Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

1969-05-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1969:38, Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av motioner angående den ekonomiska politiken.

Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang

dels de likalydande motionerna I: 719 av herrar Bengtson och Dahlén och

11: 850 av herrar Wedén och Hedlund, vari hemställes att riksdagen skall i skrivelse

till Kungl. Maj:t

1. uttala att den ekonomiska politiken i ökad utsträckning bör beakta de i motionerna

framförda synpunkterna och förslagen i avsikt att motverka pris- och kostnadsstegringar

samt trygga full sysselsättning och främja produktionens tillväxt;

2. särskilt framhålla att genom stabiliseringskonferenser, där arbetsmarknadens

parter, vissa andra organisationer, regering och riksdag samt erforderlig expertis

deltar, förutsättningar bör skapas för en frivillig samordning av arbetsavtal, prispolitik

och ett lämpligt tillrättaläggande av den offentliga ekonomiska politiken

med ökad ekonomisk stabilitet som följd;

3. anhålla att utredning sker om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd med

uppgift att diskutera och förbereda en effektiv stabiliseringspolitik;

4. hemställa att en parlamentarisk utredning tillsättes för en översyn av statens

uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar; samt

5. hemställa att under medverkan av ekonomisk expertis en utredning sker för

belysning av olika finanspolitiska åtgärders verkningar på produktion, sysselsättning

och inkomstfördelning samt av förväntningsbilden inom näringslivet för en

bättre och snabbare bedömning av konjunkturutvecklingen;

dels de likalydande motionerna I: 379 av herr Virgin m. fl. och II: 437 av herr

Holmberg m. fl., vari hemställes att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om tillsättande av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift

»att mot bakgrund av det bekymmersamma framtidsperspektivet för den offentliga

utgiftsökningen verkställa översyn av de offentliga åtagandena i syfte att åstadkomma

besparingar i de offentliga utgifterna så att de procentuellt icke stiger

snabbare än den årliga produktionen».

Motionerna

I motionerna I: 719 och II: 850 konstateras inledningsvis att konjunktursvängningarna

i den svenska ekonomin under de senaste åren varit ovanligt kraftiga

samt att den ekonomiska politiken i flera avseenden varit illa anpassad till dessa

fluktuationer. Under år 1968 var enligt motionärerna den mest allvarliga bristen

hos den ekonomiska politiken att denna inte i tillräcklig utsträckning motverkade

arbetslöshet, beroende bl. a. på att den utformades på grundval av en alltför

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

optimistisk konjunkturbedömning. Vad gäller år 1969 har motionärerna inte några

egentliga invändningar mot den i statsverkspropositionen redovisade bedömningen

av konjunkturutsikterna. De understryker de osäkra faktorerna i konjunkturbilden

och betonar starkt att den ekonomiska politiken måste planeras så att den

snabbt kan anpassas till förändringar i det ekonomiska läget. Motionärerna diskuterar

mot denna bakgrund det i statsverkspropositionen redovisade statliga upplåningsbehovet

och olika faktorer som anses påverka bedömningen härav. De kommer

till slutsatsen att det är tveksamt om budgetförslaget kan betraktas som starkt,

dvs. återhållande i sin inverkan på efterfrågeutvecklingen.

Motionerna tar härefter upp vissa mera långsiktiga tendenser i den ekonomiska

utvecklingen. Det konstateras därvid att stabiliseringspolitiken under efterkrigstiden

inte givits tillräcklig styrka. Motionärerna anger i det sammanhanget några

komponenter som enligt deras mening bör ingå i en verkningsfull stabiliseringspolitik.

Dessa återkommer i motionernas hemställan. I fortsättningen förs resonemanget

över på sysselsättningspolitiken och frågan om avvägningen mellan å ena

sidan generella, å andra sidan selektivt verkande stimulansåtgärder. För dagen framstår

enligt motionärerna en generell stimulans knappast som motiverad. Däremot

anses en förstärkning av de selektiva insatserna erforderlig.

Utvecklingen på arbetsmarknaden och industriinvesteringarnas stagnation tyder

enligt motionärerna på att dynamiken i den svenska ekonomin är otillräcklig, vilket

säges bero på brister i den förda ekonomiska politiken. Denna måste, framhåller

de, bedrivas så att den verkar tillväxtfrämjande. Härvid spelar frågan om

näringslivets kapitalförsörjning en viktig roll. Avslutningsvis ges i punktform en

översikt över några av de i motionerna behandlade reformkraven. Vissa av dessa

återkommer i hemställan i dessa motioner, medan andra framförs i särskilda motioner

om bl. a. ekonomisk planering.

I motionerna I: 379 och II: 437 konstateras att de offentliga utgifternas snabba

expansion är en av orsakerna till de svårigheter som svensk ekonomi mött under

senare år. Den offentliga konsumtionen har enligt uppgifter som redovisas i motionerna

under senare år stigit snabbare än i flertalet andra västliga industriländer.

Den har även, påpekar motionärerna, ökat mera än vad som angavs i den senaste

långtidsutredningen. Den snabba utgiftsstegringen har, framhålles det, lett till ett

redan nu orimligt skattetryck. Enligt de finansiella kalkyler som redovisats i samband

med avstämningen av 1965 års långtidsutredning kan dessa väntas öka ytterligare.

Ett sådant framtidsperspektiv vill motionärerna inte acceptera. Det framstår

därför för dem som nödvändigt att finna åtgärder för att begränsa de offentliga

utgifternas stegringstakt. Skärpt återhållsamhet måste iakttas med nya utgiftsbeslut

för såväl staten som kommunerna. Statsmakterna måste därvid iaktta betydande

restriktivitet då det gäller att pålägga kommunerna nya uppgifter. Enligt

motionärernas mening bör varken de statliga eller de kommunala utgifterna tillåtas

stiga snabbare än den totala produktionen av varor och tjänster.

I fråga om möjliga åtgärder för att dämpa de offentliga utgifternas stegringstakt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

3

uttalar motionärerna att betydande rationaliseringsvinster måste kunna göras inom

den offenliga sektorn. Man bör eftersträva en systematisk rationaliseringsaktivitet

med metoder och hjälpmedel som kommit till användning inom det privata

näringslivet. Vidare bör klarläggas förutsättningarna för att i långt större utsträckning

än för närvarande tillämpa avgiftsfinansiering inom den offentliga sektorn.

Motionärernas resonemang mynnar ut i ett önskemål om tillsättande av en besparingsutredning

med parlamentarisk representation. Därvid bör även klargöras

gränsdragningen mellan statliga och kommunala åtaganden liksom av staten ställda

krav på kommunerna.

Uppgifter rörande vissa i motionerna behandlade frågor

I sina utlåtanden vid de tre senaste riksdagarna (1966: 25, 1967: 32, 1968: 43)

över motioner av i stor utsträckning samma innebörd som de nu förevarande har

utskottet lämnat vissa uppgifter rörande frågor som nu åter aktualiserats.

I anslutning till tidigare framförda förslag om stabiliseringskonferenser har utskottet

bl. a. — år 1966 — redovisat tidigare behandling av frågan om en teknisk

utredning av inkomstpolitik, en fråga som senast var aktuell år 1968 (uti. nr 26).

En relativt ingående redogörelse för det ekonomiska planeringsrådet och andra

former för samråd inom den ekonomiska politikens område lämnades i 1966 års

utlåtande. I detta sammanhang behandlade utskottet också organisation och funktionssätt

beträffande de ekonomiska eller ekonomisk-sociala råd som inrättats i

flera europeiska länder. Förslag om en parlamentarisk besparingsutredning gav

utskottet anledning att år 1968 i korthet redovisa det betänkande som 1958 års

besparingsutredning avgav. Utskottet får här hänvisa till de nämnda redogörelserna.

Olika aspekter på finanspolitiken har behandlats i en nyligen (december 1968)

offentliggjord rapport från en arbetsgrupp inom Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling (OECD). Rapporten har titeln »Fiscal Policy for a Balanced

Economy. Experience, Problems, and Prospects». Gruppen har arbetat

under ordförandeskap av professor Walter Heller och de studier som legat till grund

för rapporten har utarbetats av professor Bent Hansen (»Fiscal Policy in Seven

Countries»), Dessa studier redovisar hur finanspolitiken i ett antal länder, bland dem

Sverige, under perioden 1955—1965 har utnyttjats för att kontrollera den totala

efterfrågan och vilka effekter den haft på bl. a. den totala produktionsutvecklingen.

För sin analys har Hansen utarbetat en modell, i vilken vissa slag av förändringar

i statens budget och i kommunernas budget — huvudsakligen förändringar

i efterfrågan på varor och tjänster och i direkta och indirekta skatter och

transfereringar — via multiplikatorer sätts i relation till efterfrågan på konsumtionsvaror

och uttrycks i andelar av bruttonationalprodukten. Budgetförändringarna

uppdelas i (medvetna) åtgärder och automatiska effekter. Arbetsgruppen

återger i sin rapport några huvudpunkter i Hansens studier. Vidare anger gruppen

för varje land dels några inslag i finanspolitiken som gruppen anser att andra

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 sand. Nr 38

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

länder kunde överväga att tillämpa, dels uppslag till institutionella och andra förbättringar

i landets budgetsystem.

På grundval av analysen av den finanspolitik som bedrivits konstaterar arbetsgruppen,

att finanspolitiken numera används som ett av de viktigaste instrumenten

för att påverka den samhällsekonomiska balansen. I många fall har enligt gruppen

politiken varit framgångsrik. Utrymme för förbättringar anses emellertid finnas i

flera hänseenden. Arbetsgruppen har därför utformat ett stort antal rekommendationer

vilka syftar till att öka förutsättningarna för ett effektivt användande av

finanspolitikens olika medel. Vissa av dessa rekommendationer avser önskemål

om en ökad information om de ekonomiska utvecklingstendenserna m. m. både

hos dem som skall fatta beslut och hos en bredare allmänhet. Andra rekommendationer

berör behovet av en central samordning av olika beslut som har betydelse

från finanspolitisk synpunkt. Slutligen framläggs en rad förslag som avses bidra till

att öka flexibiliteten hos finanspolitiken.

I den reviderade nationalbudgeten för år 1969 (prop. 115, bil. 1, s. 115 ff.) redovisas

en metod att mäta de ekonomiska effekterna av finanspolitiken i Sverige, vilken

på vissa punkter avviker från den som används i rapporten från arbetsgruppen

inom OECD. En jämförelse mellan de båda modellerna visar dock att de för Sveriges

del ger i huvudsak samma resultat.

Utskottet

Under en följd av år har utskottet tagit upp till behandling i ett sammanhang

motioner, vari framlagts förslag om utredningar och institutionella arrangemang

i stabiliseringspolitiskt syfte och som även innehållit mera allmänna resonemang

och uttalanden rörande den ekonomiska politiken. I år föreligger på detta område

bl. a. de två motionsparen I: 379 och II: 437 samt I: 719 och II: 850. Flertalet av

de frågor som berörs i dessa motioner har riksdagen tagit ställning till så sent som

närmast föregående år.

Motionerna 1:719 och 11:850 innehåller liksom motsvarande motioner under

tidigare år förslag om samråd i olika former mellan statsmakterna och i första

hand arbetsmarknadens organisationer i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar

för en effektiv stabiliseringspolitik. Ett av förslagen innebär, att regeringen

skall ta initiativ till vad som benämnes stabiliseringskonferenser mellan företrädare

för regering och riksdag, arbetsmarknadens organisationer, olika delar av näringslivet,

konsumentintressena samt fristående ekonomisk expertis. Genom sådana

konferenser tänkes förutsättningar skapas för en frivillig samordning av löneavtal,

prispolitik och den offentliga ekonomiska politiken med ökad ekonomisk stabilitet

som följd.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av detta förslag bl. a. framhållit, att

innebörden av överläggningarna måste bli att statsmakterna mer eller mindre bestämt

fastställer utrymmet för lönestegringar. Härigenom skulle systemet med fria

överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter sättas ur spel. Vidare har beto
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

5

nats att tillfälle till samråd om ekonomisk-politiska frågor redan finns, bl. a. genom

det ekonomiska planeringsrådet. De politiska partierna har vid flera tillfällen

varje år möjlighet att i riksdagen framföra synpunkter på hur den ekonomiska politiken

bör utformas. Utskottet har i detta sammanhang påpekat att en överflyttning

av denna debatt från riksdagen till ett annat forum knappast skulle öka möjligheterna

att nå samförstånd. Utskottet anser att den här angivna kritiken mot förslaget

om stabiliseringskonferenser fortfarande är giltig och konstaterar att motionärerna

inte gjort något försök att bemöta den. Enligt utskottets mening bör statsmakternas

strävan att skapa balans i samhällsekonomin i första hand ta sig uttryck i en målmedvetet

bedriven stabiliseringspolitik. Härigenom skapas de bästa förutsättningarna

för löneuppgörelser som ligger inom ramen för tillgängliga resurser.

En annan samrådsform som motionärerna åter aktualiserar är ett ekonomisksocialt

råd. Detta skulle bestå av företrädare för statsmakterna och olika organisationer

samt oberoende expertis. Rådets syfte skulle vara att åstadkomma »en bättre

belysning av samhällsproblemens verkliga läge» och att förbereda stabiliseringskonferenserna.

De synpunkter utskottet ovan anfört beträffande dessa konferenser torde i allt

väsentligt vara tillämpliga på förslaget om ett ekonomisk-socialt råd. Utskottet

har tidigare år redogjort för sådana råd i andra länder och därvid konstaterat att

deras ställning, sammansättning, uppgifter och arbetssätt är starkt växlande. Motionärerna

har inte angivit några synpunkter på lösandet av hithörande frågor och

deras förslag kan därför, som utskottet tidigare uttalat, knappast uppfattas som

ett realistiskt försök att skapa institutionellt underlag för strävanden att åstadkomma

samhällsekonomisk stabilitet.

Gemensamt för båda de nu behandlade motionsparen är det intresse som ägnas

åt statsutgifternas utveckling. Motionerna I: 379 och II: 437 upptas helt av en

diskussion av utvecklingstendenserna för de offentliga utgifterna. Expansionen hittills

anges ha varit en av orsakerna till de svårigheter som mött svensk ekonomi,

och åtgärder för att åstadkomma en dämpning bedöms som nödvändiga. Riktpunkten

bör enligt motionärerna vara att de offentliga utgifterna inte stiger snabbare

än den totala produktionen. I syfte att nå detta mål bör en parlamentarisk

besparingsutredning tillsättas. Krav på en dylik utredning framförs, ehuru utan

motivering, även i motionerna I: 719 och II: 850.

Utskottet redogjorde förra året (uti. nr 43) för den besparingsutredning som

genomfördes i slutet av 1950-talet och konstaterade därvid att de förslag som man

då kunde enas om var mycket begränsade och till betydande del innebar endast

en övervältring av kostnader från staten till andra subjekt. Det finns enligt utskottets

mening goda skäl att antaga, att en ny utredning skulle leda till ungefär

samma resultat. Då det gäller strävanden att främja effektivitet i den statliga verksamheten

vill utskottet erinra om de insatser som redan görs i form av t. ex. riksrevisionsverkets

förvaltningsrevision, rationaliseringsverksamheten inom statskontoret

och försvarets rationaliseringsinstitut samt förberedelserna för övergång till

programbudgetering. Att en sådan effektivitetsfrämjande verksamhet är nödvändig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

och att häri även kan ingå en omprövning av pågående statliga aktiviteter finner

utskottet självklart. Dessa åtgärder kan dock inte på något avgörande sätt påverka

statsutgifternas stegringstakt. En sådan påverkan kan åstadkommas endast genom

omprövning av ett begränsat antal stora utgiftsändamål. Utskottet finner det mindre

sannolikt att en parlamentarisk utredning skulle kunna nå någon lösning av dessa

frågor. Utskottet vill tillfoga, att den norm för de offentliga utgifternas tillväxt

som anges i motionerna I: 379 och II: 437 och som innebär att den offentliga sektorn

inte skulle få öka ytterligare ter sig som helt godtycklig.

Ett annat förslag berörande statens utgifter och inkomster är det i motionerna

I: 719 och II: 850 framförda uppslaget om en utredning beträffande olika finanspolitiska

åtgärders verkningar på produktion, sysselsättning och inkomstfördelning

samt »av förväntningsbilden inom näringslivet för en bättre och snabbare bedömning

av konjunkturutvecklingen».

Självfallet är det av stor vikt att ekonomisk-politiska beslut grundas på bästa

möjliga kunskap om samband av det slag motionärerna nämner. Såväl inom den

ekonomiska forskningen som vid annan utredningsverksamhet ägnas emellertid

uppmärksamhet åt detta område. Ett initiativ från riksdagens sida ter sig därför

som omotiverat. Utskottet vill i sammanhanget erinra om den i ett tidigare avsnitt i

korthet redovisade analys av finanspolitiken och dess verkningar i olika länder som

nyligen utförts inom OECD. De analysmetoder som därvid använts diskuteras

bl. a. i den reviderade nationalbudgeten (prop. nr 115).

Utöver de hittills behandlade förslagen framförs i motionerna I: 719 och II: 850

ytterligare en rad synpunkter och uppslag, vilka motionärerna önskar få i ökad

utsträckning beaktade i den ekonomiska politiken. Det föreslås bl. a. att budgetplaneringen

utbyggs med ett längre perspektiv framåt och att en översiktlig nationalbudget

i arbetskraftstermer upprättas. Förslag av samma innebörd har tidigare

avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen. Behovet av information om tendenserna

i budgetutvecklingen på längre sikt är enligt utskottets uppfattning tillgodosett

genom de årligen utarbetade långtidsbudgeterna samt genom långtidsutredningarna.

En nationalbudget innefattande en bedömning av framtida tillgång

och efterfrågan på olika slag av arbetskraft aktualiserar svårbemästrade principiella

och praktiska problem. Sådana bedömningar ägnas emellertid uppmärksamhet inom

olika myndigheter och ingår som ett naturligt led i långtidsplaneringen inom statsdepartementen.

En betydande del av motiveringen i motionerna I: 719 och II: 850 utgörs av en

genomgång av det vid motionernas avlämnande aktuella konjunkturläget och av

utsikterna för år 1969, grundad på det i finansplanen och den preliminära nationalbudgeten

redovisade materialet. Mot denna bakgrund diskuteras uppläggningen

av den ekonomiska politiken på kort sikt. Genom propositionen 115 har

sedermera blivit tillgängliga reviderade bedömningar, vilka i viss mån torde ändra

förutsättningarna för motionärernas resonemang. Med hänsyn härtill finner utskottet

det inte erforderligt att gå in på de synpunkter motionärerna anfört i dessa

hänseenden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969 7

Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850, såvitt

de avser uttalande om stabiliseringskonferenser;

B. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850, såvitt

de avser inrättande av ett ekonomisk-socialt råd;

C. att riksdagen avslår

a) motionerna I: 379 och II: 437,

b) motionerna I: 179 och II: 850, såvitt de avser tillsättande

av en parlamentarisk besparingsutredning;

D. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850, såvitt

de avser utredning av verkningarna av finanspolitiska åtgärder;

E. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850 i övrigt.

Stockholm den 20 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s)*, Stefanson

(fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep)*, Lundin (s) och Brundin

(m)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Franzén i Motala (s), Bengtsson

i Landskrona (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s),

Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep)*.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. beträffande utskottets hemställan under A

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin

(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman

(ep), vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med orden »Utskottet

har vid» och slutar på s. 5 med orden »för tillgängliga resurser» bort utbytas mot

ett avsnitt av följande lydelse:

»Konferenser av den typ motionärerna föreslagit skulle enligt utskottets mening

vara väl ägnade att skapa ökat förtroende för statsmakternas ekonomiska politik,

vilket i sin tur är en viktig förutsättning för att stabiliseringspolitiken skall kunna

bedrivas framgångsrikt. Om förtroendet för statsmakternas vilja eller förmåga att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

åstadkomma samhällsekonomisk balans rubbas, finns det risk för att avtal på arbetsmarknaden

också kommer att påverkas av förväntade prisstegringar, vilket

i och för sig är ägnat att ytterligare påskynda prisstegringarna. Vid de föreslagna

konferenserna skulle möjligheter erbjudas till jämförelser av de allmänna riktlinjerna

för olika gruppers inkomstutveckling, samtidigt som de samhällsekonomiska

förutsättningar som är beroende av beslut av regering och riksdag och av den statliga

ekonomiska politiken skulle kunna klarläggas. Härigenom skulle skapas ökade

förutsättningar för en frivillig samordning av de nominella inkomststegringarna,

vilket skulle bidra till att begränsa inflationen och öka den reella inkomstförbättringen.

Utskottet tvivlar inte på att arbetsmarknadens parter är beredda att påtaga

sig det ansvar som följer av deras inflytande på samhällsekonomin. Det bör understrykas

att förslaget om stabiliseringskonferenser inte innebär någon rekommendation

om ingrepp i arbetsmarknadspartemas frihet att träffa avtal.

För att undvika missförstånd vill utskottet betona att det resonemang som här

förts om stabiliseringspolitiska konferenser anger en principiell inställning. Utskottet

är givetvis medvetet om att den förordade metoden inte kan tillämpas vid nu

pågående avtalsförhandlingar. Stabiliseringskonferensema har sina viktigaste uppgifter

innan de egentliga avtalsförhandlingarna börjar. De skulle syfta till att skapa

bättre förutsättningar för en frivillig samordning av arbetsavtal och prispolitik och

för ett tillrättaläggande av den offentliga ekonomiska politiken.»;

dels att utskottet under A bort hemställa

»A. att riksdagen med bifall till motionerna I: 719 och II: 850

i ifrågavarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna

vad utskottet ovan anfört om stabiliseringskonferenser;»

2. beträffande utskottets hemställan under B

a) av herrar Stefanson (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Regnéll (m), Börjesson

i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman (ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 5 i utskottets yttrande som börjar med orden »De synpunkter

utskottet» och slutar med orden »åstadkomma samhällsekonomisk stabilitet»

bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Mot bakgrund av den inställning som utskottet har till förslaget om stabiliseringskonferenser

tillstyrker utskottet också motionärernas förslag om utredning om

inrättande av ett ekonomisk-socialt råd. Den bättre belysning av olika intressen

som skulle kunna erhållas inom ett sådant råd borde kunna skapa ökade förutsättningar

för en effektiv stabiliseringspolitik.»;

dels att utskottet under B bort hemställa

»B. att riksdagen med bifall till motionerna I: 719 och II: 850

i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning

om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd i enlighet med vad utskottet

ovan anfört;»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

9

b) av herrar Åkerlund (m) och Brundin (m), vilka ansett att det stycke på s. 5

i utskottets yttrande som börjar med orden »De synpunkter utskottet» och slutar

med orden »åstadkomma samhällsekonomisk stabilitet» bort utbytas mot ett stycke

av följande lydelse:

»I avvaktan på att ett informellt samråd i form av stabiliseringskonferenser

prövas synes det inte finnas anledning att aktualisera frågan om utredning om

inrättande av ett ekonomisk-socialt råd.»;

3. beträffande utskottets hemställan under C

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin

(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman

(ep), vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden »Utskottet

redogjorde förra» och slutar på s. 6 med orden »som helt godtycklig» bort utbytas

mot ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet erinrade förra året (uti. nr 43) om den besparingsutredning som genomfördes

i slutet av 1950-talet. Inom denna utredning kunde enighet mellan representanter

för de olika politiska partierna uppnås på en rad punkter, omfattande

inte oväsentliga belopp. Att utredningens förslag sedermera endast delvis kom att

genomföras minskar enligt utskottets mening inte värdet av utredningsarbetet.

Bl. a. mot bakgrund av de tendenser i fråga om statsutgifternas utveckling som redovisas

i motionerna I: 379 och II: 437 finner utskottet det motiverat att en förnyad

översyn av statsutgifterna görs genom en parlamentarisk utredning. Härvid

bör, såsom framhålles i motionerna I: 719 och 11:850, särskilt uppmärksammas

möjligheterna att främja kostnadsbesparingar och effektivitet.»;

dels att utskottet under C bort hemställa

C. att riksdagen i anledning av

a) motionerna I: 379 och II: 437,

b) motionerna I: 719 och II: 850 i ifrågavarande del

hos Kungl. Maj:t hemställer om tillsättande av en parlamentarisk

besparingsutredning i enlighet med vad utskottet ovan anfört;»
4.

beträffande utskottets hemställan under D

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin

(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman

(ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden »Självfallet

är det» och slutar med orden »(prop. nr 115)» bort utbytas mot ett stycke av

följande lydelse:

»Det är enligt utskottets mening av stor vikt att ekonomisk-politiska beslut kan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

grundas på bästa möjliga kunskap om samband av det slag motionärerna nämner.

Givetvis ägnas såväl inom den ekonomiska forskningen som på andra håll uppmärksamhet

åt vissa av dessa frågor. Utskottet har i ett tidigare avsnitt i korthet

redogjort för en analys av finanspolitikens verkningar, vilken nyligen utförts av en

arbetsgrupp inom OECD. Denna undersökning berör emellertid endast vissa begränsade

aspekter av den problematik motionärerna aktualiserar. De utredningar

med den bredare inriktning som tidigare utförts torde numera inte kunna sägas vara

helt aktuella. Den ekonomiska politiken har i vissa hänseenden utvecklats, samtidigt

som den miljö inom vilken den skall verka ständigt förändras till sin struktur.

En samlad översyn av hela detta problemkomplex är därför enligt utskottets

mening önskvärd.»;

dels att utskottet under D bort hemställa

»D. att riksdagen med bifall till motionerna I: 719 och II: 850

i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning av

finanspolitiska åtgärders verkningar i enlighet med vad utskottet

ovan anfört;»

5. beträffande utskottets hemställan under E

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin

(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman

(ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden »Utöver

de hittills» och slutar med orden »långtidsplaneringen inom statsdepartementen»

bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Utöver de hittills behandlade förslagen framförs i motionerna I: 719 och II: 850

ytterligare en rad synpunkter och uppslag av intresse då det gäller den ekonomiska

politiken. Det föreslås bl. a. att budgetplaneringen skall utbyggas med ett längre

tidsperspektiv framåt och att en översiktlig nationalbudget i arbetskraftstermer skall

upprättas. Enligt utskottets mening fyller nuvarande planeringsrutiner inte helt de

krav som bör ställas. Motionärernas uppslag är därför väl värda att prövas. I motionerna

understryks också vikten av att finanspolitiken smidigt anpassas efter konjunkturerna,

att det enskilda sparandet uppmuntras och att konkurrensens värde

från olika synpunkter tillvaratas. Vissa av de här berörda kraven upptas till närmare

behandling i särskilda motioner. Utskottet kan i detta sammanhang nöja sig

med att framhålla att motionärernas synpunkter synes böra tillmätas ökad vikt vid

den konkreta utformningen av den ekonomiska politiken.»;

dels att utskottet under E bort hemställa

»E. att riksdagen i anledning av motionerna I: 719 och II: 850

i övrigt hos Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder på den ekonomiska

politikens område i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.