå på överväganden

i de två förstnämnda hänseendena. Genomförandeploblematiken är helt

av teknisk art och har utförligt utretts av fastighetskontoret. Miljöfrågorna tillhör

inte de ämnen som det ankommer på kammarkontoret att å tjänstens vägnar

tillkännage någon bestämd uppfattning om.

Det återstår då de ekonomiska frågorna. Med den syn som kammarkontoret har

på vad som i ärendet är relevant och som nyss angivits skulle då vara att bedöma

huruvida de ekonomiska konsekvenserna för staden av ett riksdagshus enligt

alternativen 3 b och 3 c jämfört med motsvarande konsekvenser av en placering

enligt alternativen 1, 2 och 3 a är sådana, att staden på grundval bland annat av

en sådan analys kan bestämma sin ståndpunkt.

Även om denna ekonomiska analys förelåg och man med ledning därav kunde

ha en bestämd uppfattning om skillnaden i ekonomiskt avseende mellan de olika

alternativen, så skulle det självfallet ändå vara vanskligt att bedöma vilken merkostnad

som vore tolerabel och vilken som icke vore det. Men vad som i det här

ärendet är väsentligt på denna punkt är att konstatera att någon sådan analys icke

föreligger och icke heller nu kan åstadkommas.

I fastighetskontorets tjänsteutlåtande den 22 november 1968 finns ett avsnitt

med rubriken Ekonomi. Där framgår bland annat att styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor hemställt »att statens markdelegation med biträde av byggnadsstyrelsen

skulle utreda och med Stockholms stad förhandla om de ekonomiska

konsekvenserna av sådan avgränsning av området för den planerade arkitekttävlingen

om riksdagshus på Nedre Norrmalm att tävlingen i princip kunde avse

alternativen 3 a, 3 b och 3 c i byggnadsstyrelsens utredning Riksdagens hus».

Det framgår vidare av fastighetskontorets tjänsteutlåtande att utredning nu pågår

inom stadens berörda förvaltningar om de kostnader som redan uppkommit

och om de kostnader som kommer att bli resultatet av olika beslut rörande tävlingsområdet.

Därefter tillägges följande. »Som ovan anförts kommer den närmare

redovisningen av kostnaderna att ske inom förhandlingskommissionen för

handläggning av vissa aktuella markuppgörelser mellan kronan och staden.»

Av det sagda framgår oförtydbart följande. Staden är i färd med att företaga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(389) 93

den ekonomiska analys, som kammarkontoret här talat om, men den föreligger

alltså inte nu. Det framgår vidare att denna analys alltså icke kan framläggas i det

här ärendet och tydligen icke heller varit avsedd att här framläggas. Resultatet av

analysen skall i stället presenteras inför markförhandlingskommissionen.

Så som kammarkontoret ser saken är det vid en bedömning ur ekonomiska synpunkter

icke möjligt att taga någon ställning, grundad på utredda ekonomiska

fakta, till den i förevarande ärende ställda frågan om stadens villighet att medverka

till en tävlan, som omfattar även alternativen 3 b och 3 c, utan den analys

som fastighetskontoret sålunda aviserat. Det kan anses beklagligt att den icke

föreligger redan i detta ärende, om nämligen ställningstagandet till den fråga

som ställts också skall baseras på ekonomiska överväganden. Enligt kammarkontorets

mening borde så ske och det kan därför med skäl sättas i fråga huruvida

skrivelsen från förvaltningskontorets styrelse överhuvudtaget kan besvaras med

det underlag som i ärendet föreligger. I vart fall får kammarkontoret för sin del

med hänvisning till vad här sagts deklarera att kontoret anser sig sakna grund

för ett välöverlagt ställningstagande i den ena eller andra riktningen.

Med den utförliga beskrivning som fastighetskontoret givit av genomförandeproblematiken

och då icke minst skillnaden därvidlag mellan de olika alternativen

av placeringen av riksdagshus på Nedre Norrmalm (alternativen 3 a, b och

c) synes det visserligen i och för sig vara berättigat draga den slutsatsen att —

även om alla dessa alternativ skapar besvärande problem — alternativen 3 b och

c därvidlag ändock förefaller leda till de större problemen och därmed också av

allt att döma till de större merkostnaderna. Detta skulle indicera att dessa båda

senare alternativ ur ekonomiska synpunkter skulle vara olägligare än alternativ

3 a. Men så länge man icke vet den exakta kostnadsskillnaden därvidlag finns enligt

kammarkontorets mening heller icke underlag för att i detta ärende inta en

bestämd ståndpunkt till de olika delalternativen under punkten 3. Gatukontoret

bar visserligen i sitt utlåtande i någon mån varit inne på kostnadsfrågorna och

därvidlag presenterat visst siffermaterial. Yad kammarkontoret förstår innefattar

dessa uppgifter emellertid endast en begränsad del av de ekonomiska konsekvenserna

och berör huvudsakligen de provisoriska trafikförbindelser som kan komma

att påkallas. Av gatukontorets utlåtande framgår vidare icke i vilken utsträckning

de kostnader som uppgivits, 15 000 000 kronor, förorsakas av riksdagshustävlingen.

Under hand har också upplysts att kostnadsuppgiften icke är användbar

som ett mått på tävlingens ekonomiska konsekvenser. Icke heller detta material

ger därför ett underlag för en ståndpunkt.

Det kan här slutligen erinras om att fastighetskontoret i sitt utlåtande under

rubriken Ekonomi angivit vilka huvudsakliga kostnadsfaktorer som är att beakta

nämligen kostnaderna som uppkommer till följd av dels förseningar, dels kompletteringar

såväl inom som utom tävlingsområdet, dels förlängning i tiden av

oräntabla investeringar, dels provisoriska trafikförbindelser. Det är sålunda en

utredning och analys på alla dessa punkter som erfordras för ett ställningstagande.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

94 (390)

Kammarkontoret har alltså kommit fram till att kontoret icke anser sig kunna

ta någon ståndpunkt till det som för kontorets del skulle vara huvudfrågan, nämligen

en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna för stadens del av att utvidga

riksdagshustävlan till att omfatta jämväl alternativen 3 b och 3 c.

Avslutningsvis må några mera allmänna synpunkter på innebörden av tävlingen

anföras.

Det är dä anledning att först något uppehålla sig vid innebörden av riksdagens

beslut den 30 maj 1968 i riksdagshusfrågan. Som framgått fattades kamrarnas

beslut efter sammanjämkning, varvid bankoutskottet som skäl för att andra kammaren

skulle biträda utskottets förslag bl.a. framhöll att riksdagen senare skulle

ta slutlig ställning till arkitekttävlingens omfattning. Att riksdagen uppdragit åt

förvaltningskontoret att utarbeta program för en tävling enligt i princip något

av alternativen 1, 2 eller 3 synes alltså icke innebära att riksdagen därmed tagit

slutlig ställning till tävlingens omfattning.

I sammanhanget intresserar också vilken karaktär tävlingen avses få. Arkitekttävlingar

anordnas vanligen antingen som idétävlingar, där tävlingsarrangören

är obunden av tävlingsresultatet, eller som s.lt. projekttävlingar, där det vinnande

förslaget skall komma till utförande. Av tillgängliga uppgifter i ärendet synes

framgå att den här avsedda tävlingen skall vara en projekttävling. Detta skulle

då innebära att riksdagen efter avslutad tävling skulle ha att hålla sig till något

av de ingivna förslagen.

Tävlingen beräknas vara genomförd inom sådan tid att riksdagens beslut om

vilket riksdagshusalternativ som skall genomföras kan föreligga under våren 1972.

Härav följer att, om den blivande tävlingen får omfatta alla alternativen, staden

måste sväva i ovisshet om hur Nedre Norrmalm skall planeras ända fram till våren

1972. Regleringsarbetet skulle då alltså, oavsett vilket alternativ som slutligt

väljes, under alla förhållanden försenas till denna tidpunkt med de konsekvenser

detta får ur ekonomisk synpunkt. Detta måste i så fall hållas i minnet vid de kommande

förhandlingarna om ekonomisk kompensation. Som ovan anförts synes

dock frågan om tävlingens omfattning fortfarande stå öppen, och möjligheter

finnas att något av alternativen icke tas med. Även om tävlingen skulle komma att

begränsas till t.ex. alternativen 1, 2 och 3 a, skulle det dock, som stadsbyggnadskontoret

också framhållit, likväl vara ovisst om riksdagen kommer att vilja vara

obunden att efter genomförd tävling överväga också andra alternativ. Då alltså

enbart tävlingens genomförande under dessa förutsättningar måste leda till avsevärda

förseningar i regleringsarbetet inom Nedre Norrmalm med därav föranledda

kostnader, är det av största betydelse att få klarhet i denna fråga. Staden

synes alltså böra begära ett uttalande av riksdagen att, sedan tävlingsområdet fastställts,

inga alternativ utanför detta område kommer att övervägas.

Frågan om arkitekttävlingens karaktär bör i ett avseende ytterligare kommenteras.

Beträffande alternativen 3 a, 3 b och 3 c gäller, såvitt kontoret kunnat finna,

att de tävlande icke bara har att upprätta förslag till nytt riksdagshus, utan

s. 95 Kontrollera mot PDF

Uti. nr 28 år 1969

(391) 95

också måste ange hur byggnaden kan anpassas till cityplanens intentioner. Om

detta icke går bör alltså den tävlande ange annan lösning för Nedre Norrmalms

utformning. Utan att besitta sakkunskap i dessa frågor vill kammarkontoret ändock

ifrågasätta om tävlingsförslag blir möjliga att jämföra, när vissa förslag enbart

avser en ny riksdagshusbyggnad, medan andra också skulle innefatta betydande

stadsbyggnadsfrågor. Vid bedömningen av dessa senare förslag måste uppenbarligen

också tillkomma en granskning av vilka kostnader som tillkommer,

förutom kostnaderna för själva riksdagshusbyggnaden. Det kan då ifrågasättas

om icke de tävlande, vilkas förslag förutsätter stadsbyggnadsåtgärder, borde åläggas

att redovisa de beräknade kostnaderna för sådana åtgärder.

Vad kammarkontoret hittills anfört berör den första frågan i den föreliggande

skrivelsen, nämligen om stadens inställning till arkitekttävlingens omfattning. I

skrivelsen frågas emellertid också efter vilka ekonomiska anspråk staden kan ha

på grund av tävlingens konsekvenser. Som kontoret ovan anfört finner kontoret

det omöjligt att ta ställning till frågan om tävlingsområdets omfattning utan grundliga

ekonomiska utredningar. I än högre grad gäller detta självfallet frågan om

eventuella ekonomiska anspråk från stadens sida. Enligt vad fastighetskontoret

i sitt utlåtande anfört skulle det för övrigt icke vara avsikten att denna fråga skulle

tas upp i detta sammanhang.

Kammarkontoret hemställer att drätselnämnden som yttrande över den föreliggande

remissen överlämnar och åberopar detta utlåtande. Stockholms stads

kammarkontor den 28 november 1968.

Erik Sundberg

K L BeckmansTrYckeriarAB» Stockholm 0102559

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Bilaga B

PM den 14 januari 1969 angående alternativ områdesplan för kvarteren söder om

Hamngatan mellan Brunkebergstorg och Kungsträdgården

Den av stadsfullmäktige godkända områdesplanen för Brunkeberg,

P1 7072, omfattar endast de fyra kvarteren väster om Regeringsgatan mellan

Hamngatan och Jakobsgatan och avser hotell, kontor och parkeringshus

samt T-baneuppgången i korset Jakobsgatan—Regeringsgatan. Denna områdesplan

bör nu utvidgas till att omfatta även kvarteren öster om Regeringsgatan.

Skälen därtill är att dessa kvarter hör regleras dels vid Hamngatan

i samband med gatukorsets underbyggnad, dels i norra delen av kvarteret

Jakob Större vid Kocksgränd för en likriktarstation för T-banedriften. Vidare

måste det underjordiska försörjningssystemet av trafiktekniska skäl

omfatta kvarteren på båda sidor om Regeringsgatan. Slutligen måste biljetthallens

läge, för vilket viss förskjutning diskuterats i samband med alternativa

gränsdragningar för riksdagshustävlingsområdet, fastställas så att

några förseningar för tunnelbanebygget ej uppkommer.

Det utredningsarbete beträffande alternativ områdesplan med gräns för

en riksdagshustävling i Herkulesgatan som pågått i enlighet med byggnadsnämndens

beslut den 30 maj 1968 har påvisat svårigheter, som inte har

kunnat lösas, med dels T-baneuppgången, om denna skall ges ändrat läge,

dels försörjningstillfarterna, om de skall ha andra lägen i stället för dem

som förlagts till P-huset i kv. Torviggen—S:t Per samt dels parkeringsvolymen,

om P-huset försvinner och dess 1 200 platser skall fördelas på

andra tillfartslägen. Det fortsatta arbetet med dessa frågor har visat att

problemställningarna för närvarande är följande:

T-baneuppgången

En flyttning norrut av biljetthallen för att lämna frihet åt en arkitekttävling

söder om Herkulesgatan är enligt KSL:s bedömning olämplig med

hänsyn till stationens betjäningsområde. Ifrågavarande tunnelbaneuppgångs

primära trafikuppgift är att betjäna kvarteren i Södra Klara. Den omständigheten

att byggnadsstyrelsens utbyggnadsplaner för ett förvaltningscentrum

i Södra Klara förutsätter en mycket hög standard på den kollektiva trafikförsörjningen

understryker ytterligare vikten av att biljetthallen måste

få det läge som den har i City 67 liksom redan i 1962 års cityplan. Gatukontoret

har angivit att grundförhållandena inom kvarteret Jakob Större

är sådana, att oavsett om man väljer det norra eller det södra läget på biljetthallen,

så måste den övre delen av rulltrappsschaktet utföras som kasunbygge

eller inom en fångdamm, vilket innebär att arbetena blir mer tidsödande

och utrymmeskrävande än normalt. Detta innebär då att marken

måste vara helt avröjd innan man i detalj kan bestämma byggmetod och påbörja

arbetena. För det södra biljetthallsläget är förberedelser gjorda för

erforderlig markanskaffning, och även om det med hänsyn till fastigheternas

art är vissa svårigheter att frilägga marken till den av gatukontoret

begärda tidpunkten, kommer det dock att ge möjlighet till betydligt tidigare

2—914078

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

byggstart i detta läge, än om man skulle välja det nordliga läget, för vilket

några förberedelser i form av expropriationsframställning m. in. inte alls

har gjorts vare sig från stadens eller KSL:s sida.

Enda möjliga lösningen på biljetthallsproblemet för att säkerställa ett

öppnande till 1975 är nu att entréen kvarligger i det sydliga läget vid korsningen

Regeringsgatan—Jakobsgatan och att arbetena för dess genomförande

snarast återupptas. Vid en eventuell tävlingsgräns i Herkulesgatan

för arkitekttävlingen måste alltså biljetthallen anges som en befintlig restriktion

i detta läge. Vidare måste anges att det under hela byggnadsskedet

skall kunna upprätthållas en god gångkontakt av permanent karaktär mellan

biljetthallen och den högklassiga gånggata som finns inom de då nybyggda

kvarteren norr om Herkulesgatan (»Gallerian»).

Varuförsörjningen

I den godkända områdesplanen är försörjningstillfarten till hela kvarterskomplexet

väster om Regeringsgatan förlagd till P-huset relativt långt söder

xit i Regeringsgatan. Även om försörjningstrafiken ensam inte är särskilt

omfattande, är den till samma infart destinerade P-trafiken så stor att det

av trafiktekniska skäl inte är lämpligt med vänstersvängar över Regeringsgatans

mittlinje. Det har därför förutsatts att den nyssnämnda tillfarten

skall kunna samverka med en planerad infart i kvarteret Spektern på Regeringsgatans

östra sida. Härigenom blir det även möjligt att utan besvärande

omvägar nå kvarterens servicedelar såväl norr- som söderifrån.

Läget för infarten i P-huset har valts så att den viktiga gångtrafikströmmen

från T-banehallen under Regeringsgatan skall kunna föras till de inom

kvarteren Åskslaget och Trollhättan föreslagna gångytorna (gallerian) samt

till Regeringsgatans västra gångbana utan att i plan korsa infartstrafiken

till P-huset och kvarterens varuförsörjningsdelar. De alternativa nivåer för

biljetthallen, Regeringsgatan och gallerian i förhållande till varandra som

är möjliga att anordna visar att det är omöjligt att skjuta tillfarten till

kvarteren Trollhättan och Åskslaget till ett läge norr om Herkulesgatan, om

man vill behålla den angivna standarden.

Vid en eventuell gräns för riksdagshustävlingsområdet i Herkulesgatan

måste därför en infartsmöjlighet principiellt i enlighet med den i City 67

angivna anges som en nödvändig restriktion. Infarten bör även kunna användas

för varuförsörjning och parkering söder om Herkulesgatan. Fortsatta

utredningar får visa om varuförsörjningen till de då utbyggda kvarteren

norr om Herkulesgatan under den tid området söder om Herkulesgatan är

under byggnad provisoriskt kan tagas enbart via kvarteret Spektern.

Parkeringen

Den gällande områdesplanen innehåller ett parkeringshus i kvarteren

Torviggen—S:t Per med ca 1 200 bilplatser och utformat så att flertalet

platser skall vara lätt tillgängliga vid besök inom området. Ungefär hälften

av platserna utgör den andel av cityparkeringen som faller på vissa statliga

byggnader och äldre kvarstående bebyggelse inom området söder om Herkulesgatan,

medan ca 600 platser tillhör bebyggelsen i kvarteren Åskslaget

och Trollhättan.

Tillfart skall ske dels från Regeringsgatan, dels från Brunkebergstorg,

varigenom parkeringsanläggningen blir tillgänglig från alla håll. Den se
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

nare tillfaiden betjänar även parkeringen under Brunkebergstorg.

Vid en gräns för tävlingsområdet i Herkulesgatan måste den angivna parkeringsvolymen

fördelas med ungefär lika delar på bebyggelsen norr och

söder om gränsen, den senare som ett villkor för tävlingsområdet. Parkeringen

norr om gränsen kan med ökade kostnader läggas i eu tillagd källarvåning

under kvarteren Åskslaget och Trollhättan, vilket dock torde göra

den mindre attraktiv som besöksparkering än om den vore förlagd i ett

koncentrerat parkeringshus. Tillfarten från Regeringsgatan måste, som

ovan angivits, för varuförsörjningen förläggas söder om Herkulesgatan. Tillfarten

från Brunkebergstorg kan inte slopas, enär parkeringen i så fall blir

mycket begränsat åtkomlig från olika delar av staden. För att tillfarten

skall kunna betjäna de ca 200 platserna under Brunkebergstorg måste den

förläggas vid torgets sydspets söder om Herkulesgatan. På samma sätt som

parkerings- och varuförsörjningstillfarten från Regeringsgatan måste utgöra

en restriktion för tävlingsområdet måste således en tillfart från Brunkebergstorg

i ett läge söder om Herkulesgatan anges som en restriktion. Det

bör undersökas om denna tillfart kan utformas så att den även kan användas

för området söder om Herkulesgatan. Hur de båda tillfarterna eventuellt

skall kunna samordnas bör närmare utredas i samband med detaljutformningen

av de tekniska restriktionerna för ett tävlingsområde med

gräns i Herkulesgatan.

Breddning av Fredsgatan

Bland de problem som har samband med. riksdagshustävlingen och därför

särskilt studerats av stadsbyggnadskontoret är det som uppstår,, om man

vill bredda Fredsgatan så att denna kan dubbelriktas och således även betjäna

den västgående trafik som enligt City 67 skall använda Jakobsgatan.

Det har dock hittills inte varit möjligt att åstadkomma en trafiklösning

med erforderlig trafikkapacitet i uppkommande korsningspunkter vare sig

man väljer att arbeta med ett system där Malmskillnads- och Regeringsgatorna

är enkelriktade ända ned till Gustav Adolfs torg eller en lösning med

enbart Regeringsgatan använd för körtrafik och i sådant fall dubbelriktat

ansluten till Gustav Adolfs torg.

En trafiklösning för området söder om Herkulesgatan synes därför böra

vara så utformad att den medger en trafikföring som i fråga om funktion,

kapacitet och läge i princip överensstämmer med Jakobsgatan i City 67.

En teknisk restriktion måste därför anges för tävlingsområdet med den

angivna innebörden.

Det är av betydelse för vissa trafiklösningar utanför det aktuella området

bl. a. på Blasieholmen att Jakobsgatan i ett tidigt skede kan fä den västgående

trafiken genom området. Det måste därför närmare utredas var

denna trafikström skall läggas under den tid byggnadsarbeten pågår vid

ett eventuellt förläggande av ett riksdagshus till området söder om Herkulesgatan,

om Jakobsgatan i sådant fall måste avstängas för någon tid.

Sammanfattning

En ändrad och utvidgad områdesplan som skall framläggas enligt BN :s

beslut i maj 1968 bör vara baserad på den av stadsfullmäktige i cityplanen,

City 67, i princip godkända planutformningen och måste med hänsyn till

vad som ovan anförts gå ända ned till Jakobsgatan på Regeringsgatans båda

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

sidor för att kunna redovisa anordningar för tunnelbanebygget och tillfarter

m.m. för området norr om Herkulesgatan, även om gränsen för tävlingsområdet

förläggs till Herkulesgatan. Den nya områdesplanen skall i fråga om

användningssättet för kvarteren Torviggen—S:t Per endast medta bestämmelser

som anger de restriktioner i fråga om gångkontakter till spärrhallen

och infarter m.m. som sammanhänger med kvarteren norr om Herkulesgatan.

Detta innebär att utöver riksdagshusutredningens alt. 3 a, som ligger

söder om Jakobsgatan, kan endast alt. 3 b ifrågakomma med dessa angivna

restriktioner. Alt. 3 c är uteslutet.

Den västra biljetthallen för tunnelbanestation Kungsträdgården måste

kvarligga i det sydliga läge invid Jakobsgatan som angivits såväl i 1962 års

cityplan som i City 67. Den fortsatta projekteringen av bebyggelsen inom

kvarteren Trollhättan och Åskslaget skall syfta till att åstadkomma en högklassig

gångförbindelse (galleria) inom kvarteret med anslutning till stationens

hall.

Om en gräns för tävlingsområdet för ett riksdagshus inom Nedre Norrmalm

skall vara möjlig att acceptera i Herkulesgatan, synes detta för närvarande

innebära följande.

1 En källarvåning för ca 600 parkeringsplatser läggs under bebyggelsen

norr om Herkulesgatan, medan ungefär samma antal bilplatser i samband

med en tävling skall inlösas i området söder om Herkulesgatan.

2 T-banestationen ges en permanent anslutning till gallerian. Anslutningens

standard får inte göras sämre under tiden för nybebyggelse söder

om Herkulesgatan. Spärrhallen skall även kunna anslutas västerut och

söderut med gångkontakter under gatorna.

3 Parkeringsinfarter och försörjningsinfart, vilka skall betjäna området

norr om gränsen, måste förläggas söder om gränsen såväl från Regeringsgatan

som från Brunkebergstorg. Dessa kommer att utgöra tekniska restriktioner

vid utformningen av bebyggelsen söder om gränsen.

4 En körtrafikförbindelse med i princip den funktion och kapacitet och

det läge som anges av Jakobsgatan i City 67 måste anges som en restriktion

vid utformningen av bebyggelsen söder om gränsen.

Denna promemoria beträffande planfrågans nuvarande läge har uppgjorts

efter samråd med berörda förvaltningar och baserats på pågående

ännu ej avslutade fackutredningar.

Stockholms Stads Stadsbyggnadskontor

Göran Sidenbladh

Torsten Westman

Sven Lundberg

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Bilaga C

Stockholms stads fastighetskontor Promemoria 15.1.1969

Saneringsavdelningen

Kommentarer med anledning av stadsbyggnadskontorets promemoria av den

14.1.1969

Rubricerade handling innehåller framför allt dels eif konstaterande att

tunnelbaneuppgången i Regeringsgatan måste behållas i det sydliga läge nära

Jakobsgatan, som angivits i City 67, dels ett konstaterande att även alla de

andra trafikförutsättningarna enligt City 67 samt kraven på angörings-,

parkerings- och försörjningsmöjligheter för kvarteren på ömse sidor om

nedre Regeringsgatan måste uppfyllas även om ett riksdagshus skulle uppföras

söder om Herkulesgatan. Planutformningen för dessa kvarter behandlas

icke i vidare mån än att en lösning av riksdagshusfrågan enligt alt. 3 c

lärigenom befunnits utesluten.

Frågan om tunnelbaneuppgången är föremål för teamwork inom berörda

fackorgan. Delta teamwork är ännu långtifrån avslutat. Hittills har det

givit till resultat att uppgången måste förläggas till det sydliga läget. Utöver

läget, vilket framgår av principplan och områdesplan, måste emellertid utformningen

av tunnelbaneuppgången och dess anpassning till omgivande

bebyggelse och faktiska grundförhållanden utredas med det snaraste, men

detta arbete återstår.

Rubricerade handling har med hänsyn härtill icke kunnat innehålla mera

än vissa premisser för lösning av planfrågorna. Om och hur planfrågorna

i sin helhet kan lösas är alltjämt en öppen fråga. Genomförandefrågorna

har över huvud taget icke behandlats och skulle ej heller ha kunnat behandlas

på basis av nuvarande utredningsstadium.

Det kan dock redan nu förutskickas, att de genomförandeproblem som

uppkommer, därest en tävling om permanent riksdagshus omfattar området

ända upp till Herkulesgatan, icke kommer att förenklas om tunnelbaneuppgången

skall ha det sydliga läget. De kommer tvärtom att kompliceras.

Vad som återstår att utreda inom fackförvaltningarna är bl. a. följande:

beträffande tunnelbaneuppgången

1) rulltrappschaktets läge (detta kan bestämmas först efter grundundersökningar

på frilagd mark i kvarteret Jakob Större, som inte kan ställas

till förfogande tidigare än den 1 oktober 1969)

2) biljetlhallens planläge (blir beroende av pkt 1 ovan och pkt 3 nedan)

3) biljetthallens höjdläge (blir beroende av Regeringsgatans höjdläge

samt av plan- och höjdläget på den försörjningskommunikation, som under

eller vid sidan om biljetthallen måste förbinda lcvartersområdena norr och

söder om biljetthallen)

4) biljetthallens uppgångar till gatuplanet och gallerian (blir beroende dels

av punkterna 1), 2) och 3) ovan och dels av kvartersutfornmingarna).

beträffande kvartersutformningarna på ömse sidor om nedre Regeringsgatan
1)

in- och utfarterna för försörjningstrafiken (måste samordnas med utformningen

av tunnelbaneuppgången)

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

2) in- och utfarterna till parkeringen (d:o)

3) de interna trafikföringarna för försörjnings- och parkeringstrafik

4) planlösningarna i övrigt under markplanet

5) planutformningen ovan mark.

beträffande genomförandet

1) utförandet av permanent tunnelbaneuppgång med förbindelse till gallerian

och bibehållandet härav under den tid husbygge pågår

2) utförandet av permanenta och eventuella provisoriska infarter för försörjnings-

och parkeringstrafik till området norr om Herkulesgatan (bebyggelsen

här måste kunna fungera även under den tid husbygge pågår

söder om Herkulesgatan)

3) den andra källarvåningens inverkan på funktion och konstruktion av

byggnaderna i kvarteren Trollhättan—Åskslaget (ersättning för halva antalet

p-platser i parkeringshuset i kvarteret S:t Per)

4) gatunätets successiva utbyggnad (provisoriska gator och körbryggor

m.m.)

5) ledningsnätets om- och utbyggnad.

Det utredningsarbete som utförts sedan SK:s behandling den 4.12.1968

av frågan om konsekvenserna av att tävlingsgränsen förläggs till Herkulesgatan

har visat dels att — såsom framgår av rubricerade handling — stora

restriktioner måste läggas på området, dels att — såsom framgår av ovanstående

redovisning — ett omfattande utredningsarbete återstår i fråga om

såväl planutformningen som genomförandemöjligheterna. Detta ger anledning

till en vida mer pessimistisk syn än tidigare på konsekvenserna av en

tävling, som omfattar områdena norr om Jakobsgatan.

Åke Hedtjärn

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Bilaga D

Promemoria 16.1.1969

Kommentarer med anledning av stadsbyggnads- och fastighetskontorens promemorior

av den 14.1.1969 respektive 15.1.1969

I stadsbyggnadskontorets PM framhålls att den av stadsfullmäktige godkända

områdesplanen för Brunkeberg P1 7072 endast omfattar de fyra kvarteren

väster om Regeringsgatan mellan Hamngatan och Jakobsgatan och att

områdesplanen bör utvidgas till att omfatta kvarteren öster om Regeringsgatan.

Som skäl för detta anges bl. a. att läget på biljetthallen inom kv.

Jakob Större måste fastställas så att inte några förseningar för tunnelbanebygget

uppkommer.

Det framhålls vidare av stadsbyggnadskontoret att man vid utredningsarbetet

beträffande alternativ områdesplan med gräns för riksdagshustävling

i Ilerkulesgatan inte kunnat lösa

a) tunnelbaneuppgången om den skall ges ändrat läge,

b) försörjningstillfarterna om de skall ha andra lägen än de som redovisats

i P-huset i kv. Torviggen—S:t Per,

c) parkeringsvolymen om P-huset utgår och dess 1 200 platser skall fördelas

på andra tillfartslägen.

T-baneuppgången

Gatukontoret har undersökt möjligheten att flytta den vid Regeringsgatan

intill Jakobsgatan planerade biljetthallen för tunnelbanestation Kungsträdgården

så långt norrut att den inte skulle beröra tävlingsområdet med

gräns i Herkulesgatan. Det har därvid visat sig att man, om biljetthallen förläggs

norr om Herkulesgatan och väster om Regeringsgatan dels får en

lämplig anslutning till »gallerian», dels får ett rulltrappsläge som ger en

kortare och rakare förbindelse med stationsplattformen än biljetthallsläget

vid Jakobsgatan. Grundförhållandena är likvärdiga i båda alternativen att

döma av de knapphändiga undersökningar som varit möjliga att göra så

länge byggnaderna inom området finns kvar. Detta innebär att den kortare

förbindelsen till biljetthallen norr om Herkulesgatan blir något förmånligare

än den vid Jakobsgatan ur byggnadsteknisk och byggnadsekonomisk synpunkt.

I City 67 har biljetthallen förlagts till Jakobsgatan, emedan detta läge

bedömts vara det bästa ur trafikteknisk synpunkt. Förberedelser har därför

gjorts för markanskaffning för denna uppgång. Motsvarande förberedelser

finns inte för en uppgång norr om Herkulesgatan. Detta medför enligt fastighetskontoret

att man inte kan färdigställa denna senare uppgång till banans

öppnande 1/1 1975. Huruvida öppnandet av denna uppgång till en senare

tidpunkt är möjlig är en fråga till vilken KSL bör ta ställning.

Med hänsyn härtill och då enligt IvSL:s nyligen avgivna bedömning att

läget vid Jakobsgatan är det lämpligaste med hänsyn till stationens betjäningsområde,

anser gatukontoret, att biljetthallen bör förläggas till Jakobsgatan,

trots att man med ledning av tillgängliga grundundersökningar kan

anta vissa fördelar ur byggnadstekniska och byggnadsekonomiska synpunkter

med en T-baneuppgång vid Herkulesgatan. Såsom framhållits av KSL

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

måste man förutsätta att en tunnelbaneentré i anslutning till Jakobsgatan

intages i tävlingsprogrammet för riksdagshuset.

Varuförsörjningen

Det framhålls såväl av stadsbyggnadskontoret som fastighetskontoret att

in- och utfarterna för försörjningstrafiken måste samordnas med utformningen

av tunnelbaneuppgången. Detta har framkommit vid de utredningar

som gjorts beträffande försörjningen av bl. a. kv. Åskslaget och Trollhättan.

Vid dessa utredningar har man därjämte inte kunnat finna det möjligt att

skjuta tillfarten för försörjningen av nämnda kvarter norrut med hänsyn

till tunnelbaneuppgången och »gallerian» samt förbindelserna dem emellan.

Den av stadsbyggnadskontoret angivna restriktionen för tävlingsområdet,

med en tillfartsmöjlighet i princip i enlighet med den i City 67 angivna,

torde vara nödvändig speciellt som tillfarten även bör kunna användas för

varuförsörjning och parkering för delar söder om Herkulesgatan.

Parkering

Med en gräns för tävlingsområdet i Herkulesgatan, bör som framhålls

av Sbk, den i områdesplanen angivna parkeringsvolymen (1 200 bilplatser

inom kv. Torviggen—S:t Per) fördelas ungefär lika mellan områdena norr

och söder om gränsen. Oavsett om parkeringen norr om gränsen läggs i källarvåning

eller i P-hus torde tillfarten som ovan angivits behöva förläggas

söder om Herkulesgatan. Med hänsyn till antalet bilplatser samt till åtkomligheten

från olika håll bör även tillfarten vid Brunkebergstorg bibehållas.

Rent allmänt synes det vara en fördel om den stora parkeringsanläggningen

uppdelades på två mindre.

Med ett bibehållande av parkeringsvolymen synes de av stadsbyggnadskontoret

angivna restriktionerna för tillfarter vara berättigade.

Breddning av Fredsgatan

I stadsbyggnadskontorets PM sägs beträffande en breddad Fredsgata att

»Det har dock hittills inte varit möjligt att åstadkomma en trafiklösning

med erforderlig kapacitet i uppkommande korsningspunkter vare sig man

väljer att arbeta med ett system där Mahnskillnads- och Regeringsgatorna

är enkelriktade ända ned till Gustav Adolfs torg eller en lösning med enbart

Regeringsgatan använd för körtrafik och i sådana fall dubbelriktat ansluten

till Gustav Adolfs torg».

Gatukontoret har undersökt ett av stadsbyggnadskontoret uppgjort förslag

till alternativet med enbart Regeringsgatan använd för körtrafik och

har därvid funnit att en sådan lösning innebär trafikbelastning på kapacitetsgränsen

vid Gustav Adolfs torg men fullgod kapacitet i övriga korsningar.

Därutöver anser kontoret att planutformningen, med Malmskillnadsgatans

anslutning till Regeringsgatan över Herkulesgatan, är föga tilltalande.

Kvarstående utredningar

I fastighetskontorets PM har tagits upp vissa punkter som återstår att

utreda. För kontorets del är det särskilt viktigt när det gäller tunnelbanan

att rulltrappschaktets läge, biljetthallens plan- och höj dläge samt uppgångar

klarläggs.

Det är därjämte angeläget för en bedömning av trafikförhållandena att

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

in- och utfarter för såväl parkering som försörjningen av fastigheterna utreds.

Genomförande

Såväl den nordsydliga som den östvästliga trafiken genom området är av

vital betydelse och måste ha framkomstmöjligheter under byggnadstiden.

I kontorets tjänsteutlåtande den 26 november 1968 angående »Arkitekttävling

om permanent riksdagshus» angavs som krav att under byggnadstiden

skall i såväl nordsydlig som östvästlig riktning finnas två körfält för rörlig

trafik i vardera riktningen samt erforderligt utrymme för stannande fordon

och busshållplatser. Detta måste kvarstå som restriktion för området.

Sammanfattning

För att få ett klarläggande av biljetthallens läge bör en utvidgad områdesplan

framläggas där även områden öster om Regeringsgatan ingår.

Med hänsyn dels till KSL:s avgivna bedömning av läget på stationsuppgången,

dels till tillgången till mark synes uppgången lämpligen förläggas till

Jakobsgatan.

För försörjningstrafiken bör tillfartsmöjligheterna vara i princip i enlighet

med de i City 67 angivna.

Tillfarterna till den i områdesplanen angivna parkeringen bör uppdelas

så att tillfart finns såväl från Brunkebergstorg som Regeringsgatan. Den

senare skall därvid förläggas söder om Herkulesgatan.

C. Ehrman

Arne Dnfwa

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bilaga E

Kungl. Byggnadsstyrelsen 20.1.1969 Dnr UA 8—1649/68

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens hus

Inom den arbetsgrupp, bestående av tjänstemän från riksdagens förvaltningskontor,

Stockholms stad och byggnadsstyrelsen, som i överensstämmelse

med riksdagens uppdrag (BaU 1968: 48 och 54) arbetar med program

för arkitekttävling avseende förslag till riksdagshus på Helgeandsholmen

eller Nedre Norrmalm har ännu inte programförutsättningarna beträffande

tävlingsområdet inom Nedre Norrmalm gemensamt kunnat utredas och bedömas.

Från stadens sida har emellertid förebragts ett material vilket, enligt

förvaltningskontorets bedömande, gör det angeläget att riksdagen snarast

informeras om förutsättningarna, såvitt på staden ankommer, för genomförande

av det utredningsuppdrag förvaltningskontorets styrelse erhållit och

för arkitekttävlingen. Förvaltningskontorets styrelse har därför den 14.11.

1968 anhållit om stadskollegiets, och därefter den 10.12.1968 om stadsfullmäktiges

besked i denna fråga.

Stadskollegiet har den 4.12.1968 beslutat uttala bl. a. dels att tävlingsprogrammet

betr. riksdagshuset för enkammarriksdagen måtte omfatta Helgeandsholmen

samt i fråga om Nedre Norrmalm alt. 3 a, dvs. området söder

om Jakobsgatan, dels att alla uppkommande extrakostnader måste bäras

av staten vid varje utvidgning av tävlingsområdet som rubbar cityplanen.

Inom ramen för arbetet inom arbetsgruppen har byggnadsstyrelsen ansett

sig böra granska de handlingar som tillhör stadskollegiets beslut. Resultatet

av denna granskning har sammanställts i en PM angående riksdagens hus

den 8.1.1969 vilken överlämnas härjämte (bil. 1). Efter nämnda datum inkommet

material har inte kunnat beaktas.

Samtidigt med riksdagshusfrågan pågår inom byggnadsstyrelsen utredning

om ett förvaltningscentrum inom Nedre Norrmalm avsett att företrädesvis

tillgodose statsdepartementens lokalbehov. Området för detta förvaltningscentrum

gränsar till och sammanfaller delvis med det i riksdagens beslut

förutsatta tävlingsområdet såvitt avser Nedre Norrmalm. Såsom också

redovisats i byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus» har följaktligen

de bägge utredningarna ett starkt samband med varandra. Byggnadsstyrelsen

har i skrivelse den 7.1.1969 till chefen för finansdepartementet belyst

hithörande frågor ur statsdepartementens synpunkt. Skrivelsen bifogas

(bil. 2).

I anslutning härtill vill byggnadsstyrelsen anföra följande.

De mycket stora genomförandeproblemen på Nedre Norrmalm betonades

av byggnadsstyrelsen i »Riksdagens hus» liksom i stadens i anslutning till

utredningen avgivna yttranden. Stadens behandling av frågan understryker

svårigheterna ytterligare. Den synes dock inte utöver anspråken på ekonomisk

ersättning ha tillfört något väsentligt nytt som inte var känt för riksdagen

då beslut fattades i maj 1968. Av staden nu gjorda antaganden beträffande

rivning inom området kan i viktiga avseenden ifrågasättas. De stora

tidsförskjutningarna är endast underbyggda med allmänna resonemang utgående

från förhållanden som måste ha varit kända för staden vid tidigare

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

behandling av frågan. Förflyttningen av tunnelbanestationen som anses ge

försämrad kollektiv trafik kan undvikas. Kostnaderna för vilka stadskollegiet

förutsätter ersättning har ännu ej närmare kunnat redovisas. De förutsätts

bli föremål för förhandlingar.

Enligt stadens fastighetskontors utredning är skillnaderna från genomförandesynpunkt

mellan de två alternativa tävlingsområdena på Nedre

Norrmalm relativt sett begränsade. Detta överensstämmer med styrelsens

bedömning. Alt. 3 a, som stadskollegiet förklarat sig kunna acceptera, kräver

maximal omfattning av rivning vid Gustav Adolfs torg och i stort sett lika

lång tid för genomförande som övriga alternativ. Frågan om hur den östvästliga

trafikföringen utformas synes ha större inverkan på regleringens

förlopp inom tävlingsområdet än tävlingsgränsens förläggning i Herkulesgatan

i stället för i Jakobsgatan.

En konsekvens av en gräns i Herkulesgatan i stället för Jakobsgatan är

att parkeringshuset i kv. S:t Per utgår och att hotellprojektet i kv. Åskslaget

och Trollhättan måste bli självförsörjande med parkering. Enligt fastighetskontorets

utredning innebär detta omprojektering och en försening om

minst ett halvt till ett år. Följderna för hotellprojektet utgör självfallet

inte de enda konsekvenserna av en förläggning av riksdagen till Nedre Norrmalm.

övriga konsekvenser följer emellertid i väsentlig grad redan av en

förläggning söder om Jakobsgatan.

Riksdagens beslut i maj 1968 torde innebära, utöver att man gick emot

stadens avstyrkande av alt. 3 b och c, att man fann dessa underalternativ på

Nedre Norrmalm erbjuda sådana relationer mellan resultat och insats att

de borde omfattas av fortsatt utredning och tävling men att alt. 3 a inte ensamt

erbjöd tillräckliga möjligheter till en allsidig belysning av lokalfrågan.

Betr. alt. 3 a har inget framkommit som väsentligt ändrar den erforderliga

insatsen i fråga om kostnader, demolering av funktionsduglig, i vissa

fall också kulturhistoriskt värdefull, bebyggelse och störning av stadsdelens

reglering. Värderingsgrunderna har emellertid ändrats i två avseenden.

Till skillnad mot vad byggnadsstyrelsen antog i »Riksdagens hus» kommer

det nuvarande riksdagshuset med stor sannolikhet att kvarstå om riksdagen

flyttar därifrån, närmast som ett annex till riksbanksbyggnaden. Det medför

att några stadsbildsmässiga vinster av riksdagens avflyttning inte uppstår

på Helgeandsholmen. De snäva förutsättningar en gräns i Jakobsgatan

innebär kan inte heller väntas medföra att en tävling ger några påtagliga

stadsbildsmässiga vinster på Nedre Norrmalm. Inte heller kan resultatet

väntas få sådan arkitektonisk styrka att det kan påverka frågan om riksbyggnadernas

kvarstående eller rivande.

Vid en förläggning av riksdagen till Nedre Norrmalm men söder om Jakobsgatan

reduceras förvaltningsområdet genom att en betydande del tas

i anspråk för riksdagen. Alternativet (3 a) torde inte kunna inrymma

några lokalreservcr av betydelse utöver det program som låg till grund för

utredningen »Riksdagens hus». Den framtida expansionen måste därför helt

ske in i det redan reducerade förvaltningsområdet.

Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning innebär detta att enbart alt. 3 a

nu, ännu mindre än förut, utgör ett tillräckligt konstruktivt alternativ till

Helgeandsholmen. Om Norrmalmsalternativet inskränkes Lill en förläggning

söder om Jakobsgatan skulle därför, såvitt byggnadsstyrelsen kan förstå, i

realiteten endast Helgeandsholmen återstå som förläggningsplats för riksdagen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Man får då acceptera de stadsbildsmässiga konsekvenserna av ett funktionellt

fullgott riksdagshus på Helgeandsholmen. De stadsbildsmässiga riskerna

har av styrelsen bedömts som betydande. De kan antas öka med

ökade lokalkrav. Det kan ännu inte uteslutas att sådana ökningar kan komma

att krävas redan i tävlingsprogrammet.

Om riksdagen i denna situation — och fram till den tidpunkt då lokaliseringsfrågan

efter arkitekttävlingen kan avgöras — vill ha kvar ett alternativ

till Helgeandsholmen kan ett sådant endast erbjudas på Nedre Norrmalm

vid generösare villkor än vad en avgränsning i Jakobsgatan innebär.

Det resultat i funktionellt och miljömässigt avseende som är möjligt att

uppnå vid cn förläggning till ett område söder om Ilerkulesgatan och de

insatser det kräver kan inte nu med någon säkerhet bedömas. Utredningar

pågår inom stadens organ om de tekniska restriktioner som från stadens

synpunkt bör läggas på ett sådant tävlingsområde liksom om grunderna för

stadens ersättningsanspråk. Gemensamma bedömningar och förhandlingar

måste dessutom komma till stånd. De hittills föreliggande utredningsresultaten

ger knappast underlag för ändrade beslut i riksdagen.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Larsson,

tekniske direktören Eriksson, planeringsdirektören Smith, byggnadsrådet

Törnquist och arkitekten Rosén, föredragande.

Sixten Larsson

/ Nils Arne Rosén

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Bil. 1

Kungl. Byggnadsstyrelsen

8.1.1969 Dnr UA 8—1649/68

PM ang Riksdagens hus

På begäran under hand av riksdagens förvaltningskontor har byggnadsstyrelsen

granskat de utredningar och uttalanden som legat till grund för

Stockholms stadskollegiums beslut 4.12.1968. Följande handlingar har genomgåtts.

Borgarrådsberedningens uttalande

PM angående arkitekttävling om riksdagens hus innehållande yttranden

från

Skönhetsråd

Fastighetsnämnd

Byggnadsnämnd

Gatunämnd

Drätselnämnd

Fastighetskontor

Stadsbyggnadskontor

Gatukontor

Kammarkontor

Fastighetskontorets PM av den 6.11.1968 som utgör underlag för kontorets

yttrande har tidigare behandlats i en promemoria den 2.12.1968

(underbil. 1:1).

Stadskollegiets beslut innebär ett accepterande av att fortsatt arbete med

riksdagshusfrågan omfattar området upp till Jakobsgatan i princip motsvarande

alt. 3 a i utredningen Riksdagens hus. Däremot avvisar kollegiet

en utsträckning av området till Herkulesgatan i princip motsvarande alt.

3 b och c. Stadens utredningsmaterial är omfattande. En fullständig redovisning

av alla detaljfrågor skulle också bli omfattande. Denna PM koncentreras

därför väsentligen till huvudfrågan —- skillnaderna mellan en gränsdragning

för fortsatt utredning och tävling enligt alt. 3 a å ena sidan och

3 b—c å den andra.

•Genomförandetider

I utredningen »Riksdagens hus» redovisade byggnadsstyrelsen färdigställandetider

för olika alternativ under de förutsättningar som då gällde.

Dessa överensstämde med de bedömningar stadens experter då gjorde. Styrelsens

tidplaner omgavs med starka reservationer för olika osäkra faktorer

främst beträffande norrmalmsalternativen.

Därefter har staden och dess expertorgan i olika sammanhang behandlat

tidsfrågorna. För att ge en överblick har olika uttalanden tolkats grafiskt på

följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Färdigställande av RD-hus eril:

"Riksdagens hus", mars 68 fält 1 o 2

t5

19

Byggnadsstyrelsen [alt 3

Sthlm stad.

1 • Expertbed under utredningen

2. ''Stadskollegiet. mars 68

5. Fastighetskont nov 68 alt 3

4. " nov 68 alt.3

5. Borgarrådsber dec 68 alt 3

70

i80

90

III!

Illll

000

lika-"Riksdagens hus"

I

I

rés betr alt 3 förseningsrisk

abo

nmi

b c

MD

D

■ Färdigställande RD-hus

Illll!Hes för försening

dill Färdigställande hela stadsdelen

Fig. 1. Arkitekttävling om riksdagens hus

De bedömningar som gjorts av fastighetskontoret på samma detalj eringsnivå

som styrelsens tidplaner redovisar avvikelser på två till tre år. Enligt

styrelsens uppfattning kan de reduceras men någon förskjutning synes bli

följden av att riksdagens ställningstagande till förläggning uppskjutes till

efter tävlingen.

I yttrandena föres dessutom allmänna resonemang om tidsåtgång vilka

innebär decenniers förskjutning som följd av ett ev. förläggande av riksdagshuset

till Nedre Norrmalm. Dessa bedömningar grundas på stadens

erfarenhet från citysaneringar och således på förhållanden som även tidigare

varit kända. Redovisade, mera detaljerade tidplaner, är dock i huvudsak

realistiska.

Av fastighetskontorets yttrande framgår att en begränsning av tävlingsområdet

till Jakobsgatan ger obetydliga förändringar av bilden. Fastighetsnämnd

och borgarrådsberedning bedömer skillnaden vara större. Sammantaget

innebär vad som sägs att man riskerar en mycket lång regleringsperiod

vid en förläggning av riksdagen till Nedre Norrmalm. Skulle detta visa sig

vara riktigt framstår tidsvinsten vid en begränsning till Jakobsgatan som

ännu mer begränsad än den gör i de kortare och mer detaljerade tidplaner

som finns och som bör ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Stadsregleringens omfattning och varaktighet

Mängden avröjd tomtmark, hur länge den vid olika alternativ antas ligga

avröjd och när nybyggande pågår redovisas i fastighetskontorets PM

6.11.68 i en serie kartor. Redovisade skillnader mellan underalternativen

3 a och 3 b på Nedre Norrmalm är mycket begränsade medan skillnaden

till 3 c är större. En korrigering av vissa smärre felaktigheter minskar dessa

skillnader. De tre alternativen är lika fram till 1974-^—75 medan alt. 3 c därefter

fortfarande uppvisar avvikelser. Dessa kan i stort härledas till plan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

revisioner inom det berörda området avseende trafikföringen och knyts

således inte till en förläggning av gränsen i Herkulesgatan.

Det väsentligaste påpekande granskningen föranleder är emellertid att

den bild fastighetskontoret ger av mängden avröjd tomtyta och den tid den

ligger avröjd på ett avgörande sätt är beroende av ett antagande om att

Jakobsgatan av trafiktekniska skäl måste breddas redan 1972. Detta medför

att hela kvartersraden norr om Jakobsgatan då antas bli riven oberoende

av när ett nybyggande enligt tidplan nödvändiggör en avröjning.

Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning, som underhand meddelats stadens

experter inom den arbetsgrupp som förbereder tävlingen, finns ett

alternativ till denna trafiklösning som är värt att närmare utreda. Det innebär

att trafiken bibehålies i Strömgatan men förs upp till Arsenalsgatan

omedelbart öster om Operan i stället för till korsningen Strömgatan—Kungsträdgårdsgatan.

Självfallet innebär det ingrepp och kostnader men dessa

torde vara obetydliga jämfört med att riva flera kvarter och låta dessa ligga

avröjda avsevärd tid. Visar sig detta alternativ användbart ändras den redovisade

bilden så väsentligt att den inte längre ger tydliga anvisningar för

ett ställningstagande. Skillnaderna mellan förläggning till Helgeandsholmen

resp. Nedre Norrmalm, mätta på det sätt fastighetskontoret gör, blir då

starkt reducerade.

Staden påtalar också att en tävling skulle beröra ett onödigt stort område

— ca 90 000 m2 eller 15 kvarter medan behovet för riksdagshuset anges

till 9 000 å 16 000 m2 eller 2—3 kvarter.

Återverkningarna av att området för riksdagshus utsträckes till Jakobsrespektive

Herkulesgatorna bör dock ses mot bakgrund av de rivningar
-

för statligt ändamal

(70-talet)

för annat''ändamål

nuv bebyggelse kvar-''

står

OH

PX

Fig. 2. Riksdag på Helgeandsholmen (alt 2). Omfattning av den rivning-nybyggnad som vid denna

RD-förläggning ändock skall genomföras på N Norrmalm-Helgeandsholmen

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

nybyggnader som redan innan riksdagshusfrågan blev aktuell planerades

på Nedre Norrmalm. Inom det aktuella området norr om Fredsgatan är som

framgår av fig. 2 endast tre kvarter icke berörda. De av staden redovisade

siffrorna för det berörda områdets storlek bör ses mot denna bakgrund.

Konsekvenserna för regleringens omfattning av en förläggning av riksdagshuset

till Norrmalm men söder om Jakobsgatan enligt vad staden förklarat

sig kunna acceptera redovisas i fig. 3. Det medför att de två största

av de tidigare icke berörda tre kvarteren avröjes och nybygges, nämligen

kv. Vinstocken och Jakob Mindre vid Gustav Adolfs torg.

Fig. 3. Riksdag på N Norrmalm enligt stadens förslag (alt 3 a). Omfattning av rivning-nybyggnad

2 uU

Herkules,

Jakob sg

tillkommer jämfört m fig 2

stadens förslag till tävlingsområde
-

Det bör påpekas att alt. 3 b, vars genomförande skulle hindras om stadskollegiets

ställningstagande blir gällande, innebär att endast en fastighet

i kv. Jakob Mindre behöver rivas medan huvuddelen av kvarteret bevaras.

Fig. 4 visar den gräns för tävlingsområde i enlighet med riksdagens beslut

som under hösten diskuterats med stadens experter. Den innesluter

vissa kvarter som inte kan förändras genom tävlingen, t. ex. kv. Loen—- Björnen, där nybyggnad pågår, samt kv. Rosenbad och Lejonet mellan

Strömgatan och Fredsgatan, Operan m. fl.

Den ytterligare rivning-nybyggnad som fig. 4 redovisar är en följd av

ett ev. överförande till Fbedsgatan av Jakobsgatans trafikuppgift men är

oberoende av hur tävlingsområdet i övrigt avgränsas. Man kan därför konstatera

att en förläggning av riksdagshus söder om Jakobsgatan framtvingar

större rivningar än som är ovillkorliga konsekvenser vid en förläggning inom

ett område upp till Herkulesgatan.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

2 viU-J

«—■ — Gräns

HSKl Ev tillkommande rivning

r 1 Bebyggelse som ej_ påve:

kas av tävl

Bebyggelse som kan påverkas

av tävl

tidigare avsett för

statl ändamål

B58P tidigare avsett för

statl ändamål

E3 bebyggelse utanför tävlingsområde

som påverkas-

av tävlingsgräns i

Herkulesg (Storviggenprojektet)
Fig.

4. Tävlingsförberedelser enl riksdagens beslut för tävlingsområde

Först om en tävlingsgräns i Herkulesgatan kombineras med frihet att

överföra Jakobsgatans blivande trafikuppgift till Fredsgatan kan den leda

till ytterligare rivning utöver vad som framtvingas av en tävlingsgräns

i Jakobsgatan. ökningen omfattar Konstakademien och är kvantitativt mycket

begränsad. Om den skall anses som en nackdel kan detta anges som en

tävlingsförutsättning. Den kommer då att vägas mot de vinster som en

rivning möjliggör. Frågan om trafikföring behöver därför inte av dessa skäl

påverka tävlingsområdets avgränsning. Hur frågan löses inom tävlingsområdet

får bedömas i tävlingen med beaktande av bl. a. kostnader, tid och

genomförandeproblem.

Funktionella frågor

Vid tävlingsgräns i Herkulesgatan innefattas två kvarter som tidigare

inte planerats för statliga ändamål eller innefattas i ett till Jakobsgatan begränsat

tävlingsområde. I kv. Jakob Större påverkas sannolikt endast utformningen.

I kv. S:t Per, som avsetts för parkeringshus, ändras sannolikt

också funktionen. Detta medför enligt staden att bebyggelsen i kv. Åskslaget

och Trollhättan omfattande hotell m. m. måste göras självförsörjande med

parkeringsplatser och att för området söder Herkulesgatan erforderliga platser

måste anordnas inom tävlingsområdet.

Beträffande parkering inom det statliga området, dvs. området söder om

Herkulesgatan, bör noteras

dels att riksdagshuset genom sin stora yta per person är mindre parkeringsplatskrävande

än annan bebyggelse,

dels att i »Riksdagens hus» för alt. 3 c redovisats möjlighet till ca 600

bilplatser i källare under riksdagshuset,

o»''

> o.

« ««°

3—914078

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

dels att byggnadsstyrelsen i utbyggnadsplanen för förvaltningsområdet

i södra Klara ställt parkeringsplaneringen under debatt. Motiven har varit

de höga kostnaderna i förening med bedömningen att en avgiftsbeläggning

även på längre sikt mycket starkt reducerar de anställdas efterfrågan av

platser.

Enligt uppgifter från stadens experter skulle ca 600 av parkeringshusets

ca 1 200 platser vara avsedda för området söder om Herkulesgatan. Enligt

byggnadsstyrelsens bedömning torde i ett nytt riksdagshus på Norrmalm

kunna inrymmas 500—600 bilplatser. Parkeringskapaciteten i området torde

således bli tillräcklig.

Vissa skäl talar för att tillfarter till riksdagshusets resp. hotellkvarterets

parkerings- och lastningsplatser löses gemensamt. Villkor härom får i så

fall ingå i tävlingsförutsättningarna som givna restriktioner.

I till stadsbyggnadskontorets yttrande fogad reservation anföres som ett

delmotiv för avstyrkande av en tävlingsgräns i Herkulesgatan att man

ännu inte funnit någon tillräckligt kapacitetsstark trafiklösning vid ett överförande

av Jakobsgatans trafikuppgift till Fredsgatan. Utan att förringa

problemet bör det noteras

dels att detta inte helt utesluter att cn lösning kan erhållas som resultat

av tävling,

dels att även trafikmängder etc. mot bakgrund av den naturliga osäkerheten

i prognoser och målsättning måste kunna diskuteras,

dels att detta endast är skäl att inte ändra trafiklösningen men däremot

inte motiv mot en tävlingsgräns i Herkulesgatan.

En diskuterad förflyttning norrut av tunnelbanestationen vid Regeringsgatan

anföres som ett viktigt motiv mot en tävlingsgräns i Herkulesgatan.

Under diskussionerna med stadens experter har byggnadsstyrelsen ansett sig

kunna godta en sådan förflyttning. Den frihet i gångtrafikutformningen

som tävlingsgräns i Herkulesgatan ger bedömdes kunna kompensera ev.

olägenheter av denna förläggning. Nackdelarna har också av stadsbyggnadskontoret

bedömts som begränsade. Den diskuterade förflyttningen kan inte

förvandlas till motiv för en begränsning av tävlingsområdet. Då staden nu

bedömer den som en väsentlig kvalitativ nackdel för stadsdelen som helhet

bör i stället stationen ligga kvar som en bunden förutsättning inom tävlingsområdet.

Den komplikation det medför är ändock en betydligt mindre

restriktion på tävlingen än en begränsning av området.

Återverkningar utanför tävlingsområdet

Ett tävlingsområde enligt fig. 4 påverkar direkt hotellprojektet i kv. Åskslaget—Trollhättan.

Som framgått av det föregående måste projektet göras

självförsörjande betr. trafik och parkering. Avgörande i övrigt för projektets

oberoende av riksdagshusfrågan är möjligheterna att definiera dess

avgränsning mot söder. Byggnadsstyrelsen har hävdat att all rimlig hänsyn

bör tas till projektet. Detta borde ta sig uttryck i att en gemensamt fastställd

utformning mot söder av hotellet får utgöra förutsättning för riksdagshuset

och att konsekvenserna får tas av det senare. Någon utredning för hotellprojektet

har dock inte redovisats av staden.

Motsvarande synsätt har anlagts på andra gränsfrågor. I den arbetsgrupp

där staden och byggnadsstyrelsen deltar för att förbereda tävlingen utlovades

tidigt en redovisning av olika gränsproblem från stadens sida. Avsikten

var att man därefter gemensamt skulle bedöma vilka faktorer som

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

kunde låsas så att byggande utanför tävlingsområdet inte hindrades. Något

sådant material har emellertid inte presenterats. Styrelsen har därför inte

haft möjlighet att bedöma omfattningen av återverkningarna utanför tävlingsområdet.

Inte heller har möjligheterna att begränsa dessa verkningar

kunnat bedömas. Det är dock uppenbart att en tävlingsgräns i Herkulesgatan

kan ge möjligheter till mycket goda riksdagshusprojekt även om

området måste belastas med en rad restriktioner i gränszonen.

Kostnadsfrågor

Staden synes avse att kräva kostnadskompensation endast om cityplanen

rubbas norr om Jakobsgatan.

Ersättningens storlek avses bli föremål för förhandlingar. Kostnaderna

kan delas i

1. genom riksdagens beslut om fortsatt utredning och förberedande av

tävling redan orsakade kostnader,

2. kostnader vid de olika norrmalmsalternativen som orsakas av att de

görs till föremål för tävling,

3. kostnader som orsakas av att vissa förslag genomföres efter tävlingen.

I princip synes man vid en bedömning av samhällets ökade kostnader vid

en förläggning av gränsen i Herkulesgatan endast behöva beakta

— skillnaden mellan kostnaderna enligt .2 som orsakas av att tävlingsgränsen

förläggs till Herkulesgatan i stället för Jakobsgatan —

— skillnaden mellan kostnad enligt .3 för det projekt som genomförs och

ett genomförande av ett riksdagshus söder om Jakobsgatan.

Borgarrådsberedningen anger stadens totala kostnader till minst 35 Mkr.

Bortsett från kostnader i samband med tunnelbanehallen torde denna summa

avse samtliga kostnader vid det alternativ som ger störst störningar. Med

hänsyn till vad tidigare anförts om relationerna mellan de olika norrmalmsalternativen

torde de angivna kostnadsskillnaderna kunna bli avsevärt

mindre än aviserade 35 Mkr.

I Riksdagens hus angavs följande årskostnader:

alt. 1 alt. 2 alt. 3

14 Mkr 11,5 Mkr 14 Mkr

Med beaktande av de här diskuterade kostnaderna skulle följande resultat

erhållas varvid alt. 3 beror av beslut och förhandlingar

alt. 1 alt. 2 alt. 3

14 Mkr 11,5 Mkr 14—16 Mkr

Stadsbildsfrågor

De av stadens organ som särskilt beaktar stadsbildsfrågor, byggnadsnämnden

och skönhetsrådet, har uppfattningen att tävlingsområdet inte bör

begränsas till Jakobsgatan. Den av riksdagen önskade gränsen i Herkulesgatan

bör enligt deras uppfattning bibehållas för att ge utrymme för tillräckligt

konstruktiva alternativ till Helgeandsholmen. Denna uppfattning

överensstämmer med vad byggnadsstyrelsen anfört i »Riksdagens hus».

I andra yttranden tillmätes det betydelse för stadsbildsfrågornas bedömning

att riksbyggnaderna numera antas bli kvar även om riksdagen flyttar

därifrån. Vid bedömningen av denna fråga utgick byggnadsstyrelsen i

»Riksdagens hus» från följande

— en ombyggnad av riksbyggnaderna för riksdagen är tekniskt-ekonomiskt

ofördelaktig

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

— en ombyggnad för andra ändamål torde vara ännu mera ekonomiskt

ofördelaktig

— en provisorisk ombyggnad är inte lönsam enligt styrelsens erfarenhet

— en ombyggnad av riksbyggnaderna kan kulturhistoriskt motiveras endast

om den lämnar kvar så mycket av ursprunglig arkitektur såväl ut- som

invändigt att byggnaderna kan upplevas som bevarade helheter. Med hänsyn

till det låga utnyttjandetalet är detta svårt att förena med en rationell

ombyggnad i synnerhet för funktioner av mer normal förvaltningskaraktär.

Det tedde sig då naturligt att räkna med att riksbyggnaderna skulle komma

att rivas om riksdagen flyttade från holmen. De stadsbildsmässiga bedömandena

i »Riksdagens hus» gjordes därför mot bakgrund av en sådan

fri situation.

Numera synes det klart att riksbanken avser att kvarligga i nuvarande

lokaler och expandera i nuvarande riksdagshus om riksdagen lämnar holmen.

Bankens program för nybyggnad vid Brunkebergstorg är av en sådan

storleksordning att en betydande del av riksdagshuset successivt kan väntas

bli taget i anspråk. Det är sannolikt att när frågan om grundförstärkning

av riksbyggnaderna med tiden blir akut några godtagbara alternativ på ett

då nybebyggt Norrmalm inte står till buds utan att ett slutligt konserverande

av nuvarande byggnader därvid är den enda möjliga lösningen. Såvida inte

särskilda beslut nu fattas förefaller det således riktigt att, som görs i vissa

yttranden, räkna med att riksbyggnaderna blir kvar.

Olof Eriksson Nils Arne Rosén

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Bil. i: 1

2.12.1968 Dnr UA 8—1649/68

Riksdagens hus

Föredragningspromemoria avseende Stockholms stads fastighetskontors

PM av den 6.11.1968.

Rubr. PM innehåller ett detaljrikt och omfattande material. En granskning

har därför utförts som förberedelse till styrelsens yttrande över stadskollegiets

kommande ställningstagande till arkitekttävling för riksdagens

hus. Följande utgör en sammanfattning av granskningens resultat.

Promemorian behandlar endast en kvalitativ aspekt som avser den färdiga,

nya stadsdelen, nämligen tunnelbanehallens läge vid Regeringsgatan.

Det anges ej varför just denna delfråga behandlas. Förflyttning norrut av

stationen har diskuterats som ett sätt att undvika den komplikation för tävlingen

det innebär att ha stationen kvar inom ett tävlingsområde med gräns

vid Herkulesgatan. Denna förflyttning kan dock inte förvandlas till ett

motiv för att begränsa tävlingsområdet. Bedöms en förflyttning som en betydande

nackdel — vilket kan diskuteras — bör resultatet i stället bli att

man väljer att ha stationen kvar. Nödvändiga beslut om dess läge och utformning

får då i stället utgöra förutsättning för riksdagshustävlingen.

I övrigt behandlar promemorian genomförandeproblem för olika riksdagshusalternativ.

Analysen baseras på redovisning i promemorians bilagor. Beträffande

dessa kan följande anföras.

— Tidsåtgång för olika moment i genomförandet överensstämmer i vissa

fall inte med byggnadsstyrelsens tidplaner. Detta gäller såväl tävlingsförfarande

och andra förberedelser för riksdagsbeslut som rivning-schaktningbyggande

av dels riksdagshus, dels annan bebyggelse som ingår i byggnadsstyrelsens

utbyggnadsplan för Södra Klara. Tiderna är i betydelsefulla avseenden

längre. Relationstal för avriven (röd) yta blir därigenom högre.

— I väsentlig grad kan den redovisade skillnaden i relationstal för avröjd

(röd) yta mellan riksdagshus på Helgeandsholmen resp. Norrmalm

härledas till antagandet att Jakobsgatan av trafiktekniska skäl måste breddas

redan 1972. Ett annat trafikalternativ har underhand diskuterats med

stadens experter. Om närmare utredning visar att det är användbart faller

beräkningarna av relationstal i stora delar genom att kvarteren på Jakobsgatans

norra sida kan stå kvar tills de måste rivas för att ge plats för nybyggnader.

— I alt. 3 b anges att hela kv. Jakob Mindre avröjs. Detta är onödigt.

Vid korrigering sänks relationstal för alt. 3 b.

— Helgeandsholmens ytor ingår ej i framräknade relationstal. Om detta

sker ändras de inbördes relationerna mellan de två huvudförläggningarna.

Beträffande promemorians slutsatser kan följande anföras.

— Redovisad tidsförskjutning av hela genomförandet är onödigt stor.

— Slutsatsen att större avröjd (röd) yta ger större risk för försening är

ej motiverad. Tvärtom torde tillgång på byggfärdig mark i stället öka möj
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

ligheterna att hålla tidplaner. Norrmalmsalternativen är således inte av den

anledningen mera utsatta för förseningsrisker.

Det har också intresse att jämföra de tre underalternativen på Norrmalm.

Uppgifterna i promemorians bilaga 2 i kombination med samma riksbanksalternativ

och med den tidsåtgång för rivning och schakt byggnadsstyrelsen

redovisat för kv. Brunkarna, Johannes Större och Tigern ger underlag för

följande slutsatser.

— Alternativen 3 a, b, c är identiska t. o. m. 1975 med undantag av att

rivning av kv. Johannes Större påbörjas 1974.

— Alt. 3 a och b är efter korrigering av kv. Jakob Mindre i alt. 3 b

jämförbara även åren efter 1975.

— Alt. 3 c skiljer sig från övriga alternativ åren efter 1975. Detta sammanhänger

mera med breddningen av Fredsgatan som medför rivning av

Konstakademien och hela kv. Jakob Mindre än med avgränsningen norrut.

Sammanfattningsvis

— Frågan om tunnelbanestationens förläggning kan inte användas som

motiv för begränsning av tävlingsområdet.

—- Hur länge kvarteren omedelbart norr om Jakobsgatan skall ligga avröjda

påverkar i hög grad bilden av Norrmalmsalternativen. Tiden betingas

i första hand av val av trafiklösning 1972 och inte av tävlingsområdets avgränsning.

— Fn tävlingsgräns i Herkulesgatan i stället för Jakobsgatan inrangerar

kv. S:t Per i tävlingsområdet och tvingar fram en delvis annan lösning av

hotellprojektet i kv. Storviggen. Förseningen av projektet anges av fastighetskontoret

till 6 månader utöver den försening som redan anses som

ofrånkomlig. (Sid. 14 i fastighetskontorets PM. I sammanfattning sid. 27

anges tiden till åtminstone ett år.)

— Att bredda Fredsgatan i stället för Jakobsgatan har större konsekvenser

för regleringens förlopp än frågan om avgränsning till Jakobs- eller

Herkulesgatan. Hänsyn till konsekvenserna av att bredda Fredsgatan bör

tas i tävlingsbedömningen. Det finns däremot inte tillräckliga skäl att hindra

de tävlande att arbeta med sådana lösningar.

— De tre underalternativen på Norrmalm är i byggnadsstyrelsens utredning

exemplifieringar, valda för att ge bredast möjliga belysning av förläggningens

konsekvenser. Resultatet av en tävling kan inte förutsägas. Att

knyta tävlingsområdets avgränsning till ett av underalternativen är därför

helt omotiverat. De fulla konsekvenserna av att tävlingsområdet sträcker

sig upp till Herkulesgatan kan överblickas först när tävlingsresultatet föreligger.

I anslutning till promemorian och den hittillsvarande behandlingen av

ärendet finns det också anledning erinra om byggnadsstyrelsens ställningstaganden

i utredningen »Riksdagens hus». De innebär att en förläggning till

Norrmalm med de problem detta medför enbart kan motiveras av de fördelar

som på frågans nuvarande ståndpunkt kan bedömas möjliga att nå endast

genom en planrevision som berör området norr om Jakobsgatan. Jakobsgatan

som gräns för tävlingsområdet måste därför från riksdagens synpunkt

bedömas som ointressant.

Olof Eriksson

Nils Arne Rosén

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Bil. 2

7.1.1969 Dnr UA 1—28/69

Herr Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Ang. vissa aktuella frågor i samband med planeringen i centrala Stockholm

Pågående planering inom ett centralt stadsparti i Stockholm omfattande

kanslihuskvarteren och angränsande område i Gamla stan, Riddarholmen,

Helgeandsholmen och södra delen av Nedre Norrmalm syftar till att på

längre sikt lösa lokalfrågor för riksdagen, statsdepartementen och därmed

nära samhörig statsförvaltning. Målsättningen är att förbättra nuvarande

lokalsituation och ge goda betingelser för förväntad utveckling.

1. Statsdepartementens lokalfrågor

Nuläge och utveckling

Kungl. Maj :ts kansli har av ålder haft sin tyngdpunkt förlagd till nordvästra

delen av Gamla stan. Nuvarande kanslihus i kv. Mars och Vulcanus

uppfördes åren 1930—35 och innehåller ca 410 tjänsterum. Genom om- och

tillbyggnad åren 1945—49 erhölls ett tillskott på ca 240 rum i kanslihusannexet

i kv. Cephalus. År 1968 inflyttade utbildningsdepartementet i ombyggda

lokaler om ca 130 rum i kv. Neptunus Större. I kv. Tritonia och

Aurora disponerar departementen ca 100 rum. Efter pågående ombyggnad

av kv. Mercurius kommer där att kunna disponeras ca 230 rum. Trots att

lokaltillgångarna i Gamla stan successivt ökat har en spridning av departementen

till norra sidan av Norrström inte kunnat förhindras. I kv. Lejonet

disponeras i kronans fastigheter ca 180 rum och i förhyrningar ca 30 rum

för utrikesdepartementet. I kv. Pompe förhyrs för samma departement ca

40 rum. Handelsdepartementet disponerar i kv. Rosenbad ca 75 rum och i

det senaste tillskottet norr om Strömmen, kv. Vinstocken vid Gustav Adolfs

torg, har utrikes- och försvarsdepartementen tillsammans ca 220 tjänsterum.

Efter kv. Mercurius ombyggnad kommer departementen att i Gamla

stan disponera ca 1 100 rum och på Norrmalm ca 500 rum. Antalet rum är

då beräknat med utgångspunkt från för departementen normal rumsstorlek.

Antalet anställda i statsdepartementen exklusive kommittéer är i dag ca

1 600 personer. Tillväxten har under de senaste fem åren tillgodosetts med

ett lokaltillskott av ca 500 rum. Då statsdepartementen jämte riksdagen får

förutsättas ha prioritet till nyproducerade lokaler inom planområdet kommer

departementens utveckling att påverka lokalplaneringen också för övriga

berörda myndigheter. En prognos av denna utveckling på längre sikt

vore därför i och för sig önskvärd, ehuru styrelsen är väl medveten om svårigheterna

att få ett konkret underlag för en sådan prognos. Med ledningav

den hittillsvarande utvecklingen bedömer styrelsen emellertid att en

långsiktig planering bör förutsätta ett betydande utrymme för fortsatt expansion,

vilken under tiden för planernas genomförande torde kunna ge behov

av ytterligare 600—1 000 rum och därefter successiva lokaltillskott av

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

nu inte bedömbar omfattning. Det är ett förstahandsintresse att undersöka

hur en sådan utveckling kan förenas med önskemålet att åter ge departementen

en samlad förläggning.

Två huvudalternativ har undersökts.

Gamla stan — Riddarholmen

Styrelsen har undersökt möjligheterna för fortsatt lokalexpansion i Gamla

stan. En rivning och nybyggnad i kv. Mercurius skulle ge obetydliga tillskott

i rumsantal. De ytterligare kvarter som hypotetiskt skulle vara möjliga

för expansion är de s. k. nygatskvarteren, dvs. området mellan Stora Nygatan

och Munkbron, från Riddarhustorget till Kornhamnstorg.

Bebyggelsen i området är heterogen, av varierande ålder och kvalitet, och

fördelad på ett stort antal, i huvudsak privata, ägare. En stor del av bebyggelsen

liksom området som helhet har betydande kulturhistoriskt värde.

Exploateringen är så hög att en ev. nybebyggelse sannolikt skulle ge lägre

utnyttjande än ombyggnad av befintliga fastigheter. Med hänsyn till kulturhistoriska

och miljömässiga aspekter är en nybebyggelse närmast otänkbar.

Inte heller ombyggnad erbjuder någon lättframkomlig väg. Möjligheterna

att ordna rationella lokaler genom sammanförande och ombyggnad av små

fastigheter med varierande planlösningar, mått och höjdförhållanden är begränsade

samtidigt som kostnaderna på grund av byggnadernas kvalitet och

dåliga grundläggningsförhållanden blir höga. Om samtliga fastigheter inom

området inköps, byggs om och utnyttjas för statsdepartementen skulle områdets

kapacitet motsvara högst 2 000 rum varav ca 100 redan disponeras av

departementen. Tillskottet skulle således bli högst 1 900 rum. Att genomföra

en sådan total omvandling är emellertid i realiteten inte möjligt. Ett förvärv

av enstaka fastigheter eller kvarter ger små lokaltillskott till höga kostnader

och erbjuder ingen lösning av departementens lokalfrågor ens på begränsad

sikt.

En expansion av departementen till Riddarholmen har också övervägts

i samband med en utredning betr. upprustning och utnyttjande av den statliga

bebyggelsen där. Denna utredning har tryckts och publicerats i boken

»Riddarholmen — en idéplan» som f. n. är på remiss till olika myndigheter.

Bebyggelsen består till stor utsträckning av adelspalats från 1600-talet.

Byggnaderna är i allmänhet förhållandevis små. Planlösningarna kan inte

utan betydande såväl ekonomiska som kulturhistoriska konsekvenser anpassas

till en generell kontorsverksamhet. Byggnaderna bör därför lämpligen

nyttjas av verksamheter med sådana lokalbehov att byggnadernas speciella

karaktär så långt som möjligt kan bevaras. Byggnadsstyrelsen har

avsett att bebyggelsen på Riddarholmen i första hand skall nyttjas för vissa

högre domstolar och liknande verksamheter. Gamla riksdagshuset, som innehåller

ca 300 rum och till sin karaktär i viss mån skiljer sig från övrig

bebyggelse, kan lämpligen enligt idéplanen disponeras som kommittéhotell

eller liknande. Den totala kapaciteten i kronans byggnader inkl. en mindre

nybyggnad beräknas uppgå till högst 1 000 rum. Den del därav som lämpar

sig för departementslokaler är egentligen endast gamla riksdagshuset. Med

sin lokalisering och begränsade storlek erbjuder det emellertid inte någon

lösning på departementens lokalfråga.

Enligt byggnadsstyrelsens bestämda uppfattning erbjuder inte en expansion

i Gamla stan och på Riddarholmen en rimlig lösning på statsdepartementens

lokalfråga.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Södra Klara

På Kungl. Maj :ts uppdrag har byggnadsstyrelsen utarbetat en utbyggnadsplan

för ett nybyggnadsområde omfattande sex kvarter i södra delen

av Nedre Norrmalm avsett för statlig förvaltning. Planen är under hand

överlämnad till Stockholms stads generalplaneberedning för granskning.

Efter stadens granskning och därav ev. föranledda justeringar avser styrelsen

att snarast underställa planen Kungl. Maj :ts prövning. Styrelsen

ämnar samtidigt hemställa om projekteringsuppdrag för de första utbyggnadsetapperna.

Utbyggnadsplanen utgår från förutsättningen att riksdagen blir förlagd

till Helgeandsholmen och att cityplanen för Nedre Norrmalm i dess huvuddrag

skall gälla. Om riksdagen i stället efter genomförd tävling beslutar om

en förläggning till Norrmalm (se p. 2) påverkas planen i olika grad beroende

av riksdagshusets förläggning och vilka stadsplanerevisioner förläggningen

medför. Även vissa förskjutningar av tidplanen måste förutses. Byggnadsarbetena

i kv. Loens västra del har dock påbörjats. De närmaste utbyggnadsetapperna

(kv. Björnen och återstoden av kv. Loen) påverkas inte heller

i omfattning eller tid av riksdagshusets förläggning. Utbyggnadsplanens huvuddrag

framgår preliminärt av »Utdrag ur förslag till utbyggnadsplan

okt. 68».

Inom förvaltningsområdet på Nedre Norrmalm som omfattar nybyggnadsområdet

samt kv. Vinstocken, Lejonet, Rosenbad, Uttern och Röda Bodarna

kommer totalt att finnas förvaltningslokaler för ca 5 300 anställda varav ca

1 200 i sådan befintlig bebyggelse som beräknas kvarstå och 4 100 i nybyggnader.

Ovanstående antal anställda i nybyggnader är beräknade med avseende

på förvaltning i allmänhet. Hur många arbetsplatser departementen

skulle kunna erhålla vid en förläggning dit blir beroende av den ntrymmesstandard

som kommer att väljas. Med hittills tillämpad genomsnittlig rumsstorlek

för statsdepartementen torde områdets totala kapacitet komma att

ligga mellan 4 500 och 5 000 anställda. Även med detta lägre tal är kapaciteten

dock tillräcklig för att kunna erbjuda en samlad förläggning av statsdepartementen

för avsevärd tid.

Bilden av det totala statliga lokalbehovet i anslutning till riksstyrelsens

av tradition givna läge i huvudstaden pekar enligt styrelsens uppfattning

på det rationella i en successiv överflyttning av statsdepartementen till Södra

Klara. Utbyggnadsplanen syftar dock till en generalitet som möjliggör att

området utnyttjas av annan förvaltning lika väl som av statsdepartementen.

Det är dock ännu inte närmare prövat hur utbyggnadsplanen tillgodoser departementens

lokalkrav. Nybyggnaden i kv. Loen har avsetts för länsstyrelsen.

Om en successiv överflyttning av departementen till Södra Klara

skall kunna ske bör annan lokalisering av länsstyrelsen sökas redan nu.

Ett sammanförande av samtliga departement till området norr om Strömmen

kan medföra att lokalerna i nuvarande kanslihuskvarter successivt friställs.

De kan enligt styrelsens bedömande utan mera omfattande åtgärder

nyttjas för annan statlig förvaltning, företrädesvis sådan med behov av centralt

läge eller läge i nära anslutning till riksdag och statsdepartement.

Frågan om statsdepartementens lokalisering har emellertid också samband

med riksdagens lokalfråga.

2. Samband med riksdagens lokalfråga

På uppdrag av styrelsen för riksdagens förvaltningskontor har byggnadsstyrelsen

utfört en utredning ang. riksdagens lokalfrågor på längre sikt. En
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

ligt riksdagens direktiv skulle utredningen avse följande alternativ:

alt. 1. Ombyggnad av riksbyggnaderna på Helgeandsholmen

alt. 2. Nybyggnad på Helgeandsholmen

alt. 3. Nybyggnad på Nedre Norrmalm.

Utredningen »Riksdagens hus» överlämnades till förvaltningskontoret den

25.3.1968. Utifrån enbart teknisk-ekonomiska synpunkter fann byggnadsstyrelsen

att alternativ 2, nybyggnad på Helgeandsholmen, måste rekommenderas

medan motiven för ett sådant val starkt minskade om stadsbildssynpunkterna

togs med i bedömningen. Byggnadsstyrelsen fann med hänsyn

till stadsbildsfrågans betydelse och den föreliggande situationen där riksdagshusfrågan

sammanfaller i tiden såväl med en stor stadsombyggnad som

med att statsdepartementens lokalfrågor aktualiseras att starka skäl talade

för en fortsatt utredning som skulle omfatta hela stadspartiet och alla de

aktualiserade frågorna. Stockholms stad, som beretts tillfälle avge yttrande,

motsatte sig dock att den fortsatta utredningen skulle omfatta hela den del

av Nedre Norrmalm som byggnadsstyrelsens utredning omfattat. Staden

förutsatte att utredningen skulle begränsas till området söder om Jakobsgatan

enligt underalternativ 3 a i »Riksdagens hus».

I skrivelse till riksdagen den 5.4.1968 hemställde förvaltningskontoret att

riksdagen måtte besluta om en fortsatt utredning samt om upprättande av

program för en arkitekttävling avseende alla tre alternativen i byggnadsstyrelsens

utredning, dock att vad betr. Nedre Norrmalm tävlingen skulle

begränsas så som staden förutsatt att omfatta endast området söder om

Jakobsgatan.

Den 30.5.1968 beslöt riksdagen att uppdra åt förvaltningskontorets styrelse

att vidare utreda riksdagens lokalfråga och utarbeta program för en

arkitekttävling om alla tre alternativen i byggnadsstyrelsens utredning utan

den inskränkning betr. Nedre Norrmalm som förvaltningskontoret föreslagit.

Riksdagsbeslutet innebar vidare att utredningsarbetet, i vilket tävlingen är

ett led, skall organiseras i samverkan med Kungl. Maj :t och staden.

Beslutet synes innebära att riksdagen velat försäkra sig om tillräcklig

bredd i det utredningsmaterial som skall ligga till grund för ett slutligt beslut

om förläggning och byggande.

Den del av utredningsarbetet som tävlingen utgör förbereds f. n. Byggnadsstyrelsen

har hittills i detta arbete företrätt Kungl. Maj :t. Förslag till

tävlingsprogram håller på att utarbetas genom en särskild arbetsgrupp bestående

av representanter för förvaltningskontoret, staden och byggnadsstyrelsen.

Enligt preliminär tidplan avses tävlingsprogram godkännas av

vårriksdagen 1969 och tävlingen utlysas i juni eller juli. Tidplanen är emellertid

pressad varför det är osäkert om tiden kan hållas bl. a. beroende på

dels stadens, dels riksdagens ställningstagande till tävlingsområdets omfattning.

Senast under hösten 1969 bör emellertid tävlingen kunna utlysas. Efter

9—10 månaders tävlingstid och ca 6 månaders bedömningstid samt ev.

remisser torde beslut om lokalisering kunna fattas under år 1971.

Programarbetet för arkitekttävlingen, som är avsedd att ha formen av

allmän nordisk tävling, har utgått från att tävlingen skall omfatta förläggning

av nybyggnad för riksdagen antingen till Helgeandsholmen eller till

Nedre Norrmalm enligt de tävlandes eget val. För att få ombyggnadsalternativet

på rätt sätt belyst har ifrågasatts att ordna en särskild tävling härom

mellan 4—5 inbjudna arkitekter.

I utredningen »Riksdagens hus» fann byggnadsstyrelsen att riksdagens

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

lokalprogram är av den storleksordningen att lokalbehovet vid en förläggning

till Helgeandsholmen med hänsyn bl. a. till konsekvenserna för stadsbilden

inte med säkerhet helt kan tillgodoses inom holmen. Vissa delar,

vars behov av nära samband med riksdagens övriga funktioner är mindre

starkt, kan behöva placeras ntanför men ändock nära Helgeandsholmen.

Härtill kommer behovet av lokaler vid framtida expansion. Byggnadsstyrelsen

har sökt utreda riksdagens hittillsvarande tillväxt som synes uppgå

till ca 1,5 % per år. De beräkningar över riksdagens lokalbehov som legat

till grund för utredningen »Riksdagens hus» avser mitten av 1980-talet.

Ytterligare utrymme för expansion kan därför erfordras ganska snart efter

riksdagens inflyttning i sin nybyggnad. För nämnda förhållanden samt olika

möjligheter till expansion, särskilt med hänsyn till behovet av samtidigt

expansionsutrymme för statsdepartementen, hänvisas till »Riksdagens hus»

avsnitt 3.4 (sid. 23—24) och bild 5 samt avsnitt 4.1 (sid. 25—26) och bild 6.

Sammanfattningsvis visade utredningen bl. a.

att om riksdagen förläggs till Helgeandsholmen, dess expansion lämpligen

sker söderut dvs. i nuvarande kanslihuskvarter samt

att om riksdagen förläggs till Nedre Norrmalm, dess expansion kan ske

i angränsande kvarter.

Man kan vidare konstatera

dels att vid riksdagens förläggning till Helgeandsholmen, förutsättningen

för lämpligaste lokalexpansion för riksdagen kan förenas med en enligt

byggnadsstyrelsens bedömning rationell lösning av statsdepartementens lokalfråga,

nämligen en förflyttning till Nedre Norrmalm,

dels att om riksdagen förläggs till Nedre Norrmalm möjlighet till mycket

goda samband med statsdepartementen erhålles om även de senare förläggs

dit och

att expansionsmöjligheterna för såväl riksdag som departement synes

tillräckliga för avsevärd tid under förutsättning att de planrevisioner kommer

till stånd som en förläggning av riksdagshus enligt alt. 3 c förutsätter

samt

att sådana planrevisioner kan bli till fördel även för förvaltningsområdet

genom att det kan befrias från en genomgående trafikled.

3. Fortsatt utredning och planering

Den arbetsgrupp som förbereder arkitekttävlingen har mot bakgrund av

riksdagens beslut t. v. antagit att tävlingsgränsen på Nedre Norrmalm bör

omfatta området mellan Strömmen och Herkulesgatan, från Klara Södra

Kyrkogata till Västra Trädgårdsgatan. Den befintliga bebyggelsen i kv.

Lejonet och Rosenbad liksom Operan och Jakobs kyrka samt viss bebyggelse

vid Västra Trädgårdsgatan förutsättes under alla förhållanden kvarstå.

Pågående och planerad bebyggelse i kv. Loen och Björnen utgör bundna förutsättningar.

Genom tävlingsområdets omfattning kommer det statliga förvaltningsområdet

i Södra Klara att beröras av tävlingen. Det är inte avsikten

att tävlingen skall vara en projekttävling för förvaltningsområdet

men det måste dock inom givna restriktioner kunna behandlas idémässigt.

Som underlag härför kan tjäna den information som utbyggnadsplanen ger.

De speciella krav som departementen skulle ställa vid en förläggning till

området och som kan ha betydelse för de tävlande, t. ex. lokalernas omfattning

i stort och deras sambandskrav, måste då klarläggas i tävlingsprogrammet.

Detta är viktigt för att möjligheterna att inom förvaltningsom
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

rådet nu eller senare ordna departementens lokalfråga på ett rationellt sätt

inte i onödan skall inskränkas.

Under hösten har inom staden bedrivits ett utredningsarbete vars syfte

varit att påvisa konsekvenserna för det pågående regleringsarbetet av ett

ev. riksdagshus på Nedre Norrmalm enligt riksdagens beslut. På begäran

av förvaltningskontorets styrelse har stadskollegiet genom beslut den

4.12.1968 tagit ställning till tävlingsområdets omfattning. Innebörden av beslutet

är att staden motsätter sig att tävlingsgränsen läggs i Herkulesgatan

och att ändringar görs i cityplanen men att en lösning av riksdagshuset i

princip enligt alt. 3 a mellan Jakobsgatan och Fredsgatan kan accepteras

av staden. Beslutet var dock icke enhälligt. Förvaltningskontorets styrelse

har begärt att frågan behandlas i stadsfullmäktige före den 1.2.1969. Först

därefter kan riksdagen, efter ärendets behandling i förvaltningskontorets

styrelse och bankoutskottet, komma att besluta om ev. ändring av sina tidigare

direktiv betr. arkitekttävlingens omfattning.

Styrelsen utför f. n. en genomgång av stadens utredningsmaterial för förvaltningskontorets

räkning.

För förvaltningsområdet och statsdepartementens lokalfråga skulle en

förläggning av ett riksdagshus till Norrmalm men söder om Jakobsgatan

dvs. i princip enligt alt. 3 a få betydelsefulla konsekvenser nämligen

att förvaltningsområdet redan för början skulle minska med ca 1 000

arbetsplatser genom att kv. Johannes Större och Vinstocken tas i anspråk

och

att riksdagens framtida expansion ytterligare skulle minska förvaltningsområdet,

att statsdepartemcnten vid en förläggning till Nedre Norrmalm på dessa

villkor tidigare än eljest tvingas att på nytt acceptera en förläggning på ömse

sidor av Strömmen,

att riksdagens lokalexpansion inte kommer att kunna lösas på ett tillfredsställande

sätt på längre sikt samt

att de möjliga positiva konsekvenserna av en mer omfattande planrevision

för förvaltningsområdets del uteblir.

Vid denna bedömning utgår byggnadsstyrelsen bl. a. från att riksbanksfullmäktige

synes avse att riksbanken skall kvarligga i nuvarande byggnader

på Helgeandsholmen om riksdagen flyttar därifrån. Ett lokalprogram

av den storlek riksbanken upprättat för sin ev. nybyggnad i kv. Fyrmörsaren

skulle medföra att riksbanken behöver ta en betydande del av det nuvarande

riksdagshuset i anspråk. Återstoden av riksdagshuset utgör, om den alls för

rimliga kostnader kan ställas i ordning som förvaltningslokaler, en relativt

obetydlig lokalreserv.

Om arkitekttävlingen skulle komma att omfatta enbart Helgeandsholmen

berörs inte det statliga förvaltningsområdet i Södra Klara av själva tävlingsförfarandet.

Områdets utbyggnad torde då kunna fortgå enligt nu föreliggande

preliminära planer. För att säkerställa att lokalernas generalitet

blir tillräcklig för att medge att departementen förläggs dit bör planeringen

prövas mot ett översiktligt program med utvecklingstakt, sambandsbehov,

servicekrav, kvalitetsnivå m. m. som berör samtliga departement. Programmering

av de enskilda departementens lokaler bör däremot ske successivt

i anslutning till beslut om deras förläggning.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Mot bakgrund av det ovan sagda finner styrelsen sammanfattningsvis

att riktlinjer för statsdepartementens lokalförsörjning på längre sikt erfordras

som underlag för byggnadsstyrelsens planering av statsförvaltningens

lokalfrågor i centrala Stockholm

att starka skäl talar för statsdepartementens lokalisering till Södra Klaraområdet
att

ett angivande av statsdepartementens lokalkrav i översiktlig form

måste ingå i förutsättningen för en riksdagshustävling om den skall omfatta

alt. 3, Nedre Norrmalm samt

att en översiktlig programmering för departementen behövs för fullföljande

av utbyggnadsplanen för Södra Klara-området.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Larsson,

tekniske direktören Eriksson, planeringsdirektören Smith, ekonomidirektören

öfverholm, byggnadsrådet Törnquist och arkitekten Rosén, föredragande.

Sixten Larsson

/ Nils Arne Rosén

Bilagor: 1. Riddarholmen—en idéplan. KBS 1968.

2. Utdrag ur förslag till utbyggnadsplan för Södra Klara, oktober 1968.

3. Riksdagens hus. Från två- till enkammarsystem. Teknisk-ekonomisk utredning.

Stockholm 1968.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bilaga F

STATENS PLANVERK

20.1.1969 P 2822/68

Till styrelsen för Riksdagens förvaltningskontor

Arkitekttävlingen om riksdagens hus

Enligt Eder skrivelse den 30 december 1968 och de därmed översända

handlingarna har riksdagen den 30 maj 1968 beslutat bifalla bankoutskottets

hemställan om utarbetande av program för en arkitekttävling, avseende förslag

till riksdagshus enligt i princip något av alternativen 1, 2 eller 3 i byggnadsstyrelsens

utredning »Riksdagens hus». I den utredning angående tävlingens

konsekvenser för Nedre Norrmalms reglering som Stockholms stadskollegium

därefter låtit verkställa har framförallt frågan om den norra gränsen

för tävlingsområdet varit föremål för särskild uppmärksamhet. Utredningens

uttalanden synes närmast gå ut på att en begränsning i Jakobsgatan

skulle kunna ske utan vidlyftigare följdverkningar för den nu gällande cityplanen,

medan däremot en utsträckning till Herkulesgatan, såsom två av

förläggningsalternativen (3 b och 3 c) förutsätter, i hög grad skulle rubba

förutsättningarna för planens genomförande.

Enligt sitt tidigare yttrande till Eder den 27 mars 1968 har planverket för

sin del ansett att en förläggning på Nedre Norrmalm i det långsiktiga perspektivet

framstode som del mest hållbara lokaliseringsalternativet, trots de

initialsvårigheter som vore förknippade med genomförandet. Av de studerade

underalternativen förordade verket närmast alternativ 3 c, men framhöll

att valet av alternativ vore en fråga som ytterligare måste belysas vid

genomförandet av den föreslagna arkitekttävlingen. Verket uttalade även

sin förmodan att staden i denna viktiga angelägenhet vore villig att medverka

till en omprövning av den antagna cityplanen i här aktuella delar.

Planverket vill i anslutning härtill understryka angelägenheten av att

tävlingsområdet ges sådan omfattning att de tävlande tillförsäkras erforderlig

rörelsefrihet för att dels utforma själva riksdagshuset och därtill mer

eller mindre direkt anslutande områden för framtida expansion, dels också

göra erforderliga anpassningar i trafiksystemet. Inom denna del av Nedre

Norrmalm torde för övrigt kvarstå åtskilliga problem, bl. a. beträffande trafiksystemet,

som det från allmän planeringssynpunkt kan vara av värde att

få genomlysta i samband med tävlingen.

Den kritik som från fastighetskontorets sida framförts i ärendet visar

utan tvivel att vissa komplikationer av planteknisk art och ifråga om tidsplanen

för fullföljandet av regleringen inom denna del av staden skulle

uppstå, om tävlingsområdet utsträckes norrut till Herkulesgatan. I det vidare

sammanhanget är det emellertid närmast fråga om detaljer, vilka varken

var för sig eller sammantagna synes vara tillräckliga för att motivera

att tävlingsområdet gives en snävare begränsning åt detta håll. Enligt planverkets

bedömande finns det knappast anledning räkna med att ett genomförande

av tävlingen på nu avsett sätt behöver rubba några bärande huvuddrag

i den aktuella cityplanen.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Planverket inser val de olägenheter som exempelvis förskjutningar i

fråga om den planerade utbyggnadsordningen i vissa avseenden kan innebära,

men detta förhållande måste i sin tur vägas mot den betydelsefulla

byggnadsfråga som det här gäller att lösa. Såvitt verket kunnat finna kan

de påvisade svårigheterna icke anses vara så avgörande att de rimligtvis bör

förhindra att denna för landet som helhet och för huvudstaden så viktiga

fråga bringas till en fullgod lösning.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit

t. f. byråchefen Gustavson.

Ivar Jonsson

Gösta Winberg

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bilaga G

KOMMUNALFÖRBUNDET FÖR STOCKHOLMS STADS

OCH LÄNS REGIONALA FRÅGOR

ksT. 23.1.1969

Tävling om permanent riksdagshus och planering av tunnelbanestation vid

Regeringsgatan

Styrelsen inom KSL beslöt den 13 december 1968 i enlighet med förbundskansliets

förslag i bilagda tjänsteutlåtande att i skrivelse till förvaltningskontoret

hemställa att en tunnelbaneentré i anslutning till Jakobsgatan intages

i tävlingsprogrammet samt att ett ställningstagande i frågan erhålles

senast den 1 april 1969.

Av kansliets yttrande framgår de trafik- och kostnadsmässiga motiven

för KSL:s ställningstagande. Det må dock särskilt understrykas att om det

trots de i utlåtandet redovisade fördelarna med en biljetthall vid Jakobsgatan

skulle visa sig önskvärt bibehålla möjligheten att lägga biljetthallen

vid Herkulesgatan måste vissa förberedande arbeten i spårtunnelplanet —

där utsprängningen för spårtunnlarna till stor del redan genomförts — påbörjas

senast under 1970. Merkostnaden för dessa försvarsåtgärder uppgår

till 1,5 Mkr, vilka kostnader ej bör belasta KSL:s ordinarie tunnelbaneanslag.

Åtgärder för förvärv av nyttj anderätter måste inledas senast under

2:a kvartalet 1969. Från KSL:s synpunkt är det därför nödvändigt med

ett beslut i frågan senast den 1 april 1969.

Med hänvisning till ovanstående får KSL anhålla att styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor måtte föranstalta om beslut före den 1 april 1969

att tävlingsprogrammet för riksdagshus på Norrmalm — därest dess gräns

sättes norr om Jakobsgatan — skall innehålla en tunnelbaneentré vid Jakobsgatan

som en förutsättning.

Gunnar Hjerne

Stig Hanno

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Förbundskansliet Stenman AB 307/1008

Tj änsteutlåtande

9.12. 1968

Styrelsen inom KSL

Det aktuella regleringsarbetet inom Stockholms cityområde samt utredning

om konsekvenserna för tunnelbane planering en av alternativa placeringar

av ett permanent riksdagshus

Allmänt

Fastighetsnämnden i Stockholm har efter beslut den 12 november 1968

överlämnat fastighetskontorets handlingar i rubricerade ärende för KSL:s

kännedom. Vissa av de i sammanhanget överlämnade handlingarna, promemoriorna

U 88, A 39 och A 40, tjänar enbart som information om det pågående

arbetet och de beslut som legat till grund för de påtagliga ingreppen

i tidigare bebyggelse.

Promemorian U 93 berör direkt KSL:s verksamhetsområde genom cityregleringens

inverkan på genomförandet av biljetthall vid Vasagatan. Rapporten

om konsekvenser av alternativa förläggningar av permanent riksdagshus

får vid Regeringsgatan konsekvenser för tunnelbanans planering

och genomförande.

Vasagatan

Promemorian om regleringsarbetet vid Vasagatan—östra Järnvägsgatan

redogör för de förhållanden som tidigare beskrivits beträffande kvarteret

Pennfäktaren i styrelsen den 25 oktober och i fullmäktige den 20 november.

I detta ärende torde tidigare redogörelse vara tillfyllest.

Regeringsgatan

Tunnelbanestationen vid Kungsträdgården har till huvuduppgift att betjäna

de delar av cityområdet som ligger söder om Klarabergsgatan—Hamngatan

och som inte bekvämt kan nås från biljetthallarna vid Drottninggatan

och Vasagatan. Speciellt viktiga trafikområden finns på Blasieholmen och i

bebyggelsen utmed Jakobsgatan bort mot Tegelbacken. Det trafikområde

som inte täcks av andra tunnelbaneuppgångar motiverar således en dragning

söderut av biljetthallen vid station Kungsträdgårdens västra uppgång, det

vill säga till det läge som angivits i City 67. Med ett sådant läge nås också

vissa närbelägna delar av Gamla Stan samt Helgeandsholmen. De områden

norrut som förloras vid ett sydligt läge täcks väl av andra stationer genom

planerade högklassiga gångstråk från dessa.

Under arbetet med program för tävlingen om nytt riksdagshus har det

antytts att det skulle vara möjligt att lägga rulltrappsschakt och biljetthall

i höjd med Kocksgränd och att man därigenom skulle kunna bygga uppgången

utan att behöva ta hänsyn till tävlingsresultatet. Vid närmare överväganden

visar det sig vara svårt att anordna en uppgång i detta läge utan

att få den ovan relaterade förlusten av trafikområden vid Strömmen och

motsvarande överlappning norr om Hamngatan. Det råder dessutom olika

uppfattning om var gränsen för tävlingsområdet bör gå när den definieras

4—914078

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

som »Herkulesgatan». Stadens organ avser med detta begrepp den nuvarande

Herkulesgatans sträckning medan byggnadsstyrelsen uppenbarligen

räknar med Herkulesgatans västra del förlängd i rät linje till Regeringsgatan.

Därför blir det angeläget att behålla handlingsfriheten för uppgångar

såväl vid Jakobsgatan som längre norrut. Denna handlingsfrihet kräver att

vissa förberedande arbeten utförs i spårtunnelplanet i anslutning till sprängningarna

på denna nivå.

Det bör samtidigt anmälas att en nödvändig förutsättning för tunnelbanetrafikens

öppnande är att strömförsörjningen säkrats, vilket kräver

anläggandet av en likriktarstation inom området. SL har efter ingående

studier i samråd med Stockholms stads berörda organ funnit att ett läge

vid korsningen av Kocksgränd och Regeringsgatan sannolikt i kv. Spektern

borde innebära en lämplig lösning.

Av vad som ovan anförts framgår att tunnelbanestationen Kungsträdgården

med vissa förberedande arbeten utförda rent tekniskt sett kan tas

i trafik vid den tidpunkt principöverenskommelsen förutsätter utan att biljetthallen

vid Regeringsgatan är färdig. Biljetthallen kan då byggas något

senare och bör involveras i såväl tävlingsförutsättningarna som ett eventuellt

riksdagshusbygge. Förberedelsearbetena och det uppdelade arbetet beräknas

medföra en extrakostnad av ca 1,5 Mkr, för vilket täckning bör erhållas

på annat sätt än genom av KSL:s fullmäktige beviljade ordinarie

tunnelbaneanslag.

BetongC/ ^ St;

^Morkföri/orv S, *a.nqftirxj ^

Pehria Teskrikkior) g/Sflér om käv ängs gronsen Joggs i JokoisoaJ-on

och man bestämmer S/g äorQtf ko b>//ekkho//en / bruk. somtick/gk

Fig. 5 Tidplan för T-baneuppgång vid Regeringsgatan

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Givetvis innebär det en olägenhet att bygga tunnelbanestationen och fullfölja

en omfattande nybebyggelse inom dess trafikområde utan att samtliga

stationsuppgångar kan färdigställas på grund av en långdragen tävlings-,

projekterings- och genomförandeperiod för riksdagshuset och därmed sammanhängande

nybebyggelse på ömse sidor av Regeringsgatan. Även om man

under någon kortare övergångstid skulle kunna trafikera Kungsträdgårdens

station utan dess planerade västra uppgång måste man senast i samband

med Nackabanans färdigställande öppna entrén.

Av ovanstående kan man dra den slutsatsen att extrakostnader och försening

av Kungsträdgårdens västra uppgång kan undvikas genom en tävlingsgräns

i Jakobsgatan. Därest gränsen förläggs längre norrut bör placeringen

av tunnelbanans entré tas med som en förutsättning i tävlingsprogrammet

och därvid av trafiktekniska skäl förläggas i ett sydligt läge, det

vill säga i anslutning till Jakobsgatan.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts får förbundskansliet hemställa om

att styrelsen beslutar att i skrivelse till riksdagens förvaltningskontor anmäla

den trafik- och kostnadsmässiga inverkan på tunnelbaneprojektet som

den diskuterade riksdagshustävlingen kan medföra och samtidigt hemställa

att en tunnelbaneentré i anslutning till Jakobsgatan intages i tävlingsprogrammet.

Med hänsyn till underbyggnadsarbetenas genomförande måste ett

ställningstagande till entréläget träffas senast den 1 april 1969.

Bror Hillbom

Bo Stenman

4*—914078

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bilaga H

Arkitekt N A Rosén/ me

3.2.1969 Dnr UA 8 —1649/68

Riksdagens hus; tunnelbanestation

På begäran av riksdagens förvaltningskontor får byggnadsstyrelsen härmed

avge yttrande över KSL’s skrivelse till förvaltningskontoret den

23.1.1969.

I utredningen »Riksdagens hus» räknade byggnadsstyrelsen med att tunnelbanestationen

Kungsträdgårdens västra uppgång vid Regeringsgatan vid

en förläggning av nybyggnad för riksdagen till Norrmalm, alt. 3, skulle ha

det läge som angavs i Cityplanen. Frågan om en förflyttning norrut av

uppgången har väckts först under hösten 1968 av stadens representanter

i den arbetsgrupp som gemensamt skall förbereda arkitekttävling för nytt

riksdagshus. När stadens representanter sedermera frångått detta förslag

har byggnadsstyrelsen inte funnit anledning invända mot att tunnelbaneuppgången

vid Jakobsgatan finge ingå i tävlingen som en bunden förutsättning.

Byggnadsstyrelsen har emellertid inte delgivits några förslag till

läge och utformning och kan därför inte bedöma vad de innebär. Som styrelsen

angivit i sin skrivelse den 20.1.1969 till förvaltningskontoret torde

ett accepterande av en sådan restriktion inte vara något hinder för att

tävlingsgränsen förläggs i Herkulesgatan.

Med hänvisning till vad som ovan anförts finner byggnadsstyrelsen att

en tunnelbaneentré kan förläggas i anslutning till Jakobsgatan även vid en

tävlingsgräns i Herkulesgatan och att detta kan ingå som en förutsättning

i tävlingsprogrammet.

Översända handlingar återgår.

På Kungl. Byggnadsstyrelsens vägnar

Nils Arne Rosén

/Thomas Adlercreutz

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Bilaga I

Till Stadsfullmäktige

Inte sedan 1908, då beslut fattades om att uppföra stadshuset på Eldkvarnstomten,

har stadsfullmäktige haft att ta ställning till ett för Stockholms

centrala stadsbild och administrativa centrum viktigare ärende än

när det nu gäller vilket område staden vill upplåta för det nya riksdagshuset.

Det är givet att många intresserade stockholmare följer denna fråga

med ett spänt intresse som pendlar mellan förhoppningar och stor oro och

att de också till stadsfullmäktige vill framföra sin uppfattning i detta för

både huvudstaden och hela landet viktiga problem.

När nuvarande riksdagshuset och riksbanken byggdes på Helgeandsholmen,

skedde det mot Stockholms stadsfullmäktiges önskan och trots en

avvisande, månghövdad och sakkunnig opinion. Även om man numera kan

uppfatta det arkitektoniska egenvärdet hos byggnaderna, har kritiken mot

dem aldrig tystnat. De är genom sin placering och allt för stora volym

lika förödande för Slottet som för det fria luftrummet mellan Mälaren och

Saltsjön. Enligt byggnadsstyrelsens utredning »Riksdagens hus» kommer

riksdagens behov av golvutrymme efter enkammarreformens genomförande

att nästan fördubblas, varför en ombyggnad av det nuvarande riksdagshuset

eller eventuell nybyggnad på Helgeandsholmen skulle bli för stadsbilden särskilt

olycklig. Några möjligheter att i en framtid tillgodose ytterligare lokalbehov

skulle inte heller finnas inom holmens trånga ram.

Från dessa synpunkter hälsades byggnadsstyrelsens utredning, som även

upptog förslag till nybygge för riksdagen vid Gustav Adolfs torgs norra sida,

i vida kretsar med glädje. Av de tre olika alternativ som skisserades i utredningen

visade alternativen 3 b och c en ur stadsbildens och förvaltningens

synpunkt tillfredsställande lösning. Sakkunniga bedömare har också påpekat

att »Gustav Adolfs torg är den lämpligaste, ja enda lämpliga platsen för riksdagens

hus». Byggnadsstyrelsen har dessutom framhållit att »statsdepartementen

planeras flytta från Gamla stan till Nedre Norrmalm. —- —- •— Att

dessa förhållanden inträffar samtidigt som riksdagens byggnadsfråga aktualiseras

måste ses som en unik situation. De förutsättningar den ger för

planering och gestaltning av detta stadsparti torde inte återkomma.» Dessutom

skulle genom denna flyttning behovet av fortsatta ingrepp i Gamla

stan för den ständigt växande statsförvaltningen kanske helt elimineras.

Tillfredsställelsen förbyttes dock i oro då stadskollegiet den 27 mars

1968 förklarade att staden endast borde medverka till en arkitekttävling om

alternativ 3 a, vilket begränsas av Jakobsgatan. Enligt stadskollegiets promemoria

är anledningen till denna snäva begränsning av tävlingsområdet

huvudsakligen att de båda andra alternativen, 3 b och 3 c, skulle inkräkta

på det parkeringshus, som i Cityplanen 67 planeras i kv. S:t Per. För den

av riksdagshusfrågan intresserade verkar det ofattbart, att denna viktiga

frågas tillfredsställande lösning skulle hindras av ett parkeringshus. Genom

sin storlek och placering skulle detta hus dessutom både verka miljöförstörande

och skapa ytterligare trafiksvårigheter och har därför blivit starkt

kritiserat.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Den pågående omdaningen av Klaratrakten har genom stadens egen planering

blivit oerhört omfattande och därför mycket tidskrävande. Skulle

tävlingen om ett nytt riksdagshus fördröja denna reglering ett eller annat

år, synes detta vara ett ringa offer av vår generation när det gäller lösningen

av en för både landets och huvudstadens framtid så väsentlig uppgift.

Enligt generalplaneberedningen är det i detta centrala stadsparti »befogat

att ställa exklusiva krav på användningen av den mark som nu skall tas i

anspråk». En värdigare och mera representativ användning för området

mellan Gustav Adolfs torg och Brunkebergstorg än ett riksdagens hus kan

knappast finnas. Alla parter borde därför söka samverka till en förutsättningslös

tävling.

Undertecknade vill därför till stadsfullmäktige rikta en enträgen vädjan,

att staden måtte medverka till anordnandet av en arkitekttävling enligt

samtliga de i utredningen »Riksdagens hus» under alternativ 3 presenterade

underalternativen.

Stockholm i januari 1969

Hakon Ahlberg

Bo Ancker

Olof Behm

Kaj Bonnier

Henrik Cornell

Per Anders Fogelström

Per-Erik Furst

Karl Ragnar Gierow

Staffan Hallström

Bengt Hjern

Wilhelm Josephson

Ingrid Jussil

Lennart Larsson

Malcolm Murray

Ture Nerman

Carl Henrik Nordmark

Gustaf Näsström

Martin Olsson

Artur von Schmalensee

Bengt Thordeman

Per Wästberg

Nils Sterner

Ingvar Andersson

Erik Asklund

Arne Biörnstad

Stig Claesson

Liss Eriksson

Einar Forseth

Jan Gehlin

Lars Gyllensten

Alf Henrikson

Sven B. F. Jansson

Sten Karl ing

Åke Kromnow

Yngve Larsson

Anders Nerman

Dag Norberg

Birger Nerman

Henry Olsson

Per-Olof Olsson

Gösta Selling

Lars Widding

Eva von Zweigbergk

Margit Althin

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Bilaga J

Till Riksdagens förvaltnings- och bancoutskott

Svenska Arkitektföreningen och Stockholms Arkitektförening har vid

extra sammanträde den 22 januari behandlat frågan om Riksdagshustävling

i Stockholm och därvid speciellt problemet med tävlingsområdets utsträckning

på Nedre Norrmalm. Föreningarna antog vid sammanträdet en

resolution riktad i första hand till Stadsfullmäktigeledamöterna i Stockholm

Stad och denna vill föreningarna nu ånyo åberopa inför frågans avgörande

i Riksdagens förvaltning.

Stockholm den 11 februari 1969

SVENSKA ARKITEKTFÖRENINGEN

STOCKHOLMS ARKITEKTFÖRENING

Bertil Lagerås Jöran Lindvall

ordf. sekr.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Till ledamöterna av Stockholms stadsfullmäktige

Svenska Arkitektföreningen och Stockholms Arkitektförening har vid

sammanträde den 22 januari 1969 beslutat göra följande uttalande med

anledning av den planerade arkitekttävlingen om riksdagshus i Stockholm.

Flera omständigheter gör denna tävling till en av de märkligaste som anordnats

i Norden. Tävlingsområdet är beläget i landets arkitektoniska centralpunkt.

Stadspartiet har i sin säregna förening av natur och byggnadskonst

och i sitt läge i rummet mellan Saltsjön och Mälaren stora skönhetsvärden,

som ännu bättre tillvaratagna än idag skulle kunna vara av enastående

art. Placeringen av och den arkitektoniska ramen kring den moderna

svenska folkmaktens främsta representation, inom en stadsstruktur

och miljö som i övrigt i allt väsentligt formats av en annan tid, andra ideal

och en annan samhällsmakt är en uppgift inte bara av sällsynt intresse

för hela landet utan ställer dessutom krav på största ansvar, inte minst

inför framtiden, på alla som i olika hänseenden deltar i arbetet för frågans

lösning. För de deltagande arkitekterna kommer därtill att lokalprogrammets

storleksordning och komplicerade funktionella innehåll mot

bakgrund av den skisserade ramen gör uppgiften utomordentligt svår.

Gjorda utredningar och förda diskussioner har gett den allmänna problematiken

ifråga om alternativa lägen och tävlingsområdets omfattning en

mångsidig belysning, samtidigt som de blottat stora motsättningar främst

bland Stockholms stads politiker och tekniker ifråga om tävlingsområdets

gränser. Föreningarna, som genom sina medlemmars yrkeserfarenhet, kännedom

om de lokala förhållandena och egenskap av blivande deltagare i tävlingen

anser sig ha ett särskilt ansvar för att förutsättningar skapas för

en god lösning av denna svåra byggnadsfråga, har i denna situation funnit

det angeläget att uttala sin mening om tävlingsområdets omfattning,

innan programmet för tävlingen fastställes. Föreningarna är av den bestämda

uppfattningen att en begränsning av tävlingsområdet till stadspartiet

söder om Jakobsgatan skulle vara mycket olycklig. Den skulle komma att

leda till att, om tävlingsdeltagarna följer den givna begränsningen, förslagen

endast kommer att leda till mer eller mindre dåliga lösningar och därigenom

endast ge det värdefulla resultatet att de givna förutsättningarna

var oriktiga. Samtidigt kan med största förvissning sägas att ett stort antal

deltagare kommer att söka finna lösningar obundna av givna gränser

men samtidigt utan disciplinen av programgivna tekniska förutsättningar

inom detta område. Föreningarna kan inte finna att detta vore en lycklig

utgång av tävlingen och en god grund för fortsatt arbete med uppgiften.

Föreningarna kan ej heller finna det sakligt riktigt att kortsiktiga genomförandehänsyn

skall få begränsa ramen för tävlingen; inte minst mot

bakgrunden av att de olika tävlingsförslagen kan förväntas leda till högst

olika möjligheter härvidlag.

Trots vad som ovan sagts är föreningarna medvetna om att vissa tekniska

begränsningar inom ramen för ett tillräckligt stort tävlingsområde

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

kan vara motiverade och nödvändiga premisser för de deltagande arkitekterna.

Mot bakgrund av ovanstående vädjar vi energiskt till vederbörande församlingar

och myndigheter att ej begränsa tävlingen om riksdagshus till

området söder om Jakobsgatan utan ge de tävlande största möjliga frihet

ifråga om placering, som den enda grundvalen för en optimal lösning av

denna betydelsefulla och svåra byggnadsfråga.

För SVENSKA ARKITEKTFÖRENINGEN och STOCKHOLMS

ARKITEKTFÖRENING

Bertil Lagerås

Ordf.

Jöran Lindvall

Sekr.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bilaga K

STOCKHOLMS STADSFULLMÄKTIGE

Till Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

Sedan styrelsen för riksdagens förvaltningskontor i skrivelse den 10 december

1968 hemställt om Stockholms stads ställningstagande till frågan

om en arkitekttävling om riksdagens hus, har stadsfullmäktige denna dag

■— i enlighet med vad stadskollegiet föreslagit -— beslutat att

dels ansluta sig till den ståndpunkt stadskollegiet intagit den 27 mars

respektive den 27 maj och 4 december 1968, innebärande att tävlingsprogrammet

beträffande riksdagshuset för enkammarriksdagen måtte omfatta

Helgeandsholmen samt i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a, dvs.

området söder om Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste bäras av staten

vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, oberoende

av om dessa kostnader på nuvarande stadium kunnat redovisas eller ej,

dels biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden för arkitekttävlingen

utan att staden därmed tager ställning till antalet ledamöter eller

personsammansättningen i prisnämnden,

dels ock finna den av herrar Morgan Abrahamsson, Paul Grabö m. fl.

väckta motionen — nr 176 för år 1968 -—■ besvarad med vad som anförts

i detta utlåtande.

Protokollsutdrag, utvisande ärendets behandling i stadsfullmäktige, bifogas.

Yttrandena kommer att översändas, så snart de blivit tryckta.

Stockholm den 27 januari 1969

På stadsfullmäktiges vägnar:

Eva Remens

Hans Calmfors

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

STOCKHOLMS STADSFULLMÄKTIGE

Utdrag av protokoll, fört vid Stockholms

stadsfullmäktiges sammanträde i Stadshuset

måndagen den 27 januari 1969, kl. 18.00.

Arkitekttävling om riksdagens hus

§ 6. Företogs till behandling stadskollegiets utlåtande nr 28 angående arkitekttävling

om riksdagens hus.

Ordet begärdes av borgarrådet Hallerby och yttrade sig vidare borgarråden

Mehr och Agrenius, herrar Knut Olsson och Lind, borgarråden Hanson

och Agrenius, herr Knut Olsson, borgarråden Mehr, Hanson, Mehr och

Hanson, herr Lind, borgarrådet Hallerby, herrar Knut Olsson och Lind,

borgarrådet Hanson, herr Lind, borgarråden Hanson, Mehr och Hallerby,

herr Knut Olsson, borgarråden Agrenius och Mehr, herrar Grabö, Lavett och

Garpe, fru Bratt samt herrar Gnospelius och Thörnlund.

Under överläggningen hade yrkats dels bifall till stadskollegiets hemställan,

dels bifall till den i stadskollegiet avgivna reservationen, innebärande

biträdande av den ståndpunkt, som intagits av föredragande borgarrådet,

detta yrkande först framställt av borgarrådet Hallerby.

Efter propositioner i enlighet med framställda yrkanden förklarade fru

ordföranden sig finna propositionen på bifall till stadskollegiets hemställan

vara med övervägande ja besvarad.

Då votering begärdes, verkställdes sådan över följande dessförinnan föreslagna

och godkända voteringsproposition:

Den, som vill biträda stadskollegiets hemställan

i förevarande utlåtande, röstar ja;

den, det ej vill, röstar nej.

Vinner nej, har stadsfullmäktige biträtt den i stadskollegiet avgivna reservationen.

Omröstningen utföll med 50 ja och 39 nej. Såsom anteckningslistorna

nr 1 utmärker, röstade ja av--- —- Bil. 1.

Stadsfullmäktige hade sålunda i enlighet med stadskollegiets hemställan

beslutat att

dels ansluta sig till den ståndpunkt stadskollegiet intagit den 27 mars

respektive den 27 maj och den 4 december 1968, innebärande att tävlingsprogrammet

beträffande riksdagshuset för enkammarriksdagen måtte omfatta

Helgeandsholmen samt i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a,

dvs. området söder om Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste bäras av staten

vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, oberoende

av om dessa kostnader på nuvarande stadium kunnat redovisas eller ej,

dels biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden för arkitekttävlingen

utan att staden därmed tager ställning till antalet ledamöter eller

personsammansättningen i prisnämnden,

dels ock finna den av herrar Morgan Abrahamsson, Paul Grabö m. fl.

väckta motionen — nr 176 för år 1968 — besvarad med vad som anförts i

stadskollegiets utlåtande.

I enlighet med ett av herr Knut Olsson framställt yrkande beslöt stads
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

fullmäktige utan omröstning, att de under överläggningen avgivna yttrandena

skulle medfölja fullmäktiges skrivelse till styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor.

Enligt protokollet:

Hans Calmfors

Att tillkännagivande om verkställd justering av stadsfullmäktiges protokoll

för den 27 januari 1969 blivit anslaget på Stockholms stads anslagstavla

den 30 januari 1969, intygas härmed.

Stockholm i stadskansliet den 30 januari 1969

På tjänstens vägnar:

Märta Wallin

Herr förste vice ordföranden, herr andre vice ordföranden, herrar Adelsohn,

Agrenius, Gösta Andersson, Olof Andersson, Aronson, Björnström, fru

Bratt, herrar Böre, Sören Carlson, Claesson, Crammer, Dingertz, fru Edlind,

fru Edner, fru Florén-Winther, herrar Forsberg, Gedin, fru Gewert, herrar

Göransson, Haglund, Hallberg, Helte, frkn Höglund, herrar Ihrfors, Ewald

Johannesson, Sven Johansson, Josefsson, Jönsson, fru Leijonhufvud, herr

Lind, fru Lindahl, herrar Lindbo, Lindén, fröken Littmarck, herrar Lööf,

Mehr, Nygren, Rindborg, fru Segerström, herrar Setréus, Tannersten, fru

Theorin, herrar Trägårdh, Thörnlund, Utberg, Vigedal, Winther, Åkerman

samt nej av Fru ordföranden, herrar Abrahamsson, Aldener, Alm, fröken

Karin Andersson, fru Andrén, herrar Cars, Ellemark, Eurén, fru Forsling,

herrar Garpe, Gnospelius, Grabö, Hanson, Hedblom, Hjerne, Holmblad, fru

Holmkvist-Svensson, herrar Kjell E. Johansson, Olof Johansson, Lavett,

Nisell, fru Nordholm-Ståhl, herr Nordin, fru Nordlander, fröken Nordström,

herrar Olsson, Palmborg, Rehnström, Rundqvist, Rydberg, Stenström,

Strandberg, Söderquist, Takman, Thorsell, Thunborg, Wikström och öhrn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga L

STOCKHOLMS STADSFULLMÄKTIGE

PROTOKOLL

JÄMTE

1969 YTTRANDEN Nr 2

MÅNDAGEN DEN 27 JANUARI 1969

Protokoll

fört vid Stockholms stadsfullmäktiges sammanträde

måndagen den 27 januari 1969 kl. 18.00

Justerat torsdagen den 30 januari 1969

Eva R e m e ris

Hilding ''Sjöberg Rutger Palme

Upprop.

§ 1. Förrättades upprop, varvid antecknades såsom frånvarande med

förfall, som av stadsfullmäktige godkändes, herrar Arpstedt, Arthur Eriksson,

fru Hagstrand, herr Olle Johannesson, fru Lundgren, herrar Nyman,

Sundström, Svedendahl och Waldemarson samt fru Wallbom.

Landshövding Nordenstam var vid sammanträdet närvarande.

Justering och expedition.

§ 2. På förslag av fru ordföranden uppdrogs åt förste och andra vice ordförandena

att jämte ordföranden justera och expediera dagens protokoll,

varjämte tillkännagavs, att justeringen kommer att äga rum torsdagen den

30 januari 1969 kl. 15.15 i ordförandens rum.

Ändring i föredragningsordningcn (gtir. sid.

159).

§ 3. På förslag av fru ordföranden beslöt stadsfullmäktige utan omröstning

sådan ändring i föredragningsordningen att utlåtande nr 28 angående

arkitekttävling om riksdagens hus skulle behandlas omedelbart efter memorial

nr 416.

1—0102639

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 (144) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti. 28;

m:n 176/1968; ijttr. sid. 159 skr. 2).

§ 6. Företogs till behandling stadskollegiets utlåtande nr 28 angående

arkitekttävling om riksdagens hus.

Ordet begärdes av borgarrådet Hallerby och yttrade sig vidare borgarråden

Mehr och Agrenius, herrar Knut Olsson och Lind, borgarråden

Hansson och Agrenius, herr Knut Olsson, borgarråden Mehr, Hanson, Mehr

och Hanson, herr Lind, borgarrådet Hallerby, herrar Knut Olsson och

Lind, borgarrådet Hanson, herr Lind, borgarråden Hanson, Mehr och Hallerby,

herr Knut Olsson, borgarråden Agrenius och Mehr, herrar Grabö,

Lavett och Garpe, fru Bratt samt herrar Gnospelius och Thörnlund.

Under överläggningen hade yrkats dels bifall till stadskollegiets hemställan,

dels bifall till den i stadskollegiet avgivna reservationen, innebärande

biträdande av den ståndpunkt, som intagits av föredragande borgarrådet,

detta yrkande först framställt av borgarrådet Hallerby.

Efter propositioner i enlighet med framställda yrkanden förklarade fru

ordföranden sig finna propositionen på bifall till stadskollegiets hemställan

vara med övervägande ja besvarad.

Då votering begärdes, verkställdes sådan över följande dessförinnan föreslagna

och godkända voteringsproposition:

Den, som vill biträda stadskollegiets hemställan i förevarande

utlåtande, röstar ja;

den, det ej vill, röstar nej.

Vinner nej, har stadsfullmäktige biträtt den i stadskollegiet avgivna

reservationen.

Omröstningen utföll med 50 ja och 39 nej. Såsom anteckningslistorna

nr 1 utmärker, röstades ja av herr förste vice ordföranden, herr andre vice

ordföranden, herrar Adelsohn, Agrenius, Gösta Andersson, Olof Andersson,

Aronson, Björnström, fru Bratt, herrar Böre, Sören Carlson, Claesson,

Crammer, Dingertz, fru Edlind, fru Edner, fru Florén-Winther, herrar

Forsberg, Gedin, fru Gewert, herrar Göransson, Haglund, Hallberg, Helte,

fröken Höglund, herrar Ihrfors, Ewald Johannesson, Sven Johansson, Josefsson,

Jönsson, fru Leijonhufvud, herr Lind, fru Lindahl, herrar Lindbo,

Lindén, fröken Littmarck, herrar Lööf, Mehr, Nygren, Rindborg, fru Segerström,

herrar Setréus, Tannersten, fru Theorin, herrar Trägårdh, Thörnlund,

Utberg, Vigedal, Winther, Åkerman samt nej av fru ordföranden, herrar

Abrahamsson, Aldener, Alm, fröken Karin Andersson, fru Andrén, herrar

Cars, Ellemark, Eurén, fru Forsling, herrar Garpe, Gnospelius, Grabö,

Hanson, Hedblom, Hjerne, Holmblad, fru Holmkvist-Svensson, herrar Kjell

E. Johanson, Olof Johansson, Lavett, Nisell, fru Nordholm-Ståhl, herr

Nordin, fru Nordlander, fröken Nordström, herrar Olsson, Palmborg, Rehn
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (145) 143

ström, Rundqvist, Rydberg, Stenström, Strandberg, Söderquist, Takman,

Thorsell, Thunborg, Wikström och Öhrn.

Stadsfullmäktige hade sålunda i enlighet med stadskollegiets hemställan

beslutat att

dels ansluta sig till den ståndpunkt stadskollegiet intagit den 27 mars

respektive den 27 maj och den 4 december 1968, innebärande att tävlingsprogrammet

beträffande riksdaghuset för enkammarriksdagen måtte omfatta

Helgeandsholmen samt i fråga om Nedre Norrmalm alternativet 3 a,

d.v.s. området söder om Jakobsgatan,

dels uttala att alla uppkommande extrakostnader måste bäras av staten

vid varje utvidgning av tävlingsområdet, som rubbar cityplanen, oberoende

av om dessa kostnader på nuvarande stadium kunnat redovisas

eller ej,

dels biträda förslaget att staden skulle ingå i prisnämnden för arkitekttävlingen

utan att staden därmed tager ställning till antalet ledamöter

eller personsammansättningen i prisnämnden,

dels ock finna den av herrar Morgan Abrahamsson, Paul Grabö m.fl.

väckta motionen — nr 176 för år 1968 — besvarad med vad som anförts

i stadskollegiets utlåtande.

I enlighet med ett av herr Knut Olsson framställt yrkande beslöt stadsfullmäktige

utan omröstning, att de under överläggningen avgivna yttrandena

skulle medfölja fullmäktiges skrivelse till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969

(159) 145

YTTRANDEN

VID

STOCKHOLMS STADSFULLMÄKTIGES

sammanträde den 27 januari 1969.

Ändring i föredragningsordningen.

§ I
Ordet

innehades av:

Fru ordföranden Re mens (fp): Jag ber att få föreslå en ändring i

föredragningslistan, innebärande att riksdagshusärendet, nämligen uti. nr 28,

måtte flyttas upp omedelbart efter de två bordlagda valärendena.

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

§ 2.

Företogs till behandling stadskollegiets utlåtande nr 28 angående arkitekttävling

om riksdagens hus.

Ordet innehades av:

Borgarrådet Hallerby (fp): Fru ordförande, damer och herrar stadsfullmäktige!

Jag skall be att få börja med att med instämmande citera en framstående

ledamot av denna församling, som vid stadsfullmäktigesammanträdet

den 30 september i fjol yttrade följande: »Framför allt måste vi emellertid göra

en avvägning mellan vad som kan vara nyttigt och önskvärt för det ena eller

andra företaget på kort sikt och den stora uppgiften att planera för en stadsbild,

som kanske skall sätta sin prägel på miljön i vår stad under århundraden

framåt. Detta är det allra största ansvaret. Här gäller det samhällsbyggande

på mycket lång sikt. Det brukar i sådana sammanhang talas om visioner.

Jag skulle, mina damer och herrar, vilja se mera av visionärt betraktelsesätt

än vad som kännetecknar åtskilliga ärade ledamöters utläggningar i kväll».

Den som uttalade detta var stadskollegiets ordförande herr Bengt Lind, som

också har undertecknat det utlåtande som vi nu skall diskutera och som torde

vara en av de ivrigaste anhängarna av den majoritetsståndpunkt, som kommer

fram i detta utlåtande. Men vad som verkligen saknas i den majoritetsskrivelse,

som stadskollegiet nu uppmanar stadsfullmäktige att biträda, det är visioner;

den utmärkes av den fullständiga frånvaron av vad herr Lind kallade »vissionärt

betraktelsesätt».

Stadskollegiets majoritet liksom borgarrådsberedningens utgår vid bedömningen

av frågan om arkitekttävlningen för riksdagens hus i hela sitt resone
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969

146 (160)

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

mang från vad som har sagts av fastighetskontorets saneringsavdelning. Det

vi i dag skall diskutera är dock inte främst en saneringsfråga, en fråga om vilka

hus som bör rivas, utan det är först och främst en fråga om den framtida miljön,

om stadsbilden i ett av de mest centrala områdena i Stockholm. Och när det

gäller stadsmiljö och stadsbild är det inte och bör det inte främst vara fastighetskontorets

saneringsavdelning som skall vara det av stadens organ, som

skall vara ledande och tongivande. Vi har då det gäller miljö- och stadsbildsfrågor

stadsbyggnadskontoret och byggnadsnämnden samt skönhetsrådet — det är

de stadens organ som här främst har att utreda och försöka formulera stadens

politik.

Men i borgarrådsberedningens och stadslcollegiets majoritets yttrande förbigås

såväl skönhetsrådets som byggnadsnämndens ställningstaganden med nästan total

tystnad, och i stället återkommer man gång på gång till vad fastighetskontorets

saneringsavdelning har sagt. Jag vill därför här för stadsfullmäktige upprepa

bland annat vad skönhetsrådet säger i sitt uttalande — det kan vara värt

att lägga på minnet: »Staden kan inte stå till svars inför framtiden att med

hänvisning till vissa i det långa loppet obetydliga ekonomiska besparingar och

kortsiktiga vinster på planeringsområdet stoppa en förutsättningslös utredning

av en av de viktigaste byggnadsfrågor vi idag har att lösa».

Detta skönhetsrådets uttalande kan lämpligen kompletteras med vad de 42

framstående stockholmarna skriver i sitt brev till stadsfullmäktige för några

veckor sedan. Där står inledningsvis: »Inte sedan 1908 då beslut fattades om att

uppföra Stadshuset på Eldkvarns-tomten har stadsfullmäktige haft att ta ställning

till ett för Stockholms centrala stadsbild och administrativa centrum viktigare

ärende än när det nu gäller vilket område staden vill upplåta för det

nya riksdagshuset».

Mot dessa uttalanden står då stadskollegiets, som enbart sysslar med genomförandeproblematiken.

Man kan i detta sammanhang också citera statens planverk,

som skriver: »Såvitt verket kunna finna kan de påvisade svårigheterna

icke anses vara så avgörande att de rimligtvis bör förhindra att denna för landet

som helhet och för huvudstaden så viktiga fråga bringas till en fullgod lösning».

Jag vill, fru ordförande, alltså slå fast att samtliga stadens ansvariga myndigheter

då det gäller stadsbildsfrågor och miljöfrågor liksom det centrala statliga

ämbetsverket för dessa frågor klart har tagit ställning för en tävling,

som omfattar ett område med gräns i Herkulesgatan, och alltså gått på en

annan linje än stadskollegiets majoritet. Detsamma gör också Svenska Arkitektföreningen

och Stockholms Arkitektförening i det uttalande som särskilt tillställts

stadsfullmäktiges ledamöter. Stadskollegiemajoriteten har alltså inte stöd

från någon ansvarig stadsplanemyndighet eller stadsplaneexpert i sitt ställningstagande.

Jag tror att detta är viktigt och väsentligt att slå fast i den här debatten.

Om jag utifrån detta faktum får ställa en fråga främst till stadskollegiets

ordförande, så skulle den lyda så: Hur går detta förhållande ihop med hans

den 30 september uttalade önskemål om att man vid avvägningen mellan olika

intressen också skulle ta väsentlig hänsyn till uppgiften att planera för en

stadsbild, som kanske skall sätta sin prägel på miljön i vår stad under årtionden

framåt?

Om jag därefter övergår till att ta upp några detaljer i det uttalande av

s. 147 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (161) 147

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

borgarrådsberedningens majoritet, vilket bär alla tecken på att vara skrivet med

herr Mehrs mest flödande penna, så skulle jag först vilja stanna vid det gång

på gång återkommande påståendet, att en riksdagshustävling av den omfattning

som minoriteten önskat skulle lämna femton kvarter på Nedre Norrmalm

öde under en mycket lång tid framåt. På något ställe sägs det, att detta område

skulle vara en byggplats fram till sekelskiftet.

Detta är ett grovt vilseledande resonemang eftersom det döljer det förhållandet,

att av dessa femton kvarter är redan åtta kvarter i City 67 avdelade

för statliga ändamål, och vi vet i dag inte någonting om hur snabbt de kommer

att bebyggas under de kommande åren. Vi vet bara att av dessa åtta kvarter

är ett under byggnad i dag, nämligen kvarteret Loen. Ytterligare två kvarter,

nämligen Rosenbad och Lejonet, som ligger mellan Strömgatan och Fredsgaian,

berörs på intet sätt av den här utvidgningen. Inte heller berörs det kvarter där

Operan ligger. Med en mycket generös beräkning skulle man alltså komma

fram till att fyra å fyra och ett halvt kvarter skulle kunna beröras av riksdagshustävlingen

utöver vad som kommer att beröras av de statliga byggplanerna

för övrigt på Nedre Norrmalm. Av dessa fyra och ett halvt kvarter är det dock

två som enligt City 67 utan vidare kommer att rivas för att ge plats åt det stora

parkeringshuset i kvarteret S:t Per. Talet om södra Nedre Norrmalm som er.

jättestor byggplats som en följd av riksdagshustävlingen är alltså, som jag sade,

vilseledande. Det kommer att under alla förhållanden att vara en byggplats under

lång tid framåt, beroende på de överenskommelser som träffats under fullständig

enighet inom staden med staten om att avsätta delarna söder om Herkulesgatan

till ett arbetsområde för statliga ämbetsverk.

Yad sedan gäller tidsprogrammet för de olika projekten så är det bara att

konstatera, att de skiljer sig åt endast med några år. Det finns inget underlag

i det tidsprogrammet för borgarrådsberedningens diffusa tal om ett bombat city

fram till sekelskiftet.

Den som vill ha ytterligare detaljer bemötta kan jag med gott samvete hänvisa

till den promemoria, som byggnadsstyrelsen avgivit den 8 januari i år och

som är en ingående granskning av borgarrådsberedningsmajoritetens uttalande

— och jag kan tillägga: en ganska förödande sådan granskning.

Vad stadsfullmäktige har att ta ställning till i dag är frågan om riksdagen

skall hänvisas enbart till Helgeandsholmen för tävlingen om ett nytt eller

ombyggt riksdagshus, eller om man skall ge riksdagen ett realistiskt alternativ

även på Nedre Norrmalm. Väljer man som stadskollegiets majoritet att huvudsakligen

och helst hänvisa riksdagen till Helgeandsholmen, så innebär detta att

man utsätter oss för en mycket betydande risk att få Helgeandsholmen ytterligt

hårt exploaterad. Det blir, som byggnadsstyrelsen uttalar, mycket betydande

stadsbildsmässiga risker. Och byggnadsstyrelsen säger i sitt utlåtande den 20

januari i år att dessa stadsbildsmässiga risker, som redan vid nuvarande lokalkrav

alltså bedömts som betydande, kan antas öka med ökade lokalkrav. Det

kan enligt byggnadsstyrelsen ännu inte uteslutas att sådana ökningar kan komma

att krävas redan i tävlingsprogrammet.

Hur många av stadsfullmäktige är innerst inne beredda att för några års

försening av cityregleringen inom ett begränsat område och uppskjutande av

byggandet av ett parkeringshus ta risken av ett mastodonthus på Helgeandsholmen,

som definitivt korkar igen vyerna mellan Saltsjön och Mälaren och

som definitivt tar bort intrycket av det Tessinska kungliga slottet?

opaginerad Kontrollera mot PDF

148 (162) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Detta är emellertid konsekvenserna av om stadsfullmäktige i dag följer stadskollegiets

majoritets förslag. Vi kommer 1971—1972 inte längre att ha någon

alternativ förläggning till nedre Norrmalm. Det enda alternativ som kan finnas

kvar om man då vill undvika vad man finner vara en stadsbildsmässig vandalism,

en våldtäkt på området mellan Saltsjön och Mälaren, det är att låta

riksdagen kvarstanna vid Sergels Torg för att därmed rädda stadsbilden och

miljön kring Strömmen.

Samtliga stadsplanemyndiglieter, både kommunala och statliga, har vädjat

till staden att inte fatta ett sådant beslut. Jag vill också understryka denna

vädjan till stadsfullmäktiges ärade ledamöter att med hänsyn till den oerhört

centrala stadsbildsfråga, som det här gäller, icke i dag utesluta ett realistiskt

alternativ till Helgeandsholmen för placeringen av det permanenta riksdagshuset.

Vi har råd att i denna fråga ta några års försening — ja, vi har skyldighet

att göra det gent emot kommande generationer. Ingen kan försvara om vi i

dag skulle säga, att det är så angeläget att bygga parkeringshuset i S:t Per att vi

inte har tid att vänta på en arkitekttävling om riksdagens hus.

Fru ordförande, damer och herrar stadsfullmäktige! Låt mig sluta som jag

började, låt mig än en gång citera stadskollegiets ärende ordförande herr Lind

av den 30 september, denna gång dock med en liten lätt förändring av den sista

meningen: »Här gäller det samhällsbyggande på mycket lång sikt. Det brukar

i sådana sammanhang talas om visioner. Jag skulle, mina damer och herrar,

vilja se mera av visionärt betraktelsesätt än vad som kännetecknar åtskilliga

ärade ledamöters utläggningar i det här föreliggande stadskollegieutlåtandet».

Borgarrådet Mehr (s): Fru stadsfullmäktiges ordförande, mina damer

och herrar!

Riksdagshusfrågan har många aspekter, inte minst en historisk. Med traditionens

tunga makt spelar denna en icke oväsentlig roll i dagens debatt. Jag

vill därför säga några ord om den historiska bakgrunden ur en viss aspekt.

Riksdagshusets placering och Helgeandsholmens användning är en lång lidandets

historia. Karl XIV Johan, då kronprins, var den förste som år 1814

på allvar tog upp frågan om att förändra Stallholmen — som namnet då var

efter det kungliga hovstallet — till en »prydlig medelpunkt i staden, som dess

säregna läge betingade». Syftet därmed var »en önskan att låta det kungliga

slottet framträda i all dess skönhet» och därmed skänka ytterligare glans åt

kungahuset, d.v.s. förstärka den nya monarkins ställning.

Sedan började en dragkamp som varade nästan seklet ut — till en början

mellan två parter, kungahuset och Stockholms stadsfullmäktige, om kostnaderna

för kajer, strandutfyllningar, gator, den nya bron, basarers undanröjande, nytt

hovstall etc. Men år 1872 blandade sig riksdagen i leken och krävde plats för

riksdagshus och riksbank. Nu var det alltså tre parter: kungahus, riksdag, stadsfullmäktige.

Men detta täckte inte kraftfältet. Riksdagen var djupt splittrad,

stadsfullmäktige länge passivt, utan klar linje. Därtill kom de kontroversiella

strömningarna i tiden, nya tendenser inom politiken och arkitekturen, där

anglosachsiskt inflytande ställdes mot tyskt, liksom även kravet på en nationell

arkitektur kontra en internationell. På riksdag efter riksdag behandlades frågan,

med voteringar hit och dit.

Avgörandet föll 1888: riksbyggnaderna skulle till Helgeandsholmen. Men re
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (163) 149

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

sultatet accepterades inte, utan nya motioner föranledde ideligen nya riksdagsbehandlingar.

Först 1894 blev det slut — det hade alltså pågått strid i 80 år.

Men då fastlade en ny arkitektgeneration, som hade förlorat slaget, det definitiva

omdömet om riksdagshuset som fult och vanprydande, som uttryck för

en internationell och icke svensk byggnadsstil. Under unionskrisens och den

ökande nationalismens dagar förstärktes detta omdöme och har sedan legat

kvar som ett estetiskt faktum.

Till form och placering i stadsbilden blev riksdagshuset en typisk exponent

för det sena 1800-talets arkitektur i klassicistisk stil, besläktat med arkitektur

Europa runt — Wien, Prag, Budapest, Berlin, Paris o.s.v.

En aspekt i hela striden om riksdagshuset, som ju fördes i estetiska formler

med teologisk hetta, var ofta och hade för många under de avgörande decennierna

deltagande kombultanterna en viss politisk bakgrund: den »andra »statsmaktens,

folkrepresentationens, förhållande till den »första» statsmakten, d.v.s.

kungahuset.

De i huvudsak av bönder behärskade riksdagarna på 80- och 90-talen ville

medvetet markera riksdagens ställning gentemot kungahuset just genom det

imposanta läget, medan däremot motståndarna, för att tala med L. M. Bååth,

ansåg att enligt Tessin Helgeandsholmen endast kan bebyggas »för så vitt detta

bebyggande tjänar till att förhärliga slottet, underordna sig detsamma perspektivistiskt

och arkitektoniskt samt ikläda sig en tjänares skepelse». »Slottet

har», sade man, »monumentets isolerade ställning och styrka och kan därför

icke dela makten med någon»

. Till tidsbilden hör även att det inte blott var den oscariska politiken och kulturen,

som sökte förebilder i Tyskland, utan även den framväxande arbetarrörelsen,

socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, som byggde ideologi, organisation

och politik i hög grad på den tyska socialdemokratin. Detta innebar

givetvis inte att arbetarrörelsen vare sig slöt upp bakom monarkin eller godtog

de estetiska intrång i stadsbilden som följde.

Dessa bakgrundssynpunkter ger blott en glimt av komplexiteten i problemet

redan då. Den har sannerligen inte blivit mindre i dag.

De olika alternativen är kända för stadsfullmäktige, genomtragglade under

ett och ett halvt år, diskuterade i grupperna, redovisade i handlingarna liksom

av föredragande borgarrådet i dag.

En stor del av pressen är hårt engagerad för det stora tävlingsprogrammet,

med gräns uppe vid Herkulesgatan, detsamma är statens planverk och numera

— jag stryker under det ordet — även byggnadsstyrelsen. Inom staden ställer

sig folkpartiet och kommunisterna på samma ståndpunkt, d.v.s. att även alternativen

3 b och 3 c skall kunna inkluderas i tävlingen. Bland stadens expertis är

meningarna delade. Folkpartiet stöder sig sålunda på stadsbyggnadsdirektören.

Hans stöd räcker dock numera blott för hälften av ståndpunkten, eller endast

för Paul Hedqvists förslag, d.v.s. 3 b. Även stadsbyggnadsdirektören anser numera

enligt utlåtande av den 20 januari i år, vilket herr Hallerby undandolde

för församlingen när han talade om att alla planmyndigheter var på samma linje,

att alternativ 3 c inte kan vara med i tävlingen eftersom cityplanen då skulle

rivas upp och man inte vet vad man får i stället.

Detta bekymrar emellertid inte folkpartiet. Alla stolta förklaringar till trots

i januari förra året vid cityplanens antagande om den beslutsamhet och kraft,

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO (164) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

med vilken City 67 skulle drivas, har folkpartiet under hela detta år och nu i

dag inför avgörandet i stället med kraft och beslutsamhet gjort allt för att riva

upp cityplanen.

Några tidningar liksom arkitektorganisationerna och 42 kulturannonsörer

menar att det är småskuren prestigelystnad, bypolitiskt tänkande och allmän

oförståelse för huvudstadens förpliktelser mot riket och nationen som vägleder

kollegiemajoritetens handlande. Själva representerar de de stora perspektiven,

visionerna, ansvarskänslan inför framtiden, kulturarvet, stadsbilden —

man har fått med alla tillgängliga honnörsord.

För anhängarna av de maximala tävlingsprogrammet står riksdagshusets placering

inte bara i centrum vid bedömningen, utan är därtill den enda och allt

avgörande frågan, medan för oss andra riksdagshusets placering ses i sitt samband

med cityregleringen. Opponenterna skjuter kategoriskt och medvetet undan

detta samband, d.v.s. återverkningarna för staden och dess invånare. I

det sammanhanget åberopar man med stor tillfredsställelse fastighetskontorets

auktoritet. Man säger sålunda såväl i byggnadsstyrelsen som i pressen och här

i dag herr Hallerby, att tidsskillnaden blott blir några år. Rivning respektive

ombyggnad på Helgeandsholmen ger nytt riksdagshus 1980 respektive 1982.

Riksdagshus på Nedre Norrmalm kan stå färdigt några år senare. Denna tidsskillnad

måste enligt kritikerna bedömas vara av ringa betydelse med hänsyn

till de värden som står på spel. Och däri har man otvivelaktigt rätt — om det

vore kärnan i problemet.

Det är nog så riktigt, att man inte skall ifrågasätta fastighetskontorets nätverksplan

för byggnadsetapperna. Fastighetskontoret har ostridigt den främsta

expertisen här i landet och de största erfarenheterna av genomförandeproblemen

vid en cityreglering av dessa dimensioner — stora staber som i ett par

decennier uteslutande ägnat sig åt uppgiften. Exempelvis byggnadsstyrelsen och

planverket saknar däremot sådan expertis och erfarenhet. Stadsbyggnadskontoret

har inte gått in på den frågan utan har bara bedömt saken ur plansynpunkt

men har därvid skalat bort den del av herr Hallerbys ståndpunkt som

byggnadsstyrelsen är intresserad av.

Fastighetskontorets tidsberäkningar gör man alltså klokt i att ta för gott,

men då skall man också redovisa vad som i övrigt står i nätverksplan och

text — inte bara den del som passar kritikernas ståndpunkt. De tidtabeller man

åberopar gäller riksdagshusets färdigställande, men fastighetskontoret behandlar

också i enlighet med sin uppgift som stadens organ konsekvenserna för hela

cityregleringen på Nedre Norrmalm, vilket ju är vad staden måste göra och vad

riksdagen har velat höra stadens åsikt om. Då blir bilden en annan.

När man anser att staden kan acceptera även Herltulesgatan som tävlingsgräns,

därför att riksdagshuset kan bli färdigt några år senare på det sättet,

går man förbi den fråga som är den avgörande för ståndpunkten till tävlingsgränsen,

nämligen hur det går med cityregleringen. Skillnaderna mellan alternativen

är följande.

Riksdagshus på Helgeandsholmen: Cityregleringen kan fortgå helt oberoende

av riksdagshusbygget. Den södra citydelen kan vara färdigställd efter cityplanen

— City 67 — år 1976.

Tävlingsgräns vid Jakobsgatan: Cityregleringen kan även då fortgå helt enligt

City 67, eftersom cityplanen inte innebär några ingripanden söder om Ja
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (165) 151

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

kobsgatan. Men ett riksdagshusbygge i kvarteren söder om Jakobsgatan utvidgar

regleringen, och inklusive riksdagshuset blir regleringsarbetena inte färdiga

förrän tidigast 1983.

Detta är något som vi i kompromissens namn accepterat, om nu riksdagen

verkligen skulle vilja flytta till Nedre Norrmalm. Jag påpekar det, eftersom man

ideligen talar om vår brist på vilja att göra eftergifter och kompromisser. Även

herrar Hallerby och P.-O. Hanson var med på denna lösning den 27 mars 1968.

Den t.o.m. föreslogs av herr Hallerby och hans rotel, och han betonade då

— vilket finns återgivet i skrifterna och har meddelats riksdagen — att staden

inte kunde gå längre med hänsyn till cityregleringen. Därefter har dock dessa

herrar återigen ändrat sig och vill ha det maximala tävlingsprogrammet.

Nu till konsekvenserna av en tävlingsgräns vid Herkutesgatan! Det är när

iäviingsgränsen flyttas till Herkulesgatan som konflikten med stadens planering

blir akut. Fastighetsnämnden har beskrivit i sitt yttrande på sid. 320 hur hela

frågan då ändrar karaktär. Den förändras från att vara en fråga om uppförande

av permanent riksdagshusbyggnad till att därjämte bli en stadsomvandlingsfråga

för viktiga delar av Stockholms city som är oförenlig med den hittillsvarande

planeringen av dessa. Femton kvarter i den södra delen av Nedre

Norrmalm blir direkt indragna i nyplanering Då hjälper det inte vad vi kommit

överens om tidigare med staten och alla parter. De blir alla indragna i en

ny planering. Gatusystem skall läggas upp, dispositionerna ändras, allt rivs upp.

Som en följd därav måste en omplanering också göras av områden norr om

tävlingsgränsen ända upp mot Hamngatan — allt detta trots att egentligen endast

två eller tre kvarter närmast Gustav Adolfs Torg anses komma i fråga

som plats för riksdagshuset.

De praktiska följderna av att frågan om riksdagshusets lokalisering ges dessa

väldiga proportioner är att det, utom de i och för sig ansenliga kostnaderna för

att frigöra själva riksdagshustomten vid Gustav Adolfs Torg, uppkommer mycket

stora och delvis oberäkneliga merkostnader och förluster dels inom tävlingsområdet,

dels utanför området, genom förseningar av regleringsarbetet, omplaneringar

och omprojekteringar, ränteförluster, standardförsämringar, provisorier

m.m.

Det häpnadsväckande är enligt min mening att de, som driver kravet på ett

maximalt tävlingsprogram, så helt nonchalerar det faktum, att i stället för att

arbetena i södra delen av Nedre Norrmalm skulle planenligt kunna vara färdiga

1976, så rivs planen för hela det stadspartiet upp, och verkningarna sträcker

sig dessutom geografiskt ännu längre än så. Det är inte fråga om en

sofistikerad spekulation av mig och stadens expertis i detta odiösa fastighetskontor,

utan det är just detta som byggnadsstyrelsen vill. Ty styrelsen dekreterar

nu uttryckligen, att om det skall vara någon mening med att flytta riksdagshuset

till Norrmalm, så skall arkitekterna tävla inte bara om själva huset, utan

också om stadsplanen för södra delen av city, d.v.s. de tävlande arkitekterna

får fria händer att rumstera om i cityplanen allt efter håg och fallenhet. Det är

alla Nordens arkitekter som skall få göra det.

Detta vill inte stadsbyggnadsdirektören, som håller på sin egen cityplan och

därför dels avvisar alternativ 3 c, som är det enda som uppfyller byggnadsstyrelsens

villkor, dels ställer upp vissa förutsättningar för alternativ 3 b, som

byggnadsstyrelsen struntar i och som herrar Hallerby och Hanson inte ens

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 (166) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

gör till sina, utan blott vill förhandla med staten om. Dessa villkor, som skulle

trygga cityplanen, skall man förhandla med staten om. Det år inte så att vi

skall ställa upp dem, utan vi skall schackra om dem. På alla punkter är man

beredd att riva upp cityplanen, konsekvent och alltigenom.

Det ligger för övrigt i sakens natur att man inte skulle kräva att tävlingens

gräns skall ligga ända uppe vid Herkulesgatan i norr, vid Klara Södra Kyrkogata

i väster och vid Västra Trädgårdsgatan i öster, om det bara skulle vara fråga om

att rita ett riksdagshus i ett par kvarter vid Gustav Adolfs Torg. Jag slår alltså

fast, att syftet är att tävlingen skall förvandlas från att vara enbart en arkitekttävling

om riksdagshuset till en stadsplanetävling om södra delen av Nedre

Norrmalm plus en arkitekttävling om ett riksdagshus inom området.

Vad kan man vänta sig i fråga om en sådan tävling? Byggnadsstyrelsen antar

att tävlingen skall kunna sättas i gång hösten 1969. »Efter 9—10 månaders tävlingstid

och ca 6 månaders bedömningstid samt eventuella remisser torde beslut

om lokaliseringen kunna fattas under år 1971», anser byggnadsstyrelsen. Att

byggnadsstyrelsens beräkning är helt orimlig säger sig självt, och även fastighetskontorets

är för optimistisk enligt min bedömning. De förutsätter ett tempo

och en handlingskraft som vi hittills inte har sett några exempel på i frågans

behandling. Innan riksdagens beslut i år föreligger kommer enbart utredning

och diskussion om tävlingsområdets omfattning att ha tagit en tid av över

två år, d.v.s. lika lång tid som byggnadsstyrelsen nu anslår till att genomföra

tävlingen, bedöma resultatet, remissbehandla det, debattera det offentligt och

till stadens och riksdagens ställningstaganden om riksdagshusets placering

och utseende och de nya riktlinjerna för stadsplaneringen i stadens centralaste

och ömtåligaste delar.

En arkitekttävling, och i synnerhet en stadsplanetävling, är ju alltid en ytterligt

oviss sak. Under tiden den pågår läggs en död hand över hela verksamheten.

Vi har på senaste tiden haft två större tävlingar här i Stockholm. Den ena gällde

bebyggelsen vid Sergels Torg. Det var en svår uppgift, men tävlingen omfattade

bara två och ett halvt kvarter. Alla förutsättningar var väl klarlagda på förhand.

Tävlingen och bedömningen genomfördes på drygt ett år. Första prisförslaget

var utomordentligt bra. Men •— några arkitekter hade lämnat in ett annat förslag,

som stred mot programmet och stred mot cityplanen. Ändå ledde det förslaget

till att stadsfullmäktige inte kunde fatta beslut om första prisförslagets infogande

i en områdesplan förrän två år efter det att tävlingen hade avgjorts.

Vi har också haft en stadsplanetävling nyligen, nämligen om Järvafältet. Den

tog också drygt ett år att genomföra och bedöma. Vad prisnämnden fann var

att inget förslag kunde läggas till grund för planläggningen av fältet. Stadsbyggnadskontoret

fick i stället i uppdrag i maj 1967 att utarbeta en egen dispositionsplan

för fältet. Kontoret säger att idéer ur tävlingsförslagen har kommit till

användning — mera blev det inte av den tävlingen. Dispositionsplanen är som

bekant inte slutbehandlad ännu.

Naturligtvis kommer det att gå så också med riksdagshustävlingen, fastän

i mycket större skala, att det måste göras omtävlingar, bearbetningar och omarbetningar

innan man är färdig att fatta något beslut.

Att byggnadsstyrelsen också bagatelliserar den övriga behandlingen är uppenbart

och ur demokratiska synpunkter oroande. Man talar om eventuella remisser,

s. 153 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (167) 153

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

som om det inte skulle vara ett ovillkorligt krav att förslaget blir remissbehandlat

innan riksdagen avgör var riksdagshuset skall ligga och hur stadsplanen

för södra delen av city skall se ut. Alla sakkunniga instanser måste få yttra sig.

Staden har stadsplanemonopolet och dessutom måste man väl räkna med

utrymme för den offentliga debatt som tävlingsresultatet kommer att medföra

och som rimligen borde bli minst lika omfattande som den som förs nu.

Det är förvisso inte givet att någon arkitekt framträder med en så skicklig lösning,

att alla de andra ger sig utan vidare. Man bör räkna med att arkitektföreningen

kommer att hålla opinionsmöten, de 42 kulturpersonligheterna att avfatta

resolutioner, att Expressen kommer att skriva om saken, att tusen och

en olika synpunkter kommer att föras fram och att det blir långa debatter.

Detta gäller naturligtvis var man än placerar riksdagshuset, men när man

samtidigt vill reglera om hela södra delen av city blir frågan mångdubbelt

större och svårare. Staden kan inte utan vidare i förskott acceptera vad en prisnämnd

tycker vara bra. Stadens egen representation i nämnden ger inte några

garantier därvidlag, eftersom hemlighetsmakeriet i en arkitekttävling bara ger

möjligheter till en snäv expertbedömning, som nämnden dessutom kan sätta

sig över. Det förefaller inte mig sannolikt att en tävling, som tar Herkulesgatan

som gräns, kan leda till avgörande om lokaliseringen av riksdagshuset vare sig

1971 eller 1972. Det kommer säkert att dröja åtskilligt längre.

När det avgörandet är träffat kommer det ändå bara att föreligga eu skiss

till en plan för stadsdelen. Vad vi då startar är alltså att först göra omarbetningen

av cityplanen, därpå områdesplaner, därpå detaljstadsplaner. Varje steg

i planarbetet skall prövas i vederbörlig ordning med den omsorg som krävs

när det gäller dessa centrala delar. Vidare skall kronan och vi, gemensamt eller

var för sig, genomföra markförvärven, evakueringsbyggena skall sättas i gång,

och successivt blir det möjligt att börja med förprojekteringar och förhandlingar

med byggintressenter, gatu- och ledningsarbeten m.m. Proceduren med expropriation

av alla enskilda fastigheter, Grängesbergsbolagets hus, Broströmshuset

o.s.v. skall sättas i gång. Vidare gäller det att skaffa nya hus och att evakuera

dem för både de enskilda företagen och de statliga departementen. Mark skall

skiftas mellan kronan och staden, och av erfarenhet vet vi att kronan är den

besvärligaste motpart vi kan ha i cityuppgörelserna. Dels blir förhandlingarna

långdragna — eftersom kronan bygger utan byggnadslov, måste vi utom stadsplanerna

ha alla väsentligheter i fråga om bebyggelsens utformning låsta i avtal

— dels skall alla större uppgörelser bekräftas med riksdagsbeslut, vilket är

nödvändigt men tar sin tid och försenar. Det är alltså inte någon överdrift —

snarare tvärtom — när fastighetskontoret konstaterar att om planförutsättningarna

nu skall rivas upp och nya förutsättningar inte kan bli fastlagda förrän på 1970- talet, torde regleringen inte bli genomförd i sin helhet förrän tidigast på 1990- talet, sannolikt vida senare.

Att arkitekterna i byggnadsstyrelsen och planverket på opinionsmöten struntar

i dessa konsekvenser för staden och dess invånare är enligt min mening beklämmande.

Vad är det kvar av den kommunala självstyrelsen, om statsmakterna

ordnar en stadsplanetävling som så ingripande berör en kommuns liv och framtid?
Som

ofta behandlas Stockholms stad ganska nonchalant av de statliga myndigheterna.

När kungl. byggnadsstyrelsen inbjudits att ta del av basmaterialet

s. 154 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969

154 (168)

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

för fastighetskontorets rapport den 6 november 1968 — som är grundläggande

för hela bedömningen av ärendet — har man inte brytt sig om att ta vara på

detta erbjudande. I stället har man riktat ogrundade beskyllningar om felaktigheter

i materialet. Detta lovar sannerligen inte gott för det fortsatta samarbetet

mellan kronan och staden i detta ofantligt svåra komplex. Man kan väl

ändå inte behandla Stockholm som en ockuperad stad! Planverket, som av herr

Ilallerby åberopas som den stora auktoriteten, har mage att på en och en halv

maskinskriven sida behandla hela frågan — mera har man inte varit mäktig —

och avfärdar konsekvenserna av decenniers förseningar som detaljer av planteknisk

natur. Det ofantligt lilla och torftiga man skrivit är därtill ofantligt felaktigt.

Det är inte fråga om planteknik, utan om realiteter för staden och dess liv.

Opinionen för riksdagshus på Nedre Norrmalm bärs fram av två helt skilda

intressen, det ena att frigöra Helgeandsholmen och använda den väsentligen som

park, det andra att garantera stora utrymmen i ett enda komplex för allt vad

riksdagen nu kan antas behöva och dessutom få en fortsatt oavbruten expansion.

Önskan att göra park på Helgeandsholmen lever kvar alltsedan de häftiga

striderna kring det nuvarande riksdagshusets tillkomst. Härvidlag är endast att

konstatera, att riksdagen icke avser vare sig att frilägga Helgeandsholmen eller

att avstå från den nuvarande riksdagshusbyggnaden. Av byggnadsstyrelsens

skrivelse den 20 januari i år framgår, att riksbanken antas komma att expandera

på Helgeandsholmen, ifall riksdagen placeras på Nedre Norrmalm, och att

banken då övertar riksdagshuset.

Ligger det inte en utsökt ironi i detta, att om kollegieminoriteten segrar i riksdagen,

kommer penningmakten att få den dominanta platsen på Helgeandsholmen

— i centrum — flankerad på ena sidan av Kungaborgen, på den andra sidan

av Folkmakten, den senare placerad bakom Gustav II Adolf och hans häst,

utmed en livligt trafikerad gata. Penningen i centrum, som sig bör och som alla

idealisterna väl vill! Därmed intet ont sagt om riksbanken, vars betydelse vi

alla förstår.

Kort sagt: Helgeandsholmens frigörelse saknar aktualitet — det är det faktum

vi har att utgå från.

Beträffande behovet av rymliga riks dag slokaler för närvarande och på längre

sikt vill jag erinra om att riksdagen nu disponerar över 12 000 m2 rumsyta och

31 000 m2 totalyta. Inklusive riksbankens utrymmen blir det totalt 42 000 m2

totalyta. Det program som uppgjorts för det nya riksdagshuset upptar 26 000 in2

rumsyta och 43 000 m2 totalyta.

På Helgeandsholmen beräknas det att man i en om- eller nybyggnad kan uppnå

en total våningsyta på omkring dessa 43 000 m2. Långsiktigare utvecklingsreserver

kan erhållas på andra sidan Stallkanalen.

De långsiktiga behoven är givetvis svåra att bedöma. Rent schematiskt har

man angivit en ökningstakt på ca 1,5 % om året, men detta är givetvis ytterst

schematiskt och påminner om 1940-talsprognoser för det framtida behovet av

kajlängd i Stockholms hamn, som sattes i direkt relation till befolkningstillväxten.

Vi skulle ha behövt bygga miltals med kajer. Det visade sig onödigt,

eftersom man införde tekniska hjälpmedel i hamnarna. Det kommer man nog

att göra i riksdagen också.

Men om det nu behövs ett så stort riksdagshus, kan man få det även söder

om Jakobsgatan. Alternativ 3 a ger riksdagen nära dubbelt så stora lokaler som

s. 155 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (169) 155

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

den nu har och dessutom en marginal på 30—40 % att växa i. Det har planborgarrådet

själv påpekat när han tillstyrkt eller rättare sagt föreslagit alternativ

3 a. Personligen tycker jag inte om det alternativet, men lagt kort ligger.

Hur mycket ligger det då i föreställningen om det ständigt växande riksdagshuskomplexet?

Frågan är tydligen inte mera utredd än att några arkitekter har

dragit ut en kurva, en trend på 1,5 % om året som pekar mot oändligheten.

Somliga ser kanske framför sig den amerikanske senatorn, presiderande i sin

stora kontorssvit över sin stab av sekreterare och PR-män. Även den som har

blygsammare yver tror väl att kraven på arbetsrum för riksdagsmän, staber,

partisekretariat o.s.v. kommer att växa. Felbedömningen är väl att man föreställer

sig att alla måste hålla till i samma hus, som om de alla måste rusa samman

och votera när klockorna ringer. Vad som behövs är en vettig organisation

av riksdagsarbetet, inte ett jättestort riksdagshuskomplex med oändliga expansionsmöjligheter.

Kollegiets ståndpunkt och förslag baseras på genomförandesvårigheterna för

cityregleringen. Ju mer utredningarna fortskrider och de skilda momenten analyseras,

desto mera ökar pessimismen i fråga om möjligheterna att inom rimlig

tid genomföra cityuppgiften. Ju längre bort i tiden regleringen skjuts, desto

större blir riskerna att det hela skall komma av sig, till obotlig skada för stadens

funktionsduglighet, för stadsbilden, för invånarnas trivsel och bekvämlighet.

Då inträder kollisioner med andra stora sanerings- och regleringsuppgifter

— Kungsholmen, Södermalm o.s.v. — och tunnelbanans framdragande.

Så några ord om stadsbilden!

Kan verkligen alternativ 3 b och 3 c vara tilltalande? Alternativ 3 c skulle helt

förgripa sig på den traditionella stadsplanen — herr Hallerby använde ordet

våldtäkt —■ beträffande just sådana drag som vi kunnat bevara i stadens planer,

t.ex. Regeringsgatans sträckning. Drottninggatan och Regeringsgatan är 1600- talsstadens huvudstråk, kring vilka stadsdelarna på ömse sidor om åsen centrerades.

De kan förändras på olika sätt, men ur stadsbildens synpunkt är

deras öppna fonder, där man förnimmer luftrummet över strömmarna, Slottet,

Riksdagshuset och kyrktornen av omätbart värde.

Alternativ 3 b — Paul Hedqvists förslag — inger mig stora betänkligheter

med hänsyn till stadsbilden. Kan verkligen denna klump vara något att eftersträva?

Kvarteret Vinstocken, d.v.s. f.d. Skandinaviska Ranken har en fasad

som är 49 m lång och 21,2 m hög. Hedqvists riksdagshus skulle bli 65 m långt

och 25 m högt. Detta är fasaden mot torget. Men sedan djupet — vilket tungt

akterparti! Vilket jättelikt monument i den miljön!

Paul Hedqvist har redan rest monument åt sig de senare åren genom Skattehuset

och Expressenskrapan — de två mest brutala ingreppen i den stockholmska

stadsbildens silhuett. Finns det inte gränser för den miljöförstöring,

som våra ögon skall behöva drabbas av?

De 42 kulturpersonligheterna drar fram hela den gamla historien om det

nuvarande riksdagshuset, som är så stort och fult, så »förödande» för slottet

och »det fria luftrummet mellan Mälaren och Saltsjön». Man försöker alltså inbilla

opinionen, att huset kommer att rivas om arkitekterna får sin stora tävling.

Som jag nyss redovisat blir det inte så — byggnaderna står kvar och skall

nyttjas för riksbanken och andra statliga ändamål.

Ungefär samma kulturpersonligheter skrev till stadsfullmäktige när det stora

opaginerad Kontrollera mot PDF

156 (170) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

drevet gick mot 1963 års cityplanbeslut. Då krävde de att Nedre Norrmalm skulle

konserveras. Inte ett enda hus fick röras, om det inte var absolut nödvändigt.

Nu konstaterar samma personer med förtjusning att om riksdagen flyttar till

Nedre Norrmalm, så flyttar statsdepartementen också dit. På så sätt uppstår

det ett unikt tillfälle att göra tvärtom mot vad man tyckte förra gången. Nu

kan i stället praktiskt taget vartenda hus rivas. Yngve Larsson — en av de 42

— har i årtionden kämpat för bevarande av den »måttfulla skalan» och den gamla

rytmen i södra Nedre Norrmalm. Att stadsdelens fronter mot Strömmen behålls

orörda i cityplanen har han sett som ett av dess viktigaste drag.

Nu undertecknar Yngve Larsson en skrivelse där man kräver, att hela södra

city skall rivas sönder och samman. Arkitekterna skall ha frihet att placera ett

jättelikt riksdagshus i en för stadsdelen helt främmande skala vid Gustav Adolfs

torg, alla hus får rivas och varenda gata får ändras. Förra gången var Regeringsgatan

så helig, att förslaget om dess breddning fick tas bort ur planen och skjutas

på kommande utredningar för att Yngve Larsson skulle kunna medverka

med sitt och folkpartiets stöd. Nu accepterar man glatt att såväl Regeringsgatans

som Drottninggatans klassiska sträckningar demoleras.

Kulturkonservatörerna accepterar att tävlingen skall vara förutsättningslös.

Det som förut var helgat av tradition och invand miljö må nu gärna rivas

sten för sten. Man litar blint på arkitekterna: Ur askan och stoftet skall stiga

Fågel Fenix — den nya staden i södra city, förvisso i glas och betong. Som jag

nyss erinrade om: enligt alternativ 3 c och byggnadsstyrelsen skall Fredsgatan

breddas. Det betyder att alla hus på gatans norra sida från och med Konstakademin

ända till Jakobskyrka skall rivas (kyrkan får genom ett Guds under står

kvar).

De 42 kulturpersonerna har likväl panna att säga, att riksdagshustävlingen

inte behöver fördröja cityregleringen mera än ett eller annat år. Vilken underbar

förtröstan till Guds försyn och fastighetskontorets skicklighet. Ett förtroende,

som jag tror att fastighetskontoret betackar sig för.

Vilken kulturantikvarisk antiklimax! Fienderna till »rivningseländet» vill

ki af tigt öka rivandet — och därtill hålla »eländet» i gång ett par extra decennier.

Som vi nu sagt i snart IV2 år motiveras vår ståndpunkt i riksdagshusfrågan

av de ödeläggande konsekvenserna för cityregleringen. Som politiskt organ har

majoriteten i borgarrådsberedningen och stadskollegiet inte uttalat sig om var

man anser att riksdagen ur andra synpunkter bör ligga.

Vi har heller inte gått in på kostnadsfrågan annat än såtillvida att staden

måste av kronan få de påvisbara extrakostnader täckta, som avsteg från cityplanen

medför — om riksdagen mot stadens vilja och det kommunala planmonopolet

beslutar placering i Nedre Norrmalm. Därvid kan dock icke förlusterna

för handel och näringar, försämrad framkomlighet för trafiken, minskad funktionsduglighet,

allmän obekvämlighet och vantrivsel under den ändlöst utdragna

regleringsprocessen täckas av »skadestånd».

Vi har inte redovisat kronans egna kostnader, ehuru det är uppenbart att Nedre

Norrmalm blir den ojämförligt dyraste lösningen. Men det är riksdagens angelägenhet.

Om vi alltså strikt motiverat vår ståndpunkt med genomförandeproblemen,

har dock jag själv som stockholmare och medborgare i denna stad och som

s. 157 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (171) 157

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

väljare av riksdagsmän en rätt att uttrycka en personlig mening om var riksdagen

bör ligga.

Jag vill då kort och gott konstatera, att jag anser att riksdagshuset bör ligga

på Helgeandsholmen. Den är den förnämsta platsen i staden, just på denna

holme — i Norrström, i mötet mellan Mälaren och Saltsjön, med Slottet på den

ena sidan, Arvfurstens palats och Gustav Adolfs torg på den andra sidan. Den

förnämsta platsen med det dominerande läget bör förbehållas demokratins högborg

— folkmakten.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är så stockholmarna ser på frågan.

»Helgeandsholmen» är för övrigt ett begrepp för hela landet.

Problemet är svårt och frågan är djupt kontroversiell. Motsättningarna är

naturliga och springer fram ur själva komplexiteten i problematiken. Angeläget

är emellertid, att ärendet bringas till ett snabbt avgörande — och enligt kollegiemajoritetens

mening till ett avgörande som inte bringar cityregleringen i

stå.

Jag avvisar alla angrepp och påståenden om att vi skulle representera den konservativa

synen. Motsatsen är förhållandet. Vi representerar planmässig framsynt

utveckling, opponenterna däremot stagnationen. Opponenterna inte bara äventyrar

den sunda stadsutvecklingen och stockholmarnas vitala intressen — vilka

också djupast sett är rikets — utan belastar även det känsliga stadspartiet i

Nedre Norrmalm med ingrepp och rivningar av skrämmande dimensioner.

Vilken annan kommun skulle ha kommunalmän som så blint och osjälvständigt

offrade den egna kommunens intressen?

Med hänvisning till vad jag här anfört samt till handlingarna i ärendet ber

jag få yrka bifall till stadskollegiets förslag.

Borgarrådet Agrenius (in): Fru ordförande! Här är det inte frågan

om konservatism och inte heller om s.k. radikalism, utan det gäller en för

Stockholms stad och dess invånare utomordentligt väsentlig angelägenhet som

kan bedömas oberoende av de traditionella partipolitiska banden.

Trots att det alltså inte rör sig om exempelvis någon konservatism må det

kanske tillåtas mig att blicka litet tillbaka, dock inte längre än till den tidpunkt

för snart 23 år sedan då jag gjorde mitt inträde i denna sal och några år senare

fick min nuvarande befattning. Under praktiskt taget hela denna tid, alltså ett

drygt 20-tal år, har regleringen av Nedre Norrmalm pågått, till en början ganska

blygsamt uppe i trakterna av Hötorget, där man rev den gamla Hötorgshallen

som vi medelålders erinrar oss. Rivningsvågen har sedan rullat vidare. Vi

har också sett hur en ny stad växer upp i rivningarnas spår, en stad som till

att börja med kanske skrämde många men som uppenbarligen har blivit både

funktionell och estetiskt tilltalande: staden omkring Sveavägens nedre del på

bägge dess sidor, norr om Sergels Torg och på båda sidor om Klarabergsgatan.

Oerhört mycket återstår — minst lika mycket som redan är gjort — innan

omdaningen av Nedre Norrmalm är ett färdigt helt.

Riksdagshuset blir väl snart »folkpensionär», i varje fall hinner det uppnå 65- årsåldern när dess nuvarande funktion kommer att upphöra, nämligen då tvåkammarriksdagen

går till historien. Nedre Norrmalmsregleringen har alltså pågått

under nästan en tredjdel av det nuvarande riksdagshusets hittillsvarande livslängd.

Ett riksdagshus, det må vara nytt eller gammalt, är därför tydligen inte

2—0102639

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 (172) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

ett evigt värde. Husets livslängd och tiden för att genomföra stadsombyggnaden

på Nedre Norrmalm kan uppenbarligen väl mätas med varandra och jämföras.

När man i debatten talar om att det gäller att för århundraden framåt lösa

en stor estetisk och arkitektonisk fråga och att för århundraden framåt lägga

ett riksdagshus på Nedre Norrmalm, så att man för den sakens skull är beredd

att ta, som det sägs, ett par års förlängning av Nedre Norrmalmsregleringen rör

man sig därför uppenbarligen med starkt felaktiga bedömningar både vad

gäller riksdagshuset och dess bestånd åt ena hållet och de befarade dröjsmålen

med Nedre Norrmalmsregleringens genomförande åt andra hållet. Men kan långt

ifrån bagatellisera tidsutdräkten och de ökade svårigheterna att genomföra

regleringens. Och detta är — jag vill erinra om det, stadsfullmäktige, vid sidan

av många andra stora uppgifter — en av de allra största kommunalpolitiska uppgifter

som vår generation har ansvaret för: att genom Nedre Norrmalsregleringen

göra denna stadsdel funktionsduglig, göra den till ett effektivt och samtidigt

trivsamt säte för näringsliv, detaljhandel, kultur, nöjen och umgänge, kommunikationer

-—- allt som skall finnas i city av ekonomiska, estetiska och många

andra skäl — och att göra detta inom en rimlig tid.

Frågan är alltså nu: Hur pass mycket skall vi vara beredda att offra vid

genomförande av denna kommunala jätteuppgift för att lämna rådrum och tidsrum

för en tävlan om ett nytt riksdagshus på Nedre Norrmalm?

I den redan åberopade skrivelsen från de 42 kulturpersonligheterna sägs att

det verkar för de av riksdagshusfrågan intresserade ofattbart att denna viktiga

frågas tillfredsställande lösning skulle hindras av ett parkeringshus. Redan genom

denna mening dömer man ut sin egen aktion och gör sig dessutom skyldig

till en stor oförsynthet mot oss som har en annan uppfattning. Ett parkeringshus

är en bagatell i de här sammanhangen — det kan flyttas, slopas eller göras om.

Och det finns ingen ansvarig i frågan som ens har antytt att ett parkeringshusbygge

på minsta sätt skulle vara avgörande i detta sammanhang. Avgörande är

vårt ansvar för Nedre Norrmalmsregleringens genomförande och för att inte

denna del av staden skall ligga som en rörig och otillgänglig byggnadsplats under

årtionden framåt.

I handlingarna finns vissa siffror som har virvlat i debatten. Där sägs att

den nya riksdagshustomten skulle ta i anspråk en yta av 9 000—It 000 m2. Samtidigt

förutsätter man på många håll att de tävlande inte skall vara bundna av

City 67 om de ger sig in på alternativen 3 b och 3 c. Det förutsätter att sträckningarna

och bredden av olika gator kan ändras. Hela den omfattande statliga

förvaltningsbebyggelse som förutsättes mellan Rödbotorget och Drottninggatan

— eller kanske ännu längre österut — kan inte fastläggas förrän man får klarhet

i hur det blir med riksdagshuset. Det har talats om att 15 kvarter kommer att

beröras — ungefär 90 000 m2 — beträffande vilka man inte kan fatta några beslut

om definitiva planer förrän man vet hur det blir med riksdagshuset. Alltså

skulle ett område ungefär lika stort som hela den hittills genomförda delen av

cityregleringen komma att beröras.

Nu var borgarrådet Hallerby i sitt inledningsanförande beredd att pruta åtskilligt

på detta. Det är inte längre några 15 kvarter utan bara på sin höjd 4%

kvarter som skulle beröras —- resten skulle vara oberört av en riksdagshustävling

omfattande de två nämnda alternativen. Hur är det nu egentligen med detta?

Ja, om vi skall tro de av herr Hallerby åberopade högst samstämmiga planmyn
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (173) 159

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

digheterna så måste man sträcka sig avsevärt utöver 4% kvarter. Jag ger mig nu

in på handlingar som har dykt upp i sista minuten, till en del så pass sent att

de inte ens kommit med i trycket; förmodligen har de på andra sätt kommit

fullmäktige till handa. Om vi tittar exempelvis på byggnadsstyrelsens handling

»Riksdagens hus», som kom någon gång efter mitten på januari, så redovisas där

i bil. 1 på sid. 4 »Tävlingsförberedelser enligt riksdagens beslut för tävlingsområde»

med en liten kartskiss som anger just den gräns vi nu har lärt känna

— den går fram till Rödbotorget i väster, till Jakobs kyrka i öster och ungefär

till Herkulesgatan i norr. Innanför strecket finns alltså de 15 kvarter, som nu påstås

ha krympt ihop till 4%.

Statens planverk förordar tävling på Nedre Norrmalm enligt alternativ 3,

det är riktigt. Men verket säger i sin anmärkningsvärt korta och anmärkningsvärt

sent inkomna skrivelse den 21 januari: »Av de studerade underalternativen

förordade verket närmast alternativ 3 c, men framhöll att valet av alternativ vore

en fråga som ytterligare måste belysas» etc. Alternativ 3 c är ju det alternativ

som ungefär samtidigt klart har underkänts av stadsbyggnadskontoret och stadsbyggnadsdirektören,

som säger att »utöver riksdagsutredningens alternativ a,

som ligger söder om Jakobsgatan, kan endast alternativ 3 b ifrågakomma med

dessa angivna restriktioner». Alternativ 3 c är alltså uteslutet. Planverket förordar

alternativ 3 c —- stadsbyggnadsdirektören säger att det alternativet är uteslutet.

Hur är det med den åberopade enigheten mellan de olika planmyndigheterna,

herr Hallerby?

Men sedan fortsätter planverket så här: »Planverket vill i anslutning härtill

understryka angelägenheten av att tävlingsområdet ges sådan omfattning att de

tävlande tillförsäkras erforderlig rörelsefrihet för att dels utforma själva riksdagshuset

och därtill mer eller mindre direkt anslutande områden för framtida

expansion, dels också göra erforderliga anpassningar i trafiksystemet.» Tror

herr Hallerby verkligen att man skall kunna klara detta — ge sig på »anslutande

områden för framtida expansion» och »göra erforderliga anpassningar i trafiksystemet»

— inom. 4% kvarter? Nej, herr Hallerby, det går inte.

Byggnadsstyrelsen talar vidare om de olika varianterna, flyttning av trafiken

från en eventuellt avstängd Jakobsgata ner till en breddad Fredsgata, man drar

in Strömgatan i diskussionen o.s.v. Realiteten är, det kommer vi inte ifrån, att

vid en tävling som har släppt begreppen 3 b och 3 c och som sträcker sig upp

till Herkulesgatan måste man riva upp beslutet om City 67 — som vi var eniga

om för ganska kort tid sedan — i hela denna stadsdel, alltså praktiskt taget söder

om Hamngatan och Brunkebergstorg. Detta är ofrånkomligt hur man än vänder

och vrider på saken, och det är en avgörande faktor i sammanhanget.

Om jag sedan ett ögonblick återvänder till de 42 kulturpersonernas skrivelse

så har herr Mehr redan ironiserat över den. Jag har faktiskt också gjort den reflexionen

att det var nästan exakt samma namn man såg på den petition som

kom oss till handa när det gällde City 63. Då fick man praktiskt taget inte röra

ett enda hus, varje rivning betraktades mer eller mindre som ett helgerån. Nu

förordar exakt samma kulturpersonligheter en stadsombyggnad, en stadsplanereglering,

ett ingrepp på Nedre Norrmalm som i fråga om krav på rivningar

kommer att övergå allt som vi tidigare har sett exempel på. Minnet hos de 42

kulturpersonligheterna — med all respekt för dem i övrigt — tycks trots allt

vara litet kort.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 (174) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

I skrivelser! tar man också upp frågan om riksdagshuset på dess nuvarande

plats, diskussionen när det kom till och hur Stockholms stad var emot det. Man

talar om kravet på fritt luftrum mellan Slottet och staden, mellan Strömmen

och Saltsjön o.s.v. Bakom detta ligger uppenbarligen den föreställningen, den

illusionen, att om man bygger ett riksdagshus på Nedre Norrmalm skall Helgeandsholmen

kunna avröjas och lämnas fri. Även den illusionen måste ju vid

det här laget vara söndersliten, efter byggnadsstyrelsens mycket klara uttalande

på den punkten: byggs ett riksdagshus på Nedre Norrmalm så blir det sannerligen

inte fråga om någon rivning av nuvarande riksdagshuset på Helgeandsholmen,

utan det kommer att ligga kvar där det ligger. Alltså faller även det argumentet

i skrivelsen bort.

Denna fråga är ju inte ny vare sig för fullmäktige eller för stadskollegiets

ledamöter. Den har tydligen stötts och blötts betydligt mindre i riksdagen än i

stadshuset, i pressen och i den allmänna debatten. Stadskollegiet har under

kortare tid än ett år behandlat den icke mindre än fyra gånger: i mars, i maj

och december — det dramatiska sammanträdet den 4 december — och nu senast

häromdagen. Trots denna omfattande och utdragna handläggning virvlar

hela tiden nya synpunkter och framför allt nya papper i luften — under de

allra senaste dagarna har, som jag nämnde, den högst imponerande papperssamlingen

i ärendet vuxit med ytterligare bidrag från olika håll och kanter.

Jag vill erinra om att i den ursprungshandling vi har i vår hand — dokumentet

grundar sig på riksdagens beslut i maj — förordar byggnadsstyrelsen alternativ

2. Egentligen är det alltså detta vi skall yttra oss över, och byggnadsstyrelsen

håller där klart fast vid den ursprungliga karakteristiken av alternativ

3 a, 3 b och 3 c. Nu har byggnadsstyrelsen i det senaste aktstycket tydligen

kommit till en åtminstone i viss mån avvikande uppfattning. Därför är det ensidigt

från stadens sida som man har släppt karakteristiken 3 a, 3 b, 3 c och i

stället börjat tala om en gräns Herkulesgatan kontra en gräns Jakobsgatan. Vad

vet vi om hur riksdagen kommer att ställa sig inför de ändrade förutsättningarna

jämfört med riksdagens beslut i våras — om man nu skall kalla det ett beslut

efter den farsartade votering som skedde sedan kamrarna hamnat i olika meningar

den 31 maj? Om alla ledamöter varit kvar hade uppenbarligen majoritet

vunnits för begränsning av tävlingen, men till följd av att det var sista ärendet

på föredragningslistan efter en hård säsong, sista ärendet före sommaruppehållet,

hade många ledamöter hunnit iväg. Därför vann i stället den här meningen.

Alltså var det rena tillfälligheter som fällde utslaget.

Det kommer också fram andra meningar i den estetiska och arkitektoniska

bedömningen än som förts till torgs av dem som önskar ett riksdagshus på

Nedre Norrmalm. Många anser att ett riksdagshus skall vara en monumentalbyggnad

med fritt läge. Jag har hört åtskilliga riksdagsmän säga att ett lands

parlament bör ligga med litet distans till omgivande bebyggelse, inte inklämt i

bebyggelsen — jag kan försäkra att det inte enbart är medlemmar av moderata

samlingspartiet som gett uttryck för detta utan även medlemmar av flera andra

partier. Och det torde bli mycket svårt att skapa förutsättningar för en dylik

monumental inplacering på Nedre Norrmalm, alldeles speciellt som man tydligen

även med de förutsättningar, som folkpartigruppen här anger, kommer att

placera det nya riksdagshuset på taket till en tunnelbaneuppgång där de arbetande

i city skall strömma upp och ner och där folk över huvud taget kom
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (175) 161

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

mer att röra sig ungefär som man brukar göra omkring en tunnelbanestation.

Det ger inte precis någon prägel av monumentalitet och distans.

Sedan kan väl ingen påstå att Gustav Adolfs torg i sitt nuvarande skick är

särskilt avskräckande. Det anses ju tvärtom vara en ganska tilltalande arkitektonisk

skapelse — ett slutet rum med Operan på ena sidan, Arvfurstens palats på

andra sidan och ett par monumentala och pampiga byggnader i fonden: Skandinavbankens

gamla hus och Grängesbergsbolagets hus. Skandinavbankens hus

har ju för övrigt staten köpt relativt nyligen. De investeringar som staten till

dags dato lagt ned i huset uppgår till 40 miljoner. Siffrorna lär vara 25 miljoner

för förvärvet, varav naturligtvis en hel del är markvärde, och ungefär 15

miljoner för ombyggnader. Och jag vill se den finansminister som skulle vara

beredd att åtminstone inom mycket kort tid riva bort huset och rasera de

onekligen rätt betydande investeringar som gjorts där.

Jag erinrar mig också debatten omkring både City 63 och City 67. Vid behandlingen

av City 63 var man överens om två väsentliga ting: dels att behålla

fasaden mot Strömmen och dess arkitektoniska strukturer utan ändring från

Tegelbacken och ut till Skeppsholmen, dels att ner mot Gustav Adolfs torg och

Strömmen behålla, som man uttryckte det, »den måttfulla skalan». Båda dessa

ting har ju också genomförts i den omarbetning av City 63 som City 67 utgör.

Fullmäktige minns säkerligen även den hetlevrade debatt som ägde rum om

det tilltänkta hotellet vid Brunkebergstorg och frågan om man skulle tillåtas gå

upp med detta hotell en våning i höjden över denna måttfulla skala eller icke.

Alla dessa farhågor tycks vara fullständigt eliminerade när det gäller riksdagshusets

placering på Nedre Norrmalm. Men ingen skall väl inbilla sig att ett

riksdagshus skulle kunna infogas i den måttfulla skala som var riktpunkten för

både City 63 och City 67.

När vi i generalplaneberedningen på sin tid första gången behandlade City

67 gav den föredragande en mycket intressant redogörelse för den historiska

bakgrunden. Han skildrade hur stadsplanen för Norrmalm utarbetades på 1640- talet under den dåvarande förmyndarregeringen och hur den byggde på de båda

gatorna Regeringsgatan på öster sida om Brunkebergsåsen och Drottninggatan på

väster sida om åsen, vilka fortfarande har kvar sin gamla sträckning — de går i

något spetsig vinkel mot varandra nedåt Strömmen, så att avståndet mellan dem

ökar ju längre upp på Norrmalm de kommer. Vi fick också en skildring av hur

de två olika delarna av staden lagt sig till ro utefter dessa båda gator på ömse

sidor om Brunkebergsåsen.

Detta är en grundtanke i 1600-talets stadsbyggande som man strävat att bibehålla,

och jag vill erinra om att en av de starkaste invändningarna mot EGTförslaget

just var att denna grundtanke skulle spolieras åtminstone på ena sidan

om åsen. Men hela denna historiska förankring, som trots alla radikalitet och

alla rivningar finns kvar hos City 67, tycks man nu vilja helt bortse från.

Till slut några korta synpunkter på handläggningen av detta ärende. Man har

när man följt ärendet gripits av en lätt förvirring. Visst har meningarna varit delade

på stadens sida, visst har åsikterna växlat och nya synpunkter kommit

fram, men det är intet mot hur det ser ut på den statliga sidan, där det inte

tycks finnas någon i dessa frågor sammanhållande kraft. Vi har riksdagens förvaltningskontor

med dess styrelse, vi har statens planverk, byggnadsstyrelsen,

riksbanken och bankofullmäktige, där överallt delade meningar kommit till uttryck

och där en samordnande hand saknas.

s. 162 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969

162 (176)

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Uppenbarligen finns det inte heller någon utpräglad önskan från riksdagens

sidan att flytta från Helgeandsholmen. Voteringsutgången i våras var en tillfällighet.

Yi har väl alla sett det lilla försök till en votering som Dagens Nyheter

gjorde i gårddagens nummer och som gav till resultat att 58 % av riksdagsmännen

helst ville stanna på Helgeandsholmen.

Vad brukar då hända när tillräckligt många experter har uttalat sig och deras

meningar alldeles påtagligt går åt olika håll? Jo, några förtroendemän från

vardera sidan — i det här fallet t.ex. från riksdagen och från staden — sätter

sig ned runt ett bord och försöker resonera igenom situationen och genom förhandlingar

komma till en vettig lösning av frågan. Och om det verkligen hade

funnits en samlad vilja från riksdagens sida att hamna på Nedre Norrmalm,

borde väl några sammanhållande krafter på det hållet ha kunnat dyka upp —- partiordförandena, talmännen, vad vet jag — och sätta sig ned tillsammans med

stadens representanter för att diskutera igenom saken. Men det tycks inte, som

sagt, finnas någon samlad vilja från riksdagens sida, i varje fall inte när det gäller

att förflytta sig från Helgeandsholmen.

Man kunde i och för sig ha väntat att regeringen skulle gripa in och tagit

sig an frågan. Jag tror emellertid att det finns vissa, om inte konstitutionella regler

så dock traditioner som gör att regeringen på det här stadiet inte gärna vill lägga

sig i någonting som bedöms såsom en riksdagens angelägenhet.

Men jag frågar mig verkligen: varför skall vi som är ansvariga för Nedre

Norrmalm och som måste se till att förhållandena där ordnas offra utomordentligt

viktiga värden och åsamka oss stora bekymmer och besvär för en

riksdag som inte riktigt vet vad den vill och som, i den mån den över huvud taget

vill någonting, tydligen helst önskar återvända till Helgeandsholmen efter provisorietiden

vid Sergels Torg.

I detta sammanhang kommer jag också in på tidsprognoserna. Här har talats

om att tävlingen skulle kunna vara klar till 1971 och att det alltså bara blir fråga

om ett par års försening. Jag tror att detta är en helt oriktig bedömning. Vi vet

hur enormt komplicerade sådana här tävlingar är och vilka oerhört långa och

intensiva debatter som de ger upphov till. Borgarrådet Mehr erinrade nyss

om EGT-förslaget. Genom att en enda arkitektgrupp gick vid sidan om tävlingsprogrammet

och lade fram detta förslag, som alltså föll utanför tävlingens ram,

fördröjdes ett helt år arbetena med denna del av Nedre Norrmalm. Och det var

ändå fråga om en ganska liten sak jämfört med vad en debatt om riksdagshusets

förläggning till Nedre Norrmalm skulle innebära.

Därtill kommer ett annat mycket väsenxtligt förhållande när det gäller tidsprognoserna.

Staden har för sin del bråttom med Nedre Norrmalmregleringen,

medan riksdagen, staten, inte har bråttom. Det kan inte spela särskilt stor roll för

riksdagen, om man sitter åtta, tio eller kanske femton år vid Sergels Torg. När

man väl installerat sig där finns det ingen brådska, utan man kommer att ta

all tid i världen på sig, medan vi får låta vårt Nedre Norrmalm ligga som ett

slagfält som inte återigen kan bebyggas.

Till sist, herr ordförande, en liten synpunkt med anledning av att man talar

om den mastodont på Helgeandsholmen som skulle behövas för att hysa alla

riksdagsmännen. Jag vill för det första ännu en gång erinra om att Helgeandsholmen

inte kommer att bli avröjd även om riksdagen flyttar; det har vi fått definitivt

bekräftat. För det andra vill jag också erinra om att det finns ett effek
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (17?) 163

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

ti vt sätt att komma ifrån kravet på ett mastodonthus, nämligen att minska antalet

riksdagsmän från 350 till 300. Då får riksdagen säkert under alla förhållanden

plats på Helgeandsholmen.

Med dessa ord, herr ordförande, vill jag på min grupps vägnar, kanske med

undantag för några enstaka ledamöter, yrka bifall till stadskollegiets förslag.

Herr Knut Olsson1 (vpk): Herr ordförande, stadsfullmäktige! Herr Agrenius

klagar över att det i riksdagshusfrågan har förekommit alltför många olika

synpunkter. Jag skulle vilja invända att det bara är bra med många synpunkter.

Man kan möjligen beklaga att en del synpunkter har framkommit rätt sent

eller vid en oriktig tidpunkt, men jag tror att vi från stadens sida skall betrakta

det som en fördel att det anlägges många olika synpunkter på en så viktig fråga

som denna.

Behandlingen av riksdagshusfrågan från stadens sida har enligt min mening

— låt mig säga det redan från början — med ett milt uttryck varit olycklig och

beklaglig. Och vad det nu gäller är, om stadsfullmäktige skall vidhålla den majoritetsståndpunkt

som borgarrådsberedningen och stadskollegiet — eller rättare

sagt högern och socialdemokraterna i dessa instanser — har dikterat eller om vi

i kväll kan finna en lösning av den, såsom den på visst håll kallats, »nesliga

kamp» som inte bara gäller riksdagens byggnadsfråga gentemot intressena för

ett amerikanskt lyxhotell med vidhängande parkeringshus, utan därutöver frågan

om stadsbyggnationen för ett århundrade framåt i ett av vår huvudstads känsligaste

partier.

Det är utan överdrift ett historiskt beslut vi har att fatta här i kväll. .lag vet

inte — jag har under rätt lång tid inte kunnat omedelbart delta i det kommunala

arbetet, men jag har genom tillmötesgående från våra tjänstemäns sida

fått allt material och kunnat följa vad som förekommit i denna fråga — om

märkliga personliga prestigesynpunkter eller alltför bundna teknokratiska planeringssynpunkter

redan i förväg fått diktera stadsfullmäktigegruppernas och därmed

stadsfullmäktiges beslut. Om inte det är fallet, så låt oss så bär fem minuter

i tolv söka uppnå en för huvudstaden progressiv lösning av frågan.

Det lönar sig inte att diskutera var felet ligger — huruvida staten alltför sent

aktualiserat behovet av ett nytt eller ombyggt riksdagshus för den nya riksdagen

eller om några från stadens sida alltför hårt engagerat sig i hotellbygge och

parkeringshus. Låt oss försöka bortse från prestigesynpunkterna! — det säger

jag till både höger och vänster.

Vi borde ju helst försöka undvika den situationen, att våra efterkommande

skulle kunna erinra om en känd, nyligen bortgången arkitekt, som också hade

sinne för ironins och karikatyrens konst och som i en teckning en gång lät en

arkitekt hålla fram en planskiss med texten: »Vi måste ersätta gamla misstag med

nya!»

Från den kommunistiska gruppens sida har vi ingen anledning till prestigesynpunkter,

allra helst som vi redan från början intog en ståndpunkt beträffande

riksdagshustävlingen som därefter alltmer vunnit gehör. Låt mig erinra om att

jag den 27 mars 1968, då frågan om en riksdagshustävling första gången behandlades

i stadskollegiet, på vår grupps vägnar var ensam om ett särskilt uttalande,

vari jag krävde att gränsen för riksdagshustävlingen i fråga om Nedre

Norrmalm inte skulle dras vid Jakobsgatan, utan att också det alternativ, som i

i Yttrandet ej granskat av talaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

164 (178) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

i arkitektförslagen kallas 3 b, med tävlingsgräns i Herkulesgatan, skulle omfattas

av tävlingen. Jag var som sagt ensam om den ståndpunkten när stadskollegiet

första gången behandlade frågan. Att jag inte i mitt uttalande tog med

alternativ 3 c — jag har ingenting emot att detta alternativ ingår i tävlingen,

därest man från statens sida så anser — berodde på att jag endast haft tillfälle

att i detalj studera alternativ 3 b på ett sådant sätt att jag hade kunnat fatta

en egen ståndpunkt.

När sedermera riksdagens bankoutskott, riksdagens förvaltningskontor, statens

byggnadsstyrelse, planverket och riksdagen i dess helhet intog, om också

preliminärt, samma ståndpunkt och den också senare vann anslutning såväl

från teknisk expertis som politiska instanser i staden, så har vi naturligtvis

anledning att känna viss tillfedsställelse. Men detta är en ovidkommande sak;

vi brukar inte som slogan för vår politik använda sådana uttryck som »Hurra vad

vi är bra» eller »Se, hur rätt vi fick».

Jag är emellertid angelägen om att den ståndpunkt vår grupp således från

början intog skall ordentligt redovisas i stadsfullmäktiges material, när man nu

från statligt håll begär stadsfullmäktiges besked och frågan har blivit så offentligt

uppmärksammad som vad fallet är.

Jag anser det anmärkningsvärt — var felet nu ligger — att någon sådan redovisning

inte skett i det föreliggande trycket. Mitt särskilda yttrande i stadskollegiet

den 27 mars i fjol var första gången det offentligen sades att tävlingen borde

omfatta hela området ned till Herkulesgatan — alltså innan man från statens sida

eller något verk här i staden börjat tala om detta — men detta yttrande omnämns

endast i form av en parentes i borgarrådsberedningens majoritetsförslag.

Och det förnyade särskilda yttrande som jag i stadskollegiet avgav den 27 maj

sedan bankoutskottets utlåtande framlagts redovisas i trycket, jämte reservationsuttalanden

som denna gång gjordes från folkpartihåll, helt lakoniskt med

orden »ej tryckta». Om man nu från statligt håll begär att få veta vad stadsfullmäktige

har att säga i denna fråga, varför har då inte i trycket tagits med det

som yttrades först?

Jag anser det som sagt märkligt att dessa yttranden inte har medtagits. Folkpartiet

får väl tala för sin egen sak och till protokollet läsa in — såsom jag tänker

göra vad man den 27 maj reserverade sig för. Att dessa yttranden nu har

utelämnats kan inte gärna vara motiverat av utrymmesskäl, eftersom alla reservationer

och särskilda yttranden i andra nämnder och styrelser har återgivits

och man sannerligen inte sparat på ord och utrymme i det av herrar

Mehr och Agrenius dikterade utlåtandet från borgarrådsberedningen. I den första

versionen som jag fick upptog detta utlåtande 20 maskinskrivna sidor, medan mitt

yttrande endast omfattade ungefär lika många rader, d.v.s. mindre än en sida.

Men det hade man inte plats för.

När jag läser borgarrådsmajoritetens ord om »ett bombat city», till besvär

för invånarna och stadens näringsliv — uttryck som upprepas ideligen, framför

allt det senare — kan jag inte undgå att tycka att yttrandet i vissa stycken

har karaktären av en bombastisk ordsvallsbomb, som med fördel kunde ha minskats

ned och lämnat plats för de sakliga korta uttalanden som från början gjordes

i denna fråga. En liten parentens: när jag första gången tog del av borgarrådsberedningens

förslag som sedan blev kollegiemajoritetens yttrande, föll mig

av naturliga skäl i minnet vad Elin Lindley en gång i ett besvärligt sammanhang

sade till sin man: »Inga förklaringar, Charlie, det blir bara värre!»

s. 165 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (179) 165

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Jag vill alltså för fullständighetens skull läsa in i protokollet även det första

yttrande som från kommunistiskt håll gjordes i stadskollegiet, när frågan ursprungligen

ställdes. Det lyder: »Särskilt yttrande den 27 mars 1968. Med anslutning

till förslaget om arkitekttävling beträffande förslag till riksdagshus med

eventuell förläggning till Nedre Norrmalm anser jag att tävlingsuppgiften även

bör omfatta alternativ 3 b (professor Hedqvists förslag).

Enligt min mening — varvid jag självfallet inte haft möjlighet att på den korta

remisstiden bedöma de inre funktionella förhållandena — har alternativ 3 b det

företrädet, att det bibehåller Regerings- och Malmskillnadsgatornas ''öppna utfart’

mot Gustav Adolfs Torg och därigenom ur stadsbildssynpunkt är att föredraga.

Yttrandet att detta förslag ''skulle få sådana svåröverskådliga konsekvenser för

cityomdaningen att staden svårligen kan acceptera’ det anser jag överdrivet.

Att kvarteret S:t Per skulle försvinna som parkeringshus är enbart av godo

och byggnadsstyrelsens yttrande att ''i övrigt krävs endast små förändringar av

cityplanen’ anser jag hållbart gentemot yttrandet om ''de svåröverskådliga konsekvenserna’.

Därest ett nytt riksdagshus förläggs vid Gustav Adolfs Torg, anser jag —

även om frågan inte tillhör remissärendet — att staden i så fall borde träffa

överenskommelse med staten om att Helgeandsholmen borde få disponeras för

kommunala ändamål, förslagsvis för ett Ungdomens hus eller Allaktivitetshus,

vilket skulle kunna ge liv och rörelse åt den annars döda staden kring Gustav

Adolfs Torg.»

Det var någon som efterlyste visionära synpunkter och uttalanden. Jag vet

inte om man kan tala om visionen när det gäller någonting som man har uttalat

bara några månader före andra, men jag är som sagt angelägen om att mitt yttrande

kommer; med i trycket.

I det utlåtande som därefter följde då stadskollegiet beslöt skriva till riksdagen

»med anledning av den situation som uppkommit efter riksdagens bankoutskotts

behandling av riksdagshusfrågan» underströk jag på nytt vår ståndpunkt

med följande särskilda uttalande, som jag anser också bör vara med: »I

anledning av bankoutskottets utlåtande nr 48/1968 ber jag få hänvisa till mitt

särskilda uttalande vid stadskollegiets sammanträde den 27 mars 1968 § 13, där

jag förklarade att jag ansåg att tävling om ett riksdagshus förläggande till Gustav

Adolfs Torg även borde omfatta alternativet 3 b, vilket också medtagits i bankoutskottets

nu föreliggande förslag.»

Hur står då frågan för stadsfullmäktige i kväll? Att den gäller ett av huvudstadens

ur stadsbyggnadssynpunkt känsligaste partier kan vi väl alla vara

överens om, och det är heller ingen diskussion om den saken. Men planerna på

att skaffa husrum åt vår nya enkammarriksdag måste — jämte hänsynen till

stadsbilden — vägas mot planerna på hotellbygget i kvarteret Storviggen och

parkeringshuset i kvarteret S:t Per, och hurdan är frontställningen i det avseendet?
För

frågans lösning med en riksdagshustävling som omfattar Nedre Norrmalm

med Herkulesgatan som gräns — alltså stadskollegieminoritetens ståndpunkt

som vi också går in för — står riksdagen med sitt preliminära beslut i

ärendet. För samma lösning har efter fortsatt prövning av de kommunala invändningarna

uttalat sig statens byggnadsstyrelse, riksdagens förvaltningskontor

opaginerad Kontrollera mot PDF

166 (180) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

och statens planverk, regeringens närmaste instans i frågor av detta slag. Vidare

har efter ytterligare prövning av frågan om Herkulesgatan som gräns för

denna lösning uttalat sig de främsta av stadsbyggnadskontorets experter, d.v.s.

de som på tjänstemannaplanet här i staden har den största insikten om och det

främsta ansvaret för stadsbyggnationen. De ifrågasatta begränsningarna av tävlingsprojektet

beträffande exempelvis T-banestationens placering, de underjordiska

försörjningsanläggningarna etc. utgör enligt denna expertis inget avgörande

hinder för att tävlingsområdet skall utsträckas till Herkulesgatan. För

en lösning enligt denna modell har uttalat sig reservanter i fastighetsnämnden,

gatunämnden, borgarrådsberedningen och stadskollegiet.

För denna lösning har också — och det måste tillmätas stor betydelse, herr

Mehr — enhälligt uttalat sig Sveriges och Stockholms arkitektorganisationer och i

en särskild petition en representativ församling stockholmare. — Jag ser att herr

Mehr går ut; han är tydligen inte intresserad av att lyssna till fortsättningen, men

han borde vara det. Man har här talat om de 42 som underskrivit denna petition.

Har man läst innehållet i skrivelsen lika slarvigt som man har räknat

underskrifterna, så tror jag att dessa stockholmare bör be gud bevara sig för

borgarrådens sätt att läsa. Det är 44 underskrifter och inte 42 — det vill jag

säga till herr Agrenius som sitter kvar och lyssnar, och någon kanske också

talar om det för herr Mehr. Om herr Mehr har läst innehållet lika slarvigt som

han räknat underskrifterna, har han kanske inte upptäckt, när han litet föraktfullt

talar om de 42 kulturkonservatörerna, att det år 1962 bara var 29 personer

som gick till attack mot cityplanen, såsom herr Mehr uttryckte det, — och

hetsade mot den.

Nu är det som sagt fråga om 44 namn, och jag skall inte nämnda många av

dem; fullmäktige har ju själva fått skrivelsen. Men jag vill framhålla att bland

undertecknarna finns Nils Sterner, chefsarkitekt i fastighetskontoret med utsträckt

förordnande till slutet av februari månad 1969 fastän han av någon

anledning har avgått i förväg. Jag undrar, hur det skulle ha sett ut i fastighetskontoret

om Nils Sterner hade varit kvar och sökt påverka kontorets yttrande i

riksdagshusfrågan. Vidare står bland undertecknarna en så erkänd expert på

miljöfrågor som Ingrid Jussil.

Jag nämner som sagt bara dessa båda personer, som sannerligen icke faller för

vindfläktar från någon propaganda — såsom kanske en del gör när man

undertecknar en sådan här skrivelse — utan som nog har funderat både en

och två gånger på saken och som inom vår kommunala expertis utnyttjas såsom

de främsta av krafter då det gäller miljö, stadsplanering och stadsbyggnation.

Mot en lösning av frågan om ett riksdagshus, som inte får sträcka sig upp till

Herkulesgatan, har uttalat sig viss expertis inom framför allt fastighetskontoret,

men i samtliga berörda nämnder, i borgarrådsberedningen och i kollegiet föreligger

det starka reservationer gentemot en sådan ståndpunkt.

En summering visar alltså följande: att samtliga statliga myndigheter, inklusive

riksdagen, uttalat sig för en riksdagshustävling omfattande hela området

intill Herkulesgatan, att starka krafter på det kommunala området, arkitektföreningarna

och en stark opinion, även utanför pressen, anslutit sig till denna

ståndpunkt, medan å andra sidan de kommunala organ som uttalat sig mot en

sådan lösning inte i något fall kunnat uppvisa enighet.

Jag avstår från att närmare ingå på de tekniska detaljproblemen, frågan om

s. 167 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (181) 167

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

förseningarnas längd och svårigheter vid cityplaneringens fullföljande, eftersom

experternas uppgifter i dessa avseenden är så motstridiga och ur lekmannasynpunkt

så svårbedömbara, att det är omöjligt att säga vem som har rätt

och vem som har fel. Ibland förklarar en expert att det dröjer två år innan en

viss sak kan genomföras, men om man läser igenom materialet under hela den

tid det manglats finner man att samma expert vid ett annat tillfälle talat om

ett halvt års försening. Jag tror därför att vi i kväll måste försöka bortse från

detaljproblemen, och för min del vill jag bara ta upp ett par sådana frågor i

detta sammanhang.

Det förhållandet att mastodonten till parkeringshus i kvarteret S:t Per måste

spolas, om det skall bli ett nytt riksdagshus upp emot Herkulesgatan, anser jag

såsom jag förklarade redan i mitt första yttrande i stadskollegiet — vara enbart

av godo. I byggnadsnämnden har också min partivän Rickard Eurén ytterligare

utvecklat denna ståndpunkt och förklarat, att »den omständigheten att vissa

parkeringshus kommer i farozonen betraktar vi enbart som plus, eftersom allt

starkare skäl talar för nödvändigheten av viss förändrad målsättning för stadsombyggnaden

utan den våldsamma prioritering av bilismen och dess ständigt

stegrade följ dbehov.»

Den kommunistiska gruppen är helt överens om denna ståndpunkt.

Det synes nu vara klart att den planerade T-banestationens placering inte

utgör något hinder för en riksdagshustävling enligt det mera vittsyftande alternativet.

Varför skulle det inte rentav betraktas som en förtjänst att det ligger

en T-baneuppgång i det nya riksdagshuset? Det vore alldeles utmärkt för riksdagsmännen,

och kanske skulle också allmänheten känna sig litet närmare knuten

till riksdagen om man i alla fall finge tillfälle att gå i trappor eller åka i rulltrappor

under dem som sitter ovanför och fattar vissa — men inte alltid visa

— beslut.

Slutligen en fråga på det tekniska planet, som jag inte kunnat finna något

svar på i handlingarna. Det talas om att riksbankens framtid står öppen i avvaktan

på ett beslut som kan väntas först 1972 men att »den tomt som är reserverad

för ny riksbank i kvarteret Fyrmörsaren och blir avröjd 1969 ej kan bebyggas».

Det är alltså den tomt vid Brukebergstorg där televerket nu ligger.

Visserligen är det vår främste expert då det gäller att riva och på ett föredömligt

sätt hålla terminerna som står för uppgiften, men varför måste telehuset

i Fyrmörsaren ovillkorligen rivas 1969, alltså i år, fastän beslut om nybyggnation

på tomten eventuellt inte kan fattas förrän 1972? Är det byggnadstekniska

skäl i samband med kulturhuset, eller är det underjordiska historier som

är så märkvärdiga att de inte kan klaras medan detta hus finns kvar? Det är

möjligt att så är förhållandet, men då borde man redovisa detta. Jag har nämligen

intrycket att man ibland river litet för kvickt, men vi bör väl inte uttala

missnöje över att stadens tjänstemän håller fasta terminer. Föreligger det beslut

om att vissa tomter skall vara avröjda vid en viss tidpunkt, blir de också avröjda,

även om planerna i övrigt inte kan fullföljas. Det är sådant som ger människor

argument att säga — även om det är överdrivet — att city i årtionden

ser ut som en bombad stad.

Så till slut några personliga synpunkter.

Jag tycker att herr Mehr var litet oförsiktig när han talade om hur förödande

för fasaden mot Strömmen som alternativ 3 b skulle bli. Han hade mätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969

168 (182)

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

upp längden av fasaden på Skandinaviska Bankens hus till 49 m — fasaden

skulle annars bli 65 m. Herr Mehr har sagt att man skulle kunna tillåta alternativ

3 a, men hur många meter blir då fasaden på riksdagshuset? Den fasaden

kommer att skära av både Malmborgsgatan och Regeringsgatan, även om man

kan komma fram tack vare överbyggnader. Jag förstår att herr Mehr kan ha

andra argument mot alternativen 3 b och 3 c, men tala för all del icke om fasaden

mot Strömmen och mot Gustav Adolfs Torg i det sammanhanget, ty då

är ni ute på hal is!

Jag tycker inte heller att herr Mehr bör uttala sig så oförsiktigt om de 42

stockholmarna, som i själva verket är 44, som förordar ett kraftigt ingrepp i

stadsbilden på Nedre Norrmalm då de tillstyrker alternativ 3 b för riksdagshuset.

Hur är det med ingreppen vid Brunkebergstorg? Innebär det amerikanska

storhotellet och det mastodontiska parkeringshuset kraftiga ingrepp i stadsbilden,

eller gör de det inte? Om den tomt, där man tänkt lägga parkeringshuset,

i stället läggs till den tomt där Skandinaviska Bankens hus ligger och bygger ett

riksdagshus, skulle det vara ett stort ingrepp i stadsbilden?

Herr Mehr är en skicklig talare och ordkonstnär, och det är alltid roligt att

lyssna på honom. Men jag tycker att han är litet oförsiktig också då han vältaligt

säger att riksbanken skall ha hela Helgeandsholmen, om vi nu får ett riksdagshus

på Nedre Norrmalm. Det är inte sagt att riksbanken skall behöva hela det

nuvarande riksdagshusets utrymme.

Herr Mehr säger att penningen kommer att sitta i högsätet mitt emellan statschefens

hus och parlamentets hus, där folket bestämmer. Vilka penningintressen

är det herr Mehr tänker på? Visserligen ligger riksbanken, d.v.s. statens

bank, på Helgeandsholmen, men vilken bank är det som känner sig trampad

på tårna av att Storviggenprojektet inte kommer till utförande, och vilken bank

är det som i förväg har engagerat sig för det amerikanska hotellet och för Phuset

i S:t Per? Inte är det riksbanken!

Till de arkitektoniska synpunkterna vill jag foga en kanske mer idémässig,

eller säg gärna känslomässig synpunkt.

Herr Mehr erinrade om att Helgeandsholmen på sin tid hette Stallholmen.

Jag tycker inte att vår parlamentsbyggnad bör ligga som en stallänga vid sidan

om och nedanför Slottet. Det argumentet kan dock förlora i styrka om vi övergår

från monarki till republik. Att vi får en monumentalbyggnad för riksdagen

mitt emot Slottet anser jag utgöra ett argument för Nedre Norrmalmsalternativet.

Jag tycker att herr Mehr är oförsiktig också i en tredje punkt, nämligen när

han åberopar kampanjen mot 1962 års cityplan. I en artikel häromdagen som

ingår i en märklig polemik mellan två personer, som på ömse håll slår förbi

varandra, erinrade han om grävskopekampanjen mot 1962 års cityplan. Det är

riktigt att det fördes en sådan kampanj och att ett borgarråd i revyer och andra

sammanhang kallades för Grävskopan. Jag har inte haft tillfälle att följa resonemangen

i korridorerna, men jag har läst materialet som ligger till grund för dagens

debatt, och jag undrar om herr Mehr är alldeles övertygad om att den

man som utsattes för vad herr Mehr kallar hetsen mot cityplanen delar herr

Mehrs åsikt i fråga om planerna för ett nytt riksdagshus. Det vore av intresse

att få veta det.

I uttalandet av de 44 stockholmspersonligheterna sägs det: »Inte sedan 1908,

då beslut fattades om att uppföra Stadshuset på Eldkvarnstomten, har stadsfullmäk
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (183) 169

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

tige haft att ta ställning till ett för Stockholms centrala stadsbild och administrativa

centrum viktigare ärende än när det nu gäller, vilket område staden

vill upplåta för det nya riksdagshuset.» Uttalandet erinrar också om att »när nuvarande

riksdagshuset och riksbanken byggdes på Helgeandsholmen, skedde det

mot stadsfullmäktiges önskan och trots en avvisande, månghövdad och sakkunnig

opinion». Jag återkommer till den teckning av en känd arkitekt som jag tidigare

nämnde; låt oss inte ersätta gamla misstag med nya!

När vi nu på vårt håll förklarar att staden och staten står inför en av de

kanske viktigaste stadsbyggnadsfrågorna på ett århundrade, bortser vi naturligtvis

inte från behovet av att i stadsbyggandet planera nya stadsdelar såsom

Skärholmen och Järvafältet för att de skall bli trivsamma för folk att bo i.

Naturligtvis kan man säga som en riksdagsman sade i den förut omnämnda

enkäten: »Jag bryr mig inte om var riksdagshuset blir, huvudsaken är att vi

får bra lokaler.» Det var något tiotal riksdagsmän som enligt tidningen hade uttryckt

samma åsikt. Det är kanske förklarligt om de som bor på annat håll i

landet och betraktar Stockholm bara som en uppehållsort under riksdagsarbetet

för ett sådant resonemang, men de bortser från att de byggnadsalternativ som

diskuteras gäller en utomordentligt viktig del av vår stadsbild och är av en

annan dignitet än planeringen av nya stadsdelar för folkets trivsel.

I debatten har man ställt frågan: Om det nu blir ett nytt riksdagshus på

Nedre Norrmalm, vad skall det då bli av Helgeandsholmen? Herr Agrenius anför

som argument mot stadskollegieminoriteten, att stadsbyggnadskontoret har

sagt att riksdagshuset inte skall rivas. Nej, det är möjligt — det får vi väl se

framöver. Om riksdagen får ett nytt hus, kan det väl bli fråga om att riva det

gamla och planera Helgeandsholmen annorlunda än den nu är planerad. Jag

har redan i mitt första särskilda uttalande i stadskollegiet berört denna fråga.

Om det gamla riksdagshuset inte skall rivas och Helgeandsholmen skall

omdanas — och det kan dröja — upplåt då det nuvarande riksdagshuset till

Stockholms stad att åtminstone provisoriskt användas som ett folkkulturhus

eller ett allaktivitetshus eller vad man vill kalla det! Riksdagen får sina lokaler

provisoriskt i stadens kulturhus under tolv år framåt; låt staden under åtminstone

motsvarande tid få använda det nuvarande riksdagshuset på Helgeandsholmen!

Det vore ett kristligt byte, som man kan diskutera med staten. Den nödvändiga

ombyggnaden för att huset skall kunna få så att säga en mera praktisk

användning än hittills — det uttalandet innebär ingen diskriminering av

riksdagen och det parlamentariska arbetet — borde kunna gå lika snabbt som

ombyggnaden av kulturhuset till ett provisoriskt riksdagshus.

Jag vill eftertryckligt understryka, fru ordförande, att snabbheten i planering

och byggande är ett starkt argument mot talet om de väldiga förseningar

som kommer att uppstå i cityplanens genomförande, därest det blir ett nytt riksdagshus

på Nedre Norrmalm enligt alternativet med Herkulesgatan som gräns.

Vi har under mycket kort tid kunnat både planera och sätta i gång att bygga,

och redan den 1 januari 1971 skall enkammarriksdagen kunna flytta in. Det är

ett rekord i fråga om planering och byggande, men varför kan vi inte sätta

flera rekord då det gäller Nedre Norrmalms reglering, om vi nödgas finna oss

i att planerna störs litet av att ett nytt riksdagshus skall sträcka sig upp till

Herkulesgatan?

Jag vill sluta med att fråga, om det inte finns något sätt att komma ur de

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 (184) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

låsta positionerna. Kanske vore det en lösning att parterna, d.v.s. riksdagen

och stadsfullmäktige, kunde komma överens om att utse särskilda förhandlingsdelegerade

att överlägga med varandra i stället för att olika organ, mer eller

mindre tjänstemannabesatta, beslutar på var sitt håll, bundna av olika ståndpunkter

och motiv. Det finns så många aspekter på denna fråga, att det kanske

vore bättre att förhandla personligen än att skriva papper till varandra och avge

remissyttranden.

Jag undrar om det inte också låg någonting i vad herr Agrenius yttrade om

att man borde sätta sig ned och försöka göra upp. Ett beslut härom skulle kunna

få formen av ett tillägg till det beslut som i övrigt kommer att fattas i kväll.

Jag vill inte föreslå det nu, utan bara ställa upp tanken till diskussion, eftersom

ett sådant beslut bör vara enhälligt eller i varje fall samla en betryggande majoritet.

Vi skulle alltså kunna skriva till riksdagen och be att den genom

sina verkställande organ utser förhandlare, både förtroendemän och experter,

och att stadsfullmäktige låter stadskollegiet göra likadant. Sedan kunde förhandlarna

lägga åt sidan det mesta av vad som skrivits och sagts exempelvis

under presspolemiken och i stället försöka komma överens om vad som praktiskt

skall göras.

Mitt yrkande i kväll, fru ordförande, vid nuvarande ståndpunkt, utöver bifall

till reservationen i stadskollegiet med hänvisning till vår grupps särskilda

uttalande, är att yttrandeprotokollet skall åtfölja beskedet till styrelsen för riksdagens

förvaltningskontor.

Herr Lind (m): Fru ordförande, mina damer och herrar stadsfullmäktige!

Borgarrådet Hallerby finner att jag enligt hans pretantioner inte längre är tillräckligt

visionär — jag har kört fast i fastighetskontorets saneringsavdelning.

Desto större skäl att jag försöker redovisa mina visioner! Jag tycker emellertid

det måste vara något fel på herr Hallerbys visioner, då han åberopar planverkets

tunna och innehållslösa lilla papper och jämför det med den väldiga

mängd av djuplodande handlingar som vi har haft till vårt förfogande. Det är

verkligen en extremt fattig källa.

Jag frapperas också av att herr Hallerby i så hög grad stöder sig på byggnadsstyrelsens

skrivelse av den 20 januari, som kastades fram i sista minuten och

som vi inte haft något tillfälle att analysera här i huset. Jag har mängder av

anmärkningar mot den skrivelsen, som jag inte hinner redovisa här i kväll, men

har herr Hallerby verkligen inte uppfattat att byggnadsstyrelsen talar för sin

sjuka mor? Det framgår alldeles klart, inte minst av bilagorna till skrivelsen, att

styrelsen är ytterst ängslig för att riksdagshuset skall få en sådan placering, att

byggnaden eller dess framtida expansionsutrymmen inkräktar på den ämbetsstad

styrelsen håller på att planera. Jag skulle gärna utveckla detta tema, men

det ligger i någon mån vid sidan av huvudfrågorna, och jag nöjer mig alltså med

själva konstaterandet.

Låt mig därefter säga, att jag sällan har hälsat en debatt mera välkommen än

denna. Det finns starka skäl till det, eftersom det just i riksdagshusfrågan har

drivits en märklig kampanj med förenklade och missvisande argument. Också jag

vill med andra ord i denna debatt belysa påståendet, att då stadskollegiets majoritet

uttalat sig mot en tävlan om ett nytt riksdagshus gällande ett område som

sträcker sig norr om Jakobsgatan i riktning mot Brunkebergstorg, så skulle stads
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (185) 171

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

kollegiets majoritet välja mellan ett riksdagshus och ett parkeringshus. Majoriteten

skulle alltså betrakta parkeringshuset i kvarteret S:t Per med en sådan

moderlig ömsinthet, att majoriteten vill kringskära hela riksdagshustävlingen!

Dag etter dag har denna propaganda bultats fram i två tidningar här i Stockholm,

och nu är herr Knut Olsson, i kompanjonskap med herr Hallerby, i full

färd med att driva samma påstående här. Vad skall det tjäna till? Det kan ändå

inte finnas någon sakkunnig som tar herrarna på allvar.

Skälet till att vi motsatt oss en tävling om alternativen 3 b och c, d.v.s. om

dem som går norr om Jakobsgatan, är givetvis att tävlingsområdet är avsett

att sträcka sig över stora delar av södra cityregleringssektorn, med vittgående

konsekvenser inte för ett parkeringshus och ett kvarter utan för många kvarter,

flera av dem redan rivna och ödelagda.

En mycket stor del av föreliggande tjänstehandlingar avser denna problematik.

Hela serier av argument har i sammanhanget redovisats av majoriteten. Ingen

som tagit del av handlingarna kan undgå att känna till dessa argument. Jag kan

respektera våra kritiker i och utanför stadshuset i den mån de gör gällande, att

dessa serier av argument är felaktiga — det står naturligtvis var och en fritt att

ha sin egen mening -— men om de också rör sig med lösa påståenden, att majoriteten

i stadskollegiet bara föredragit ett parkeringshus framför ett riksdagshus,

inger de ingen respekt. Så för man inte en saklig debatt; man placerar sig i

stället själv utanför en saklig debatt.

Jag vill gärna ha detta sagt med tanke på det uttalande, som gjordes av de

44 kända stockholmarna häromdagen. Det är alldeles rätt som Knut Olsson säger,

att de är 44 -— det antalet har också jag räknat ihop. Jag kan emellertid tala

om en hemlighet för herr Knut Olsson: efter vad jag alldeles nyss har hört är

de 44 i själva verket 45, men en av dem kom inte med i annonsen. Låt oss

emellertid kalla dem de 44, eftersom de var så många i tidningarnas annonser,

och låt oss gå till vad de faktiskt har sagt! Det heter i uttalandet, att stadskollegiet

avvisat alternativen 3 b och 3 c huvudsakligen därför att alternativen skulle

inkräkta på parkeringshuset och att detta »verkar ofattbart». Jag vet inte vem

som formulerat detta eko av en demagogisk pressdebatt. För mig är det något

annat som verkar ofattbart, nämligen att de 44 kända personerna skrivit på

något sådant. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att i varje fall flertalet

av dem inte har läst handlingarna. Ett par av undertecknarna har emellertid sådana

stadsbyggnadspolitiska erfarenheter och kvalifikationer, att man måste utgå

från att de både har läst materialet och uppfattat saksynpunkterna. Desto mer

ofattbart är det att de undertecknat papperet med den otillåtliga förenkling som

jag nyss anförde. Man har rätt att ställa större krav på dem, men kanske måste

de ändå ursäktas då man hör hur herr Hallerby själv här använder parkeringshuset

som ett slagträ.

De 44 har dessutom på sätt och vis ramlat i sin egen grop. Man får väl utgå

från att deras avsikt varit att ge ett visst stöd åt föredragande borgarrådet. Det

är då verkligen en aning oförsiktigt att de kallar stadskollegiets beslut av den

27 mars ofattbart. Bakom detta beslut — det har redan påpekats, men jag

tycker att det gott kan upprepas — stod nämligen inte bara socialdemokraterna

och högerrepresentanterna i stadskollegiet utan också folkpartiet och centerpartiet,

och den som då i sin egenskap av föredragande borgarråd avstyrkte alternativen

3 b och 3 c var herr Hallerby. Det var det råd han då gav stadskollegiet.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 (186) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Här vill jag ta herr Hallerby i försvar mot de 44 kända stockholmarna. Naturligtvis

avstyrkte inte herr Hallerby alternativen 3 b och 3 c därför att han

»huvudsakligen» ömmade för ett parkeringshus. Så svag är han inte — det bör

de 44 veta. Även om han nu talar om parkeringshuset, har han naturligtvis haft

andra argument. Han sade att de nämnda alternativen skulle få sådana svåröverskådliga

konsekvenser för cityomdaningen, att staden måste avstyrka dessa

förslag, vilket är något helt annat än att »huvudsakligen» slå vakt om ett parkeringshus.

Däremot fann han alternativ 3 a, alltså det alternativ som sträcker

sig till Jakobsgatan men inte längre, möjligt att anpassa till stadens planläggning.

Han stödde sig i det resonemanget på en samlad expertis från stadsbyggnadskontoret,

fastighetskontoret och generalplaneberedningen.

Vad herr Hallerby anförde den 27 mars var alltså, i mera kortfattad form,

principiellt detsamma som kollegiets majoritet hävdat inte bara den 27 mars

utan också i fortsättningen fram till dags dato. Det var först efter den 27 mars

som folkpartiet bytte ståndpunkt. Här har tydligen våra värderade 44 stockholmare

haft svårt att följa med i svängarna.

Det finns ytterligare några definitioner som jag gärna skulle vilja göra, delvis

av privata och personliga skäl. Den offentliga debatten har förmodligen givit

många intrycket att de olika ståndpunkterna i riksdagshusfrågan beror på att

det finns något slags skiljelinje i bedömningen av stadsombyggnaden i området.

Å ena sidan skulle stå socialdemokraterna och moderata samlingspartiet till

försvar för ett parkeringshus i kvarteret S:t Per och för en områdesplan med ett

storhotell på toppen av Brunkebergsåsen — denna falang skulle alltså av stadsbyggnadspolitiska

skäl vända tummen ner för ett rationellt byggt riksdagshus

på Nedre Norrmalm. Å andra sidan skulle stå folkpartigruppen och vänsterpartiet

kommunisterna, som skulle uttala sig för ett sådant riksdagshus men mot

hotellet och parkeringshuset.

För klarhetens skull bör det kanske inskärpas att en sådan skiljelinje aldrig

existerat. Det var borgarrådet Hallerby som lade fram City 67 i januari i fjol,

nästan på dagen för ett år sedan, och områdesplanen för Brunkeberg i juni. Det

var han som lade fram förslagen både om storhotell och om parkeringshus.

Han fick då stöd från alla håll utom av ett par reservanter från hans eget

parti. Dessutom har jag vid flera tillfällen uttryckt stark skepsis både beträffande

hotellet och parkeringshuset. Om detta skulle jag vilja säga några personliga

ord och ställa ärendena i belysning av riksdagshusfrågan.

Jag har sedan 1963 försökt vinna gehör för uppfattningen att parkeringshusen

inte borde placeras i City så som sker enligt cityplanen. Jag har ständigt varnat

för konsekvenserna av en så stark indragning av biltrafik i City som nu sker.

Vi börjar nu se dess konsekvenser i rivningspolitikens tecken, och plötsligen

bildas här starka opinioner till förmån för en mera moderat stadsombyggnad. Jag

tillåter mig säga att det verkligen är så dags nu. Jag skulle ha varit mycket glad

om jag fått något stöd här i salen för dessa tankar, då jag förde fram dem

1963, men det fick jag inte. Jag kan inte erinra mig att jag hörde någonting

från herr Knut Olsson då — nu hörs han däremot.

Till denna historia hör också parkeringshuset i S:t Per. Jag har vid flera tidigare

tillfällen instämt i doktor Yngve Larssons kritik mot detta parkeringshus,

och jag gav för ett år sedan, då vi antog City 67, uttryck åt förhoppningen att

vi skulle slippa det. Jag har också kritiserat storhotellet vid Brunkebergstorg och

s. 173 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (187) 173

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

endast accepterat denna områdesplan i dess helhet, därför att en alldeles ny

och riktig tanke — riksdagshusprovisoriet vid Sergelstorg — måste drivas fram

med mycket kort varsel. Jag hänvisar till tidigare debattprotokoll här i fullmäktige.

Man kan då fråga sig, varför jag mot bakgrund av denna kritiska inställning

till grundprinciperna i cityplanen och till sådana detaljer som de som gäller

parkeringshuset och storhotellet inte nu begagnar tillfället att skjuta in mig på

dessa mina gamla måltavlor, då det finns en möjlighet i samband med vårt

utlåtande om den tilltänkta tävlingen om riksdagshuset. Svaret är, hur svårt

många av våra kritiker utanför Stadshuset än tycks ha att fatta det, att det för

dem som har att ta det praktiskt-politiska ansvaret är nödvändigt att se till

realiteterna i nuläget. Man må ha haft hur välmotiverade anmärkningar som

helst mot vissa stycken i cityplanen och mot aktuella detaljer, man må ha ställt

sina återremissyrkanden på det sätt som jag gjorde med stöd av en myckenhet

av kulturellt folk här i staden, men man kan inte fortsätta så i åratal sedan

nya lägen och förutsättningar skapats just genom att planerna förts fram ett långt

stycke mot sitt förverkligande. Man bör helst inte riva upp planer som redan

hunnit långt och krävt mycken tid och mycket pengar, om inte skälen är så

starka att stora offer och förluster är motiverade — förluster blir det nämligen,

om man river upp det man håller på att fullborda, och det gäller i högsta grad

stadsbyggande.

Vi kan inte återställa eller börja om vad beträffar gamla rivna kvarter. Jag

kan i motsats till borgarrådet Hallerby inte finna någon hugsvalelse i tanken att

man ju alltid kan plantera tulpaner på rivningstomter och ordna det ena eller

andra jippot där. Det skulle med tanke på rabatternas markvärde i hjärtat av

City förmodligen bli världens dyraste tulpaner.

Jag kan inte hjälpa, att även om jag ställer mig skeptisk till åtskilliga av principerna

i cityregleringen, så måste jag vad just beträffar det södra regleringsområdet

medverka till att vi fullbordar återuppbyggnaden så snabbt som möjligt

i det läge, vari vi just nu befinner oss. Jag har under många tidigare år i fastighetsnämnden

så gott jag kunnat försökt att hävda principen att en stadsombyggnad,

som redan hunnit långt på väg, skall fullbordas snabbt, annars blir

situationen svår för kontoren, för administrationen, för handeln, för kulturanläggningarna,

för nöjeslivet och allt vad det nu är som skall existera inom området

eller som redan har etablerat sig i omgivningarna. Man får ta sådana hänsyn

då man skall ta ett politiskt ansvar.

Naturligtvis utesluter detta inte att det finns lägen, då man kan och bör gå

till en stor revision. Jag har alltså efter fattig förmåga försökt bilda mig en

egen mening om man med hänsyn till riksdagshustävlingen skulle göra det just i

fråga om den sydliga regleringssektorn. Jag tror, mina damer och herrar stadsfullmäktige,

att ingen som följt min verksamhet i den här församlingen kan göra

gällande att jag brukar åsidosätta stadsbildssynpunkter. Jag får hänvisa till

nu senast fallet med kvarteret Hästen och de Sagerska husen. Yi har just hört

av herr Hallerby hur visionär jag var i den debatten! Jag hade väl då också

visionära förslag. Jag har också ofta tidigare både skrivit och talat i riksdagshusfrågan.

Det Hedqvistska förslaget har jag ansett vara ett intressant förslag.

Jag tror inte att man kan avfärda det så lätt som borgarrådet Mehr gjorde,

och jag tror knappast — detta är faktiskt ett av de sällsynta tillfällen då jag kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den 27 januari i969

(174) 188

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

instämma med herr Knut Olsson -— att just herr Mehr, storhotellets främsta främjare,

i sådana här sammanhang skall tala om stora volymer.

Jag tycker alltså att det Hedqvistska förslaget är intressant. Och vad beträffar

statsbyggnaderna på Helgeandsholmen har jag aldrig haft mycket till övers för

dem. Kunde man frilägga holmen och söka sig tillbaka till mera Tessinska idéer

så skulle det glädja mig mycket. Men jag har aldrig trott att detta skulle vara

praktisk politik, .lag gör samma konstaterande som borgarrådet Agrenius — statsmakterna

kommer inte att låta riva riksdags- och riksbankshusen och på det

sättet låta riksdagen lämna Helgeandsholmen. Byggnadsstyrelsen har i sin skrivelse

av den 20 januari sagt detta rent ut. Det finns ingen opinion för en annan

politik i riksdagen nu, och jag tror inte att det kommer att finnas någon senare

heller. Om det är någon som tror att han bidrar till en utveckling, som slutar

med rivning av de bägge statsbyggnaderna genom att han medverkar till flyttning

av riksdagen till Nedre Norrmalm, så kommer han med all sannolikhet att i

tidens fullbordan bli grymt besviken.

Men detta är naturligtvis inte avgörande för bedömningen av Norrmalmsalternativen.

Vad vi främst har haft att röra oss med från Stockholms stads sida

är frågan om det sedan mars i fjol har framlagts något material, som motiverar

ett nytt ståndpunktstagande från stadskollegiets sida. Fastighetskontorets undersökningar

om konsekvenserna av alternativen 3 b och 3 c för genomförande

av cityplanen i södra sektorn har här stått i centrum för vårt intresse.

Jag skall nu naturligtvis inte upprepa alla de argument som majoriteten har

anfört — de har redan i huvudsak nämnts av andra under debatten och de står

i övrigt i trycket. Jag kan bara sammanfatta och vill då gärna säga, att jag

respekterar den ståndpunkt som minoriteten har kommit till, men jag delar

inte dess uppfattning. Det vore verkligen roligt att få höra att herr Hallerby

respekterade majoritetens ståndpunkt, men jag har inte hört honom säga det.

Vad som emellertid för mig har varit avgörande är för det första de uppenbara

riskerna av att lägga närmare 90 000 in2 i södra regleringsområdet under en arkitekttävlan,

om vars resultat man mycket litet vet, för det andra att en stor del

av det tilltänkta gatusystemet i området kastas i stöpsleven och för de tredje att

risken är att hela regleringen drar långt ut på tiden. Får jag just på den punkten,

som också har behandlats här alldeles nyss, tillägga att för de tidtabeller i fråga

om alternativen, om vilka det strids en hel del, tycks mig ha ett rätt begränsat

intresse. Det blir lätt en strid om påvens skägg. Många av oss har, skulle jag tro,

en av dyrköpt erfarenhet ingrodd misstro mot s.k. minimitider. I praktiken hålls

de nästan aldrig. Det är på goda grunder, som inte bara fastighetskontoret utan

också gatukontoret varnar för dem i föreliggande fall.

Byggnadsstyrelsen säger i sin senaste skrivelse, den av den 20 januari, att

staden i detta sammanhang »utgår från förhållanden som måste varit kända för

staden vid tidigare behandling av frågan». Anmärkningen är obegriplig — ett

god dag — yxskaft. Naturligtvis har förhållandet med minimitider och dylikt

varit kända sedan gammalt i stadshuset, men det är också just ett av huvudskälen

till att de, som dikterat stadens ståndpunkt vid fyra olika tillfällen i stadskollegiet

inom ett år, har avvisat alternativen norr om Jakobsgatan. Ståndpunkten

är fullt logisk och sammanhängande.

Den anmärkning från folkpartisidan, som jag är mest känslig för, gäller risken

för stora byggnadsvolymer vid etablering på lång sikt av riksdagen på Helge
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (189) 175

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

andsholmen. Det är ett självklart stockholmsintresse att sådana volymer inte tillkommer

där med negativ inverkan på stadsbilden.

Det oroande är att staten i andra sammanhang visat sig vara en ganska hänsynslös

markexploatör. Men det är väl inte givet att staten nödvändigtvis måste

bli det om den bygger eller bygger om på Helgeandsholmen. Den som läst utredningen

»Riksdagens hus» från i fjol våras vet, att byggnadsstyrelsen har betonat

de estetiska synpunkterna. Och varför i all rimlighets namn skulle inte

de arkitekter, som skal! deltaga i tävlingen, visa samma hänsyn då de utarbetar

sina förslag? De kan väl då inte förbigå eller vara okänsliga för synpunkter

som har framlagts under årtiondens debatt; det kan väl inte rimligtvis bestridas

att själva utgångsläget för bedömningen av denna fråga nu, 1969, är

ett helt annat än det var åren 1888—1906, då riksdagshuset och riksbanken uppfördes

och invigdes. Dessutom kommer Stockholms stad att vara med och utöva

inflytande på tävlingsreglerna; om det råder väl intet tvivel.

Jag kan vidare inte förstå varför det skall vara nödvändigt att utgå ifrån

att alla expansionsutrymmen för framtidens riksdag skall lokaliseras till Helgeandsholmen.

Vi vet att byggnadsstyrelsen räknar med omlokalisering av stadsdeparteinenten

till den tilltänkta s.k. ämbetsstaden på Nedre Norrmalm — vi

kan läsa hela serien av synpunkter på denna förflyttning nu senast i bilagorna

till skrivelsen av den 20 januari. Departementen flyttar alltså från kanslihuset

till omgivningar norrut på andra sidan Strömmen, men därmed blir det också

möjligt för riksdagen att få expansionsutrymmen på sydsidan av Stallkanalen,

de utrymmen som departementen överger. Då invänds det: Så besvärligt! Så obekvämt!

Riksdagsmännen måste ju gå några meter i en kulvert under Stallkanalen

för att komma till dessa utrymmen.

Är då, mina damer och herrar, detta någonting så förfärligt? Hur många riksdagar

här i världen bar allting samlat på en enda punkt? För närvarande disponerar

riksdagen utrymmen på norra sidan av Strömmen i kvarteret Rosenbad.

Jag har roat mig med att fråga några av mina vänner i riksdagen om de lider

mycket svårt när de går de få meterna utomhus från riksdagshuset till Rosenbad.

Det har sagt mig, att de inte lider så särskilt mycket! Och i framtiden skulle

de inte ens behöva gå utomhus, utan inomhus i en kulvert.

Borgarråden Hallerby och Hanson och hela deras grupp i stadskollegiet var

den 27 mars i fjol införstådda med synpunkten att expansionsutrymmen kunde

sökas där jag nu utpekat dem, d.v.s. på andra sidan Stallkanalen. Men sedan har

de helt tappat bort den synpunkten. Varför det?

Låt mig till sist säga några ord om de handlingar, som vi har fått sedan

föreliggande ärende beretts av de berörda kommunala myndigheterna. Jag

tänker då på stadsbyggnadskontorets promemoria av den 14 januari, som har

varit mycket omtalad här i kväll.

Borgarrådet Hallerby beskriver denna promemoria närmast som ett stöd för

den ståndpunkt som han har intagit. Det är väl ändå ett rent nödargument.

Borgarrådet har tidigare gjort gällande att frågan om ett riksdagshus på Nedre

Norrmalm borde gälla inte bara alternativet 3 a, utan också 3 b och 3 c. Nu

får han i promemorian beskedet, att alternativet 3 c är helt omöjligt, och i fråga

om 3 b görs en råd svåröverblickbara reservationer. Det är verkligen en egendomlig

»seger»; den påminner, om man ser till antiken, om kung Pyrrhus’ bedrifter

eller, om man ser till modernare tid, om ryssarnas bekanta »avancerande

baklänges» i kriget mot japanerna 1905.

3*—0102634

opaginerad Kontrollera mot PDF

176 (190) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Det är över huvud taget svårt att bygga något alls på promemorian; jag

måste med beklagande konstatera detta. Här finns något som herr Olsson helt

har förbisett och herr Hallerby åtminstone så långt jag kunde höra förbigick - vad skall man ta sig till med den handlingen i dag, då den slutar med konstaterandet

från de tidigare åberopade tekniska cheferna, att den bygger på ännu

icke avslutade, fackutredningar och då promemorians författare själva inne i

själva texten pekar på outredda delproblem? Hur skall man behandla en promemoria,

över vilken byggnadsnämnden inte liaft tillfälle att yttra sig och

som inte heller varit på regelrätt remiss hos fastighetsnämnden och gatunamn
Nej,

det underlaget är för svagt för att motivera ett ändrat ståndpunktstagande.

Jag har läst handlingen med bästa vilja i världen för att söka tillgodogora

mig allt vad, som skulle kunna motivera en justering av ståndpunkten, men jag

anser inte att jag kan göra en sådan ståndpunktsändring på ett material, som

helt enkelt inte är genomarbetat och som är framkastat i efterhand, utanför den

ordinarie behandlingen och laga beredningen inom Stockholms stad.

Låt oss till sist vara överens om att inte överdramatisera riksdagshusfrågan.

Herr Olsson tyckte att det blir ett historiskt beslut, som vi fattar har i kvall.

Jag skulle tro att det helt enkelt är ett etappbeslut i en fråga, som i högsta grat

är avhängig av vad statsmakterna gör framdeles.

Vi får besvara riksdagens remiss så som vi själva tror är riktigt här i dag.

Det skulle finnas många beska ord att säga om statens sätt att handlägga ärendet,

men jag skall inte göra det. Skulle riksdagen och regeringen, eller endera

parten, vilja samtala med stadens företrädare sedan de studerat vårt utlåtande,

skall vi naturligtvis inte säga nej till det. Huvudstadens skönhet är dock ett gemensamt

intresse. Men vi har anledning att fordra varsamhet vid den statliga

hantering av våra saneringsproblem på Nedre Norrmalm, och vi har

inte minst anledning att betona att det brådskar.

Det må vara sant att det kanske inte spelar så stor roll för staten om riksdagen

sitter några år mer eller mindre i ett komfortabelt provisorium vid Sergels

Torg. Men de åren betyder ganska mycket för oss, som måste försöka undvika att

stockholmarnas svårigheter och vantrivsel i saneringskvarterens ruinfält blir

längre än nödvändigt.

Härmed, fru ordförande, ber jag att få yrka bifall till stadskollegiets förslag.

Borgarrådet Hanson (fp): Herr ordförande! Låt mig börja med att

säga till herr Lind, att vi under årens lopp har sett många och stora exempel

på att teknikerna har sagt: »Det är just den här lösningen som går — de andra

går inte!» När vi då har svarat att vi inte kan acceptera den lösningen, utan att

de fick lov att hitta på någonting bättre, så klarar våra skickliga tekniker i alla

fall ofta problemet. De är nog skickligare än vad herr Lind här i kväll vill

medge. .. 0 .,

Vidare tycker jag att vi ändå inte här skall skylla alltför mycket pa riksdagen

och riksdagshusproblemet. Ty alldeles oberoende därav så rivs det gudi

klagat mer än nog, tycker jag, på Nedre Norrmalm. Därför är det att överanstränga

sig när herr Lind och herr Mehr och andra argumenterar så som

om alltsammans hängde ihop med frågan om riksdagshuset.

Den fråga som vi primärt har att ta ställning till i kväll är ju inte var riks
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (191) 177

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

dagshuset slutligen skall ligga, utan vilket tävlingsområde arkitekterna skall ha

till sitt förfogande. Här är vi i det läget, att vi alla har varit med om att släppa

upp detta område till Jakobsgatan. Då blir frågan självfallet: Blir olägenheterna

genom en utvidgning av området upp till Herkulesgatan så mycket större, att

man därför bör avstå ifrån en stark förbättring av möjligheterna att bär åstadkomma

den riktigaste lösningen?

Hur många kvarter behöver rivas ytterligare enligt olika alternativ? Ser man

här på det som kommer att bli mest skönjbart i stadsbilden av de olika alternativen,

så framstår alternativ 3 a som det mest långtgående. Det medför att hela

långa raden av den vackra fasaden utefter Fredsgatan får stryka med — Grängesbergshuset,

Broströmshuset och danska ambassaden, alla faller för det alternativet.

Alternativet 3 b, som inte blir lika utdraget på längden utan går något in

på djupet, är skonsammare i detta avseende. Jag tycker att vi inte skall glömma

den saken.

Om man adderar det beräknade antalet månader, som olika tomter kommer att

vara avröjda och rivna, är också alternativet 3 b det skonsammaste med det

minsta antalet månader, medan 3 a därvidlag är mycket värre.

Jag säger detta bara för att illustrera, att man inte bör blanda ihop olika

saker för att på det sättet göra en mörk bild ännu mörkare.

När det gäller Helgeandsholmen är det uppenbart att man råkar in i volymsvårigheter

om där skall inrymmas ett nytt riksdagshus. Och antag att vi får en

arkitekttävling och det när den är färdig visar sig, att det blir en byggvolym

som inte kan anses acceptabel ur stadsbildssynpunkt och som därför alla

måste be att få slippa, så har dyrbar tid gått och kanske ändock ett Norrmalmsalternativ

måste prövas. Jag tycker alltså att den begränsade försening som vi

får på nedre Norr bör vägas mot risken att vi får en omöjlig byggnadsvolym

på Helgeandsholmen.

Här svarar borgarrådet Mehr med en häpnadsväckande glättighet, att risken

av en alltför stor byggnadsvolym inte är så särskilt reell. Det enda som behövs

är att »se till att riksdagen får vettiga arbetsformer».

Kan detta vara ett svar eller ett påstående aller ett argument i en seriös debatt?

Jag ber verkligen fullmäktige lägga märke till herr Mehrs utsökta artighet

mot folkrepresentationen — lägg er till med vettiga arbetsformer så kan ni

tränga ihop er i en byggnadsvolym som inte blir störande för stadsbilden!

Det är alltså argumentationen. Det är möjligt att herr Mehr, som har trampat

här i stadshuset sedan koltåldern, inte förmår att lyfta sig ur denna — även om

det gäller huvudstaden — bypolitiska ståndpunkt. Vill herr Mehr verkligen visa

respekt för folkrepresentationen, som han tycktes vilja göra i ett annat avsnitt

av sitt anförande, så bör han väl inte förhindra folkrepresentationen att här få

en rimlig valfrihet. Det är ju inte vi som skall bestämma, om riksdagen tycker

att man skall ha möjlighet att se dess hus från alla fyra sidorna, eller om riksdagen

av expansionsskäl eller praktiska skäl och effektivitetsskäl hellre vill ha

en lösning, som kanske omgivningsmässigt inte blir så monumental men som

ändå säkerligen kommer att erbjuda påtagliga fördelar.

Och vad är alternativet till statsdepartementen uppe på Norrmalm? Ja, alla

vet vi ju vad det är — försök att gå in i Gamla Stan! Vi har haft anledning att

storma ganska avsevärt från stadens sida när man har velat gå in i våra kulturhus

nere omkring kanslihuset och förvandla dem till ganska avkönade kontors
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

178 (192) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

byggnader. Vad som sker om vi nu hindrar statsdepartementen att komma upp

på nedre Norrmalm, det är bara att de, så fort som det möjligtvis kan ske, går

åt galet håll.

Jag var för min del inte med när den förra cityplanen antogs, den som var

en uppföljning av den gamla. Men jag får ändå säga: Låt oss inte vara alltför

kvicka med att avhåna dem som då varnade för de rivningar som skulle bli

en följd av den planen! Handen på hjärtat -— jag tror att få av stadsfullmäktiges

ledamöter i dag skulle vilja säga sig, att vi verkligen borde ha farit fram som

vi har gjort. Har man satt i gång är det svårt att vända. Det enda man kan

göra är att försöka få ut det rimligaste av en svår situation. Men vi är väl alla

numera inriktade på att vara betydligt försiktigare än under det skede som

nu har gått för att kunna bevara en äldre bebyggelse. Så vilsegångna var kanske

ändå inte de som var ute den gången!

Den gamla ståndpunkten från stadens sida i den här frågan utformades i

själva verket redan på 1870-talet. Helst ville staden förvärva hela Helgeandsholmen

och göra en park av den. Skulle detta inte gå tog man som en andra

försvarslinje, så att säga, möjligheten att släppa in ett riksbankshus. Men det

skulle vara väster om Drottninggatans förlängning, där riksbanken nu ligger —

man ville inte släppa huset längre fram med hänsyn till stadsbilden.

Jag kan inte inse annat än att man då hade en äkta känsla för vad det hela

innebar och vad vi här borde ta hänsyn till. Det var också direkt emot stadens uttalade

vilja som det nuvarande riksdagshuset lades där det ligger. Och även

om det har gått många månvarv i fråga om arkitektonisk smak och allt sådant,

så kan det inte vara ur vägen att erinra om att Zettervall, som hade uppdraget

att se över ett vinnande förslag till det nya riksdagshuset, när han ställdes

inför kravet att öka volymen hellre lämnade sitt hedrande uppdrag och sade:

Då får det vara för min del! Förslaget bröt sönder den stadsbild som han ville

ha och som man också från stadens sida fann det angeläget att slå vakt om.

Den Tessinska tanken, en harmonisk helhetslösning för hela området med

slottet, Helgeandsholmen och Gustav Adolfs Torg, känner vi till. Vi måste också

medge att tanken är förfuskad av olika skäl; krig och annat elände gjorde att

man inte kunde fullfölja den. Vi har nu fått oproportionerligt stora huskroppar

i området — vi har det på Helgeandsholmen, Operans ombyggnad förstörde en

del och vi har inte längre den byggnaden som en pendang till Arvfurstens palats.

Vi kan se att vi ändå här har en ganska unik kombination av möjligheter att röra

oss i rätt riktning.

Jag skall inte ta upp den hypotetiska debatten om hur man kommer att förfara

med ett övergivet riksdagshus i detta område. Det blir väl i varje fall för

någon tid ockuperat av andra myndigheter, möjligen av riksbanken. Det kan ju

inte hjälpas. År det så att borgarrådet Mehr störs på ett mera avsevärt sätt över

att vi har ryttarstatyn stående mitt på torget, så får vi väl flytta över den till

den kungliga sidan då! Kanske kan vi göra en gubbe av borgarrådet Mehr och

ställa den på torget, så att ordningen blir återställd och demokratin kan börja

ta sig riktiga uttryck igen.

Nej, jag tror att vi skall fara varsamt fram och se längre än till de begränsade

perspektiv, som det i och för sig önskvärda och angelägna i att snabbt

genomföra cityregleringen innebär. Riksbyggnadernas behov för närvarande

är stora, vi vet det. För varje varv man drar runt frågan i riksdagen ser vi

s. 179 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (193) 179

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

hur volymkraven växer. Man har också förutsett att den volym man startar

med inte kommer att bli tillräcklig, utan man vill ha expansionsutrymme.

Jag kan inte se det som annat än en betydande riksangelägenhet lika väl

som en betydande angelägenhet för Stockholms stad att vi når en bra lösning

såväl funktionsmässigt som stadsbildsmässigt för folkrepresentationens hus. Vi

har sett under de år som gått sedan byggnadsstyrelsen lade fram sin utredning

om riksbyggnaderna en ökande tveksamhet från de statliga organens sida rörande

möjligheten att inpassa ett nytt riksdagshus på Helgeandsholmen utan övergrepp

på stadsbilden. Självfallet hälsar vi den förändrade inställningen med tillfredsställelse

— det är ju inte alltid som vi har glädjen från stadens sida att

möta förståelse för våra synpunkter när det gäller den så viktiga frågan om

stadsbilden. Det vad nog inte så lyckat — jag tror att byggnadsstyrelsen numera

delar den uppfattningen — att borta på Östermalm bygga radiohuset och det

stora kontorshus som man är i färd med att uppföra. Dessa frågor hade säkert

kunnat lösas på ett annat sätt som bättre tillgodosett kravet på rimliga proportioner

i stadsbilden.

I fråga om det nya riksdagshuset har vi däremot förutsättningar att röra oss

i rätt riktning, och låt oss då inte genom en hårdhänt begränsning av tävlingsområdet

på förhand sälja bort möjligheterna att få till stånd den allra bästa

lösningen. Jag uttalar mig inte här med någon säkerhet om var riksdagshuset

kommer att ligga; ingen vet vad arkitekterna kan åstadkomma vid en tävling.

Men vad vi i dag kan säga är att de skisser som av skickliga arkitekter gjordes för

en ombyggnad på Helgeandsholmen, med tillgodoseende av de då aktuella utrymmeskraven,

som avsåg mindre utrymmen än som nu krävs från riksdagens

sida, icke innebar någon bra lösning.

Jag lade märke till att borgarrådet Agrenius här efterlyste en samlad vilja

från riksdagens sida till förhandlingar med staden. Jag vet inte riktigt hur jag

skall tolka borgarrådet Agrenius, men skulle han och jag vara överens om att

det lyckligaste i nuvarande läge är att på nytt ta upp överläggningar i frågan, så

skulle kanske voteringen i kväll kunna läggas åt sidan; den skulle väl utfalla

med relativt knappa marginaler. Därigenom inträder en ny politisk situation

vid den här frågans handläggning, och jag tycker att alla stadshuspartierna

skulle kunna vara med om ett sådant tillvägagångssätt. Om jag har fattat herr

Knut Olsson riktigt, är han för kommunistiska partiets del beredd att ställa

upp i detta sammanhang.

För min del vågar jag tro att det från riksdagens sida finns vilja till sådana

överläggningar. Vissa anföranden här har gett ett intryck av att riksdagen skulle

vara fientligt inställd mot Stockholms stad och vilja trampa oss på tårna och

visa sig omöjlig i fråga om det ena och andra. Jag har tvärtom den uppfattningen

att riksdagen vill samverka med staden i den här mycket viktiga frågan

— viktig både för staden och för riksdagen. Vi förhandlade ju oss fram till

en bra lösning beträffande provisoriet vid Sergels Torg.

Vi bör inte heller bortse från det faktum att riksdagshusfrågan helt nyligen har

tillförts ett betydelsefullt nytt material både från de kommunala myndigheterna

och från de statliga verken. Därtill kommer att riksdagen har, såsom alla vet, till

stor del nyvalts förra året. Den nya riksdagen sammanträdde först för några veckor

sedan och har haft mycket annat att bestyra i starten av sessionen.

Jag tycker att det vore ett framsteg, om vi kunde få till stånd överläggningar

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 (194) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

i en öppen anda med företrädare för riksdagen. De formella vägarna kan man

väl diskutera. Det i kväll närmast tänkbara vore att be stadsfullmäktige återremittera

ärendet till stadskollegiet med uppdrag att uppta förhandlingar med

riksdagen, om man på den sidan har intresse av sådana.

Herr ordförande! Jag skall sluta med detta och avvaktar nu med spänning fortsatta

uttalanden av här närvarande gruppledare.

Borgarrådet Agrenius (m): Fru ordförande! Det är kanske nödvändigt

med vissa klarlägganden.

Jag sade i mitt inledningsanförande att jag tyckte mig ha spårat en brist på

samlad vilja hos riksdagen; man vet inte riktigt vad man vill, men uppenbarligen

finns det en stark opinion bland riksdagsmännen för att riksdagen på lång sikt

skall vara kvar på Helgeandsholmen. Jag framhöll vidare att om det funnits

en samlad vilja hos riksdagen att åstadkomma en annan lösning, hade man kanske

i någon auktoritativ form sökt kontakt med staden under de månader som gått

för att få till stånd en förhandling, men så har inte skett. Och även om vi nu

skulle återremittera ärendet eller krångla på något sätt, så tror jag inte att

riksdagen bättre vet vad den vill.

Trots den invit som herr P.-O. Hanson framförde — om jag nu får uppfatta saken

så — kan jag inte se att vi i kväll har någon möjlighet att ändra på ärendets

gång. Vi måste fullfölja handläggningen av ärendet och avgöra vad som blir

stadens ståndpunkt, och den får sedan överlämnas till riksdagen. Om riksdagen

därefter vill komma tillbaka och diskutera med staden, bör vi naturligtvis

vara med på detta; vi får hoppas att riksdagen då har nått bättre klarhet

om vad man vill. Däremot anser jag inte att det tjänar någonting till att i

dagens läge återremittera ärendet och börja valsen på nytt — med nya uttalanden

från olika håll och nya myndigheter som dyker upp med skilda meningar, men

fortfarande utan något auktoritativt uttalande från riksdagens sida.

Jag nödgas alltså, fru ordförande, i den här situationen säga att ärendet bör

avgöras i kväll, och jag yrkar ännu en gång bifall till stadskollegiets förslag.

Herr Knut Olsson1 (vpk): Fru ordförande! Jag finner det beklagligt att

borgarrådet Agrenius intar den ståndpunkt som han här gör.

Nu kunde vi ju begära att frågan bordlägges, så att det blir tillfälle att diskutera

den propå som jag gjorde i mitt första inlägg — den är kanske inte någonting

överraskande för gruppledarna, men mig veterligt har den inte varit föremål

för diskussion. För en enkel bordläggning krävs bara Vs majoritet och det

skulle vi kanske uppnå. På det sättet skulle vi få ett ytterligare rådrum i fråga

om detta nya förslag.

Jag kanske också skall säga att när jag i mitt första anförande ställde frågan

var detta liktydigt med att vår grupp är enig om att man för dagen bör avstå

från en votering i fråga om de olika ståndpunkter som föreligger. Man anser

att ärendet skall bordläggas eller återremitteras — hur det nu skall kallas —

och att stadsfullmäktige samtidigt, vilket dock förutsätter ett majoritetsbeslut,

enar sig om en framställning från staden till riksdagen om förhandlingar av det

slag som jag antytt och som också borgarrådet Hanson, såvitt jag förstår, ville få

till stånd.

När jag ändå har ordet vill jag bemöta några saker som herr Lind sade.

1 Yttrandet ej granskat av talaren

s. 181 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (195) 181

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Jag var inte inne i salen under hans anförande, men jag har fått ett referat i

andra hand.

Herr Lind förklarade att vi inom det kommunistiska partiet inte tidigare

opponerat oss mot inrättandet av parkeringshus. Jag vet inte varifrån herr Lind

har fått den uppfattningen. Är det något parti här i Stadshuset, som så fort konkreta

tillfällen har getts vänt sig mot anhopningen av parkeringshus och åtgärder

för att öka bilismen i innerstaden med alla dess följdföreteelser, så är det väl

den grupp jag företräder. Även om jag kanske inte yttrade mig i generalplaneberedningen

vid det tillfälle då herr Lind fick en knäpp och gick emot ett parkeringshus

någonstans — jag vet inte vad saken handlade om — så har vi intagit

en mycket konsekvent ståndpunkt i frågor av det här slaget.

Vidare framhöll herr Lind — fortfarande enligt det referat jag fick i andra

hand — att jag driver en kampanj efter samma linje som två tidningar gör och

att jag därigenom ställer mig utanför en saklig debatt i riksdagshusfrågan. Jag

måste säga att detta påstående var litet orättvist, såvida nu inte ett inlägg här

i stadsfullmäktige skall vara detsamma som att man driver en kampanj. Jag har

avsiktligt avstått från att lägga mig i den presspolemik som har försiggått i

denna fråga — kanske både avsiktligt och oavsiktligt; såsom herr Lind vet

har jag hela höstterminen varit nödsakad att avhålla mig från deltagande i de

kommunala sammanträdena på grund av sjukdom och två operationer. Men det

betyder inte att jag inte har följt de aktuella frågorna. Vederbörande organ har

varit hyggliga nog att skicka till min sjuksäng, som alternerat på olika håll,

handlingarna i alla ärenden som behandlats av de nämnder och styrelser, generalplaneberedningen,

stadskollegiets skoldirektionen o.s.v., där jag är verksam. Jag

har alltså kunnat följa och per telefon också hålla kontakt med min grupp i

olika frågor, men jag har inte velat delta i den offentliga debatten för att inte

riskera attacker bakifrån av ungefär det här slaget: »Han är ju sjuk och vet

inte vad han talar om. Han bör inte lägga sig i diskussionen.»

Mitt första inlägg i vad herr Lind kallade en kampanj är alltså det anförande

som jag höll för en stund sedan. Och för att undvika alla eventualiteter då det

gäller pressuppgifter — herr Mehr har praktisk kännedom om sådana saker

från ett tillfälle då han var sjuk — vill jag tillägga att jag har meddelat allmänna

försäkringskassan att jag med avstående från sjukpenning för dagen tänkte

delta i stadsfullmäktiges sammanträde. Jag har ansett denna vara av sådan vikt

att jag ville säga min mening.

Borgarrådet Mehr(s): Fru ordförande! Jag har i den här änden bara

begärt ordet med anledning av herr Hansons propå, riktad i första hand till herr

Agrenius men sedan generöst utvidgad till alla gruppledarna, att uttala sig om

en återremiss eller bordläggning i syfte att förhandlingar skall kunna upptas

med riksdagen. Herr Knut Olsson var också inne på samma tanke.

Jag vet inte, om denna propå varit förberedd tidigare av herr Hanson eller

om den nu under debattens gång har aktualiserats för honom, men jag har

mycket svårt att förstå meningen med den. Vi har redan under ett och ett

halvt år hållit på med samma problematik: hur långt upp på Nedre Norrmalm

skulle man kunna gå med en riksdagshustävling utan att rubba cityplanen?

Vilka skadeverkningar åstadkommer man för cityregleringen? Kan riksdagshusfrågan

isoleras till att bara avse frågan om detta hus eller måste den ses i samband

med hela regleringen?

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 (196) Den 27 januari 7969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Stadskollegiet fick från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor en begäran

om att avge ett slutgiltigt yttrande i början av november förra året, men sedan

utsträcktes tiden ett par veckor till den 20—22 november. Ungefär i samma veva

som ståndpunkterna skulle fastlåsas i kollegium och beredning kom emellertid

folkpartiet på idén att motionera om att stadsfullmäktige skulle få yttra sig;

frågan var av sådan vikt att det inte räckte med kollegiet. Och man gjorde

t.o.m. så stort nummer av det hela att tre borgarråd skrev under motionen — annars

brukar ju inte borgarråd underteckna motioner. Så viktigt var det att stadsfullmäktige

skulle få yttra sig!

Sedan har vi slitit med frågan dag och natt och pressat våra förvaltningsledningar

över hela linjen; ingen har hunnit göra mycket annat än att hålla på

med den här saken. Men när man nu står inför det avgörande som man har begärt

och misstänker att man får vidkännas ett voteringsnederlag här i fullmäktige

— hur knappt det blir är omöjligt att bedöma — så vill man att frågan skall

bordläggas för att vi skall kunna ta upp förhandlingar med riksdagen.

Det är omöjligt att hålla på så här. Folkpartiet borde på ett tidigt stadium

ha sagt ifrån att man önskade att stadsfullmäktige skulle avgöra frågan. Nu

blev det en trasslig procedur med riksdagen, men man fick ändå sin vilja

igenom eftersom riksdagens förvaltningskontor inte ville ha den obehagliga anklagelsen

hängande över sig överallt — kanske i rubriker över hela tidningssidornas

bredd — att man skulle ha hindrat stadsfullmäktige att ta ståndpunkt

till riksdagshustävlingen.

Efter allt detta skulle alltså stadsfullmäktige i kväll säga: »Nej, vi vill inte

yttra oss.» Men vi kan ju inte bära oss åt på det sättet. Vi måste nu avsluta

frågans handläggning i fullmäktige. Hur länge skall den eljest ligga och dragga?

Hur länge skall våra förvaltningsledningar vara fixerade på den här saken?

Det blir ändå så mycket bekymmer med frågans lösning, och vi bör åtminstone

få ett avgörande beträffande det förslag som i kväll föreligger.

Borgarrådet Hanson (fp): Fru ordförande! Det som ledde mig till

denna invit till en stor lösning av frågan var ju en passus i borgarrådet Agrenius’

första anförande. Jag tyckte att den angav en vilja att försöka komma ur det

låsta och, såsom jag bedömer det, mycket olyckliga läge där frågan nu befinner

sig. Det har förvisso varit många överläggningar bakom kulisserna för att tidigare

försöka klara den saken, men jag uppfattade borgarrådet Agrenius så,

som om det i kväll fanns en möjlighet att komma framåt. Jag har emellertid nu insett

att detta inte var avsikten med hans ord. Talar man om en vilja till förhandlingar,

måste förhandlingarna avse något annat än den begränsade uppgift

som enligt allas mening skall omfattas av tävlingen.

Jag beklagar att jag kanske tolkade in litet för mycket i herr Agrenius’ inlägg.

Även borgarrådet Mehr vill klippa av det hela, vilket jag noterar som ett

tråkigt faktum. Jag fruktar att vi får anledning ångra en så omedgörlig hållning.

Det gäller ändå här en gammal stadsbyggnadsfråga som återkommer gång

på gång, vilket visar att det är misstag begångna vid stadsbyggnaden som vi nu

kanske har en möjlighet att rätta till.

Ingen vet ju vilken ställning riksdagen kommer att inta efter stadsfullmäktiges

beslut i kväll, hur det nu utfaller, men vi kan ändå uttrycka den förhoppningen

att man från riksdagens sida skall se allsidigt på problemet och ha klart

s. 183 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (197) 183

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

för sig att opinionen här i Stadshuset är mycket splittrad — förmodligen mer

splittrad än som kommer att framgå av den stundande voteringen.

Borgarrådet Mehr(s): Fru ordförande! Jag förstår inte vad herr Hanson

menar med en omedgörlig hållning. Omedgörlig mot vem?

Riksdagen har begärt ett svar av staden på den fråga som man ställt till oss.

Folkpartiet har önskat att detta svar skall lämnas av stadsfullmäktige, och då

har riksdagen effektuerat folkpartiets vilja på den punkten och erbjudit stadsfullmäktige

att själva få svara. Nu skall stadsfullmäktige efter ett väldigt förarbete

svara på den fråga som riksdagen ställt till oss. Och herr P.-O. Hanson representerar

väl inte riksdagen eller dess förvaltningskontor, utan när han här

talar om förhandlingar är det fråga om ett självpåtaget mandat, som han nyss

förklarade vara improviserat på grund av en formulering i herr Agrenius’ anförande

som han missuppfattat.

Vem är omedgörlig? Redan i december 1967 rådde det oenighet i riksdagshusärendet.

Då stod herr Knut Olsson i generalplaneberedningen ännu på samma

sida som socialdemokraterna, medan folkpartiet och vi hade olika meningar.

När sedan frågan om tävlingsprogrammet den 27 mars skulle avgöras i stadskollegiet

gjorde jag för min del — för att få enighet — någonting som jag icke

tyckte om: jag var med på alternativ 3 a. Herr Hanson riktar i dag kritik mot

detta alternativ som egentligen var hans och herr Hallerbys förslag •— alternativ

3 a med dess ödeläggande verkningar för stadsbilden om än inte för cityregleringen.

Var vi omedgörliga när vi alltså anslöt oss till alternativ 3 a för att tillmötesgå

folkpartiet och söka få till stånd en samlande lösning? Men då hoppar folkpartiet

ifrån den linjen. Sedan motionerar folkpartiet om att frågan skall gå till

stadsfullmäktige, och vi är alla med om detta. Nu hoppar ni ifrån den linjen

också.

Vad menar ni att vi skall vara medgörliga mot? Folkpartiets alla eventuella

kommande ståndpunkter? Nej, det är verkligen att begära för mycket.

Borgarrådet Hanson (fp): Fru ordförande! Borgarrådet Mehr har

alldeles missförstått mig, om han tror att jag var ute för att kritisera alternativ

3 a. Jag har visst inte kritiserat detta alternativ. Jag gjorde en jämförelse mellan

de olika alternativen med avseende på vissa rivningar, genomförandetid

o.s.v., men jag har inte yttrat mig om lämpligheten av alternativ 3 a.

Sedan tycker jag att det är litet påfrestande att man skall behöva inför denna

parlamentariska församling påminna om att i ett ärende, där det framkommer

så mycket nytt material, bör det kunna vara befogat att rucka på en ståndpunkt.

Men borgarrådet Mehr anser tydligen att om man har grävt ned sig en gång,

skall man ligga kvar i sitt hål och skjuta åt olika väderstreck, oberoende av vad

som händer i övrigt.

Herr Lind (m): Herr förste vice ordförande! Först några ord till finansborgarrådet.

Jag har aldrig sagt att jag skyller allt av rivningar i Nedre Norrmalms

södra område på riksdagshusfrågan. Jag måtte väl veta hur mycket som

under alla förhållanden kommer att rivas i södra regleringsområdet. Men jag

befarar i högsta grad att ruinfältens period blir lång, om vi går på den linje

som finansborgarrådet rekommenderar. All erfarenhet pekar i den riktningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

184 (198) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Finansborgarrådet säger att få skulle i dag anse att vi borde fara fram så som

vi gjort på Nedre Norrmalm. Ja, det kan finansborgarrådet säga som inte var

med 1963, såsom han själv konstaterade. För min del är det kanske roligt att få

rätt i efterhand; det var just dessa synpunkter som jag utvecklade för en stund

sedan.

Men skulle det ändå inte vara logiskt, att finansborgarrådet gick över till den

ståndpunkt som majoriteten har intagit, då vi nu faktiskt försöker dämpa rivningstakten

och göra perioden för saneringens genomförande så kort som

möjligt? Ett sådant ställningstagande skulle stämma väl överens med finansborgarrådets

konstaterande att om vi nu skulle få bestämma oss en gång till, skulle

vi nog inte gå så hårt fram på Nedre Norrmalm. Däremot har jag svårt att se

att det stämmer med den ståndpunkt som har framlagts av minoriteten i stadskollegiet.

Finansborgarrådet framhåller också att för varje varv, som byggnadsstyrelsen

i den ena eller andra skissartade formen planerar för ett riksdagshus, så växer

volymerna. Ja, det betvivlar jag inte alls. Men i samma ögonblick som en ansvarig

regering får fatt i frågan, lär nog volymerna komma att krympa, framför

allt då en finansminister får hand om saken — det är väl ganska lätt för ett finansborgarråd

att förstå.

Herr Knut Olsson anmärkte på vad jag sade om behandlingen av cityplanen

1963; han skulle då ha varit ute i ungefär samma riktning som jag. Vad herr

Knut Olsson med detta syftar på, vet jag inte riktigt. Möjligen tänker han på

kommunisternas tidigare framförda önskemål om två stadscentra, ett sydligt

beläget söder om innerstaden och ett centralt beläget. Jag tycker mig också minnas

att han vid något tillfälle — det kanske var 1963 — uttalade tvivelsmål om

huruvida cityplanen innebar en effektiv trafiklösning. Men jag vill påpeka att det

är mig helt obekant att herr Knut Olsson skulle ha röstat för mitt återremissyrkande

år 1963, som just gällde cityplanens genomförande. Den saken går emellertid

mycket lätt att kontrollera i protokollet.

Herr Knut Olsson snedvrider hela mitt resonemang om parkeringshuset i kvarteret

S:t Per. Jag har talat om en kampanj utanför det här huset, och vad som

där förekommer har jag väl rätt att kalla en kampanj. Men jag har också sagt

att jag kan respektera våra kritiker i och utom stadshuset, i den mån de går

in på majoritetens sakargument. Däremot, har jag tillagt, ställer man sig utanför

en saklig debatt, om man driver det ohållbara påståendet att parkeringshuset

skulle vara något slags huvudargument för majoriteten, ty så förhåller det sig

inte. Det finns inget stöd för detta i handlingarna och det finns ingen anledning

för mig att ändra mitt uttalande på denna punkt.

Jag tycker att herr Knut Olsson i alltför hög grad här använde sig av parkeringshuset

som tillhygge. För mig får gärna en viss potentat ta parkeringshuset;

jag har tidigare vid många tillfällen utvecklat mina synpunkter på den

saken. Men om man godtar en områdesplan därför att riksdagshusprovisoriet

vid Sergels Torg måste genomföras, så kan man inte stycka upp saken i bitar

på det sätt som herr Knut Olsson anser. Man är tvungen att acceptera planen

sådan den är för att få det hela i gång. Annars måste planen revideras, och ett

beslut av den innebörden i juni 1968 skulle ha försenat byggandet av riksdagshusprovisoriet.

Därför måste vi ta hela kakan på en gång — den saken klargjorde

jag också vid det tillfället.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (199) 185

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Borgarrådet Hallerby (fp): Herr stadsfullmäktiges förste vice ordförande!

Bara en liten parentes till vad herr Lind nyss sade.

Det var mycket märkligt att höra en politisk redaktör tala om vad som skulle

ske när finansministern fick hand om detta ärende. Det gäller här en riksdagens

egen angelägenhet, herr Lind, och ärendet kommer aldrig att handhas av regeringen

eller finansministern, utan förslaget från riksdagens förvaltningskontor

går direkt in i statsverkspropositionen för att sedan underställas riksdagen.

Innan jag tar upp några andra saker i debatten vill jag lämna en förklaring

till herr Knut Olsson. Anledningen till att hans reservationer av den 27 mars och

27 maj inte har återgivits i det föreliggande utlåtandet är helt enkelt den, att

dessa reservationer vidarebefordrats till riksdagen när ärendet tidigare överlämnats

dit.

Här har i debatten använts mycket ord. Herr Mehr började helt plötsligt

apropå förhandlingar med riksdagen att begagna ordet »schackra med» riksdagen.

Jag vet inte, om herr Mehr anser att vi här i salen bör använda detta ord

överhuvudtaget då det gäller förhandlingar. I så fall kan jag ju börja tala om när

herr Mehr schackrade med storhotellet vid Brunkebergstorg, med femte höghuset

o.s.v. Jag tycker nog att ordet förhandla är bättre och riktigare.

Herr Agrenius talade om den farsartade voteringen i riksdagen beträffande

riksdagshustävlingen. Det hade kanske varit bra, om herr Agrenius varit närvarande

och sett hur voteringen gick till. Jag tror att riksdagen sköter sina voteringar

minst lika bra som Stockholms stadsfullmäktige gör.

Man har här i debatten åberopat mitt ställningstagande av den 27 mars, och

man har sagt att jag då talade för alternativ 3 b och icke något annat. Det är

fullkomligt riktigt, men såsom herr Mehr nyss antydde innebar beslutet den 27

mars en kompromiss. Genom att vi andra sträckte oss ned till alternativ 3 a,

fick vi herr Mehr och herr Agrenius att gå från Helgeandsholmen åtminstone

en bit upp på Nedre Norrmalm. Detta ansåg vi värdefullt, eftersom vi på det

sättet bröt motståndet hos högern och socialdemokraterna mot att överhuvudtaget

diskutera Nedre Norrmalms-alternativen.

Så här efteråt kan det sägas att vi inte borde ha övergivit den ståndpunkt som

vi intog i december 1967. Jag skall gärna erkänna att om jag den 27 mars 1968

hade vetat vad jag i dag vet, så skulle jag icke ha varit med om den kompromiss

som då träffades, och jag skulle alltså icke ha hoppat i galen tunna på det sätt

som jag gjorde. Men jag medger att detta var ett misstag. I motsats till herrar

Mehr och Lind som fortfarande håller på att hoppa upp och ned i denna galna

tunna, så har jag ändrat mig.

Sedan säger herr Agrenius, att det gäller 15 kvarter, och hänvisar till kungl.

byggnadsstyrelsen. Ja, det är alldeles riktigt — den karta som herr Agrenius

pekade på omfattar 15 kvarter, men om han åtminstone hade brytt sig om att

läsa teckenförklaringarna till kartan skulle han ha funnit att där står för ett

kvarter »Eventuellt tillkommande rivning» och för fem kvarter »Bebyggelse

som ej påverkas av tävlingen». Av den bebyggelse som kan påverkas av tävlingen

är fem kvarter tidigare avsedda för statligt ändamål. För fyra kvarter står det

»tidigare ej avsett för statligt ändamål». Detta är det väsentliga. Även om det inte

blir någon riksdag eller någon tävling om riksdag på Nedre Norrmalm kommer

alltså, mina herrar, tio eller elva kvarter i den här delen att successivt rivas

och vara byggplats, därför att en statlig ämbetsmannastad skall dit. Herrarna und
-

4—0102639

opaginerad Kontrollera mot PDF

186 (200) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

går icke rivning — huvuddelen av kvarteren söder om Herkulesgatan kommer att

successivt rivas, med undantag av några som inte heller skulle beröras av en

eventuell tävling om riksdagshus. Det är en fullkomligt felaktig uppfattning ni

har, som kommer sig av att ni svurit på uppgifterna från fastighetskontorets

saneringsavdelning utan att ta reda på hur det egentligen förhåller sig.

Herr Lind sade att jag har fått ett nödargument och att stadsbyggnadsdirektören

har övergett mig när han lämnat 3 c utanför. Jag tror att herrarna läser

litet galet innantill. När man har sagt att 3 c enligt byggnadsstyrelsens förslag

icke kan komma i fråga är anledningen att det förutsätter en breddning av

Fredsgatan, men gränsen norrut är ungefär densamma för 3 c och 3 b. Jag vill

här ytterligare hänvisa til! vad byggnadsstyrelsen säger: »De tre underalternativen

på Norrmalm är i byggnadsstyrelsens utredning exemplifieringar, valda

för att ge bredast möjliga belysning av förläggningens konsekvenser. Resultatet

av en tävling kan inte förutsägas. Att knyta tävlingsområdets avgränsning till ett

av underalternativen är därför helt omotiverat.» Vad det gäller är alltså

icke att diskutera 3 a, 3 b och 3 c utan att säga, om en tävling på Nedre Norrmalm

skall kunna gå på djupet upp till Herkulesgatan eller om det skall bli en

smal remsa söder om Jakobsgatan. Detta är realiteterna, och den som har läst

handlingarna och följt debatten vet att detta är det väsentliga. Där har alltså

stadsbyggnadskontorets samlade expertis, bestående av stadsbyggnadsdirektören,

stadsplaneavdelningens chef och trafikavdelningens chef, sagt att man

med vissa preciseringar och tekniska förutsättningar kan gå upp ungefär till

Herkulesgatan. Jag tycker att till och med herr Lind skulle kunna läsa ut detta

av handlingarna.

När herr Lind åberopar att jag lagt fram Brunkebergsplanen och där bundit

mig vill jag bara erinra om vad jag sade i debatten den 17 juni apropå Brunkebergsplanen:

»Det är alltså uppenbart att staden efter riksdagens beslut beträffande

arkitekttävlingen måste hålla ett tävlingsområde öppet i den utsträckning

varom förhandlingar närmare kan föras mellan staden och riksdagen. I

stort sett innebär väl detta att man tar sikte på det största alternativet, 3 elalternativet,

men frågan om var demarkationslinjen exakt skall dras måste

studeras ytterligare.» Redan när Brunkebergsplanen framlades var jag alltså

beredd att lämna detta tävlingsområde öppet.

Får jag ytterligare bara säga apropå nuvarande riksdagshuset, eftersom byggnadsstyrelsen

åberopas därvidlag med ungefär samma skickliga innanläsningskonst,

att byggnadsstyrelsen uttalar en varning för att vi bakvägen kan få in

riksbanken i ett övergivet riksdagshus »såvida inte särskilda beslut nu fattas».

När det klagas över att byggnadsstyrelsen och planverket kommit med nya

skrifter vill jag hänvisa till att detta är i full överensstämmelse med riksdagens

beslut i våras, där det klart utsagts till riksdagens förvaltningskontor att den fortsatta

utredningen skall ske i samarbete med Stockholms stad, kungl. maj:t representerad

av kungl. byggnadsstyrelsen och planverket, samt riksantikvarieämbetet.

Riksdagens förvaltningskontor har alltså fullt riktigt hela tiden bett att

få inlägg från de nämnda organen.

Herr Knut Olsson1 (vpk): Herr ordförande! Endast en kort replik — jag

tycker nämligen personligen inte om den debattordning som innebär att de som

har företrädesrätt kan få ordet före andra ledamöter, men en replik blir å andra i

i Yttrandet ej granskat av talaren

s. 187 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (201) 187

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

sidan meningslös om man skall vänta ett par timmar för att få ge den. Jag är

alltså tvingad fram till talarstolen.

Först till herr Mehr: Förslaget att eventuellt söka finna en lösning av de låsta

positionerna är i varje fall ingenting som jag har diskuterat med några andra

än min grupp. Tanken föddes helt enkelt i eftermiddag när jag satte mig ner

och gjorde anteckningar för det tal jag skulle hålla i kväll. Därför ville jag

heller inte ställa det som ett förslag utan sade bara i mitt första inlägg: Finns

det någon lösning i de låsta positionerna? Kanske vore det en lösning om riksdagen

respektive stadsfullmäktige kunde komma överens om att sätta sig med

särskilda förhandlingsdelegerade i stället för att bara skriva papper till varandra?

Jag ställer detta till diskussion, och vinner det anklang kommer jag att ställa det

som förslag. Jag skulle också eventuellt kunna begära bordläggning, för vilket

bara behövs en tredjedel av rösterna, men detta tänker jag inte göra om det

inte finns ett mer allmänt gehör.

Jag anser att borgarrådet Mehr missuppfattar i varje fall det enkla folkets reaktion

då han tycker att det kanske skulle vara en svaghet om stadsfullmäktige i

kväll säger, när riksdagens förvaltningskontor begärt att få höra vilken ståndpunkt

stadsfullmäktige har: »Vi vill inte yttra oss nu.» I stället tror jag att om

stadsfullmäktige i kväll skulle säga: »I de förberedande kommunala organen

har många starkt motsatta ståndpunkter och argument anförts och å andra sidan

har de statliga myndigheterna anfört synpunkter som vi finner värda att

ytterligare diskutera, och därför anser vi att vi bör sätta oss ned och förhandla

i stället för att skriva brev till varandra», så skulle det inte av allmänheten uppfattas

som en svaghet utan som ett uttryck för att stadsfullmäktige tar sig i

kragen och säger: All right, vi är beredda att försöka komma ur en omöjlig situation.

For situationen är omöjlig då opinionen både inom stadsfullmäktige och

på andra håll är så stark att man med en eller två rösters majoritet — kanske

större, det vet jag inte — kommer att votera igenom en ståndpunkt som hälften av

fullmäktige och mer än hälften av folket i staden inte delar.

Sedan endast i förbifarten till herr Lind: Jag erinrar mig faktiskt inte vad det

var herr Lind yrkade återremiss på vid behandlingen av 1963 års plan, det får

han ursäkta. Men att vi har intagit en klar ståndpunkt i fråga om bilism och

Parkeringshus i innerstaden, det är alldeles klart. Och om jag händelsevis inte

anslutit mig till herr L,ind då han haft en ståndpunkt så kan ju förklaringen

vara, att det finns andra än han som har kloka ståndpunkter.

Herr Lind (m): Hem ordförande! Jag skall också fatta mig kort med tanke

på de talare som vill få ordet — det är bara en sak som jag gärna önskar säga

till borgarrådet Hallerby.

Naturligtvis vet jag att riksdagens verk principiellt och konstitutionellt skall

sköta sig själva, liksom att ett sådant förslag av riksdagens förvaltningskontor

som det här gäller går in i statsverkspropositionen så att säga med förvaltningskontorets

signatur. Men vi får väl i alla fall se en liten aning längre än till formerna.

Jag tror inte att det i vår sinnesvärld existerar en riksdagsmajoritet,

som inte har sin kontakt med regeringen även i sådana frågor som gäller riksdagen

och dess verk. Riksbanken är också ett riksdagens verk. Tror herr Hallerby

att finansministern saknar inflytande över riksbanken? Och jag väntar inte heller

att den finansminister, som fungerar då frågan om riksdagens hus skall avgöras,

kommer att vara en passiv figur utan inflytande på sakens behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

188 (202) öen 21 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Vad till sist beträffar diskussionen huruvida man kan göra något extra här i

kväll, så finner jag det inte realistiskt att förorda en bordläggning eller någon

sorts förhandlingsinvit. Det förhåller sig ju så att vi inte känner till statsmakternas

ståndpunkt. Vi vet inte ens hur stort tävlingsområde de kommer att bestämma

sig för — som framgår av stadskollegiets handlingar hålls den frågan

ännu öppen av riksdagen. Vi har inte någon uppfattning om motpartens positioner

och vad man egentligen vill. Att i det läget komma med någon invit i den

ena eller andra riktningen, det tycker jag icke är realistiskt. Om riksdagen senare

_ och det var väl detta herr Agrenius menade — kommer till en ståndpunkt

och då skulle önska konferera med Stockholms stad, så skall vi naturligtvis

inte vägra riksdagen en sådan förhandling; det ligger i sakens natur.

Under sådana förhållande tror jag att de måste vara till förmån för sakens

fortsatta behandling att vi nu presenterar riksdagen ett material och en ståndpunkt.

Borgarrådet Hanson (fp): Får jag fatta stadskollegiets ordförande

Lind så, att oavsett hur voteringen utfaller kommer högern att vara beredd att i

en konstruktiv anda delta i överläggningar med riksdagen och dess företrädare

om dessa viktiga frågor? För vår del vill jag betyga att vi är beredda att ställa

upp i den andan.

Herr Lind (m): Herr ordförande! Jag sade nyss att om riksdagen kommer

till en ståndpunkt och därefter lämnar beskedet att den gärna vill tala med oss

så skall vi naturligtvis säga ja till detta, men åtminstone enligt min mening måste

vi då tala för de synpunkter som Stockholms stad särskilt har att företräda;

och om de synpunkterna har jag redan sagt åtskilligt i flera inlägg här i kväll.

Borgarrådet Hanson (fp): Jag förutsätter — är det en feltolkning så

säg ifrån, men jag hoppas att jag har rätt — att man är beredd att ta och ge argument.

Självfallet skall stadens synpunkter fram; det är vår uppgift att tala

för dem, liksom riksdagens representanter lägger fram sina synpunkter. Men jag

förutsätter att det inte är en så strikt låsning till vad som har sammanfattats i

klämmar här, att det blir meningslöst att diskutera. Annars är det ju substanslöst

att tillkännage en beredvillighet att överlägga.

Borgarrådet Me hr (s): Jag vet inte vad det är för besked herr Hanson

ovillkorligen vill pressa av herr Lind och högern; jag känner ju inte till alla

de överläggningar ni lär ha haft privatim —- att ha sådana överläggningar är

naturligtvis inget fel — i som det heter slutna rum och allt sådant.

Men jag måste ändå säga som deltagare i fullmäktigearbetet, att det är litet

svårt att liksom skriva på växlar där folkpartiet är engagerat. Vad kan man lita

på? Herr Hallerby gjorde ju verkligen nyss ett häpnadsväckande avslöjande. Det

var han själv som lade fram förslaget om 3 a inför avgörandet den 27 mars.

Han drev oss därigenom en bit, fick oss att diskutera Nedre Norrmalm i detta

sammanhang. Vi trodde att det var en kompromiss, ett försök att nå en enhetlig

linje. Men nu avslöjar han själv att det bara ingick i ett taktiskt spel av den

mest cyniska och gemena art. Och detta har han mage att stå här och avslöja

öppet. Det var inte så att han den gången ansåg förslaget riktigt och att han se
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (203) 189

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

dan har ändrat mening, utan han säger att de lade fram förslaget därför att de

ville driva oss att gå ett stycke in i Nedre Norrmalm.

Vi gick med på det trots att vi djupt ogillade förslaget, men det skadade inte

cityregleringen på annat sätt än att den försköts ett antal år; norr om Jakobsgatan

skulle cityregleringen kunna genomföras planenligt. Vi visste att det såtillvida

var en dålig lösning, som dock inte skadade regleringen. Men från folkpartiets

sida var det ett rent, fullständigt cyniskt taktikspel.

Så säger herr Hallerby att han inte tänker hoppa upp och ner i galna ståndpunkter

som vi andra. Det har han mage att lägga till. Men hur kan folkpartiet

begära förhandslöften om det ena eller andra, när man hanterar fullmäktige och

oss övriga, demokratiskt arbetande partier på det sättet? Man ivrar för att gå till

fullmäktige och låta fullmäktige — den högsta beslutande instansen — avgöra

saken därför att man tror att grupperna här skall vara mera splittrade än de är.

När man så kommer till fullmäktige kastar man om och säger: »Nej, vi skall

inte ha något avgörande här, utan vi skall förhandla.» Trots den parlamentariska

behandlingsordningen och hela den demokratidebatt vi har om beslutsprocesser

och alltsammans vill man introducera det systemet, att så fort fullmäktige

inte är överens skall frågan kastas in i en förhandlingsapparat. Ni måste förstå

i folkpartiet att ni demolerar allt förtroendekapital som finns för er. Ni kan

inte begära inteckningar i våra ståndpunkter i fortsättningen, utan nu får vi besluta

och sedan avvakta utvecklingen. Riksdagen tar väl en egen ståndpunkt;

det är ju som en förberedelse till det man har begärt vår ståndpunkt redovisad,

och den får vi leverera nu.

När jag ändå har ordet vill jag säga ytterligare några saker i den allmänna debatten.

Jag var först litet konfunderad över herr Hallerbys sätt att räkna kvarter,

vad som var berört och inte berört. Alla som läst handlingarna kände kanske ett

sting av oro: var står det att de och de kvarteren inte var berörda? Jo, det står

i byggnadsstyrelsens papper — som stadsfullmäktige inte ens hunnit läsa —

men det står inte i stadens papper. Byggnadsstyrelsen har sin planläggning, sätter

noter och asterisker. Men det blir en annan sak när hela arkitektflocken från

alla Nordens länder som vargar kastar sig över partiet mellan Hamngatan och

Gustav Adolfs torg för att göra om planen, i entusiastisk glädje över att få

rumstera i den stad där man vet att det händer mest och där en arkitekt verkligen

får utlopp för det mesta av sina krafter, jämfört med andra städer där aktiviteten

är betydligt mindre i sådana här sammanhang. Då kommer trafiklösningar,

gatusystem och kvartersutformningar med i samma soppa. Herr Hallerby

måste förstå att hans försvar för att det inte blir 15 kvarter och att det inte därutöver

blir en sträckning upp till Hamngatan, det håller helt enkelt inte. Tävlingssgränsen

blir sådan, det blir den ödeläggande verkan för cityplanen som

vi har talat om; det är inga överdrifter. Och byggnadsstyrelsen vill ha fria händer.

Den har uppgiften att lösa frågan om riksdagshusets placering och vill göra

det så bra som möjligt. Men priset är för dyrt för oss, eftersom vi får dessa väldiga

förseningar; det är detta vi måste hålla fast vid.

Till herr Knut Olsson vill jag säga att det inte speciellt är hotellet som råkar i

fara, utan det är planerna för hela området som kommer i gungning. Det måste

herr Olsson förstå. Bara därför att Expressen har attackerat mig på två sidor

eller mera i veckan och skrivit detta behöver det ju inte bli sannare. Den ärade

journalisten har säkert studerat sin Joseph Goebbels tillräckligt mycket för att

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 (204) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

känna upprepningens teknik, men herr Knut Olsson, som också var med på den

tiden och vet hur farlig en sådan upprepningsteknik är, skall inte själv falla

för den. Det blir inte bara den konsekvens han talar om, utan det är hela cityplanen

i detta avsnitt som kommer i gungning. Först får vi en död hand på

området till dess tävlingen är färdig och avgjord. Det stannar inte vid 1972 utan

kan bli både 1973 och ännu senare — det är omöjligt att uttala sig om tidsrymden.

Och sedan följer de övriga konsekvenserna.

Men om det nu är nödvändigt att haka upp sig på frågan om hotellet vill jag

säga att detta hotell enligt min mening behövs och att man får ta de åtföljande

konsekvenserna. Däremot anser jag inte att det måste vara ett amerikanskt hotell.

Ingen har frågat mig om den saken på åratal, men det fanns inte svenskt

kapital när frågan diskuterades 1964—1965, trots att vi jagade över hela landet

och talade med alla företrädare för kapitalintressen — ingen ville satsa på hotellet.

Då kom det amerikanska engagemanget. Vid Tegelbacken ville vi också

ha ett helt svenskt hotell, men där hoppade de svenska intressena ur för ett år sedan

— det var SARA som inte ville engagera sig, inte ville splittra sina resurser.

Då föreslog vi — det låg före i tiden — att Stockholms stad skulle gå in i stället,

men folkpartiet och högern ville som alla vet att man skulle ta det erbjudande

som förelåg om överenskommelse med Sheratonkedjan. Därmed har vi alltså ett

amerikanskt hotell, och då kvarstår vår ståndpunkt att staden bör gå in i ett av

hotellprojekten. Det blir helt naturligt vid Brunkebergstorg. Koppla alltså bort

de amerikanska intressena. Ett hotell behövs där, men när projektet kan förverkligas

beror liksom alla andra saker i detta stora avsnitt helt på om cityplanen

kan gå oskadd genom de stormar som nu drar fram.

Herr P.-O. Hanson glömde sammanhanget där jag talade om vettiga arbetsformer.

Jag yttrade mig inte nedsättande om riksdagens arbetsformer. Vi har

ju från stadens sida visat att vi har full förståelse för riksdagens intressen och

behov genom vårt förslag när det gäller provisoriet. Men vad jag sade var att den

formel efter vilken man har beräknat den framtida expansionen bara är baserad

på att en arkitekt har suttit och räknat fram en kurva och kommit till en genomsnittlig

expansion med 1,5 % om året. Det var den oändlighetsserien som jag

fann absurd. Det finns ju vettiga arbetsformer, vilket riksdagen genom hela

författningsreformen och även på annat sätt visat sig eftersträva i hög grad, och

dessutom finns alla moderna kommunikationsmöjligheter. Det var inte alls min

mening att säga något nedsättande om riksdagens arbetsformer.

Borgarrådet Hallerby (fp): Herr stadsfullmäktiges ordförande! Jag

skall fatta mig mycket kort för att min vän herr Grabö äntligen skall få komma

till talarstolen.

Jag tycker bara att herr Mehr kan gå ner i varv. Det gör inte större intryck

om han försöker hetsa upp sig på det där sättet, framför allt inte när han har

missuppfattat vad jag sade. Jag förklarade helt enkelt att det var så pass glädjande

att vi fick ett alternativ också på Nedre Norrmalm, att jag var beredd

att avstå från en bit till för att vi överhuvudtaget skulle få detta alternativ. Det

är möjligt, sade jag efteråt, att detta var fel — man borde kanske ha drivit det

hela — men jag framhöll i alla fall min glädje över dem som äntligen hade insett

att det behövdes ett alternativ till Helgeandsholmen.

Jag tycker som sagt att herr Mehr kan ta det litet lugnare.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (205) 191

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Herr Knut Olsson1 (vpk): Herr ordförande! Jag skall inte mer diskutera

hotellfrågan, eftersom jag tycker att tillräckligt mycket har blivit sagt. Om debatten

skall fortsätta i de spår som herr Mehr har fört in den på, kan det tänkas

att otrevliga ting blir sagda.

Jag har icke hämtat mina argument i denna fråga ur Expressen, och jag har

inte heller hämtat dem ur herr Mehrs eller herr Gyllenstens artiklar i Dagens

Nyheter. Jag har hämtat dem ur det rikhaltiga material som jag har fått från

stadens olika myndigheter och de olika versioner som kommit fram. Jag har

studerat det grundligt, eftersom jag på grund av särskilda förhållanden haft tid

att göra det.

Jag har alltså inte hämtat mina argument från Expressen lika litet som jag

på sin tid hämtade argument från herr Goebbels. Eftersom det är ett riksdagshus

som diskuteras, kanske herr Mehr också vill föra in namnet Göring i debatten, om

den nu skall föras på detta plan.

Borgarrådet Agrenius (m): Herr ordförande! Vi har kanske snart

räknat kvarter tillräckligt mycket här i kväll, men jag vill ändå säga att jag har

svårt att följa med herr Hallerbys tolkning av byggnadsstyrelsens skrivelse. Vad

är det för mening med en gräns kring tävlingsområdet, om det inte skall tävlas

inom det? Visserligen kommer det till några tomter, bland annat Grängesbergsbolagets

hus, som tidigare ej var avsedda för statliga ändamål, men det ingår

ju också en mängd byggnader som tidigare var avsedda för statliga ändamål och

som icke nödvändigtvis skulle rivas, exempelvis Skandinaviska Bankens gamla

hus. Vidare nämnde inte herr Hallerby att det på skissen finns ett prickat område

som går ända upp till Hamngatan, om vilket det står »bebyggelse utanför

tävlingsområdet som påverkas av tävlingsgräns i Herkulesgatan» — det är det

blivande kvarteret Storviggen.

Om man bygger ett riksdagshus som korkar till Jakobsgatan, för att ta ett exempel,

måste man söka andra trafiklösningar, och på den vägen finge man kanske

den breddade Fredsgatan, som skulle förstöra miljön kring Gustav Adolfs Torg.

Vad denna omfattande tävling innebär är att man i denna stadsdel river sönder

City 67 och därmed gör att vi måste börja på nytt. Det är det våra farhågor

gäller, inte att det blir fråga om ett kvarter mer eller mindre.

Det har diskuterats fram och tillbaka om förhandlingar. Jag vill ännu en gång

säga, att om det hade funnits en bestämd vilja i någon riktning hos riksdagen,

vad hade då varit naturligare än att ta upp förhandlingar under den respittid

som riksdagen själv har åstadkommit, från den 4 december 1968 till i dag, alltså

en och en halv månad? Så har inte skett. Det finns alltså inte någon utpräglad

vilja hos riksdagen i någon riktning, och under sådana förhållanden har vi ingenting

annat att göra här i kväll än att ta ställning enligt stadskollegiets förslag

och vidarebefordra det.

Skulle sedan en sådan vilja i någon riktning hos riksdagen så småningom

komma fram — och det får vi hoppas —• är det inte alls säkert att man överhuvudtaget

vill ge sig in på Nedre Norrmalm, och då har allt detta varit onödigt.

Att döma av Dagens Nyheters siffror i går vill man definitivt inte till Nedre

Norrmalm.

Skulle riksdagen — vilket i dag får bedömas som mindre sannolikt —- visa en

verklig vilja att ge sig in på Nedre Norrmalm, har riksdagen också makt att göra

det, och då får vi, om riksdagens företrädare kommer till oss, tala med dem. i

i Yttrandet ej granskat av talaren

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 (206) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Borgarrådet Mehr(s): Jag skall försöka tala så dämpat att herr Hallerbys

känsliga nerver inte blir alldeles söndertrasade.

Det skall bli ett nöje att läsa det stenografiska referatet orättat på den punkt

där herr Hallerby försöker göra gällande att han inte i sitt förra eller sitt näst

senaste inlägg öppet och klart sade, att man drev oss andra grupper i stadskollegiet

— högern och socialdemokraterna -— en bit på vägen och fick oss att överhuvudtaget

diskutera Nedre Norrmalm. Det var alltså ett taktiskt spel. Det var

inte en hederlig kompromiss som man gör för att få en lösning på en fråga,

utan det var list och lur. Den saken framgick fullt klart av formuleringarna.

Herr Hallerby tycker att jag inte bör gå upp i varv. Nu har ju människor olika

temperament och kanske tillfälligt också olika temperatur på grund av influensa

eller av andra skäl, men jag tror att det är ganska många som skulle sätta stort

värde på att herr Hallerby gick upp litet mer i varv och engagerade sig mer för

de uppgifter han har att vårda, hland annat cityregleringen.

Herr Grabö (fp-cp): Stadsfullmäktiges förste vice ordförande, fullmäktige!

Sedan borgarrådskarusellen nu tills vidare avstannat skall jag gärna följa herr

Knut Olssons varningar mot långrandighet och bombasm och bemöda mig att

fatta mig kort och koncist.

Detta är enligt min mening ett av de unika tillfällen när hela landets blickar

är riktade mot Stockholms stadsfullmäktige, och det är ett av de tillfällen när

denna församling har anledning att bemöda sig om att leva upp till sin status

som högsta beslutande organ i landets huvudstad.

Såsom finansborgarrådet underströk är det inte riksdagens framtida lokalisering

eller utformningen av den nya enkammarriksdagens byggnad vi diskuterar. Det

är den kommande arkitekttävlingen som skall utforma alternativ för detta, och

avgörandet ligger hos riksdagen själv.

Jag tillhör dem som menar och som flera gånger för länge sedan har givit uttryck

för uppfattningen att det faller på stadens ansvar att på rimliga villkor anpassa

sin egen planering i City till de beslut som riksdagen, utan opåkallade inskränkningar

i friheten, kommer att fatta. För dagen gäller det stadsfullmäktiges

yttrande över området för arkitekttävlingen.

Det har lästs upp många citat i kväll. Jag tillåter mig citera ett par rader ur

mitt inlägg den 22 januari 1968, när vi diskuterade City 67. Jag sade då, att

riksdagshusets framtida förläggning i och för sig inte borde vara någon tvistefråga

för stadsfullmäktige men att den gjorts till en tvistefråga genom strävandena

att i förväg indirekt beskära möjligheterna till ett fritt ställningstagande

för eller emot en ny lokalisering av riksdagshuset när utredningsmaterialet förelåg.

Frågan kom i viss mån tillbaka vid sammanträdet den 17 juni. Det är att märka

att mellan dessa tidpunkter och även mellan den ofta omnämnda dagen den 27

mars och den 17 juni hade riksdagen fattat beslut i ärendet. Det var bland annat

därför som jag den 17 juni instämde i herr Garpes yrkande om återremiss.

Herr Garpe hade fem motiveringar för sitt yrkande. Den fjärde punkten löd

på följande sätt: »För det fjärde har ju under resans gång inträffat att riksdagen

fattat beslut om förberedelserna för tävling om ett ombyggt eller nytt riksdagshus.

Riksdagens beslut har gått stadskollegiet emot, och jag utgår som självklart

från att stadens styrelse respekterar detta beslut och på allt sätt medverkar till

s. 193 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (207) 193

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

att tävlingen kan genomföras så som riksdagen önskat. Detta innebär för det

första att parkeringshuset i S:t Per tills vidare inte kan byggas.» Sedan utvecklar

herr Garpe detta vidare, och han kommer in på frågan om det hotell som han ogillar

lika djupt som hans gruppledare har förälskat sig i detsamma.

Nu kan emellertid herr Mehr få sitt amerikanska hotell — han kan ju kalla

det för Hotell Nixon -— alldeles oberoende eller åtminstone i huvudsak oberoende

av var gränsen för arkitekttävlingen dras. Det är för övrigt litet konstigt att herr

Mehr säger att de nordiska arkitekterna kommer att kasta sig över detta byte

som vargar. Det är väl rimligt att tänka sig att det skulle te sig verkligt stimulerande

för nordiska arkitekter att arbeta med alternativ inom ett tillräckligt stort

tävlingsområde för ett riksdagshus i Stockholm.

Jag vill bara i förbigående säga att jag inte vill klandra herr Mehr för att han

glömt ett par av författarna och räknat ner antalet till 42. Någon av dem har

det kanske inte varit så angenämt för herr Mehr att bli konfronterad med på

sista tiden.

Mitt ståndpunktstagande i frågan den 17 juni beaktade det faktum att riksdagen

då hade fattat sitt beslut. Jag hänvisade till att det i skönhetsrådets yttrande

fanns en passus om lokaliseringen av det framtida permanenta riksdagshuset

och fortsatte: »Jag anser att den saken alltjämt väger tungt i sammanhanget, och

den är ännu inte klar. Det är ett av skälen för mig att biträda herr Garpes yrkande

om återremiss.»

Med dessa ord, herr ordförande, har jag klargjort min ståndpunkt, och jag yrkar

bifall till reservationen i stadskollegiet av herr Hjerne m.fl., samtidigt som jag

beklagar att den invit till en mera allmän samling som här bär framförts inte kan

vinna stadsfullmäktiges anslutning. Bypolitik är dålig politik, särskilt när den

bedrivs i huvudstaden och i en fråga som berör hela nationen. Detta är ju första

gången herr Agrenius har tillfälle att inför Stockholm och hela landet visa upp

sitt moderata samlingsparti. Han väljer att göra det genom att hålla herr Mehr

under armarna. Jag kan bara säga: vilken samling och vilken moderation!

Herr Lavett (h): Herr andre vice ordförande, damer och herrar fullmäktige!

Det har varit en lång, mångordig och stundtals ironisk debatt i detta ärende.

När jag nu har fått ordet vill jag bara med ett kort inlägg få sagt, att trots detta

har inga av de talare som pläderat för en begränsad tävling om riksdagshusets

placering på Nedre Norrmalm lyckats rubba mig från den ståndpunkt jag

har intagit i skönhetsrådet i detta ärende, vilket innebär att jag tillstyrker att

tävlingsområdet får utsträckas även norr om Jakobsgatan.

Även jag ber att få komma med citat och jag väljer då två stycken ur skönhetsrådets

enhälliga yttrande, citat som inte bara täcker min inställning utan även

många människors som tagit del av detta yttrande.

Jag citerar först ett kort stycke om Helgeandsholmen: »Ombyggnaden av det

nuvarande riksdagshuset skulle enligt utredningen kräva ett tillskott av betydande

byggnadsvolym. Detta kan av stadsbildsmässiga skäl icke accepteras. Även

en total nygestaltning av Helgeandsholmen skulle, om de uppställda funktionskraven

tillgodosågs, ge upphov till en bebyggelse, som genom sin massa och

utbredning inverkade störande på det huvudmotiv i stadsplanen som man främst

vill bevara: samspelet mellan Slottet och Gustav Adolfs Torg liksom kontakten

mellan Mälaren och Saltsjön».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969

194 (208)

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Det andra citatet, slutklämmen i skönlietsrådets yttrande, lyder: »Debatten i

riksdagshusfrågan har väckt ett betydande allmänt intresse och det är nödvändigt

att så fullständigt som möjligt och dessutom så snart som möjligt belysa detta

byggnadsproblem i alla dess aspekter. Staden kan inte stå till svars inför framtiden

att med hänvisning till vissa i det långa loppet obetydliga ekonomiska besparingar

och kortsiktiga vinster på planeringsområdet stoppa en förutsättningslös

utredning av en av de viktigaste byggnadsfrågor vi idag har att lösa».

Därmed, herr ordförande, ber jag att få yrka bifall till den reservation i stadskollegiet

som har avgivits av herr Hjerne m.fl.

Herr Garpe (s): Herr ordförande! Efter den här långa debatten skall jag

bara göra en kort deklaration på egna vägnar och för herr Allan Svedendahl, som

av sjukdom är förhindrad deltaga i kvällens sammanträde och som har bett mig

säga, att vi båda två anser att tävlingen om ett nytt riksdagshus inte bör begränsas

så som stadskollegiet nu på nytt har förordat.

Jag har tidigare här i fullmäktige två gånger utvecklat skälen för den ståndpunkten.

Huvudskälet är fortfarande att staden enligt vår mening borde ta fasta

på varje möjlighet att frilägga Helgeandsholmen eller i varje fall radikalt begränsa

bebyggelsens skala och volym. Värdet av en sådan möjlighet tillmäter vi större

vikt än sådana förseningar och kostnader, som en tävling om ett riksdagshus

enligt riksdagens preliminära beslut kan medföra.

När riksdagen för länge sedan mot stadsfullmäktiges önskan beslöt att lägga en

överstor bebyggelse på Helgeandsholmen kunde det betecknas som slutakten i en

klassisk tragedi. Det drama som vi nu medverkar i är ett helt modernt stycke.

Hittills tillhör det närmast den absurda dramatiken. Redan rollfördelningen ter

sig absurd. Jag tänker då inte så mycket på den tidning som en gång var Oscar

Levertins, August Brunius’ och Gotthard Johanssons kulturorgan, men som nu

har valt att spela rollen av »Den stumma» — från Rålambsgatan. Jag tänker mera

på protagonisterna, som verkligen förefaller att agera i ombytta roller.

Det vore i mitt tycke inte förvånande om många riksdagsledamöter särskilt

av en äldre generation skulle säga: Vi stannar på Helgeandsholmen! Vi brydde ju

oss inte om stockholmarna när huset byggdes här. Det ligger fint. Vi får nog rum,

och om så behövs bygger vi på detta ståtliga hus, eller bygger vi ut i Norrström.

Vi stannar här!

Jag tycker inte att det vore så konstigt. Riksdagen har emellertid varit klokare

och sagt, att den också överväger en placering på Nedre Norrmalm. Men

när en sådan möjlighet äntligen erbjuder sig, vad gör Stockholm då? Jo, då svarar

fastighetskontor, generalplaneberedning och stadskollegium: Nej, stanna för

guds skull på Helgeandsholmen! Ty detta är ju ändå innebörden av de många

orden och räkningarna — kanske ... möjligen ... måhända söder om Jakobsgatan,

men även det blir ruskigt dyrt och besvärligt! Gånge denna kalk ifrån oss

— med parkeringshus och storhotell och företagsekonomi i högsätet och riksdagen

kvar på holmen!

Jag har alltså en annan mening. När en liten chans ändå äntligen har kommit,

då borde stadsstyrelsen i mitt tycke ha sökt att på allt sätt lägga till rätta för en

förflyttning från Helgeandsholmen till Norrmalm, trots de bekymmer det kan vålla.

I vilken akt av pjäsen som vi nu befinner oss vet jag inte riktigt. Det kanske

ännu är långt till peripetin? Jag hoppas på en sådan vändning till det bättre!

I dag kan jag bara rösta emot stadskollegiets hemställan.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (209) 195

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Fru Bratt (m): Herr andre vice ordförande! Det är inte så roligt för mig

som skall uppträda här att komma efter den home talaren Joakim Garpe. Men

eftersom jag känner att jag kanske t.o.m. representerar en del av folkets röst,

så vågar jag det.

Stadsfullmäktige! Samtidigt som jag direkt vänder mig till er vänder jag

mig indirekt till alla dem som skriftligen har riktat en enträgen vädjan till

oss stadsfullmäktige att ansluta oss till hela alternativ 3. Undertecknarna är för

mig mer eller mindre kända namn, alla dock med en bakgrund av kulturkunnande.

Kanske skulle jag ändå tigit still och genom en eventuell votering visat mitt

ställningstagande, om inte bland undertecknarna funnits flera som jag alltid

haft den största respekt för.

Efter denna inledning så låt mig i tre punkter fastslå, varför jag inte kommer

att rösta på det förslag som även innefattar 3 b och 3 c. — Joakim, se inte så

vemodig ut! Jag vill i alla fall på det bestämdaste understryka att jag är helt

emot parkeringshuset i S:t Per.

Min första punkt är, att jag anser att så länge som man hållit på och diskuterat

riksdagshuset skulle Stockholm, hela landets huvudstad, ha kunnat få klart besked

betydligt tidigare. Det hela verkar på mig som snabbköpsaffärernas impulsköp.

Skall vi ha det vid Karlavägen, eller kanske vid Sergels Torg, eller var skall det

ligga — så gick ju diskussionen först. Och sedan kom förslag 1 och förslag 2

och förslag 3, och förslag 3 med a, b och c.

Enligt vad jag hört avsågs det tidigare att utrikesdepartementet skall vara kvar

och bli ensam besittare av huset i kvarteret Vinstocken, ett utmärkt läge för

departementet med Arvfurstens palats bredvid. Nu lär det, fortfarande enligt rykten,

vara tal om att hastigt och lustigt bygga in någon slags tryckeriadministration

där, samtidigt som rivningen för att bygga riksdagshuset föreslås.

Jag finner här ingen klar linje, och det är detta som oroar mig, Jag anser nog

att med litet skicklighet bör man få den önskade ytan utan att Helgeandsholmen

förstörs om riksdagshuset och riksbankshuset sammankopplas. För övrigt en

fråga: Vart skall UD ta vägen om kvarteret Vinstocken rivs? Överallt där vi stockholmare

skulle vilja bo sprider sig statens administrativa byggnader.

Nu kommer den andra punkten. Jag misstror statens förmåga att bygga vackert!

När man tillåter rivandet av Strindbergshuset och när man åstadkommit

sådana för sin omgivning totalt känslolösa skräckexemplar som FOA och radiohuset,

för att inte tala om mastodonthuset som skall byggas vid en av Stockholms

vackraste boendegator, Karlavägen, då blir jag rädd för hur riksdagshuset vid

Gustav Adolfs Torg kommer att se ut. Ju mer mark man får, desto kompaktare

och större har man ju möjlighet att bygga detta riksdagshus och förstöra en av

våra känsligaste stadsbilder. Vad mäktar en eller två representanter för stadsfullmäktige

vid en tävlingsbedömning, om de övriga står starkt enade emot uppfattningen

hos dessa två?

Om 50 år kanske en enad opinion vill ha riksdagshuset på t.ex. Operans plats.

Då kanske de sittande stadsfullmäktige kommer att få ett brev med en mening

nästan identisk med en mening i det brev som vi nu har erhållit: »När nuvarande

riksdagshuset bygges skedde det mot stadsfullmäktiges önskan».

Så kommer jag till den tredje punkten, och nu är det riktigt fråga om folkets

röst.

Många med mig är dödströtta på rivningarna — rivningar som inte bara drab
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

196 (210) Den 27 januari 1969

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

bär hela city, utan även pressar upp kontoren på malmarna och därigenom förstör

även de stadsdelarna. Vi anser inte att ett riksdagshus är värt rivning av

90 000 m2 av gamla Stockholm. En stad kan utvecklas och gå framåt, men det

får inte ske så att stora delar av staden fortfarande i årtionden ser ut som en

ruinhög. Det blir ett missriktat statustänkande.

Min personliga uppfattning är att i en stad skall nytt och gammalt smyga in

i varann och lära känna varann. I stället raserar man icke endast allt gammalt,

utan även nyare byggnader, och man bygger nytt i en stil, som motsvarade förväntningarna

när Sergels Torg byggdes men som nu börjar gå mot sitt slut.

Skall en stad utvecklas och förnyas så gäller detta i lika hög grad byggnadsstilar.

Det har talats om stadsfullmäktiges »visionära blick». Känner inte alla

människor att vi börjar bli trötta på gråa, tunga, glansiga och glasiga huskolosser,

som visar oss hur för närvarande alla nybyggda städer i hela världen ser ut?

Vi efterlyser en ny stil. Är det vision eller allmänt förnuftigt tänkande? Det

överlåter jag till var och en att svara på.

Och det värsta av allt med vårt rivningsraseri: den uppväxande ungdomen förlorar

kontinuiteten med sin stad, den blir hemlös och vildvuxen precis som ungdomen

var i de av kriget härjade städerna, och de äldre blir stressade och nervösa

i detta gråa rivningsgytter.

Som stockholmare och älskare av min stad vänder jag mig till stadsfullmäktige:

riv minsta möjliga och bygg upp så snabbt som möjligt! Låt riksdagshuset vara

kvar på Helgeandsholmen i sambyggnad med riksbanken. Gör inte huset högt,

utan låt förnuftet råda för en gångs skull. Vi vet vad vi har, men sannerligen inte

vad vi kan få.

Jag ansluter mig till stadskollegiets förslag, dock med stor tveksamhet — för

att inte förorsaka splittring — till alternativ 3 a. Såsom borgarrådet Hanson nyss

så förnuftigt sade: har man bara satt i gång, så ...

Herr Gnospelius (m): Fru ordförande! Jag vill anmäla att jag har för

avsikt att rösta med reservanterna, men jag skall inte bidra till denna debatt

som redan varat tillräckligt länge.

Herr Thörnlund (s): Fru ordförande! Jag tillhör majoriteten i stadskollegiet,

som alltså i dag lägger fram förslaget för fullmäktige, och jag skall genast

säga att jag yrkar bifall till detta förslag. Jag hade inte föreställt mig att jag

skulle behöva beträda talarstolen och argumentera för en ståndpunkt som så

utförligt motiverats, men herr Lavett tvingar mig att ta till orda.

Herr Lavett sade att det var ett enigt skönhetsråd som stod bakom rådets

yttrande. Jag råkar också vara ledamot av skönhetsrådet, därtill utsedd av den

här värda församlingen, och jag har icke biträtt rådets ståndpunkt. Nu tillhör

jag dem i detta illustra råd som inte har bibringats Den helige ande i några

akademier, men lika fullt vågar jag hysa en mening. Och jag förtycker inte att

rådet har sagt vad det har sagt. Jag ville bara markera att yttrandet inte är enhälligt.

Jg erinrar också om — såsom någon talare gjort tidigare i kväll — att skönhetsrådet

ställde sig ytterst negativt till 1962 års cityplan och därvid åberopade stadsplaneestetiska

och miljömässiga principer, som rådet ansåg att cityplanen skulle

bryta. Man konstaterar nu med en viss förvåning att rådet i dag kan acceptera

att sådana principer bryts på ett mycket markant sätt.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Den 27 januari 1969 (211) 197

Arkitekttävling om riksdagens hus (uti.

28; m:n 176/1968).

Skönhetsrådet representerar i sin allmänna kultursyn, inte minst när det gäller

stadsplane- och miljöfrågor, en konservatism — det har jag haft anledning säga

tidigare — och jag vill bara avslutningsvis framhålla att skönhetsrådets uttalanden

i olika stadsplanefrågor sällan tillmätts en sådan betydelse som rådets negativa

inställning i den sak det här gäller.

Stadsfullmäktige beslöto med 50 röster mot 39 bifalla stadskollegiets

hemställan.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

ALTERNATIV 1

tf .....

• .

5 m 4Ä

5—914078

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

ALTERNATIV 3

Jakobsgatan

Fredsgatan

G.A. torg

i m

■ .....

J Ul

ii-SI O

rs

"}{ Wå cd y

IStt r

l % J ■# 1—/

Jakobsaatan

Fredsgatan

G.A. torg

opaginerad Kontrollera mot PDF

?A C

ESSELTE AB. STHLM 69

914078

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Innehåll

Sid.

Styrelsens för riksdagens förvaltningskontor skrivelse tiii riksdagen 25.2.1969

om riksdagens lokalfrågor på längre sikt................................... j

Förberedelserna för arkitekttävlingen: tävlingsområdets omfattning....... l

Bakgrund............................................... 4

Det kommunala planmonopolet..................................... g

Nordisk eller internationell arkitekttävling?............................ 10

Prisnämnden............................................ 44

Lokalprogrammet för ett permanent riksdagshus........................ 12

Anslagsfrågan...................................................... 43

Styrelsens överväganden och förslag................................... 14

Hemställan........................................... 20

Bilagor

A Stockholms stadskollegiums utlåtande 1969: 28 angående arkitekttävling

om riksdagens hus.................................................. 21

B Stadsbyggnadskontorets PM 14.1.1969 angående alternativ områdesplan för

kvarteren söder om Hamngatan mellan Brunkebergstorg och Kungsträdgården

............................................................ 97

C Fastighetskontorets PM 15.1.1969 med kommentarer med anledning av stadsbyggnadskontorets

PM 14.1.1969..................................... 101

D Gatukontorets PM 16.1.1969 med kommentarer med anledning av stadsbyggnads-

och fastighetskontorens PM 14.1.1969 resp. 15.1.1969.......... 103

E Kungl. byggnadsstyrelsens utlåtande 20.1.1969 till riksdagens förvaltningskontor.

.............................................. ^ |Q0

Inom kungl. byggnadsstyrelsen 8.1.1969 upprättad PM ang. riksdagens hus 109

Föredragningspromemoria inom kungl. byggnadsstyrelsen 2.12.1968 beträffande

riksdagens hus.......................................... 447

Kungl. byggnadsstyrelsens skrivelse 7.1.1969 till statsrådet och chefen för

finansdepartementet ang. vissa aktuella frågor i samband med planeringen

i centrala Stockholm.............................................. 449

F Statens planverks remissutlåtande 20.1.1969 till riksdagens förvaltningskontor

ang. arkitekttävlingen om riksdagens hus..................... .. 42g

G Kommunalförbundets för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL)

skrivelse 23.1.1969 till riksdagens förvaltningskontor ang. tävling om permanent

riksdagshus och planering av tunnelbanestation vid Regeringsgatan... 128

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

H Kungl. byggnadsstyrelsens remissutlåtande 3.2.1969 till riksdagens förvaltningskontor

över KSL:s skrivelse..................................... 132

I Ett fyrtiotal stockholmares framställning till Stockholms stadsfullmäktige

i januari 1969 i tävlingsområdesfrågan................................ 133

J Svenska arkitektföreningens och Stockolms arkitektförenings skrivelse till

riksdagens förvaltningskontor 11.2.1969............................... 135

K Stoekholms stadsfullmäktiges beslut 27.1.1960 med anledning av skrivelse

10.12.1968 från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor............... 138

L Debattprotokoll från Stockholms stadsfullmäktiges sammanträde 27.1.1969 141

Huvud- och underalternativ i riksdagshusfrågan

Alt. 1 — ombyggnad på Helgeandsholmen............................... 199

Alt. 2 — nybyggnad på Helgeandsholmen................................ 200

Alt. 3 — nybyggnad på Nedre Norrmalm................................ 201

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:303 Skrivelse till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt in. m. a1 i texten