Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående lokaliseringsoch regionalpolitik m. m.

1969-05-13 · 62 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 62 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:30, Utlåtande i anledning av motioner angående lokaliseringsoch regionalpolitik m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 30—31

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av motioner angående lokaliserings- och

regionalpolitik m. m.

I detta utlåtande behandlas i ett sammanhang följande motioner angående

lokaliserings- och regionalpolitik m. m.:

1) I: 137 och II: 156

2) 1:219 och II: 240

3) 1:279 och II: 315

4) I: 282 och 11:316 (delvis)

5) I: 334 och II: 385

6) 1:336 och 11:444

7) I: 387 och II: 443

8) 1:522 och 11:626 (delvis)

9) I: 720 och 11:834

10) I: 721 och II: 835

11) I: 723 och 11:840

12) I: 724 och 11:847

13) I: 728 och 11:841

14) 1: 731 och II: 838

15) 1:733 och 11:839

16) I: 736 och 11:846

17) 1: 737 och 11:843

18) 1: 739 och II: 829

19) 1:741 och 11:831

20) 11:97

21) 11:239

22) 11:383 (delvis)

23) 11:828

24) II: 849

Vissa närbesläktade frågor har behandlats i statsutskottets utlåtande nr

57 angående anslag för budgetåret 1969/70 till regional utveckling, m. m.

Vad där hemställts har riksdagen bifallit.

Remissyttranden har av utskottet inhämtats

dels från domänverket, Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sveriges

1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 30—31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

skogsägareföreningars riksförbund över motionerna I: 728 och 11:871, om

förläggande av en statlig eller halvstatlig massafabrik i Västerbottens inland,

dels från Reso, Svenska turistföreningen och Svenska turisttrafikförbundet

över motionerna I: 737 och II: 843, om åtgärder i syfte att främja turismen

i Norrland.

Över motionerna I: 334 och II: 385, I: 723 och II: 870, I: 724 och II: 877,

I: 739 och II 829, II: 239 samt II: 828, vilka alla avser vissa Norrlands- och

glesbygdsproblem, har Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen

inkommit med ett yttrande.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har till utskottet överlämnat avskrift av

en till Konungen ställd skrivelse från länsstyrelsen angående utvecklingen i

länet.

Motionsyrkandena

Med angivande tillika av motionärernas namn in. in. återges motionsyrkandena

i det följande i samma ordning som de behandlas i utskottets yttrande

och med samma bokstavsbeteckningar som förekommer i utskottets

hemställan.

A) Den lokaliseringspolitiska stödverksamhetens inriktning och utformning

och därmed besläktade frågor behandlas i

a) de likalydande motionerna I: 387 av herr Virgin m. fl. och II: 773 av

herr Holmberg m. fl., vari bl. a. hemställes att riksdagen skall i skrivelse till

Kungl. Maj:t (1.) uttala att de riktlinjer angående lokaliseringspolitiken

som i motionerna anges måtte delges 1968 års lokaliseringsutredning för

beaktande;

b) de likalydande motionerna I: 720 av herrar Bengtson och Nils-Eric

Gustafsson och II: 837 av herr Hedlund m. fl., vari hemställes att riksdagen

skall i princip uttala sig för en mer aktiv lokaliseringspolitik i fråga om

varaktiga sysselsättningsmöjligheter i olika regioner för tiden från och med

den 1 juli 1970 enligt i motionerna angivna grunder;

c) de likalydande motionerna I: 279 av herrar Mårtensson och Wååg och

11:317 av herrar Johnsson i Rlentarp och Johansson i Simrishamn, vari

hemställes att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en utredning

om formerna för en obligatorisk anmälningsplikt för all nyetablering

av industrier och annan företagsamhet;

d) de likalydande motionerna 1: 731 av herr Johan Olsson m. fl. och

II: 838 av herrar Johansson i Skärstad och Mattsson, vari hemställes att riksdagen

skall i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att i tilläggsdirektiv till

1968 års utbildningsutredning och 1968 års lokaliseringsutredning klargöres,

att utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet skall utnyttjas som ett

regionpolitiskt medel enligt i motionerna anförda riktlinjer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

3

B) En parlamentarisk utredning angående glesbygdernas problem begärs

i

a) de ovan under A.a nämnda likalydande motionerna I: 387 av herr

Virgin m. fl. och It: åV3 av herr Holmberg m. fl., vari vidare hemställes att

riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t (2.) hemställa om tillsättandet

av en parlamentarisk utredning angående glesbygdernas problem;

b) de likalydande motionerna I: 522 av herr Bengtson m.fl. och 11:626

av herr Hedlund in. fl., vari — såvitt motionerna hänvisats till bankoutskottet

— hemställes att riksdagen skall (III.) i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk utredning rörande glesbygdsproblemen

med uppgift att snarast möjligt lägga fram förslag till en

långsiktslösning med sådana åtgärder, att glesbygdsbefolkningen beredes

möjligheter till en tillfredsställande service på grundval av ett så långt möjligt

förstärkt näringsliv i glesbygderna och därutöver i nödvändig utsträckning

ett kompletterande stöd från samhället;

c) de likalydande motionerna I: 739 av herr Sveningsson m. fl. och II: 829

av herr Enarsson in. fl., vari hemställes att riksdagen skall i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av en parlamentarisk utredning för

de speciella problem som sammanhänger med glesbygderna.

De under b) nämnda motionerna har i övrigt hänvisats till statsutskottet

och behandlats i dess utlåtanden nr 57 och 58, vilka godkänts av riksdagen.

C) Önskemål rörande den regionalpolitiska planeringsverksamheten

framförs i

a) de likalydande motionerna I: 721 av herr Bengtson m.fl. och 11:835

av herr Hedlund m. fl., vari hemställes att riksdagen skall i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk

arbetsgrupp för utarbetande av ett regionalpolitiskt handlingsprogram i syfte

att enligt motionerna skapa ett så långt möjligt decentraliserat samhälle;
b)

motionen II: 828 av herr Elmstedt m.fl., vari hemställes att riksdagen

skall i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

att eu forskargrupp med parlamentariskt inslag måtte tillsättas för studium,

kartläggning och belysning av de långsiktiga verkningarna i stort

av i motionen påtalade, pågående strukturförändringar,

att forskning, med syfte alt utröna förutsättningarna för att utveckla

eller uppehålla befolkningsbalans i relativt glesbefolkade regioner, må bedrivas

i en representativ region omfattande både egentlig glesbygd och

tätorter i enlighet med vad i motionen anförts, samt

att en sådan översyn och samordning måtte genomföras att de totala samhällsekonomiska

verkningarna bättre beaktas vid pågående och kommande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

riks- och regionplanering och vid genomförandet av olika samhällsingripande

åtgärder;

c) de likalydande motionerna 1:334 av herr Dahlén m.fl. och 11:385

av herr Wedén m. fl., vari hemställes att riksdagen skall i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära att en regional ekonomisk planering med mål för

utvecklingen i olika delregioner i Norrland kommer till stånd utan dröjsmål

och att ett näringspolitiskt program med klar målsättning för den framtida

norrlandspolitiken uppgörs med ledning av den regionala planeringen;
d)

de likalydande motionerna 1:336 av herr Per Jacobsson och 11:444

av herr Larsson i Umeå m. fl., vari hemställes att riksdagen skall hos Kungl.

Maj :t hemställa att i motionerna anförda synpunkter beaktas och att lämpligt

organ, »förslagsvis den inom näringsdepartementet tillsatta arbetsgruppen

för speciella norrlandsfrågor», får i uppdrag att vidare bearbeta och

framlägga förslag i enlighet med motionernas syfte;

e) de likalydande motionerna I: 736 av herr Rönnberg m.fl. och II: 8i6

av herr Skoglund m. fl., vari hemställes att riksdagen vid behandlingen av

statsverkspropositionen, huvudtitlarna It och 13, skall beakta de i motionerna

anförda synpunkterna och understryka angelägenheten av snara åtgärder

på närings- och regionpolitikens område.

D) Viss utredningsverksamhet i anslutning till det regionalpolitiska planeringsarbetet

föreslås i motionen II: 239 av herr Haglund m.fl., vari hemställes

att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om tilläggsdirektiv

till 1968 års lokaliseringsutredning beträffande produktionskostnader

och lönsamhetskalkyler inom exempelvis några norrlandsregioner

och de regioner som angetts i 1969 års statsverksproposition samt någon av

de tre storstadsregionerna.

E) Frågan om lokalisering av statlig verksamhet behandlas i de likalydande

motionerna 1: 733 av herr Johan Olsson m.fl. och 11:839 av herr

Josef son i Arrie m. fl., vari hemställes att riksdagen skall

1) i princip uttala sig för »att den statliga förvaltningen i möjlig utsträckning

bör lokaliseras till andra orter än Stockholm»,

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om »skyndsamt upprättande av

plan för utflyttning av de centrala ämbetsverk och andra statliga verksamheter

från Stockholm till andra orter som kan anses lämpligt och möjligt».

F) Avfolkningsbygdernas problem behandlas ytterligare i de likalydande

motionerna I: 723 av herr Nils-Eric Gustafsson och II: 8JO av herrar Larsson

i Norderön och Eriksson i Bäckmora, vari hemställes att riksdagen skall

göra en allmän principdeklaration om bygdetrygghet i enlighet med vad

som angetts i motionerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

5

Olika förslag med avseende på Norrland eller delar därav framläggs i

G) de likalydande motionerna 1: 219 av herr Karl Pettersson och II: 240

av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Larsson i Norderön, vari hemställes

att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att förslag

utarbetas i enlighet med vad i motionerna anförts, »vilket går ut på att

Jämtlands län, såsom ett speciellt inlandslän, blir försöksområde för lokaliseringspolitiska

insatser och att hänsyn därtill tages vid utformningen

av riktlinjerna för den fortsatta lokaliseringspolitiska verksamheten»;

H) motionen 11:849 av herr Stridsman, vari hemställes att riksdagen

skall i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till nästa års riksdag

om riktlinjer för försöksverksamhet i Norrbottens län med ett allsidigt

regionalt utvecklingsstöd i enlighet med motionens syfte;

J) de likalydande motionerna I: 724 av herr Nils-Eric Gustafsson in. fl.

och II: 84-7 av herr Skoglund m. fl., vari hemställes att riksdagen skall hos

Kungl. Maj:t anhålla att nu pågående utredningar, skogsbruksutredningen

och skogspolitiska utredningen, ges direktiv »att i samråd och med förtur

snarast möjligt avge särskilda förslag till ur sysselsättningspolitisk synpunkt

lämpliga åtgärder till stöd för skogsbruket i Norrlands inland», varvid

av motionärerna anförda synpunkter bör vinna beaktande;

K) de likalydande motionerna I: 282 av herr Werner och II: 316 av fru

Marklund in. fl., vari — såvitt motionerna behandlas i detta utlåtande —

hemställes att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

att en plan utarbetas för att i norrlandslänen skapa statliga metall- och

verkstadsföretag, med beaktande av behovet av industrietablering i norrlandslänens

inland,

att en norrbottnisk verkstadsindustri etableras, baserad på produktionen

vid LKAB och NJA, samt

att möjligheten till lokaliseringsstöd åt statliga företag beaktas för investeringar

till utbyggnad av Karlsborgsverken;

L) de likalydande motionerna I: 728 av herrar Per Jacobsson och Axel

Andersson och II: 841 av herr Larsson i Umeå, vari hemställes att riksdagen

skall i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning om

förläggande av en statlig eller halvstatlig massafabrik till Västerbottens inland,

förslagsvis till Storuman;

M) de likalydande motionerna I: 737 av fröken Stenberg m. fl. och 11:843

av herrar Nilsson i Tvärålund och Larsson i Umeå, vari hemställes att riksdagen

skall i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj :t måtte

i enlighet med i motionerna uppdragna riktlinjer vidtaga åtgärder i syfte

att främja turismen i Norrland.

De under K) nämnda motionerna behandlas i övrigt i utskottets utlåtande

nr 32.

Förslag avseende särskilda regioner utanför Norrland framläggs i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

N) de likalydande motionerna 1: 7hl av herr Österdahl och II: 831 av

herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla, vari hemställes

att riksdagen skatt i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala »att en särskild delegation

tillsättes som har till uppgift att åstadkomma etablering av statlig

verksamhet på Gotland»;

O) de likalydande motionerna I: 137 av herr Werner och 11: 156 av fru

Ryding m. fl., vari hemställes att riksdagen skall

dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att delegationen för statlig

industrietablering anmodas att skyndsamt utreda förutsättningarna för

anläggandet av basindustrier i Kalmar, Blekinge och Kronobergs län,

dels ge Kungl. Maj :t till känna de i motionerna anförda synpunkterna

angående »det angelägna behovet av åtgärder för att vidga Sveriges handel

med övriga östersjöländer i syfte att åstadkomma en näringsmässig stimulans

inom bl. a. de sydöstra kustlandskapen»;

P) motionen II: 383 av fru Ryding m.fl., vari — såvitt motionen hänvisats

till bankoutskottet — hemställes att riksdagen skall i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa

att frågan om en statsägd skogsindustri i Värmland med i huvudsak den

icke bolagsägda skogen som underlag utredes och att jämväl frågan om

åtgärder i syfte att genom utveckling av nya produkter och vidareförädling

tillvarataga skogsindustrins avfallsprodukter prövas, och

att med den värmländska järnindustrin som bas en statsägd verkstadsindustri

i länet skapas;

Q) motionen II: 97 av fru Marklund m.fl., vari hemställes att riksdagen

i samband med behandling av statsverkspropositionen Bil. 13 C: Inrikesdepartementet

»Regional utveckling» skall besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om att delegationen för statlig industrietablering får i uppdrag

att verkställa en utredning av näringsstrukturen i Bergslagen samt

framlägga förslag om lokaliseringspolitiska åtgärder syftande till att bryta

ensidigheten i näringslivet samt att förstärka näringslivet inom området.

Den under P) nämnda motionen har i övrigt hänvisats till statsutskottet

och behandlats i dess utlåtanden nr 6 och 9, vilka godkänts av riksdagen.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

Mål och riktlinjer för lokaliseringspolitiken angavs genom beslut av 1964

års riksdag (prop. 185, BaU 48, rskr 408). Enligt detta skulle politiken syfta

till att främja en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av

kapital och arbetskraft blev fullt utnyttjade och fördelade så att ett snabbt

ekonomiskt framåtskridande gynnades. Utvecklingen borde vidare styras i

sådana banor att det stigande välståndet fördelades på ett rättvist sätt och

att människorna i olika delar av landet erbjöds en tillfredsställande social

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

7

och kulturell service. Även försvarspolitiska synpunkter borde beaktas. I

beslutet framhölls samhällets ansvar för att strukturomvandlingen och den

ekonomiska expansionen kunde ske i sådana former och sådan takt att de

enskilda individernas trygghet värnades. Lokaliseringspolitiken borde därför

även inriktas på att minska de anpassningssvårigheter som den enskilde

ställs inför i ett utvecklingsskede kännetecknat av omfattande strukturrationalisering

inom näringslivet med åtföljande befolkningsomflyttning.

Lokaliseringsstödets former och organisation

Enligt statsmakternas beslut bedrivs den lokaliseringspolitiska verksamheten

efter två huvudlinjer. Den ena innebär åtgärder för att förbättra den

regionala planeringsverksamheten i avsikt att få till stånd en mera målmedveten

och samordnad fördelning av utbyggnadsresurserna. Delta arbete har

sin tyngdpunkt i länen. I varje län har sålunda inrättats ett planeringsråd

med uppgift att som rådgivande instans delta i länsstyrelsens behandling av

viktigare ärenden rörande bl. a. samhällsplanering och lokaliseringsverksamhet.

Länsstyrelsernas resurser för utrednings- och planeringsverksamhet

har förstärkts. Samordning och metodutveckling beträffande den nu berörda

planeringsverksamheten sker inom inrikesdepartementet. Ett särskilt organ,

lolcaliseringsberedningen, har inrättats för samråd i frågor rörande samhällsplanering

och lokalisering. Till beredningen har knutits en expertgrupp

för regional utredningsverksamhet.

Den andra huvudlinjen i lokaliseringspolitiken är det direkta lokaliseringsstöd

som utgår under en femårig försöksperiod, omfattande budgetåren

1965/66—1969/70. Detta stöd utgår i form av lån och bidrag och är avsett

att stimulera till etablering och utbyggnad av företag i orter och områden,

som från samhällsekonomisk synpunkt och i övrigt framstår som lämpliga

lokaliseringsorter.

Stöd i nu nämnda former kan utgå vid ny-, om- och tillbyggnad av industrianläggning

och turistanläggning. Lån kan utgå även till anskaffning

av maskiner m. m. Stödåtgärderna inriktas i första hand på det s. k. norra

stödområdet, omfattande Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län samt vissa särskilt angivna kommunblock i Gävleborgs, Kopparbergs,

Värmlands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. I övriga delar

av landet kan lokaliseringsstöd utgå i särskilda fall, såsom när avsevärda

sysselsättningssvårigheter förutses eller har uppkommit till följd av industrinedläggning

i samband med omfattande branschrationalisering eller

av liknande orsak eller när speciella skäl talar för att ytterligare industriföretag

bör tillföras en industriort med ensidigt näringsliv.

Medelsramen för lokaliseringsstöd under försöksperioden utgjorde ursprungligen

800 milj. kr. Ramen har sedermera ntökats i olika etapper. Enligt

förslag i årets statsverksproposition har den enligt riksdagens beslut

(SU 57) vidgats till 1 100 milj. kr., varav 200 milj. kr. för bidrag och 900

milj. kr. för lån.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

Utöver det särskilda lokaliseringsstödet har även andra medel använts i

lokaliseringspolitiskt syfte. Före tillkomsten av nuvarande särskilda lokaliseringsstöd

användes från år 1963 fram till mitten av år 1965 statskommunala

beredskapsarbeten i lokaliseringspolitiskt syfte. Denna verksamhet innebar

att kommunerna kunde få tillstånd att som beredskapsarbete uppföra

industrilokaler för uthyrning eller överlåtelse. Statsbidrag utgick för att

täcka en del av byggnadskostnaderna, vanligtvis en tredjedel men i vissa fall

upp till hälften. Under perioden 1 juli 1963—30 juni 1965 hade vidare arbetsmarknadsstyrelsen

bemyndigande att medge att investeringsfondsmedel togs

i anspråk i lokaliseringspolitiskt syfte. Efter juni 1965 har Kungl. Maj :t i

flera fall lämnat företag sådana tillstånd att använda investeringsfondsmedel.

Dessa medgivanden har varit förbundna med vissa begränsningar beträffande

de förmåner som är förenade med användningen av investeringsfondsmedel.

Lokaliseringsstödets omfattning och verkningar

Under den hittills förflutna delen av försöksperioden, dvs. under tiden 1

juli 1965—31 december 1968, har lokaliseringsstöd beviljats med sammanlagt

698 milj. kr., avseende 411 arbetsställen. Av detta belopp har 568 milj.

kr. utgått som lån och 130 milj. kr. som bidrag. Enligt de berörda företagens

egna beräkningar har härigenom skapats nya sysselsättningstillfällen för

sammanlagt 12 300 personer. Stödets geografiska fördelning framgår av tabell

1 på nästa sida.

Drygt 70 procent av det beviljade lokaliseringsstödet och ca 65 procent av

det beräknade tillskottet av arbetstillfällen hänför sig till stödområdet. De

största insatserna har gjorts i norrlandslänen, till vilka drygt 50 procent

av det totala stödet och 43 procent av sysselsättningstillskottet har gått. Till

mycket betydande del — ca 69 procent — har stödet inom detta område kommit

kommunblocken vid kusten till godo. För Norrbottens län är den andel

av stödet som gått till kommunblocken vid kusten 56 procent, för Västerbottens

län 78 procent, för Västernorrlands län 96 procent och för Gävleborgs

län 38 procent.

Utanför stödområdet har större lokaliseringsinsatser gjorts i Kopparbergs,

Värmlands, Älvsborgs, Blekinge, Kalmar och Östergötlands län. Det

största tillskottet av arbetstillfällen beräknas ha uppkommit i Älvsborgs län.

Det stöd som givits till arbetsställen utanför stödområdet betingas främst av

att strukturomvandlingen inom industrin i förening med konjunkturavmattningen

under de senaste åren skapat ett behov av punktinsatser på skilda

orter.

Det bör påpekas, att de data som anges för tillskottet till sysselsättningen

som följd av lokaliseringsinsatser grundar sig på uppgifter som lämnats av

företagen i fråga i samband med ansökan om lokaliseringsstöd. Dessa uppgifter

kan i vissa fall antas överskatta de direkta sysselsättningseffekterna

av investeringarna. Å andra sidan begränsas effekterna av lokaliseringsstö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

9

Tabell 1. Statligt lokaliseringsstöd 1.7.1965—31.12.1968

Län

Antal

arbets-

ställen

Beräknad

investe-

rings-

kostnad,

mkr.

Beviljat stöd,

totalt

Beräknat syssel- sättningstillskott

Mkr.

Procentu- ell fördel- ning

Antal

arbets-

tillfällen

Procentu- ell fördel- ning

7 stödområdet ...........

357

930,6

497,7

77,3

8 089

65,5

Norrbotten...............

60

81,6

50,7

7,3

640

5,2

Västerbotten .............

62

171,5

98,8

14,2

1 862

15,1

Jämtland ................

44

54,1

34,9

5,0

593

4,8

Västernorrland...........

45

321,2

127,9

18,3

1 342

10,9

Gävleborg ...............

30

60,2

39,7

5,7

741

6,0

Kopparberg ..............

40

56,9

31,6

4,5

620

5,0

Värmland ...............

44

94,7

57,7

8,2

1 245

10,1

Älvsborg .................

16

71,6

44,0

6,3

782

6,3

Göteborg och Bohus .....

10

18,8

12,4

1,8

264

2,1

Utanför stödområdet .....

60

379,5

200,6

28,7

4 255

34,5

Gävleborg ...............

5

9,3

5,0

0,7

183

1,5

Kopparberg ..............

10

60,1

39,6

5,7

452

3,7

Västmanland.............

2

4,5

2,8

0,4

30

0,2

Örebro ...................

3

7,8

4,6

0,7

97

0,8

Värmland ...............

11

49,0

23,9

3,4

232

1,9

Skaraborg ...............

1

3,1

1,9

0,3

70

0,6

Älvsborg .................

5

74,3

24,0

3,4

1 087

8,8

Göteborg och Bohus .....

2

15,5

10,4

1,5

172

1,4

Malmöhus ...............

1

1,5

0,9

0,1

25

0,2

Kristianstad .............

2

2,6

1,7

0,2

31

0,2

Blekinge .................

1

42,0

30,0

4,3

725

5,9

Gotland .................

2

2,6

1,7

0,2

8

0,1

Kalmar..................

7

54,7

28,5

4,1

511

4,1

Kronoberg ...............

1

2,9

1,9

0,3

17

0,1

Östergötland .............

7

49,5

23,6

3,4

615

5,0

Hela riket ...............

till

7 310,0

698,3

100,0

72 344

100,0

Källa: AMS, Meddelanden från utredningsbyrån 1969:4

det inte till dessa omedelbara sysselsättningsökningar. De investeringar som

genomförts inom främst industrisektorn kan nämligen beräknas ha fått en

inte oväsentlig följdverkan på sysselsättningen inom handeln och servicenäringarna.

Vissa undersökningar som gjorts tyder på att det råder en tämligen

god överensstämmelse mellan de sysselsättningseffekter som angivits

och de som faktiskt uppkommer.

En fördelning av lokaliseringsstödet på industribranscher visar att ca 39

procent av stödet gått till företag inom metall- och verkstadsindustrin, ca

23 procent till företag inom trä- och möbelindustrin och ca 17 procent till

företag inom massa-, pappers- och pappersvaruindustrin.

Det lokaliseringsstöd som hittills utlämnats fördelar sig på budgetåren

1965/66, 1966/67 och 1967/68 med 199, 229 resp. 151 milj. kr. Motsvarande

belopp avseende stödområdet är 189, 134 och 111 milj. kr. De relativt sett

låga belopp som noteras för budgetåret 1967/68 torde hänga samman med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

den allmänna stagnationen av industrins investeringsverksamhet under

denna period. De sjunkande belopp som redovisas för stödområdet kan därutöver

tänkas tyda på en minskande tillgång på lokaliseringsbara projekt i

dessa regioner. Det bör i detta sammanhang anmärkas, att stödverksamheten

efter hand under inverkan av den fortgående strukturrationaliseringen också

fått en i viss mån ändrad inriktning. Sålunda har under det senaste budgetåret

lokaliseringsinsatser i ökad utsträckning gjorts i förebyggande syfte.

Stöd har i högre grad än tidigare lämnats för att genom investeringar i rationaliseringssyfte

möjliggöra företagens fortsatta verksamhet och därigenom

bidra till att sysselsättningen upprätthålles.

Regionalpolitisk planering: länsplanering 1967

Efter hand som den utrednings- och planeringsverksamhet som bedrivits

inom ramen för lokaliseringspolitiken har fortskridit har verksamheten

kommit att få en vidare syftning, som går utöver den som avsågs i 1964 års

beslut om lokaliseringspolitiken. Som ett sammanfattande begrepp för de

insatser från samhällets sida som här åsyftas har benämningen regionalpolitik

börjat användas. I årets statsverksproposition hänförs till regionalpolitiken

»olika strävanden, som har till syfte att förena ett effektivare resursutnyttjande

och ökad ekonomisk tillväxt med förbättrad jämvikt i den

näringsgeografiska utvecklingen och därigenom skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt

och socialt avseende mellan de människor som bor i olika regioner».

Lokaliseringspolitiken kan betecknas som ett led i regionalpolitiken, såsom

den här definieras.

En huvudlinje i lokaliseringspolitiken enligt 1964 års beslut var, som ovan

redovisats, en förbättrad regional samhällsplanering. Ansvaret härför lades

på länsstyrelserna, vilka skulle biträdas av planeringsråd. För att planeringen

skulle få stadga och likformighet uppdrog Kungl. Maj :t åt länsstyrelserna

och planeringsråden att i enlighet med anvisningar som utarbetats inom

inrikesdepartementet genomföra en försöksplanering med lokaliseringspolitisk

inriktning. Resultatet av denna planering, som betecknats »länsplanering

1967» redovisas i årets statsverksproposition (bil. 13, s. 92 ff.). Sedan

Kungl. Maj :ts anmälan angående den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen

behandlats av statsutskottet har riksdagen till Kungl. Maj:t gjort

visst tillkännagivande i ämnet (SU 57).

Huvudsyftena med länsplaneringen var att lägga grunden till en bättre

samordning av de statliga länsorganens beslut om fördelning av utbyggnadsresurser

mellan olika orter och regioner och att nå fram till en regionalpolitisk

målsättning, som kunde bli vägledande vid fördelningsbeslut av olika

slag. Vid genomförandet av länsplanering 1967 har bl. a. kommuner och

näringsliv haft möjligheter att medverka, dels genom planeringsråden, dels

genom att planeringen först utarbetats i en preliminär version som landstingens

förvaltningsutskott och kommunblockens samarbetsnämnder m. fl.

fått yttra sig över.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

11

Som underlag för sina bedömningar har länsstyrelsen/planeringsrådet

haft bl. a. följande tre typer av information. (1) En befolkningsprognos, som

räknats fram på grundval av vissa gemensamt för hela landet fixerade antaganden

om befolknings- och näringslivsutveckling i kommunblocken fram

till år 1980 (prognos 1). (2) En prognos som anger länsstyrelsernas uppfattning

om innebörden av rådande utvecklingstendenser i fråga om blockens

framtida befolkning., sysselsättning m. in. (prognos 2). (3) Information om

målsättningen för kommunernas planering, i första hand bostadsbyggnadsprogrammen.

På grundval av den här angivna informationen och ett antagande om oförändrade

förutsättningar i fråga om möjligheterna att påverka utvecklingen

har länsstyrelsen/planeringsrådet formulerat en regionalpolitisk målsättning,

uttryckt i vissa ramvärden för befolkningen i varje kommunblock år

1980. Om befolkningstalen enligt denna målsättning avviker från vad som

anges i prognos 2 innebär detta att länsstyrelsen/planeringsrådet ansett det

motiverat att korrigera den prognostiserade utvecklingen.

Efter det att planeringsarbetet på regional nivå avslutats har inom inrikesdepartementet

prognos 1 vidareutvecklats och ett nytt alternativ (prognos 0)

framräknats. Härvid har även de skilda länsresultaten sammanställts och

värderats.

De målsättningar rörande befolkningsutvecklingen som framkommit i

länsplanering 1967 ligger i flertalet fall mycket nära länsstyrelsernas prognoser.

116 län överensstämmer befolkningsvärd ena i målsättningen med de

i prognos 2 angivna eller avviker från dessa med högst 3 procent. I fem län

ligger målsättningen mer än 5 procent över vad som anges i prognos 2, nämligen

i Norrbottens, Jämtlands, Gotlands, Östergötlands och Kopparbergs län.

Då det gäller de bedömningar rörande utvecklingen inom näringslivet, som

redovisas i länsplanering 1967, kan följande noteras. Sysselsättningen inom

jordbruk och skogsbruk minskar enligt länsstyrelsernas prognos med ca 24

procent per femårsperiod under tiden 1965—1980. Enligt prognos 0 skulle

nedgången bli ca 28 procent per femårsperiod. De båda prognoserna är ganska

samstämmiga då det gäller jordbruket men skiljer sig avsevärt i fråga

om skogsbruket. För industrisysselsättningen innebär länsstyrelsernas prognos

en uppgång med drygt 12 procent under perioden 1960—1980. De betydande

regionala skillnader, som utvecklingen under åren 1960—1965 innebar,

skulle enligt prognosen inte komma att prägla den fortsatta utvecklingen.

Följden av de omfördelningar av industrisysselsättningen mellan länen,

som prognosen implicerar, skulle bli en smärre förskjutning av industrins

tyngdpunkt mot Smålands-länen, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens

län. Länsstyrelsernas prognos för sysselsättningen inom byggnadsverksamheten

baseras i allmänhet på 1965 års långtidsutredning. Detsamma

synes i stor utsträckning gälla prognosen för servicesektorn.

Om det arbetskraftsbehov som länsstyrelsernas prognos innebär ställs mot

det sannolika utbudet av arbetskraft år 1980 framkommer ett betydande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

arbetskrafIsunderskott. De regionalpolitiska målsättningarna för år 1980

innebär en ännu större brist. En jämförelse mellan prognos 2 och målsättningarna

för länen visar att länsstyrelserna/planeringsråden i allmänhet

accepterat en planeringsnivå som innebär ett stort arbetskraftsunderskott

medan man i län med överskott på arbetskraft genomgående eftersträvat en

sådan korrigering av den prognostiserade utvecklingen att överskottet skall

minska eller försvinna.

Utarbetande av regionalpolitiska handlingsprogram

Länsplanering 1967 mynnade ut i målsättningar uttryckta i ramvärden för

befolkningen kommunblocksvis år 1980. I statsverkspropositionen kommenteras

bl. a. dessa målsättningar och de prioriteringar som kommit till uttryck.

I mars 1969 uppdrog Kungl. Maj :t åt länsstyrelserna att med utgångspunkt

häri samt i eventuella uttalanden från riksdagens sida försöksvis

utarbeta konkreta regionalpolitiska handlingsprogram för länen. Avsikten är

sålunda att fullfölja länsplanering 1967 bl. a. i det avseendet att den nya

planeringsomgången avses belysa vilka åtgärder i form av offentliga investeringar

och andra insatser som fordras om den regionala utvecklingen

skulle följa målsättningarna i länsplanering 1967 med beaktande av de modifikationer

som följer av vad statsmakterna uttalat.

Underlaget för den fortsatta planeringen och för utarbetandet av handlingsprogram

skall insamlas genom enkäter till primärkommuner och landsting

och genom samverkan med berörda statliga myndigheter. Informationen

skall främst avse de beräknade investeringsbehoven under perioden fram

till 1980. Vidare skall från kommunerna insamlas dessas förslag till åtgärder

för att mera stadigvarande påverka sysselsättningsutvecklingen samt

synpunkter på frågan om vilka åtgärder som behöver vidtagas för att en tillfredsställande

samhällelig service i olika avseenden skall kunna erhållas.

Handlingsprogrammen skall innehålla förslag till åtgärder av regionalpolitisk

betydelse samt en prioritering mellan kommunblock av insatserna.

En redovisning skall sålunda ske av vilka åtgärder som kan vidtas för att

mera stadigvarande påverka sysselsättningsutvecklingen i en riktning som

svarar mot den regionalpolitiska målsättningen. Programmen skall vidare

innehålla förslag till åtgärder i syfte att tillgodose en tillfredsställande samhällelig

service i orter och områden där tillväxtfrämjande samhällsinsatser

inte bör komma i fråga. Det skall i samtliga dessa så långt möjligt anges i

vilka kommunblock åtgärder i första hand bör vidtas. I vissa fall kan det bli

nödvändigt att prioriteringen avser orter inom kommunblocken. Slutligen

skall redovisas en prioritering av de kommunala och statliga investeringsbehoven

mellan olika kommunblock.

Uppläggningen av arbetet med de regionala handlingsprogrammen ansluter

nära till det förfarande som tillämpades vid utarbetandet av länsplanering

1967. Ansvaret faller i första hand på länsstyrelserna och planeringsråden.

Arbetet skall inledas med att länsstyrelsen/planeringsrådet i samver
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

13

kan med länsavdelningen av Svenska kommunförbundet vid särskilda konferenser

informerar kommuner och kommunblock om planeringens ändamål

och uppläggning. Härefter genomförs en enkät till kommunerna rörande

dessas investeringsbehov m. m. Huvudansvaret för slutredovisningen och för

utarbetandet av handlingsprogrammet åvilar länsstyrelsen/planeringsrådet.

Handlingsprogrammet utarbetas först i preliminär form och remitteras till

kommunblockens samarbetsnämnder och till landstingens förvaltningsutskott.

Länsstyrelsernas/planeringsrådens slutliga redovisning avses föreligga

våren 1971.

Lokaliseringspolitiskt samarbete mellan staten och näringslivet

Regeringen har under våren 1969 inlett ett samarbete med Sveriges industriförbund

syftande till åtgärder för att främja en förbättrad regional

balans i fråga om sysselsättningsutvecklingen. Insatserna skall göras i regioner

med underskott på arbetstillfällen, främst Norrland. En arbetsgrupp

med företrädare för staten och Industriförbundet har tillsatts.

I en promemoria som bifogades regeringens inbjudan till samarbetet lämnas

en redogörelse för den hittills bedrivna lokaliseringspolitiken och för

länsplanering 1967. Vidare redovisas några erfarenheter av den lokaliseringspolitiska

stödverksamheten. Därvid konstateras, att denna haft störst

framgång under högkonjunkturåren, vilket anses sammanhänga dels med

att den totala investeringsverksamheten legat högt, dels med att företagen

haft svårt att tillgodose sina arbetskraftsbehov i södra och mellersta Sverige.

Utvecklingen under senare tid har emellertid, framhålls det, medfört att de

regionala skillnaderna i sysselsättningen mellan norra och södra Sverige

förstärkts. En intensifierad lokaliseringspolitisk stödverksamhet anges därför

som erforderlig om målen för den regionala politiken skall kunna nås.

Slutligen erinras om att den nu realiserade konjunkturförbättringen lett till

en starkt ökad efterfrågan på arbetskraft i södra och mellersta Sverige samtidigt

som en besvärande arbetslöshet kvarstår i de norra delarna av landet.

Den goda tillgången på arbetskraft i norra Sverige anses i detta läge öka

möjligheterna till lokalisering av företagsamhet dit.

1 promemorian erinras vidare om att de målsättningar som länen utarbetat

inom ramen för länsplanering 1967 innebär betydande anspråk på nya arbetstillfällen

inom industri och servicenäringar. Anspråken är av en sådan

storleksordning att det framstår som nödvändigt att rangordna de olika

kommunblocken med hänsyn till angelägenheten av insatser i syfte att öka

sysselsättningen. En sådan prioritering har, framhålls det, mer eller mindre

direkt uttalat skett i länsplaneringen. En ytterligare precisering av de regionalpolitiska

målen uppges komma att eftersträvas i den fortsatta planeringen.

En slutsats härav är att även näringslivets lokaliseringsbeslut kommer

att påverkas av de regionalpolitiska målsättningar som sålunda lagts till

grund för att bestämma inriktningen av samhällets insatser.

En spontan anpassning av näringslivets planering till de regionalpolitiska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

målen kan emellertid inte avvaktas, framhålles det i promemorian. Ett organiserat

samarbete mellan staten och näringslivet krävs i syfte att snabbt få

till stånd en ökning av främst den industriella verksamheten i en rad regioner

med allför svag spontan tillväxt. Detta samarbete skall enligt promemorian

tillgå så att Sveriges industriförbund inventerar förekomsten av lokaliseringsbara

utbyggnadsprojekt inom den privata industrin medan inrikesdepartementet

tillhandahåller erforderliga uppgifter om vilka regioner som

prioriteras samt om utvecklingsbetingelserna i dessa orter. Uppgifter om

lokaliseringsbara statliga industriprojekt skall på motsvarande sätt tas fram

inom industridepartementet.

Industriförbundet föreslås genom intensivundersökningar inom i första

hand större svenska industriföretag söka få en snabb överblick över möjligheterna

att lokalisera företag till de sysselsättningssvaga regionerna. Såvitt

möjligt bör förbundet söka stimulera företagen att systematiskt överväga

sådan lokalisering. Det anges därvid vara av särskilt intresse att möjligheterna

till utläggning av filialföretag och anläggningar för produktion av delleveranser

kartläggs.

Inrikesdepartementet åtar sig att svara för en precisering av de regionalpolitiska

målen genom att närmare ange vilka orter som prioriteras för eu

industriell utbyggnad. Vidare skall departementet belysa etablerings- och

tillväxtförutsättningarna i dessa orter genom att beräkna arbetskraftspotentialen

samt lämna uppgifter om infrastrukturen.

Lokalisering av statlig verksamhet

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, vars uppgift enligt

direktiven var alt kartlägga förutsättningarna för en utflyttning av statliga

verksamhetsgrenar från Stockholms-området, avgav 1963 betänkandet

»Lokalisering av statlig verksamhet» (SOU 1963: 69). Som särskild bilaga

till betänkandet publicerades en promemoria med titeln »Stadsbyggnadsmässiga

konsekvenser av inflyttning av statlig verksamhet» (SOU 1963: 70).

Tidigare hade utredningen behandlat ett tiotal myndigheter i separata betänkanden.

I huvudbetänkandet redovisades ett 90-tal myndigheter in. fl. med ca

24 000 anställda som den s. k. stora utflyttningsgruppen. Samtliga dessa

skulle enligt utredningens mening under vissa närmare preciserade villkor

kunna flyttas ut från Stockholms-området. I gruppen ingick en rad olika

organ inom försvaret, centrala organ inom vissa civila försvaltningsområden,

kommunikationsverken (utom postbanken) samt centrala organ för

viss teknisk forskning m. m. Modellstudier för ändrad lokalisering utfördes

beträffande områden i Örebro, Skaraborgs, Östergötlands och Västernorrlands

län. En omlokalisering av hela den stora utflyttningsgruppen bedömdes

medföra investeringskostnader på drygt 4 miljarder kr. En fördelning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

15

av gruppen på flera områden betraktades som mest fördelaktig. Behovet av

ett omfattande planläggnings- och undersökningsarbete före en utflyttning

underströks. Projektets genomförande beräknades kräva en tid av minst

10—15 år.

EU 30-tal verksamhetsgrenar ur den stora utflyttningsgruppen sammanfördes

av utredningen till en liten utflyttningsgrupp. Antalet berörda anställda

var här nära 3 800. I denna grupp, som föreslogs skola flyttas ut

från Stockliolms-området, ingick bl. a. ett flertal centrala ämbetsverk.

Utredningen föreslog slutligen separat utflyttning av vissa verksamhetsgrenar,

däribland ett antal statliga företag.

Utredningens betänkande har remissbehandlats, varvid — utom bland

företrädare för vissa regionala och lokala intressen — en övervägande kritisk

inställning till förslagen har kommit till uttryck.

Chefen för finansdepartementet har vid ett par tillfällen, senast i april

1968 (FK 20, s. 13), besvarat interpellationer beträffande utredningen. Departementschefen

uttalade därvid att han inte var beredd att lägga fram något

samlat omlokaliseringsförslag på grundval av utredningsbetänkandet och

att han ansåg att lokaliseringsfrågor inom den statliga verksamheten borde

prövas från fall till fall allteftersom de aktualiserades. Saken borde lämpligen

övervägas i de fall där det bleve fråga om nyetablering eller utökad

statlig verksamhet. Kungl. Maj:t har gett byggnadsstyrelsen och fortifikalionsförvaltningen

i uppdrag att vid den fortlöpande planeringen för den

statliga verksamheten i samråd med berörda myndigheter överväga lämpligheten

av lokalisering utanför Stockholms-området av sådan verksamhet.

I motioner, väckta i anledning av propositionen 1968: 118 angående uppförande

av förvaltningsbyggnad i kvarteret Garnisonen i Stockholm, föreslogs

att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle hemställa om utredning och

förslag angående lokalisering av statlig verksamhet utanför Stockholm.

Statsutskottet avstyrkte motionerna under hänvisning dels till ett av chefen

för finansdepartementet i propositionen gjort uttalande om angelägenheten

av att möjligheterna till lokalisering utanför Stockholms-området av

statlig verksamhet prövades i ökad utsträckning, dels till att saken nyligen

undersökts av den ovannämnda utredningen (SU 1968: 118). Statsutskottets

borgerliga ledamöter reserverade sig för bifall till motionerna, vilka

emellertid avslogs av riksdagen.

I årets statsverksproposition (bil. 13, s. 142) anför chefen för inrikesdepartementet

att en väsentligt ökad lokalisering utanför huvudstadsregionen

bör övervägas i anslutning till framtida beslut som innebär tillväxt av

den statliga centralförvaltningen. Till detta uttalande har statsutskottet anslutit

sig i sitt utlåtande nr 57, vilket godkänts av riksdagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

I årets statsverksproposition (bil. 9, s. 16) lämnas uppgifter om två av

statistiska centralbyrån upprättade s. k. produktionsfilialer, förlagda till

Örebro och Hallstavik.

Vissa riktlinjer för jordbrukspolitiken

Enligt 1967 års jordbrukspolitiska beslut (prop. 1967:95, JoU 25, rskr

280) ingår bland de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken att befolkningspolitiska

och sociala skäl i och för sig inte bör påverka den totala jordbruksproduktionens

omfattning. De konsekvenser för närings- och befolkningsstruktur

etc. på landsbygden som följer av den fortgående rationaliseringen

av jordbruket skall sålunda i allmänhet inte få leda till att olönsam

jordbruksproduktion upprätthålls på längre sikt. Inom vissa regioner där de

naturliga förutsättningarna för jordbruksproduktion är mindre goda utgår

dock särskilt jordbruksstöd. Allmänt lokaliseringspolitiska skäl har

sålunda motiverat ett särskilt rationaliseringsstöd i Norrland, i Kopparbergs

och Värmlands län samt i Dalsland. Som regionalt stöd åt det norrländska

jordbruket utgår även ett extra mjölkpristillägg.

Vissa riktlinjer för transportpolitiken

Statsmakterna antog år 1963 allmänna riktlinjer för trafikpolitiken (prop.

191, S3LU 1, rskr 424). Målet för trafikpolitiken angavs vara att för landets

olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga

kostnader samt att uppnå en samhällsekonomiskt riktig uppdelning av

trafiken mellan de olika trafikgrenarna. I riktlinjerna för trafikpolitiken

ingår som bärande element att varje trafikgren skall i princip svara för sina

kostnader och att förutsättningar även i övrigt skall skapas för en konkurrens

på lika villkor.

I den mån det vid hävdandet av kravet på kostnadstäckning inte är möjligt

att lämna en viss bygd en rimlig trafikservice, bör enligt riktlinjerna

ersättning till berörda trafikföretag utgå av allmänna medel. Särskilda insatser

för att upprätthålla en tillfredsställande trafikförsörjning i områden

med svagt trafikunderlag är därför en betydelsefull del av den nya trafikpolitiken.

Det underströks i 1963 års beslut att aktiviteten på det trafikpolitiska

området borde samordnas med lokaliseringspolitiken bl. a. då det gäller

att upprätthålla från lokaliseringssynpunkt önskvärd men olönsam järnvägs-

eller landsvägstrafik.

Statliga stödbeställningar

En grundläggande princip för den statliga upphandlingen är kravet på

affärsmässighet. Denna princip har dock under vissa omständigheter ansetts

kunna modifieras. Detta gäller bl. a. vid utläggande av statliga beställningar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Dankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969 17

i sysselsättningsfrämjande syfte. Oklarhet råder f. n. om beslutsordningen i

sådana tall och om metoderna att bestrida de merkostnader som kan uppkomma

för den upphandlande myndigheten.

Industribeställningar har under de senaste åren vid flera tillfällen använts

som ett konjunkturpolitiskt instrument, avsett att påverka främst sysselsättningsutvecklingen.

Det har i dessa fall gällt tidigareläggning av vissa beställningar.

Kungl. Maj :t har härvid i särskilda beslut uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen

att vidtaga åtgärder för att öka sysselsättningen inom främst

verkstadsindustrin. De åtgärder som här avsågs var tidigareläggning av beställningar

av förnödenheter för statlig och kommunal verksamhet. Till

kommunala beställningar av detta slag utgår statsbidrag med högst 20 procent.

Beställningarna utläggs av vederbörande myndigheter efter samråd

med arbetsmarknadsstyrelsen, som också under vissa förutsättningar har att

förskottsvis bestrida uppkommande kostnader. Arbetsmarknadsstyrelsen

har bemyndigande att lägga ut beställningar av förnödenheter som behövs i

statlig verksamhet hos industriföretag som varslat om friställning av anställda

i större omfattning till följd av driftsinskränkning eller driftsnedläggelse.

Förutsättningen härför är att de friställda inte utan tidsutdräkt kan

beredas andra anställningar eller omskolning. Beställningar av detta slag är

avsedda att få endast kortvariga effekter för att bl. a. bereda de arbetsförmedlande

organen erforderligt rådrum eller överbrygga tillfälliga produktionsinskränkningar.

Olika spörsmål som sammanhänger med statliga beställningar i sysselsättningsfrämjande

syfte utreds f. n. av den år 1968 tillsatta utredningen om

offentlig upphandling. Denna har enligt sina direktiv att bl. a. överväga

lämpliga metoder att bestrida merkostnader för sådana beställningar samt

formerna för samråd mellan de myndigheter som har ansvaret för beställningarna

och arbetsmarknadsstyrelsen. Härvid skall särskilt beaktas åtgärdernas

förenlighet med Sveriges internationella förpliktelser.

Förslag rörande företagareföreningarna

Riksdagen har nyligen avslagit ett antal motioner vari hemställts om höjning

av anslaget till företagareföreningarna utöver vad som föreslagits i

statsverkspropositionen. Härmed avsågs att ge företagareföreningarna i vissa

norrlandslän särskilda tillskott. I statsutskottets utlåtande i ämnet (nr 59)

konstaterades att enligt av riksdagen år 1968 antagna riktlinjer företagareföreningarnas

stöd inte längre primärt skall ha lokaliseringspolitiskt syfte.

Pågående utredningsarbete m. m.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) tillkallades år

1965 med uppgift att biträda vid uppläggningen av regional utredningsverk2—Bihang

till riksdagens protokoll 1969. 3 saml. Nr 30—31

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

samhet samt med att samla informationer om, koordinera och definiera behov

av forskning i lokaliseringsfrågor.

Gruppens utredningsverksamhet är fördelad på arbetsgrupper angående

regionala näringslivs- och befolkningsprognoser, glesbygdsproblem, urbaniseringsprocessen

och storstadsproblem samt lokaliseringspolitikens effekter

m. m. Från de till expertgruppen anknutna forskningsprojekten om urbaniserings-

respektive glesbygdsfrågor har inletts en publicering av resultat i

form av preliminära rapporter. Beträffande urbaniseringsprocessen har sålunda

hittills utgivits 22 rapporter och beträffande glesbygdsfrågorna fyra

rapporter.

Expertgruppen har avlämnat ett betänkande om »Statistikbehov och statistikproduktion

för regionala utredningar» (SOU 1968: 29).

1968 års lokaliseringsutredning

År 1968 tillkallades landshövdingen Mats Lemne som sakkunnig för att

utreda den fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten m. in. Utredningsmannen

har till sitt förfogande en rådgivande nämnd, som är parlamentariskt

sammansatt.

Utgångspunkten för utredningsarbetet skall enligt direktiven vara att de

mål för lokaliseringspolitiken som statsmakterna uppställde år 1964 tills

vidare skall stå fast. Med beaktande härav skall den sakkunnige med ledning

av de hittillsvarande erfarenheterna av den ekonomiska stödverksamheten

se över denna samt föreslå former för ett fortsatt lokaliseringsstöd. Utredningsmannen

bör skaffa sig en så god uppfattning som möjligt om lokaliseringsstödets

verkningar och härvid samråda med ERU och ta del av ERU:s

utredningar.

Beträffande uppgifterna för utredningen anförs i direktiven vidare:

Den sakkunnige bör beakta erfarenheterna av den hittillsvarande fördelningen

av lokaliseringsstödet på skilda regioner. Om han skulle finna att

den regionala fördelningen av stödet inte har varit tillfredsställande, bör

han undersöka vilka möjligheter som finns att genom prioritering eller på

annat sätt styra stödverksamheten. Frågan om den geografiska avgränsningen

av stödet bör prövas. Vidare bör den sakkunnige överväga hur resultaten

av pågående försök med länsplanering på bästa sätt skall kunna tjäna

sitt syfte att bilda underlag för lokaliseringsbeslut och för beslut i stödärenden.

Den sakkunnige bör klarlägga på vad sätt man bättre än nu kan tillgodose

behovet av underlag i form av kunskaper om bransch- och marknadsförhållanden

vid avgörandet av stödärenden. Han bör också ta ställning till om

och i så fall under vilka förutsättningar och i vilka former det kan vara befogat

att lämna stöd till industrier, vilka hotas av nedläggning, i sådana fall

där ett stöd kan medverka till att verksamheten temporärt hålls i gång och

där lösandet av svåra lokala sysselsättningsproblem kräver särskilt rådrum.

Vidare bör den sakkunnige överväga om lokaliseringsstöd bör utgå för att

möjliggöra rationalisering även i sådana fall då någon påtaglig sysselsätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

19

ningsökning inte uppnås men investeringen leder till ökad effektivitet och

därmed till större trygghet för de anställda.

I fråga om lokaliseringsstödets form, art och omfattning bör den sakkunnige

klarlägga vilken roll det statliga stödet spelat vid finansieringen av de

företagslokaliseringar som ägt rum under försöksperioden. Han bör pröva

om det kapitaltillskott som staten har lämnat kan anses lämpligt avvägt i

förhållande till övriga kreditgivares insatser. I samband därmed bör han

överväga om man bör ställa preciserade krav på riskfördelningen mellan

staten och andra kreditgivare som förutsättning för statligt engagemang.

Den sakkunnige bör sträva efter att ge de lokaliseringspolitiska stödåtgärderna

sådan form att de så smidigt och ändamålsenligt som möjligt kan anpassas

till de individuella förutsättningarna i varje särskilt fall. Härvid bör

den sakkunnige vara oförhindrad att överväga om även andra stödformer

än de nuvarande behövs. Vidare bör han pröva frågan om en lämplig avvägning

mellan bidrag och lån vid olika förutsättningar. Han bör också förutsättningslöst

pröva om det är mest ändamålsenligt att stödet liksom hittills

bestäms som en viss andel av investeringarna i byggnader och maskiner

eller om det bör konstrueras på annat sätt. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att lokaliseringsstöd i något fall lämnats för uppförande av industrilokaler

för uthyrning till företagare. Den sakkunnige bör uppmärksamma

utfallet av stöd för sådant ändamål. Den sakkunnige bör också överväga

om företagsekonomiska skäl kan motivera statligt delägarskap i särskilda

fall, t. ex. när en solvens- eller likviditetsförstärkning av snabbt expanderande

företag visar sig nödvändig.

Utredningsmannen åläggs vidare i direktiven att överväga vad som kan

vara att vinna på att mera systematiskt utnyttja möjligheten att kombinera

lokaliseringsstöd med andra stödformer. Frågorna om vilka säkerheter som

bör ställas och om statens insyn i de företag som får lokaliseringsstöd bör

också prövas. Den sakkunnige har även att studera handläggningen av stödärendena

och föreslå de förbättringar av administrativ och organisatorisk

art som kan vara påkallade.

Den sakkunnige är oförhindrad att ta upp även andra frågor som rör den

lokaliseringspolitiska stödverksamheten än dem som särskilt nämnts i direktiven.

Utredningen har genom en enkät insamlat uppgifter om planeringsrådens,

länsarbetsnämndernas och företagareföreningarnas erfarenheter av den

hittills bedrivna lokaliseringspolitiska verksamheten.

Utredningen avser att framlägga ett delbetänkande under år 1969.

Arbetsgruppen för glesbygdsfrågor m. m.

Inom Kungl. Maj :ts kansli har tillsatts en arbetsgrupp för glesbygdsfrågor,

sammansatt av tjänstemän från berörda departement samt företrädare

för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Gruppen

har till uppgift att pröva och successivt framlägga förslag till åtgärder för

att förbättra levnadsförhållandena för befolkningen i glesbygden, främst

vad gäller den samhälleliga servicen. Arbetsgruppens verksamhet har inrik
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

tats på en genomgång av olika serviceområden för att undersöka möjligheterna

att effektivisera samhällets nuvarande stöd åt glesbygdsbefolkningen.

Statsmakterna har hittills vidtagit ett antal åtgärder med särskild inriktning

på glesbygdernas problem, i vissa fall efter förslag av arbetsgruppen.

Innevarande budgetår har införts ett anslag på 5 milj. kr., avsett att stimulera

till nya sysselsättningsmöjligheter i glesbygderna i form av hemarbete.

Denna verksamhet handhas centralt av kommerskollegium, som samverkar

med berörda myndigheter samt med företagareföreningar och

branschorganisationer. Inom flertalet berörda skogslän har ett eller två projekt

påbörjats.

Hos socialstyrelsen har inrättats två konsulenttjänster för glesbygdsfrågor.

Under femte huvudtiteln har anvisats ett anslag på 5 milj. kr. för en försöksverksamhet,

som syftar till att finna lösningar på de speciella glesbygdsproblemen

inom åldrings- och handikappvården. Inom ramen härför har en

rad projekt kommit fram och i vissa fall redan påbörjats.

Inom kommunikationsdepartementet har en transportförsörjningsplan för

en glesbygdskommun utarbetats (SOU 1968: 33). Inom handelsdepartementet

har en särskild arbetsgrupp granskat de nuvarande förhållandena i fråga

om varuförsörjningen i glesbygderna och övervägt vilka åtgärder som kan

vidtas för att minska svårigheterna på detta område.

Statlig industrietablering

År 1968 tillkallades en delegation för statlig industrietablering. I motiveringen

härför hänvisades till de effekter på sysselsättningen som uppkommit

särskilt i skogslänen av strukturrationaliseringen inom näringslivet.

Syftet med delegationen angavs vara att genom statligt företagande skapa

nya sysselsättningstillfällen framför allt i dessa län. Detta angavs kunna ske

såväl genom utbyggnad av befintliga företag som genom startande av nya

sådana. Delegationen ålades att investera tänkbara objekt för ökade statliga

företagsinsatser samt undersöka, bearbeta och förhandla om intressanta projekt

och framlägga härpå grundade förslag till avtal och andra åtaganden

eller åtgärder i angivet syfte.

I prop. nr 56 till årets riksdag har föreslagits, att de uppgifter, som nu

åvilar industrietableringsdelegationen, skall överföras till ett särskilt bolag,

Svenska Industrietableringsaktiebolaget (SVETAB). Beträffande bolagets

målsättning anförs i propositionen att denna bör vara att skapa nya arbetstillfällen

genom etablerande av nya och utbyggnad av befintliga företag, både

helstatliga och i samarbete med det enskilda näringslivet, kommunägda

företag och kooperationen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt industrietablering

i regioner med sysselsättningssvårigheter. Bolaget skall drivas på

»ffärsmässiga grunder och med krav på lönsamhet. Det föreslås kunna inträda

som hel- eller delägare i företag i samband med exempelvis expan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

21

sions- eller rationaliseringsinvesteringar. Företaget bör dock, så snart det

bedöms förenligt med dess intressen, avyttra de aktieposter det kommer att

besitta. Propositionen behandlas i statsutskottets utlåtande nr 106.

Utbildningsväsendets lokalisering

Då det gäller utredningar som har att behandla frågor som rör utbildningsväsendets

lokalisering kan nämnas de sakkunniga, bestående av riksdagsledamöter,

vilka tillkallades år 1966 för att jämte fakultetsberedningen

för de tekniska vetenskaperna kontinuerligt följa frågan om högre teknisk

utbildning i Norrland och när så befinnes möjligt framlägga förslag rörande

fortsatt utbyggnad av denna utbildning.

1968 års utbildning sutredning har enligt sina direktiv att ta upp frågan

om en fortsatt decentralisering av den eftergymnasiala utbildningen. Sina

ställningstaganden i denna fråga skall de sakkunniga bygga på analyser av

dels skälen för en vidgad decentralisering, dels de samhällsekonomiska konsekvenserna

i stort. Vid bedömningen av lokaliseringsfrågorna skall utredningen

beakta bl. a. tillgången på personal och lokaler vid den decentraliserade

lärarutbildningen. De sakkunniga skall i detta sammanhang vidare

ta ställning till om och i vilken utsträckning decentraliserad eftergymnasial

utbildning bör anknyta till näringslivets struktur och därmed efterfrågan

på arbetskraft i regionen i fråga.

Utredningar rörande skogsbruk och skogspolitik

Skogsbruk och skogspolitik

Skogsbruksutredningen (ordförande generaldirektör Harry Wikström)

tillkallades 1962 för att verkställa utredning och avge förslag rörande den

fortsatta statliga bidrags-, låne- och kreditgivningen till produktionsbefrämjande

åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket samt därmed

sammanhängande spörsmål. Bland åtgärder av ifrågavarande slag nämns

i direktiven skogsodling och andra återväxtåtgärder, röjning, skogsdikning

samt skogsvägs- och flottledsbyggnad.

Skogspolitiska utredningen (ordförande generaldirektör Valfrid Paulsson)

tillkallades 1965 för att utreda riktlinjerna för den framtida skogspolitiken.

Beträffande grunderna för statligt stöd till skogsbruket uttalas i direktiven

att stödformer som är att betrakta som subventionering av skogsbruksdriften

inger betänkligheter. Det stöd som befinns vara motiverat

bör, heter det, främst avse att stimulera enskilda skogsägare att utföra från

samhällets synpunkt angelägna skogliga åtgärder, som endast på lång sikt

framstår som lönsamma för dem eller som är så kostnadskrävande att de

inte kan väntas bli utförda utan särskilt stöd. Utredningen skall pröva om

de speciella förhållandena i de fyra nordligaste länen gör det motiverat alt

där ha särskilda bestämmelser för det ekonomiska stödet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

Beträffande båda de här angivna utredningarna har i riksdagsberältelscn

1969 angivits att de beräknas slutföra sitt arbete under detta år.

Remissyttranden m. fl. skrivelser

Utvecklingen i Kopparbergs län

I skrivelse till Konungen den 19 mars 1969 har länsstyrelsen i Kopparbergs

län tagit upp vissa frågor rörande utvecklingen i länet. Länsstyrelsen

har givit bankoutskottet del av skrivelsen i samband med utskottets behandling

av motionerna angående lokaliserings- och regionalpolitik.

Länsstyrelsen framhåller att den uppmärksamhet som strukturförändringarna

inom näringslivet har skapat i första hand har riktats mot Norrland.

Motsvarande utvecklingsproblem bär emellertid, påpekas det, under

senare år gjort sig starkt gällande även i andra landsdelar, bl. a. och i hög

grad i Kopparbergs län. Genom att lägga fram utredningsmaterial rörande

länet — förutom länsplanering 1967 en särskild utredning rörande Falun—

Borlänge-regionen — har länsstyrelsen velat ge underlag för en mera allsidig

näringspolitisk debatt. Utvecklingen i Kopparbergs län betecknas som

i princip lika ogynnsam som utvecklingen i norrlandslänen.

Länsstyrelsen meddelar bl. a. följande. Befolkningsutvecklingen i länet

har alltsedan 1963 varje år varit starkt negativ. Av de sju s. k. skogslänen

har under perioden 1963—1968 endast Jämtlands län haft större befolkningsminskning

än Kopparbergs län. I genomsnitt har folkmängden årligen

reducerats med drygt 1 000 personer. Av länets flyttningsförluster under

perioden, vilka numerärt varit större än övriga skogsläns med undantag

för Norrbottens län, har nästan två tredjedelar fallit på den länsdel som

icke tillhör stödområdet och inom vilken största delen av länets industri

är belägen. Även arbetslöshetssituationen i Kopparbergs län har under en

följd av år varit jämförlig med den som genomsnittligt rått i norrlandslänen.

Sysselsättningseffekten av det lokaliseringsstöd som beviljats företag i länet

skulle enligt företagens preliminära beräkningar ha gett upphov till ca

900 nya arbetstillfällen. I ett inte obetydligt antal fall har stödet möjliggjort

att beslutad nedläggning eller driftsinskränkning kunnat förhindras.

Härigenom försvåras en beräkning av den verkliga sysselsättningseffekten.

Enligt vissa kalkyler har denna hittills uppgått till ca 200 arbetstillfällen,

mindre än en fjärdedel av de preliminärt beräknade. Den övervägande delen

av de företag som har fått lokaliseringsstöd är belägna inom länets

stödområdesdel. Orter i den övriga delen av länet har vid nyetableringar,

omlokaliseringar och filialutläggningar ej kunnat hävda sig i konkurrens

med expansiva orter utefter norrlandskusten.

Vad som gör situationen särskilt allvarlig i Kopparbergs län är, framhålles

det, att detta län i motsats till flertalet av norrlandslänen saknar ex
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

23

pansiva orter eller områden. De stimulansinsatser i form av lokaliseringsstöd

m. m. som kommer vissa norrländska kustorter till del har inte i nämnvärd

grad kunnat komma i fråga i de orter i Kopparbergs län vilka kan

betraktas som mest utvecklingsbara. Insatser enbart i form av lokaliseringsstöd

bedöms nu vara otillräckliga för att påtagligt förändra utvecklingsbilden

i länet. Länsstyrelsen understryker behovet av kraftfulla och snara

utvecklingsstimulerande åtgärder i länet och framhåller särskilt de goda

förutsättningar som Falun—Borlänge-regionen (Runnbygden) erbjuder såsom

lokaliseringsort.

Vissa norrlandsfrågor

I en till utskottet ingiven skrivelse har Samarbetsdelegationen för de fyra

nordligaste länen anfört synpunkter i anslutning till vissa av de i detta utlåtande

behandlade motionerna med inriktning på norrlandsfrågor och glesbygdsfrågor

(I: 334 och 11: 385, I: 723 och II: 840, I: 724 och II: 847, I: 739

och II: 829, II: 239 samt II: 828). Delegationen ansluter sig till flertalet av de

förslag som framförs i motionerna och lägger fram en del synpunkter och

önskemål härutöver.

Massafabrik i Västerbottens inland

Domänverket redovisar visst utredningsmaterial rörande massa- och pappersindustrins

strukturfrågor samt beträffande råvarutillgången i Norrland.

Verket anger sin slutsats härav på följande sätt.

Domänverket finner att redan gjorda utredningar klart visar att en cellulosafabrik

med hänsyn till tillgängliga råvarutillgångar icke rimligen kan

byggas i aktuellt område och avstyrker med hänsyn härtill ytterligare utredning

rörande förläggande av en statlig eller halvstatlig massafabrik till

Västerbottens inland, trots att Domänverket med tyngdpunkten av sitt

markinnehav lokaliserat till Norrlands inland har ett starkt intresse av att

ett antal tätorter med erforderligt befolkningsunderlag för fullgoda serviceanläggningar

blir bestående.

Skogsindustriernas samarbetsutskott framhåller att en fabrik av det slag

motionärerna åsyftar måste vara av en betydande storleksordning för att

vara lönsam. En sådan fabrik skulle undandraga den befintliga kustindustrin

i Norrland betydande råvarutillgångar. Denna beräknas inom en

nära framtid komma att helt förbruka det nu redovisade mindre överskottet

på barrved. Samarbetsutskottet påpekar vidare att den föreslagna fabriken

skulle medföra svårlösta miljövårdsproblem. Den föreslagna lokaliseringen

skulle även vara ogynnsam från kostnadssynpunkt. På dessa grunder

avstyrker samarbetsutskottet bestämt vidare åtgärder syftande till att

uppföra en massafabrik i Västerbottens inland.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har som sitt eget yttrande

överlämnat en skrivelse från Västerbottens skogsägareförening. Föreningen

tillstyrker förslaget om utredning angående möjligheterna att etablera en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1060

industri i Västerbottens inland med ortens råvara som bas och deklarerar

att den i all den utsträckning som är möjlig kommer att vara positiv till råvaruleveranser.

I sammanhanget framförs önskemål om utredning av möjligheterna

att från det berörda området etablera en export av skogsprodukter

till Norge.

Turismen i Norrland

Reso anför inledningsvis, att varje planering av åtgärder för turismen i

Norrland måste ta hänsyn till verksamhetens säsongbetonade karaktär. Detta

påverkar räntabiliteten av erforderliga anläggningar. Enligt Resos uppfattning

torde det vara i det närmaste omöjligt att skapa anläggningar av

någorlunda standard och klass utan betydande insatser från det allmännas

sida. Detsamma torde gälla ett eventuellt produktionsbolag av det slag motionärerna

förordat. Utan väsentlig satsning från det allmännas sida skulle

det enligt Reso vara svårt att engagera organisationer och näringar i ett sådant

bolag.

Reso diskuterar vidare olika uppslag i fråga om i första hand stugturismen

och fisket. Det konstateras att även stugturismen kräver investeringar,

som kan vara svåra att förränta och som därför måste subventioneras. Beträffande

fisket framhålles att vattnen med bra fiske måste göras tillgängliga

för allmänheten samt att ökad upplysning och samordning i fiskefrågor

måste främjas.

Reso anser en utredning om norrlandsturismen önskvärd. Denna bör bl. a.

ta upp frågan om lokalisering av turistanläggningar och fritidsområden och

därmed sammanhängande finansieringsproblem.

Svenska turistföreningen framhåller liksom motionärerna det önskvärda

i att turismen i väsentligt högre grad än för närvarande får betydelse som

stödnäring inom de delar av landet, där näringslivet genomgår en snabb och

allmänt genomgripande omvandling. Då det gäller utbyggnaden av turistanläggningar

och andra anordningar till främjande av turismen kan det enligt

föreningen finnas behov av någon form av produktionsbolag med uppgift

dels att skapa lämpliga produkter, dels att marknadsföra produkterna. Ett

sådant initiativ kunde väcka intresse också i grannländerna och ett samarbete

över gränserna kunde etableras. Föreningen erinrar i det sammanhanget

om sitt under senare år livliga utbyte med turistorganisationerna i

de nordiska grannländerna.

Föreningen uttalar att produktutvecklingen i fråga om turisttjänster ännu

söker sin organisatoriska form. Åtgärder på detta område behöver därför

övervägas och främjas. Turismen som näring kräver sin professionella behandling

med sådana åtgärder som antyds i motionerna. Föreningen förklarar

sig också beredd att aktivt medverka vid planeringen och genomförandet

av sådana åtgärder.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

25

Svenska turisttrafikförbundet uppger sig under de senaste åren ha inriktat

sig på en starkt kommersialiserad verksamhet i syfte att tillsammans

med olika intressenter inom turistnäringen genom samordnade aktioner på

några få prioriterade utlandsmarknader åstadkomma ett ökat utländskt resande

till Sverige. Förbundet har i olika sammanhang understrukit behovet

av samordning och ökade regionala resurser för marknadsföringen av turismen.

Förbundet delar sålunda tankegångarna i motionerna och betonar vikten

av att olika åtgärder vidtas för att aktivera marknadsföringen av svensk

turistnäring både inom och utom landet.

Utskottet

De motioner som behandlas i detta utlåtande spänner över ett brett register.

Synpunkter på riktlinjerna för lokaliseringspolitiken förs fram med

adress främst till den utredning som nu sysslar med utformningen av den

fortsatta lokaliseringspolitiska stödverksamheten. Glesbygdernas speciella

problem tas upp, och i ett flertal motioner vidgas perspektivet till att allmänt

gälla regionalpolitisk planering och utveckling. I blickfältet kommer

härvid i synnerhet Norrland eller delar därav, men även regioner i sydligare

delar av landet berörs. Somliga motioner tar — vanligen med viss geografisk

inriktning — upp särskilda näringsgrenars eller statliga verksamhetsgrenars

förhållanden. I fråga om yrkandenas innebörd kan sammanfattningsvis

sägas att de oftast avser nya eller utvidgade utredningsuppdrag eller institutionella

förändringar av olika slag men i en del fall också principuttalanden

rörande statsmakternas politik i framtiden.

Den lokaliseringspolitiska stödverksamhet för vilken mål och riktlinjer

fastställdes av 1964 års riksdag avser en femårig försöksperiod som började

den 1 juli 1965. Försöksperioden slutar sålunda om något mer än ett år,

men detta innebär inte att verksamheten då skall avbrytas. Fn ny utredning

på området, 1968 års lokaliseringsutredning, har fått i uppdrag att se över

riktlinjerna för verksamheten och föreslå former för ett fortsatt lokaliseringsstöd

efter försöksperiodens utgång.

De hittillsvarande erfarenheterna av försöksverksamheten visar klart,

uttalar chefen för inrikesdepartementet i årets statsverksproposition, att

lokaliseringspolitiska stödinsatser har en väsentlig uppgift att fylla när

det gäller att från samhällets sida påverka näringslivets regionala utveckling.

Om riktigheten i detta uttalande torde allmän enighet råda. Samtidigt

står det dock klart, något som också framhålles i departementschefsuttalan(let,

att de mål som uppställts för lokaliseringspolitiken inte kan i alla avseenden

förverkligas enbart genom de lokaliseringspolitiska stödåtgärderna.

I vissa områden i landet torde stimulansåtgärder av detta slag inte kunna

påverka utvecklingen på något avgörande sätt. Utskottet erinrade förra året

(uti. 1968: 14) om de begränsade verkningar som lokaliseringsstödet haft

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

[ norra stödområdets inlandsregioner. Denna iakttagelse kan mera allmänt

formuleras så att de problem som föreligger i glesbygderna för sin lösning

kräver insatser av väsentligen annat slag än dem som ingår i den lokaliseringspolitiska

stödverksamheten. En omfattande utredningsverksamhet rörande

glesbygdernas problem har också inletts och en arbetsgrupp för glesbygdsfrågor

tillsatts med uppgift att pröva och successivt lägga fram förslag

till åtgärder för att förbättra glesbygdsbefolkningens levnadsförhållanden,

särskilt vad gäller den samhälleliga servicen. Riksdagen har vid sidan

av anslagen till lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån fr. o. in. budgetåret

1968/69 anvisat medel till särskilda stödåtgärder i glesbygder.

De utredningar och åtgärder som hittills nämnts tar främst sikte på de

områden som till följd av strukturomvandlingen inom näringslivet och

samhället i stort har drabbats av sysselsättnings- och avfolkningsprobiem

etc. Redan när lokaliseringspolitiken utformades år 1964 var ett vidare perspektiv

aktuellt, innefattande bl. a. en utbyggd regional planering i hela

landet. Till den regionalpolitik som sålunda initierades hänförs olika strävanden

i syfte att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande och ökad

ekonomisk tillväxt med förbättrad jämvikt i den näringsgeografiska utvecklingen

och därigenom skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende

mellan människor i olika regioner. För nu angivna ändamål inrättades

planeringsråden i länen och försågs länsstyrelserna med speciella planeringsenheter.

Ett resultat av den utbyggda planeringsorganisationens insatser

är den i årets statsverksproposition presenterade länsplanering 1967,

som utgör ett första mera omfattande försök att dels lägga grunden för en

samordning av olika statliga och kommunala organs beslut om fördelning av

utbyggnadsresurser mellan olika orter och regioner, dels i vissa hänseenden

ange regionalpolitiska mål. Enligt ett av Kungl. Maj :t nyligen meddelat uppdrag

skall länsstyrelserna under medverkan av planeringsråden — med utgångspunkt

i länsplanering 1967, i vad chefen för inrikesdepartementet anfört

därom i statsverkspropositionen samt i vad årets riksdag beslutar vid

sin behandling av ämnet — under de båda närmaste åren i nära kontakt

med primärkommuner och landsting och med andra statliga myndigheters

hjälp försöksvis utarbeta konkreta regionalpolitiska handlingsprogram för

länen. Dessa program skall slutligt redovisas våren 1971. En omfattande

planeringsverksamhet förestår alltså, vid vilken investeringsprogram, sysselsättningsmöjligheter,

servicebehov o. s. v. kommer att i detalj prövas för

varje kommunblock. Ambitionsgraden i den regionala planeringen har sålunda

på sistone väsentligt ökats. Härigenom skapas nya förutsättningar för

regionalpolitiken, i vilken lokaliseringspolitiken utgör ett väsentligt inslag.

Såväl den allmänna regionalpolitiska planeringen som reformarbetet i

fråga om lokaliseringspolitiska stödåtgärder, serviceåtgärder i glesbygderna

o. s. v. får en betydelsefull del av sitt underlag genom den växande regionala

forsknings- och utredningsverksamhet som bedrivs och i vilken ett

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

27

stort antal experter inom olika områden medverkar. Särskilt är härvidlag

att nämna expertgruppen för regional utredningsverksamhet, som genom

olika arbetsgrupper sysslar med regionala näringslivs- och befolkningsprognoser,

glesbygdsproblem, urbaniserings- och storstadsproblem, studium av

lokaliseringspolitikens verkningar m. m. Genom den successiva höjning av

kunskapsnivån som sålunda sker vidgas avsevärt förutsättningarna för

framgångsrika regionalpolitiska insatser.

Utöver de utredningar som här nämnts finns åtskilliga andra vid vilka

lokaliseringspolitiska och allmänt regionalpolitiska spörsmål aktualiseras.

Utskottet får anledning att i det följande hänvisa till några sådana utredningar,

när fråga är om motionsyrkanden som avser speciella näringsgrenar

etc. Bland konkreta projekt som är aktuella på det regionalpolitiska området

bör särskilt nämnas det samarbete mellan staten och näringslivet i fråga

om lokalisering av företag och arbetsställen till sysselsättningssvaga regioner

som regeringen nyligen tagit initiativ till genom kontakter med Sveriges industriförbund.

Utskottet går härefter in på de motionsyrkanden av skilda slag på det

lokaliseringspolitiska och regionalpolitiska området som det är dess uppgift

att här behandla. En första grupp av motionsyrkanden tar direkt sikte på

den fortsatta inriktningen och utformningen av den lokaliseringspolitiska

stödverksamheten.

Motionerna I: 387 och //: 443 inleds med en granskning av den lokaliseringspolitiska

stödverksamhetens hittillsvarande effekt. Motionärerna kritiserar

i framför allt två hänseenden den förda lokaliseringspolitiken. Målsättningen

för denna kännetecknas, säger de, av sinsemellan motstridiga

krav på dels åtgärder av konserverande natur, dels åtgärder för att främja

snabba ekonomiska framsteg i näringslivet, och dessa motstridiga krav har

det hittills inte varit möjligt att på ett framgångsrikt sätt avväga mot varandra.

Lokaliseringsstödets effektivitet minskas, anför motionärerna vidare,

av att stödet är bundet till investeringar i ytterligare produktionskapacitet.

Det har inte nämnvärt bidragit till ökad nyföretagsamhet, och det tenderar

genom sin favorisering av sysselsättningsintensiva verksamheter att i det

långa loppet snedvrida stödområdets näringsliv. Motionärerna vill att lokaliseringspolitikens

målsättning skall ges en mera preciserad innebörd, och de

vill se den kompletterad med riktlinjer för en särskild glesbygdspolitik. Till

sistnämnda önskemål återkommer utskottet i det följande. I ett program

omfattande tio olika punkter sammanfattar motionärerna vilka åtgärder de

— på grundval av en principiell uppfattning att de lokaliseringspolitiska

insatserna bör koncentreras till bärkraftiga regioner — anser nödvändiga

inom den framtida lokaliseringspolitikens ram. De vill bl. a. att omfattande

geografiska omflyttningar skall motverkas genom att allsidigt uppbyggda

regionala arbetsmarknader kommer till stånd, att lokaliseringsstöd skall

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

kunna utgå till idé-företag som utvecklar nya produkter och tjänster och

även vid förhyrning av maskiner och byggnader, att lokaliseringsstödet till

nyföretagande skall förstärkas, att förflyttning av statliga företag och mynligheter

till regioner på skilda håll i landet skall eftersträvas, att SJ:s och

Linjeflygs taxesystem samt telefonavgifterna för norra Sverige skall överses,

att stödet till småjordbruken i Norrland skall förbättras samt att statens

isbrytarverksamhet skall förstärkas. Motionärerna uttrycker också önskemål

om en parlamentarisk utredning rörande ett sammanhållande program

för den regionala politik som påbörjats.

Yrkandet i motionerna I: 720 och II: 834 tar direkt sikte på utformningen

av den lokaliseringspolitiska stödverksamhet som skall tillämpas efter den

nuvarande försöksperiodens slut år 1970. Motionärerna tycks närmast avse

det provisorium som är att förvänta innan 1968 års lokaliseringsutredning

hunnit framlägga förslag till en mera långsiktig inriktning av verksamheen.

Motionärerna vill förbättra individernas valmöjligheter i fråga om arbete,

bostad och miljö. Vid en aktiv lokaliseringspolitiks möjligheter alt

främja miljöpolitikens syften fäster de stor vikt. De pekar på den brist på

balans i den regionala utvecklingen som tar sig uttryck i å ena sidan stora

sysselsättningssvårigheter i skogslänen, å andra sidan tendenser till överhettning

i områden med stark befolkningskoncentration. Att så långt möjligt

flytta maskiner i stället för människor bör enligt deras mening vara

ett mål för sysselsättningspolitiken, och statsmakternas politik bör syfta till

en vittgående decentralisering i samhället. Det principuttalande om en mera

aktiv lokaliseringspolitik i fråga om varaktiga sysselsättningsmöjligheter

som motionärerna önskar för tiden från och med den 1 juli 1970 bör enligt

leras förslag innefatta bl. a. att lokaliseringspolitik bör tillmätas ökad vikt

i förhållande till sysselsättningspolitik som avser flyttning av arbetskraften

till andra regioner, att ökade ekonomiska resurser bör ställas till förfogande

för lokaliseringspolitiken, att lokaliseringsstöd bör kunna utgå till serviceföretag,

att skattepolitiska instrument, främst generösa avskrivningsregler,

skall infogas i lokaliseringspolitiken och att gränsdragningen i fråga om förutsättningar

för lokaliseringsstöd mellan stödområdet och landet i övrigt

;kall avskaffas.

Kontrasten mellan de överexpansiva områdena, kännetecknade av en

överbelastning på många samhällsfunktioner, och avfly t tningsom rådena där

åtskilliga samhälleliga investeringar lämnas delvis outnyttjade tas i motionerna

I: 279 och 11: 314 till utgångspunkt för en diskussion av möjligheterna

att åstadkomma en starkare samhällelig styrning av företagens lokalisering.

Motionärerna föreslår en utredning av formerna för en obligatorisk anmälningsplikt

såvitt gäller nyetablering av industrier och andra företag. Som

en förebild nämner de den samhälleliga styrningen inom byggnads- och anläggningsbranschen.

Tilläggsdirektiv till 1968 års lokaliseringsutredning liksom också till 1968

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

29

års utbildningsutredning begärs i motionerna 1:731 och II: 838. Dessa direktiv

skall klargöra att lokaliseringen av det högre utbildningsväsendet

bör utnyttjas som ett regionalpolitiskt medel. Motionärerna erinrar om att

målen för utbildningspolitiken är av såväl individuell som samhällelig karaktär

och att inom utbildningsväsendet erfordras både kvantitativa och

kvalitativa hänsynstaganden, ökad jämlikhet mellan och ökad valfrihet för

individerna framhåller de som ett viktigt syfte för utbildningsplaneringen.

Mot denna bakgrund framställs önskemål om en ökad decentralisering av

det högre utbildningsväsendet, så att tillgången till högre utbildning blir

mera allmän och skillnader i »utbildningsbenägenhet» utjämnas. Bristen

på högre utbildningsanstalter i Norrland påtalas. Det högre utbildningsväsendets

lokalisering har, säger motionärerna, inte bara betydande sociala

och jämlikhetspolitiska konsekvenser utan också en påtaglig regionalekonomisk

betydelse. Utbildningsplaneringen borde därför formas efter den

allmänna samhällsplaneringens krav och också användas mera självständigt

och offensivt för att skapa bättre regional balans i samhällsutvecklingen.

Några påtagliga ambitioner i här angiven riktning tycker sig motionärerna

inte kunna utläsa ur direktiven för 1968 års utbildningsutredning.

Ett samarbete mellan denna och 1968 års lokaliseringsutredning rekommenderas.

De båda första av de fyra motionspar som här behandlats berör, såsom

inledningsvis antyddes, direkt det arbetsprogram som gäller för 1968 års

lokaliseringsutredning. I de senast redovisade motionerna, vari det högre

utbildningsväsendets regionalpolitiska roll diskuteras, påyrkas uttryckligen

eu utvidgning av denna utrednings uppdrag. De dessförinnan refererade

motionerna, där tanken på en anmälningsplikt såvitt gäller företagsetablering

framförs, går ut på ett utredningsuppdrag vars verkställande också naturligen

skulle kunna anförtros 1968 års lokaliseringsutredning. Utskottet

föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att de fyra nämnda motionsparen

överlämnas till denna utredning, vid vars fortsatta arbete de kan

förtjäna att beaktas. Detta förslag innebär dock inte att utskottet i allo ansluter

sig till motionärernas synpunkter och yrkanden. I det följande anger

utskottet kortfattat sin inställning till vad motionärerna anfört.

De två först behandlade motionsparen har flera gemensamma drag. I båda

fallen tar motionärerna upp till diskussion vissa centrala principfrågor på

det regionalpolitiska området, bl. a. problem rörande den lämpliga avvägningen

mellan arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska insatser.

Från principiell synpunkt har denna avvägning av naturliga skäl stor betydelse

då det gäller att så effektivt som möjligt främja vissa allmänt accepterade

mål för statsmakternas ekonomiska politik, såsom full sysselsättning

och snabb produktionstillväxt. Även om det sålunda teoretiskt sett kan förefinnas

en viss motsättning mellan lokaliseringspolitik och arbetsmarknads
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

politik har dock erfarenheten enligt utskottets mening visat att i den

praktiska tillämpningen denna motsättning ofta blir mindre framträdande.

Den höjning och precisering av samhällets ambitionsnivå som avses ske

successivt inom ramen för regionalpolitiken bidrar härtill. Lokaliseringspolitiken

och arbetsmarknadspolitiken bör betraktas som varandra kompletterande

medel att främja såväl en full sysselsättning som en balanserad

regional utveckling. Utskottet finner inte anledning att härutöver på ett allmänt

plan söka ange hur avvägningen mellan dessa medel bör ske. I det

fortsatta regionalpolitiska planeringsarbetet kommer detta avvägningsproblem

att aktualiseras fortlöpande. Det torde därvid i första hand böra lösas

i samband med konkreta ställningstaganden rörande den önskvärda utvecklingen

för de skilda regionernas och delregionernas del. Vid dessa ställningstaganden

finns möjligheter att göra mera nyanserade bedömningar, varvid

bl. a. kan beaktas sådana motiv för lokaliseringspolitiska insatser som inte så

lätt kan komma till uttryck i ett allmänt principuttalande.

Beträffande önskemålet om allsidigt uppbyggda regionala arbetsmarknader

kan antecknas att det uppenbarligen betraktas som ett huvudsyfte för

regionalpolitiken att åstadkomma sådana. Bland de frågor som 1968 års lokaliseringsutredning

behandlar under den första fasen av sin verksamhet

märks lokaliseringsstödets geografiska avgränsning, stödberättigad verksamhet,

stödets form, stödunderlaget och stödets storlek. De uppräknade

frågorna täcker flertalet av de punkter som motionärerna tagit upp. De

frågor rörande kommunikationsväsendet, bl. a. avseende de kollektiva trafikmedlens

taxesystem, som berörs i motionerna I: 387 och 11: 443 kommer enligt

uppgift att beaktas i utredningsarbetets andra fas, där mera långsiktiga

spörsmål tas upp. Utskottet vill understryka önskvärdheten av att dessa frågor

prövas men finner inte skäl att på nuvarande stadium framlägga några

synpunkter på dem. Vad gäller överväganden om förbättrat stöd till småjordbruken

i Norrland — ett ämne som nedan återkommer i annat sammanhang

— torde 1968 års lokaliseringsutredning knappast vara en lämplig instans.

Till frågan om lokalisering av statlig verksamhet återkommer utskottet

nedan.

Den lokaliseringspolitiska stödverksamheten innebär en strävan att med

stimulansåtgärder söka påverka företagsetableringen och utbyggnaden av

befintliga arbetsställen. Inom regionalpolitiken framstår bl. a. utbyggnad

och vidmakthållande av basinvesteringar och samhällelig service som viktiga

medel i samma syfte. Olika samhälleliga organ, bl. a. planeringsråden

och länsstyrelsernas planeringsenheter, torde redan genom informativ och

rådgivande verksamhet öva inflytande på företagens etableringsplaner. Det

är enligt utskottets mening att föredraga om erforderlig påverkan på etableringsverksamheten

kan begränsas till att ske i sådana former som nu nämnts.

Det sagda hindrar inte att det kan vara värdefullt om även andra möjligheter

att styra företagsetableringen blir belysta av 1968 års lokaliseringsutredning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

31

I direktiven för 1968 års ntbildningsutredning behandlas lokaliseringsfrågor

i ett särskilt avsnitt, vari bl. a. anges att utredningen skall ta upp frågan

om skäl för och samhällsekonomiska konsekvenser av en vidgad decentralisering

av den eftergymnasiala utbildningen. Något motiv för att, såsom föreslås

i motionerna I: 731 och II: 838, genom tilläggsdirektiv kraftigare styra

utredningens överväganden i detta ämne föreligger enligt utskottets mening

inte. Ej heller finns anledning att ge motsvarande tilläggsdirektiv till 1968

års lokaliseringsutredning. Genom sitt förslag att motionerna skall översändas

till denna utredning vill utskottet emellertid markera sin uppfattning

att en framgångsrik lokaliseringsverksamhet torde kräva samverkan med de

insatser som görs i fråga om utbildningsväsendet. I övrigt vill utskottet i anslutning

till de nyssnämnda motionerna dels erinra om den särskilda kommitté

som har att följa frågan om högre teknisk utbildning i Norrland, dels

framhålla att utbildningsväsendets centrala roll i regionalpolitiskt sammanhang

kommer till uttryck i de anvisningar som utfärdats för länsstyrelserna

i fråga om utarbetandet av regionalpolitiska handlingsprogram.

I tre motionspar framställs yrkanden om en parlamentarisk utredning

rörande glesbygdernas problem. I motionerna I: 387 och II: 443 baseras detta

yrkande på den principiella uppfattningen att lokaliseringspolitiken bör

klart avgränsas från de åtgärder som under alla förhållanden erfordras för

att lösa glesbygdernas och avfolkningsorternas trivsel-, service- och försörjningsproblem.

Motionärerna finner det självklart att glesbygdsbefolkningen

skall få möjligheter till en levnadsstandard som kan värderas som likvärdig

med den som de mera urbaniserade områdena ger, bl. a. såvitt gäller tillgången

till kommersiell och samhällelig service. Önskvärdheten av att de

investeringar som gjorts i glesbygderna så långt möjligt blir utnyttjade betonas

liksom också behovet av livskraftiga serviceorter i glesbygdernas närhet.

Vidare berörs bl. a. fritidsbebyggelsens betydelse och glesbygds jordbrukens

problem.

Motionerna I: 522 och II: 626 inleds med en översikt av glesbygdsproblemen,

i vilken bl. a. ägnas uppmärksamhet åt de industrilösa småorternas

ökade svårigheter att erbjuda tillfredsställande service, glesbygdsbefolkningens

oförmånliga åldersstruktur, nackdelen med att låta investeringarna i

glesbygderna stå outnyttjade samt avfolkningens risker för miljön i kulturlandskapet.

De åtgärder till glesbygdsbefolkningens fromma som genomförts

betecknar motionärerna som otillräckliga, och de vill inte acceptera tanken

att glesbygderna skulle komma att sakna egentlig bosättning. För jordbrukets

och skogsbrukets befolkning bör, menar de, glesbygdsbebyggelsen även

i framtiden vara den naturliga bostadsformen. En särskild utredning, med

hänsyn till sin politiska betydelse parlamentariskt sammansatt, bör enligt

motionärerna tillsättas för att åstadkomma en långsiktig lösning av glesbygdsproblemen.

Den bör arbeta skyndsamt och redovisa sina förslag etappvis.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

Motionärerna vill öka den industriella lokaliseringen i mindre tätorter,

få till stånd förbättrade transportmöjligheter, kartlägga förutsättningarna

för att utveckla turistnäringen, skapa tillgång till förstärkt lokaliseringsstöd

och införa gynnsammare avskrivningsregler för företag i glesbygdsområdena.

Ytterligare förordar de användning av investeringsfonderna som lokaliseringspolitiskt

instrument, ökade statliga och enskilda beställningar hos

företag i glesbygderna, permanenta organ för förmedling av arbetsobjekt,

arbetsmarknadspolitisk yrkesutbildning för företagare i glesbygdsområdena,

förbättrad postservice, enhetligare telefontaxor, utbyggt vägväsen, möjligheter

till samtransporter, upprätthållande av den kollektiva transportapparaten,

anpassning av utbildningspolitiken till glesbygdernas förhållanden,

geografisk utjämning av oljepriserna samt en solidarisk utjämning mellan

kommunerna av kostnaderna för försörjning och vård av gamla. I sistnämnda

hänseende uttalas att 1965 års skatteutjämningsreform inte medfört en

lösning av frågan.

Samma hemställan om en parlamentarisk utredning angående glesbygdsproblemen

grundas i motionerna 1: 739 och II: 829 väsentligen på en diskussion

av jordbrukets ställning i glesbygderna. Motionärerna pekar på den

fördyring av transporterna som följer av att många brukningsenheter läggs

ned. De rekommenderar ett bättre tillvaratagande av möjligheterna till friluftsliv

och fritidsbebyggelse i glesbygderna och berör miljövårdsaspekterna

härav. En ändring av 1967 års jordbruksbeslut, så att även deltidsjordbruken

får det allmännas stöd, framställs som angelägen bl. a. från landskapsvårdssynpunkt.

Eventualiteten att många kommuner blir helt utan jordbruk

betecknas som oroväckande. En mindre areal än 50 hektar odlad jord

bör enligt motionärernas mening kunna godtagas som förutsättning för en

framtida jordbruksenhet. En kombination av jordbruk och skogsbruk betecknas

som en lämplig företagsform, värd stöd. Slutligen anföres att samarbetet

mellan jordbruket och övrigt näringsliv blivit otillräckligt uppmärksammat.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på det av chefen för inrikesdepartementet

i årets statsverksproposition (bil. 13, s. 146) gjorda uttalandet, att

regionalpolitiken bl. a. måste innefatta strävanden att undvika eller mildra

sådana glesbygdsproblem som otillfredsställande kommersiell och institutionell

service, förluster på det insatta samhällskapitalet och försämrad åldersfördelning.

Att tänka sig en lösning av problemen enbart eller huvudsakligen

genom lokaliseringspolitiska åtgärder är, säger departementschefen,

inte realistiskt -— serviceproblemen i de mest glesbefolkade delarna av

landet måste lösas genom vidareutveckling av glesbygdsstödet. Detta uttalande,

till vilket riksdagen har anslutit sig, avspeglar samma syn på distinktionen

mellan lokaliseringspolitik och åtgärder för att lösa glesbygdsproblemen

som kännetecknar motionerna 1: 387 och II: H3. Åtgärder av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

33

sistnämnda slag framstår för utskottet som en särskild och betydelsefull

verksamhet inom regionalpolitikens ram. En viss aktivitet på detta område

har också satts i gång. Framför allt bör nämnas de insatser som kommit till

stånd på förslag av den särskilda arbetsgrupp som tillsatts för glesbygdsfrågor.

Utskottet finner det angeläget att de smidiga former som f. n. tillämpas för

arbetet med glesbygdsproblemen kan bestå och att det alltså även framgent

kommer att finnas möjligheter att snabbt initiera och genomföra olika slags

serviceåtgärder in. m. Därjämte vill utskottet framhålla att den fortsatta regionalpolitiska

planeringen länsvis kan väntas leda till att glesbygdsproblemen

på skilda håll i landet blir grundligare analyserade och att nya metoder

för att komma till rätta med dem kommer under övervägande. Även

om sålunda betydande krafter kommer att ägnas detta problemkomplex inom

ramen för den organisation som redan fungerar, har utskottet emellertid förståelse

för motionärernas önskemål om en särskild parlamentarisk utredning

rörande glesbygdsfrågorna. Dessa har, som motionärerna betonar, stor politisk

betydelse. För de berörda regionerna och deras invånare kan de framstå

som livsfrågor. Avfolkningen bidrar till ett ökat tryck på de människor

som stannar kvar och önskar stanna kvar i bygden. Deras valfrihet i fråga

om bosättning, yrkesutövning och fritidssysselsättningar minskar. En mycket

långt gående utglesning av befolkningen kan också tänkas leda till problem

i fråga om försvarspolitiska förutsättningar, möjligheter till fritidsbebyggelse

o. s. v. En viktig synpunkt i sammanhanget är att glesbygdsproblem

alltmer gör sig kännbara i sydligare delar av landet, där den allmänna urbaniseringen

och i synnerhet de stora och medelstora städernas expansion åtföljs

av påtagliga negativa utvecklingstendenser i områden utanför de urbaniserade

regionerna.

Utskottet ställer sig sålunda bakom motionärernas hemställan om en parlamentarisk

utredning rörande glesbygdsproblemen. De närmare riktlinjerna

för en sådan utrednings arbete torde få anges av Kungl. Maj :t. Uppenbart är

att de föreliggande motionerna innehåller uppslag och synpunkter som förtjänar

att beaktas i detta sammanhang. Med detta konstaterande ansluter sig

utskottet dock inte i alla delar till vad som anförts i motionerna. Framför allt

vill utskottet betona att de jordbrukspolitiska problem som aktualiserats,

särskilt i motionerna I: 739 och II: 829, måste behandlas under beaktande

av jordbrukspolitiken i stort. På detta område torde den av utskottet förordade

utredningen därför knappast kunna få möjlighet att självständigt

utforma mera långtgående reformförslag.

I ett flertal motioner framförs önskemål rörande den regionalpolitiska planeringsverksamheten.

Genomgående berörs härvid den fortsatta länsplaneringen,

varjämte i vissa fall framställs krav på centrala riktlinjer och beslut

på regionalpolitikens område.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 30—31

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

I motionerna I: 721 och II: S35 hävdas att den regionala samhällsplaneringen

hittills knappast har spelat den roll som riksdagsbeslutet 1964 om

riktlinjer för lokaliseringspolitiken ställde i utsikt. Förklaringen härtill är

enligt motionärernas uppfattning att det saknas en av statsmakterna uttalad

regionalpolitisk målsättning till grund för planeringsarbetet. De menar

att länsorganens osäkerhet om målsättningen lindrats men inte skingrats

genom länsplanering 1967. Först när regering och riksdag på ett mera preciserat

sätt har uttalat sig för ett regionalpolitiskt handlingsprogram är det,

säger motionärerna, meningsfullt att söka skapa regionala utvecklingsprogram.

Den hittills förda politiken har enligt deras mening i stort sett

främjat en ökad koncentration till de tre storstadsområdena, vilken betraktats

som naturlig och önskvärd. I de uttalanden som chefen för inrikesdepartementet

gjort i statsverkspropositionen i anslutning till presentationen

av länsplanering 1967 ser de tecken på en ändrad inställning, som de hälsar

med tillfredsställelse. Motionärerna anför att en viss grad av koncentration

av näringsliv och bebyggelse är nödvändig. En mera decentraliserad

samhällsstruktur är dock enligt deras uppfattning önskvärd, framför allt av

miljöpolitiska skäl. Målsättningen säges böra vara »ett så långt möjligt decentraliserat

samhälle med livskraftiga tätorter i olika delar av landet».

Om orter med en mera fullständig serviceutrustning måste vara förhållandevis

stora, får detta inte innebära att man försummar att upprätthålla livskraftiga

orter i lägre serviceklass. Uppgiften att utforma ett regionalpolitiskt

handlingsprogram enligt de riktlinjer som skisserats bör, anser motionärerna,

ankomma på en parlamentarisk arbetsgrupp.

Ett ökat parlamentariskt inslag i planeringsverksamheten begärs också i

motionen II: 828, vilken i mycket kännetecknas av samma synsätt som de senast

berörda motionerna. En betydande omdaning pågår, säger motionärerna,

utan någon medveten planering i stort, utan samordning av olika ställningstaganden

och utan att åtgärdernas långsiktiga konsekvenser prövas.

Som exempel nämner de arbetsmarknadspolitiken, som de anser ha varit

alltför ensidigt inriktad på omflyttning. En viss omsvängning finner motionärerna

ha inträtt i samband med införandet av lokaliseringspolitiska stödåtgärder,

men även nu urskiljer de inslag i utvecklingen vilka kan få menliga

konsekvenser. Hit hör det beslut som fattats rörande jordbrukspolitiken,

vilket säges medföra ökade servicekostnader och värdeförstöring i glesbygderna,

nya naturvårdsproblem m. in. Den planerade omläggningen av

SJ:s verksamhet bedömes få liknande följder. Motionärerna befarar en ytterligare

befolkningskoncentration till storstadsområdena om inte en totalplanering

kommer till stånd varvid både dessas och de glesbefolkade regionernas

problem beaktas. De efterlyser en bättre överensstämmelse mellan lokaliseringspolitiken

och besluten rörande statliga myndigheters lokala organisation.

För att de regionala åtgärderna med avseende på befollcningsfördelningen

skall utvecklas och stärkas förutsätts, betonar motionärerna, eu

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1069

35

omfattande forskning. De finner det lämpligt att en representativ region, innefattande

både glesbygd och tätorter, utväljs för detta ändamål. Ett parlamentariskt

inslag bör, anser de, finnas i den forskargrupp som de föreslår

skola få i uppdrag att studera de i motionen påtalade strukturförändringarnas

långsiktiga verkningar.

En regional planering för Norrland som går utöver länsgränsérna och ett

näringspolitiskt program på grundval därav förordas i motionerna T: 334

och II: 385, vilka ger en brett upplagd översikt över problem i denna del

av landet. Motionärerna framhåller att norrlandslänen sedan årtionden präglas

av en negativ befolkningsutveckling och att ingenting i dag ger anledning

förmoda annat än att denna kommer att fortsätta. Särskilt betonas följderna

av den sysselsättningsminskning som sker i Norrlands inland. Den ringa effekt

lokaliseringspolitiken haft i fråga om inlandets tätorter tillskriver motionärerna

främst den rådande osäkerheten om dessa orters framtid. De anser

det möjligt att en direkt utfästelse från statsmakterna om servicestöd

till vissa stödjepunkter i inlandet samt ett förstärkt lokaliseringsstöd kan

medföra viss företagslokalisering till inlandet. Även för Norrlands kustområde

efterlyser de en plan över vilka orter och regioner som skall stödjas.

Motionärerna önskar en översyn av medlen för lokaliseringspolitiken. De

tramför tanken att det direkta lokaliseringsstödet i Norrlands inland skall

knytas till arbetskraften, exempelvis i form av befrielse från den enprocentiga

allmänna arbetsgivaravgiften. Vidare skulle kunna tänkas att rörelsekapital

får ingå i låneunderlaget, att generella medel, såsom rätt till snabbare

avskrivning av industribyggnader inom stödområdet, kommer till användning

i ökad utsträckning och att lokaliseringsstöd får- utgå även till

serviceanläggningar. Ytterligare diskuteras sänkta avgifter för gods- och

persontrafik och billigare elström i Norrland samt ökade resurser för företagareföreningarna

där.

Chefen för inrikesdepartementet har i årets statsverksproposition nämnt

statlig eller halvstatlig företagslokalisering såsom ett medel som kan behöva

tillgripas i vissa delar av landet för att man där skall få till stånd eu väsentligt

ändrad utveckling. Ur de formuleringar som därvid använts utläser

motionärerna att departementschefen ställt i utsikt statliga företag bl. a. i

områden där lokaliseringspolitiken inte lyckats. Efter att ha sammanställt

uttalanden på olika håll i propositionen anför motionärerna att betydande

och svårförutsebara kapitalförluster torde uppkomma om man går in för

statlig företagsamhet i stor stil under de angivna villkoren. De påtalar också

riskerna för ett ineffektivt utnyttjande av produktionsresurserna och

för godtycklighet i de näringspolitiska bedömningarna. Innan man bestämmer

sig för en statlig företagsamhet av den omfattning som enligt motionärernas

tolkning har ställts i utsikt bör därför enligt deras mening prövas

om det inte är möjligt att med generella medel och lokaliseringspolitiska insatser

av delvis nytt slag stoppa den negativa utvecklingen i vissa regioner.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

En åtgärd som rekommenderas i motionerna är att statliga verk, inklusive

försvaret, till Norrland förlägger verkstäder för tillverkning av produkter

för eget bruk. Sammanfattningsvis uttalas att i den mån statliga företag skall

startas i Norrland detta bör ske efter en viss plan och som ett led i ett näringspolitiskt

program. Motionärerna citerar bankoutskottets av riksdagen

godkända uttalande i ämnet hösten 1968 (uti. nr 64).

En snabbare utbyggnad av den högre utbildningen i Norrland begärs också

i dessa motioner. I första hand pekas på angelägenheten av teknisk

forskning och utbildning i Norrland. Ett allsidigare arbetskraftsutbud och

ett ökat antal sysselsättningstillfällen nämns som positiva följder av att den

akademiska utbildningen byggs ut. Beträffande kommunikationsförhållandena

i Norrland framför motionärerna en råd önskemål, såsom en utbyggnad

och förbättring av landsvägsnätet och en ändrad j ärnvägstaxepolitik,

innefattande såväl generella taxesänkningar som möjlighet till individuella

taxeavtal.

Efter denna diskussion av medlen för norrlandspolitiken framhåller motionärerna

att frågan om politikens mål är minst lika viktig. De begär en

precisering av målen i fråga om befolkningstal och i fråga om olika orters

och regioners framtid. En sådan målformulering kan, menar de, ske endast

inom ramen för en hela riket omfattande regional ekonomisk långtidsplanering,

syftande till att samordna alla de åtgärder som statsmakterna vidtar.

Om den negativa utvecklingen för Norrlands del skall kunna brytas erfordras,

framhålles det, skyndsamma ställningstaganden. Med förtur säges därför

böra upprättas dels en utvecklingsplan för Norrland med mål för utvecklingen

inom olika delregioner, dels på grundval därav ett näringspolitiskt

program som ledning för statens mera långsiktiga norrlandspolitik.

Motionerna 1:336 och 11:444 utgår från samma problem som de nyss

behandlade motionerna men synes mer än dessa ta sikte på olika konkreta

reformåtgärder. Att hejda utflyttningen från inlandet och andra mera glesbefolkade

områden i Norrland är enligt motionärerna ett syfte som fortsättningsvis

måste ges prioritet. Insatserna måste därvid, framhåller de, begränsas

till de egentliga bosättningsområdena, främst de stora älvdalarna. De

flesta kommuncentra i norrlandslänen har en god samhällsservice, påpekas

det, men avsaknaden av företagstradition gör att det allmänna måste svara

för de initialåtgärder som eu ny näringspolitisk inriktning kräver. Samtidigt

erinras om att Norrland i många avseenden är ett expanderande område.

Utbildningsväsendet — bl. a. universitetet i Umeå och ett flertal yrkesskolor

— nämns särskilt som exempel härpå. Sina krav i fråga om en mera

målmedveten satsning på stadigvarande sysselsättningsskapande åtgärder

för det norrländska inlandet sammanfattar motionärerna i sju punkter.

Det norrländska jordbruket bör få statlig stimulans inom de storleksgrupper

som med hänsyn till lokala synpunkter är mest ändamålsenliga. Större

statliga insatser bör göras för att främja ett rationellt skogsbruk genom röj
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

37

nings- och reproduktionsåtgärder, byggande av skogsvägar m. m. Möjligheterna

att förlägga ny statlig företagsamhet till Norrland bör speciellt beaktas.

Vid utläggning av delbeställningar från statliga verk och inrättningar

bör möjligheten att anlita företag i Norrland särskilt undersökas. Vägväsendet

bör byggas ut snabbare. SJ:s taxepolitik bör underkastas en genomgripande

översyn. Företagareföreningarna i de fyra nordligaste länen

bör få ett kraftigt stöd.

Närings- och regionalpolitiska åtgärder i Västerbottens län påkallas i motionerna

I: 736 och II: 846. Här framhålls att arbetslösheten i Västerbotten

på senare år stigit kraftigt, trots att samhället ökat de arbetsmarknadspolitiska

insatserna. Som orsak därtill nämns mekaniseringen och rationalise^

ringen inom länets två basnäringar, skogsbruket och jordbruket. De lokaliseringspolitiska

insatserna bär, påpekas det, varit otillräckliga för att

bromsa utflyttningsströmmcn, och det finns f. n. inte tillgång till projekt

som under de närmaste åren kan ge tillfredsställande sysselsättning i länet,

vilket eljest har goda lokaliseringsbetingelser. För att utvecklingen skall i

egentlig mening kunna påverkas erfordras, menar motionärerna, en långsiktig

och aktiv närings- och regionpolitik, vilken i sin tur kräver ökade

kunskaper om de tekniska och ekonomiska problemen. En vidareutveckling

av länsplanering 1967, inriktad på aktiva och snara åtgärder, och av

systemet med statliga utvecklingsbeställningar samt en snabb insats av

industrietableringsdelegationen är åtgärder som betecknas såsom särskilt

angelägna.

Utskottet erinrar om att chefen för inrikesdepartementet i årets statsverksproposition

betecknar länsplanering 1967 som »ett första försök till

en aktivare samhällsplanering med regionalpolitisk inriktning». Avsikten

var, framhålls det, att skapa en fastare grundval för beslut om fördelning

av samhälleliga resurser. Planeringen skulle leda fram till regionalpolitiska

målsättningar i länen uttryckta i befolkningsramvärden för kommunblocken,

och dessa målsättningar skulle utgöra ett gemensamt underlag för överväganden

och beslut av regionalpolitisk innebörd inom länen. Enligt det

uppdrag som Kung], Maj :t nyligen har meddelat länsstyrelserna skall länsplaneringen

under de närmaste åren fullföljas. Härvid skall försöksvis

utarbetas konkreta regionalpolitiska handlingsprogram för länen.

I motionerna I: 721 och 11: 835 riktas en viss kritik mot formerna för och

innebörden av den hittillsvarande regionalpolitiska planeringsverksamheten.

Denna kritik tycks drabba även uppläggningen av den nya planeringsomgång

som förestår. Vad motionärerna efterlyser är ett av statsmakterna

klart preciserat regionalpolitisk! handlingsprogram, med riktmärken både

för samhällsplaneringen på länsnivå och för en riksplanering i den mån

denna skall ange ramar för regionalpolitiken. Utan att länsplanering 1967

direkt kritiseras framförs även i motionerna 1: 334 och 11: 385 synpunkter

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

som har viss släktskap med dem som kommer till uttryck i de nyss berörda

motionerna. Planeringsproblemen för Norrland föreslås nämligen bli behandlade

med förtur och med ett bräckligare underlag än som i och för sig

vore önskvärt, allt i syfte att riksdagen snarast möjligt skall få ta ställning

till eu utvecklingsplan för Norrland.

Utskottet har viss förståelse för bevekelsegrunderna för de uttalanden i

motionerna som här senast berörts. Några meningsskiljaktigheter föreligger

enligt utskottets bedömning inte när det gäller den regionalpolitiska planeringsverksamhetens

uppläggning på längre sikt. Denna verksamhet bör då

säkerligen omfatta de olika komponenter som behandlas i motionärernas

här åsyftade uttalanden. Vad frågan nu gäller synes snarast vara tidsplanen

för och samordningen mellan de insatser i planeringsarbetet som görs på

på olika nivåer.

I detta sammanhang vill utskottet först understryka behovet av ett omfattande

faktaunderlag och av en grundlig behandling av planeringsfrågorna

inom de regionala och kommunala organ som engageras i planeringsarbetet.

Ett handlingsprogram innefattande beslut som kan ha avgörande

betydelse för orters, kommunblocks och hela regioners framtid måste givetvis

grundas på ingående utredningar och överväganden. Att märka är att ett

regionalpolitisk! handlingsprogram inte kan begränsas till att ange stimulansåtgärder

med generell räckvidd utan måste ge uttryck för en bedömning

som innebär att man på vissa platser får räkna med befolkningsmässig'' tillbakagång

med därav föranledda konsekvenser. Detta förhållande pålägger

de instanser som medverkar i tillkomsten av handlingsprogrammet ett

stort ansvar.

Vad gäller det i några av motionerna framförda önskemålet om ett parlamentariskt

inslag i planeringsarbetet vill utskottet först betona att en väsentlig

beståndsdel i detta arbete är medverkan av kommunala nämnder

och fullmäktige samt av landstingen och andra representativa organ på

länsnivå. Den organisatoriska uppläggning som planeringsarbetet hittills

fått stämmer väl överens med de av 1964 års riksdag fastställda riktlinjerna,

enligt vilka tyngdpunkten i planeringen skulle ligga i länen. Det synes naturligt

att det medborgerliga inflytandet också i första hand får göra sig gällande

på det lokala och regionala planet.

För ett fullföljande av det regionala planeringsarbetet erfordras också

ställningstaganden på central nivå. Statsmakterna måste givetvis uttala sig

om målsättningen för den regionala planeringen. Förr eller senare bör av

dem kunna förväntas ett sådant klart preciserat regionalpolitisk! handlingsprogram

varom talas i motionerna I: 721 och II: 835. Den fråga som

aktualiseras i de motionsuttalanden utskottet nu behandlar synes närmast

vara på vilket stadium det centrala handlingsprogrammet skall kunna föreligga.

Motionärerna ser detta som en förutsättning för att meningsfulla

regionala utvecklingsprogram skall kunna skapas. Samtidigt kan hävdas

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

39

att de konkreta handlingsprogram som länsstyrelserna nu fått i uppdrag att

utarbeta utgör ett nödvändigt underlag för det önskade ställningstagandet.

Den konflikt mellan olika synsätt som här kan tyckas föreligga torde emellertid

i huvudsak vara skenbar. Det bör nämligen beaktas att de handlingsprogram

som begärts från de olika länen skall vara av försökskaraktär. I

själva verket torde det bli fråga om ett fortlöpande samspel mellan centrala

och regionala synpunkter. Vad som på nuvarande stadium förtjänar understrykas

är att förberedelserna för en sammanfattande och preciserad målformulering

från statsmakternas sida måste planmässigt fullföljas inom

de centrala instanserna.

Ett bidrag till målsättningsdiskussionen är det i motionerna I: 721 och

11: 835 uttalade önskemålet om en mera decentraliserad samhällsstruktur.

I detta sammanhang kan erinras om att chefen för inrikesdepartementet i

statsverkspropositionen uttalat sig för vissa åtgärder i decentraliserande

syfte, avsedda att dämpa storstadstillväxten, och att riksdagen anslutit sig

till detta uttalande. Hur långt decentraliseringen skall drivas när det gäller

sysselsättningens fördelning på olika regioner och på olika orter inom regionerna

är en fråga som utifrån den av statsmakterna fastslagna generella

principen torde få prövas regionvis under den nu inledda nya planeringsomgången.

Mot den uppläggning av verksamheten som ovan beskrivits kan den invändningen

tänkas bli riktad att under den tid som planeringsarbetet pågår

de orter och regioner som redan befinner sig i ett kritiskt läge kan drabbas

av ytterligare bakslag som måhända inte låter sig kompenseras när mera

preciserade riktlinjer för statsmakternas regionalpolitiska insatser väl blivit

fastslagna. Denna invändning synes emellertid vara bärkraftig endast om

planeringsstadiet skulle komma att kännetecknas av passivitet i fråga om

stöd- och stimulansåtgärder av olika slag. Något sådant har ingalunda ifrågasatts.

Den lokaliseringspolitiska stödverksamheten avses, som utskottet

ovan belyst, fortsätta och är f. n. föremål för utredning med sikte på vissa

reformer från ingången av budgetåret 1970/71. Åt glesbygdsproblemen

ägnas redan en inte obetydlig uppmärksamhet; därtill kommer att utskottet

ovan förordat en parlamentarisk utredning på detta område. Ytterligare

kan framhållas att de överväganden både på regional och på lokal nivå som

ingår i planeringsarbetet kan ha en stimulerande effekt och leda till att nya

uppslag framförs och prövas vilka kan bidra till en positiv utveckling i de

berörda områdena.

Att det regionala planeringsarbetet har sin tyngdpunkt i länen behöver

inte innebära att planeringen, såsom sägs i motionerna 1:334 och 11:385,

»gör halt vid länsgränserna». De anvisningar som från centralt håll utfärdas

för verksamheten bör kunna medverka till att perspektivet vidgas utöver

dessa gränser. Informationsutbyte och samråd mellan planeringsorgan i angränsande

län förefaller vidare att vara ett naturligt inslag i arbetet. Den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

centrala samordningen av de länsvis utarbetade planerna bör slutligen på

ett avgörande sätt motverka de av motionärerna påtalade riskerna för ett

alltför snävt betraktelsesätt vid planeringen.

Parallellt med den regionala planeringen fortgår och vidareutvecklas en

omfattande forsknings- och utredningsverksamhet på regionalpolitikens

område, vilken redan avsatt påtagliga resultat. Expertgruppen för regional

utredningsverksamhet (ERU) är härvidlag särskilt att nämna. 1 motionen

11:828 begärs »studium, kartläggning och belysning» av de långsiktiga

verkningarna av pågående strukturförändringar i fråga om befolkningsfördelning

m. in. Detta önskemål synes redan vara tillgodosett. Motionärernas

förslag att uppgiften skall anförtros åt en forskargrupp med parlamentariskt

inslag kan utskottet inte ansluta sig till. En klar gränsdragning mellan

forskningsarbetet på området och prövningen av regionalplaneringsfrågorna

från politisk utgångspunkt synes naturlig och önskvärd.

Det krav på en utvecklingsplan och ett näringspolitiskt program för

Norrland som framställs främst i motionerna I: 334 och II: 385 men även

i motionerna I: 336 och II: 444 går ut på samlade åtgärder beträffande den

del av landet som generellt sett kan sägas vara hårdast drabbat av avfolkningsproblemen,

om än avsevärda skillnader råder mellan de olika regionerna

där. Om behovet av sådana åtgärder torde enighet råda. Länsplanering

1967 har senast på ett otvetydigt sätt klargjort behovet av ytterligare

stödverksamhet i Norrland, speciellt dess inland. Utskottets ovan

framlagda förslag om en parlamentarisk glesbygdsutredning har baserats

på samma iakttagelser som motionärernas och torde i viss utsträckning tillgodose

deras önskemål. Det står vidare klart att tankegångar av det slag

som motionärerna framfört måste spela en viktig roll i det regionalpolitiska

planeringsarbetet för Norrlands del. Utskottet har ovan uppehållit sig vid

samspelet mellan centrala och regionala insatser i planeringsverksamheten.

Den fortsatta länsplaneringen torde medföra att det grundläggande arbetet

på en utvecklingsplan för Norrland blir verkställt. Det synes också angeläget

att de samordnande centrala planeringsinsatserna organiseras med sikle

på att norrlandsproblemen kan få en prioriterad behandling. Om här antydda

riktlinjer följs bör syftet med motionerna bli uppfyllt inom ramen

för den redan inledda regionalpolitiska planeringsverksamheten, något som

med hänsyn till dennas innebörd ter sig naturligt och eftersträvansvärt.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det synes ligga helt i

linje med motionärernas intentioner att deras uppslag beaktas även när

det gäller avfolkningsområden utanför Norrland. Det är ett välkänt faktum

att problem likartade dem som möter i Norrland påträffas också på andra

håll i landet. Det för lokaliseringspolitiken fastställda stödområdet innefattar

följdriktigt delar av flera län i Svealand och Götaland. Mot bakgrund av

det nya material som nu föreligger, bl. a. genom länsplanering 1967, torde

det finnas anledning att ytterligare understryka här antydda förhållanden

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

41

och dessutom framhålla att även utanför stödområdesgränsen kan påträffas

en utveckling liknande den som utgjort kriteriet för fastställandet av stödområdets

gränser. Utskottet väll såsom exempel hänvisa till de uppgifter

rörande Kopparbergs län som sammanfattats i ett särskilt avsnitt i detta

utlåtande.

Vad som anförs i den grupp motioner rörande den regionalpolitiska planeringsverksamheten

som här genomgåtts har, såsom redan betonats, på

många punkter stark släktskap med innehållet i de motioner rörande lokaliseringspolitikens

utformning och glesbygdsfrågorna som utskottet behandlat

tidigare i utlåtandet. Liksom i dessa frågor förekommer synpunkter och

konkreta förslag som kan vara värda att prövas vid utredningsarbetet. Utskottet

finner det därför önskvärt att innehållet i motionerna 1:721 och

II: 835, II: 828, I: 334 och II: 385, I: 336 och II: 444 samt I: 736 och II: 8k6

jämte vad utskottet uttalat i anslutning därtill på lämpligt sätt delges de

utredande och planerande instanserna. Vad utskottet ovan anfört beträffande

sambandet mellan å ena sidan lokaliserings- och regionalpolitiken, å

andra sidan sådana sektorer som utbildningspolitiken och jordbrukspolitiken

har uppenbarligen relevans också vid bedömningen av de nu förevarande

motionerna. Till vissa ämnen, bl. a. det i motionerna I: 336 och II: 444 framförda

kravet på åtgärder inom skogsbruket, återkommer utskottet i det följande.

I sammanhanget må slutligen erinras om att Kungl. Maj :t föreskrivit

att vid utarbetandet av regionalpolitiska handlingsprogram för länen

skall beaktas vad riksdagen kan komma att besluta bl. a. i anledning av

motioner rörande länsplaneringen.

I sin redovisning av innehållet i motionerna I: 334 och II: 385 uppehöll sig

utskottet särskilt vid motionärernas synpunkter på den statliga företagsamheten.

Sin principiella syn på detta ämne har utskottet enhälligt deklarerat

i sitt av motionärerna citerade utlåtande 1968 nr 64. Utskottet underströk

där att ytterligare åtgärder på området kunde tänkas vara motiverade

från samhällsekonomisk utgångspunkt. Självfallet måste varje ifrågakommande

projekt till statlig företagsamhet noga prövas innan det förverkligas.

I utskottets utlåtande i ämnet förra året nämns vissa krav som måste beaktas

vid en sådan prövning. Motionärernas uttalande att man bör försöka

hejda den negativa utvecklingen i vissa regioner med åtgärder av annat slag

»innan man bestämmer sig för en statlig företagsamhet av den omfattning

depailementschefen ställer i utsikt» vill utskottet tolka främst som en

varning för okritisk bedömning av förslag om statlig företagsamhet.

Utskottet har i det föregående understrukit betydelsen av den utredningsverksamhet

som äger rum i anslutning till det regionalpolitiska planeringsarbetet.

Ett konkret förslag på detta område framförs i motionen II: 239.

Motionärerna citerar vad chefen för inrikesdepartementet i årets statsverksproposition

(bil. 13, s. 141) anför om det önskvärda i att dämpa storstads
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

regionernas tillväxt och eftersträva en kraftig utbyggnad av vissa andra

stadsregioner, så att de kan erbjuda etl alternativ till storstäderna när det

gäller lokalisering av olika slags verksamheter. I detta sammanhang aktualiserar

motionärerna frågan om Norrland som ett annat lokaliseringsallernativ.

Kostnaderna där borde, menar de, inte behöva bli högre än i storstadsregionerna.

Vad som föreslås är att 1968 års lokaliseringsutredning skall få

tilläggsdirektiv som ålägger den att undersöka produktionskostnader och

upprätta lönsamhetskalkyler för inte bara de i statsverkspropositionen angivna

stadsregionerna och någon av storstadsregionerna utan också några

norrlandsregioner.

Utskottet finner motionärernas förslag beaktansvärt. Då såvitt bekant

ingen av de nu verksamma utredningarna satt i gång en undersökning av

den innebörd som motionärerna skisserar föreslår utskottet att riksdagen

hos Kungl. Maj :t hemställer om en sådan undersökning. Av särskild vikt

är därvid att de samhällsekonomiska kostnaderna utreds. Något uttalande

från riksdagens sida rörande huvudmannaskapet för undersökningen förefaller

inte erforderligt. Vad gäller undersökningens omfattning vill det

synas som om förhållandena i de tre storstadsregionerna är så olika att alla

dessa bör omfattas av undersökningen.

Bland de uttalanden som chefen för inrikesdepartementet gör i anslutning

till presentationen i statsverkspropositionen av länsplanering 1967

märks ett (bil. 13, s. 142) som avser lokalisering av statlig verksamhet. En

väsentligt ökad lokalisering utanför huvudstadsregionen säges böra övervägas

i anslutning till framtida beslut som innebär tillväxt av den statliga

centralförvaltningen. Detta uttalande åberopas i motionerna I: 733 och

II: 839, vari centralförvaltningens och de centrala institutionernas utbyggnad

anges som den viktigaste anledningen till Stockholms tillväxt under

efterkrigstiden. Motionärerna finner det från såväl samhällsekonomisk som

miljöpolitisk utgångspunkt angeläget att motverka storstadstillväxten. De

erinrar om lokaliseringsutredningen för statlig verksamhet och påpekar

att dess förslag inte förverkligats i någon nämnvärd utsträckning. Till departementschefsuttalandet

fogas kommentaren att det även är angeläget att

vidta åtgärder för utflyttning av verksamheter från storstadsområdena.

Därför förordas en översyn av det material som den nämnda utredningen

lade fram, så att en plan kan upprättas för utflyttning av centrala ämbetsverk

m. m. från Stockholm.

Motionärerna knyter sina önskemål främst till en översyn av det material

som för ca sex år sedan framlades av lokaliseringsutredningen för

statlig verksamhet. Denna utredning föreslog, såsom utskottet ovan i ett

särskilt avsnitt har redovisat, utflyttning från Stockholm av ett stort antal

centrala myndigheter m. fl. institutioner. Av vad chefen för finansdepartementet

för omkring ett år sedan anförde i ett interpellationssvar framgår att

utredningens förslag numera synes sakna aktualitet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

43

Utskottet, som delar uppfattningen att en ökad lokalisering av statlig

förvaltningsverksamhet utanför huvudstadsregionen är önskvärd, vill erinra

om att riksdagen nyligen beslutat ge Kungl. Maj :t till känna sin anslutning

till det nämnda uttalandet av chefen för inrikesdepartementet (SU

57). Redan de stora svårigheter och kostnader som är förenade med uppgiften

att tillgodose statsmyndigheternas lokalbehov i Stockholm talar för

att en utveckling av angivet slag hör befrämjas. Värdet av åtgärder i detta

syfte ligger givetvis inte bara i den avlastning av stockholmsregionen som

äger rum utan i hög grad också i det tillskott av arbetstillfällen som kommer

de nya lokaliseringsorterna till del. Detta måste emellertid vägas mot

kostnaderna för den ändrade lokaliseringen och mot verkningarna i fråga

om effektiviteten hos statsförvaltningen.

Den linje som de båda departementscheferna gjort sig till förespråkare

för är, för att citera det uttalande i årets statsverksproposition vartill riksdagen

anslutit sig, att lokalisering utanför Stockholm skall övervägas i anslutning

till »beslut som innebär tillväxt av den statliga centralförvaltningen».

Det kan enligt utskottets mening finnas viss risk för att en sådan

strävan blir mindre verkningsfull för så vitt inte bland de ifrågavarande besluten

inräknas de beslut om marginella personalökningar av tillsammans

inte obetydlig omfattning som årligen träffas i samband med att anslag

beviljas för myndigheternas verksamhet.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om ett ganska nytt initiativ,

som avviker från tidigare praxis i fråga om lokalisering av statlig verksamhet.

Såsom framgår av statsverkspropositionen (bil. 9, s. 16 f.) har statistiska

centralbyrån nyligen med vederbörligt medgivande av Kungl. Maj :t

inrättat två produktionsfilialer, förlagda till Örebro och Hallstavik. Sysselsättningen

vid den förstnämnda filialen beräknas inom vid pass två år stiga

till ca 380 personer. Av intresse är uppgiften att filialsystemet i detta fall

trots vissa merkostnader beräknas på längre sikt leda till en besparing totalt

sett.

Det skulle enligt utskottets mening vara värdefullt om de fortsatta övervägandena

rörande lokalisering av statlig verksamhet utanför Stockholm

innefattade inte bara alternativet utfyttning av hela myndigheter och alternativet

decentralisering av hittills centralt handhavda uppgifter utan

också alternativet att från vissa myndigheter större enheter eller delar därav

flyttas till annan ort, sedan det klarlagts att så kan ske utan bestående

funktionsstörningar. Det anförda exemplet synes visa att en sådan lösning

kostnadsmässigt t. o. m. kan vara fördelaktigare än en fortsatt samlad

förläggning av myndigheten till Stockholm.

På ungefär samma sätt som i vissa ovan behandlade motioner sammanfattas

i motionerna 1:723 och II: SåO verkningarna av den utglesning av

befolkningen som kännetecknar många bygder särskilt i Norrland. Motionä
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

rerna åberopar vissa välfärdspolitiska huvudtankar och finner tiden vara

inne att vidga begreppet grundtrygghet så att det också blir tillämpligt på

situationen i avfolkningsbygderna. De begär aktiva åtgärder för att trygga

de olika bygdernas fortbestånd, grundade på en av riksdagen gjord allmän

principdeklaration om bygdetrygghet, vari de olika bygdernas rätt att

förbli levande slås fast. Målsättningen säges böra fullföljas genom en aktiv

lokaliseringspolitik, vari innefattas sysselsättningsskapande åtgärder av alla

slag.

De problem som på vissa håll framkallas av osäkerhet om ortens eller

bygdens framtid har berörts i det föregående. Vid den förestående utformningen

av regionalpolitiska handlingsprogram måste de särskilt uppmärkmas.

Innebörden av dessa handlingsprogram blir, såsom tidigare antytts,

att vissa orter och regioner bedöms mera positivt och således kan väntas

gå en någorlunda gynnsam utveckling till mötes. För dem kan själva programmet

sägas vara i viss mån likvärdigt med en principdeklaration av

föreslagen art. I fråga om andra orter och regioner kommer handlingsprogrammen

däremot att innebära att en inledd befolkningsminskning förutsätts

fortgå. I dessa fall synes betingelser för eu principdeklaration om bygdetrygghet

inte föreligga. Sammanfattningsvis torde få konstateras att motionärernas

förslag, om det är avsett att generellt tillämpas, inte låter sig

förenas med den successiva omstrukturering som de regionalpolitiska handlingsprogrammen

avses ange riktlinjer för. Vissa aspekter i de berörda motionerna

torde emellertid komma att beaktas vid en sådan utredning av

glesbygdernas problem som utskottet ovan förordat. Utskottet avstyrker

motionärernas hemställan.

I några motioner begärs speciella stödinsatser i vissa län. Motionerna

1:219 och II: 240 avser Jämtlands län. Kraftiga och snara åtgärder erfordras

här, betonar motionärerna, för att bryta den negativa utvecklingen.

Kravet på speciella insatser motiveras bl. a. med att det torde dröja

länge innan konkreta åtgärder kan vidtas på grundval av förslag från 1968

års lokaliseringsutredning. Motionärernas önskemål är att Jämtlands län

såsom inlandslän blir försöksområde för lokaliseringspolitiken. I motionen

II: 849 framförs likartade synpunkter i fråga om Norrbottens län. Motionären

framhåller särskilt den ringa effekt lokaliseringsstödet trots differentiering

av bidragsprocenten haft i länets inland och uttrycker önskemål

om en mera verksam form av lokaliseringspolitik. Behovet av nya arbetstillfällen

i Norrbottens län behandlas på grundval av länsplanering 1967, varvid

konstateras att länet svarar för nästan 55 procent av hela stödområdets

behov. Hittillsvarande stödformer, tillsatta arbetsgrupper och tilltänkta

planerings- och beredningsåtgärder betecknas som otillräckliga för Norrbottens

del. Vad som erfordras är, säger motionären, ett allsidigt regionalt

utvecklingsstöd, prövat på Norrbotten såsom etl försökslän varifrån erfa
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

45

renheter kan hämtas för en kommande lokaliserings- och regionalpolitik.

Reglerna för investeringsfonder föreslås bli utformade så att de helt inriktas

på stöd åt företag som från landets expanderande delar flyttas till vissa

prioriterade regioner. Avslutningsvis nämner motionären ett antal förändringar

i reglerna för lokaliseringsstödet och åtgärder i fråga om samhällelig

service som borde ingå i den begärda försöksverksamheten.

Såsom framgår av det föregående pågår ett omfattande utredningsarbete

som måste tillmätas betydelse i detta sammanhang. 1968 års lokaliseringsutredning

väntas i år föreslå vissa reformer beträffande lokaliseringsstödet.

Arbetsgruppen för glesbygdsfrågor framlägger successivt nya förslag. Arbetet

på att vidareutveckla länsplanering 1967 och skapa regionala handlingsprogram

har inletts. Därtill kommer att utskottet i detta utlåtande

föreslår tillsättandet av eu parlamentarisk utredning angående glesbygdernas

problem. Om åskilligt av vad motionärerna anfört gäller i tillämpliga

delar vad utskottet ovan uttalat i anslutning till likartade synpunkter och

förslag i andra motioner.

De yrkanden vari de nu behandlade motionerna utmynnar gäller försöksverksamhet

med särskilda stödformer i de båda länen. Utskottet vill med

anledning härav understryka att den lokaliseringspolitiska stödverksamheten

i sin helhet är av försöksnatur och att en utvärdering av erfarenheterna

från den snart avslutade försöksperioden ingår bland 1968 års lokaliseringsutrednings

uppgifter. Att lokaliseringsstödet bl. a. såvitt gäller Jämtlands

och Norrbottens län inte är ett tillräckligt medel står redan klart. Motionärernas

yrkanden ter sig emellertid inte fullt realistiska. Att endast ett län,

om också ett sådant som kännetecknas av särskilda svårigheter, utses till

försökslän låter sig knappast göra när andra län uppvisar lika allvarliga

problem. En försöksverksamhet baserad på riktlinjer fastställda av nästa

års riksdag måste bli av så långsiktig natur att dess resultat knappast kan

avvaktas. Det sagda utesluter givetvis inte att selektiva stödåtgärder av

temporärt eller mera permanent slag kan tänkas bli aktuella för de båda

länen. Förslag härom torde emellertid få väckas i anslutning till det utredningsarbete

som redan pågår eller planeras. Med hänvisning till vad här

anförts avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Från sysselsättningssynpunkt lämpliga åtgärder till stöd för skogsbruket

i Norrlands inland påyrkas i motionerna I: 724 och 11:847. Motionärerna

pekar på den snabba rationalisering som genomförts och håller på att

genomföras inom skogsbruket. De framhåller samtidigt att skogsbrukets

lönsamhet i Norrlands inland på senare år har försämrats. För att en mekanisering

av inlandsskogsbruket skall kunna genomföras förutsätts, anför

de, skogsvårdande insatser, innefattande röjningsåtgärder och rationell

ungskogsvård. Det framtida behovet av skogsråvara beräknas motivera

att möjligheterna till fullgod produktion i Norrlands inland tas till vara.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

Då därtill kommer att i de berörda områdena finns ett stort överskott av

framför allt medelålders arbetskraft med erfarenhet av skogsarbete ter

det sig enligt motionärernas uppfattning motiverat att statsmakterna under

en övergångstid lämnar ett mera allmänt stöd till skogsvårdande åtgärder

av nyssnämnda slag i Norrlands inland. Stödet skulle beröra alla

markägarkategorier. Motionärerna presenterar en skiss till dylika åtgärder

i Västerbottens län, enligt vilken för en årskostnad för statsverket av ca

10 milj. kr. skulle uppnås en sysselsättningseffekt av ca 160 000 dagsverken

per år. De diskuterar det författningsmässiga underlaget för de föreslagna

åtgärderna, vilka skulle begränsas till att gälla vissa delar av Jämtlands

län samt lappmarksdelarna av Västerbottens och Norrbottens län. Skogsbruksutredningen

och skogspolitiska utredningen föreslås få direktiv alt

med förtur behandla ämnet.

Frågan om åtgärder av det slag som motionärerna föreslår har, enligt vad

utskottet inhämtat, redan för drygt fyra år sedan aktualiserats inom skogsbruksutredningen,

vilken då i en skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen

hemställde att denna skulle utifrån sina intressen av att sysselsätta för

ändamålet lämpad arbetskraft sätta i gång vissa skogliga restaureringsåtgärder

inom delar av inre Norrland, i den mån sådana åtgärder ansågs erforderliga

enligt vederbörande skogsstyrelses bedömande. I inte ringa utsträckning

bedriver arbetsmarknadsstyrelsen också nu skogliga beredskapsarbeten.

Antalet sysselsatta i sådana arbeten inom skogslänen utgjorde

i mitten av januari i år ca 3 600, huvudsakligen äldre svårplacerade

skogsarbetare. Beredskapsarbeten av detta slag är emellertid koncentrerade

till vinterhalvåret. Under den period som torde vara gynnsammast från

skogsvårdssynpunkt reduceras deras omfattning väsentligt. Beredskapsarbetena

synes därför inte tillgodose de önskemål som föranlett motionärernas

hemställan. Beträffande såväl skogsbruksutredningen som skogspolitiska

utredningen gäller att utredningsarbetet avses bli slutfört inom en

relativt snar framtid. Båda utredningarna torde ha anledning att komma

in på det ämne som motionärerna har tagit upp. Vid dessa överväganden

kan de synpunkter motionärerna framfört vara värda beaktande. Utskottet

föreslår därför att riksdagen med understrykande härav hemställer hos

Kungl. Maj:t att motionerna överlämnas till de båda utredningarna.

Frågan om ökad statlig företagsamhet i Norrland behandlades senast av

utskottet i november 1968 på grundval bl. a. av motioner av väsentligen

samma innebörd som de nu föreliggande motionerna I: 282 och II: 316 i här

förevarande del. Utskottet erinrade därvid bl. a. om industrietableringsdelegationens

tillkomst och föreslog riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra

det tillkännagivande rörande etablering av statliga företag i Norrland som

ovan berörts i anslutning till ett par andra motioner. Den beskrivning av

sysselsättningsläget framför allt i Norrbottens län som de nu aktuella mo
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande nr 30 år 1969

47

tionerna innehåller är av naturliga skäl starkt besläktad med den som

givits i här tidigare behandlade motioner. Motionärerna säger sig vid avvägningen

mellan sysselsättningsskapande och rörliglietsfrämjande åtgärder

vilja sätta de förra främst. Från denna utgångspunkt hävdar de att

lokaliseringspolitiken nu i första hand bör inriktas på att utvidga den

samhälleliga sektorn inom industrin och andra näringsgrenar. De föreslår

en utbyggnad av Norrbottens järnverk AB (NJA), åtföljd av ökad inriktning

på färdigproduktion. Som exempel på varuslag vilka skulle kunna

framställas av en statlig verkstadsindustri, baserad på produktionen inom

Luossavaara—Kiirunavaara AB (LKAB) och NJA, nämns traktorer, vägmaskiner

och snöröjningsredskap. En utbyggnad av de till AB Statens

skogsindustrier (ASSI) hörande Karlsborgsverken förordas vidare, i vilket

sammanhang framförs tanken på statligt lokaliseringsstöd till företaget.

Utskottet kan i detta sammanhang i stort sett begränsa sig till att hänvisa

dels till sitt av riksdagen godkända principuttalande hösten 1968

rörande statlig företagsamhet i Norrland (uti. nr 64), dels till den verksamhet

som bedrivs av delegationen för statlig industrielablering och som vid

bifall till den nyligen framlagda propositionen nr 56 kommer att överföras

till ett särskilt bolag, Svenska industrietableringsaktiebolaget (SVETABj.

Riksdagen synes när det gäller sådan utbyggnad och nyetablering av statliga

företag i Norrland som motionärerna föreslår tills vidare kunna avvakta

initiativ av det särskilda organ som tillsatts för ändamålet. Vad gäller

frågan om statligt lokaliseringsstöd till utbyggnad av Karlsborgsverken

må erinras om att formella förutsättningar för sådant stöd nu kommer att

stå till buds sedan riksdagen godkänt de ändrade grunder för lokaliseringsstöd

som förordats i statsverkspropositionen (bil. 13, s. 149; SU 57). Under

hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet de nu behandlade

motionsyrkandena.

Tätorten Sorsele-Storuman är, betonas det i motionerna I: 728 och

11: 841, en av de stödjepunkter i Norrlands inland som måste bestå om inte

stora områden i den berörda delen av Norrland skall helt avfolkas. Erfarenheten

hittills har visat att lokaliseringsstödet fått endast begränsade

effekter inom dessa områden. Det har därför, säger motionärerna, framstått

som naturligt att överväga att förlägga statliga industrier till någon

eller några av tätorterna i inlandet. En sådan åtgärd borde enligt dem vara

möjlig särskilt då det gäller att tillvarataga skogsråvaran, eftersom kronan

har de största skogsinnehaven i de aktuella områdena. Enligt av motionärerna

åberopade sakkunniga skulle tillgången på massaved vara tillräcklig

för att försörja en medelstor massafabrik. Motionärerna kräver mot denna

bakgrund en skyndsam utredning om förläggande av en statlig eller lialvstatlig

massafabrik till Västerbottens inland, förslagsvis till Storuman. Utredningen

bör bl. a. undersöka om det är möjligt att använda björkved vid

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

niassaframställningen, vilka transportvägar som är lämpligast för den färdiga

produkten och om massafabriken kan startas i samarbete med andra

skogsägare än kronan.

Av de tre remissinstanser som avgivit yttranden över motionerna avstyrker

domänverket och Skogsindustriernas samarbetsutskott tanken på en

massafabrik med den av motionärerna föreslagna lokaliseringen under hänvisning

framför allt till de otillräckliga råvarutillgångarna. I sitt av Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund åberopade yttrande tillstyrker däremot

Västerbottens skogsägareförening förslaget om en utredning och förklarar

sig beredd att i möjlig utsträckning positivt medverka med råvaruleveranser

till en eventuell ny massafabrik.

Utskottet är väl medvetet om den bristande tillgången på arbetstillfällen

i bl. a. Västerbottens inland och finner det angeläget att åtgärder vidtas för

att förbättra situationen. Genom de insatser som gjorts inom ramen för arbetsmarknads-

och lokaliseringspolitiken har också icke oväsentliga resullat

nåtts. Lokaliseringsstöd har hittills beviljats för 23 arbetsställen i

Västerbottens inland med ett belopp av nära 22 milj. kr., varigenom

över 400 nya arbetstillfällen skapats. Därutöver har arbetsmarknadspolitiska

åtgärder av olika slag vidtagits. Det förefaller emellertid utskottet

sannolikt att ytterligare insatser kan behöva göras för att trygga en godtagbar

levnadsstandard och samhällsservice för den befolkning som väljer

att stanna kvar i området. Såsom framhållits i det föregående skall vid den

fortsatta regionalpolitiska planeringen det väsentliga elementet vara att

regionala handlingsprogram i detta syfte skall utarbetas. I det sammanhanget

kan givetvis även förslag sådana som det nu behandlade upptas till

prövning. Nämnas kan att frågan om statsmakternas medverkan för att få

till stånd en massafabrik eller annan industri i Storuman-regionen aktualiserats

genom en uppvaktning inför chefen för industridepartementet i april

1969 av representanter för Stensele, Tärna och Sorsele kommuner. Någon

anledning för riksdagen att rikta en hemställan till Kungl. Maj :t i anledning

av motionerna föreligger enligt utskottets mening icke.

I syfte att främja turismen i Norrland framförs i motionerna 1: 737 och

11:843 en rad förslag, vilka motionärerna önskar få genomförda genom

Kungl. Maj :ts försorg. Inledningsvis konstateras att det finns anledning

att se positivt på turistnäringens utvecklingsmöjligheter i norra Sverige.

Näringen är emellertid ekonomiskt svag och kan inte på egen hand lösa

sina utvecklingsproblem. Enligt motionärernas uppfattning är den därför

i stort behov av en organisationsapparat i form av ett effektivt produktionsbolag

för turism. Uppgifterna för en sådan organisation skulle bl. a. vara

att skapa ökat intresse för turism, bygga upp arrangemang som är väl anpassade

till marknadens önskemål och marknadsföra dessa via resebyråer

och researrangörer.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

49

Det föreslagna bolaget borde enligt motionärerna i första hand satsa

på sådana produkter och arrangemang som är lätta att anpassa till ortsbefolkningens

kompetens i fråga om turistservice, t. ex. stugturism, fritidsfiske,

jakt och långfärder på skidor. De lokala arbetsmarknadsmyndigheterna

bör emellertid också kunna anordna erforderlig utbildning för befolkningen.

En snar utbyggnad av Gunnarns flygfält i Västerbotten förordas.

Motionärerna konstaterar att ett stort antal turistorgan av rikskaraktär

är verksamma och att även andra organisationer är aktiva på turismens

område. Skall turismen bli en reell försörjningsmöjlighet i glesbygden i

norr krävs emellertid, anser de, att dessa organ samarbetar i en organisation.

Motionärerna önskar en femårsplan för ett turistproduktionsbolag

med uppgift att bygga upp och marknadsföra turism i Norrland. Staten

bör ge turistnäringen i Norrland stöd och viss starthjälp.

De turistorganisationer från vilka utskottet inhämtat remissyttranden

ansluter sig i huvudsak till de synpunkter och riktlinjer beträffande turismen

i Norrland som motionärerna framfört.

Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de syften motionärerna

vill främja och anser att turismen efter hand borde kunna bli av allt större

betydelse som utkomstmöjlighet för befolkningen i vissa delar av Norrland.

Statsmakternas intresse för turistnäringen har också på flera sätt

kommit till uttryck, såsom utskottet redovisade förra året i sitt av riksdagen

godkända utlåtande (nr 56) över vissa motioner angående turistnäringen.

Ekonomiskt stöd lämnas sålunda till Svenska turisttrafikförbundet,

som bl. a. har att söka samordna vissa marknadsföringsåtgärder. Vidare

har genom lokaliseringsstöd och genom insatser från arbetsmarknadsmyndigheternas

sida bidrag lämnats till en utbyggnad av turistnäringen inom

stödområdet. Då det gäller produktutveckling och marknadsföring inom

turistnäringen anser utskottet emellertid liksom chefen för handelsdepartementet

i ett den 22 april 1969 i andra kammaren avlämnat interpellationssvar,

att ansvaret bör vila på näringens egna intressenter. Enligt vad som

uppgavs i interpellationssvaret har Turisttrafikförbundet fått särskilda bidrag

av statsmedel för att arbeta vidare på förslag till samarbete mellan

Turisttrafikförbundet, Svenska kommunförbundet och olika intressenter

inom turistnäringen i syfte att komma fram till en lämplig organisation

och finansieringsform för en central instans för inrikesturismens marknadsföringsfrågor.

Såsom framgår av vad utskottet här anfört liksom av

den redogörelse för remissyttrandena som utskottet lämnat i ett särskilt

avsnitt är flera av de uppslag motionärerna aktualiserat redan föremål för

uppmärksamhet hos berörda organisationer. Enligt utskottets mening föreligger

därför inte anledning för riksdagen att nu i särskild ordning begära

åtgärder på området från Kungl. Maj :ts sida.

Utskottet behandlar i det följande ett antal motioner som innefattar

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 30—31

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

förslag till åtgärder för att påverka den ekonomiska utvecklingen inom

särskilda regioner i landet utanför Norrland. Det är därvid fråga om områden,

i vilka främst strukturförändringar inom näringslivet lett till en vikande

befolkningsutveckling och därmed sammanhängande svårigheter beträffande

tillgången på arbetstillfällen och på samhällelig service. Utskottet

har ovan mera allmänt redovisat sin syn på dessa problem och på samhällets

åtgärder för att bemästra dem. Vad utskottet därvid anfört är i allt

väsentligt tillämpligt även beträffande de förslag i anslutning till enskilda

regioner som redovisas i det följande.

Motionerna 1:741 och 11:831 har sin utgångspunkt i de prognoser för

befolkningsutvecklingen på Gotland som utarbetats inom ramen för länsplanering

1967. Dessa tyder på att länet under de kommande åren skulle

få registrera ett betydande utflyttningsöverskott, berörande i första hand

den yngre arbetskraften. Det relativa antalet äldre personer skulle därigenom

öka avsevärt. Dessa förskjutningar i befolkningens struktur kan väntas

allvarligt försämra förutsättningarna för en allsidig samhällsservice

på olika områden och skulle även vara betänkliga från försvarssynpunkt.

Motionärerna önskar att olika åtgärder prövas för att motverka denna negativa

utveckling. En sådan åtgärd vore enligt motionärerna att förlägga

statlig förvaltning och statlig industriell eller annan verksamhet till länet.

De föreslår att efter mönster av industrietableringsdelegationen en särskild

delegation tillsätts med uppgift att åstadkomma etablering av statlig verksamhet

på Gotland.

Utskottet kan, då det gäller frågan om lokalisering av statlig förvaltning,

hänvisa till vad utskottet ovan allmänt uttalat härom. Beträffande etablering

av statlig industri på Gotland torde förekommande uppslag kunna tillvaratas

inom existerande organ och inom det lillämnade bolaget för statlig

industrietablering. En särskild delegation, avsedd enbart för Gotland, är

enligt utskottets mening inte erforderlig. Utskottet vill tillfoga, att de utvecklingstendenser,

som motiverade de nu behandlade förslagen för Gotlands

del, kan väntas bli närmare belysta vid den fortsatta regionalpolitiska

planeringsverksamheten, varvid även de olika åtgärder för att påverka

utvecklingen som kan framstå som nödvändiga kan avvägas mot

varandra inom ramen för ett samlat handlingsprogram.

I motionerna I: 137 och 11: 156 riktas uppmärksamheten på befolkningsutvecklingen

och den näringspolitiska situationen i landets sydöstra delar.

Det konstateras, att nedgången i sysselsättningen inom jordbruket inte har

uppvägts av en industriell etablering, tillräcklig för att bereda invånarna

i regionen arbete och utkomst. Exempel från Kalmar län och Blekinge län

anförs som stöd härför. Motionärerna kräver olika åtgärder för att i gynnsam

riktning påverka utvecklingen inom regionen i fråga. Ett särskilt önskemål

är att åtgärder vidtas som kan vara ägnade att främja handeln med

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

51

övriga östersjöländer, varigenom en näringspolitisk stimulans skulle kunna

åstadkommas. Vidare föreslås att delegationen för industrietablering anmodas

att skyndsamt utreda förutsättningarna för anläggande av basindustrier

i Kalmar, Blekinge och Kronobergs län.

Motioner berörande sydöstra Sverige och med förslag till åtgärder av

samma slag som de nu redovisade har väckts tidigare. Senast var detta

fallet vid 1968 års riksdag, varvid motionerna avslogs på bankoutskottets

förslag (uti. nr 40). Utskottet fann det emellertid då inte uteslutet, att

frågan om upptagande av ytterligare industriell verksamhet i samhällelig

ägo borde prövas. Denna bedömning äger enligt utskottets mening fortfarande

giltighet. En prövning av nu nämnt slag kräver dock inte något initiativ

från riksdagens sida. Också möjligheterna att expandera ifrågavarande

regions utrikeshandel, särskilt östersjöhandeln, torde på ett tillfredsställande

sätt beaktas av vederbörande statliga myndigheter samt enskilda

organisationer och företag.

De följder som strukturrationaliseringen medfört i Värmlands län tas

upp till diskussion i motionen 11:383. Härvid berörs särskilt tendenserna

inom skogs- och verkstadsindustrin. Motionärerna önskar att frågan om

en statsägd skogsindustri i Värmland med i huvudsak den icke bolagsägda

skogen som underlag utreds och att en statsägd verkstadsindustri med den

värmländska järnindustrin som bas skapas. Vidare begär de en prövning

av frågan om åtgärder i syfte att genom utveckling av nya produkter och

vidareförädling tillvarataga skogsindustrins avfallsprodukter.

Enligt den principiella uppfattning som utskottet ovan givit uttryck åt

och redan hänvisat till kan under vissa förutsättningar etablering av statliga

industrier vara ett medel att påverka strukturutveckling och sysselsättning

inom vissa regioner. De överväganden i konkreta fall som härvid

behöver göras sker enligt utskottets mening lämpligen inom delegationen

för statlig industrietablering eller det föreslagna bolaget för industrietablering.

Ifrågavarande organ har särskilt avsetts för en sådan prövning

och för att ta erforderliga initiativ på området.

Befolkningsutvecklingen och sysselsättningsläget i Bergslagen behandlas

i motionen II: 97, vari redovisas uppgifter som tyder på en minskande

befolkning och en besvärande arbetslöshet. Enligt motionärerna är huvudorsaken

till denna utveckling den ensidighet som präglar näringslivet i området.

Strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket och inom

järnindustrin anses inte ha tillräckligt kompenserats av nyetablering av industrier.

För Bergslagens del behövs enligt motionärerna en råd åtgärder

för att stoppa den pågående utvecklingen, varvid en hård satsning måste

ske på de orter inom området som har naturliga utvecklingsmöjligheter.

Vad som krävs är, framhålles i motionen, flera nya basindustrier och ett

mera differentierat näringsliv. Motionärerna erinrar om att läget och ut
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

sikterna för bergslagsgruvorna är föremål för utredning och att även andra

frågor av betydelse i sammanhanget utreds. Dessa utredningar bör, understryker

de, bedrivas med största möjliga skyndsamhet. Motionärerna föreslår

att delegationen för statlig industrietablering får i uppdrag att verkställa

en utredning av näringsstrukturen i Bergslagen samt framlägga förslag

om lokaliseringspolitiska åtgärder syftande till att bryta ensidigheten

i näringslivet samt förstärka näringslivet inom området.

Utskottet vill erinra om att syftet med delegationen för industrietablering

är att genom statligt företagande skapa nya sysselsättningstillfällen,

framför allt i skogslänen. Enligt utskottets mening är det därför inte påkallat

att ge delegationen ett utredningsuppdrag enligt motionärernas förslag.

De problem motionärerna aktualiserat beträffande Bergslagen torde

också bli beaktade genom den fortsatta regionalpolitiska planeringsverksamheten,

där även handlingsprogram för de enskilda regionerna skall utarbetas.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A) att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer att följande

motioner, nämligen

a) 1:387 och 11:443, såvitt gäller riktlinjer för lokaliseringspolitiken,

b) I: 720 och II: 834,

c) I: 279 och II: 314,

d) I:731 och II: 838,

överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning och att

riksdagen därvid som sin mening ger till känna vad utskottet

anfört i anslutning till motionerna;

B) att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
a)

1:387 och 11:443, såvitt gäller utredning angående

glesbygdernas problem,

b) 1:522 och 11:626, såvitt gäller samma ämne, samt

c) I: 739 och II: 829,

hos Kungl. Maj :t hemställer om en parlamentarisk utredning

angående glesbygdernas problem i enlighet med vad

utskottet ovan anfört;

C) att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
a)

I: 721 och II: 835,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

53

b) 11:828,

c) 1:334 och 11:385,

d) 1:336 och 11:444,

e) I: 736 och II: 846,

som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet

i anslutning till dessa motioner anfört rörande regionalpolitisk

planering m. in.;

D) att riksdagen i anledning av motionen 11:239 hos

Kungl. Maj :t anhåller om utredning rörande produktionskostnaderna

i skilda regioner i enlighet med vad utskottet

ovan anfört;

E) att riksdagen i anledning av motionerna I: 733 och

II: 839, angående utflyttning av statlig verksamhet från

Stockholm, som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna

vad utskottet ovan anfört;

F) att riksdagen avslår motionerna 1:723 och 11:840,

rörande en allmän principdeklaration om bygdetrygghet;

G) att riksdagen avslår motionerna 1:219 och 11:240,

om speciella lokaliseringspolitiska insatser i Jämtlands län;

H) att riksdagen avslår motionen 11:849, om riktlinjer

för försöksverksamhet med ett regionalt utvecklingsstöd

i Norrbottens län;

J) att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer att motionerna

1:724 och 11:847, om åtgärder till stöd för skogsbruket

i Norrlands inland, överlämnas till skogsbruksutredningen

och skogspolitiska utredningen och att riksdagen

därvid som sin mening ger till känna vad utskottet anfört

i anslutning till motionerna;

K) att riksdagen avslår motionerna 1:282 och 11:316,

såvitt gäller frågor om statliga företag i Norrland;

L) att riksdagen avslår motionerna 1:728 och 11:841,

om förläggande av en statlig eller halvstatlig massafabrik

till Västerbottens inland;

M) att riksdagen avslår motionerna 1:737 och 11:843,

om åtgärder för att främja turismen i Norrland;

N) att riksdagen avslår motionerna 1:741 och 11:831,

om en delegation för etablering av statlig verksamhet på

Gotland;

O) att riksdagen avslår motionerna 1:137 och 11:156,

om statliga basindustrier i sydöstra Sverige, m. m.;

P) att riksdagen avslår motionen II: 383, såvitt gäller

frågor om statsägd industri i Värmland;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

Q) att riksdagen avslår motionen 11:97, om utredning

av näringsstrukturen i Bergslagen.

Stockholm den 13 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s), Stefanson

(fp)*, Åkerlund (m), Lundin (s), Strandberg (m), Larfors (s) och Mattsson

(ep);

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i Motala

(s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s), Haglund

(s) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

vid utskottets hemställan under C

1) av herrar Mattsson, Börjesson i Glömminge och Stridsman (alla ep),

vilka ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 38 med orden

»Utskottet har viss» och slutar på s. 39 med orden »de berörda områdena»

bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottet fäster särskild vikt vad som i detta sammanhang anförs i

motionerna I: 721 och II: 835. Samhällsplaneringen är av avgörande betydelse

för fördelningen av utbyggnadsresurserna och därmed också för tillväxtmiljön

i olika regioner och orter. Tyngdpunkten i denna planering bör,

såsom motionärerna framhåller, ligga på de regionala och kommunala planen.

Detaljplaneringen måste även i fortsättningen vara en viktig uppgift för

primärkommunerna. Den översiktliga utvecklingsplaneringen torde nå bästa

resultat på länsplanet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna

planeringsuppgift bör handhas av ett länskommunalt organ, som inom ramen

för riksplaneringen skall ha att göra upp ett regionalt utvecklingsprogram.

Såsom framhålles i motionerna har den regionala samhällsplaneringen hittills

knappast spelat den roll inom regionalpolitiken som riksdagsbeslutet

1964 om riktlinjer för lokaliseringspolitiken måste sägas ha ställt i utsikt. I

statsverkspropositionen uttalas att det f. n. ofta saknas en uttalad gemensam

målsättning hos skilda länsorgan för beslut om fördelning av utbyggnadsresurser

mellan olika orter och regioner. I motionerna I: 721 och II: 835

påtalas i anslutning härtill, att det saknas en av statsmakterna uttalad regionalpolitisk

målsättning till grund för planeringsarbetet i regionerna. Det

är enligt motionärerna inte meningsfullt med regionala utvecklingsprogram,

förrän regering och riksdag på ett mera preciserat sätt uttalat sig för

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

55

ett regionalpolitiska handlingsprogram. Ett sådant program skall vara

riktningsgivande för samhällsplaneringen i länet men naturligtvis också för

en riksplanering, i den mån denna har att ange ramar för regionalpolitiken.

Den fråga som aktualiserats genom motionerna kan sålunda inte lösas genom

länsplanering 1967 eller dess fortsättning.

Den aktiva lokaliseringspolitiken är ett instrument för decentralisering i

samhällsutvecklingen. Självfallet bör denna politik stödjas genom av statsmakterna

antagna riktlinjer för regionalpolitiken. Målsättningen bör enligt

motionärerna vara ett så långt möjligt decentraliserat samhälle, för vilket

framför allt miljöpolitiska skäl talar. Utskottet delar motionärernas uppfattning

om angelägenheten av ett sådant handlingsprogram från statsmakternas

sida.»

2) av herrar Stefanson (fp), Mattsson (ep), Börjesson i Glömminge (ep),

Larsson i Umeå (fp) och Stridsman (ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 40 i utskottets yttrande som börjar med orden »Det

krav på» och slutar med orden »naturligt och eftersträvansvärt» bort utbytas

mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Det krav på en utvecklingsplan och ett näringspolitiskt program för Norrland

som framställs i motionerna I: 334 och II: 385 går bl. a. ut på bestämda

åtgärder och utfästelser från statsmakternas sida till de delar av Norrland,

som kan sägas vara hårdast drabbade av avfolkningsproblem och undersysselsättning.

Länsplanering 1967 har på ett otvetydigt sätt klargjort behovet av

stödverksamhet i Norrland och då speciellt dess inland. Utskottets ovan framlagda

förslag om en parlamentarisk glesbygdsutredning har baserats på

samma iakttagelser som motionärernas.

Klart uttalade mål för norrlandspolitiken är som motionärerna starkt betonar

nödvändiga bl. a. därför att de nuvarande problemen inte minst ligger

på det psykologiska planet och gäller människornas förväntningar om den

framtida utvecklingen. Just den nuvarande ovissheten och avsaknaden av

uttalade mål inom detta område är sannolikt en av de kraftigast bidragande

orsakerna till den nuvarande negativa utvecklingen och till den förda lokaliseringspolitikens

måttliga resultat.

En sådan målformulering när det gäller den framtida utvecklingen av befolkning

och sysselsättning inom Norrland och för olika delar av delta stora

område bör ske inom ramen för en hela riket omfattande regional ekonomisk

långsiktsplanering, varvid näringspolitiken för andra sammanhängande

glesbygdsområden, exempelvis Dalarna, Värmland och Gotland även kommer

med i bilden. Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingen

inom Norrland inte kan ses isolerad från förhållandena inom övriga

delar av landet.

Om inte den negativa utvecklingen skall hinna gå så långt att den inte kan

brytas, fordras emellertid skyndsamma ställningstaganden. Det är därför

nödvändigt att behandla planeringsproblemen för Norrland med förtur och

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

även om ett fullt färdigt underlag ej har i alla detaljer förebringats. En utvecklingsplan

för Norrland med mål för utvecklingen inom olika delregioner

är enligt utskottets uppfattning något som snarast möjligt måste föreläggas

riksdagen. Det bör särskilt understrykas, att en av planeringens viktiga

funktioner just skall vara att samordna alla de olika åtgärder som statsmakterna

vidtar och som har återverkningar i regionalt avseende.

I en sådan utvecklingsplan bör enligt motionärerna för inlandets del ingå

uttryckliga statliga garantier för vissa tätorters framtid genom ett klart löfte

om att ett antal stödjepunkter i inlandet skall erhålla det stöd de behöver

för att fylla sin uppgift och ge en god service, även om avfolkningen visar tendens

att fortsätta och de berörda kommunernas ekonomi därigenom ytterligare

försvagas. Staten måste ge bindande garantier och i handling visa att

det ligger allvar bakom utfästelserna. Utskottet instämmer helt i denna motionärernas

uppfattning.

En utvecklingsplan för Norrland bör utgöra underlaget för ett näringspolitiskt

program, som skall tjäna som ledning för statens mera långsiktiga

norrlandspolitik. Länsprognoserna innehåller som motionärerna framhåller

värdefullt material för en sådan utvecklingsplan, men de befriar inte staten

från skyldigheten att lägga fram en klar målsättning beträffande sina egna

åtgärder. En utvecklingsplan för Norrland får inte medföra att man dröjer

med att vidtaga konkreta snara åtgärder. Särskilt för Norrlands inland kan

och bör vissa åtgärder omedelbart vidtagas utan att utvecklingsplanen inväntas.

I motionerna framhålles också önskemålet om en översyn av medlen för

lokaliseringspolitiken. Utskottet ansluter sig även i det avseendet till motionärernas

synpunkter, vilka innebär bl. a. att man bör överväga att det

direkta lokaliseringsstödet i Norrlands inland skall knytas till arbetskraften,

exempelvis i form av befrielse från den enprocentiga allmänna arbetsgivaravgiften.

Andra av motionärernas uppslag som utskottet finner värda

beaktande är att rörelsekapital skulle få ingå i låneunderlaget, att snabbare

avskrivning av industribyggnader skulle få ske inom stödområdet och att

lokaliseringsstöd skulle kunna utgå även till serviceanläggningar. Utskottet

vill också erinra om tanken på sänkta avgifter för gods- och persontrafik

och billigare elström i Norrland samt om ökade resurser för företagareföreningarna.

Utskottet tillstyrker alltså motionärernas krav.»;

dels att till utskottets hemställan under C bort fogas följande:

»samt

att riksdagen i anledning av motionerna I: 334 och II: 385

därjämte hos Kungl. Maj :t hemställer att en regional ekonomisk

planering med mål för utvecklingen i olika delregioner

i Norrland kommer till stånd utan dröjsmål och att ett

näringspolitiskt program med klar målsättning för den fram
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

57

tida norrlandspolitiken uppgörs med ledning av den regionala

planeringen;»

vid utskottets hemställan under H

3) av herrar Strandberg (m) och Stridsman (ep).

vid utskottets hemställan under L

4) av herr Larsson i Umeå (fp), som ansett

dels att det stycke på s. 48 i utskottets yttrande som börjar med orden »Utskottet

är väl» och slutar med orden »utskottets mening icke» bort utbytas

mot ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet är väl---(= utskottet)---olika slag vidtagits. De

åtgärder som genomförts har dock ej varit tillräckliga för att trygga sysselsättningen

inom de västliga delarna av Norrlands inland. Skogsbruket, som

har varit den huvudsakligaste näringsgrenen, har starkt minskat i betydelse

genom den förflyttning av avverkningsområden som orsakats av för höga

fraktkostnader och därav följande olönsamhet. Då det finns stora områden

med produktiv skogsmark som nu tagits ur produktion på grund av geografiska

förhållanden borde det undersökas om ej denna råvara kunde tillvaratas

och sysselsättning därigenom skapas inom de områden där man nu

brottas med en besvärande arbetslöshet. Utskottet finner motionärernas förslag

beaktansvärt och anser att eftersom staten är den största markinnehavaren

inom de områden som kan beröras Kungl. Maj:t bör föranstalta

om en utredning av förutsättningarna för en industri inom Stensele-Storuman-området.

»;

dels att utskottet under L bort hemställa

»L) att riksdagen i anledning av motionerna I: 728 och

II: 841 hos Kungl. Maj:t hemställer om en skyndsam utredning

av förutsättningarna för förläggande av eu massafabrik

till Västerbottens inland;»

vid utskottets hemställan under M

5) av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Strandberg (m), Mattsson

(ep), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman

(ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 49 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Utskottet kan i allt» och slutar med orden »från Kungl. Maj :ts sida» bort

utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de syften motionärerna

vill främja och anser att turismen efter hand borde kunna bli av allt större

betydelse som utkomstmöjlighet för befolkningen i vissa delar av Norrland.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

Utskottet finner motionärernas förslag beaktansvärt och anser att de av dem

framförda uppslagen bör prövas genom Kungl. Maj :ts försorg.»;

dels att utskottet under M bort hemställa

»M) att riksdagen med bifall till motionerna I: 737 och

II: 843 hos Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder enligt av

utskottet angivna riktlinjer i syfte att främja turismen i

Norrland;»

Särskilda yttranden

med avseende på utskottets yttrande i allmänhet

1) av herrar Åkerlund, Strandberg och Regnéll (alla m), vilka anfört:

Sedan början av innevarande decennium har en stark avfolkning av landsbygden

kännetecknat utvecklingen i vårt land. Samtidigt härmed har inflyttningen

till tätorterna ökat och en koncentration ägt rum till vissa storstadsregioner.

Den lokaliseringspolitik som försöksvis insatts har inte brutit

denna utveckling och har heller inte gett erforderligt stöd åt avfolkningsområdena.

Utvecklingen innebär en strukturell omvandling av vårt samhälle

som varken hög- eller lågkonjunkturer förmått väsentligt påverka i någondera

riktningen. För den kvarvarande befolkningen i de av utflyttningen

drabbade landsdelarna har utvecklingen medfört omfattande och varaktig

arbetslöshet. Anklagelser för bristande förståelse för allvaret i situationen

och bristande vilja att med kraft ingripa för att lösa sysselsättningsproblemen

har riktats mot de för den allmänna politiken ansvariga. Misströstan och

en alltmer utpräglad pessimism har spritt sig hos befolkningen i de drabbade

områdena, särskilt i Norrland. Denna negativa attityd har bidragit till att

skapa en uppbrottsstämning som är illavarslande och som snarast måste brytas.

En förnyad framtidstro på utvecklingsmöjligheter inom skogslänen

måste skapas.

Läget har nu blivit så allvarligt att en kraftsamling erfordras. Det krävs

åtgärder som för den berörda befolkningen manifesterar statsmakternas beslutsamma

vilja att ingripa. Skall tillräcklig effekt kunna nås är det enligt

vår mening nödvändigt att alla politiska partier samverkar. Ställda i valet

mellan att söka lösningar efter utpräglat partipolitiska linjer och att eftersträva

samlande sådana har vi för vår del funnit angelägenheten av snara och

effektiva resultat fälla utslaget för den sistnämnda handlingslinjen. Våra

upprepade gånger framförda önskemål om ökad samarbetsvilja har nu till

en del vunnit gehör. Trots en kritisk inställning i vissa hänseenden har vårt

parti av ovannämnda anledning avstått från reservationer på ett flertal punkter

vid skilda tillfällen. Vi hänvisar till bankoutskottets enhälliga utlåtande

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

59

nr 64 till 1968 års höstriksdag. En likartad ståndpunkt intogs av vårt parti

vid behandlingen i statsutskottet av den fortsatta på försök bedrivna lokaliseringspolitiken

och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för nästa budgetår.

Även när det gäller de i bankoutskottet nu handlagda motionerna har

vi handlat från denna utgångspunkt.

Den prekära situationen kräver snabbhet. Ett tidsödande utredningsarbete

får icke bromsa erforderliga samhällsinsatser. Det genom länsplanering

1967 påbörjade arbetet för en regionalpolitik avses skola bedrivas så att

regionalpolitiska handlingsprogram kan upprättas. Även övrigt utredningsarbete

skall fullföljas. I avvaktan härpå övervägs att fortsätta den på försök

bedrivna lokaliseringspolitiken. Vi understryker angelägenheten av att utredningsarbetet

genomförs med största skyndsamhet och att detta arbete inte

får utgöra hinder för kraftfulla konkreta insatser till stöd för de drabbade

skogslänen. Vi vill särskilt framhålla vad utskottet uttalar angående prioriterad

behandling av norrlandsproblemen.

En regionalpolitik måste utformas så att den blir stödjande och stimulerande

på de orter där förutsättningar för ekonomisk utveckling med rimlig

säkerhet kan bedömas vara för handen. Där naturliga förutsättningar för

decentralisering föreligger bör ett decentraliserat samhälle eftersträvas. Med

regionalpolitikens hjälp bör följaktligen en spontan utveckling kunna stödjas

där ansatserna därtill synes öppna möjligheter till ortens fortbestånd. Regionalpolitikens

framgång garanteras inte genom en långt driven planhushållning.

Politiken bör tvärtom ligga inom ramen för en blandekonomi och

får ej spränga denna ram i socialiserande riktning. En förutsättning för framgång

i strävan att skapa nya och varaktiga arbetstillfällen är att det enskilda

näringslivet stimuleras härtill genom en positiv näringspolitik.

2) av herr Hagnell (s), som anfört:

Även om ännu ett år återstår av den femåriga försöksperioden för lokaliseringspolitiken,

så måste redan under hösten 1969 utarbetas riktlinjer för

den fortsatta politik som efter beslut av nästa vårriksdag skall gälla från den

1 juli 1970. Den nya politiken måste grundas på erfarenheter under försöksverksamheten

och komma att spänna över ett stort fält av olika samhälleliga

och näringspolitiska åtgärder. Den måste omfatta en utvidgning av

hittillsvarande verksamhet och samtidigt måste nya vägar beträdas.

1. Lokaliseringspolitiken fordrar lika mycket pengar som u-lands politik en

Den hittillsvarande verksamheten måste väsentligt utbyggas ekonomiskt

och organisatoriskt. Den hittillsvarande satsningen av cirka 200 milj. kr. per

år — kompletterad med allmänna arbetsmarknadspolitiska beredskapsarbeten

och viss skattepolitik — har visat sig vara en otillräcklig satsning.

Väsentligt större belopp måste ställas till förfogande från statsmakternas

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankuutskottets utlåtande nr 30 år 1969

sida samtidigt som bättre personella och organisatoriska förutsättningar skapas.

Man bör vara inställd på att ungefär lika mycket ekonomiska medel

måste ställas till förfogande för lokaliseringspolitiken, om den skall kunna

lyckas, som man satsar på u-landspolitiken utanför våra gränser.

2. Mål för lokaliseringspolitiken

Det måste ställas upp ett mål från statsmakternas sida, så att den fortsatta

politiken kan utformas för att nå det målet. Som det nu är fortsätter

en stark avflyttning från stödområdet av de grupper som lättast kan flytta —•

de yngre och de mest yrkesutbildade. I befolkningsstatistiken kan man avläsa

att en skev ålderssammansättning håller på att uppkomma. Den kommer

i sin tur att kunna skapa nya och mera svårbemästrade sociala problem.

Denna befolkningsutveckling minskar dessutom de möjligheter till ytterligare

industrialisering som annars föreligger.

Även om betydande befolkningsomflyttningar sker och kommer att ske

inom stödområdet synes det vara nödvändigt att ställa upp ett mål för vilket

befolkningsantal statsmakterna eftersträvar att totalt upprätthålla inom

t. ex. Norrland eller andra delar av stödområdet. Det synes nödvändigt att

ställa upp ett sådant befolkningspolitiskt mål av flera skäl: dels för att den

statliga insatsens storlek skall kunna bedömas, dels för att inriktningen av

den kommunala politiken och länsverksamheten skall kunna anges. Det är

också nödvändigt för att det näringsliv som är positivt intresserat för näringspolitik

skall kunna veta vilket befolkningsunderlag man kommer

att kunna räkna med för den framtida verksamheten — detta med hänsyn

till arbetskraftsrekrytering och bedömning av konsumentunderlag. Målet för

den statliga näringspolitiken bör sättas till att för Norrland upprätthålla

så nära som möjligt den nuvarande befolkningen på IV4 miljon invånare.

Med det målet i sikte bör de ekonomiska resurserna beräknas och utformas.

3. Utjämning av transportkostnaderna

En utjämning av transportkostnaderna mellan det norra stödområdet och

Mälardalens industriområde bör eftersträvas. Att transportkostnaderna är

°gynnsamma motverkar i sig självt övriga lokaliseringspolitiska åtgärder.

Närmast till hands ligger att inom ramen för SJ:s transportpolitik få fram

en positiv lokaliseringspolitisk verkan. För styckegods gäller särskilda taxor

och för mera omfattande frakter kan SJ numera förhandla med respektive

uppdragsgivare och sluta särskilt avtal. Den lokaliseringspolitik som i höst

måste förberedas måste grundas på möjligheter till snabb kostnadsnedsättning

för dessa godstransporter i avsikt att uppnå en solidarisk utjämning.

Det bör också vara möjligt att uppnå en utjämning av kostnaderna för personfrakterna.

På samma sätt som vi driver en solidarisk politik när det gäller

t. ex. medicinkostnader, borde vi föra en solidarisk politik när det gäller

att utjämna dessa transportkostnader. En utjämning norr om en linje Stock
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

61

holm—Västerås—Örebro av de persontransporter som överstiger 30 ä 40

mil synes inte behöva kosta mer än 15 å 25 milj. kr. årligen av statsmedel.

I den mån därigenom en högre beläggning skulle kunna åstadkommas bör

kostnaderna kunna bli något lägre.

4. Viktigare roll för den statliga företagsgruppen

När den tekniska utvecklingen nu har medfört att den sysselsättning som

råvaruproduktionen förut skapat i Norrland kommer att för framtiden bli

betydligt mindre än hittills, måste i stället industrialiseringen utbyggas när

det gäller färdigvarutillverkningen. Den utvecklingen gäller den stora del av

det norrländska näringslivet som ligger i privata händer men också den

mindre men betydande del som ligger i statens hand. Det är inte tillfredsställande

att antalet arbetsplatser inom den statliga företagsgruppen i Norrland

reducerats från 50 000 till 40 000 på tio år och att tecken till fortsatt

nedgång föreligger. För den fortsatta näringspolitiska utvecklingen i Norrland

måste den statliga företagsgruppen spela en annan och mera positiv

roll. Därför fordras organisatoriska, personella förändringar förutom nya

ekonomiska resurser.

5. Nga arbetsuppgifter — nga medel

Under senaste halvåret 1968 gick 70 procent av lokaliseringsstödet till områden

utanför lokaliseringsområdet. Det är en riktig politik att statsmakterna

hjälper också andra orter och distrikt än dem som ligger innanför

stödområdet, men det visar vilket behov av nya medel som föreligger för

dessa nya arbetsuppgifter. En sådan utvidgning av stödpolitiken bör inte

genomföras på bekostnad av de svårt drabbade kommunerna och människorna

innanför stödområdet. Om för framtiden lokaliseringspolitiken skall avse

helt nya områden bör däremot svarande ekonomiska stöd åstadkommas genom

andra beslut.

6. »Norrlandsminister»

I det planeringsarbete, som denna höst måste inledas för utformning av

den fortsatta lokaliseringspolitiken, sedan försöksperioden är över, kommer

det att visa sig att lokaliseringspolitiken särskilt inom det hårdast utsatta

området, Norrland, måste omfatta så gott som alla verksamhetsgrenar som

ingår i vår allmänna politik och näringspolitik. Det kommer att vara svårt

att avgränsa lokaliseringspolitiken till att bara avse en eller ett par speciella

verksamhetsgrenar. Det förefaller troligt att lokaliseringspolitiken när det

gäller Norrland kommer att innebära en koordinering av den politik som

olika departement driver. Därför bör vid höstens förberedelsearbete övervägas

om inte ett konsultativt statsråd bör få som särskild uppgift att hålla

i norrlandsfrågorna och kanske därmed också den övriga lokaliseringspolitiska

aktivitet som erfordras.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969

vid utskottets hemställan under N

3) av herrar St ef an son (fp) och Börjesson i Glömminge (ep), vilka anfört:

Utskottet har en positiv grundinställning till att man genomför åtgärder

som kan ge det gotländska näringslivet stimulans. Vi har därför på denna

punkt inget annat yrkande än utskottet. Vi vill emellertid framhålla, att

ökade möjligheter till sysselsättning inom industrin framstår som synnerligen

angelägna för Gotlands del. Dessutom har turistnäringen på Gotland

goda utvecklingsmöjligheter, om den tillförs stöd genom en aktiv näringspolitik.

vid utskottets hemställan under O

4) av herr Börjesson i Glömminge (ep), som anfört:

Årets riksdag har tidigare avslagit en av mig undertecknad motion (II: 597,

likalydande med motionen I: 581) om ökat företagsstöd till sysselsättningssvaga

områden i östra Götaland inklusive Öland och Gotland. Jag har därför

nu på denna punkt inget annat yrkande än utskottet. De senaste årens folkmängdssiffror

tyder på en något förbättrad folkmängdssituation i vissa delar

av området, bl. a. Kalmar län. Det är angeläget att den positiva tendens som

sålunda kommit till synes stödjes och följs upp. För Öland ökar utvecklingsmöjligheterna,

när bron till fastlandet snart blir färdig. Det är önskvärt att

utöver industriföretag också hotell och andra turistanläggningar kan komma

i åtnjutande av statligt stöd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:309 Skrivelse till Konungen angående lokaliseringsoch regionalpolitik m.m. a1 i texten